iMeds.se

Roximstad

Document: Roximstad film-coated tablet SmPC change

Läkmedelsverket 2014-02-10



PRODUKTRESU


1. KEMEDLETS NAMN


Roximstad 150 mg, filmdrageradetabletter

Roximstad 300 mg, filmdrageradetabletter



2. KVALITATIVOCHKVANTITATIVSAMMANSÄTTNING


Roximstad 150 mg:

En filmdragerad tablettinnehåller150 mgroxitromycin.

Hjälpämne med känd effekt: en filmdragerad tablettinnehåller1,8 mglaktosmonohydrat.


Roximstad 300 mg:

En filmdragerad tablettinnehåller300 mgroxitromycin.

Hjälpämne med känd effekt: en filmdragerad tablett innehåller 3,6 mg laktos monohydrat.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. KEMEDELSFORM


Filmdragerad tablett


Roximstad 150 mg:

Rund vit, bikonvex dragerad tablettmed avfasadekanteroch med benvitkärna.


Roximstad 300 mg:

Avlångvitkapselformad dragerad tablettmed benvitkärnaoch brytskåraenasidan.



4. KLINISKAUPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Roximstad gesförbehandlingmotinfektionerorsakadeavroxitromycinkänsligamikroorganismer. Sådanainfektionerinkluderar:


Luftvägsinfektioner:Samllsförvärvad pneumoni, isynnerhetpneumoniorsakad avMycoplasma pneumoniae, Chlamydophila psittaci(ornitos)ellerChlamydophila pneumoniae (TWAR). Tonsillit, faryngitoch akutotitismediahospatientermed överkänslighetförbetalaktamantibiotika ellernärsådan behandlingansessomolämpligavandraskäl.


Urogenitala infektioner:orsakadeavChlamydiatrachomatis.


Hud-och mjukdelsinfektioner:såsomfurunkulos, pyodermi, impetigo, erysipelashospatientermed överkänslighetförbetalaktamantibiotikaellernärsådan behandlingansessomolämpligavandra skäl.


Hänsyn börtastillofficiella/nationellariktlinjerbeträffandeantibakteriellresistensoch lämplig användningoch förskrivningavantibakteriellamedel.


4.2 Dosering och administreringssätt


Tabletten ska tasminst15 minuterföremåltidförattkerställamaximalabsorption. Normaldoseringär150 mg2 gångerdagligen (var12:etimme).

Patientermed pneumonikan behandlasmed 300 mg1 gångdagligen.


Dosering vid njurinsufficiens:

Förpatientermed njurinsufficienskrävsingen dos justering.


Dosering vid leverinsufficiens:

Roxitromycin skaanvändasmed försiktighettillpatientermed lindrigtillmåttlignedsatt leverfunktion. Användningavroxitromycin rekommenderasintetillpatientermed kraftigtnedsatt leverfunktion (seavsnitt4.4). Ombehandlingmed roxitromycin ärnödvändigtilldennapatientgrupp avkliniskaskäl, börlften avrekommenderad dygns dos(= 150 mg)ges.


Leverfunktionsvärdenamåstekontrollerasregelbundethospatientermed tecken pånedsatt leverfunktion elleromleverfunktionen nedsattsvid tidigarebehandlingmed roxitromycin. Om värdenaförmrasunderbehandlingen med Roximstad, börman övervägaattttautbehandlingen.


Äldre:

Ingen dos justeringbehövs.


Pediatrisk population:

Förbarn somvägermerän 40 kgbördoseringen varasammasomförvuxna. Roximstad tabletterärintelämpligaattgetillbarn somvägermindreän 40 kg.

Roximstad tabletterärintelämpligaattgetillbarn under6 år. Fördessapatienterfinnsandra läkemedelsformeratttillgå.


Behandlingenslängd:

SomregelgesRoximstad iytterligare3-4 dagarefterförttringavdekliniskasymptomen. Behandlingen skallgåiminst10 dagarvid behandlingavinfektionermed beta-hemolytiska streptokockerförattförebyggafördröjdakomplikationer(t.ex. reumatiskfeber, glomerulonefrit).


4.3 Kontraindikationer


Överkänslighetmotmakroliderellermotgothjälmne som anges i avsnitt 6.1.


