PRODUKTRESUMÉ

Tramadol STADA 50 mg kapslar, hårda

Varje kapsel innehåller 50 mg tramadolhydroklorid

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Kapsel, hård

Vit, ogenomskinlig, hård kapsel.

Behandling av måttlig till svår smärta.

Dosen ska anpassas beroende på smärtintensitet och individuell känslighet. Dosen bör inte ges oftare än var 4:e timme Varaktigheten av den smärtstillande effekten beror på smärtans intensitet och varar i 4-8 timmar.

Behandlingstiden bör vara kort och intermittent eftersom tramadol kan vara beroendeframkallande. Fortsatt behandling bör utvärderas för att säkerställa att nyttan överväger risken för tillvänjning. (Se avsnitt 4.4 och 4.8).

En total dos om 400 mg per dygn bör inte överskridas med undantag för vissa kliniska omständigheter.

Vuxna och barn över 12 år

Vanlig enkel dos är 50 mg tramadolhydroklorid (1 kapsel Tramadol Stada 50 mg).

Om smärtlindring inte uppnås 30 – 60 minuter efter administrering av 50 mg tramadolhydroklorid, är administrering av ytterligare en enkel dos av 50 mg tramadolhydroklorid möjlig.

Vid svår smärta, där tillräcklig smärtlindring inte kan uppnås, bör en enkel dos på 100 mg tramadolhydroklorid administreras. Om smärtlindring inte uppnås bör dosen titreras upp tills smärtlindring uppnås.

Äldre patienter

Dosjustering för patienter med normal lever- och njurfunktion som är under 75 år är vanligtvis inte nödvändig. Eliminationen för tramadol kan bli förlängd hos patienter över 75 år. I dessa fall bör dosintervallet förlängas individuellt.

Njurinsufficiens/dialysbehandling och leverinsufficiens

Hos patienter med njur- och/eller leverinsufficiens är eliminationen av tramadol fördröjd. I dessa fall kan dosintervallet behöva förlängas beroende på patientens behov.

Tramadol rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt njurfunktion och/eller gravt nedsatt leverfunktion.

Barn under 12 år

Tramadol Stada passar inte för individuell dosering och ska därför inte användas till barn.

Administreringssätt

Tramadol Stada ska sväljas hela med tillräcklig mängd vatten och oberoende av måltiderna.

Anmärkning
De rekommenderade doserna är avsedda som en vägledning. Generellt ska den lägsta effektiva dosen av analgetika användas. Kronisk smärtbehandling bör helst ges på ett fast doseringsschema.

Tramadol bör aldrig användas längre än absolut nödvändigt för smärtkontroll. Om art och svårighetsgrad av den underliggande sjukdomen tyder på behov av långvarig smärtlindring, bör det fortsatta medicinska behovet av analgesi med tramadol noggrant ses över med korta, regelbundna intervall (dvs. genom avbrott i behandlingen).

- överkänslighet mot tramadolhydroklorid eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

- akut förgiftning med alkohol, hypnotika, centralverkande analgetika, opioider eller psykofarmaka

- tramadol får inte ges till patienter som får monoaminoxidas (MAO) hämmare eller inom 2 veckor efter dess utsättning

- patienter med epilepsi som inte kontrolleras tillräckligt med behandling-

- tramadol får inte användas vid narkotikaavvänjning

Varningar

Tramadol är svagt beroendeframkallande. Vid långvarig användning kan tolerans, psykiskt och fysiskt beroende utvecklas.

Hos patienter med tendens till drogmissbruk eller drogberoendetillvänjning bör behandlingen ges under korta perioder och under noggrann medicinsk övervakning.

Tramadol är inte lämplig som ersättningsmedel till opioid-beroende patienter. Trots att det är en opioidagonist kan tramadol inte dämpa abstinenssymtomen av morfin.

Försiktighetsmått

Konvulsioner har rapporterats vid terapeutiska doser och risken kan öka om doserna överskrider den vanliga övre gränsen (400 mg tramadol) för daglig dos. Patienter med epilepsi i anamnesen eller patienter med krampbenägenhet bör endast i undantagsfall behandlas med tramadol. Risken för kramper kan öka hos patienter som tar tramadol och andra läkemedel avsedda att sänka kramptröskeln (se avsnitt 4.5).

Hos patienter som är känsliga för opiater bör Tramadol Stada endast användas med försiktighet.

