iMeds.se

Sendoxan

Information för alternativet: Sendoxan Pulver Till Injektionsvätska, Lösning, visar 2 alternativ

Produktresumé

1 Läkemedlets namn

Sendoxan pulver till injektionsvätska, lösning

2 Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

En injektionsflaska innehåller cyklofosfamidmonohydrat motsvarande cyklofosfamid 200 mg, 500 mg, 1000 mg respektive 2000 mg.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se 6.1.

Läkemedelsform

Pulver till injektionsvätska, lösning.


Vitt pulver.

Efter beredning: klar vätska.

4 Kliniska Uppgifter

Terapeutiska indikationer

Non-Hodgkins lymfom. Hodgkins sjukdom. Kronisk lymfatisk leukemi, akut leukemi. Myelom, makroglobulinemi.

Ovarialcancer, bröstcancer, småcellig lungcancer, neuroblastom, seminom.

Som immunosuppressiv behandling vid Wegeners granulomatos, Goodpastures syndrom och cirkulerande antikoagulans (faktor VIII antikroppar). I särskilda fall vid bl a reumatoid artrit, nefrotiskt syndrom SLE, autoimmun hemolytisk anemi och idiopatisk trombocytopenisk purpura.

Dosering och administreringssätt

Cyklofosfamid skall bara administreras av läkare med erfarenhet av detta läkemedel. Initialt ges cyklofosfamid vanligen intravenöst.


Dosering

Doseringen skall individualiseras.

Doser och behandlingens längd och/eller intervall är beroende av den terapeutiska indikationen, schema för kombinationsterapi, patientens allmäntillstånd och organfunktion samt resultat från laboratorieprover (i synnerhet blodvärden).


Man kan särskilja olika doseringstyper såsom

Daglig terapi med låga doser, 2-6 mg/kg kroppsvikt motsvarande 120-240 mg/m2. Behandlingen skall fortsätta antingen till remission eller tills leukocytantalet sjunker under 2x109/l, då uppehåll görs i 3-5 dagar. Så snart antalet leukocyter stigit till 3-4x109/l, bör behandlingen återupptas.


Stötdosterapi med moderata doser, 10-15 mg/kg, motsvarande 400-600 mg/m2 intravenöst varje vecka. När uttalad leukopeni (under 2x109/l) inträffar, skall intervallen mellan två injektioner förlängas, tills antalet leukocyter har stigit till3-4x109/l.


Stötdosterapi med höga doser, 20-40 mg/kg intravenöst, motsvarande 800-1600 mg/m2 med 10-20 dagars intervall. Intervallens längd beror främst på leukocytvärdet. När detta har stigit till3-4x109/l, kan nästa injektion ges.


Stötdosterapi med massiva doser, 60-80 mg/kg intravenöst, motsvarande 2400-3200 mg/m2 var 3-4 vecka. Denna doseringstyp rekommenderas vid en del solida tumörer. Riklig vätsketillförsel, eventuellt parenteral, rekommenderas för att undvika hemorragisk cystit (se 4.8 Biverkningar).


Barn: De rekommenderade doserna i mg/kg gäller också för barn, t ex enligt typ 1.


Immunosuppressiv behandling: Vuxna: I regel används doser på 100-200 mg/dag.

Barn: Ca 3 mg/kg kroppsvikt.


Behandlingskontroll
Följande bör regelbundet kontrolleras:
Leukocyter. Kontroll initialt var 3-7 dag, vid långtidsbehandling och stabil blodbild eventuellt varannan vecka. Kontroll göres alltid före ny stötdos.
Urinsediment.
Glukosmetabolismen hos diabetiker.
Störd lever- och njurfunktion före behandlingen kräver också regelbunden kontroll.

Vid mikro- eller makrohematuri avbrytes behandlingen.

