PRODUKTRESUMÉ

Terbinafin Medical Valley 250 mg tablett

Varje tablett innehåller 250 mg terbinafin (som terbinafinhydroklorid).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett.

Vita, avlånga tabletter med brytskåra på båda sidor.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

4.1 Terapeutiska indikationer

Terbinafin är indicerat för behandling av följande svampinfektioner i hud och naglar:

• Behandling av Tinea corporis, Tinea cruris och Tinea pedis, när oral behandling anses lämplig på grund av infektionens lokalisering, svårighetsgrad eller utbredning.

• Behandling av onykomykos orsakad av dermatofyter.

I motsats till topikalt terbinafin, är peroralt administrerad terbinafin inte effektiv mot Pityriasis versicolor.

Hänsyn ska tas till officiella lokala riktlinjer om mikrobiell resistens och lämplig användning och förskrivning av antimykotika.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna: 250 mg (1 tablett) en gång om dagen.

Behandlingens längd varierar beroende på indikation och infektionens svårighetsgrad.

Hudinfektioner

Normal behandlingstid för tinea pedis, tinea corporis och tinea cruris är 2-4 veckor. För tinea pedis (mellan tårna, på fotsulan/mockasintyp): rekommenderad behandlingstid kan vara upp till 6 veckor.

Efter behandlingens slut kan det ta flera veckor innan tecknen och symtomen på infektion försvinner helt.

Onykomykos

För de flesta patienterna tar verksam behandling mellan 6 och 12 veckor.

Onykomykos i fingernaglarna

Sex veckors behandling räcker i de flesta fall av infektion i fingernaglarna.

Onykomykos i tånaglarna

Tolv veckors behandling räcker i de flesta fall av infektion i tånaglarna.

Patienter med långsam nagelväxt kan behöva längre behandlingstid (6 månader eller längre).

Optimal klinisk effekt erhålls några månader efter behandlingens slut, vilket är den tid det tar för en frisk nagel att växa ut.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt leverfunktion

Terbinafin tabletter rekommenderas inte för patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom (se avsnitt 4.4Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion

Användning av terbinafin tabletter har inte studerats tillräckligt hos patienter med nedsatt njurfunktion och rekommenderas därför inte till denna patientgrupp (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighetoch 5.2 Farmakokinetiska egenskaper).

Äldre

Det finns inget som tyder på att äldre patienter behöver andra doseringar eller drabbas av andra biverkningar än yngre patienter. Vid förskrivning av terbinafin tabletter till patienter i denna åldersgrupp ska eventuell nedsatt lever- eller njurfunktion beaktas (se avsnitt 4.4Varningar och försiktighet).

Barn

Terbinafin 250 mg tabletter rekommenderas inte till barn och ungdomar (<18 år) på grund av brist på erfarenhet i denna åldersgrupp.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

4.4 Varningar och försiktighet

Leverfunktion

Terbinafin tabletter rekommenderas inte till patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom. Innan terbinafin tabletter förskrivs ska test av leverfunktionen utföras. Levertoxicitet kan förekomma hos patienter med eller utan föreliggande leversjukdom. Därför rekommenderas att test av leverfunktionen utförs regelbundet (efter 4-6 veckors behandling). Behandlingen med terbinafin ska avbrytas omedelbart vid ökning av levervärdena. Mycket sällsynta fall av allvarlig leversvikt (några med dödlig utgång eller som har krävt levertransplantation) har rapporterats hos patienter som behandlats med terbinafin tabletter. I de flesta fallen av leversvikt hade patienterna allvarliga underliggande systemiska sjukdomar och ett samband med användningen av terbinafin tabletter var osäker (se avsnitt 4.8 Biverkningar).

Patienter som ordineras terbinafin tabletter ska uppmanas att omedelbart rapportera alla tecken och symtom på oförklarligt, ihållande illamående, minskad aptit, trötthet, kräkningar, smärtor i övre högra delen av buken eller gulsot, mörk urin eller blek avföring. Patienter med sådana symtom ska sluta ta oralt terbinafin och leverfunktionen ska omedelbart utvärderas.

Dermatologiska effekter

Allvarliga hudreaktioner (t.ex. Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys) har i mycket sällsynta fall rapporterats hos patienter som behandlats med terbinafin tabletter. Om tilltagande hudutslag uppträder ska behandlingen med terbinafin tabletter avbrytas.

