Information för alternativet: Terbinafin Hexal 250 Mg Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Terbinafin Hexal 250 Mg Tablett
2. Terbinafin Hexal 125 Mg Tablett

Produktresumé

1. läkemedlets namn

Terbinafin Hexal 250 mg tabletter

2. kvalitativ och kvantitativ sammansättning

En tablett innehåller 250 mg terbinafin som terbinafinhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. läkemedelsform

Tablett.

Vit eller nästan vit, rund, skårad, konvex tablett, märkt TER 250 på en sida.

Tabletten kan delas i lika stora doser.

4. kliniska uppgifter

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av terbinafinkänsliga svampinfektioner som Tinea corporis, Tinea cruris och Tinea pedis (orsakade av dermatofyter, se avsnitt 5.1) när oral behandling anses lämplig på grund av infektionens lokalisering, svårighetsgrad och utbredning.

Behandling av onykomykos (terbinafinkänslig svampinfektion i naglarna) orsakad av dermatofyter.

Hänsyn bör tas till nationella rekommendationer omlämplig användning och förskrivning av antimykotika.

Obs: I motsats tillterbinafin för lokalt bruk är oralt terbinafin inte effektivt mot pityriasis versicolor och vaginal kandidainfektion.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna
250 mg en gång dagligen.

Behandlingstiden varierar beroende på indikation och infektionens svårighetsgrad.

Hudinfektioner

Normal behandlingstid för, Tinea corporisoch Tinea crurisär 2–4 veckor. För Tinea pedis (mellan tårna, på fotsulorna/mockasinlik) kan upp till 6 veckors behandling behövas.

Onykomykos

Behandlingstiden (finger- och tånaglar) är för de flesta patienter mellan 6 veckor och 3 månader. Vid behandling av infektion i tånaglarna är 3 månader vanligen tillräckligt, men ett fåtal patienter kan behöva behandlas i 6 månader eller längre. Dålig nageltillväxt under behandlingens första veckor kan vara ett tecken på att längre behandling kan behövas.

Fullständig utläkning av infektionen uppnås eventuellt inte förrän ett flertal veckor efter den mykologiska läkningen och märks först flera månader efter att behandlingen avslutats, vilket är den tid det tar för en frisk nagel att växa ut.

Tilläggsinformation om särskilda patientgrupper

Nedsatt leverfunktion

Terbinafintabletter rekommenderas inte för patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom (se avsnitt 4.4).

Nedsatt njurfunktion

Användning av terbinafintabletter har inte studerats tillräckligt väl hos patienter med nedsatt njurfunktion och rekommenderas därför inte för denna population (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Äldre

Det finns ingen evidens för att äldre patienter (65 år och äldre) behöver andra doseringar eller upplever andra biverkningar än yngre patienter. Vid förskrivning av terbinafintabletter till patienter i denna åldersgrupp bör hänsyn tas till möjlig nedsättning av lever- eller njurfunktionen (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Erfarenhetenfrån användning av terbinafin hosbarn saknas och användning hos denna population rekommenderas inte.

Administreringssätt

Oral användning.

Tabletterna tas oralt med vatten. De ska helst ta vid samma tid varje dag och kan tas på fastande mage eller efter en måltid. Terbinafins biotillgänglighet påverkas inte av födointag.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Leverfunktion

Terbinafintabletter rekommenderas inte för patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom.

Innan terbinafintabletter skrivs ut ska leverfunktionstester utföras, eftersom levertoxicitetkan förekomma hos patienter med och utan leversjukdomsedan tidigare. Därför rekommenderas regelbunden uppföljning med leverfunktionstest(efter 6–8veckors behandling).Terbinafin ska sättas ut omedelbart om leverfunktionstest visar förhöjda värden. Mycket sällsynta fall av allvarlig leversvikt (som i vissa fall haftdödlig utgång eller krävt levertransplantation) har rapporterats hos patienter som behandlas med terbinafintabletter. I de flesta fallen av leversvikt hade patienterna allvarliga underliggande systemiska sjukdomar och orsakssambandet med intaget av terbinafintabletter var osäkert (se avsnitt 4.8).
Patienter som ordineras terbinafintabletter bör varnas om att de omedelbart måste rapportera tecken och symtom som oförklarligt ihållande illamående, nedsatt aptit, utmattning, kräkning, smärta i bukens övre högra del, gulsot, mörk urin eller ljus avföring. Patienter med dessa symtom bör omedelbart avbryta den orala behandlingen med terbinafin och patientens leverfunktion måste omedelbart bedömas.