Samtidigadministreringavroxitromycin och någon avföljandesubstanserärkontraindicerat:


Roxitromycin ärkontraindiceratförpatientermed medföttlångtQT-syndromellerlångtQT- syndromfinnsisläkten (omejexkluderatavEKG)och förpatientermed känd förvärvad QT- förlängning(seäven avsnitt4.4).


4.4 Varningaroch försiktighet


Varning

Allvarlig vasokonstriktion (”ergotism”) som kan ge nekros i armar och ben har rapporterats när makrolida antibiotika har administrerats samtidig med vasokonstriktiva ergotalkaloider. Frånvaro av behandling av dessa alkaloider måste alltid kontrolleras innan föreskrivning av roxitromycin (se avsnitt 4.4).


Försiktighet

BeroenderiskförökatQT-intervall, skaroxitromycin liksomandramakrolideranvändasmed försiktighethospatientermed kranskärlssjukdom, sjukdomshistoriamed ventrikuläraarytmier, icke- korrigerad hypokalemioch/ellerhypomagnesemi, bradykardi(<50 bpm).

Försiktighet skall iakttas närroxitromycin ges till patienter som tar:


AnvändningavRoxitromycin rekommenderasintetillpatientermed kraftigtnedsattleverfunktion (t.Ex. levercirrosmed hepatitoch/ellerascites). Ombehandlingmed roxitromycin ärnödvändigtilldenna patientgrupp avkliniskaskäl, hänvisastilldoseringen iavsnitt4.2.

Leverfunktionsvärdenamåstekontrollerasregelbundethospatientermed tecken pånedsatt leverfunktion elleromleverfunktionen nedsattsvid tidigarebehandlingmed roxitromycin. Om värdenaförmrasunderbehandlingen med roxitromycin, dvs. ökningavleverenzymeroch/eller bilirubin (gulsot), börman övervägaattttautbehandlingen.

Roxitromycin skall användas med försiktighet till patienter med mild till måttlig nedsatt leverfunktion.


Clostridium difficile-associerad sjukdom: Vid kraftigoch illandediarré, speciellt om den är svår, långvarig och/ eller blodig, under eller efter behandling med roxitromycin, kan vara symtom på pseudomembranöskolit. Vidmisstanka om pseudomembranös kolit,skallroxitromycin behandlingen avbrytas omedelbart. Antiperistaltiskamedelärkontraindicerade.


Anafylaktiskareaktionerinklusiveangioödemharrapporteratsförroxitromycin. Redan efterförsta administreringen kan anafylaktiskareaktionerutvecklastillen livshotandechock. Isådanafallskall behandlingen med roxitromycin avbrytasoch lämpligbehandling(tex behandlingmotchock)skall påbörjas.


Hosvissapatienterharroxitromycin visatssigförlängaQT-intervalletelektrokardiogramoch orsakaventrikulärtakykardi(tex TorsadedePointes). Omtecken påhjärtarytmiuppkommerunder behandlingmed roxitromycin skallbehandlingavbrytasoch EKGskallutföras.


Ilikhetmed andramakroliderkan roxitromycin förvärraellerförsvåramyastheniagravis. Patienter med myastheniagravissombehandlasmed roxitromycin börrådasattomedelbartuppsökasjukvård omdeuppleverattderassymtomförvärras. Behandlingmed roxitromycin måsterefteravbrytasoch stödjandeåtgärdervidtasomnödvändigt.


Cirka 10 % av en oral dos av roxitromycin och dess metaboliter utsöndras renalt. Doseringen bör hållas oförändrad vid nedsatt njurfunktion.


Det är inte nödvändigt att justera dosen hos äldre.


Preparatetseffektharintedokumenteratsbarn.Roximstad 150/300 mgärinteavsettförbarn ellerpatientersomvägermindreän 40 kg.


Speciellt ombehandlingsperioden överskrider14 dagarbörrutinmässigaprovtagningargörasregelbundetav njure, leveroch blodvärden (se avsnitt 4.8).


Roximstad innehållerlaktosmonohydrat. Patientermed någotavföljandellsyntaärftligatillstånd börinteanvändadettaläkemedel:galaktosintolerans, totallaktasbristellerglukos- galaktosmalabsorption.


