iMeds.se

Thyrofix

Information för alternativet: Thyrofix 25 Mikrogram Tablett, visa andra alternativ

PRODUKTRESUMÉ


1 LÄKEMEDLETS NAMN



Thyrofix 25 mikrogram tabletter

Thyrofix 50 mikrogram tabletter

Thyrofix 75 mikrogram tabletter

Thyrofix 100 mikrogram tabletter



2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING



En tablett Thyrofix 25 mikrogram innehåller 25 mikrogram levotyroxinnatrium.

En tablett Thyrofix 50 mikrogram innehåller 50 mikrogram levotyroxinnatrium.

En tablett Thyrofix 75 mikrogram innehåller 75 mikrogram levotyroxinnatrium.

En tablett Thyrofix 100 mikrogram innehåller 100 mikrogram levotyroxinnatrium.



För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.



3 LÄKEMEDELSFORM



Tablett

Thyrofix 25 mikrogram är vita, runda, bikonvexa tabletter med en diameter på 6,5 mm och en genomsnittlig tjocklek på 3,5 mm märkta med "25" på ena sidan.

Thyrofix 50 mikrogram är vita, runda, bikonvexa tabletter med en diameter på 6,5 mm och en genomsnittlig tjocklek på 3,5 mm märkta med "50" på ena sidan.

Thyrofix 75 mikrogram är vita, runda, bikonvexa tabletter med en diameter på 6,5 mm och en genomsnittlig tjocklek på 3,5 mm märkta med "75" på ena sidan.

Thyrofix 100 mikrogram är vita, runda, bikonvexa tabletter med en diameter på 6,5 mm och en genomsnittlig tjocklek på 3,5 mm märkta med "100" på ena sidan.




4 KLINISKA UPPGIFTER



4.1 Terapeutiska indikationer





4.2 Dosering och administreringssätt



För att göra det möjligt att behandla varje patient enligt hans eller hennes individuella behov finns tabletter tillgängliga innehållande mellan 25 till 100 mikrogram levotyroxinnatrium. Doseringsrekommendationerna är endast givna som vägledning.

Den individuella dagliga dosen ska bestämmas på basis av laboratorietester och kliniska undersökningar.

Eftersom en del patienter har förhöjda halter av T4och fT4,ger "tyroideastimulerande hormon (TSH) i serum” en mer pålitlig grund för den efterföljande behandlingen.

Förutom för nyfödda med medfödd hypotyreos, där snabb ersättning är viktig, bör behandling med tyroideahormon inledas med en låg dos som sedan gradvis ökas varannan eller var fjärde vecka tills full ersättningsdos uppnåtts.



Pediatrisk population

Underhållsdosen är vanligtvis 100 till 150 mikrogram per kvadratmeter kroppsyta.



Hos nyfödda och spädbarn med medfödd hypotyreos, när snabb substitution är viktig, är den rekommenderade initialdosen 10 till 15 mikrogram per kg kroppsvikt per dag de första tre månaderna. Därefter bör dosen anpassas individuellt enligt kliniska fynd och nivåer av tyroideahormon och TSH.



Hos barn med förvärvad hypotyreos är den rekommenderade initialdosen 12,5-50 mikrogram per dag. Dosen bör ökas gradvis var 2-4 vecka enligt kliniska fynd och nivåer av tyreoideahormon och TSH tills full substitutionsdos nås.




Små barn bör få hela dagsdosen minst en halvtimme före dagens första måltid.

Tabletterna kan lösas upp i lite vatten (10-15 ml). Lösningen späds med ytterligare vätska (5-10 ml) och ska intas omedelbart.



Äldre

Hos äldre patienter, patienter med kranskärlssjukdom och patienter med svår eller långvarig hypotyreos krävs särskild försiktighet när behandling med tyreoideahormon inleds. Detta sker genom att behandlingen inleds med en låg initialdos (t. ex 12,5 mikrogram dagligen) som sedan ökas långsamt med långa intervaller (t. ex en gradvis ökning med 12,5 mikrogram dagligen var fjortonde dag) under frekvent analys av tyreoideahormonnivån. Det kan sålunda vara indicerat att ge en dos som ligger under den som är optimal för full substitutionsterapi och därför inte ger fullständig korrigering av TSH-nivån.