För att minska risken för cystit och urinvägstoxicitet bör, under administrering eller direkt efteråt, tillfredsställande mängder vätska ges oralt eller genom infusion, eventuellt med diuretika, för att stimulera diures. Det är viktigt att försäkra sig om att patienten tömmer blåsan regelbundet. Cystit kan även förebyggas om behandlingen kombineras med mesna (se avsnitt 4.4)


Parenteral administrering

Intravenös administrering ges företrädesvis som infusion.

För att reducera sannolikheten för biverkningar som beror på infusionshastigheten (t ex ansiktssvullnad, huvudvärk, nästäppa, brännande känsla i hårbotten) skall cyklofosfamid infunderas mycket långsamt.


Nedsatt njurfunktion

Dosen kan behöva justeras till patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara, dock kan det vara skillnader i clearence beroende på vilket dialyssystem som används.


Nedsatt leverfunktion

Dosen kan behöva justeras till patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).

Kontraindikationer

4.4 Varningar och försiktighet

Både män och kvinnor bör använda preventivmedel under och, minst 6-12 månader efter behandling.


Försiktighet iakttages vid ikteriska tillstånd, utbredda skelettmetastaser, samtidig strålbehandling, kraftigt nedsatt njur- och leverfunktion, hjärtsjukdom i anamnesen, kakexi samt benmärgsskador (agranulocytos, myeloftis).


Varningar

Myelosuppression, immunsuppression, infektioner


Urinvägar och njurtoxicitet


Kardiotoxicitet, användning hos patienter med hjärtsjukdomar

Myokardit och myoperikardit, som kan följas av signifikant perikardiell effusion och hjärttamponad har rapporterats vid cyklofosfamidbehandling och har resulterat i svår, ibland dödlig kongestiv hjärtsvikt.

Efter behandling med regimer innehållande cyklofosfamid har supraventrikulära arrytmier och ventrikulära arrytmier rapporterats hos patienter med och utan andra tecken på kardiotoxicitet.


Lungtoxicitet

Pneumonit och lungfibros har rapporterats under och efter behandling med cyklofosfamid. Pneumonit kan t. o. m utvecklas flera år efter behandling med cyklofosfamid. Akut lungtoxicitet har rapporterats efter en engångsdos av cyklofosfamid. Pulmonell veno-ocklusiv sjukdom och andra former av pulmonell toxicitet har också rapporterats.


Sekundära maligniteter


Veno-ocklusiv leversjukdom

Veno-ocklusiv leversjukdom (VOD) har rapporterats hos patienter som fått cyklofosfamid. Cytostatikabehandling som innehåller cyklofosfamid vid förberedelse till benmärgstransplantation, kombinerat med helkroppsbestrålning, busulfan eller andra ämnen har identifierats som en viktig riskfaktor för utveckling av VOD (se avsnitt 4.5). Det kliniska syndromet utvecklas vanligtvis 1-2 veckor efter transplantation Emellertid har VOD även rapporterats utvecklas gradvis hos patienter som får långvarig immunsuppressiv lågdosbehandling med cyklofosfamid.

Fall av cyklofosfamidassocierad VOD med dödlig utgång har rapporterats.

Riskfaktorer för utveckling av VOD hos patienter som får högdos cytostatikabehandling inkluderar:


Anafylaktiska reaktioner, korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen


Påverkan på sårläkning

Cyklofosfamid kan påverka normal sårläkning.


Försiktighet


Alkohol

Alkoholkonsumtion kan öka förekomsten av cyklofosfamidinducerat illamående och kräkningar.


Extravasal administrering

Den cytostatiska effekten av cyklofosfamid inträder efter aktivering, som huvudsakligen äger rum i levern. Risken för vävnadsskada efter extravasal administration är därför liten.

Vid extravasal administration av cyklofosfamid skall infusionen stoppas omedelbart, extravaskulär cyklofosfamidlösning aspireras med kanylen och andra lämpliga åtgärder vidtagas.


Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt vid allvarlig sådan, kan nedsatt utsöndring från njurarna resultera i ökade plasmanivåer av cyklofosfamid och dess metaboliter. Detta kan medföra ökad toxicitet och ska beaktas vid val av dos.


Nedsatt leverfunktion

Allvarligt nedsatt leverfunktion kan associeras med nedsatt aktivering av cyklofosfamid. Effekten av cyklofosfamid kan påverkas vilket bör beaktas vid dosering och vid utvärdering av behandlingen.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Interaktioner som påverkar farmakokinetiken hos cyklofosfamid och dess metaboliter

Cyklofosfamid aktiveras och metaboliseras vidare via CYP450. Samtidig administrering av ämnen som inducerar eller hämmar CYP450 kan leda till interaktioner.


Reducerad aktivering av cyklofosfamid kan påverka effekten av behandlingen med cyklofosfamid. Exempel på substanser som kan hämma aktiveringen av cyklofosfamid är: amiodaron, aprepitant, bupropion, busulfan, ciprofloxacin, flukonazol, itrakonazol, ketokonazol, klaritromycin, posakonazol, prasugrel, sulfonamider, telitromycin, tiotepa, vorikonazol.


En ökning i koncentration av cytotoxiska metaboliter kan inträffa med inducerare av humana hepatiska och extrahepatiska mikrosomala enzymer (t.ex. CYP450). Exempel på sådana inducerare är rifampicin, fenobarbital, karbamazepin, fenytoin, johannesört och kortikosteroider. Risken för induktion av CYP450 måste utvärderas vid förbehandling eller samtidig behandling med kända inducerare.


Följande substanser kan också öka koncentrationen av toxiska metaboliter, eventuellt genom hämmad nedbrytning eller minskad njurutsöndring: allopurinol, cimetidin, hydroklortiazider.


HIV-proteashämmare: Samtidig användning av proteashämmare kan öka koncentrationen av cytotoxiska metaboliter. Användning av proteashämmarbaserade behandlingsregimer har associerats med en högre förekomst av infektioner och neutropeni hos patienter som får cyklofosfamid, doxorubicin och etoposid (CDE) än vid användning av en NNRTI-baserad regim.


Interaktioner som påverkar farmakokinetiken för andra läkemedel

Ciklosporin: Lägre serumkoncentrationer av ciklosporin har observerats hos patienter som fått en kombination av cyklofosfamid och ciklosporin, jämfört med de som enbart fått ciklosporin. Denna interaktion kan leda till en ökad förekomst av graft-versus-host reaktion.


Digoxin, β-acetyldigoxin: Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av digoxin och β-digoxintabletter.


Verapamil: Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av verapamil.


Farmakodynamiska interaktioner (se även sektion 4.8)


Både ökad och minskad effekt av warfarin har rapporterats hos patienter som får warfarin och cyklofosfamid


Förlängning av neuromuskulär blockad har rapporterats hos patienter som fått samtidig användning av depolariserande muskelrelaxantia (t ex suxameton). Kombinationen bör undvikas.


Användning av levande vacciner till immunosupprimerade patienter bör undvikas då det kan leda till vaccin-inducerad infektion.


Följande läkemedel kan potentiera de toxiska effekterna av cyklofosfamid: Antracykliner, cytarabin, trastuzumab (kardiologisk toxicitet), ACE-hämmare, natalizumab, paklitaxel, zidovudin (hematologisk toxicitet), azatioprin (levertoxicitet), amfotericin B (njurtoxicitet), amiodarone, G-CSF, GM-CSF (lungtoxicitet), tamoxifen (tromboemboliska effekter).


Strålbehandling av hjärtregionen kan öka risken för hjärttoxicitet av cyklofosfamid.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Fertilitet

Cyklofosfamid interfererar med oogenesen och spermatogenesen och kan orsaka sterilitet hos båda könen, vilken kan vara irreversibel hos en del patienter.

