iMeds.se

Rivastigmin Stada

Information för alternativet: Rivastigmin Stada 4,5 Mg Kapsel, Hård, Rivastigmin Stada 3 Mg Kapsel, Hård, Rivastigmin Stada 6 Mg Kapsel, Hård, Rivastigmin Stada 1,5 Mg Kapsel, Hård, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Rivastigmin Stada 1,5 mg hårda kapslar

Rivastigmin Stada 3 mg hårda kapslar

Rivastigmin Stada 4,5 mg hårda kapslar

Rivastigmin Stada 6 mg hårda kapslar


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Varje kapsel innehåller rivastigminvätetartrat motsvarande 1,5 mg rivastigmin.

Varje kapsel innehåller rivastigminvätetartrat motsvarande 3 mg rivastigmin.

Varje kapsel innehåller rivastigminvätetartrat motsvarande 4,5 mg rivastigmin.

Varje kapsel innehåller rivastigminvätetartrat motsvarande 6 mg rivastigmin.


Hjälpämne med känd effekt:

Rivastigmin Stada 1,5 mg, 3 mg, 4,5 mg och 6 mg hårda kapslar: varje kapsel innehåller 58,90 mg laktos.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Hård kapsel.


Rivastigmin Stada 1,5 mg hårda kapslar:

Benvitt till svagt gulfärgat pulver i kapsel, storlek 2, med gult lock och gul underdel.


Rivastigmin Stada 3 mg hårda kapslar:

Benvitt till svagt gulfärgat pulver i kapsel, storlek 2, med ljus orange lock och ljus orange underdel.


Rivastigmin Stada 4,5 mg hårda kapslar:

Benvitt till svagt gulfärgat pulver i kapsel, storlek 2, med brunt lock och brun underdel.


Rivastigmin Stada 6 mg hårda kapslar:

Benvitt till svagt gulfärgat pulver i kapsel, storlek 2, med brunt lock och orange underdel.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Symtomatisk behandling av lätt till måttligt svår Alzheimers demens.


Symtomatisk behandling av lätt till måttligt svår demens hos patienter med idiopatisk Parkinsons sjukdom.


4.2 Dosering och administreringssätt


Behandling bör initieras och övervakas av läkare med erfarenhet av diagnos och behandling av Alzheimers sjukdom eller demens vid Parkinsons sjukdom. Diagnos ska ställas i enlighet med aktuella riktlinjer. Behandling med rivastigmin bör påbörjas endast om vårdgivare finns som kan övervaka patientens medicinering kontinuerligt.


Dosering

Rivastigmin ska ges två gånger dagligen, i samband med morgonmål och kvällsmål. Kapslarna ska sväljas hela.


Initialdos:

1,5 mg två gånger dagligen.


Dostitrering:

Startdosen är 1,5 mg två gånger dagligen. Om denna dos tolereras väl efter minst två veckors behandling kan dosen ökas till 3 mg två gånger dagligen. Därpå följande dosökningar till 4,5 och senare till 6 mg två gånger dagligen ska likaledes grundas på hur väl tidigare dosnivåer tolererats och ska övervägas först efter åtminstone två veckors behandling på den tidigare dosnivån.


Om biverkningar (t ex illamående, kräkningar, buksmärtor eller aptitförlust), viktminskning eller försämring av extrapyramidala symtom (t ex tremor) hos patienter med demens vid Parkinsons sjukdom observeras under behandlingen kan flera doser utelämnas. Om biverkningar ändå kvarstår bör dosen tillfälligt minskas till föregående väl tolererade dosnivå eller behandlingen kan behöva sättas ut.


Underhållsdos:

Den effektiva dosen är 3 till 6 mg två gånger dagligen; för att uppnå maximal behandlingseffekt ska patienten kvarstå på högsta väl tolererade dos. Rekommenderad högsta dygnsdos är 6 mg två gånger dagligen.


Underhållsbehandling kan fortsätta så länge patienten har gynnsam effekt av behandlingen. Därför bör den kliniska nyttan av rivastigmin kontrolleras regelbundet, särskilt för patienter som behandlas med doser lägre än 3 mg två gånger dagligen. Har inte underhållsbehandlingen efter 3 månaders dosering givit patienten en fördelaktig utveckling av demenssymtomen ska behandlingen sättas ut. Utsättande bör också övervägas när terapeutisk effekt inte längre föreligger.


Det individuella svaret på rivastigmin går inte att förutsäga. Emellertid kunde bättre behandlingseffekt ses hos patienter med Parkinsons sjukdom med måttligt svår demens. På samma sätt sågs större effekt hos patienter med Parkinsons sjukdom med visuella hallucinationer (se avsnitt 5.1).