Terbinafin ska användas med försiktighet till patienter med tidigare känd psoriasis eller lupus erythematosus eftersom mycket sällsynta fall av lupus erythematosus har rapporterats.

Hematologiska effekter

Mycket sällsynta fall av blodsjukdom (neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni, pancytopeni) har rapporterats hos patienter som behandlats med terbinafin tabletter. Orsaken till alla blodsjukdomar som uppträder hos patienter som behandlas med terbinafin tabletter ska utvärderas. En eventuell förändring av medicineringen ska övervägas, inklusive att avbryta behandlingen med terbinafin tabletter.

Njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance mindre än 50 ml/min eller serumkreatinin på mer än 300 mikromol/l) har användningen av terbinafin tabetlter inte studerats tillräckligt och rekommenderas därför inte (se avsnitt 5.2Farmakokinetiska egenskaper).

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Andra läkemedels effekt på terbinafin

Terbinafins plasmaclearance kan påskyndas av läkemedel som inducerar metabolism och kan hämmas av läkemedel som hämmar cytokrom P450. Om samtidig administrering av sådana läkemedel är nödvändig, ska dosen terbinafin justeras därefter.

Följande läkemedel kan öka effekten eller höja plasmakoncentrationen av terbinafin

Cimetidin minskade terbinafins clearance med 33 %.

Flukonazol ökade Cmax och AUC för terbinafin med 52 % respektive 69 % på grund av hämning av de båda enzymerna CYP2C9 och CYP3A4. Liknande ökning av exponeringen kan uppträda när andra läkemedel som hämmar både CYP2C9 och CYP3A4 administreras samtidigt med terbinafin, t.ex. ketokonazol och amiodaron.

Följande läkemedel kan minska effekten eller sänka plasmakoncentrationen av terbinafin

Rifampicin ökade terbinafins clearance med 100 %.

Terbinafins effekt på andra läkemedel

Studier in vitrooch på friska försökspersoner visar att terbinafin har en försumbar potential att hämma eller öka clearance av de flesta läkemedel som metaboliseras via cytokrom P450-systemet (t.ex. terfenadin, triazolam, tolbutamid eller orala preventivmedel) med undantag av dem som metaboliseras via enzymet CYP2D6 (se nedan).

Terbinafin påverkar inte clearance av antipyrin eller digoxin.

Några fall av oregelbunden menstruation har rapporterats hos patienter som tagit terbinafin tabletter samtidigt med orala preventivmedel,även om incidensen av dessa rubbningar ligger inom bakgrundsincidensen för patienter som tar enbart orala preventivmedel.

Terbinafin kan öka effekten eller höja plasmakoncentrationen av följande läkemedel

Terbinafin minskade clearance av intravenöst administrerat koffein med 19 %.

Läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6:

Studier in vitrooch in vivohar visat att terbinafin hämmar den CYP2D6-medierade metabolismen. Detta kan vara av klinisk betydelse för läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6, t.ex. vissa substanser i läkemedelsklasserna tricykliska antidepressiva (TCA), betablockerare, selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), antiarytmika (inklusive klass 1A, 1B och 1C) och monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) typ B, speciellt om de också har ett smalt terapeutiskt fönster (se avsnitt 4.4Varningar och försiktighet).

Terbinafin minskade clearance av desipramin med 82 %.

Terbinafin kan minska effekten eller sänka plasmakoncentrationen av följande läkemedel

Terbinafin ökade clearance av cyklosporin med 15 %.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Fostertoxicitets- och fertilitetsstudier på djur har inte visat några oönskade effekter. Eftersom den kliniska erfarenheten från gravida kvinnor är mycket begränsad, ska terbinafin tabletter inte användas under graviditet såvida inte det kliniska tillståndet hos kvinnan kräver behandling med oral terbinafin och att den eventuella nyttan för modern är större än alla eventuella risker för fostret.

Amning

Terbinafin utsöndras i bröstmjölk. Mödrar som får oral behandling med terbinafin ska därför inte amma.

Fertilitet

Fostertoxicitets- och fertilitetsstudier på djur har inte visat några oönskade effekter.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier av effekten av behandling med terbinafin tabletterpå förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Patienter som upplever yrsel som en biverkning ska undvika att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Följande biverkningar har observerats i de kliniska studierna eller efter introduktion på marknaden.