Patienter som tar terfinabin och får hög feber eller ont i halsen ska undersökas med tanke på eventuella hematologiska reaktioner.

Njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 50 ml/minut eller serumkreatinin på över 300 mikromol/l) har behandling med terbinafintabletter inte studerats tillräckligt väl och rekommenderas därför inte(se avsnitt 5.2).

Dermatologiska effekter

Allvarliga hudreaktioner (t.ex. Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys,läkemedelsorsakade utslag med eosinofili och systemiska symtom [DRESS]) har i mycket sällsynta fall rapporterats hos patienter som tar terbinafintabletter. Om progressiva hudutslag uppträder ska behandlingen med terbinafintabletteravbrytas.

Psoriasis/lupus erythematosus

Terbinafin ska användas med försiktighet hos patienter med psoriasis eller lupus erythematosus sedan tidigare, eftersom försämring av psoriasis och kutan och systemisk lupus erythematosus har rapporterats efter introduktionen på marknaden.

Hematologiska effekter

Mycket sällsynta fall av blodsjukdomar (neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni, pancytopeni) har rapporterats hos patienter som behandlas med terbinafintabletter. Etiologin för blodsjukdomar som uppträder hos patienter som behandlas med terbinafintabletter bör utvärderas och man bör överväga en eventuell ändring av läkemedelsbehandlingen, även utsättning av behandlingen med terbinafintabletter.

Samverkningar

In vitro- och in vivo-studier har visat att terbinafin hämmar CYP2D6-metabolismen (se avsnitt 4.5).

Effekt av andra läkemedel på terbinafin

Plasmaclearance av terbinafin kan öka med läkemedel som inducerar metabolism och hämmas av läkemedel som hämmar cytokrom P450. Om samtidig administrering av sådanaläkemedel är nödvändigtkan dosen terbinafintabletterbehöva justeras i enlighet med detta.

Följande läkemedel kan öka effekten eller plasmakoncentrationen av terbinafin

• Cimetidin minskade clearance av terbinafin med 33 %.

• Flukonazol ökade C_max och AUC för terbinafin med 52 % respektive 69 % på grund av hämning av både CYP2C9- och CP3A4-enzymerna. Liknande exponeringsökningar kan uppträda vid samtidig administrering av andra läkemedel som hämmar både CYP2C9 och CYP3A4, såsom ketokonazol och amiodaron.

Följande läkemedel kan minska effekten eller plasmakoncentrationen av terbinafin

Effekten av terbinafin på andra läkemedel

Terbinafin kan öka effekten eller plasmakoncentrationen av följande läkemedel

• Terbinafin minskade clearance av intravenöst administrerat koffein med 19 %.

• Föreningar som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6

In vitro- och in vivo-studier har visat att terbinafin hämmar den CYPD6-medierade metabolismen. Dessa fynd kan ha klinisk relevans för föreningar som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6, t.ex. vissa medlemmar av följande läkemedelsklasser: tricykliska antidepressiva, betablockerare, SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare), antiarytmika (inklusive klasserna 1A, 1B och 1C) och MAO-B hämmare (monoaminoxidashämmare, typ B), särskilt om dessa läkemedel har ett smalt terapeutiskt fönster (se avsnitt 4.4).

Terbinafin minskade clearance av desipraminmed 82 % (se avsnitt 4.4).

I studier med friska personersom var snabba metaboliserare av dextrometorfan(hostdämpande medel och CYP2D6-probsubstrat) ökade terbinafin den metabola kvoten av dextrometorfan/dextrorfan i urinen 16–97 gånger i genomsnitt. Därmed kan terbinafin omvandla snabba CYP2D6-metaboliserare till långsamma.

Information om andra läkemedel utan samverkan eller med obetydlig samverkan med terbinafin

Enligt resultat från studier in vitro och hos friska frivilliga har terbinafin obetydlig potential att hämma eller inducera clearance av de flesta läkemedel som metaboliseras via cytokrom P450-systemet (t.ex. terfenadin, triazolam, tolbutamid eller p-piller) med undantag för läkemedel som metaboliseras via CYP2D6 (se ovan).

Terbinafin påverkarinte clearance av antipyrin eller digoxin.

Terbinafin hade ingen effekt på farmakokinetiken för flukonazol. Vidare förekom ingen kliniskt relevant samverkan mellan terbinafin och de potentiella samtidiga läkemedlen kotrimoxazol (trimetoprim och sulfametoxazol), zidovudin eller teofyllin.