Behandlingseffekt har inte studerats i placebokontrollerade studier under längre tid än 6 månader.


Återinsättning:

Ifall behandlingen avbryts i mer än tre dagar ska återinsättningen ske med 1,5 mg två gånger dagligen. Dostitrering ska sedan utföras som beskrivet ovan.


Nedsatt njur- och leverfunktion:

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med lätt till måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion. På grund av ökad exponering i denna population bör dock rekommendationer om dostitrering med hänsyn till individuell fördragbarhet följas noga eftersom patienter med kliniskt signifikant nedsatt njur- eller leverfunktion kan uppleva fler dosberoende biverkningar. Patienter med gravt nedsatt leverfunktion har inte undersökts. Rivastigmin kapslar kan emellertid användas av denna patientgrupp under förutsättning att noggrann övervakning sker (se avsnitt 4.4 och 5.2).


Pediatrisk population

Det finns ingen relevant användning av rivastigmin för en pediatrisk population vid behandling av Alzheimers sjukdom.


4.3 Kontraindikationer


Användning av detta läkemedel är kontraindicerad hos patienter med känd överkänslighet mot den aktiva substansen rivastigmin, mot andra karbamatderivat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.


Tidigare reaktioner på applikationsstället som tyder på allergisk kontaktdermatit med rivastigmin

plåster (se avsnitt 4.4).


4.4 Varningar och försiktighet


Frekvensen och graden av biverkningar ökar vanligen vid högre doser. Ifall behandlingen avbryts i fler än tre dagar, ska den återinsättas med 1,5 mg två gånger dagligen för att minska risken för biverkningar (t.ex. kräkningar).


Hudreaktioner på applikationsstället kan förekomma med rivastigmin plåster och är vanligtvis milda eller måttliga i intensitet. Reaktionerna i sig är inte en indikation på sensibilisering, men användning av rivastigmin plåster kan dock leda till allergisk kontaktdermatit.


Allergisk kontaktdermatit bör misstänkas om reaktioner vid applikationsstället sprids utanför plåstrets storlek, om tecken på en intensivare lokal reaktion uppstår (t.ex. ökande erytem, ödem, papler, vesikler) och om symtomen inte förbättras signifikant inom 48 timmar efter avlägsnande av plåstret. I dessa fall skall behandlingen sättas ut (se avsnitt 4.3).


Patienter som utvecklar reaktioner på applikationsstället som tyder på allergisk kontaktdermatit med rivastigmin plåster och som fortfarande är i behov av rivastigminbehandling bör endast övergå till oralt rivastigmin efter negativt allergitest och under noggrann medicinsk övervakning. Det är möjligt att vissa patienter som sensibiliserats för rivastigmin efter exponering av rivastigmin plåster inte kan ta rivastigmin i någon form.


Efter marknadsgodkännande har utbredd allergisk dermatit rapporterats hos patienter efter användning av rivastigmin oavsett administreringsväg (oral, transdermal). I dessa fall skall behandlingen sättas ut (se avsnitt 4.3).


Patienter och vårdgivare skall meddelas i enlighet därmed.


Dostitrering: Biverkningar (t ex högt blodtryck och hallucinationer hos patienter med Alzheimers demens och försämring av extrapyramidala symtom, särskilt tremor, hos patienter med demens vid Parkinsons sjukdom) har observerats kort efter dosökning. En dosminskning kan motverka detta. I annat fall, har Rivastigmin Stada satts ut (se avsnitt 4.8).


Gastrointestinala störningar såsom illamående, kräkningar och diarré är dosrelaterade och kan uppträda särskilt vid påbörjande av behandling och/eller vid dosökning (se avsnitt 4.8). Dessa biverkningar uppträder oftare hos kvinnor. Patienter som uppvisar tecken eller symtom på dehydrering

på grund av kräkningar eller diarré under längre tid kan ges vätska intravenöst och dosen reduceras,

alternativt kan behandlingen helt sättas ut, om symtomen upptäcks och behandlas omedelbart.

Uttorkning kan vara associerat med allvarlig utgång.


Patienter med Alzheimers sjukdom kan gå ner i vikt. Kolinesterashämmare inklusive rivastigmin har förknippats med viktnedgång hos dessa patienter. Patientens vikt bör kontrolleras under behandlingen.


Om kraftig kräkning uppstår i samband med rivastigminbehandling ska lämplig dosjustering göras enligt dosrekommendationerna i avsnitt 4.2. Några fall med kraftiga kräkningar var förenade med esofagusruptur (se avsnitt 4.8). Detta verkar inträffa särskilt efter dosökning eller vid höga doser av rivastigmin.