Tramadol bör användas med försiktighet till patienter med opioidberoende, skallskador, ökat intrakraniellt tryck, sänkt medvetandegrad av okänd orsak och till patienter benägna för krampanfall eller i chock.

Försiktighet bör iakttas när patienter med andningsdepression behandlas eller vid samtidig behandling med CNS-dämpande medel (se avsnitt 4.5) eller ifall den rekommenderade dosen kraftigt överstigs (se avsnitt 4.9), eftersom en möjlig andningsdepression i dessa situationer inte kan uteslutas.

Tramadol ska inte kombineras med MAO-hämmare (se avsnitt 4.3). Hos patienter som behandlas med MAO-hämmare inom 14 dagar före användning av opioiden petidin, har livshotande interaktioner på det centrala nervsystemet, andningsvägar och kardiovaskulär funktion observerats. Samma interaktioner med MAO-hämmare kan inte uteslutas under behandling med Tramadol Stada.

Samtidig administrering av tramadol och andra centraldämpande medel inklusive alkohol kan förstärka CNS-effekterna. (se avsnitt 4.8)

Samtidig administrering av karbamazepin (enzyminducerare) reducerar serumkoncentrationen av tramadol markant, reducerar den smärtlindrande effekten och förkortar effektdurationen. Resultaten från farmakokinetiska studier har hittills visat att kliniskt relevanta interaktioner är osannolika vid samtidig eller tidigare administrering av cimetidin (enzymhämmare).

Tramadol tillråds inte i kombination med någon blandad agonist/antagonist (t ex buprenorfin, nalbufin, pentazocin) eftersom den smärtlindrande effekten av en ren agonist teoretiskt kan reduceras i sådana fall.

Tramadol kan inducera kramper och öka potentialen för att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva medel och andra kramptröskelsänkande medel (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrocannabinol) orsakar kramper (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med tramadol och kumarinderivat (t ex warfarin) p.g.a. rapporter om ökat INR och ekkymos hos enstaka patienter. Mekanismen bakom interaktionen är inte känd.

Serotonergt syndrom har rapporterats vid behandling med tramadol i kombination med serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), seretonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt 4.3), tricykliska antidepressiva och mirtazapine. Tecken på serotonergt syndrom kan vara:

• spontan klonus.

• Inducerbar eller okulär klonus med agitation eller diafores.

• Tremor och hyperreflexi.

• Hypertoni, kroppstemperatur> 38 °C och inducerbar eller okulära klonus.

Utsättande av serotonergt läkemedel leder vanligtvis till snabb förbättring. Behandling beror på typ och svårighetsgrad av symtomen.

Andra aktiva substanser som hämmar CYP3A4, såsom ketokonazol och erytromycin, kan hämma metabolismen av tramadol (N-demetylering) förmodligen också metabolismen av den aktiva O-demetylerade metaboliten. Den kliniska betydelsen av en sådan interaktion har inte studerats (se avsnitt 4.8).

I ett begränsat antal studier ökade preoperativ och postoperativ administrering av den antiemetiska 5-HT3-receptorantagonisten ondansetron, behovet av tramadol hos patienter med postoperativ smärta. Även om studier saknas, skulle andra 5-HT3-antagonister kunna förväntas interagera på liknande sätt med tramadol.

Graviditet

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med tramadol saknas. Djurstudier visade effekter på organutveckling, benbildning och neonatal dödlighet vid doser som var toxiska för råtta och kanin. Inga teratogena effekter observerades. Följaktligen bör tramadol endast användas under graviditet om läkemedlets potentiella fördelar uppväger den potentiella risken för fostret.

Om smärtlindring med opioider är indicerat under graviditet bör användningen av tramadol begränsas till en enkel dos. Kronisk användning av tramadol bör undvikas under graviditet eftersom tramadol passerar placentabarriären och det nyfödda barnet kan drabbas av abstinenssymtom som en konsekvens av tillvänjning.

Administrering av tramadol före eller under förlossning påverkar inte livmoderns sammandragningsförmåga. Tramadol kan inducera förändringar i andningsfrekvensen hos nyfödda vilket dock vanligtvis saknar klinisk relevans.

Amning

Under amning återfinns små mängder av tramadol och dess metaboliter (ca 0,1 % av en intravenös dos) i modersmjölk. Tramadol bör därför inte användas under amning. Vid en enkel administrering av tramadol är det dock vanligen inte nödvändigt att avbryta amningen.

