iMeds.se

Tramadol Aurobindo

Läkemedelsverket 2015-07-24

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Tramadol Aurobindo 50 mg kapslar, hårda


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


1 hård kapsel innehåller 50 mg tramadolhydroklorid.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Kapsel, hård


Gröna/gula, hårda gelatinkapslar storlek 4, fyllda med vitt till benvitt pulver och med ”T” präglat på det gröna locket och ”02” på den gula kroppen i svart färg.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av måttlig till svår smärta.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosen bör justeras efter smärtans intensitet och den enskilda patientens känslighet. I allmänhet ska den lägsta effektiva dosen för smärtfrihet väljas.


Såvida ingen annan ordination föreligger ska Tramadol administreras enligt följande:


Vuxna och barn över 12 år


Peroral administrering


Akut smärta:Initialdosen är 50–100 mg beroende på smärtans intensitet. Därefter kan doser på 50 eller 100 mg ges efter 4–6 timmar och behandlingens längd bör motsvara det kliniska behovet. Den totala dagliga dosen bör inte överskrida 400 mg förutom under särskilda kliniska förhållanden.


Smärta vid kroniska tillstånd:Initialdosen är 50 mg och dosen titreras sedan i enlighet med smärtans svårighetsgrad. Efter initialdosen kan 50–100 mg vid behov ges var 4–6:e timme. Rekommenderade doser är avsedda som en riktlinje. Patienten ska alltid ges den lägsta dos som ger effektiv kontroll av smärtan. Den totala dagliga dosen bör inte överskrida 400 mg förutom under särskilda kliniska förhållanden. Behovet av fortsatt behandling bör utvärderas regelbundet, då abstinenssymtom och beroende har rapporterats (se avsnitt 4.4).


Kapslarna ska sväljas hela med tillräckligt med vätska, oberoende av måltid, och får inte delas eller tuggas.


Tramadol ska under inga omständigheter administreras under längre tid än absolut nödvändigt. Om långtidsbehandling av smärta med tramadol är nödvändig med tanke på sjukdomens karaktär och svårighetsgrad, bör noggranna och regelbundna kontroller utföras (vid behov med behandlingsuppehåll) för att fastställa om och i vilken grad vidare behandling är nödvändig.


Barn

Tramadol kapslar ska inte ges till barn under 12 år.


Äldre patienter

Vanligtvis krävs ingen dosjustering för patienter upp till 75 år utan kliniska symtom på lever- eller njurinsufficiens. Hos äldre patienter över 75 år kan elimineringen vara förlängd. Därför ska doseringsintervallet vid behov förlängas i enlighet med patientens behov.


Njurinsufficiens/dialys och nedsatt leverfunktion

Hos patienter med njur- och/eller leverinsufficiens är elimineringen av tramadol fördröjd. För dessa patienter bör förlängning av doseringsintervallen noggrant övervägas i enlighet med patientens behov. Tramadol rekommenderas inte vid svår njur- och/eller leverinsufficiens.


4.3 Kontraindikationer


Tramadol är kontraindicerat:


4.4 Varningar och försiktighet


Tramadol Aurobindo får endast användas med särskild försiktighet till opioidberoende patienter, patienter med skallskador, chock, minskad medvetandegrad av ovisst ursprung, sjukdomar i andningscentrum eller andningsfunktionen och förhöjt intrakraniellt tryck.


Läkemedlet ska endast användas med försiktighet till patienter med känslighet för opiater.


Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med andningsdepression eller vid samtidig behandling med CNS-depressiva läkemedel (se avsnitt 4.5), eller om rekommenderad dosering signifikant överskrids (se avsnitt 4.9) eftersom risken för andningsdepression inte kan uteslutas vid sådana tillstånd.


Kramper har rapporterats hos patienter som behandlas med tramadol vid rekommenderade dosnivåer. Risken kan vara förhöjd när tramadoldosen överskrider den rekommenderade högsta dagliga dosen (400 mg). Dessutom kan tramadol öka risken för kramper hos patienter som behandlas med andra läkemedel som sänker kramptröskeln (se avsnitt 4.5). Patienter med epilepsi eller som har benägenhet för kramper bör endast behandlas med tramadol under nödvändiga omständigheter.


Tramadol har en låg beroendepotential. Vid långtidsbehandling kan tolerans samt psykiskt och fysiskt beroende utvecklas. Hos patienter med benägenhet för drogmissbruk eller beroende bör behandling med Tramadol endast ges under korta perioder och under noggrann medicinsk övervakning.


Tramadol är inte lämpligt som substitut hos opioidberoende patienter. Trots att det är en opioidagonist kan inte tramadol dämpa symtom på morfinabstinens.


Tramadol ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt lever- och njurfunktion (se avsnitt 4.2).