Rivastigmin kan orsaka bradykardi vilket utgör en riskfaktor för torsades de pointes, främst hos patienter med riskfaktorer. Försiktighet rekommenderas för patienter med högre risk att utveckla torsades de pointes, till exempel de med okompenserad hjärtsvikt, nyligen genomgången hjärtinfarkt, bradyarytmier, en predisposition för hypokalemi eller hypomagnesemi, eller samtidig användning av läkemedel som är kända för att inducera QT-förlängning och/eller torsades de pointes (se avsnitt 4.5 och 4.8).


Försiktighet ska iakttas när rivastigmin ges till patienter med sjuk sinusknuta (sick sinus syndrome) eller överledningsfel (sinoatrialt block, AV-block) (se avsnitt 4.8).


Rivastigmin kan ge upphov till ökad magsyrasekretion. Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med aktivt magsår eller duodenalt sår eller patienter som är predisponerade för dessa tillstånd.


Kolinesterashämmare ska ges med försiktighet till patienter som har haft astma eller obstruktiv lungsjukdom.


Kolinomimetika kan inducera eller förvärra blåsobstruktion och kramper. Försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter som är predisponerade för dessa sjukdomar.


Behandling med rivastigmin till patienter med svår demens vid Alzheimers sjukdom eller svår demens vid Parkinsons sjukdom, andra typer av demens eller andra typer av nedsatt minnesfunktion (t ex åldersrelaterad kognitiv nedsättning) har inte undersökts. Användning i dessa patientpopulationer rekommenderas därför inte.


Likt andra kolinomimetika kan rivastigmin förvärra eller inducera extrapyramidala symtom. Försämring (inklusive bradykinesi, dyskinesi, onormal gång) och en ökad förekomst eller intensitet av tremor har observerats hos patienter med demens vid Parkinsons sjukdom (se avsnitt 4.8). Dessa tillstånd har lett till att rivastigmin har satts ut i några fall (t ex utsättande pga tremor 1,7 % med rivastigmin mot 0 % för placebo). Klinisk övervakning rekommenderas för dessa biverkningar.


Speciella patientgrupper

Patienter med kliniskt signifikant nedsatt njur- eller leverfunktion kan uppleva fler biverkningar (se avsnitt 4.2 och 5.2). Rekommendationer om dostitrering med hänsyn till individuell fördragbarhet måste följas noga. Rivastigmin kan emellertid användas av denna patientgrupp under förutsättning att noggrann övervakning sker.


Patienter som väger under 50 kg kan uppleva fler biverkningar, och behandlingen kan behöva sättas ut på grund av biverkningar.


Rivastigmin Stada innehåller laktosmonohydrat.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Rivastigmin är en kolinesterashämmare och kan därför förstärka effekterna av muskelavslappnande medel av succinylkolintyp under narkos. Försiktighet rekommenderas därför vid val av anestesiläkemedel. Eventuell dosjustering eller tillfälligt avbrytande av behandlingen kan övervägas vid behov.


På grund av dess farmakodynamiska effekter och möjliga additiva effekter bör rivastigmin inte ges samtidigt som andra kolinomimetika. Rivastigmin kan också påverka aktiviteten hos antikolinergika (t.ex. oxybutynin, tolterodin).


Additiva effekter som leder till bradykardi (vilket kan resultera i synkope) har rapporterats vid kombinerad användning av olika betablockerare (inklusive atenolol) och rivastigmin. Kardiovaskulära betablockerare förväntas vara associerade med högst risk, men rapporter har också inkommit för patienter som använt andra betablockerare. Försiktighet ska därför iakttas när rivastigmin kombineras med betablockerare samt även andra medel som kan orsaka bradykardi (t.ex. klass III antiarytmika, kalciumkanalantagonister, digitalisglykosider, pilokarpin).


Eftersom bradykardi utgör en riskfaktor för torsades de pointes, ska försiktighet iakttas vid kombination av rivastigmin med torsades de pointes-inducerande läkemedel såsom antipsykotika dvs. vissa fentiaziner (klorpromazin, levomepromazin), benzamider (sulpirid, sultoprid, amisulprid, tiaprid, veraliprid), pimozid, haloperidol, droperidol, cisaprid, citalopram, difemanil, erytromycin IV, halofantrin, mizolastin, metadon, pentamidin och moxifloxacin. Klinisk övervakning (EKG) kan också vara nödvändig.


Ingen farmakokinetisk interaktion har observerats mellan rivastigmin och digoxin, warfarin, diazepam eller fluoxetin i studier på friska frivilliga försökspersoner. Den warfarininducerade förlängningen av protrombintiden påverkas inte av rivastigmin. Inga ogynnsamma effekter på hjärtats retledningssystem observerades efter samtidig administrering av digoxin och rivastigmin.