Även när det tas enligt anvisningarna kan tramadol orsaka dåsighet och yrsel och kan därför försämra reaktionsförmågan hos förare av motorfordon och maskinoperatörer. Detta gäller särskilt i samband med alkohol eller andra CNS-dämpande medel. Om patienten är påverkad bör denna inte framföra fordon eller använda maskiner.

De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel. Båda förekommer hos mer än 10 % av patienterna.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Biverkningarna har sorterats enligt frekvens i följande kategorier: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥1/1000, < 1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta <1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Metabolism och nutrition

Ingen känd frekvens: hypoglykemi

Psykiska störningar:

Sällsynta: hallucinationer, konfusion, sömnstörningar, ångest och mardrömmar. Psykiska biverkningar som varierar individuellt i intensitet och natur (beroende på personlighet och behandlingstid) kan förekomma efter administrering av tramadol. Dessa inkluderar humörförändringar (vanligen upprymdhet, ibland dysfori), förändringar i aktivitet (vanligen dämpning, ibland ökning) och förändringar i kognitiv och sensorisk kapacitet (t ex beslutsbeteende, perceptionsstörningar).
Beroende kan förekomma.

Centrala och perifera nervsystemet:

Mycket vanliga: yrsel
Vanliga: huvudvärk, somnolens
Sällsynta: aptitförändringar, parestesi, tremor, andningsdepression, epileptiforma kramper, ofrivilliga muskelkontraktioner, onormal koordination, synkope.
Om de rekommenderade doserna avsevärt överskrids och andra centraldämpande medel administreras samtidigt (se avsnitt 4.5) kan andningsdepression inträffa.
Epileptiforma kramper inträffade främst efter administrering av höga doser tramadol eller efter samtidig behandling med läkemedel som kan sänka kramptröskeln eller i sig framkalla cerebrala konvulsioner (se avsnitt 4.5).
Ingen känd frekvens: talrubbningar

Ögon:

Sällsynta: dimsyn
Ingen känd frekvens: mydriasis

Hjärtat:

Mindre vanliga: Effekter på kardiovaskulär reglering (hjärtklappning, takykardi, postural hypotension eller kardiovaskulär kollaps). Dessa biverkningar kan uppträda särskilt vid intravenös administrering och hos patienter som är fysiskt stressade.
Sällsynta: bradykardi, förhöjt blodtryck

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:
Sällsynta: dyspné
Försämring av astma har också rapporterats, men ett orsakssamband har inte fastställts.

Mag-tarmkanalen

Mycket vanliga: illamående

Vanliga: kräkningar, förstoppning, muntorrhet

Mindre vanliga: kväljningar, gastrointestinal irritation (en tryckkänsla i magen, uppsvälldhet), diarré

Lever och gallvägar:

I enstaka fall har en övergående ökning i leverenzymvärden rapporterats i tidsmässigt samband med terapeutisk behandling med tramadol.

Hud och subkutan vävnad:

Vanliga: svettningar

Mindre vanliga: hudreaktioner (t ex klåda, hudutslag och urtikaria)

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Sällsynta: motorisk svaghet

Njurar och urinvägar:

Sällsynta: blåstömningsrubbningar (svårighet att kasta vatten, dysuri och urinretention)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: trötthet

Sällsynta: allergiska reaktioner (t ex andnöd, bronkospasmer, väsljud, angioneurotisk ödem) och anafylaxi.

Symtom på abstinensbesvär, liknande de som förekommer vid opiatavvänjning, kan inträffa enligt följande: agitation, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala symtom. Andra symtom som mycket sällan rapporterats i samband med utsättande av tramadol inkluderar: panikattacker, svår ångest, hallucinationer, parestesier, tinnitus och ovanliga CNS symtom (dvs. konfusion, vanföreställningar, personlighetsförändring, derealisation, paranoia).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Symtom
Vid intoxikation med tramadol kan man förvänta sig i princip samma symtom som de som förekommer för andra centralt verkande opioidanalgetika. Dessa omfattar i synnerhet mios, kräkningar, kardiovaskulär kollaps, sedering och koma, kramper och andningsdepression till andningsstillestånd.

Behandling

Följ de generella reglerna för akutvård för att hålla luftvägarna fria (aspiration) och respiratorisk och cirkulatorisk support som respons på symtomen. Naloxon bör användas för att upphäva andningsdepression; kramper kan kontrolleras med diazepam.

Tramadol elimineras minimalt från serum genom hemodialys eller hemofiltration. Behandling av akut förgiftning av tramadol med hemodialys eller hemofiltration är därför inte tillräcklig.

