PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

STAMICIS 1 mg beredningssats för radioaktiva läkemedel

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje injektionsflaska innehåller 1 mg tetrakis(2-metoxyisobutylisonitril) 1-koppartetrafluorborat.

Radioisotopen ingår inte i beredningssatsen.

Hjälpämnen:

1 ml lösning innehåller 4,5 mg natrium

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Beredningssats för radioaktiva läkemedel.

Vitt pulver.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Endast avsett för diagnostik.

Efter rekonstituering med natriumperteknetat (^99mTc) injektionsvätska, lösning, är den erhållna lösningen av teknetium(^99mTc)sestamibi indicerad för:

Myokardscintigrafi

Påvisande och lokalisering av kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt.

Utvärdering av global kammarfunktion

Förstapassage-studier för bestämning av ejektionsfraktion och/eller EKG-styrd, gated SPECT för utvärdering av vänster kammares ejektionsfraktion, volymer och regionala väggrörelser.

Scintimammografi för påvisande av misstänkt bröstcancer

Påvisande av misstänkt bröstcancer när mammografi ej är entydig, är otillräcklig eller oklar.

Lokalisering av hyperaktiv paratyreoideavävnad hos patienter med recidiverande eller kvarstående hyperparatyreoidism, och hos patienter som är planerade att genomgå operation av bisköldkörtlarna.

4.2 Dosering och administreringssätt

Läkemedlet är endast avsett för intravenös injektion.

På grund av risken för vävnadsskada måste man strikt undvika extravasal injektion av detta läkemedel.

Läkemedlet måste rekonstitueras före användning med natriumperteknetat (^99mTc) injektionsvätska, lösning. Den erhållna lösningen av teknetium(^99mTc)sestamibi är en klar och färglös lösning, fri från synliga partiklar.

För anvisningar för beredning av och kontroll av radiokemisk renhet hos det radioaktiva läkemedlet, se avsnitt 12.

Dosering

Vuxna

Rekommenderade aktivitetsområden vid intravenös användning till en patient av medelvikt (70 kg) är:

Myokardscintigrafi: 400–900 MBq.

Utvärdering av global kammarfunktion:600–800 MBq injicerat som en bolusdos.

För diagnostik av ischemisk hjärtsjukdom krävs två injektioner (stress och vila) för att differentiera mellan övergående och ihållande nedsättning av upptaget i hjärtmuskeln.

Rekommenderat aktivitetsområde för diagnostik av ischemisk hjärtsjukdom är enligt de europeiska metodriktlinjerna:

– Tvådagarsprotokoll: 600–900 MBq/studie

– Endagsprotokoll: 400–500 MBq

för den första injektionen, tre gånger mer för den andra injektionen.

Man bör ej administrera mer än totalt 2 000 MBq för ett endagsprotokoll och 1 800 MBq för ett tvådagarsprotokoll. För ett endagsprotokoll bör de båda injektionerna (stress och vila) göras med minst två timmars mellanrum, men kan göras i valfri ordning. Efter stressinjektionen skall man uppmana patienten till fortsatt motion under en minut (om möjligt).

För diagnostik av hjärtinfarkt kan det eventuellt räcka med en injektion i vila.

Injektion av aktiviteter högre än lokala DRN (diagnostiska referensnivåer) måste vara motiverad.

Scintimammografi för påvisande av misstänkt bröstcancer: 750–1 000 MBq injicerat som en bolusdos i armen på motsatt sida mot lesionen.

Lokalisering av hyperaktiv paratyreoideavävnad: 200–1 000 MBq injicerat som en bolusdos (den använda aktiviteten skall i varje enskilt fall vara så låg som rimligen är möjligt). Typisk aktivitet är 740 MBq.

Barn och ungdomar

Säkerheten och effekten för barn och ungdomar under 18 års ålder har ej fastställts fullständigt. Man bör särskilt överväga alternativa tekniker utan användning av joniserande strålning.