Metaboliska läkemedelsinteraktioner förefaller osannolika med tanke på rivastigmins metabolism, även om rivastigmin kan hämma butyrylkolinesteras-medierad metabolism hos andra substanser.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Rivastigmin och/eller dess metaboliter passerar placentan hos dräktiga djur. Uppgift saknas om huruvida detta sker hos människa. Data saknas från behandling av gravida kvinnor. I peri/postnatala studier på råtta observerades en förlängd dräktighetstid.. Rivastigmin ska användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.


Amning

Hos djur utsöndras rivastigmin i mjölk. Uppgift saknas om huruvida rivastigmin passerar över i modersmjölken. Kvinnor som tar rivastigmin bör därför inte amma.


Fertilitet

Inga negativa effekter av rivastigmin har observerats på fertilitet eller fortplantningsförmåga hos råtta (se avsnitt 5.3). Det finns inga kända effekter av rivastigmin på fertilitet hos människa.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Alzheimers sjukdom kan ge upphov till successiv nedsättning av förmågan att framföra fordon eller hantera maskiner. Rivastigmin kan dessutom orsaka yrsel och sömnighet, särskilt i början av behandlingen eller vid dosökning. Rivastigmin har följaktligen mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon eller arbeta med maskiner. Därför bör patienter med demens som tar rivastigmin regelbundet bedömas av behandlande läkare med avseende på förmåga att framföra fordon eller arbeta med komplicerade maskiner.


4.8 Biverkningar


Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna är gastrointestinala och inkluderar illamående (38 %) och kräkning (23 %), särskilt under dostitrering. Kvinnliga patienter i kliniska studier drabbades oftare än manliga patienter av mag- tarmbiverkningar och viktminskning.


Biverkningar i tabellform

Biverkningarna i tabell 1 anges utifrån organsystemklass och frekvenskategori enligt MedDRA.

Frekvenskategorierna definieras enligt följande konvention: Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Följande biverkningar, angivna i tabell 1, har rapporterats från patienter med Alzheimers sjukdom som behandlats med rivastigmin.


Tabell 1

Infektioner och infestationer

Mycket sällsynta


Urinvägsinfektion

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Vanliga

Ingen känd frekvens


Anorexi

Minskad aptit

Dehydrering

Psykiska störningar

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Mycket sällsynta

Ingen känd frekvens

Mardrömmar

Agitation

Förvirring

Oro

Sömnlöshet

Depression

Hallucinationer

Aggression, rastlöshet

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Mindre vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta


Yrsel

Huvudvärk

Sömnighet

Tremor

Synkope

Krampanfall

Extrapyramidala symtom (inklusive försämring av Parkinsons sjukdom)

Hjärtat

Sällsynta

Mycket sällsynta


Ingen känd frekvens


Angina pectoris

Hjärtarytmier (t ex bradykardi, atrioventrikulärblock, förmaksflimmer och takykardi)

Sjuk sinusknuta (sick sinus syndrome)

Blodkärl

Mycket sällsynta


Högt blodtryck

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Vanliga

Sällsynta

Mycket sällsynta

Mycket sällsynta

Ingen känd frekvens


Illamående

Kräkning

Diarré

Buksmärtor och dyspepsi

Mag- och duodenal sår

Gastrointestinala blödningar

Pankreatit

Vissa fall med kraftig kräkning var förenade med esofagusruptur (se avsnitt 4.4).

Lever- och gallvägar

Mindre vanliga

Ingen känd frekvens


Förhöjda levervärden

Hepatit

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Sällsynta

Ingen känd frekvens


Hyperhidros

Hudutslag

Pruritus, utbredda allergisk dermatit

Allmänna symtom och/eller symtom vid

administreringsstället

Vanliga

Vanliga

Mindre vanliga


Trötthet och asteni

Olustkänsla

Fall

Undersökningar

Vanliga


Viktminskning


Följande ytterligare biverkningar har observerats med depotplåster som innehåller rivastigmin: delirium, pyrexi, minskad aptit, urininkontinens (vanliga), psykomotorisk hyperaktivitet (mindre vanliga), erytem, urtikaria, vesikler, allergisk dermatit (ingen känd frekvens).


Tabell 2 visar biverkningar som rapporterats under kliniska prövningar som utförts med Parkinson-patienter med demens som behandlats med rivastigmin kapslar.