Cyklofosfamid är genotoxisk och mutagen, både i somatiska samt i manliga och kvinnliga könsceller. Därför ska kvinnor inte bli gravida och män inte bli fäder under behandling med cyklofosfamid. Kvinnor och män i fertil ålder skall använda en effektiv preventivmetod under, och minst 6-12 månader efter avslutad behandling.


Kvinnliga patienter


Manliga patienter


Graviditet

Cyklofosfamid kan orsaka abort, embryotoxicitet, fosterdöd, eller teratogenicitet om det ges till gravida kvinnor. Under graviditet, speciellt under den första trimestern, skall cytostatika ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för fostret.


Amning

Cyklofosfamid passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser . Amning skall avbrytas under behandling med Sendoxan (se 4.3 Kontraindikationer).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienter som behandlas med cyklofosfamid kan uppleva biverkningar (som t ex yrsel, dimsyn, nedsatt syn) vilka kan påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Beslutet att köra bil eller använda maskiner skall tas på individuell basis.

4.8 Biverkningar

Listan över biverkningar av cyklofosfamid i detta dokument är baserat på data som inhämtats efter marknadsföring (se nedan).


De biverkningar som rapporterats oftast efter marknadsföring inkluderar: neutropeni, alopeci, illamående, kräkningar och diarré.


ADR-frekvens baseras på följande skala: Mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1000, <1/100), sällsynta (1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Biverkningar

Organklass (SOC)

Föredragen MedDRA- term

Frekvens

INFEKTIONER OCH INFESTATIONER

Sepsis* inklusive septisk chock*

Pneumoni*

Infektioner**

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

NEOPLASIER, BENIGNA, MALIGNA OCH OSPECIFICERADE (SAMT CYSTOR OCH POLYPER))

Sekundära maligniteter****

Myelodysplastiskt syndrom

Leukemi

Blåscancer

Thyroideacancer

Sarkom

Lymfom (Non-Hodgkin’s lymfom)

Urinvägscancer

Njurcellscarcinom

Njurbäckencancer

Carcinogen effekt hos avkomma

Tumörlyssyndrom

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

BLODET OCH LYMFSYSTEMET

Myelosuppression (manifisterad som benmärgssvikt)

Leukopeni (vilket kan leda till sekundärinfektion och feber)

Trombocytopeni*****

Anemi

Neutropeni

Agranulocytos

Pancytopeni

Lymfopeni

Disseminerad intravaskulär

koagulation (DIC)

Hemolytiskt uremiskt syndrom (med trombotisk mikroangiopati)

Ingen känd frekvens


Vanliga


Vanliga

Vanliga

Vanliga

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


Ingen känd frekvens


IMMUNSYSTEMET

Anafylaktisk chock

Anafylaktoid reaktion*

Immunsuppression

Överkänslighetsreaktion

Sällsynta

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

ENDOKRINA SYSTEMET

SIADH (Syndrome of inadequate ADH secretion)

Vattenförgiftning

Sällsynta


Ingen känd frekvens

METABOLISM OCH NUTRITION

Hyponatremi

Vätskeretention

Anorexi

Blodglukosförändringar (ökning, minskning)

Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Ingen känd frekvens


PSYKISKA STÖRNINGAR

Förvirring

Ingen känd frekvens

CENTRALA OCH PERIFERA NERVSYSTEMET

Yrsel

Encefalopati

Kramper

Neurotoxicitet

Reversibelt posteriort

leukoencefalopatisyndrom

Myelopati

Perifer neuropati

Polyneuropati

Neuralgi

Dysestesi, hypoestesi, parestesi

Tremor

Dysgeusi, hypogeusi

Parosmi

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


Ingen känd frekvens


Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

ÖGON

Konjunktivit

Dimsyn

Synnedsättning

Ökat tårflöde

Vanliga

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

ÖRON OCH BALANSORGAN

Dövhet

Nedsatt hörsel

Tinnitus

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

HJÄRTAT

Kardiotoxiska effekter

Hjärtstopp

Kardiogen chock

Arrytmier

Ventrikulär arrytmi

Ventrikulär fibrillation

Ventrikulär takykardi

Supraventrikulär arrytmi

Förmaksflimmer

Takykardi

Bradykardi

Perikardiell effusion (inklusive hjärttamponad)