Erfarenheten har visat att en lägre dos är tillräcklig för personer med en lägre kroppsvikt och för patienter med en stor nodös struma.



Indikation

Rekommenderad dos

(mikrogram levotyroxinnatrium/dag)

Behandling av godartad eutyreoid struma

75-200

Återfallsprofylax efter kirurgisk behandling av eutyreoid struma

75-200

Substitutionsterapi vid hypotyreos hos vuxna

startdos

25-50

underhållsdos

100-200

Substitutionsterapi vid hypotyreos hos nyfödda och spädbarn

Startdos för kongenital hypotyreos

Startdos för förvärvad hypotyreos

10-15

12,5-50

underhållsdos

100-150 mikrogram/m² kroppsyta

Tilläggsbehandling till tyreostatika vid behandling av hypertyreos

50-100

Suppressionsterapi vid tyreoideacancer

150-300




Den dagliga dosen kan ges vid ett tillfälle.

Intag: ta en dos per dag på fastande mage på morgonen minst en halvtimme före frukost, helst med litet vätska (till exempel ett halvt glas vatten).

Behandlingens längd är vanligtvis livslång vid substitutionsterapi vid hypotyreos och efter strumektomi eller tyreoidektomi och vid återfallsprofylax efter borttagning av eutyreoid struma.

Tilläggsbehandling vid behandling av hypertyreos efter uppnådd eutyreoidism är indicerad under den period när tyreostatika ges.

För benign eutyreoid struma krävs en behandlingstid på 6 månader upp till 2 år. För att förhindra återkommande struma rekommenderas profylax med låg dos av jod (100-200 mkg/dag). Om behandlingen med läkemedel inte varit tillräcklig inom den angivna tiden bör kirurgisk eller radiologisk behandling av struman övervägas.

Ett EKG före behandlingen är värdefullt eftersom EKG-förändringar på grund av hypotyreos kan förväxlas med EKG-förändringar vid hjärtischemi. Om metabolismen höjs för snabbt (kan leda till diarré, nervositet, snabb puls, sömnlöshet, darrningar och ibland angina pectoris vid latent hjärtischemi) måste doseringen minskas, eller behandlingsuppehåll göras i en dag eller två, varefter behandlingen startas om igen på en lägre nivå.



4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar pch försiktighet



Innan tyreoidhormonterapi inleds eller ett suppressionstest av sköldkörteln utförs skall följande sjukdomar eller medicinska tillstånd uteslutas eller behandlas: kranskärlssjukdom, kärlkramp, åderförkalkning, hypertoni, hypofysinsufficiens, binjureinsufficiens, sköldkörtelautonomi.

Även en lätt läkemedelsinducerad hypertyreos ska undvikas för patienter med kardiovaskulär sjukdom, hjärtinsufficiens eller takyarytmier. I dessa fall skall frekventa kontroller av tyreoideahormonnivåerna göras.

Vid sekundär hypotyreos skall orsaken fastställas innan ersättningsterapi ges och vid kompenserad binjureinsufficiens skall om nödvändigt ersättningsterapi påbörjas.

Vid misstänkt autonom tyreoideafunktion bör ett TRH-test eller ett suppressionsscintogram utföras innan behandling påbörjas.



Hos postmenopausala kvinnor med hypotyreos och en ökad risk för osteoporos bör suprafysiologiska serumnivåer av levotyroxin undvikas. Därför bör sköldkörtelfunktionen kontrolleras noga.

Levotyroxin bör inte tillföras vid hypertyreoida tillstånd, utom som kompletterande behandling till tyreostatika vid hypertyreos.

När behandling med levotyroxin har etablerats är det lämpligt att justera dosen utifrån patientens kliniska svar på behandlingen och de erhållna laboratorievärdena, i fall där man byter märke.