En del fall av menstruationsstörningar (t.ex. oregelbunden menstruation, genombrottsblödning, blödning mellan menstruationerna, utebliven menstruation) har rapporterats hos patienter som tar terbinafintabletter samtidigt med p-piller, men förekomsten ligger inom bakgrundsförekomsten för patienter som enbart tar p-piller.

Terbinafin kan minska effekten eller plasmakoncentrationen av följande läkemedel

Sällsyntafall av förändringar av INR- och/eller protrombintiden har rapporterats hos patienter som får terbinafin tillsammans med warfarin.

Graviditet

Djurstudier avseende fostertoxicitet tyder inte på några biverkningar.Eftersom den kliniska erfarenhetenfrån gravida kvinnor är mycket begränsad bör terbinafintabletter inte användas under graviditet annat än om kvinnans kliniska tillstånd kräver oral behandling med terbinafin och den potentiella nyttan för modern övervägar de potentiella riskerna för fostret.

Amning

Terbinafin utsöndras i bröstmjölk: mödrar som behandlas med oral terbinafin bör därför inte amma.

Fertilitet

Det finns ingen relevant information om erfarenheter hos människa. Fertilitetsstudier på råttortyder inte på några biverkningar (se avsnitt 5.3).

Inga studier har gjorts av terbinafintabletternas effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Patienter som upplever yrsel som biverkning bör undvika att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar från kliniska studier eller erfarenhet efter introduktion på marknaden listas enligt MedDRA-organsystemklass. Inom varje organsystemklass presenteras biverkningarna enligt förekomstfrekvens med de vanligaste rektionerna först. Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna enligt fallande allvarlighetsgrad.

Motsvarande frekvenskategori för varje biverkning är baserad på följande konvention:

mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 till < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Organ­systemklass	Mycket vanliga (≥ 1/10)	Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)	Mindre vanliga (≥ 1/1000 till < 1/100)	Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1000)	Mycket sällsynta (< 1/10 000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)*
Blodet och lymfsystemet			Anemi		Neutropeni Agranulocytos Trombocytopeni Pancytopeni (Se avsnitt 4.4)
Immun­systemet					Anafylaktoid reaktion Angioödem Kutan och systemisk lupus erythematosus	Anafylaktisk reaktion Serumsjuke­liknande reaktion
Metabolism och nutrition	Aptitförlust
Psykiska störningar		Depression	Oro			Depressions­symtom som beror på dysgeusi
Centrala och perifera nervsystemet	Huvud­värk	Dysgeusi inklusive ageusi** Yrsel	Parestesi Hypoestesi			Anosmi, inklusive permanent anosmi Hyposmi
Ögon		Nedsatt syn				Dimsyn, nedsatt synskärpa
Öron och balansorgan			Tinnitus			Hypoakusi Nedsatt hörsel
Blodkärl						Vaskulit
Magtarm­kanalen	Svullen buk Dyspepsi Illamående Mag­smärta Diarré					Pankreatit
Lever och gallvägar				Leversvikt Lever­inflammation Gulsot Kolestas Förhöjda leverenzymer (se avsnitt 4.4)
Hud och subkutan vävnad	Hudutslag Urtikaria		Fotosensitivitets­reaktioner (t.ex. fotodermatos, fotosensitivitet, allergisk reaktion och polymorft ljusutslag)		Erythema multiforme Stevens-Johnsons syndrom Toxisk epidermal nekrolys Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) Toxiska hudförändringar Exfoliativ dermatit Bullös dermatit Psoriaforma hudförändringar eller exacerbationer av psoriasis Alopeci	Läkemedels­orsakade utslag med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)
Muskulo­skeletala systemet och bindväv	Artralgi Myalgi					Rabdomyolys
Allmänna symtom och/eller symtom vid admini­strerings­stället		Trötthet	Feber			Influensa­liknande sjukdom
Under­sökningar			Viktminskning***			Förhöjt blodkreatin­fosfokinas

* Följande biverkningar härstammar från erfarenhet med terbinafin efter introduktion på marknaden i form av spontana fallrapporter och litteraturfall. Eftersom dessa reaktioner har rapporterats frivilligt från en population av okänd storlek, är det inte möjligt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta biverkningarnas förekomstfrekvens, vilken således anges som ingen känd frekvens.

** Dysgeusi, inklusive ageusi, som oftast går över inom ett antal veckor efter att behandlingen avslutats. Enstaka fall av längre perioder av hypogeusi har rapporterats.