Användning av teknetium(^99mTc)sestamibi på barn och ungdomar får endast ske efter noggranna överväganden baserat på kliniska behov och utvärdering av risk/nyttaförhållandet i denna patientgrupp. De aktiviteter som administreras till pediatriska patienter bör modifieras i enlighet med rekommendationerna från Paediatric Task Group inom EANM (1990). Denna aktivitet kan fastställas utifrån den rekommenderade aktiviteten för vuxna baserat på kroppsmassa med hjälp av följande multiplikationskoefficienter:

3 kg = 0,10	12 kg = 0,32	22 kg = 0,50	32 kg = 0,62	42 kg = 0,78	52–54 kg = 0,90
4 kg = 0,14	14 kg = 0,36	24 kg = 0,53	34 kg = 0,64	44 kg = 0,80	56–58 kg = 0,92
6 kg = 0,19	16 kg = 0,40	26 kg = 0,56	36 kg = 0,66	46 kg = 0,82	60–62 kg = 0,96
8 kg = 0,23	18 kg = 0,44	28 kg = 0,58	38 kg = 0,68	48 kg = 0,85	64–66 kg = 0,98
10 kg = 0,27	20 kg = 0,46	30 kg = 0,60	40 kg = 0,70	50 kg = 0,88	68 kg = 0,99

Metod för administrering och scintigrafisk undersökning

Myokardscintigrafi

Om möjligt skall patienten fasta i minst fyra timmar före undersökningen. Det rekommenderas att patienterna äter en lätt men fettrik måltid eller dricker ett eller två glas mjölk efter varje injektion, före scintigrafin. Detta främjar snabb hepatobiliär clearance av teknetium(^99mTc)sestamibi vilket leder till lägre leveraktivitet i bilden.

Bildtagningen bör påbörjas cirka 60 minuter efter injektionen så att hepatobiliär clearance hinner ske. Längre väntan kan krävas för vilobilder och för stressbilder med enbart vasodilatorer p.g.a. risken för högre subdiafragmatisk ^99mTc-aktivitet. Det finns inga bevis för signifikanta förändringar av koncentrationen eller redistributionen av tracern i myokardiet och därför kan bildtagning ske upp till 6 timmar efter injektionen. Undersökningen kan utföras enligt ett endags- eller tvådagarsprotokoll.

Lämpligen utförs tomografisk avbildning (SPECT) med eller utan EKG-gating i enlighet med aktuella internationella riktlinjer.

Bröstscintigrafi

Läkemedlet administreras i en armven på motsatt sida mot bröstet med den misstänkta förändringen. Om sjukdomen är bilateral ges injektionen lämpligen i en ven på fotryggen.

Bröstavbildning påbörjas optimalt 5–10 minuter efter injektionen med patienten liggande på mage med bröstet fritt hängande. Efter 10 minuter skall en lateral bild tas av det bröst där man misstänker cancer med kameran så nära bröstet som möjligt.

Patienten skall därefter placeras med det kontralaterala bröstet hängande så att en lateral bild kan tas av det. Därefter kan man eventuellt ta en frontalbild med patienten i ryggläge och armarna bakom huvudet.

Paratyreoideascintigrafi

Bildtagningen beror på valt protokoll. De oftast använda metoderna är antingen tvåfas- och/eller subtraktionstekniker, vilka kan utföras tillsammans.

För att visualisera paratyreoidea kan antingen perteknetat (^99mTc) eller jod (¹²³I) ges först, följt av teknetium(^99mTc)sestamibi, eller också kan teknetium(^99mTc)sestamibi ges först, följt av perteknetat (^99mTc).

När jod (¹²³I) används ges 10–20 MBq peroralt jod (¹²³I). Fyra timmar efter administreringen av ¹²³I tas hals- och thoraxbilder. Sedan ¹²³I-bilderna tagits injiceras 185–370 MBq teknetium(^99mTc)sestamibi och bilder tas

10 minuter efter injektionen med en dubbel bildtagning med 2 toppar av gammaenergi (140 keV för teknetium (^99mTc) och 159 keV för jod (¹²³I)).

När perteknetat (^99mTc) används för att visualisera paratyreoidea injiceras 40–150 MBq natriumperteknetat(^99mTc) och hals- och thoraxbilder tas 30 minuter senare. Därefter injiceras 185–370 MBq teknetium(^99mTc)sestamibi och en andra bildtagning genomförs 10 minuter senare.

350–1 000 MBq teknetium(^99mTc)sestamibiinjiceras. Tidiga (10 minuter efter injektion) och sena (1,5–2,5 timmar efter injektion) high-count-bilder tas.

Vid njursvikt kan exponeringen för joniserande strålning ökas. Man måste ta hänsyn till detta när man beräknar vilken aktivitet som skall administreras.

I allmänhet bör aktiviteten väljas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion och vanligen inledas i den undre delen av doseringsområdet.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

4.4 Varningar och försiktighet

Om överkänslighet eller anafylaktoida reaktioner uppträder skall administreringen av läkemedlet genast avbrytas och intravenös behandling vid behov sättas in. För att möjliggöra omedelbara akutåtgärder måste nödvändiga läkemedel och utrustning såsom endotrakealtub och respirator finnas tillgängliga omedelbart.

