Selesyn
Läkemedelsverket 2015-11-12
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Selesyn 100 mikrogram, oral lösning
Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Selesyn 100 mikrogram, oral lösning
1 ampull (2ml) oral lösning innehåller:
0,333 mg natriumselenit pentahydrat, vilket motsvarar 100 mikrogram selen
Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning
1 ml oral lösning innehåller 0,167 mg natriumselenit pentahydrat vilket motsvarar 50 mikrogram selen.
En 10 ml flaska oral lösning innehåller:
1,67 mg natriumselenit pentahydrat vilket motsvarar 500 mikrogram selen.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Oral lösning
Klar, färglös oral lösning
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Vuxna
Behandling av kliniskt bevisad selenbrist som inte kan kompenseras via födointag.
4.2 Dosering och administreringssätt
Dosering
Vuxna:
Individuell dosering.
Patienter med kliniskt bevisad selenbrist som inte kan kompenseras via näringsintag.
100 mikrogram selen dagligen, för korttidsbehandling kan den dagliga dosen ökas upp till 300 mikrogram selen vilket motsvarar:
-
1 ampull eller upp till 3 ampuller Selesyn 100 mikrogram, oral lösning eller
-
2 ml eller upp till 6 ml Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning.
Behandlingen ska pågå tills selennivåerna har normaliserats. Periodisk testning av selennivåerna i lämpliga intervall ska utföras. Selennivåer i plasma från 80 till 120 mikrogram/l (100-140 mikrogram/l i helblod) har föreslagits vara lämpliga för människa.
Behandlingstidens längd kommer att bestämmas av den ansvarige läkaren.
Speciella patientgrupper
Eftersom doseringen bestäms genom mätning av patientens faktiska selennivåer i blodet finns det inga rekommendationer gällande dosreducering för särskilda patientgrupper, t.ex. patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.
Administreringssätt
Endast för oral användning.
4.3 Kontraindikationer
-
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
-
Selenos
4.4 Varningar och försiktighet
Periodisk testning av selennivåerna i lämpliga intervall rekommenderas.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Selesyn oral lösning får inte blandas med reducerande ämnen (t.ex. C-vitamin) eftersom en utfällning av elementärt selen kan inträffa. Elementärt selen är olösligt i vattenhaltiga media och är därför inte biotillgängligt. Dock kan Selesyn oral lösning och vitamin C administreras i följd med ett intervall på minst 1 timme mellan de båda administreringarna.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Fertilitet
Det finns inga kliniska data tillgänglig gällande vilken roll selen har för fertiliteten.
Graviditet
Det finns en begränsad mängd data från användningen av natriumselenit hos gravida kvinnor. Djurstudier är otillräckliga.
Inga negativa effekter av natriumselenit på graviditeten eller det ofödda barnet förväntas, under förutsättning att det används vid bevisad selenbrist.
Amning
Selen utsöndras i bröstmjölk, men vid terapeutiska doser av Selesyn oral lösning förväntas inga effekter på ammade nyfödda/spädbarn.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Selesyn oral lösning har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
4.8 Biverkningar
Inga idag kända biverkningar när Selesyn oral lösning används enligt anvisningarna.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
4.9 Överdosering
Tecken på en akut överdos är vitlöksdoftande andedräkt, trötthet, illamående, diarré och buksmärtor. Vid kronisk överdosering kan tillväxten av naglar och hår påverkas och det kan leda till perifer polyneuropati.
Blodnivåerna bör mätas och kontrolleras i lämpliga intervall. Behandlingen inkluderar, forcerad diures eller höga doser av vitamin C. Vid extrema överdoser (1000–10000 gånger den normala dosen) kan man försöka eliminera selenit genom dialys. Administrering av dimercaprol är inte tillrådligt eftersom det ökar toxiciteten av selen.
Det finns inga data gällande om selen absorberas av aktivt kol.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: spårämnen, ATC-kod: A12CE02
Selen är ett essentiellt spårämne. Hittills har 20 selenoproteiner identifierats hos gnagare. Hos människa, har glutationperoxidas och selenbindande selenoprotein P, som är närvarande i plasma, identifierades och renades. I båda proteinerna är selen bundet till proteiner i form av aminosyran selenocystein. I djur har typ I iodinethyronine-5'-deiodinase nyligen karaktäriseras som ett selenoenzym vilket katalyserar omvandlingen av tetrajodtyronin (T4) till trijodtyronin (T3), det aktiva sköldkörtelhormonet.
Selen-innehållande glutationperoxidas är en del av den antioxiderande skyddsmekanismen av däggdjurscellen. Under förutsättning att det finns tillräcklig mängd av substratet, det vill säga av reducerat glutation, omvandlar glutationperoxidas ett antal olika hydroperoxider till respektive alkoholer. Det kunde påvisas i cellulära och subcellulära modellsystem att integriteten av cellulära och subcellulära membran beror till stor del på det utmärkta läget i glutationperoxidassystemet. En synergistisk effekt med vitamin E i flera cellulära fraktioner har påståtts, men ännu inte bevisat. Som en del av glutationperoxidaset kan selen minska lipidperoxideringshastigheten och den resulterande membranskadan. Däremot kan inte alla effekter av selen enbart förklaras av aktiviteten hos glutationperoxidas.