Tabell 2

Metabolism och nutrition

Vanliga

Vanliga


Minskad aptit

Dehydrering

Psykiska störningar

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Ingen känd frekvens

Sömnlöshet

Oro

Rastlöshet

Hallucination, visuell

Depression

Aggression

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Mindre vanliga


Tremor

Yrsel

Sömnighet

Huvudvärk

Parkinsons sjukdom (försämring)

Bradykinesi

Dyskinesi

Hypokinesi

Kugghjulsstelhet

Dystoni

Hjärtat

Vanliga

Mindre vanliga

Mindre vanliga

Ingen känd frekvens


Bradykardi

Förmaksflimmer

Atrioventrikulärblock

Sjuk sinusknuta (sick sinus syndrome)

Blodkärl

Vanliga

Mindre vanliga

Hypertoni

Hypotension

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Mycket vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga


Illamående

Kräkning

Diarré

Buksmärtor och dyspepsi

Saliv hypersekretion

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens

Hepatit

Hud och subkutan vävnad

Vanliga

Ingen känd frekvens


Hyperhidros

Utbredda allergisk dermatit

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga


Fall

Trötthet och asteni

Gångrubbning

Parkinsonliknande gång


Följande ytterligare biverkning har observerats i en studie med patienter med Parkinson-patienter med demens som behandlats med rivastigmin depotplåster: agitation (vanlig).

Tabell 3 visar patientantal och procent från en speciell 24 veckors klinisk prövning som utförts med rivastigmin hos patienter med demens vid Parkinsons sjukdom med biverkningar vilka kan tänkas reflektera försämring av parkinsonsymtom.


Tabell 3

Biverkningar som kan reflektera försämring av

parkinsonsymtom hos patienter med demens vid Parkinsons sjukdom

Rivastigmin

n (%)

Placebo

n (%)

Totala antalet patienter studerade

Totala antalet patienter med biverkningar

362 (100)

99 (27,3)

179 (100)

28 (15,6)

Tremor

Fall

Parkinsons sjukdom (försämring)

Saliv hypersekretion

Dyskinesia

Parkinsonism

Hypokinesi

Rörelserubbning

Bradykinesi

Dystoni

Gångrubbning

Muskelstelhet

Balanssvårigheter

Muskuloskeletal stelhet

Stelhet

Motorisk dysfunktion

37 (10,2)

21 (5,8)

12 (3,3)

5 (1,4)

5 (1,4)

8 (2,2)

1 (0,3)

1 (0,3)

9 (2,5)

3 (0,8)

5 (1,4)

1 (0,3)

3 (0,8)

3 (0,8)

1 (0,3)

1 (0,3)

7 (3,9)

11 (6,1)

2 (1,1)

0

1 (0,6)

1 (0,6)

0

0

3 (1,7)

1 (0,6)

0

0

2 (1,1)

0

0

0


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

De flesta fall av oavsiktlig överdosering har inte gett upphov till några kliniska symtom och nästan samtliga patienter fortsatte behandlingen med rivastigmin 24 timmar efter överdoseringen.


Kolinerg toxicitet har rapporterats med muskarina symtom som observeras vid måttliga förgiftningar såsom mios, rodnad, matsmältningsrubbningar inklusive magsmärta, illamående, kräkningar och diarré, bradykardi, bronkospasm och ökad bronkiell sekretion, hyperhidros, ofrivillig urinering och/eller defekation, tårflöde, hypotension och hypersalivering.


I mer allvarliga fall kan nikotinliknande effekter utvecklas såsom muskelsvaghet, fascikulationer, kramper och andningsstillestånd med möjlig dödlig utgång.


Efter marknadsgodkännandet har det dessutom förekommit fall av yrsel, tremor, huvudvärk, sömnighet, förvirringstillstånd, högt blodtryck, hallucinationer och sjukdomskänsla.

Hantering

Eftersom rivastigmin har en halveringstid i plasma på cirka 1 timme och en acetylkolinesterashämmande duration på cirka 9 timmar rekommenderas i fall av asymtomatisk överdos att inga ytterligare rivastigmindoser ges under de närmaste 24 timmarna. Om kraftigt illamående och kräkningar uppträder i samband med överdosering bör behandling med antiemetika övervägas. Symtomatisk behandling av andra biverkningar ges efter behov.


Vid kraftig överdosering kan atropin ges. Initialt bör 0,03 mg/kg atropinsulfat ges intravenöst och påföljande doser bestäms med ledning av det kliniska svaret. Skopolamin som antidot rekommenderas inte.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: psykoanaleptika, kolinesterashämmare, ATC-kod: N06DA03.


Rivastigmin är en acetyl- och butyrylkolinesterashämmare av karbamattyp, som antas underlätta den kolinerga nervtransmissionen genom att fördröja nedbrytningen av acetylkolin som frisätts av funktionellt intakta kolinerga neuron. Behandling med rivastigmin kan alltså ha gynnsam effekt på sådana kolinergt medierade kognitiva brister som förekommer vid demens vid Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.