Det är nödvändigt med korrekt hydrering och frekvent blåstömning under de första timmarna efter en injektion för att minska strålningsexponeringen av blåsan.

Hos nyfödda, spädbarn, barn och ungdomar bör man ägna särskild uppmärksamhet åt den effektiva dosen per MBq, som är högre än hos en vuxen; se avsnitt 4.2 och 11.

Vid myokardscintigrafi under stressbetingelser måste man beakta de allmänna kontraindikationer och försiktighetsåtgärder som är kopplade till framkallandet av ergometrisk eller farmakologisk stress.

Eventuellt kan ej alla bröstlesioner under 1 cm i diameter påvisas med scintimammografi, eftersom sensitiviteten för påvisande av dessa lesioner med teknetium(^99mTc)sestamibi är 52 % relativt histologisk diagnos. En negativ undersökning utesluter ej bröstcancer, speciellt vid en sådan liten lesion.

Radioaktiva läkemedel får endast användas av behörig personal med vederbörliga tillstånd från myndigheter att använda och handha radionuklider. Mottagning, förvaring, användning, överföring och avfallshantering är underställda regler och/eller tillämpliga tillstånd från lokala behöriga organisationer.

För varje patient måste exponeringen för joniserande strålning vara motiverad i relation till den sannolika nyttan. Den aktivitet som administreras måste vara sådan att den resulterande stråldosen är så låg som rimligen är möjligt med hänsyn till vad som krävs för att uppnå önskat diagnostiskt eller terapeutiskt resultat.

Radioaktiva läkemedel skall beredas av användaren på ett sätt som uppfyller både strålskyddskrav och kraven på farmaceutisk kvalitet. Lämpliga aseptiska försiktighetsåtgärder måste vidtas i överensstämmelse med kraven i Good Manufacturing Practice för läkemedel.

Graviditet, se avsnitt 4.6.

Varningar relaterade till hjälpämnen:

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill natriumfritt.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga läkemedelsinteraktioner finns hittills beskrivna.

Läkemedel som påverkar myokardfunktionen och/eller blodflödet kan ge falskt negativa resultat vid diagnostik av kranskärlssjukdom. Av denna anledning bör man ta hänsyn till samtidig medicinering vid tolkning av resultaten från scintigrafiundersökningen.

4.6 Graviditet och amning

Kvinnor i fertil ålder

När det är nödvändigt att administrera radioaktiva läkemedel till kvinnor i fertil ålder, skall eventuell graviditet alltid efterfrågas. Alla kvinnor med utebliven menstruation skall betraktas som gravida till dess motsatsen bevisats. I oklara fall är det viktigt att exponeringen för strålning blir den minsta möjliga som erfordras för att erhålla önskad klinisk information. Man bör alltid överväga alternativa tekniker utan användning av joniserande strålning.

Gravida kvinnor

Vid undersökningar med radionuklider av gravida kvinnor utsätts även fostret för stråldoser. Endast absolut nödvändiga undersökningar skall göras under graviditet, där den troliga nyttan överlägset överstiger den risk som modern och fostret utsätts för.

Amning

Innan man administrerar ett radioaktivt läkemedel till en ammande kvinna måste man överväga om det finns någon rimlig möjlighet att uppskjuta undersökningen till dess amningen upphört och om det radioaktiva läkemedel som valts är det mest lämpliga med tanke på utsöndringen av radioaktivitet i bröstmjölk.

Om administrering av det radioaktiva läkemedlet bedöms som nödvändig bör amningen avbrytas under 24 timmar och den utpumpade mjölken kasseras.

Nära kontakt med spädbarn bör begränsas under denna period.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Stamicis har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Nedanstående tabell visar hur frekvenserna anges i detta avsnitt:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (1/100, <1/10)

Mindre vanliga (1/1 000, <1/100)

Sällsynta (1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet:

Sällsynta: Svåra överkänslighetsreaktioner såsom dyspné, hypotoni, bradykardi, asteni och kräkningar (vanligen inom två timmar från administrering), angioödem.

Centrala och perifera nervsystemet:

Mindre vanliga: Huvudvärk.

Sällsynta: Krampanfall (kort efter administrering), synkope.

Hjärtat:

Mindre vanliga: Bröstsmärta/angina pectoris, onormalt EKG.