Myokardiell blödning

Myokardiell infarkt

Hjärtsvikt*

Vänsterkammarsvikt

Reducerad ejektionsfraktion

Kardiomyopati

Myokardit

Perikardit

Förlängd QT vid EKG

Palpitation


Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


BLODKÄRL

Pulmonär embolism

Ventrombos

Vaskulit

Perifer ischemi

Hypertension

Hypotension

Blodvallningar

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

ANDNINGSVÄGAR, BRÖSTKORG OCH MEDIASTINUM

Interstitiell pulmonell fibros

Rinit

Pulmonär veno-ocklusiv sjukdom

Akut andnödssyndrom (ARDS)

Lungsvikt*

Obliterativ bronkiolit

Pneumonit

Allergisk alveolit

Organiserad pneumoni

Pulmonell hypertension

Pleural effusion

Pulmonärt ödem

Bronkospasm

Hypoxi

Dyspné

Hosta

Nästäppa

Nasalt obehag

Rinorré

Nysning

Orofaryngeal smärta


Sällsynta

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


MAGTARMKANALEN

Illamående

Kräkning

Diarré

Förstoppning

Buksmärta

Hemorragisk kolit

Mukosit

Akut pankreatit

Sår i munslemhinna

Gastrointestinal blödning

Kolit

Enterit

Inflammation i blindtarmen

Inflammation i öronspottkörteln

Bukobehag

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

LEVER OCH GALLVÄGAR

Leverpåverkan

Veno-ocklusiv leversjukdom

Hepatit

Kolestatisk hepatit

Cytolytisk hepatit

Kolestas

Hepatototoxicitet med leversvikt

Hepatisk encefalopati

Ascites

Hepatomegali

Gulsot

Ökat bilirubin i blod

Ökning av leverenzymer (ASAT, ALAT, ALP, gamma-GT)

Vanliga

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

HUD OCH SUBKUTAN VÄVNAD

Alopeci

Exantem

Urtikaria

Hud- och nagelförändringar (missfärgning av handflator, naglar, fotsulor)

Toxisk epidermal nekrolys

Stevens-Johnsons syndrom

Erythema multiforme

Palmar-plantar erythrodysestesi- syndrom

”Radiation recall”-dermatit

Dermatit

Pruritus (inklusive inflammatorisk klåda)

Erytem

Blåsor

Ansiktssvullnad

Hyperhidros

Vanliga

Vanliga

Vanliga

Sällsynta


Mycket sällsynta

Mycket sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

MUSKULOSKELETALA SYSTEMET OCH BINDVÄV

Rabdomyolys

Sklerodermi

Kramp

Myalgi

Artralgi

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

NJURAR OCH URINVÄGAR

Steril hemorragisk cystit förekommer hos ca 10 % av patienterna vid högdos- eller långtidsanvändning

Tubulär nekros

Hemorragisk uretrit

Fibros i urinblåsan

Atypiska epitelceller från urinblåsan

Renala lesioner

Njursvikt/nedsatt njurfunktion

Rubbningar i njurtubuli

Toxisk nefropati

Pyelit

Nekros i blåsan

Ulcerös cystit

Blåskontraktur

Hematuri

Nefrogen diabetes insipidus

Ökat blodkreatinin

Stegring av urea i blodet


Vanliga


Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


GRAVIDITET, PUERPERIUM OCH PERINATALPERIOD

För tidig födsel


Ingen känd frekvens

REPRODUKTIONSORGAN OCH BRÖSTKÖRTEL

Amenorré*****

Azoospermi/aspermi*****

Oligomenorré*****

Infertilitet

Ovariesvikt/sjukdom

Ovulationsstörning

Testikulär atrofi

Oligospermi*****

Minskad östrogenhalt i blod

Ökad gonadotropinhalt i blod

Sällsynta

Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

MEDFÖDDA OCH/ELLER GENETISKA STÖRNINGAR

Intrauterin död

Missbildning av foster

Tillväxthämning av foster

Fostertoxicitet (inklusive myelosuppression och gastroenterit)