4.5 Interaktionermed andra läkemedeloch övriga interaktioner


Kontraindicerade kombinationer


Roxitromycin ären svagmmareavCYP3A4 somökarAUCförmidazolammed 47 %. En möjlig klinisktrelevantmningavCYP3A4 somledertillökad exponeringavsamtidigtadministrerade läkemedelsomärsubstrattilldettaenzymkan inteuteslutashosvissapatienter. Samtidig administreringavcisaprid, derivatavergotalkaloider. pimozid, astemizoloch terfenadin ärrför kontraindicerad och försiktighetböriakttasvid användningavroxithromycin ikombination med andraläkemedelsomharettsmaltterapeutiskfönsteroch sommetabolierasviaCYP3A4.


Astemizol/Cisaprid/Pimozid

Andra läkemedel, såsom astemizol, cisaprid eller pimozid, som metaboliseras via CYP3A isoenzymer i levern har satts i samband med QT-förlängning och/ eller hjärtarytmier (typiskt Torsades de Pointes) på grund av ökade serumkoncentrationer efter interaktion med signifikant hämmare av detta isoenzym, inklusive några makrolida antibiotika. Även om roxitromycin inte har eller har begränsad förmåga att komplex binda CYP3A och därför hämma metabolismen av andra läkemedel som metaboliseras av dessa isoenzymer kan en potentiel risk för klinisk interaktion av roxitromycin med ovan nämnda läkemedel inte uteslutas med säkerhet, samtidig behandlingmed dessasubstanseroch roxitromycin ärrförkontraindicerad (seavsnitt4.3).


Terfenadin

Vissamakroliderinteragerarmed terfenadin, vilketledertillen ökad serumkoncentration av terfenadin. Dettakan resulteraiallvarligventrikulärarytmi, såsomtorsadedepointes. Trotsatten sådan reaktion intedemonstreratsmed roxitromycin och studiermed ettbegränsatantalfriska frivilligainteharvisatgon farmakokinetiskinteraktion ellerrelevantaEKG-förändringar, är kombinationen avroxitromycin och terfenadin kontraindicerad (seavsnitt4.3).


Ergotalkaloidderivat

Samtidigmedicineringmed roxitromycin och ergotalkaloidderivat(såsomergotamin och dihydroergotamin)kan ledatillallvarligvasokonstriktion (”ergotism”)med nekrosavextremiteter somföljd. Kombinationen ärkontraindicerad (seavsnitt4.3).


Kombinationer som inte rekommenderas


Läkemedel som kan förlänga QT-intervallet

Försiktighet bör iakttas när roxitromycin ges till patienter som behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.4). Dessa inkluderar klass IA (t ex kinidin, prokainamid, disopyramid) och klass III (t.ex. dofetilid, amiodaron) antiarytmika, citalopram, tricykliska antidepressiva, metadon, vissa antipsykotika (t.ex. fenotaziner), fluorokinoloner (t.ex. moxifloxacin), vissa antimykotika (t.ex. flukonazol, pentamidin), och vissa virushämmande medel (t.ex. telaprevir).


Warfarin och andra antikoagulantia

Ingen interaktion med warfarin harhittatsistudierfriskafrivilliga. Hospatientersombehandlats med roxitromycin och K-vitaminantagonisterhardockökningavprotrombintid ellerInternational Normalised Ratio (INR)rapporteratsvilketkan bero påantingen en interaktion med roxitromycin ellerinfektionen (perse). DetärrförkloktattmonitoreraINRunderkombinationsbehandlingmed roxitromycin och K-vitaminantagonister.


Disopyramid

En in-vitro studieharvisatattroxitromycin kan trängabortproteinbundetdisopyramid. En sådan effektin vivokan resulteraiökadeserumnivåeravfridisopyramid. DärförbörEKGoch, ommöjligt, serumnivåernaavdisopyramid kontrolleras.