Sällsynta: Arytmi.

Magtarmkanalen:

Mindre vanliga: Illamående.

Sällsynta: Buksmärta.

Hud och subkutan vävnad:

Sällsynta: Allergiska hud- och slemhinnereaktioner med exantem (pruritus, urtikaria, ödem), vasodilatation, lokala reaktioner på injektionsstället, hypoestesi och parestesi, rodnad.

Mycket sällsynta: Andra överkänslighetsreaktioner har beskrivits hos predisponerade patienter.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): Erythema multiforme.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga: Omedelbart efter injektionen kan patienten uppleva en metallisk eller bitter smak, delvis i kombination med muntorrhet och ett förändrat luktsinne.

Sällsynta: Feber, trötthet, yrsel, övergående artritliknande smärta.

Övrigt:

Exponering för joniserande strålning är kopplad till cancerinduktion och en potential för utveckling av ärftliga missbildningar. Eftersom de flesta diagnostiska undersökningar med nuklearmedicinska läkemedel utförs med låga stråldoser på under 20 mSv, förväntas sannolikheten för att sådana biverkningar skall uppkomma vara låg. Den beräknade effektiva dosen vid en genomsnittlig aktivitetsmängd på 2 000 MBq (500 i vila och 1 500 MBq vid stress) för ett endagsprotokoll är 16,3 mSv.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

I händelse av administrering av en överdos strålning från teknetium(^99mTc)sestamibi skall patientens absorberade dos där så är möjligt reduceras genom att man ökar eliminationshastigheten för radionukliden från kroppen genom täta vattenkastningar och tarmtömningar.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: diagnostiska radiofarmaka, teknetium(^99mTc)föreningar,

ATC-kod: V09GA01

Inga farmakodynamiska effekter väntas efter administrering av teknetium(^99mTc)sestamibi.

Efter rekonstituering med natriumperteknetat(^99mTc) injektionsvätska, lösning, bildas följande teknetium(^99mTc)sestamibikomplex:

(^99mTc)(MIBI)₆⁺ där: MIBI = 2-metoxyisobutylisonitril

När teknetium(^99mTc)sestamibi administreras i vanliga aktivitetsmängder och på vanligt sätt har det inga kliniskt påvisbara farmakodynamiska effekter.

Vävnadsupptaget av teknetium(^99mTc)sestamibi beror primärt på vaskulariseringen, som i allmänhet är förhöjd i tumörvävnad. På grund av sin lipofilicitet och sin positiva laddning passerar teknetium(^99mTc)sestamibikomplexet genom cellmembranen och koncentreras i det cellcompartment som är mest negativt laddat, mitokondrierna.

Hjärtscintigrafi

Teknetium(^99mTc)sestamibi binder till mitokondriemembranet och en intakt potential över mitokondriemembranet är viktig för den intracellulära bindningen.

Upptaget av teknetium(^99mTc)sestamibi i myokardiet är proportionellt mot blodflödet, inom det fysiologiska flödesintervallet. Hastigheten hos det passiva upptaget bestäms av membranpermeabiliteten för läkemedlet och ytarean hos de kärlbäddar som det exponeras för. Eftersom radiotracern kommer in i cellen genom diffusion, kommer blodflödet att underskattas vid höga flöden (>2,0 ml/g/min).

När koronarflödet varierade från 0,52 till 3,19 ml/g/min var myokardiets extraktion av teknetium(^99mTc)sestamibi i genomsnitt 0,38 +/- 0,09. Teknetium(^99mTc)sestamibi distribueras snabbt från blodet in i vävnaden. Fem minuter efter injektionen finns endast cirka 8 procent av den injicerade aktiviteten kvar i cirkulationen.

Teknetium(^99mTc)sestamibi genomgår minimal redistribution över tiden. Detta kan påverka påvisandet av lesionen, eftersom skillnaden i washout mellan normalt och ischemiskt myokard kan leda till en reduktion av defektens storlek eller svårighetsgrad med tiden.

Bröstscintigrafi

Den intracellulära koncentrationen av teknetium(^99mTc)sestamibi visades vara förhöjd i brösttumörvävnad, troligen på grund av den höga halten av mitokondrier i tumörcellerna och den höga membranpotentialen hos tumörcellerna.

Flera in vitro-studier visade att teknetium(^99mTc)sestamibi är ett substrat för P-glykoprotein. Man har fastställt en direkt korrelation mellan uttrycket av P-glykoprotein och eliminationen av teknetium(^99mTc)sestamibi från tumörer. Det cellulära överuttrycket av P-glykoprotein skulle kunna leda till falskt negativa bilder av tumörer, speciellt av tumörer större än 1 cm.