Den patofysiologiska betydelsen av selenberoende reaktioner har bevisats i undersökningar av selenbrist hos människa och djur: Seleninnehållande glutationperoxidas påverkar metabolismen av leukotriener, tromboxaner och prostacykliner. Selenbrist aktiverar och inaktiverar reaktioner av immunologiska mekanismer, i synnerhet icke-specifika cellulära och humorala svar. Selenbrist påverkar aktiviteten av flera leverenzymer. Selenbrist förstärker oxidativt eller kemiskt inducerad leverskada och toxiciteten av tungmetaller som kvicksilver och kadmium.
Brist på selen har förknippats med en endemisk form av kardiomyopati, Keshan sjukdom. Det har också förknippats med Kaschin-Beck sjukdom, en endemisk osteoartropati, som orsakar en allvarlig missbildning i lederna.
Kliniskt manifesterad selenbrist har också setts som ett resultat av långsiktigt parenteral nutrition och ensidig kost. Kardiomyopati och myopatier observeras oftast.
Selenbrist yttrar sig genom minskade halter av selen i helblod eller i plasma och med minskande verksamhet av glutationperoxidas i helblod, plasma eller trombocyter.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Efter oral administrering absorberas selenit främst från tunntarmen. Den intestinala absorptionen av natriumselenit regleras inte av homeostatiska mekanismer. Beroende på koncentrationen av natriumselenit och närvaron av relaterade substanser är den vanligtvis mellan 44% och 89%, ibland mer än 90%. Aminosyran cystein ökar absorptionen av natriumselenit.
Natriumselenit infogas inte direkt in i proteiner. I blodet sker den största delen av selentillförseln via upptag av erytrocyterna och reduceras till selenväte genom inverkan av enzymer. Selenväte agerar som en central selenpool både för utsöndring och för det specifika infogandet av selen i selenoproteiner. Det reducerade selenet är bundet till plasmaproteiner som vandrar in i levern och andra organ. Den sekundära plasmatransporten från levern till målvävnaderna vilka syntetiserar glutationperoxidas sker troligen via selenoprotein P som innehåller selenocystein.
Hittills har ytterligare metaboliska processer av biosyntetiska selenoproteiner endast till fullo förståtts i prokaryoter. Under loppet av överföringen är selenocystein specifikt infört i peptidkedjorna av glutationperoxidas.
Via methylselenol och dimethylselenide metaboliseras eventuellt överskott av selenväte och omvandlas till trimethylselenoniumjoner, den viktigaste utsöndringsprodukten.
Den totala mängden selen som finns i den mänskliga kroppen är mellan 4 mg och 20 mg. Man utsöndrar selen med avföringen, via njurarna eller andningssystemet, beroende på den administrerade dosmängden. Selen utsöndras huvudsakligen i form av trimethylselenonium joner via njurarna. Utsöndringen beror på selenstatusen.
Efter intravenös eller oral administrering är processen av selenutsöndring indelad i tre faser. Efter oral administrering av 10 mikrogram i form av [75Se] natriumselenit utsöndrades 14-20% av den absorberade selendosen via njurarna under de första 2 veckorna, medan praktiskt taget ingenting utsöndrades via lungorna och huden. Kvarvarande selen i hela kroppen minskade i tre faser, med halveringstider på 0,7-1,2 dagar i fas 1, 7-11 dagar i fas 2 och 96-144 dagar i fas 3. Selen koncentrationen minskade snabbare i levern, hjärtat och plasman än i skelettmusklerna eller i benen. Av en intravenös dos av [75Se] natriumselenit utsöndrades 12% inom de första 24 timmarna. Ytterligare 40% eliminerades med en biologisk halveringstid på 20 dagar. Halveringstiden i den tredje fasen var 115 dagar.
Utsöndringen efter oral och intravenös administrering av en fysiologisk dos av [74Se] natriumselenit kunde direkt jämföras med administrering av 82 mikrogram selen i form av natriumselenit, 18% av den intravenösa dosen och 12% av den orala dosen utsöndrades inom de första 24 timmarna via njurarna, tillsammans med metaboliskt utbytt fysiologisk selen. Efter denna fas är utsöndringsprocessen mycket likartad för båda administreringsformerna. Hos friska försökspersoner är utsöndringen av oralt och parenteralt administrerad natriumselenit jämförbar.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Publicerad litteratur på enstaka och upprepad toxicitet av selen och natriumselenit visar inga tecken på negativa hälsoeffekter utöver de av erfarenhet redan kända hos människa. Även om data gällande mutagena och cancerogena egenskaper är ofullständiga, eftersom det inte finns bevis för varken positiva eller negativa effekter, ses de negativa effekterna på dessa endpoints i allmänhet vid koncentrationer över de normala fysiologiska nivåerna.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid, vatten för injektionsvätskor, saltsyra
6.2 Inkompatibiliteter
Selesyn oral lösning får inte blandas med reducerande ämnen (t ex C-vitamin).
6.3 Hållbarhet
Selesyn 100 mikrogram, oral lösning
3år
Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning
30 månader
Hållbarhet i öppnad flaska: 1 vecka.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Selesyn 100 mikrogram, oral lösning
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning
Förvaras vid högst 25 °C.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Selesyn 100 mikrogram, oral lösning, 2 ml
LDPE ampuller
10, 20, 60 eller 100 ampuller med 2 ml oral lösning
Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning, 10 ml (500 mikrogram)
LDPE flaskor med PP skruvkork 10, 20 eller 50 flaskor med 10 ml oral lösning samt en mätkopp
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Evolan Pharma AB
Box 120
182 12 Danderyd
Sverige
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Selesyn 100 mikrogram, oral lösning: 51956
Selesyn 50 mikrogram/ml, oral lösning: 51790
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2015-11-12
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-11-12
5