Information för alternativet: Vepesid 50 Mg Kapsel, Mjuk, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Vepesid 50 Mg Kapsel, Mjuk
2. Vepesid 100 Mg Kapsel, Mjuk Vepesid 50 Mg Kapsel, Mjuk Vepesid 100 Mg Kapsel, Mjuk Vepesid 20 Mg/Ml Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning Vepesid 100 Mg Kapsel, Mjuk Vepesid 50 Mg Kapsel, Mjuk Vepesid 20 Mg/Ml Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning Vepesid 100 Mg Kapsel, Mjuk Vepesid 20 Mg/Ml Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning Vepesid 100 Mg Kapsel, Mjuk

Produktresumé

Vepesid 50 mg mjuka kapslar

En kapsel innehåller: Etoposid 50 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Mjuk kapsel

Småcellig och icke-småcellig lungcancer. Akut icke‑lymfatisk leukemi. Non‑Hodgkin lymfom samt Hodgkins sjukdom. Testikelcancer.

Dosering

100-200 mg/m² kroppsyta dagligen i fem dagar (dag 1-5) eller 200 mg/m² dagligen i tre dagar (dag 1, 3 och 5) var 3:e till 4:e vecka i kombination med annan adekvat kemoterapi. Dagliga doser större än 200 mg bör delas upp (två gånger dagligen). Tre eller fyra behandlingsomgångar krävs vanligtvis innan den terapeutiska effekten kan bedömas. Doseringen och antalet behandlingsomgångar kan behöva ökas eller minskas beroende på benmärgsaktiviteten och terapisvaret.

Kapslarna bör intas på fastande mage och sväljas hela samt sköljas ned ordentligt med ett glas vatten eller annan lämplig vätska.

Biotillgängligheten av Vepesid kapslar varierar från patient till patient oavsett dos. Detta bör tas i beaktande vid förskrivning av detta läkemedel. Med avseende på den omfattande intraindividuella variabiliteten, kan dosjustering behövas för att uppnå tillräcklig terapeutisk effekt.

Dosjustering

Dosen av Vepesid ska justeras utifrån den myelosuppressiva effekten av andra läkemedel som ges i kombination eller utifrån effekter på benmärgsreserven från tidigare strålbehandling eller kemoterapi.

Leukocytantalet ska bestämmas före och under varje behandlingsomgång. Före behandlingsstart ska leukocytantalet vara normalt eller stigande. Patienter ska inte påbörja en ny behandlingscykel med Vepesid om neutrofilantalet är lägre än 1,5 x 10⁹/l eller om trombocytantalet är lägre än 100 x 10⁹/l, såvida detta inte är orsakat av en malign sjukdom.

Efterföljande doser ska justeras om neutrofilantalet är lägre än 0,5 x 10⁹/l i mer än 5 dagar eller är associerat med feber eller infektion, om trombocytantalet är lägre än 25 x 10⁹/l, om någon annan grad 3 eller 4-toxicitet utvecklas eller om renala clearance är lägre än 50 ml/min.

Nedsatt njurfunktion

För patienter med nedsatt njurfunktion ska följande modifiering av initialdosen övervägas, baserat på uppmätt kreatininclearance.

Uppmätt kreatininclearance	Dos av Vepesid
> 50 ml/min.	100 % av dosen
15‑50 ml/min.	75 % av dosen

Efterföljande doser ska baseras på patientens tolerans och kliniska effekt. Data saknas för patienter med kreatininclearance < 15 ml/min, ytterligare dosreduktion bör övervägas för dessa patienter.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

• Amning (se avsnitt 4.6)

• Samtidig behandling med gula febern-vaccin eller andra levande vacciner hos immunsupprimerade patienter (se avsnitt 4.5)

Behandling med Vepesid bör inledas av eller i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling.

Allvarlig myelosuppression, som resulterar i infektion eller blödning, kan förekomma. Fatal myelosuppression har rapporterats efter administrering av etoposid. Patienter som behandlas med Vepesid måste övervakas noga och regelbundet för myelosuppression, både under och efter behandlingen. Dosbegränsande benmärgssuppression är den mest signifikanta biverkningen vid Vepesidbehandling. Följande värden ska mätas vid behandlingsstart och inför varje ny Vepesiddos: trombocytantal, hemoglobinvärde, antal vita blodkroppar och differentialantal. Om strålbehandling eller kemoterapeutisk behandling givits före etoposidbehandlingen skall tillräckligt långt uppehåll göras för att tillåta benmärgen att återhämta sig. Vepesid ska inte ges till patienter vars neutrofilantal är lägre än 1,5 x 10⁹/l eller vars trombocytantal är lägre än 100 x 10⁹/l, om detta inte är orsakat av en malign sjukdom.

