Ropivakain Sintetica

Information för alternativet: Ropivakain Sintetica 5 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, visar 4 alternativ

Document: Ropivakain Sintetica 5 mg-ml solution for injection SmPC change

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Ropivakain Sintetica 5 mg/ml injektionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 ml injektionsvätska, lösning, innehåller 5 mg ropivakainhydroklorid.

En 10 ml ampull innehåller 50 mg ropivakainhydroklorid.

Hjälpämne:

En 10 ml ampull innehåller 1,38 mmol (eller 31,7 mg) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning

Klar, färglös, steril, isoton, isobar vattenhaltig injektionsvätska, lösning, med ett pH på 4,0‑6,0.

4. Kliniska uppgifter

4.1 Terapeutiska indikationer

Ropivakain Sintetica 5 mg/ml är avsett för

intratekal administrering för kirurgisk anestesi hos vuxna
engångsinjektion för perifer nervblockad hos spädbarn från 1 år och barn upp till och med 12 år.

4.2 Dosering och administreringssätt

Ropivakain Sintetica ska endast användas av, eller under överinseende av, läkare med erfarenhet av regionalanestesi.

Dosering

Vuxna och barn över 12 års ålder

Nedanstående tabell är en vägledning till dosering för intratekal blockad hos vuxna. Lägsta möjliga dos som krävs för att ge en effektiv nervblockad ska användas. Läkarens erfarenhet och kunskap om patientens fysiska status är viktiga när dosen bestäms.

Koncentration

mg/ml

Volym

Dos

Tillslag

minuter

Duration

timmar

KIRURGISK ANESTESI

Intratekal administrering

Kirurgi

5,0

3‑5

15‑25

1‑5

2‑6

De i tabellen angivna doserna är de som krävs för att ge en framgångsrik blockad och ska ses som riktlinjer för vuxna. Det förekommer individuella variationer i tillslagstid och duration. Siffrorna i ”Dos”-kolumnen anger det genomsnittliga dosintervall som förväntas behövas. Standardreferenslitteratur ska konsulteras både när det finns faktorer som kräver specifika blockadtekniker och när det finns individuella patientbehov.

Nedsatt njurfunktion

Vanligtvis är det inte nödvändigt att justera dosen hos patienter med nedsatt njurfunktion, vid engångsdoser eller korttidsanvändning (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Ropivakainhydroklorid metaboliseras i levern och ska därför användas med försiktighet hos patienter med svår leversjukdom. Vid upprepad dosering kan doserna behöva minskas på grund av fördröjd eliminering (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Doser för användning hos spädbarn och barn i åldern 1‑12 år

Intratekal administrering har varken undersökts hos spädbarn, småbarn eller barn.

	Koncentration	Volym	Dos (mg/kg)
AKUT SMÄRTLINDRING (per- och postoperativ)
Engångsinjektion för perifer nervblockad (t.ex. ilioinguinal nervblockad, blockad av plexus brachialis)	5,0 mg/ml	0,5‑0,6 ml/kg	2,5‑3,0 mg/kg
Kontinuerlig infusion för perifer nervblockad¹	2,0 mg/ml	0,1‑0,3 ml/kg/tim	0,2‑0,6 mg/kg/tim
¹ Rekommenderad duration av fortsatt infusion upp till 72 timmar

Administreringssätt

Intratekal administrering genom injektion.

Noggrann aspirering före och under injektionen rekommenderas för att förhindra intravaskulär injektion. En oavsiktlig intravaskulär injektion kan t.ex. ge en tillfällig ökning av hjärtfrekvensen.

Aspirering ska göras före och under administrering av huvuddosen, vilken ska injiceras långsamt, med en hastighet på 25‑50 mg/min, under noggrann övervakning av patientens vitala funktioner och kontinuerlig verbal kontakt med patienten. Om toxiska symtom uppkommer ska injektionen omedelbart avbrytas.

Den intratekala injektionen bör ske efter att subaraknoidalrummet har identifierats och klar cerebrospinalvätska (CSF) ses komma ut ur spinalnålen, eller påvisas genom aspiration.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet, mot andra lokalanestetika av amidtyp eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Allmänna kontraindikationer relaterade till regional anestesi ska beaktas, oavsett vilken typ av lokalanestetika som används
Intravenös regionalanestesi
Obstetrisk paracervikal anestesi
Stora nervblockader är kontraindicerade hos hypovolemiska patienter

4.4 Varningar och försiktighet

Procedurer med regionalanestesi ska alltid utföras i utrymmen med anpassad utrustning och lämplig personal. Utrustning och läkemedel nödvändiga för övervakning och återupplivning ska finnas i tillgängligt.