Tyreoideahormoner är inte lämpliga att använda för att åstadkomma viktminskning. Fysiologiska doser resulterar inte i viktminskning hos eutyreoida patienter. Högre än fysiologiska doser kan orsaka svåra eller till och med livshotande biverkningar såsom hypotyreos och/eller minskad kontroll av hypotyreos, särskilt i kombination med vissa viktminskningsmedel som orlistat. Detta kan ske på grund av minskad absorbering av jodsalter och/eller levotyroxin.



Beträffande patienter med diabetes och patienter som får antikoagulantia hänvisas till avsnitt 4.5 "Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner ".



Det är lämpligt att ta ett EKG innan behandlingen med levotyroxin påbörjas eftersom förändringar som orsakas av hypotyreos kan förväxlas med bevis för ischemi.



Föräldrar till barn som får tyroidmedel ska vara medvetna om att partiellt håravfall kan förekomma under de första månaderna av behandlingen, men denna effekt är övergående och håret växer vanligen ut igen.



4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner



Antidiabetika:

Levotyroxin kan minska effekten av antidaibetika. Av den anledningen ska blodglukosnivåerna kontrolleras frekvent när behandlingen med tyreoideahormon påbörjas och om nödvändigt skall dosen av antidiabetika justeras.



Kumarinderivat:

Effekten av antikoagulantia kan ökas genom samtidig behandling med levotyroxin. Av den anledningen ska koagulationsparametrarna kontrolleras frekvent i början av och under samtidig behandling. Eventuellt kan dosen av antikoagulantia behöva justeras.



Proteashämmare:

Det finns rapporter om att behandlingseffektiviteten för levotyroxin kan gå förlorad om det används samtidigt som lopinavir/ritonavir. Av den anledningen ska parametrarna för tyroideahormon kontrolleras frekvent.



Gallsyrebindande resiner:

Intag av gallsyrebindande resiner (såsom kolestyramin och kolestipol) hämmar absorberingen av levotyroxinnatrium. Levotyroxinnatrium ska därför tas 4-5 timmar för administrering av sådana produkter.



Aluminium- och järninnehållande läkemedel, kalciumkarbonat:

Aluminiuminnehållande läkemedel (antacida och sukralfat) har i litteraturen uppgivits kunna minska effekten av levotyroxin. Läkemedel innehållande levotyroxin ska därför administreras minst 2 timmar före det aluminiuminnehållande läkemedlet.

Motsvarande gäller för läkemedel som innehåller järn eller kalciumkarbonat.


Propyltiouracil, glukokortikoider, betablockerare, amiodaron och kontrastmedel som innehåller jod:

Dessa substanser hämmar den perifera omvandlingen av T4 till T3.

P.g.a. sitt höga jodinnehåll kan amiodaron utlösa hypertyreos så väl som hypotyreos. Särskild försiktighet är tillrådlig vid fall av nodös struma med möjlig oupptäckt autonomi.



Sertralin, klorokin/proguanil:

Dessa substanser minskar effekten av levotyroxin och ökar TSH-nivån i serum.



Enzyminducerande läkemedel:

Enzyminducerande läkemedel såsom barbiturater eller karbamazepin kan öka leverclearance för levotyroxin.



Östrogen:

Kvinnor som använder preventivmedel som innehåller östrogen eller postmenopausala kvinnor som får hormonsubstitutionsbehandling (HRT) kan ha ökat behov för levotyroxin.



Soja:

Produkter som innehåller soja kan minska absorptionen av levotyroxin från tarmen. Dosjustering av Levotyroxinnatriumtabletter kan därför vara nödvändig, särskilt i början eller efter avslutat intag av sojatillskott.



Sevelamer:

Det finns rapporter som pekar på att sevelamer kan öka TSH-nivåer hos patienter som tar sevelamer och levotyroxin samtidigt. Därför rekommenderas tät övervakning av TSH-nivåer hos patienter som får båda läkemedlen.