Rivastigmin interagerar med sina målenzym genom att bilda ett kovalent bundet komplex som temporärt inaktiverar enzymen. En peroral dos på 3 mg till friska unga män minskar acetylkolinesteras(AChE)aktiviteten i liquor med cirka 40 % inom de första 1,5 timmarna efter administrering. Enzymaktiviteten återgår till baseline cirka 9 timmar efter det att maximal hämning uppnåtts. Hos Alzheimer-patienter var den rivastigmininducerade hämningen av AChE i liquor dosberoende upp till 6 mg två gånger dagligen, vilket är den högsta dos som testats. Hämning av butyrylkolinesteras-aktiviteten i liquor hos 14 Alzheimer-patienter behandlade med rivastigmin, var jämförbar med den som erhölls av AChE.


Kliniska studier vid Alzheimers demens

Effekten av rivastigmin har dokumenterats med tre oberoende, områdesspecifika skattningsskalor, som utvärderats med periodiska intervall under 6-månaders behandlingsperioder. Dessa skattningsskalor inbegriper ADAS-Cog (Alzheimer’s Disease Assessment Scale – Cognitive subscale, ett funktionsbaserat mått på kognitiv förmåga), CIBIC-Plus (Clinician’s Interview Based Impression of Change-Plus, en omfattande allmän bedömning av patienten som görs av läkaren och som inkluderar vårdgivarens uppfattning) och PDS (Progressive Deterioration Scale, en av vårdgivaren utförd bedömning av hur patienten klarar vardagsbestyr, personlig hygien, intag av föda, på- och avklädning, hushållsgöromål som inköp, bibehållen förmåga att orientera sig i omgivningarna liksom även deltagande i aktiviteter som har med ekonomin etc. att göra).


De studerade patienterna hade MMSE (Mini-Mental State Examination) poäng mellan 10–24.


Patienterna har poolats från två flexibla dosstudier av sammanlagt tre pivotala 26-veckors multicenterstudier på patienter med lätt till måttligt svår Alzheimers demens. Andelen patienter som uppvisar ett kliniskt relevant svar på behandlingen redovisas i Tabell 4 nedan. Kliniskt relevant förbättring i dessa studier definierades främst som minst 4 poängs förbättring på ADAS-Cog, förbättring på CIBIC-Plus och minst 10 % förbättring på PDS.


I samma tabell ges ytterligare en definition av svar på behandlingen. Den sekundära definitionen på svar krävde minst 4 poängs förbättring på ADAS-Cog, ingen försämring på CIBIC-Plus och ingen försämring på PDS. Genomsnittlig faktisk daglig dos för de patienter som svarat på behandlingen i 6–12 mg-gruppen, som motsvarade denna definition, var 9,3 mg. Det är viktigt att notera att skalorna som använts vid denna indikation varierar och att direkta jämförelser av resultaten för olika terapeutiska medel inte är giltiga.


Tabell 4


Patienter med kliniskt signifikant svar (%)


Avsedda att behandlas

Sist utförda observation

Mått på svar

Rivastigmin

612 mg

N=473

Placebo


N=472

Rivastigmin

612 mg

N=379

Placebo


N=444

ADAS-Cog: minst 4 poängs förbättring

21***


12


25***


12

CIBIC-Plus: förbättring

29***

18

32***

19

PDS: förbättring med minst 10%

26***

17

30***

18

Minst 4 poängs förbättring på ADAS-Cog utan försämring på CIBIC-Plus and PDS

10*


6


12**


6

*p<0,05; **p<0,01; ***p<0,001


Kliniska studier på demens vid Parkinsons sjukdom

Effekten av rivastigmin på demens vid Parkinsons sjukdom har visats i en 24 veckors multicenter, dubbelblind, placebo kontrollerad grundstudie och i efterföljande 24 veckors öppen förlängningsstudie. Patienterna som ingick i studien hade ett MMSE (Mini-Mental State Examination) poäng mellan 10–24. Effekt fastställdes genom två oberoende skattningsskalor som utvärderades vid regelbundna intervall under den 6 månader långa behandlingen som visas i tabell 5 nedan: ADASCog, ett mått på kognitiva funktioner och det globala måttet ADCS-CGIC (Alzheimer’s Disease Cooperative Study-Clinician’s Global Impression of Change).