Patienter som får stora nervblockader ska vara i gott allmäntillstånd och en intravenös kateter ska sättas inför ingreppet.

Ansvarig läkare ska vidta lämpliga åtgärder för att undvika intravaskulär injektion (se avsnitt 4.2) samt ha utbildning och kunskaper om diagnos och behandling av biverkningar, systemisk toxicitet och andrakomplikationer (se avsnitt 4.8 och 4.9). Efter intratekal administrering förväntas inte systemisk toxicitet uppstå, på grund av den låga dos som administreras. En hög dos som administreras i subaraknoidalrummet kan ge upphov till total spinalblockad (se avsnitt 4.9).

Kardiovaskulärt

Patienter som behandlas med antiarytika klass III (t.ex. amiodaron) ska stå under noggrann övervakning och EKG-övervakning övervägas eftersom effekterna på hjärtat kan vara additiva.

Överkänslighet

Eventuell korsöverkänslighet mot andra lokalanestetika av amidtyp bör beaktas (se avsnitt 4.3).

Hypovolemi

Patienter med hypovolemi, oavsett orsak, kan utveckla plötslig allvarlig hypotoni under intratekal anestesi, oavsett vilket lokalanestetikum som används (se avsnitt 4.3).

Patienter med nedsatt allmäntillstånd

Patienter med nedsatt allmäntillstånd på grund av åldrande eller andra bidragande orsaker såsom partiellt eller totalt AV-block, allvarlig leversjukdom eller kraftigt nedsatt njurfunktion, kräver speciell uppmärksamhet. Dock är regionalanestesi ofta indicerat hos dessa patienter.

Patienter med nedsatt njur- och leverfunktion

Ropivakainhydroklorid metaboliseras i levern och ska därför användas med försiktighet hos patienter med svår leversjukdom. Upprepade doser kan behöva reduceras på grund av fördröjd eliminering.

Vid nedsatt njurfunktion är det vanligtvis inte nödvändigt att reducera dosen vid engångsdoser eller vid korttidsbehandling. Acidos och låga plasmaproteinnivåer, som ofta förekommer hos patienter med kronisk njursvikt, kan öka risken för systemisk toxicitet.

Akut porfyri

Ropivakain Sintetica injektionsvätska, lösning, är möjligen porfyrinogen och bör därför endast förskrivas till patienter med akut porfyri när inget säkrare alternativ finns. Lämpliga försiktighetsåtgärder bör iakttas för känsliga patienter, i enlighet med standardreferenslitteratur och/eller i samråd med experter inom sjukdomsområdet.

Långvarig administrering

Långvarig administrering av ropivakainhydroklorid till patienter som samtidigt behandlas med starka CYP1A2-hämmare, såsom fluvoxamin och enoxacin, bör undvikas (se avsnitt 4.5).

Pediatrisk population

Intratekal administrering för spädbarn, småbarn och barn har inte dokumenterats.

Säkerhet och effekt för ropivakain 5 mg/ml för perifera nervblockader hos spädbarn under 1 år har inte fastställts.

Ropivakain Sintetica 5 mg/ml är inte godkänd för användning till barn under 1 år.

Nyfödda kan behöva särskild uppmärksamhet på grund av omogna metaboliseringsvägar. De större variationerna i plasmakoncentration av ropivakain som observerades i kliniska prövningar på nyfödda tyder på att det kan finnas en ökad risk för systemisk toxicitet i denna åldersgrupp.

Detta läkemedel innehåller 0,138 mmol (3,17 mg) natrium per ml. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Ropivakainhydroklorid ska användas med försiktighet till patienter som får andra lokalanestetika eller läkemedel som är strukturellt besläktade med lokalanestetika av amidtyp, t.ex. vissa antiarytmika, såsom lidokain och mexiletin, eftersom de systemiska toxiska effekterna är additiva. Samtidig användning av Ropivakain Sintetica och allmänanestetika eller opioider kan orsaka potentiering av läkemedlens effekter (biverkningar). Specifika interaktionsstudier med ropivakainhydroklorid och antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron) har inte utförts, men försiktighet rekommenderas (se avsnitt 4.4).