*** Viktminskning som beror på dysgeusi.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Ett fåtal fall av överdosering (upp till 5 g) har rapporterats, vilket visat sig som huvudvärk, illamående, smärta i övre delen av buken och yrsel.

Den rekommenderade behandlingen vid överdosering består av eliminering av läkemedlet, främst genom administrering av aktivt kol samt stödjande symtomatisk behandling om nödvändigt.

5. farmakologiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Hudpreparat, svampmedel för systemiskt bruk.

ATC-kod: D01BA02

Verkningsmekanism

Terbinafin hämmar svampens sterolbiosyntesspecifikt i ett tidigt skede. Detta leder till brist på ergosterol och till intracellulär ackumulering av squalen i svampens cellmembran, vilket resulterar i att svampcellen dör.Terbinafin verkar genom att hämma squalenepoxidas i svampens cellmembran.

Farmakodynamisk effekt

Terbinafin är en allylamin med ett brett antimykotiskt spektrum. Vid låga koncentrationer har terbinafin fungicid effekt mot dermatofyter, mögelsvamp och vissa dimorfa svampar. Effekten mot jästsvampar är fungicid eller fungistatisk beroende på art.

Klinisk effekt och säkerhet

Vid oral administrering uppnås läkemedelskoncentrationer i hud, hår och naglar. Dessa koncentrationerger fungicid effekt som kvarstår i 15–20 dagar efter avslutad behandling.

Terbinafin används för behandling av svampinfektioner i hud och naglar, vilka är orsakade av Trichophyton (t.ex. T. rubrum, T. mentagrophytes, T. verrucosum, T. violaceum), Microsporum canisoch Epidermophyton floccosum.Nedanstående tabell anger intervall för minsta hämmande koncentration (MIC) som krävs för respektive dermatofyt.

Organism	MIC-intervall (μg/ml)
Trichophyton rubrum	0,001–0,15
Trichophyton mentagrophytes	0,0001–0,05
Trichophyton verrucosum	0,001–0,006
Trichophyton violaceum	0,001–0,1
Microsporum canis	0,0001–0,1
Edidermorphyton fluccosum	0,001–0,05

Terbinafin har ringa effekt mot många jästsvampar av Candida-art.

Terbinafintabletterna har, i motsats till lokalt administrerat terbinafin, ingen effekt vid behandling av pityriasis (Tinea) versicolor.

Enzymet squalenepoxidas är inte förenat medcytokrom P450-systemet.

Kliniska prövningar

Onykomykos

Effekten av terbinafintabletter för behandling av nagelsvamp (onykomykos) exemplifieras av hur patienter med svampinfektion i tånaglarna och/eller fingernaglarna svarat på behandlingen i tre kliniska placebokontrollerade läkemedelsprövningar som utfördes i USA/Kanada (SFD301, SF5 and SF1508).

Resultaten av den första tånagelstudien visade vid bedömning under vecka 48 (12 veckors läkemedelsbehandling och 36 veckors uppföljning efter avslutad behandling) att 70 % av patienterna blivit botade enligt mykologiska kriterier, vilket definierades som negativt utslag vid KOH-prov och samtidigt negativt odlingsresultat. Hos 59 % av patienterna var behandlingen effektiv (mykologisk läkning samt 0 % av nageln angripen eller > 5 mm av den nya nageltillväxten oangripen av svamp); 38 % av patienterna var mykologiskt och kliniskt botade (0 % av nageln angripen).

I den andra tånagelstudien med patienter med tånaglar angripna av dermatofyter där också icke-dermatofyter odlades, konstaterades att effekten mot dermatofyterna var liknande. Den patologiska betydelsen av icke-dermatofyter som påvisas i odlingar samtidigt med dermatofyter har inte fastslagits vid onykomykos. Den kliniska betydelsen av denna association är okänd.

Resultaten av fingernagelstudien, där bedömningen skedde under vecka 24 (6 veckors behandling och 18 veckors uppföljning efter behandlingen), visade att 79 % av patienterna var mykologiskt botade, att behandlingen var effektiv hos 75 % av patienterna och att 59 % av patienterna var både mykologiskt och kliniskt botade.

Genomsnittstiden för framgångsrik behandling av nagelsvamp var cirka 10 veckor i den första tånagelstudien och 4 månader i fingernagelstudien. I den första tånagelstudien var den kliniska återfallsfrekvensen cirka 15 % för patienter vars tillstånd bedömdes tidigast sex månader efter klinisk läkning och tidigast ett år efter avslutad terbinafinbehandling.