Försiktighetsåtgärder för användning


Digoxin och andrahjärtglykosider

En studie på friska försökspersoner har visat att roxitromycin kan ökaabsorptionen avdigoxin. Ettliknandefenomen harbeskrivitsförandra makrolider och kan i mycket sällsynta fall resultera i hjärtglykosid toxicitet. Detta kan visa sig genom symtom som illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk eller yrsel, hjärtglykosid toxicitet kan också framkalla förändringar i EKG-parametrar. Patientersombehandlasmed roxitromycin och digoxin ellergon annan hjärtglykosid skallrförföljasupp med EKGoch serumnivån avhjärtglykosiderskallkontrolleras. Detta är obligatoriskt om symtom som tyder på hjärtglykosid överdosering har inträffat.


Roxithromycin, liksom andra makrolider, bör användas med försiktighet till patienter som får klass IA och III antiarytmika.


HMG-CoA reduktashämmare

När roxitromycin och en HMG-CoA reduktashämmare (statin) kombineras, finns det potentiell risk för muskelrelaterade biverkningar, såsom rabdomyolys på grund av en möjlig ökning av statinexponeringen.

Försiktighet bör iakttas när en statin kombineras med roxitromycin och patienterna skall monitoreras för tecken och symtom på myopati.


Kombinationer som skall beaktas


Ciklosporin

I en klinisk studie för att utvärdera effekten av roxitromycin på exponering av ciklosporin, fick 8 hjärttransplanterade patienter som var behandlade med ciklosporin under minst 1 månad, roxitrhomycin 150 mg två gånger dagligen under 11 dagar. Roxitromycin orsakade en 50 % ökning av plasma koncentrationen avciklosporin, som minskade successivt vid utsättande av roxitromycin. Dosanpassningavciklosporinärvanligtvisintenödvändig.


Midazolam

Behandlingmed roxitromycin (300 mgperdag)ikombination med midazolam(15 mgoralt)ökade midazolams(ettkänsligtCYP3A4-substrat)AUCmed 47 %, vilketkan ledatillförstärktaeffekterav midazolam.


Teofyllin

En liten ökning i plasmakoncentrationen av teofyllin har observerats, men detta kräver i allmänhet inte någon justering av den vanliga dosen.

Behandling med roxitromycin hos patienter som står på höga doser av teofyllin kan orsaka förhöjda serumteofyllinvärden och risk för teofyllinförgiftning. En uppföljning av teofyllinkoncentrationerna rekommenderas, i synnerhet när teofyllinnivåerna före behandling är högre än 15 mikrog/ml.


Bromokriptin

Roxitromycin kan öka AUC och plasmakoncentrationer av bromokriptin, vilket kan leda till en ökad risk för biverkningar av substansen.


Rifabutin

Roxitromycin kan öka plasmakoncentrationen av rifabutin.


Andra kombinationer


Karbamazepin, ranitidin, aluminium-eller magnesiumhydroxid

Det finns ingen kliniskt signifikant interaktion med karbamazepin, ranitidin, aluminium-eller magnesiumhydroxid.


Antikonceptionellamedel

Vissaantibiotikaskulleillsyntafallkunnaminskaeffekten avp-pillergenomattinterfereramed den bakteriellahydrolysen avsteroidkonjugatitarmen och därmed minskaåterabsorptionen av okonjugerad steroid. Härigenomskulleplasmanivåernaavaktivsteroid sjunka. Dennaovanliga interaktion skullekunnainträffahoskvinnormed högutsöndringavsteroidkonjugatviagallan. Ett

60-talgraviditeterharinträffathosp-pilleranvändandeengelskakvinnorsomsamtidigtbehandlats

med antibiotika, framföralltampicillin, amoxicillin och tetracykliner.

Det föreligger negativastudierav kliniska interaktioner för att bedöma effekternaav trimetoprim, sulfametoxazol, roxitromycin och klaritromycin och orala antikonceptionella medel som innehåller östrogen och gestagen, men detrörsigommycketlitetmaterial.


4.6 Fertilitet, graviditetoch amning


Graviditet:Studier från flera djurarter har inte visat någon teratogenaeffekterellerfosterskadandeeffektervid doser upp till 200 mg/kg/dag, eller 40 gånger den humana terapeutiska dosen. Säkerheten för roxitromycin för fostret har inte fastställts under graviditet.

Roxitromycin bör användasendastmycketstriktaindikationerundergraviditet.