Cytokrom P450 (CYP) 1A2 är inblandat i bildandet av huvudmetaboliten 3-hydroxi-ropivakain.

Plasmaclearance av ropivakainhydroklorid minskar med upp till 77 % in vivovid samtidig administrering av fluvoxamin, en selektiv och potent hämmare av CYP1A2. Vid långvarig administrering kan starka CYP1A2-hämmare, som t.ex. fluvoxamin och enoxacin, interagera med ropivakainhydroklorid om det ges samtidigt. Långvarig administrering av ropivakainhydroklorid till patienter som samtidigt behandlas med starka CYP1A2-hämmare bör undvikas (se avsnitt 4.4).

Plasmaclearance av ropivakainhydroklorid minskade med 15 % in vivovid samtidig administrering av ketokonazol, en selektiv och potent CYP3A4-hämmare. Hämningen av detta enzym har sannolikt ingen klinisk relevans.

In vitroär ropivakainhydroklorid en kompetitiv hämmare av CYP2D6, men förefaller inte hämma detta isoenzym vid de plasmakoncentrationer som uppnås kliniskt.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data om fertilitet.

Graviditet

Bortsett från epidural administrering inom obstetrik, finns inga adekvata data från användningen av ropivakainhydroklorid hos gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling (se avsnitt 5.3).

Amning

Det är okänt om ropivakainhydroklorid utsöndras i bröstmjölk.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier har utförts. Beroende på dosen kan lokalanestetika ha en mindre effekt på mental funktion och koordinationsförmåga även utan uppenbar CNS-toxicitet, och kan tillfälligt påverka rörelseförmåga och vakenhet.

Biverkningar

Biverkningsprofilen för Ropivakain Sintetica liknar den för andra långverkande lokalanestetika av amidtyp. Biverkningar ska särskiljas från de fysiologiska effekterna av nervblockaden, t.ex. hypotoni och bradykardi under intratekal anestesi, samt fall som orsakas av nålpunktion (t.ex. spinalt hematom, postdural punkteringshuvudvärk, meningit och epidural abscess).

De vanligaste biverkningarna, illamående, kräkningar och hypotoni, är väldigt frekventa under anestesi och kirurgi i allmänhet och det är inte möjligt att särskilja reaktioner som orsakas av den kliniska situationen, läkemedlet eller av blockaden.

Total spinalblockad kan uppstå med alla lokalanestetika om en epidural dos oavsiktligt administreras intratekalt eller om en för stor intratekal dos administreras. Systemiska och lokala biverkningar av ropivakainhydroklorid uppkommer vanligtvis på grund av hög dos, snabb absorption eller oavsiktlig intravaskulär injektion. På grund av den låga dos som används för intratekal anestesi förväntas dock inga systemiska toxiska reaktioner.

Biverkningsfrekvenserna som anges nedan definieras enligt följande:

mycket vanliga(≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga(≥1/1 000, <1/100), sällsynta(≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta(<10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Psykiska störningar:

Mindre vanliga: Ångest

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: Huvudvärk*, parestesi, yrsel

Mindre vanliga: Symtom på CNS-toxicitet (konvulsioner, grand mal-kramper, krampanfall, berusningskänsla, cirkumoral parestesi, bedövning av tungan, hyperakusi, tinnitus, synstörningar, dysartri, muskelryckningar, tremor)**, hypestesi*

Ingen känd frekvens: Dyskinesi

Hjärtat:

Vanliga: Bradykardi, takykardi

Sällsynta: Hjärtstillestånd, arytmier

Blodkärl:

Mycket vanliga: Hypotoni^a

Vanliga: Hypertoni

Mindre vanliga: Synkope

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Mindre vanliga: Dyspné

Magtarmkanalen:

Mycket vanliga: Illamående

Vanliga: Kräkningar^b

Njurar och urinvägar:

Vanliga: Urinretention*

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga: Hypertermi, frossa

Mindre vanliga: Hypotermi*

Immunsystemet

Sällsynta: Allergiska reaktioner (anafylaktiska reaktioner, angioneurotiskt ödem och urtikaria)

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga: Ryggsmärta

* Dessa reaktioner är vanligast efter spinalanestesi.