Svampinfektioner i huden (tinea corporis, tinea cruris, tinea pedis) och hudinfektioner orsakade av jästsvampar av släktet Candida (t.ex. Candida albicans) i fall där behandling med oralt preparat i allmänhet anses lämplig på grund av infektionens lokalisering, svårighetsgrad eller utbredning

Tinea corporis, tinea cruris

I tre randomiserade, kontrollerade dubbelblindade multicenterstudier (4-veckorsstudierna 5OR och 6-7OR samt 6-veckorsstudien 11-21OR) bedömdes effekten och säkerheten av terbinafintabletter vid behandling av tinea corporis och tinea cruris.

I två dubbelblindade, placebokontrollerade studier (5OR, 6-7OR) bedömdes effekten av terbinafin 125 mg två gånger dagligen hos patienter med diagnosen tinea corporis/cruris. I studierna randomiserades totalt 43 patienter till att få terbinafin och 45 till att få placebo. Inga signifikanta skillnader förelåg mellan grupperna när det gäller demografiska och anamnestiska uppgifter. Effekten bedömdes enligt negativt resultat i mykologiska tester och klinisk symtomlindring. Bedömningen gjordes vid 4 veckor och under uppföljningsbesöket. För mykologisk testning användes direkt mikroskopering (förekomst av svampmycelier i nativpreparat) samt odling av mycelier ur nativpreparatet (förekomst av svamptillväxt). I båda studierna konstaterades i slutet av behandlingen och vid uppföljningen att effekten hos de patienter som behandlats med placebo var minimal i jämförelse med effekten hos patienter som behandlats med terbinafintabletter. I studien 5OR blev 73 % av patienterna som tagit terbinafin 125 mg två gånger dagligen mykologiskt botade och 54 % upplevde klinisk symtomlindring i slutet av behandlingen. Motsvarande siffror vid tidpunkten för uppföljningen var 89 % respektive 62 %, medan siffran var 0 % för båda tidpunkterna i patientgruppen som fick placebo.

I studien 6-7OR blev 97 % av patienterna som tagit terbinafin 125 mg två gånger dagligen mykologiskt botade och 89 % upplevde klinisk symtomlindring i slutet av behandlingen. Motsvarande siffror för patienterna som fått placebo var 29 % och 12 %. Vid uppföljningen konstaterades att 97 % av patienterna som tagit terbinafin 125 mg två gånger dagligen blivit mykologiskt botade och att 91 % upplevt symtomlindring. Motsvarande siffror i patientgruppen som fick placebo var 37 % och 21 %.

Den tredje studien (11-21OR), en dubbelblindad, randomiserad multicenterstudie i 6-veckor, jämförde effekt och säkerhet av terbinafin 125 mg två gånger dagligen med griseofulvin 125 mg två gånger dagligen. Totalt 126 patienter i båda grupperna ingick i den slutliga resultatanalysen. Prövningen visade att terbinafin 125 mg två gånger dagligen ger en hög andel mykologisk läkning (97 % i slutet av behandlingsperioden och 100 % vid uppföljningen, medan siffrorna för griseofulvin var 90 % respektive 94 %). En signifikant större minskning av kliniska fynd och symtom registrerades i slutet av behandlingen (93 %) och vid uppföljningsbesöket (94 %) bland de patienter som behandlats med terbinafin än bland dem som behandlats med jämförelsepreparatet (86 % respektive 87 %).

Tinea pedis

Två dubbelblindade, kontrollerade studier har utförts där terbinafin 125 mg två gånger dagligen jämförts med placebo (39-40OR) och med griseofulvin 250 mg två gånger dagligen (20OR) för behandling av tinea pedis. Båda prövningarna rekryterade patienter med kliniskt återkommande svampsjukdom. I studien 39-40OR rapporterades mykologisk läkning hos 65 % av patienterna vid tidpunkten för uppföljningsbesöket, medan ingen av placebopatienterna svarade på behandlingen. I studien 20OR visade sig terbinafin vara mycket effektivt: 88 % av patienterna var botade då de undersöktes vid uppföljningen efter 6 veckors behandling, medan motsvarande siffra för patienterna som fick griseofulvin var 45 %. Vid uppföljningen 10 månader senare rapporterades läkning hos 94 % av patienterna, medan effekten för patienterna i gruppen som hade tagit griseofulvin var 30 %.