Amning:Detfinnsingen kliniskerfarenhetfrån användningunderamning:endastmycketsmå mängderroxitromycin (mindreän 0,05 %avden intagnadosen), passeraröveribröstmjölk. Amning eller behandling av mamman bör därför avbrytas vid behov.


4.7 Effekter förmågan attframföra fordon och använda maskiner


Bilförareoch maskinskötareskalluppmärksammasrisken föryrsel.


4.8 Biverkningar


Den totalafrekvensen avbiverkningarärcirka4 %(150 mgx 2)resp. 10 %(300 mgx 1). 3 %resp. 7 % avdessautgörgastrointestinalabiverkningar, dvs.frekvensen ökarvid doseringen gångomdagen.


Biverkningarnapresenterasnedan med avseendeorganklassificeringoch frekvens. Frekvenserdefinierassom:

Mycketvanliga(≥1/10)

Vanliga(≥1/100, <1/10)

Mindrevanliga(≥1/1000, 1/100)

llsynta(≥1/10000, 1/1000)

Mycketllsynta(≤1/10000)

Ingen känd frekvens(kan inteberäknasfrån tillgängligadata).


Klassificering av organsystem

Vanliga

Mindre vanliga

llsynta

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Infektioner och infestationer




Superinfektioner med resistenta bakterier eller svampar vid långtidsbehandling, Clostridium difficile colitis (Pseudomembranös kolit, se avsnitt 4.4)

Blodet och lymfsystemet


Eosinophilia

rändringar i blodstatus

Agranulocytos, Neutropeni

Trombocytopeni

Immumsystemet



Angioödem. Anafylaktisk reaktion (se avsnitt 4.4)

Anafylatisk chock

Psykiska störningar




Förvirringstillstånd (förvirring),

Hallucination

Psykos

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk,

Yrsel


Smakförändringar (dysgeusi, ageusi)

Luktförändringar (parosmi, anosmi)

Parestesi

Ögon




Synstörningar

Öron och balansorgan




Tillfällig dövhet

Hörselnedsättning

Vertigo

Tinnitus

Hjärtat (1)




QT-förlängning, ventrikulär takykardi och torsades de pointes (se avsnitt 4.4)

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum



Bronkospasm


Magtarmkanalen

Illamående

Smärta i epigastriet,

Dyspepsi

Diarré (se avsnitt 4.4)

Kräkning,

Förstoppning,

Flatulens


Anorexi

Hemorragisk pankreatit

Lever och gallvägar



Kolestatisk hepatit,

Akut hepatocellulär hepatit (se avsnitt 4.4),

Pankreatit

Gulsot (se avsnitt 4.4)

Hud och subkutan vävnad

Utslag

Rodnad,

Urtikaria,

Erythema multiforme

Eksem

Klåda,

Purpura,

Toxisk epidermal nekrolys,

Stevens- Johnsons syndrom

Muskuloskeletala systemet och bindväv




Myasthenia gravis (se avsnitt 4.4)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings stället



Svaghet, obehagskänsla


Undersökningar


rjda transaminaser och/eller alkaliska fosfataser och/eller bilirubinnivåer (se avsnitt 4.4)



(1)Som med andra makrolider, har fall av QT-förlängning, ventrikulär takykardi och Torsades de Pointes sällan rapporterats för roxitromycin.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:


Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Toxicitet:Lågakuttoxicitetmen detfinnsbegränsad erfarenhetavöverdosering.

Symptom:Illamående, kräkningaroch diarré. Biverkningarsomhuvudvärkoch yrselkan tänkas förekommaoch förstärkasvid överdosering.

Behandling:Ombefogatventrikeltömningoch behandlingmed kol. Symptomatiskbehandling. Det finns ingen specifik antidot.



5. FARMAKOLOGISKAEGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutiskgrupp:Roxitromycin en semisyntetiskmakrolid

ATC-kod:J01FA06


Verkningsmekanism


Verkningsmekanismen förRoxitromycin utövasgenommningavproteinsyntesen genombindning till50S-subenheten ibakteriensribosomer. Den antibakteriellaeffekten kommerrav.


PK/PDförllandet

Primärtäreffekten påmikroorganismernaberoendeavtiden somserumkoncentrationen överskrider dessMIC-värde.