Paratyreoideascintigrafi

I paratyreoideaadenom är blodflödet och antalet mitokondrier förhöjt.

Detta faktum kan förklara det förhöjda upptaget och ackumulationen av teknetium(^99mTc)sestamibi i paratyreoideaadenom.

Upptaget av teknetium(^99mTc)sestamibi förefaller vara beroende av blodflödet till vävnaden, den koncentration av teknetium(^99mTc)sestamibi som presenteras för vävnaden och storleken på paratyreoideaadenomet.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Teknetium(^99mTc)sestamibi är ett katjonkomplex som ansamlas i levande myokardvävnad proportionellt mot det regionala koronarblodflödet.

Teknetium(^99mTc)sestamibi distribueras snabbt från blodet in i vävnaden: 5 minuter efter injektionen finns endast cirka 8 % av den injicerade dosen kvar i cirkulationen.

Upptag i myokardiet

Upptaget i myokardiet är koronarflödesberoende och är 1,5 % av injicerad dos vid stress och 1,2 % av injicerad dos i vila. Djurförsök har visat att upptaget ej är beroende av natriumkaliumpumpens

funktionsförmåga. Irreversibelt skadade celler tar dock ej upp teknetium(^99mTc)sestamibi. Myokardiets extraktionsnivå är sänkt vid hypoxi.

Clearance för myokardfraktionen är minimal och redistributionen är obetydlig under minst 4 timmar efter en inducerad ischemi hos hund. Teknetium(^99mTc)sestamibi distribueras snabbt från blodet in i vävnaden: 5 minuter efter injektionen finns endast cirka 8 % av den injicerade dosen kvar i cirkulationen.

Vissa experimentella och kliniska studier antydde dock en redistribution i områden med svår ischemi. Någon eventuell påverkan på den diagnostiska kvaliteten hos testet har ej fastställts.

Scintimammografi

Teknetium(^99mTc)sestamibi ackumuleras i olika neoplasmer och mest påtagligt i mitokondrierna. Upptaget är relaterat till en förhöjd energiberoende metabolism och cellproliferation. Ackumuleringen i cellerna är sänkt vid överuttryck av multidrogresistensproteiner.

Paratyreoideascintigrafi av hyperaktiv vävnad

Teknetium(^99mTc)sestamibi tas upp av både paratyreoideavävnad och funktionell tyreoideavävnad men sköljs vanligen ut snabbare från normal tyreoideavävnad än från onormal paratyreoideavävnad.

Elimination

Den huvudsakliga eliminationsvägen för teknetium(^99mTc)sestamibi är via det hepatobiliära systemet. Aktivitet från gallblåsan uppträder i tarmen inom en timme från injektionen. Cirka 27 % av den injicerade dosen elimineras genom renal elimination efter 24 timmar och cirka 33 % av den injicerade dosen elimineras med faeces inom 48 timmar.

Halveringstid

Den biologiska T½ från myokardiet är cirka 7 timmar i vila och stress. Den effektiva T½ (som inbegriper biologiska och fysikaliska halveringstider) är cirka 3 timmar.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I akuta intravenösa toxicitetsstudier på möss, råttor och hundar var den lägsta dos från den rekonstituerade satsen som ledde till några dödsfall 7 mg/kg hos honråttor (uttryckt som innehåll av Cu(MIBI)₄BF₄). Detta motsvarar 500 gånger den maximala humana dosen (MHD) på 0,014 mg/kg för vuxna (70 kg).

Varken råttor eller hundar uppvisade några behandlingsrelaterade effekter vid doser från den rekonstituerade satsen på 0,42 mg/kg (30 gånger MHD) respektive 0,07 mg/kg (5 gånger MHD) under 28 dagar.

Studier av reproduktionstoxicitet har ej utförts.

Cu(MIBI)₄BF₄uppvisade ingen genotoxisk aktivitet i Ames test, CHO/HPRT-test och test på systerkromatidutbyte.

Vid cytotoxiska koncentrationer sågs en ökning av kromosomavvikelser i in vitro-analyser av humana lymfocyter. Ingen genotoxisk aktivitet observerades i mikronukleustestet på mus in vivo vid en halt av 9 mg/kg.

Studier för att utvärdera karcinogen potential har ej utförts.