I händelse av intoxikation med orala beredningsformer, rekommenderas endast gastrointestinal sanering med aktivt kol eller magsköljning inom 2 timmar efter intaget av tramadol. Gastrointestinal sanering vid en senare tidpunkt kan vara användbar vid intoxikation med ovanligt stora mängder eller preparat med fördröjd frisättning.

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, övriga opioider ATC-kod N02A X02

Tramadol är ett centralverkande analgetika. Det är en icke-selektiv ren agonist till my, delta och kappa-opioidreceptorer med högre affinitet för µ-receptorn. Andra mekanismer som kan bidra till dess analgetiska effekt är hämning av neuronalt återupptag av noradrenalin och en förstärkning av frisättningen av serotonin.

Absorption:

Efter oral administrering av en enkel dos absorberas tramadol nästan fullständigt och den absoluta biotillgängligheten är cirka 70 %. Skillnaden mellan absorberat och tillgängligt läkemedel beror troligtvis på den låga första passage metabolismen vilken inte överskrider 30 % efter oral administrering.

Distribution:

Data tyder på en effektiv distribution och en stark bindning till vävnader med tanke på distributionsvolymsvärdena vilka överskrider kroppsvolymen. Plasmaproteinbindningen var

4 % - 20 %.

Metabolism:

Leverenzymet CYP2D6 verkar vara den primära orsaken till O-desmetyltramadolbildningen medan bildningen av N-desmetyltramadol katalyseras av CYP2D6 och CYP3A4. Konjugering av O-demetyleringsprodukterna med glukuronsyra kan förekomma. Endast O-desmetyltramadol är farmakologiskt aktiv. Ca 5-10 % av den kaukasiska populationen har en sänkt metabolism och en sänkt enzymaktivitet av CYP2D6. Serumkoncentrationen av tramadol är högre hos långsamma metaboliserare jämfört med personer med snabb metabolism, medan O-desmetyltramadolkoncentrationen är lägre.

Hämning av en eller båda typerna av isoenzymen CYP3A4 (t ex ketokonazol, erytromycin) och CYP2D6 (t ex fluoxetin, paroxetin, kinidin, ritonavir) som är involverade i biotransformationen av tramadol kan påverka plasmakoncentrationerna av tramadol eller dess aktiva metabolit. Det samma gäller för enzyminducerande medel (t ex rifampicin, fenytoin). Hittills har inga kliniskt relevanta interaktioner rapporterats.

Eliminering:

Tramadol och dess metaboliter utsöndras nästan fullständigt via njurarna. Den kumulativa utsöndringen via urinen utgör 90 % av den totala radioaktiviteten av administrerad dos. Oavsett administreringssätt är terminala halveringstiden (t_½ß) ca 6 timmar. Halveringstiden för O-desmetyltramadol kan jämföras med halveringstiden för tramadol.

Halveringstiden kan bli förlängd med en faktor på 1,4 hos patienter över 75 år.

En liten förlängning av halveringstiden kan förväntas hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. En 2 – 3-faldig förlängning av elimineringshalveringstiden har observerats hos patienter med svårt nedsatt organfunktion (t ex levercirros, kreatininclearance < 5 ml/min).

Linjär/icke-linjäritet:

Tramadol visar en linjär farmakokinetisk profil i det terapeutiska doseringsområdet.

Förhållandet mellan serumkoncentration och analgetisk effekt är dosberoende men varierar avsevärt i enstaka fall. En serumkoncentration på 100-300 ng/ml är vanligen effektiv.

Huvudparten av resultat från in vitro- och in vivo-tester indikerar att tramadol inte utgör en genotoxisk risk hos människa. Karcinogenicitetsstudie på mus visade en ökad förekomst av vanliga gnagartumörer (lunga och lever). Karcinogenicitetsstudie på råtta visade inga sådana effekter. Dessa effekter saknar troligen relevans för människa. Inga effekter av tramadol på fertiliteten och reproduktionen observerades hos råtta.

Kapselinnehåll

kalciumvätefosfatdihydrat

magnesiumstearat

kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Kapselhölje

gelatin

titandioxid (E171)

natriumlaurilsulfat

.

Ej relevant.

5 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar

Blisterförpackning

Förpackningsstorlekar: 10, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 120, 200, 250, 500 och 1000 kapslar, hårda.

Tramadol kapslar är förpackade i barnskyddad blisterförpackningar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

17807

2002-07-01 / 2005-03-14

2014-05-27