** Dessa symtom uppträder vanligtvis på grund av oavsiktlig intravaskulär injektion, överdosering eller snabb absorption (se avsnitt 4.9).

^aHypotoni är mindre vanligt hos barn (>1/100).

^bKräkningar är vanligare hos barn (>1/10).

Klassrelaterade biverkningar

Neurologiska komplikationer

Neuropati och ryggmärgsdysfunktion (t.ex. arteria spinalis anterior-syndrom, araknoidit och cauda equina-syndrom), som i sällsynta fall kan orsaka bestående men har associerats med regionalanestesi, oavsett vilket lokalanestetika som använts.

Total spinal blockad

Total spinalblockad kan inträffa om en för stor intratekal dos administreras.

Akut systemisk toxicitet

Systemiska toxiska reaktioner involverar primärt det centrala nervsystemet (CNS) och det kardiovaskulära systemet (CVS). Sådana reaktioner orsakas av höga koncentrationer av lokalanestetika i blodet som kan uppkomma vid (oavsiktlig) intravaskulär injektion, överdosering eller exceptionellt snabb absorption från rikt vaskulariserade områden (se avsnitt 4.4). CNS-symtom är likartade för alla lokalanestetika av amidtyp, medan hjärtreaktioner är mer beroende av den aktiva substansen, både kvantitativt och kvalitativt.

Centrala nervsystemet

CNS-toxicitet uppträder gradvis med symtom och tecken av stigande allvarlighetsgrad. De första symtomen är vanligtvis syn- och hörselrubbningar, periorala domningar, yrsel, berusningskänsla, stickningar och parestesi. Dysartri, muskelstelhet och muskelryckningar är allvarligare och kan föregå generaliserade kramper. Dessa tecken ska inte tolkas som en bakomliggande neurologisk sjukdom. Medvetslöshet och tonisk-kloniska konvulsioner (grand mal) kan följa och kvarstå från några sekunder till flera minuter. Hypoxi och hyperkapni uppstår snabbt under krampanfallen beroende på en ökad muskelaktivitet och interferens med andning. I allvarliga fall kan apné uppstå. Respiratorisk och metabolisk acidos förstärker och förlänger de toxiska effekterna av lokalanestetika.

Återhämtning sker efter att den aktiva substansen har distribuerats bort från centrala nervsystemet samt metaboliserats och utsöndrats. Återhämtningen kan gå snabbt om inte stora mängder läkemedel har injicerats.

Kardiovaskulär toxicitet

Kardiovaskulär toxicitet indikerar en allvarligare situation. Hypotoni, bradykardi, arytmi och även hjärtstillestånd kan uppkomma som ett resultat av höga systemiska koncentrationer av lokalanestetika. Hos frivilliga försökspersoner resulterade intravenös infusion av ropivakainhydroklorid i tecken på försämrad konduktivitet och kontraktilitet.

Kardiovaskulär toxicitet föregås vanligtvis av tecken på CNS-toxicitet, om inte patienten får ett allmänanestetikum eller är kraftigt sederad med läkemedel såsom bensodiazepiner eller barbiturater.

Pediatrisk population

Biverkningarnas frekvens, typ och svårighetsgrad hos barn förväntas vara samma som hos vuxna, utom för hypotoni som förekommer mindre ofta hos barn (<1 av 10) och kräkningar som förekommer oftare hos barn (>1 av 10).

Hos barn kan tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetika vara svåra att se då de kan ha svårt att uttrycka sig verbalt. (Se även avsnitt 4.4).

Behandling av akut systemisk toxicitet

Se avsnitt 4.9

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

4.9 Överdosering

Symtom på överdosering

Oavsiktliga intravaskulära injektioner av lokalanestetika kan orsaka omedelbara (inom några sekunder till minuter) systemiska toxiska reaktioner. Vid överdosering kan det dröja en till två timmar innan högsta plasmakoncentration nås, beroende på injektionsstället, och tecken på toxicitet kan därför vara fördröjda (se avsnitt 4.8 ”Akut systemisk toxicitet”, ”Centrala nervsystemet” och ”Kardiovaskulär toxicitet”).