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tennkloriddihydrat

Cysteinhydrokloridmonohydrat

Natriumcitrat

Mannitol

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt 12.

1 år

Det rekonstituerade och radioaktivt märkta läkemedlet skall förvaras vid högst 25 °C och användas inom 10 timmar.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaras vid högst 25 °C

För förvaringsanvisningar för det rekonstituerade läkemedlet, se avsnitt 6.3.

Förvaras i enlighet med lokala föreskrifter för radioaktiva material.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

15 ml flerdos injektionsflaska av borosilikatglas, typ I, försluten med en propp av brombutylgummi och ett aluminiumlock.

Förpackningsstorlek: 5 injektionsflaskor

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Administrering av radioaktiva läkemedel framkallar risker för andra personer från extern strålning eller kontaminering genom spill av urin, kräkningar etc. Strålskyddsåtgärder måste därför vidtas i enlighet med gällande lokala regler.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

CIS bio international

B.P.32

F-91192 Gif sur -Yvette Cedex

Frankrike

27105

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2008-12-05

Datum för den senaste förnyelsen: 2013-04-21

2014-04-09

11. ABSORBERAD DOS OCH EFFEKTIV DOS

Teknetium (^99mTc) framställs med en (⁹⁹Mo/^99mTc)-generator och sönderfaller under utsändande av gammastrålning med en medelenergi på 140 keV och en halveringstid på 6,02 timmar till teknetium (^99mTc) som, med tanke på den långa halveringstiden på 2,13 x 10⁵år, kan betraktas som kvasistabilt.

Data i tabellen nedan är hämtade från ICRP 80 och har beräknats under följande förutsättningar: efter intravenös injektion elimineras substansen snabbt från blodet och ackumuleras huvudsakligen i muskelvävnader (inklusive hjärta), lever, njurar, samt i mindre mängd i spottkörtlar och tyreoidea. När substansen injiceras i samband med ett stresstest föreligger en avsevärd förhöjning av upptaget i organ och vävnader. Substansen utsöndras av lever och njurar i proportionerna 75 % respektive 25 %.

Absorberad dos efter injektion av teknetium(^99mTc)sestamibi (patient i vila)

Organ	Absorberad dos per administrerad aktivitet [mGy/MBq] (vilotest)
	Vuxna	15-åringar	10-åringar	5-åringar	1-åringar
Binjurar	0,0075	0,0099	0,015	0,022	0,038
Urinblåsans vägg	0,011	0,014	0,019	0,023	0,041
Benyta	0,0082	0,010	0,016	0,021	0,038
Hjärna	0,0052	0,0071	0,011	0,016	0,027
Bröst	0,0038	0,0053	0,0071	0,011	0,020
Gallblåsa	0,039	0,045	0,058	0,10	0,32
Magtarmkanalen:
Magsäck	0,0065	0,0090	0,015	0,021	0,035
Tunntarm	0,015	0,018	0,029	0,045	0,080
Kolon	0,024	0,031	0,050	0,079	0,015
Övre tjocktarm	0,027	0,035	0,057	0,089	0,17
Nedre tjocktarm	0,019	0,025	0,041	0,065	0,12
Hjärta	0,0063	0,0082	0,012	0,018	0,030
Njurar	0,036	0,043	0,059	0,085	0,015
Lever	0,011	0,014	0,021	0,030	0,052
Lungor	0,0046	0,0064	0,0097	0,014	0,025
Muskler	0,0029	0,0037	0,0054	0,0076	0,014
Esofagus	0,0041	0,0057	0,0086	0,013	0,023
Äggstockar	0,0091	0,012	0,018	0,025	0,045
Bukspottkörtel	0,0077	0,010	0,016	0,024	0,039
Benmärg	0,0055	0,0071	0,011	0,030	0,044
Spottkörtlar	0,014	0,017	0,022	0,015	0,026
Hud	0,0031	0,0041	0,0064	0,0098	0,019
Mjälte	0,0065	0,0086	0,014	0,020	0,034
Testiklar	0,0038	0,0050	0,0075	0,011	0,021
Thymus	0,0041	0,0057	0,0086	0,013	0,023
Tyreoidea	0,0053	0,0079	0,012	0,024	0,045
Livmoder	0,0078	0,010	0,015	0,022	0,038
Övriga organ	0,0031	0,0039	0,0060	0,0088	0,016
Effektiv dos	0,0090	0,012	0,018	0,028	0,053
[mSv/MBq]

Absorberade doser efter injektion av teknetium(^99mTc)sestamibi (belastning)