Tabell 5

Demens vid Parkinsons

sjukdom

ADAS-Cog

Rivastigmin


ADAS-Cog

Placebo

ADCS-CGIC

Rivastigmin


ADCS-CGIC

Placebo

ITT + RDO population


Utgångsvärde, medelvärde ± SD

Förändring, medelvärde

vid 24 veckor ± SD

(n=329)


23,8 ± 10,2


2,1 ± 8,2


(n=161)


24,3 ± 10,5


-0,7 ± 7,5


(n=329)


n/a


3,8 ± 1,4


(n=165)


n/a


4,3 ± 1,5


Justerad behandlingsskillnad

p-värde jämförd mot placebo

2,881

<0,0011

n/a

0,0072


ITT - LOCF population


Utgångsvärde, medelvärde ± SD

Förändring, medelvärde

vid 24 veckor ± SD



(n=287)


24,0 ± 10,3


2,5 ± 8,4



(n=154)


24,5 ± 10,6


-0,8 ± 7,5



(n=289)


n/a


3,7 ± 1,4



(n=158)


n/a


4,3 ± 1,5


Justerad behandlingsskillnad

p-värde jämförd mot placebo

3,541

<0,0011

n/a

<0,0012

1 Baserat på ANCOVA med behandling och land som faktorer och ADAS-Cog vid baslinjen, som kovariat. En ändring i positiv riktning tyder på förbättring.

2 Medelvärden, kategorisk analys utförd med användning av van Elteren test

ITT: Intent-To-Treat; RDO: Retrieved Drop Outs; LOCF: Last Observation Carried Forward


Trots att effekt kunde visas vid behandling av hela studiepopulationen, finns data som visade på effektivare behandling hos en subgrupp jämförd med placebo mot måttligt svår demens vid Parkinsons sjukdom. På samma sätt sågs en större behandlingseffekt hos patienter med Parkinsons sjukdom med visuella hallucinationer (se tabell 6).


Tabell 6

Demens vid Parkinsons

Sjukdom

ADAS-Cog

Rivastigmin


ADAS-Cog

Placebo


ADAS-Cog

Rivastigmin


ADAS-Cog

Placebo



Patienter med visuella

hallucinationer

Patienter utan visuella

hallucinationer


ITT + RDO population


(n=107)


(n=60)


(n=220)


(n=101)


Utgångsvärde, medelvärde ± SD

Förändring, medelvärde

vid 24 veckor ± SD


25,4 ± 9,9

1,0 ± 9,2



27,4 ± 10,4

-2,1 ± 8,3



23,1 ± 10,4

2,6 ± 7,6



22,5 ± 10,1

0,1 ± 6,9



Justerad behandlingsskillnad

p-värde jämförd mot placebo


4,271

0,0021


2,091

0,0151


Patienter med måttligt svår

demens (MMSE 10-17)

Patienter med lindrig

demens (MMSE 18-24)


ITT + RDO population


(n=87)


(n=44)


(n=237)


(n=115)


Utgångsvärde, medelvärde ± SD

Förändring, medelvärde

vid 24 veckor ± SD



32,6 ± 10,4

2,6 ± 9,4



33,7 ± 10,3

-1,8 ± 7,2



20,6 ± 7,9

1,9 ± 7,7



20,7 ± 7,9

-0,2 ± 7,5


Justerad behandlingsskillnad

p-värde jämförd mot placebo

4,731

0,0021

2,141

0,0101

1 Baserat på ANCOVA med behandling och land som faktorer och ADAS-Cog vid baslinjen, som kovariat. En ändring i positiv riktning tyder på förbättring.

ITT: Intent-To-Treat; RDO: Retrieved Drop Outs


Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för rivastigmin, för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av Alzheimers demens och för behandling av demens hos patienter med idiopatisk Parkinsons sjukdom (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Rivastigmin absorberas snabbt och fullständigt. Maximala plasmakoncentrationer uppnås inom cirka 1 timme. Till följd av rivastigmins interaktion med målenzymet ökar biotillgängligheten cirka 1,5 gång mer än förväntat på grundval av dosökningen. Den absoluta biotillgängligheten efter en dos om 3 mg är cirka 36 % ± 13 %. Administrering av rivastigmin tillsammans med föda fördröjer absorptionen (tmax) med 1,5 timme och sänker Cmax samt ökar AUC med cirka 30 %.


Distribution

Proteinbindningen för rivastigmin är cirka 40 %. Den passerar lätt blod-hjärnbarriären och har en skenbar distributionsvolym mellan 1,8 och 2,7 l/kg.


Metabolism

Rivastigmin metaboliseras snabbt och i stor utsträckning (halveringstid i plasma cirka 1 timme), via kolinesteras-medierad hydrolys till den dekarbamylerade metaboliten. Denna metabolit uppvisar minimal hämning av acetylkolinesteras in vitro (<10%).


Enligt in vitro-studier förväntas ingen farmakokinetisk interaktion med läkemedel som metaboliseras via följande cytokromisoenzymer: CYP1A2, CYP2D6, CYP3A4/5, CYP2E1, CYP2C9, CYP2C8, CYP2C19, or CYP2B6. Enligt djurstudier är de huvudsakliga isoenzymerna i cytokrom P450-systemet endast i liten omfattning involverade i rivastigmins metabolism. Total plasma clearance för rivastigmin var cirka 130 l/timme efter en 0,2 mg intravenös dos och minskade till 70 l/timme efter en 2,7 mg intravenös dos.