Efter intratekal administrering förväntas inte systemisk toxicitet uppstå, på grund av den låga dos som administreras. En hög dos som administreras i subaraknoidalrummet kan ge upphov till total spinalblockad.

Behandling av överdosering

Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetika omedelbart avbrytas och CNS-symtom (kramper, CNS-depression) måste behandlas snabbt med lämpligt luftvägs-/andningsstöd och administrering av kramplösande läkemedel.

Om cirkulationsstillestånd skulle uppstå, ska hjärt-lungräddning utföras omedelbart. Det är viktigt att upprätthålla optimal syresättning och andnings- och cirkulationsstöd, samt att behandla acidos.

Om kardiovaskulär depression uppstår (hypotoni/bradykardi) bör lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor och/eller inotropa medel övervägas. Barn ska ges doser i proportion till sin ålder och kroppsvikt.

Om hjärtstillestånd skulle inträffa kan långvariga återupplivningsförsök krävas för en lyckad utgång.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Lokalanestetika, amider, ATC-kod: N01BB09

Ropivakainhydroklorid är ett långverkande lokalanestetikum av amidtyp med både anestetisk och analgetisk effekt. I höga doser ger ropivakainhydroklorid kirurgisk anestesi, medan lägre doser ger sensorisk blockad med begränsad och icke-progressiv motorblockad.

Verkningsmekanismen är en reversibel reduktion av nervfibrernas membranpermeabilitet för natriumjoner. Följaktligen minskar depolarisationshastigheten medan retningströskeln höjs, vilket resulterar i en lokal blockad av nervimpulser.

Den mest karakteristiska egenskapen hos ropivakainhydroklorid är den långa effektdurationen. Tillslag och duration av den lokalanestetiska effekten beror på administreringsställe och dos, men påverkas inte av närvaro av en vasokonstriktor (t.ex. adrenalin). För detaljer om tillslag och effektduration av Ropivakain Sintetica (se avsnitt 4.2).

Friska frivilliga som fått ropivakainhydroklorid via intravenös infusion tolererade lägre doser väl, och fick som väntat CNS-symtom vid den maximala tolererade dosen. Den kliniska erfarenheten indikerar att ropivakainhydroklorid har en god säkerhetsmarginal när det används i de rekommenderade doserna.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption och distribution

Ropivakainhydroklorid har ett kiralt centrum och finns tillgängligt som ren S-(-)-enantiomer. Det är mycket fettlösligt. Samtliga metaboliter har en lokalanestetisk effekt, men med betydligt lägre potens och kortare duration än ropivakainhydroklorid.

Plasmakoncentrationen av ropivakainhydroklorid beror på dosen, administreringssättet och vaskulariseringen på injektionsstället. Ropivakainhydroklorid uppvisar linjär farmakokinetik och C_maxär proportionell mot dos.

Ropivakainhydroklorid uppvisar fullständig och bifasisk absorption från epiduralrummet, med halveringstider för de två faserna i storleksordningen 14 minuter respektive 4 timmar hos vuxna. Den långsammare absorptionen är hastighetsbegränsande faktor för eliminationen av ropivakainhydroklorid, vilket förklarar varför den skenbara halveringstiden är längre efter epidural administrering än efter intravenös tillförsel. Ropivakainhydroklorid visar en bifasisk absorption från kaudala epiduralrummet även hos pediatriska patienter.

Ropivakainhydroklorid har en genomsnittlig total plasmaclearance i storleksordningen 440 ml/min och en renal clearance på 1 ml/min. Distributionsvolymen vid steady state är 47 liter och den terminala halveringstiden är 1,8 timmar efter intravenös administrering. Ropivakainhydroklorid har en medelhög hepatisk extraktionsratio på omkring 0,4. Det är huvudsakligen bundet till surt α1-glykoprotein i plasma och har en obunden fraktion på omkring 6 %.

En ökning av den totala plasmakoncentrationen under kontinuerlig epidural infusion har observerats, beroende på en postoperativ ökning av surt α1-glykoprotein.

Variationerna i obundet, farmakologiskt aktivt ropivakainhydroklorid i plasma har varit avsevärt mindre än i total plasmakoncentration.