Biverkningarna (tabell 1) är indelade efter frekvens med de vanligaste först, enligt följande konvention: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta: Neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni, pancytopeni Ingen känd frekvens: Anemi

Immunsystemet

Mycket sällsynta: Anafylaktoid reaktion, angioödem, kutan och systemisk lupus erythematosus Ingen känd frekvens: Anafylaktiska reaktioner, serumsjukeliknande reaktion

Metabolism och nutrition Mycket vanliga: Minskad aptit

Psykiska störningar Ingen känd frekvens: Ångest, depression*

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Huvudvärk Mindre vanliga: Hypogeusi**, ageusi** Mycket sällsynta: Yrsel, parestesi, hypestesi Ingen känd frekvens: Anosmi

Öron och balansorgan Ingen känd frekvens: Hypoakusis, nedsatt hörsel, tinnitus

Blodkärl Ingen känd frekvens: Vaskulit

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Utspänd buk, dyspepsi, illamående, buksmärtor, diarré Ingen känd frekvens: Pankreatit

Lever och gallvägar

Sällsynta: Leversvikt, förhöjda leverenzymer Ingen känd frekvens: Hepatit, gulsot, kolestas

Hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga: Hudutslag, urtikaria Mycket sällsynta: Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), psoriasisliknande hudutslag eller förvärrad psoriasis Alopeci Ingen känd frekvens: Fotosensitivitetsreaktion, fotodermatos, allergisk fotosensitivitetsreaktion och polymorfa ljusutslag

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket vanliga: Artralgi, myalgi Ingen känd frekvens: Rabdomyolys

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket sällsynta: Trötthet Ingen känd frekvens: Influensaliknande sjukdom, pyrexi

Undersökningar

Ingen känd frekvens: Förhöjt kreatininfosfokinas i blodet, viktminskning***

*Ångest och depressiva symtom som sekundär effekt till dysgeusi.

** Hypogeusi, inklusive ageusi, som oftast försvinner inom flera veckor efter att behandlingen med läkemedlet har avbrutits. Enstaka fall av ihållande hypogeusi har rapporterats.

*** Viktminskning som sekundär effekt till hypogeusi.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket (se kontaktinformation nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Några få fall av överdosering (upp till 5 g) har rapporterats, vilka har orsakat huvudvärk, illamående, övre buksmärta och yrsel. Rekommenderad behandling vid överdosering består av eliminering av läkemedlet, främst genom administrering av aktivt kol, och vid behov symtomatisk understödjande behandling.

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antimykotika för systemiskt bruk, ATC-kod: D01BA02.

Terbinafin är en allylamin med bredspektrig antimykotiskt aktivitet mot svamppatogener i huden, håret och naglarna, inklusive dermatofyter som trikofytonerna (t.ex. T. rubrum, T. mentagrophytes, T. verrucosum, T. tonsurans, T. violaceum), Microsporum(t.ex. M. canis) och Epidermophyton floccosum. I låga koncentrationer har terbinafin fungicid effekt på dermatofyter, mögelsvampar och vissa dimorfa svampar.

Testning av dermatofyter är inte standardiseradoch nedanstående information är endast ett försök att ge riktlinjer beträffande sannolikheten för huruvida mikroorganismer kommer att vara känsliga för terbinafin eller inte.

Olika svamparters känslighet för terbinafin baserat på standardodlingarna för svamp är följande (MIC):

Mikroorganism MIC-värde (µg/ml)

Trichophyton rubrum 0,001-0,15

Trichophyton mentagrophytes 0,0001-0,05

Trichophyton verrucosum 0,001-0,006

Trichophyton violaceum 0,001-0,1

Microsporum canis 0,0001-0,1

Edidermorphyton fluccosum 0,001-0,05

Terbinafin har ringa effekt på många jästsvampar av släktet Candida.

I motsats till lokalt administrerad terbinafinbehandling har terbinafintabletter ingen effekt i behandlingen av pityriasis (tinea) versicolor.

Terbinafin interfererar specifikt med svampens sterolbiosyntes i ett tidigt skede. Detta leder till en brist på ergosterol och en intracellulär ackumulering av squalen, vilket leder till svampcellens död. Terbinafin verkar genom att hämma squalenepoxidas i svampens cellmembran. Enzymet squalenepoxidas är inte kopplat till cytokrom-P450-systemet.