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Tramadol ska inte ges i kombination med MAO-hämmare (se avsnitt 4.3).


Livshotande interaktioner i det centrala nervsystemet, andningsfunktionen och den kardiovaskulära funktionen har observerats hos patienter som behandlats med MAO-hämmare under de senaste 14 dagarna innan behandling med opioiden petidin. Samma interaktioner med MAO-hämmare kan inte uteslutas under behandling med tramadol.


Samtidig administrering av tramadol med övriga centraldepressiva läkemedel, inklusive alkohol, kan förstärka effekterna på det centrala nervsystemet (se avsnitt 4.8).


Resultaten av farmakokinetiska studier har hittills visat att kliniskt relevanta interaktioner är osannolika vid samtidig eller tidigare administrering av cimetidin (enzymhämmare). Samtidig eller tidigare administrering av karbamazepin (enzyminducerare) kan minska den smärtstillande effekten och förkorta verkningstiden.


Kombination av blandade agonister/antagonister (t.ex. buprenorfin, nalbufin, pentazocine) och tramadol avråds, eftersom den smärtstillande effekten av en ren agonist teoretiskt sett kan minska under sådana omständigheter.


Tramadol kan framkalla kramper och öka risken för att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva, antipsykotika och andra läkemedel som sänker kramptröskeln (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrocannabinol) framkallar kramper.



Utsättande av serotonerga läkemedel ger vanligtvis en snabb förbättring. Behandlingen beror på symtomens typ och svårighetsgrad.


Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med tramadol och kumarinderivat (t.ex. warfarin), då förhöjt INR med stora blödningar och blodutgjutningar har rapporterats hos vissa patienter.


Andra läkemedel som är kända hämmare av CYP3A4, t.ex. ketokonazol, ritonavir och erytromycin, kan hämma tramadolmetabolismen (N-avmetylering) och troligen även metabolismen av den aktiva O-avmetylerade metaboliten. Inga studier har gjorts på den kliniska betydelsen av en sådan interaktion (se avsnitt 4.8).


I ett begränsat antal studier ökade pre- eller postoperativ behandling med antiemetikat 5-HT3-antagonisten ondansetron behovet av tramadol hos patienter med postoperativ smärta.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Studier på djur med tramadol visade att mycket höga doser gav effekter på organutveckling, benbildning och neonatal mortalitet. Inga teratogena effekter observerades. Tramadol övergår till placenta. Det finns inte tillräcklig evidens gällande tramadols säkerhet vid graviditet hos människa. Därför ska tramadol inte användas till gravida kvinnor.


Tramadol, administrerat före eller under förlossningen, påverkar inte uterus sammandragningsförmåga. Hos nyfödda kan det framkalla förändringar i andningsfrekvensen, vilka vanligtvis inte är kliniskt relevanta. Kronisk användning under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos nyfödda. Under amning utsöndras cirka 0,1 % av moderns dos i bröstmjölken. Tramadol rekommenderas inte under amning. Efter en enskild dos tramadol är det vanligtvis inte nödvändigt att avbryta amning.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Tramadol kan ge effekter som somnolens och yrsel, även om det intas enligt anvisningar, och kan därför försämra reaktionsförmågan hos bilförare och maskinoperatörer. Detta gäller särskilt i kombination med alkohol och andra psykofarmaka.


4.8 Biverkningar


Biverkningarna klassificeras i organsystemklasser och deras frekvens klassificeras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100), sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel, vilka förekommer hos mer än 10 % av patienterna.


Psykiska störningar

Sällsynta: Hallucinationer, förvirring, sömnstörningar, ångest och mardrömmar. Psykiska biverkningar kan förekomma efter behandling med tramadol, vilka varierar individuellt i intensitet och karaktär (beroende på personlighet och läkemedlets varaktighet). Dessa inkluderar humörförändringar (vanligtvis upprymdhet, i vissa fall dysfori), förändringar i aktivitet (till största del minskad, i vissa fall ökad) och förändringar i kognitiv och sensoriell förmåga (t.ex. beslutsförmåga, perceptionsstörningar). Beroende kan förekomma.


Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Yrsel.

Vanliga: Huvudvärk, somnolens.


Sällsynta: Aptitförändringar, parestesi, tremor, andningsdepression, epilepsiliknande kramper, onormal koordination, ofrivilliga muskelkontraktioner, synkopé.

Om de rekommenderade doserna överskrids avsevärt och andra centraldepressiva läkemedel administreras samtidigt (se avsnitt 4.5), kan andningsdepression förekomma.

Epilepsiliknande kramper förekom i huvudsak efter administrering av höga doser tramadol eller efter samtidig behandling med läkemedel som kan sänka kramptröskeln (se avsnitten 4.4 och 4.5).

Ingen känd frekvens: Talstörningar.


Ögon

Sällsynta: Dimsyn.