Organ	Absorberad dos per administrerad aktivitet [mGy/MBq] (belastningstest)
	Vuxna	15-åringar	10-åringar	5-åringar	1-åringar
Binjurar	0,0066	0,0087	0,013	0,019	0,033
Urinblåsans vägg	0,0098	0,013	0,017	0,021	0,038
Benyta	0,0078	0,0097	0,014	0,020	0,036
Hjärna	0,0044	0,0060	0,0093	0,014	0,023
Bröst	0,0034	0,0047	0,0062	0,0097	0,018
Gallblåsa	0,033	0,038	0,049	0,086	0,26
Magtarmkanalen:
Magsäck	0,0059	0,0081	0,013	0,019	0,032
Tunntarm	0,012	0,015	0,024	0,037	0,066
Kolon	0,019	0,025	0,041	0,064	0,12
Övre tjocktarm	0,022	0,028	0,046	0,072	0,13
Nedre tjocktarm	0,016	0,021	0,034	0,053	0,099
Hjärta	0,0072	0,0094	0,010	0,021	0,035
Njurar	0,026	0,032	0,044	0,063	0,11
Lever	0,0092	0,012	0,018	0,025	0,044
Lungor	0,0044	0,0060	0,0087	0,013	0,023
Muskler	0,0032	0,0041	0,0060	0,0090	0,017
Esofagus	0,0040	0,0055	0,0080	0,012	0,023
Äggstockar	0,0081	0,011	0,015	0,023	0,040
Bukspottkörtel	0,0069	0,0091	0,014	0,021	0,035
Benmärg	0,0050	0,0064	0,0095	0,013	0,023
Spottkörtlar	0,0092	0,011	0,0015	0,0020	0,0029
Hud	0,0029	0,0037	0,0058	0,0090	0,017
Mjälte	0,0058	0,0076	0,012	0,017	0,030
Testiklar	0,0037	0,0048	0,0071	0,011	0,020
Thymus	0,0040	0,0055	0,0080	0,012	0,023
Tyreoidea	0,0044	0,0064	0,0099	0,019	0,035
Livmoder	0,0072	0,0093	0,014	0,020	0,035
Övriga organ	0,0033	0,0043	0,0064	0,0098	0,018
Effektiv dos	0,0079	0,010	0,016	0,023	0,045
[mSv/MBq]

Myokardscintigrafi

Den beräknade effektiva dosen vid en genomsnittlig aktivitetsmängd på 1 800 MBq (900 MBq vid stress och 900 MBq i vila) för ett tvådagarsprotokoll är 15,2 mSv.

Den beräknade effektiva dosen vid en genomsnittlig aktivitetsmängd på 2 000 MBq (500 MBq i vila och 1 500 MBq vid stress) för ett endagsprotokoll är 16,3 mSv.

Utvärdering av kammarfunktion

Efter injektion av 800 MBq är den effektiva dosen i vila 7,2 mSv. Efter injektion av 800 MBq är den effektiva dosen vid stress 6,3 mSv.

Scintimammografi

Efter injektion av 1 000 MBq är den effektiva dosen 9,0 mSv.

Paratyreoideascintigrafi av hyperaktiv vävnad

Den effektiva dosen efter administrering av 1 000 MBq är 9,0 mSv.

12. INSTRUKTION FÖR BEREDNING AV RADIOFARMAKA

Rekonstitueras med natriumperteknetat(^99mTc) för injektion, Ph. Eur.

Som för alla läkemedel gäller att om injektionsflaskan vid något tillfälle skadats under beredningen av läkemedlet skall flaskan ej användas.

Produkten innehåller inget bakteriostatiskt konserveringsmedel.

Den frystorkade produkten är förpackad under kväveatmosfär.

Instruktioner för beredning av teknetium(^99mTc)sestamibi

Beredningen av teknetium(^99mTc)sestamibi från satsen måste ske i enlighet med nedanstående beskrivning och med uppfyllande av regelverk för aseptik och strålskydd:

A. Kokningsprocedur

1 Använd vattentäta handskar under beredningsförfarandet. Ta bort plastskivan från injektionsflaskan och desinficera ytan på flaskans försegling.

2 Placera injektionsflaskan i ett lämpligt strålskydd, märkt på lämpligt sätt med datum, klockslag för beredning, volym och aktivitet.

3 Använd en steril skärmad spruta och dra med aseptisk teknik upp ungefär 1–3 ml steril, pyrogenfri natriumperteknetat(^99mTc)-lösning (200 MBq–11 GBq).