Orlistat:

Hypotyreos och/eller minskad kontroll av hypotyreos kan förekomma när orlistat och levotyroxin tas samtidigt. Detta kan ske på grund av minskad absorbering av jodsalter och/eller levotyroxin.

Orlistat och levotyroxin kan behöva tas vid olika tider och dosen levotyroxin kan behöva justeras.



Tyrosinkinashämmare:(t.ex. imatinib, sunitinib) kan minska effektiviteten för levotyroxin. Det rekommenderas därför att patienterna monitoreras avseende förändringar i sköldkörtelfunktionen i början av eller i slutet av samtidig behandling. Eventuellt kan dosen av levotyroxin behöva justeras.



4.6 Graviditet och amning



Graviditet

Barnets utveckling är beroende av mammans sköldkörtelfunktion. Tyroxin är nödvändigt för ordentlig utveckling av barnets hjärna. Därför bör behandling med sköldkörtehormoner ges konsekvent under graviditeten. Doseringskraven kan till och med öka under graviditeten. Idag finns inga rapporter om risker som följd av omfattande användning av levotyroxin uner graviditeter.



Amning
Levotyroxinnatriumtabletter kan användas under amning. Levotyroxin passerar över i modersmjölken under amningen. Till och med vid högdosbehandling med levotyroxin är koncentrationerna som erhålles inte tillräckligt höga för att orsaka utveckling av hypertyreos eller minskning av TSH-utsöndring hos barnet.



Kombinationsbehandling med tyreostatika

Kombinationsbehandling med levotyroxin och tyreostatika vid hypertyreos är inte indicerat under graviditet. Sådan kombination kräver högre doser av tyreostatika som man vet passerar placenta och framkallar hypotyreos hos fostret.




4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner



Inga studier har utförts. Eftersom levotyroxin är identiskt med det naturligt förekommande tyreoideahormonet förväntas emellertid inte Levotyroxin ha någon påverkan på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.



4.8 Biverkningar



Vid behandling med levotyroxinnatrium förväntar man sig inga biverkningar om substansen används som det föreskrivs och om kliniska och laboratorieparametrar övervakas. Vid individuellt ökad känslighet för levotyroxinnatrium eller vid överdos kan följande kliniska symtom, som är typiska för hypertyreos uppstå, särskilt om dosen ökas för snabbt vid behandlingsstarten:



Hjärtat

Takykardi, hjärtklappning, hjärtarytmier, anginatillstånd



Psykiska störningar

Rastlöshet, sömnlöshet



Centrala och perifera nervsystemet

Pseudotumor cerebri, tremor, huvudvärk



Muskuloskeletala systemet och bindväv

Muskelsvaghet

Kraniostenos hos spädbarn och för tidig stängning av epifysen hos barn



Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Rubbningar av menstruation



Magtarmkanalen

Kramper, kräkningar, diarré



Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Feber, viktminskning



Hud och subkutan vävnad

Rodnader, handsvett



Vid dessa tillstånd skall den dagliga dosen minskas eller sättas ut flera dagar. Behandlingen bör återupptas försiktigt så snart som biverkningarna har försvunnit.

Vid överkänslighet för något av innehållsämnena kan allergiska reaktioner särskilt på huden och i luftvägarna förekomma.



4.9 Överdosering



En förhöjd T3-nivå är en säker indikation på överdosering, mer än förhöjda T4- eller fT4-nivåer.

En överdosering ger symtom på en kraftig ökning av metabolismhastigheten.

Beroende av överdoseringens grad rekommenderas att behandlingen med tabletter avbryts och test genomförs.

Efter självmordsförsök tolererades doser på 10 mg levotyroxin utan komplikationer. Flera fall av plötsligt hjärtstillestånd har rapporterats hos patienter med en lång tids missbruk av levotyroxin.

Symtom som består av intensiva beta-sympatomimetikaeffekter såsom takykardi, ångest, upphetsning och hyperkinesi kan lindras med beta-blockare. Efter extrema doser kan plasmaferes vara till hjälp.