Absorption

Terbinafin absorberas väl efter oral administrering (> 70 %). En engångsdos på 250 mg terbinafin resulterade i genomsnittliga maximala plasmakoncentrationer på 1,3 mikrogram/ml inom 1,5 timmar efter administrering. Jämfört med en engångsdos var den maximala plasmakoncentrationen av terbinafin i genomsnitt 25 % högre och plasma AUC-värdet ökade med faktorn 2,3 vid steady state (70 % steady state uppnås efter cirka 28 dygn). På basis av ökningen i plasma-AUC kan en effektiv halveringstid på 30 timmar räknas ut. Biotillgängligheten av terbinafin påverkas måttligt av mat (ökning av AUC med under 20 %), men inte i så stor grad att detta skulle kräva dosjustering.

Distribution

Terbinafin binderstarkt till plasmaproteiner (99 %). Det diffunderar snabbt genom huden och ackumulerasi det lipofila hornlagret. Terbinafin utsöndras också i talg, vilket medför höga koncentrationer i hårfolliklar, hår och talgrik hud. Det finns också bevis för att terbinafin distribueras till nagelplattan inom några veckor efter påbörjad behandling.

Metabolism

Terbinafin metaboliseras snabbt och omfattande av minst sju CYP-isoenzymer, huvudsakligen av CYP2C9, CYP1A2, CYP3A4, CYP2C8 och CYP2C19.

Eliminering

Biotransformationen producerar metaboliter som saknar antimykotisk aktivitet och som huvudsakligen utsöndras i urinen.Omfattande blodprovstagning efter administrering av flera doser visade eliminering i tre faser med en terminal halveringstid på cirka 16,5 dygn.

Biotillgänglighet

Den absoluta biotillgängligheten av terbinafin vid intag av terbinafintabletter är cirka 50 % efter första passage-metabolism.

Särskilda populationer

Inga kliniskt relevanta åldersrelaterade förändringar av plasmakoncentrationen vid steady state har observerats, men eliminations­hastigheten av terbinafin kan vara reducerad hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Farmakokinetiska studier med engångsdoser på patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 50 ml/min) eller med redan existerande lindringtill svårtnedsatt leverfunktion har visat att clearance av terbinafin kan vara reducerad med ca 50 %.

I långtidsstudier (upp till 1 år) på råtta och hund sågs inga markanta toxiska effekter hos något av djurslagen vid orala doser på upp till ca 100 mg/kg/dag. Vid högre orala doser identifierades levernoch möjligen också njurarnasom potentiella målorgan.

I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på mus sågs inga neoplastiska eller andra onormala upptäckter vid doser på upp till 130 mg/kg/dag (hanar) och 156 mg/kg/dag (honor). I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på råtta observerades en ökad förekomst av levertumörer hos hanråttor vid den högsta dosnivån på 69 mg/kg/dag, vid vilken systemisk exponering liknadeklinisk exponering. Mekanismen för tumörutvecklingen har inte fastställts. Den kliniska relevansen är okänd. Förändringarna, som kan vara relaterade till peroxisomproliferation, har visat sig vara artspecifika eftersom de inte sågs vid karcinogenicitetsstudier på mus, hund eller apa.

Under högdosstudier på apa observerades refraktionsrubbningar i näthinnan vid de högre doserna (icke-toxisk effektnivå på 50 mg/kg). Dessa rubbningar sattes i samband med närvaro av en terbinafinmetabolit i okular vävnad och försvann efter utsättning av läkemedlet. De sattes inte i samband med histologiska förändringar.

Ett antal standardtester avseende genotoxicitet in vitro och in vivo gav inga belägg för mutagen eller klastogen potential.

Inga oönskade effekter på fertilitet eller andra reproduktionsparametrar har observerats vid studier på råtta och kanin.

6. farmaceutiska uppgifter

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Hypromellos

Vattenfri kolloidal kiseloxid

Potatisstärkelse

Magnesiumstearat

Ej relevant.

4 år.

Burk: Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Blister: Blistret förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Blister (Al/PVC) eller HDPE-burk och lock (barnsäkert).

Förpackningsstorlekar:

250 mg: 8, 10, 14, 20, 28, 30, 42, 56, 98 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7. innehavare av godkännande för försäljning

HEXAL A/S

Edvard Thomsens Vej 14

2300 Köpenhamn S

Danmark

8. nummer på godkännande för försäljning

9. datum för första godkännande/förnyat godkännande

Datum för det första godkännandet: 29 april 2005

Datum för den senaste förnyelsen: 16 juni 2009

10. datum för översyn av produktresumén

2014-11-05