4 Tillsätt med aseptisk teknik natriumperteknetat(^99mTc)-lösningen till injektionsflaskan inuti blyskyddet. Dra inte ut nålen, utan sug först ut en lika stor volym, så att atmosfärstrycket hålls oförändrat i injektionsflaskan.

5 Blanda noggrant genom att snabbt vända flaskan upp och ned 5–10 gånger.

6 Ta ut injektionsflaskan ur blyskyddet och placera den upprätti ett lämpligt kokande vattenbad, på ett sådant sätt att flaskan inte står i direkt kontakt med badets botten. Låt den koka i 10 minuter. Vattenbadet måste vara skärmat. Tidtagningen för de 10 minuterna startas så fort vattnet börjar kokaigen.

Obs! Injektionsflaskan måstevara i upprätt läge under hela kokningssteget. Använd ett vattenbad där gummiproppen befinner sig ovanför vattenytan.

7 Ta ut injektionsflaskan ur vattenbadet och låt den svalna i 15 minuter.

8 Granska injektionsflaskans innehåll visuellt före administrering så att det inte finns något partikulärt material eller någon missfärgning.

9 Använd en steril skärmad spruta och dra med aseptisk teknik upp teknetium(^99mTc)sestamibi. Används inom 10 timmar från beredning.

B. Värmeblocksprocedur

1 Använd vattentäta handskar under beredningsförfarandet. Ta bort plastskivan från injektionsflaskan i satsen och desinficera ytan på flaskans försegling.

2 Placera injektionsflaskan i ett lämpligt strålskydd, märkt på lämpligt sätt med datum, klockslag för beredning, volym och aktivitet.

3 Använd en steril skärmad spruta och dra med aseptisk teknik upp ungefär 1–3 ml steril, pyrogenfri natriumperteknetat(^99mTc)-lösning (200 MBq–11,1 GBq).

4 Tillsätt med aseptisk teknik natriumperteknetat(^99mTc)-lösningen till injektionsflaskan inuti blyskyddet. Dra inte ut nålen, utan sug först ut en lika stor volym av den överstående atmosfären, så att atmosfärstrycket hålls oförändrat i injektionsflaskan.

5 Blanda noggrant genom att snabbt vända flaskan upp och ned 5–10 gånger.

6 Placera injektionsflaskan i ett värmeblock som i förväg värmts till 100 °C och inkubera i 15 minuter. Värmeblocket skall vara anpassat till injektionsflaskans storlek så att man kan säkerställa en korrekt värmeöverföring från värmeblocket till innehållet i flaskan.

Ta ut injektionsflaskan ur värmeblocket och låt den svalna i 15 minuter.

7 Granska injektionsflaskans innehåll visuellt före administrering så att det inte finns något partikulärt material eller någon missfärgning.

10 Innan läkemedlet administreras till patienter skall den radiokemiska renheten kontrolleras enligt den nedan beskrivna radio-TLC-metoden.

Kvalitetskontroll av radiokemisk renhet

Metod

Tunnskiktskromatografi

Materiel

1 Aluminiumoxidplatta, J.T. Baker ”Baker-flex” IB-FTLC, färdigklippt till 2,5 cm x 7,5 cm.

2 Etanol 768 g/L

3 Aktivitetsmätare för mätning av radioaktivitet i området 0,7–12 GBq.

4 1 ml spruta med 22–26 gauge nål.

5 Litet kromatografikärl med lock (en 100 ml bägare täckt med plastfilm duger).

Procedur

1 Häll tillräckligt med etanol i kromatografikärlet (bägaren) för att få ett djup på 3–4 mm. Täck kärlet (bägaren) med plastfilm och låt den jämviktas i cirka 10 minuter.

2 Använd en 1 ml spruta med en 22–26 gauge nål och applicera 1 droppe etanol på TLC-plattan av aluminiumoxid, 1,5 cm från botten. Låt inte fläcken torka.

3 Applicera 1 droppe lösning från satsen ovanpå etanolfläcken. Låt fläcken torka. Värm ej.

4 Låt kromatografin gå tills lösningsmedlet stigit 5,0 cm ovanför fläcken.

5 Klipp av plattan 4,0 cm från botten och mäta aktiviteten för de båda bitarna med aktivitetsmätaren.

6 Beräkna % radiokemisk renhet som:

Den radiokemiska renheten skall vara minst 94 %, i annat fall måste beredningen kasseras.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.