Efterföljande doser till initialdosen ska justeras om neutrofilantalet understiger 0,5 x 10⁹/l i mer än 5 dagar eller är associerat med feber eller infektion, om trombocytantalet är lägre än 25 x 10⁹/l, om någon annan grad 3 eller 4‑toxicitet utvecklas eller om renala clearance är lägre än 50 ml/min. Doseringen ska justeras med avseende på den myelosuppressiva effekten av andra läkemedel i kombinationen eller effekterna av tidigare strålbehandling eller kemoterapi som kan ha påverkat benmärgsreserven.

Förekomsten av akut leukemi, med eller utan myelodysplastiskt syndrom, har observerats hos patienter som behandlades med etoposid som en del av sin kemoterapi. Varken den kumulativa risken eller de predisponerande faktorerna relaterade till utvecklingen av sekundär leukemi är kända. Betydelsen av administreringsscheman och kumulativa doser har föreslagits, men har inte kunnat fastställas.

Sekundär leukemi har rapporterats hos enstaka patienter som erhållit etoposidbehandling tillsammans med andra antineoplastiska medel. En kromosomavvikelse på 11q23 har observerats vid vissa fall av sekundär leukemi hos patienter som har fått epipodofyllotoxiner. Denna avvikelse har också setts hos patiener som har utvecklat sekundär leukemi efter behandling med kemoterapi utan epipodofyllotoxiner och vid de novo-leukemi. En annan egenskap, som har satts i samband med sekundär leukemi hos patienter som har behandlats med epipodofyllotoxiner, verkar vara en kort latenstid, med en genomsnittlig mediantid för utveckling av leukemi på cirka 32 månader.

Läkare bör vara medvetna om den möjliga risken för anafylaktisk reaktion vid Vepesidbehandling. Den visar sig som frossa, feber, takykardi, bronkospasm, dyspné och hypotoni och kan vara fatal. Behandlingen är symtomatisk.

Före användning av Vepesid vid kemoterapibehandling ska förskrivaren alltid väga behovet och nyttan med läkemedlet mot risken för biverkningar. De flesta biverkningar är reversibla om de upptäcks tidigt. Vid svåra biverkningar, ska dosen minskas eller behandlingen avbrytas och lämpliga åtgärder vidtas baserat på läkarens kliniska bedömning. Återinsättande av Vepesidbehandling ska ske med försiktighet efter adekvat övervägande av det fortsatta behovet av läkemedlet och med skärpt uppmärksamhet för recidiv av toxicitet.

Patienter med låga serumalbuminvärden kan ha en ökad risk för etoposid-associerade toxiciteter. Försiktighet bör iakttas vid nedsatt lever- eller njurfunktion. Patienter med nedsatt lever- och njurfunktion ska regelbundet monitoreras för njur- och leverfunktion på grund av risken för ackumulering.

Illamående och kräkningar kan vanligtvis lindras med antiemetika.

Bakteriella infektioner ska behandlas före behandling med Vepesid.

På grund av etoposids mutagena potential krävs en effektiv preventivmetod för både män och kvinnor under behandling och upp till 6 månader efter avslutad behandling. Genetisk vägledning rekommenderas om patienten önskar få barn efter avslutad behandling. Eftersom etoposid kan minska fertiliteten hos män bör konservering av sperma övervägas med avseende på senare faderskap (se avsnitt 4.6). En ökad frekvens av kromosomavvikelser i spermatozoer efter terapi med etoposid i kombinationsterapi har beskrivits. Etoposid kan eventuellt leda till irreversibel sterilitet.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt hos barn har inte fastställts.

Högdosbehandling med ciklosporin, som ger plasmakoncentrationer >2000 ng/ml, administrerad tillsammans med peroralt etoposid gav upphov till en ökning av etoposidexponeringen med 80% (AUC) och en 38 % minskning av totalt clearance av etoposid, jämfört med etoposid givet som enda läkemedel.

Samtidig cisplatinbehandling är förknippad med minskat totalt etoposidclearance.

Samtidig behandling med enzyminducerande antiepileptika, inklusive fenytoin eller fenobarbital, är förknippad med ökad etoposidclearance och minskad effekt.

Det finns fallrapporter som visar att samtidig behandling med antiepileptika och cytostatika-regimer innehållande etoposid kan leda till minskade plasmakoncentrationer av de antiepileptiska läkemedlen och därmed minskad effekt av dem.

Samtidig behandling med warfarin kan resultera i förhöjda PK(INR)‑värden. Noggrann övervakning av PK(INR)‑värdena rekommenderas.