Ett fåtal fall av konvulsioner har rapporterats hos predisponerade patienter när den individuellt maximalt tolererade dosen överskridits.



5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER



5.1 Farmakodynamiska egenskaper



Farmakoterapeutisk grupp: Tyreoideahormoner



ATC-kod: H03A A01



Det syntetiska levotyroxinet i Levotyroxinnatriumtabletterna är identiskt i effekt med det dominerande naturligt förekommande hormonet som utsöndras av sköldkörteln. Hormonet konverteras till T3 i perifera organ och liksom det endogena hormonet utövar det en specifik effekt på T3-receptorerna. Kroppen kan inte göra åtskillnad på endogent och exogent levotyroxin.



5.2 Farmakokinetiska egenskaper



Levotyroxin som ges oralt absorberas nästan uteslutande i den övre tunntarmen. Beroende på den galeniska formuleringen kan absorptionsnivån nå upp till 80%. Tmax är ca 5 till 6 timmar.

Levotyroxin uppvisar en extremt hög bindning till specifika transportprotein, ca 99,97 %. Bindningen mellan hormon och plasmaprotein är inte kovalent utan i plasma sker hela tiden ett snabbt utbyte mellan hormon bundet i plasma och fritt hormon. Distributionsvolymen uppgår till ca 10-12 l.

P.g.a. sin höga proteinbindning genomgår levotyroxin varken hemodialys eller hemoperfusion.

Halveringstiden för levotyroxin är i medeltal 7 dagar. Vid hypertyreos är den tiden kortare (3-4 dagar). Vid hypotyreos är den längre (ca 9-10 dagar). Levern innehåller 1/3 av hela den extratyreoidala mängden levotyroxin, vilket snabbt växlas med levotyroxinet i serum. Tyreoideahormoner metaboliseras huvudsakligen via levern, njurarna, hjärnan och musklerna. Metaboliterna utsöndras via urin och faeces. Levotyroxin har ett metabolt clearance på ca 1,2 liter plasma/dag.



5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter



Akut toxicitet:

Levotyroxin har mycket låg akut toxicitet.


Kronisk toxicitet:

Den kroniska toxiciteten av levotyroxin har studerats i ett flertal djurslag (råtta, hund). Vid höga doser har tecken på hepatopati, ökad förekomst av spontana nefroser och förändringar i organvikt observerats hos råttor.


Reproduktionstoxicitet:

Reproduktionstoxikologiska studier på djur har inte utförts.


Mutagenicitet:

Det finns ingen information tillgänglig om detta. Hittills finns inga indikationer på att avkomman skadats av förändringar i genomet orsakat av tyreoideahormoner.


Karcinogenicitet:

Inga långtidsstudier på djur har utförts med levotyroxin.




6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER



6.1 Förteckning över hjälpämnen



Pulvriserad cellulosa

Kroskarmellosnatrium (E 468)

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Mikrokristallin cellulosa

Magnesiumstearat (E 470b)


6.2 Inkompatibiliteter



Ej relevant



6.3 Hållbarhet



3 år



6.4 Särskilda förvaringsanvisningar



Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.



6.5 Förpackningstyp och innehåll



Tabletterna är förpackade i transparenta PVC/TE/PVDC/aluminiumblisters. Blister är packade i lådor av kartong. Varje låda innehåller 30, 50 eller 100 tabletter som finns i flera blister om 15 eller 25 tabletter, tillsammans med en bipacksedel med patientinformation.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.



6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering



Inga särskilda anvisningar.



7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING



Uni-Pharma Kleon Tsetis Pharmaceutical Laboratories S.A.
14 km National Road

Athens-Lamia
GR-145 64 Kifisia
Grekland



8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING



25 mikrogram: 48000

50 mikrogram: 48001

75 mikrogram: 48002

100 mikrogram: 48003



9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE



2013-10-10



10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN



2016-09-14