Verkningsmekanismen förresistens

Resistensmotroxitromycin kan bero påföljandemekanismer

- Efflux:Ökningavantaleffluxpumparidetcytoplastiskamembranetkan resulterairesistens.

Endast14-och 15-ledadelaktonringar(M-fenotyp)verkasavdetta.

- Ändrad målstruktur:Metyleringav23S rRNAminskaraffiniteten tillribosomalt bindningsställe. Dettaresulterariresistensmotmakrolider(M)linkosamider(L)och streptogramin B(MLSB-fenotyp)

- Enzymatiskinaktiveringavmakroliderärendastavsekundärkliniskrelevans.


Bland Mfenotyperföreliggerkomplettkors-resistensmellan roxitromycin, azitromycin, klaritromycin respektiveerytromycin. Bland MLSBfenotyperkan dessutomkors-resistensmed klindamycin och streptogramin Bförekomma.


Brytpunkter


MIC-brytpunkterfastställdaavEUCAST(European Committeeon AntimicrobialSusceptibility

Testing)ärföljande:


Staphylococcusspp S ≤1,0 mg/land R> 2,0 mg/l

Streptococcusspp., grupp A, B, Coch G S ≤0,5 mg/land R> 1,0 mg/l

Streptococcuspneumoniae S ≤0,5 mg/land R> 1,0 mg/l

Haemophilusinfluenza* S ≤1,0 mg/land R> 16 mg/l

Moraxellacatarrhalis S ≤0,5 mg/land R> 1,0 mg/l

*Korrelationen mellan H. influenzaemakrolid MICoch klinisktsvarärsvag. Brytpunkterför makrolideroch relateradeantibiotikumharrförsattsförattkategoriseravild typ avH. influenza somintermediär.


Känslighet


rekomsten avförvärvad resistenskan varierageografisktoch övertiden förvissabakterier. Därför ärlokalinformation omresistenssituationen önskvärd, specielltnärallvarligainfektionerbehandlas. Omnödvändigtskaexpertråd sökasnärlokalutbredningavresistensärsådan attnyttan av roxitromycin åtminstoneförvissainfektionerärtvivelaktig.



Vanliga känsliga mikroorganismer


Aeroba grampositiva mikroorganismer

Streptococcus pyogenes1


Aeroba gramnegativa mikroorganismer


Haemophilus influenzae


Moraxella catarrhalis


Övriga mikroorganismer


Chlamydia trachomati


Chlamydophila pneumoniae°


Chlamydophila psittaci


Legionella pneumophil


Mycoplasma pneumoniae°


Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem


Aeroba gramnegativa mikroorganismer


Staphylococcus aureus (Meticillinkänsliga)

Staphylococcus aureus (Meticillinresistenta)+


Streptococcus pneumoniae


Naturligt resistenta organismer


Aeroba gramnegativa mikroorganismer


Escherichia coli


Klebsiella spp.


Pseudomonas aeruginosa


Övriga mikroorganismer


Mycoplasma hominis


$Naturligintermediärkänslighet

+Enhöggrad avresistens(>50 %)harobserveratsiettellerfleraområderiEU

1Gradenavresistensär>10 %ivissastudier


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption:Förmaximalabsorption börtabletten intagasminst15 minuterföremåltid. Roxitromycin haricke-linjärkinetik. AUCoch Cmaxökarejproportionellt motdosen. Friskafrivilligasomfick engångsdoserom150 mgoch 300 mguppvisadeCmaxmedelvärden iintervallet5,8 – 10,1 mikrog/ml respektive7,2 – 12,0 mikrog/ml. Vid upprepadedoseriupp till15 dagaruppvisadesen marginell ackumulation med Cmaxmedelvärden om6,57 – 9,3 mikrog/ml(150 mg)och 10,4 – 10,9 mikrog/ml (300 mg). Maximalplasmakoncentration uppnåseftercirka1-2 timmar.


Bindningen tillplasmaproteinervid klinisktrelevantakoncentrationerär80-96%. Roxitromycin bindermed högaffinitethuvudsakligen tillsuraalfa-1-glykoproteiner(mättad bindning)och med låg affinitettillalbumin (omättad bindning):Bindningen ärkoncentrationsberoendevid koncentrationer över4 mg/ml.