Eliminering

Rivastigmin återfinns inte i urin i oförändrad form. Metaboliterna elimineras huvudsakligen renalt. Efter administrering av 14C-märkt rivastigmin observerades snabb och närmast fullständig elimination via njurarna (>90%) inom 24 timmar. Mindre än 1% av given dos återfinns i avföringen. Rivastigmin eller den dekarbamylerade metaboliten ackumuleras ej hos patienter med Alzheimers sjukdom.


En populationsfarmakokinetisk analys visade att nikotinanvändning ökar oralt clearance för rivastigmin med 23 % hos patienter med Alzheimers sjukdom (n=75 rökare och 549 icke-rökare) efter orala kapseldoser av rivastigmin upp till 12 mg/dag.


Äldre

Rivastigmins biotillgänglighet är högre hos äldre patienter än hos yngre, friska frivilliga försökspersoner. Studier utförda på Alzheimer-patienter mellan 50 och 92 års ålder visar ingen förändring av biotillgängligheten med stigande ålder.


Nedsatt leverfunktion

Cmax hos rivastigmin var cirka 60 % högre och AUC var mer än två gånger så hög hos patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion än hos friska personer.


Nedsatt njurfunktion

Cmax och AUC för rivastigmin var mer än två gånger så höga hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion som hos friska personer; emellertid observerades inga förändringar i Cmax och AUC hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Toxicitetsstudier med upprepade doser till råtta, mus och hund visade enbart på effekter orsakade av en förhöjd farmakologisk aktivitet. Ingen toxisk påverkan på målorgan observerades. Det går inte att få någon uppfattning om säkerhetsmarginalen för människa med utgångspunkt från de djurstudier som genomförts.


Rivastigmin uppvisade ingen mutagenicitet i ett standardbatteri av tester in vitro och in vivo förutom i ett test för kromosomskador på humana perifera lymfocyter vid en dos 10 000 gånger högre än maximal klinisk exponering. Mikronucleus test in vivo var negativt. Den huvudsakliga metaboliten NAP226-90 uppvisade inte heller genotoxisk potential.


Inga tecken på karcinogenicitet noterades i studier på möss och råtta vid den maximalt tolererade dosen, även om exponeringen för rivastigmin och dess metaboliter var lägre än den humana exponeringen. Efter normalisering till kroppsyta var exponeringen för rivastigmin och dess metaboliter ungefär lika med den maximala rekommenderade humana dygnsdosen om 12 mg/dag. Vid jämförelse på dosnivå, uppnåddes en ca 6 gånger högre exponering hos djur vid den maximala humana dosen.


Rivastigmin passerar till placentan och utsöndras i bröstmjölk hos djur. Perorala studier på dräktiga råttor och kaniner tyder inte på någon risk för teratogen effekt av rivastigmin. I perorala studier med han- och honråttor observerades inga negativa effekter av rivastigmin på fertilitet eller fortplantningsförmåga varken hos föräldragenerationen eller hos avkomman.


En risk för lätt ögon-/slemhinneirritation av rivastigmin har identifierats i en studie på kanin.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Kapselinnehåll

Laktosmonohydrat

Magnesiumstearat

Mikrokristallin cellulosa

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri


Kapselhölje

Gelatin

Gul järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Natriumlaurylsulfat

Röd järnoxid (E172) (enbart för 3 mg, 4,5 mg och 6 mg)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


Rivastigmin Stada 1,5 mg hårda kapslar, Rivastigmin Stada 3 mg hårda kapslar, Rivastigmin Stada 4,5 mg hårda kapslar:

OPA-Al-PVC/Al-blisterförpackningar: 5 år

PVC-PVDC/Al-blisterförpackningar: 3 år


Rivastigmin Stada 6 mg hårda kapslar:

OPA-Al-PVC/Al-blisterförpackningar: 5 år

PVC-PVDC/Al-blisterförpackningar: 30 månader


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


OPA-Al-PVC/Al-blisterförpackningar: Inga särskilda förvaringsangivelser.

PVC-PVDC/Al-blisterförpackningar: Förvaras vid högst 30°C.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Kapslarna är förpackade i OPA-Al-PVC/Al-blisterförpackningar eller PVC-PVDC/Al-blisterförpackningar. Tillgängliga förpackningsstorlekar är 28, 30, 50, 56, 60, 98, 100, 112, 120, 168, 180 eller 250 kapslar.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


27614 (1,5 mg)

27615 (3 mg)

27616 (4,5 mg)

27617 (6 mg)


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2009-11-06/2014-06-05


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-06-22