Vid oral administrering ansamlas läkemedlet i huden, håret och naglarna till koncentrationer som är associerade med fungicid aktivitet. Läkemedletfinns fortfarande kvar där 15–20 dagar efter behandlingens slut.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

En oral enkeldos om 250 mg terbinafin gav en genomsnittlig högsta plasmakoncentration på 0,97 mikrogram/ml inom 2 timmar efter administrering. Halveringstiden i absorptionsfasen var 0,8 timmar och halveringstiden i distributionsfasen var 4,6 timmar.

Terbinafin binder starkt till plasmaproteiner (99 %). Det diffunderar snabbt genom dermis och koncentreras i det lipofila hornlagret. Terbinafin utsöndras också i talg, vilket medför höga koncentrationer i hårfolliklar, hår och talgrik hud. Det finns också belägg för att terbinafin distribueras till nagelplattan inom de första veckorna efter behandlingsstart.

Terbinafin metaboliseras snabbt och omfattande av minst sju CYP-isoenzymer, varav de viktigaste är 2C9, 1A2, 3A4, 2C8 och 2C19.

Metabolismen ger metaboliter utan antimykotisk aktivitet, vilka huvudsakligen utsöndras i urinen. Halveringstiden i eliminationsfasen är 17 timmar. Det finns inga belägg för att substansen ackumuleras i plasma. Inga åldersberoende förändringar observerades i den farmakokinetiska profilen. Eliminationshastigheten kan minska hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, vilket leder till högre halter av terbinafin i blodet.

Terbinafintabletters biotillgänglighet påverkas måttligt av födointag, men inte tillräckligt för att kräva dosjusteringar.

Farmakokinetiska studier efter en enkeldos till patienter med nedsatt leverfunktion har visat att terbinafins clearance kan minska med ca 50 %.

Terbinafin utsöndras inte i urinen som oförändrat läkemedel. Dock är dess halveringstid förlängd vid nedsatt njurfunktion, förmodligen beroende på en förändring i ämnesomsättningen hos dessa patienter eller nedsatt leverfunktion sekundärt till njursjukdom. Den reducerade elimineringen av terbinafin vid nedsatt njurfunktion tyder på behovet av dosreduktion, men specifika riktlinjer saknas.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

I långvariga studier (upp till 1 år) på råtta och hund observerades inga påtagliga toxiska effekter hos någon av arterna vid orala doser på upp till ca 100 mg/kg om dagen. Vid höga orala doser, identifierades levern och möjligen även njurarna som potentiella målorgan.

I en tvåårig oral karcinogenicitetsstudie på mus, med doser på upp till 130 mg/kg om dagen (hannar) och 156 mg/kg om dagen (honor), observerades inga neoplastiska eller andra onormala fynd som kan tillskrivas behandlingen. I en tvåårig oral karcinogenicitetsstudie på råtta observerades en ökad incidens av levertumörer hos hannar vid den högsta dosnivån om 69 mg/kg om dagen. Förändringarna, som kan vara associerade med peroxisomproliferation, har visats vara artspecifika eftersom de inte observerades i karcinogenicitetsstudien på mus eller andra studier på mus, hund eller apa.

I högdosstudier av terbinafin på apa observerades refraktionsförändringar i näthinnan vid de högre doserna (icke-toxisk effektnivå var 50 mg/kg). Dessa förändringar var associerade med förekomsten av en terbinafinmetabolit i okulär vävnad och försvann efter utsättande av behandlingen. De var inte förenade med histologiska förändringar.

Ett standardbatteri av genotoxicitetstester in vitrooch in vivogav inga belägg för mutagen eller klastogen potential.

Inga oönskade effekter på fertilitet eller andra reproduktionsparametrar observerades i studier på råtta och kanin.

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Hypromellos (E464)

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat (E572)

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant

6.3 Hållbarhet

5 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Transparent blisterförpackning av PVC/aluminium eller PVC-PVDC/aluminium.

Förpackningar med 14, 28 och 98 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Medical Valley Invest AB

Brädgårdsvägen 28

236 32 Höllviken

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

23993

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2006-12-20/2010-02-04

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-03-16