Distribution:Roxitromycin hargod penetration tillolikavävnaderoch kroppsvätskor. Höga vävnadskoncentrationerharobserveratsilungor, tonsiller, sinusslemhinna, prostataoch uterus, 6 och 12 timmarefteradministreringimultipeldosstudier. Roxitromycin ackumulerasimakrofageroch polymorfkärniganeutrofiler; intracellulärt/extracellulärtkoncentrationsförllandevarierarfrån 14 till190. Passagen överblod-hjärnbarriären ärbegränsad.


Halveringstiden efterengångsdoserrapporterasvarierafrån 6,3 – 16 h vid doserom150 – 450 mg. Efterupprepadedoserrapporterashalveringstiden till12 – 13 timmarvilketresulterariterapeutiska plasmakoncentrationervid rekommenderad dosering.


Biotransformation och eliminering:Merän hälften avtillförd dosutsöndrasoförändrad. Roxitromycin metaboliserashuvudsakligen ilevern. Tremetaboliterharidentifieratsifaecesoch urin; deskladinosroxitromycin, N-monodemetylroxitromycin och N-dirmetylroxitromycin.


Efteroraldosering, skerutsöndringen huvudsakligen viafaecesoch tillen delvialungorna. Endasten liten delavdosen utsöndrasviaurinen, varförroxitromycin kan gesioförändrad dosvid nedsatt njurfunktion.


Hospatientermed nedsattleverfunktion kan halveringstiden förlängastillca25 timmaroch Cmaxökarefterintagavoraldos150 mg(seavsnitt 4.2). Hospatienterislutstadietavnjursjukdomvar inteCmaxförändratijämförelsemed friskapersoner.


Hosspädbarn och barn somfåttroxitromycin 2,5 mg/kg2 gångerdagligen i6 dagarvarCmaxmedelvärdena10,1 mikrog/ml(5 – 13 månadergamla), 8,7 mikrog/ml(2 – 4 årgamla)respektive8,8 mikrog/ml(5 -12 årgamla).


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Roxitromycin, ilikhetmed erytromycin, harin vitrovisatsframkallaen koncentrationsberoende förlängningavdurationen avhjärtatsaktionspotential. En sådan effektharintesettshosmänniska, men bedömsvaramöjligvid kliniskanvändning. Detfinnsingaandraprekliniskadataavseende allmäntoxicitet, reproduktionseffekteroch genotoxicitetsomärrelevantaförförskrivaren utöverde somärinkluderadeunderandrarubrikeriproduktresumén.



6. FARMACEUTISKAUPPGIFTER


6.1 Förteckning överhjälmnen


Kärna:

Mikrokristallin cellulosa, kolloidalvattenfrikiseldioxid, kroskarmellosnatrium, poloxamer188, povidon, talk, magnesiumstearat.


Filmdragering:

Laktosmonohydrat, hypromellos, makrogol4000, titandioxid (E171).


6.2 Inkompatibiliteter


Ejrelevant.


6.3 Hållbarhet


5 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


rvarasvid högst30ºC.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


BlisterförpackningavPVCoch aluminium. Förpackningsstorlekar:

150 mg:5, 10, 12, 14, 16, 20, 28, 30, 50, 60, 90, 100, 250 och 500 tabletter.

300 mg:5, 6, 7, 10, 14, 16, 20, 28, 30, 50, 60, 90, 100, 250 och 500 tabletter. Eventuelltkommerinteallaförpackningsstorlekarattmarknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningarfördestruktion <och övrig hantering>


Ingarskildaanvisningar.



7. INNEHAVAREAVGODKÄNNANDEFÖRFÖRSÄLJNING


STADAArzneimittelAG Stadastrasse2-18

D-61118 Bad Vilbel

Tyskland



8. NUMMERPÅGODKÄNNANDEFÖRFÖRSÄLJNING


150 mg16952

300 mg16953


9. DATUMFÖRFÖRSTAGODKÄNNANDE/FÖRNYATGODKÄNNANDE


2001-01-26 /2010-06-16



10. DATUMFÖRÖVERSYNAVPRODUKTRESUMÉN


2014-02-10

19