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

ALLMÄNNA SYMTOM OCH/ELLER SYMTOM VID ADMINISTRERINGSSTÄLLET

Feber

Huvudvärk

Lokala reaktioner vid injektions-/infusionsstället

Inflammation

Trombos

Nekros

Flebit

Multiorgansvikt

Generell fysisk försämring

Influensalik sjukdom

Ödem

Bröstsmärta

Asteni

Smärta

Frossbrytningar

Trötthet

Sjukdomskänsla


Sällsynta

Sällsynta

Sällsynta


Sällsynta

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


UNDERSÖKNINGAR

Ökning av laktatdehydrogenas i blod

Ökning av C-reaktivt protein


Ingen känd frekvens

Ingen känd frekvens


*inklusive dödsfall

**inklusive andra bakteriella, fungala, virala, protozoiska och parasitiska infektioner; reaktivering av latenta infektioner, inklusive viral hepatit, tuberkulos, JC virus med progressiv multifokal leukoencefalopati (inklusive dödsfall), Pneumocystis jiroveci, herpes zoster, Strongyloides

***inklusive akut myeloid leukemi, akut promyelocytisk leukemi

**** inklusive även progression av underliggande maligniteter (inklusive dödsfall)

***** persistent


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering

Symtom

Allvarliga konsekvenser av överdosering kan vara myelosuppression, urotoxicitet, kardiotoxicitet (inklusive hjärtsvikt), veno-ocklusiv leversjukdom och stomatit.


Behandling

Patienter som får en överdos ska övervakas noggrant för utveckling av toxicitet, och särskilt hemototoxicitet.


Det finns ingen känd antidot för cyklofosfamid.


Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara. Snabb hemodialys är därför indicerad vid behandling av avsiktlig eller oavsiktlig överdos eller intoxikation.


En överdosering ska hanteras med stödjande behandling, såsom lämplig standardbehandling för samtidig infektion, myelosuppression eller annan toxicitet om tillämpligt.


Profylaktisk behandling med mesna mot cystit kan hjälpa för att förebygga eller begränsa urotoxiska effekter av cyklofosfamidöverdos.

5 Farmakologiska Egenskaper

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatiska/cytotoxiska medel

ATC-kod: L01AA01


Cyklofosfamid är ett cytostatikum som tillhör oxafosforingruppen och är kemiskt besläktad med kvävesenapsgas. Det är en inaktiv kiral prodrug som kräver bioaktivering av cytokrom P450 (CYP) för att utöva sina cytotoxiska egenskaper. Den primära metaboliten 4-hydroxicyklofosfamid bildas framför allt i levern, och står i jämvikt med aldofosfamid med öppen ringstruktur. Denna intermediär bryts spontant ner till akrolein och fosforamidsenapsgas. Den senare anses reagera med DNA. Denna alkylering resulterar i brott och sammankopplingar av DNA-strängar och i DNA-protein tvärbindningar. I cellcykeln blir passagen genom G2-fasen fördröjd. Den cytotoxiska effekten är inte specifik för cellcykelfasen, utan är specifik för cellcykeln.

Korsresistens, speciellt med strukturlika cytostatika, såsom ifosfamid och andra alkylerande substanser, kan inte uteslutas.

Sendoxan hämmar humoral- och cellförmedlad immunitet och används av denna anledning för att hindra avstötning vid organtransplantationer.

Cyklofosfamid aktiveras genom levermetabolism, och bör därför ges oralt eller intravenöst.