Hjärtat

Mindre vanliga: Kardiovaskulär reglering (palpitationer, takykardi, postural hypotoni eller kardiovaskulär kollaps). Dessa biverkningar kan särskilt förekomma i samband med intravenös administrering och om patienten upplever fysisk stress.

Sällsynta: Bradykardi, förhöjt blodtryck.


Metabolism och nutrition

Ingen känd frekvens: Hypoglykemi


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta: Dyspné.

Ingen känd frekvens: Försämring av astma har rapporterats, men inget orsaksförhållande har fastställts.


Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Illamående.

Vanliga: Kräkningar, förstoppning, muntorrhet.

Mindre vanliga: Kräkningsförsök, gastrointestinal irritation (tryckkänsla i magen, uppblåsthet), diarré.


Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens: Enstaka fall av förhöjda leverenzymer har rapporterats i tillfällig anslutning till behandling med tramadol.


Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Svettningar.

Mindre vanliga: Hudreaktioner (t.ex. klåda, utslag, urtikaria).


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: Motorisk svaghet.


Njurar och urinvägar

Sällsynta: Vattenkastningsstörningar (svårigheter att urinera och urinretention).


Allmänna symtom

Vanliga: Trötthet.

Sällsynta: Allergiska reaktioner (t.ex. dyspné, bronkospasm, pipande andning, angioneurotiskt ödem) och anafylaxi samt abstinenssymtom liknande de som förekommer vid opiatabstinens kan förekomma enligt följande: oro, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala symtom.


Övriga symtom som i sällsynta fall har rapporterats vid utsättande av tramadol inkluderar: panikattacker, svår ångest, hallucinationer, parestesier, tinnitus och ovanliga symtom från det centrala nervsystemet (dvs. förvirring, vanföreställningar, depersonalisering, derealisation, paranoia).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via


Läkemedelsverket

Box 26

SE-751 03 Uppsala

Webbplats:www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

Vid förgiftning med tramadol kan i princip symtom liknande de som förekommer vid andra centralverkande analgetika (opioider) förväntas. Dessa inkluderar särskilt mios, kräkningar, kardiovaskulär kollaps, medvetandestörningar upp till koma, kramper och andningsdepression upp till andningsstillestånd.


Behandling

Allmänna akutåtgärder gäller. Håll luftvägarna öppna (aspiration), upprätthåll andning och cirkulation beroende på symtom. Magen ska tömmas genom kräkning (medveten patient) eller gastrisk retning. Antidot mot andningsdepression är naloxon. I djurförsök visade naloxon ingen effekt på kramper. I sådana fall bör diazepam ges intravenöst.

Tramadol elimineras i liten grad från serum med hemodialys eller hemofiltration. Därför är inte enbart hemodialys eller hemofiltration lämpligt som avgiftning vid behandling av akut tramadolförgiftning.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, övriga opioider, ATC-kod: N02AX02.


Tramadol är ett centralt verkande opioidanalgetikum. Det är en icke-selektiv ren agonist vid μ-, δ- och κ-opioidreceptorerna med en högre affinitet för μ-receptorn. Övriga mekanismer som kan bidra till dess smärtstillande effekt är hämning av neuronåterupptaget av noradrenalin och ökning av serotoninfrisläppningen.


Tramadol har en hostdämpande effekt. I motsats till morfin har smärtstillande doser av tramadol i ett brett intervall ingen andningsdeprimerande effekt. Det har också en mindre påverkan på den gastrointestinala motiliteten. Effekterna på det kardiovaskulära systemet tenderar att vara små. Tramadolets potens rapporteras vara 1/10 (en tiondel) till 1/6 (en sjättedel) av morfinets.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Mer än 90 % av tramadol absorberas efter peroral administrering. Den genomsnittliga absoluta biotillgängligheten är cirka 70 %, oberoende av samtidigt intag av födoämnen. Skillnaden mellan absorberat och icke-metaboliserat tillgängligt tramadol beror sannolikt på den låga första passage-effekten. Första passage-effekten efter peroral administrering är högst 30 %.


Tramadol har en hög vävnadsaffinitet (V d,ß = 203 + 40 l). Dess plasmaproteinbindning är cirka 20 %.


Efter administrering av en peroral engångsdos med 100 mg tramadol som kapslar eller tabletter till unga, friska frivilliga var plasmakoncentrationer spårbara inom cirka 15–45 minuter med genomsnittligt Cmax på 280–208 mikrog/L och Tmaxpå 1,6–2 timmar.


Tramadol passerar blod-hjärnbarriären och placentabarriären. Mycket små mängder av läkemedlet och dess O-avmetylderivat fanns i bröstmjölken (0,1 % respektive 0,2 % av tillämpad dos).