Eftersom ropivakainhydroklorid har en medelhög till låg hepatisk extraktionsratio, så bör eliminationshastigheten bero på den obundna plasmakoncentrationen. En postoperativ ökning av AAG minskar den fria fraktionen på grund av ökad proteinbindning, vilket minskar totala clearance och resulterar i en ökning av den totala plasmakoncentrationen, vilket setts i studier med vuxna och pediatriska patienter. Clearance av obundet ropivakainhydroklorid är oförändrat, vilket ses genom de stabila obundna koncentrationerna under postoperativ infusion. Det är den obundna plasmakoncentration som har samband med systemiska farmakodynamiska effekter och toxicitet.

Ropivakainhydroklorid passerar placenta och jämvikt mellan obundet ropivakainhydroklorid uppnås snabbt hos moder och foster. Graden av proteinbindning hos fostret är lägre än hos modern, vilket ger en lägre total plasmakoncentration hos fostret än hos modern.

Biotransformation och eliminering

Ropivakainhydroklorid metaboliseras i stor utsträckning, främst genom aromatisk hydroxylering. Totalt 86 % av dosen utsöndras via urinen efter intravenös administrering, varav endast omkring 1 % är oförändrat ropivakainhydroklorid. Huvudmetaboliten är 3-hydroxi-ropivakain, av vilken omkring 37 % utsöndras via urinen, huvudsakligen konjugerat. Utsöndringen via urinen i form av 4-hydroxi-ropivakain, N-dealkylerad metabolit (PPX) och 4-hydroxi-dealkylerad metabolit utgör 1‑3 %. Konjugerat och okonjugerat 3-hydroxi-ropivakain förekommer endast i knappt detekterbara koncentrationer i plasma.

Ett metabolitmönster som liknar det hos vuxna patienter har setts hos pediatriska patienter över 1 års ålder.

Det finns inga bevis för in vivo-racemisering av ropivakainhydroklorid.

Pediatrisk population

Farmakokinetiken för ropivakainhydroklorid har studerats i en poolad populationsanalys av data på 192 barn mellan 0 och 12 års ålder. Clearance av obundet ropivakainhydroklorid och PPX, samt distributionsvolym av obundet ropivakainhydroklorid, beror på både kroppsvikt och ålder fram tills leverfunktionen mognat då det till stor del beror på kroppsvikt. I takt med att leverfunktionen mognar ökar clearance för obundet ropivakainhydroklorid till 3 års ålder och för PPX till 1 års ålder. På samma sätt påverkas distributionsvolymen av obundet ropivakainhydroklorid av levermognaden, och stabiliseras vid 2 års ålder. Distributionsvolymen för obundet PPX beror enbart på kroppsvikten. Då PPX har längre halveringstid och lägre clearance kan det ackumuleras vid epidural infusion.

Över 6 månaders ålder når clearance för obundet ropivakainhydroklorid (Clu) samma storleksordning som hos vuxna. Värdena för total clearance av ropivakainhydroklorid (Cl) i tabellen är de som inte påverkas av postoperativ ökning av AAG.

Uppskattningar av farmakokinetiska parametrar erhållna från poolad analys av den pediatriska populationen

Åldersgrupp	Kroppsvikt^a	Clu^b	Vu^c	Cl^d	t_1/2^e	t_1/2ppx^f
	kg	(l/tim/kg)	(l/kg)	(l/tim/kg)	(tim)	(tim)
Nyfödda	3,27	2,40	21,86	0,096	6,3	43,3
1 månad	4,29	3,60	25,94	0,143	5,0	25,7
6 månader	7,85	8,03	41,71	0,320	3,6	14,5
1 år	10,15	11,32	52,60	0,451	3,2	13,6
4 år	16,69	15,91	65,24	0,633	2,8	15,1
10 år	32,19	13,94	65,57	0,555	3,3	17,8

^aMediankroppsvikt för respektive ålder från WHO-databas.

^bClearance för obundet ropivakainhydroklorid

^c Distributionsvolym för obundet ropivakainhydroklorid

^dTotal clearance för obundet ropivakainhydroklorid

^eTerminal halveringstid för ropivakainhydroklorid

^fTerminal halveringstid för PPX

Den simulerade genomsnittliga maximala plasmakoncentrationen av obundet ropivakainhydroklorid (Cu_max) efter en kaudal blockad (engångsdos) tenderade att vara högre hos nyfödda och tiden till Cu_max(t_max) minskade med stigande ålder. Simulerad genomsnittlig maximal plasmakoncentration av obundet ropivakainhydroklorid efter 72 timmars kontinuerlig epidural infusion med rekommenderad doseringshastighet visade också högre nivåer hos nyfödda jämfört med spädbarn och barn. Se avsnitt 4.4.