Farmakokinetiska egenskaper

Cyklofosfamid är en prodrug som aktiveras in vivo av cytokrom P450 enzymer. Medelvärdet för cyklofosfamids halveringstid i plasma är 7 timmar hos vuxna och 4 timmar hos barn. Cyklofosfamid och dess metaboliter utsöndras huvudsakligen renalt. Högst 20% av dosen utsöndras oförändrad i urin.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Den akuta toxiciteten är i jämförelse med andra cytostatika låg. Vid kronisk administration till försöksdjur uppträder leverskador. Cyklofosfamid tillhör gruppen alkylerare kända för mutagena, teratogena och cancerogena effekter.

6 Farmaceutiska Uppgifter

Förteckning över hjälpämnen

Sendoxan innehåller inga hjälpämnen.

6.2 Inkompatibiliteter

Inga kända inkompatibiliteter.

Hållbarhet

3 år.

Färdigberedd lösning är hållbar i 12 timmar vid förvaring i rumstemperatur (15 °C-25 °C) eller 24 timmar i kylskåp (2 °C-8 oC), men bör avmikrobiologiska skäl användas omedelbart efter färdigställandet.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 C.

Om Sendoxan pulver för injektionsvätska utsätts för temperaturer över 25°C under transport eller lagring kan det aktiva ämnet cyklofosfamid smälta. Injektionsflaskor med smält innehåll kan lätt särskiljas visuellt från de med ett intakt innehåll. Injektionsflaskor med smält cyklofosfamid innehåller även en klar eller gulfärgad trögflytande lösning (ses vanligtvis i pulvret eller som små droppar på injektionsflaskans insida). Injektionsflaskor som innehåller smält substans skall inte användas.

Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaska innehållande 200 mg, 500 mg, 1000 mg respektive 2000 mg.


Flaskorna är förpackade med eller utan skyddande plastöverdrag. Den skyddande sekundära förpackningen består av två delar: nedre delen är en genomskinlig cylindrisk polypropylen behållare och den övre delen är en blåfärgad skruvkork gjord av polyetylen. Det skyddande plastöverdraget kommer inte i kontakt med läkemedlet och ger extra transportskydd, vilket ökar säkerheten för medicinsk och farmaceutisk personal vid hantering av produkten.


Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Vid hantering av Sendoxan ska Arbetarskyddsstyrelsens gällande föreskrifter om ”Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt” följas.


Berednings- och spädningsföreskrifter

Pulvret upplöses i isoton natriumkloridlösning (4-5 ml per 100 mg cyklofosfamid, vilket ger en lösning med 20-25 mg cyklofosfamid per ml). Då vätskan sprutas in i injektionsflaskan uppkommer övertryck, vilket utjämnas med hjälp av en steril luftningskanyl. Tillsätt hela mängden natriumkloridlösning samtidigt och skaka, kraftigt och kontinuerligt tills allt pulver är upplöst, vilket brukar ta från några minuter upp till cirka 15 minuter.


Det lösta pulvret kan för infusion blandas i natriumkloridlösning 9 mg/ml, glukos- eller fruktoslösningar samt i Ringer lösning.


Injektionsteknik

Injektionen bör ske snabbt: 20 ml lösning (400-500 mg) intravenöst inom 3-5 minuter.

Högre doser kan ges som korttidsinfusion under 15-30 minuter alternativt som infusion under 2-3 timmar.


Då cyklofosfamid är inaktivt före aktivering i levern är det normalt inte någon risk för vävnadsskada vid extravasation. Trots detta bör man vid extravasation omedelbart stoppa infusionen, aspirera via infusionskanylen, spola området med natriumkloridlösning samt immobilisera extremiteten.

Innehavare av Godkännande För Försäljning

Baxter Medical AB

Box 63

164 94 Kista

Nummer på godkännande för försäljning

5866

9 Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

1959-04-28 / 2007-07-01

Datum för Översyn av Produktresumén

2016-06-02