Elimineringshalveringstiden t1/2,ß är cirka 6 timmar, oberoende av administreringssätt. Hos patienter över 75 år kan den vara förlängd med en faktor på cirka 1,4.


Hos människor metaboliseras tramadol i huvudsak genom N- och O-avmetylisering och föreningar av O-avmetyliseringsprodukter med glukuronsyra. Endast O-avmetyltramadol är farmakologiskt aktivt. Det finns betydande interindividuella, kvantitativa skillnader mellan övriga metaboliter. Hittills har elva metaboliter funnits i urin. Djurförsök har visat att O-avmetyltramadol är mer potent än modersubstansen med faktorn 2 - 4. Dess halveringstid t1/2,ß (6 friska frivilliga) är 7,9 timmar (intervall 5,4–9,6 timmar) och är ungefär densamma som hos tramadol.


Hämningen av en eller båda typerna av isoenzymerna CYP3A4 och CYP2D6 som är involverade i metabolismen av tramadol kan påverka plasmakoncentrationen av tramadol eller dess aktiva metabolit. Hittills har inga kliniskt relevanta interaktioner rapporterats.


Tramadol och dess metaboliter utsöndras nästan uteslutande via njurarna. Den kumulativa urinutsöndringen är 90 % av den administrerade dosens totala radioaktivitet. Vid nedsatt lever- och njurfunktion kan halveringstiden vara något förlängd. Hos patienter med levercirros har elimineringshalvtider på 13,3 + 4,9 timmar (tramadol) och 18,5 + 9,4 timmar (O-avmetyltramadol), i ett extremt fall 22,3 timmar respektive 36 timmar, fastställts. Hos patienter med njurinsufficiens (kreatininclearance < 5 ml/min) var värdena 11 + 3,2 timmar och 16,9 + 3 timmar, i ett extremt fall 19,5 timmar respektive 43,2 timmar.


Tramadol har en linjär farmakokinetisk profil inom det terapeutiska doseringsintervallet.


Förhållandet mellan serumkoncentrationer och den smärtstillande effekten är dosberoende, men varierar avsevärt i enstaka fall. En serumkoncentration på 100–300 ng/ml är vanligtvis effektiv.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Vid upprepad peroral och parenteral administrering av tramadol under 6–26 veckor till råtta och hund, och peroral administrering under 12 månader till hund, visade hematologiska, klinisk-kemiska och histologiska undersökningar ingen evidens för substansrelaterade förändringar. Symtom från centrala nervsystemet förekom endast efter höga doser, avsevärt över det terapeutiska intervallet: rastlöshet, salivavsöndring, kramper och minskad viktökning. Råttor och hundar tolererade perorala doser på 20 mg/kg kroppsvikt respektive 10 mg/kg kroppsvikt, och hundar tolererade rektala doser på 20 mg/kg kroppsvikt utan några reaktioner.


Hos råttor orsakade tramadoldoser från 50 mg/kg/dag och högre toxiska effekter hos modern och ökade den neonatala mortaliteten. Hos avkomman förekom retardation i form av benbildningsstörningar och fördröjd öppning av vagina och ögat. Hanens fertilitet påverkades inte. Efter höga doser (från 50 mg/kg/dag och högre) uppvisade honor en minskad dräktighetsfrekvens. Hos kaniner förekom toxiska effekter hos modern vid 125 mg/kg och högre, och skelettabnormiteter hos avkomman.


I vissa testsystem in-vitro fanns evidens för mutagena effekter. Studier in-vivo påvisade inga sådana effekter. Enligt den kunskap som finns idag kan tramadol klassificeras som icke-mutagent.


Studier på tramadolhydrokloridets tumörframkallande potential har utförts på råtta och mus. Studien på råtta visade ingen evidens för någon substansrelaterad ökning av tumörincidensen. I studien på mus fanns en ökad incidens av levercellsadenom hos handjur (en dosberoende, icke-signifikant ökning vid 15 mg/kg och högre) och en ökning av lungtumörer hos honor i alla doseringsgrupper (signifikant, men icke-dosberoende).


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Kapselns innehåll

Mikrokristallin cellulosa

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Magnesiumstearat


Kapselns skal:

Kropp

Gelatin

Natriumlaurilsulfat


Gul järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)


Lock

Gelatin

Natriumlaurilsulfat

Indigokarmin

Gul järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)


Tryckfärg:

Schellack

Svart järnoxid (E172)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


2 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 30°C.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Blister av PVC/PVDC/Aluminium:10, 20, 30, 50, 60, 90, 100 och 500 kapslar

HDPE-burk med polypropenförslutning: 30, 200 och 500 kapslar


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Aurobindo Pharma (Malta) Limited

Vault 14, Level 2, Valletta Waterfront

Floriana FRN 1913

Malta


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


46985


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2012-11-08


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-07-24