Simulerade genomsnittliga och observerade värden för obundet Cu_max efter en kaudal blockad (engångsdos)

Åldersgrupp	Dos	Cu_max^a	t_max^b	Cu_max^c
	(mg/kg)	(mg/l)	(tim)	(mg/l)
0‑1 månad	2,00	0,0582	2,00	0,05‑0,08 (n=5)
1‑6 månader	2,00	0,0375	1,50	0,02‑0,09 (n=18)
6‑12 månader	2,00	0,0283	1,00	0,01‑0,05 (n=9)
1‑10 år	2,00	0,0221	0,50	0,01‑0,05 (n=60)

^aMaximal plasmakoncentration av obundet ropivakainhydroklorid

^bTid till maximal plasmakoncentration av obundet ropivakainhydroklorid

^cObserverad och dosnormaliserad maximal plasmakoncentration av obundet ropivakainhydroklorid

Vid 6 månaders ålder nås brytpunkten för justering av den rekommenderade doseringshastigheten för kontinuerlig epidural infusion, då clearance för obundet ropivakainhydroklorid har nått 34 % och för obundet PPX har nått 71 % av sitt fulla värde. Den systemiska exponeringen är högre hos nyfödda och även något högre hos spädbarn mellan 1 till 6 månaders ålder jämfört med äldre barn, vilket beror på att leverfunktionen inte är fullt utvecklad. Detta kompenseras dock delvis genom den 50 % lägre rekommenderade doseringshastigheten för kontinuerlig infusion hos barn under 6 månaders ålder.

Simuleringar av summan av plasmakoncentrationen av obunden ropivakainhydroklorid och PPX har gjorts, baserade på de farmakokinetiska parametrarna och deras varians i populationsanalysen. Dessa simuleringar indikerar att för en kaudal blockad (engångsdos) måste den rekommenderade dosen ökas med en faktor på 2,7 i den yngsta åldersgruppen och en faktor på 7,4 i åldersgruppen 1 till 10 år för att övre gränsen i ett 90 % prediktionsintervall ska nå gränsvärdet för systemisk toxicitet. Motsvarande faktorer för kontinuerlig epidural infusion är 1,8 respektive 3,8.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, reproduktionstoxicitet, mutagenicitet och lokal toxicitet visar inte några särskilda risker för människa, förutom de som kan förväntas på grund av den farmakodynamiska verkan av höga doser av ropivakainhydroklorid (t.ex. CNS-symtom, inklusive kramper, och kardiotoxicitet).

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid

Natriumhydroxid (för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

I alkaliska lösningar kan utfällning förekomma, eftersom ropivakainhydroklorid är svårlösligt vid pH över 6,0.

6.3 Hållbarhet

Hållbarhet i oöppnad förpackning

3 år

Hållbarhet i öppnad förpackning

Av mikrobiologiska skäl bör öppnad produkt användas omedelbart. Om produkten inte används omedelbart ansvarar användaren för tider och förhållanden vid förvaring, som normalt inte ska vara längre än 24 timmar vid 2‑8 C.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Får ej frysas.

För förvaringsanvisningar för öppnad produkt, se avsnitt 6.3.

Förpackningstyp och innehåll

Ropivakain Sintetica 5 mg/ml injektionsvätska, lösning

Polypropenampuller:

10 x 10 ml – steril ampull, i plastöverdrag

Polypropenampullerna är speciellt utformade för att passa sprutor med Luer Lock- och Luer Fit-fattning.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Hantering

Ropivakain Sintetica produkter är fria från konserveringsmedel och endast avsedda för engångsbruk. Ej använd lösning ska kasseras.

Läkemedlet ska inspekteras visuellt före användning. Lösningen ska endast användas om den är klar och fri från partiklar, och om behållaren är intakt.

Intakt behållare får inte autoklaveras igen.

Destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Sintetica GmbH

Weissenburger Strasse 28

Aschaffenburg – 63739

Germany

Telefon: +49 60 21 447 860

E-post: kontakt@sintetica.com

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Mtnr: 44250

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2011-08-05 /2016-05-12

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-06-07