Det är en ökad risk för dödlig infektion vid användning av gula febern-vaccin. Levande vacciner är kontraindicerade hos immunsupprimerade patienter (se avsnitt 4.3).

Tidigare eller samtidig behandling med läkemedel med liknande myelosuppressiv effekt som etoposid/etoposidfosfat kan förväntas ha additiv eller synergistisk effekt (se avsnitt 4.4).

Plasmaproteinbindningen in vitro är 97 %. Fenylbutazon, natriumsalicylat och acetylsalicylsyra skulle kunna tränga undan etoposid från plasmaproteiner.

Korsresistens mellan antracykliner och etoposid har rapporterats i prekliniska studier.

Graviditet

Vepesid misstänks orsaka allvarliga fosterskador vid användning under graviditet. Cytostatika skall inte ges under graviditet annat än om det är absolut nödvändigt, och då endast efter ett noggrant övervägande av moderns behov gentemot riskerna för fostret.

Vepesid har visats vara teratogent i möss och råttor. Det finns inga tillräckliga och välkontrollerade studier i gravida kvinnor. Fertila kvinnor ska rekommenderas att undvika att bli gravida. Om detta läkemedel används under graviditet, eller om patienten blir gravid under behandlingen, ska patienten informeras om den potentiella risken för fostret.

Amning

Det är inte känt om Vepesid utsöndras i bröstmjölk. Risk för påverkan på barnet kan inte uteslutas. Vepesid är kontraindicerat vid amning och amning skall avbrytas under behandling med Vepesid.

Fertilitet

På grund av etoposids mutagena potential krävs en effektiv preventivmetod för både män och kvinnor under behandling och upp till 6 månader efter avslutad behandling. Genetisk vägledning rekommenderas om patienten önskar få barn efter avslutad behandling. Eftersom etoposid kan minska fertiliteten hos män bör konservering av sperma övervägas med avseende på senare faderskap. Etoposidkan eventuellt leda till sterilitet.

Vepesids påverkan på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har inte studerats. Om patienten drabbas av biverkningar såsom trötthet och dåsighet ska de undvika att köra bil och använda maskiner.

Biverkningarna nedan är listade efter frekvens och enligt MedDRA-systemets klassificering av organsystem. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga(≥ 1/100 till < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), mycket sällsynta (<1/10,000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Biverkningar rapporterade med etoposid och etoposidfosfat
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)	Vanliga: Akut leukemi
Blodet och lymfsystemet	Mycket vanliga: Myelosuppression*, leukopeni, trombocytopeni, neutropeni, anemi
Hjärtat	Vanliga: Hjärtinfarkt, arrytmi
Immunsystemet	Sällsynta: Anafylaktoida reaktioner** (t. ex. köldrysningar, feber, takykardi, bronkospasm, dyspné, hypotension)
Metabolism och nutrition	Ingen känd frekvens: Tumörlyssyndrom
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga: Yrsel Mindre vanliga: Perifer neuropati Sällsynta: Krampanfall***, opticusneurit, övergående kortikal blindhet, neurotoxicitet (t. ex. somnolens, matthet)
Blodkärl	Vanliga: Hypertoni
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Sällsynta: Lungfibros, interstitiell pneumoni
Magtarmkanalen	Mycket vanliga: Buksmärta, förstoppning, illamående och kräkningar, aptitlöshet Vanliga: Mukosit (innefattande stomatit och esofagit), diarré Sällsynta: Dysfagi, smakförändringar
Lever och gallvägar	Mycket vanliga: Levertoxicitet Sällsynta: Metabolisk acidos
Hud och subkutan vävnad	Mycket vanliga: Håravfall, pigmentering Vanliga: Utslag, urtikaria, pruritus Sällsynta: Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, “Radiation recall”-dermatit
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Mycket vanliga: Asteni, sjukdomskänsla
* Fatal myelosuppression har rapporterats. ** Anafylaktoida reaktioner kan vara fatala. *** Krampanfall är ibland förknippade med allergiska reaktioner.

I avsnitten nedan är förekomsten av biverkningar angivna med en genomsnittlig procentsats utifrån studier där etoposid/etoposidfosfat användes som monoterapi.

Hematologisk toxicitet

Myelosuppression med dödlig utgång har rapporterats efter administrering av etoposid. Myelosuppression är vanligtvis en dosbegränsande biverkning. Lägsta värdena av granulocyter och trombocyter tenderar att uppträda omkring 10‑14 dagar efter administreringen av etoposid eller etoposidfosfat beroende på administreringsväg och behandlingsschema. De lägsta blodvärdena tenderar att uppträda tidigare vid intravenös administrering jämfört med oral administrering. Benmärgen har oftast återhämtat sig fullständigt efter 20 dagar och ingen kumulativ toxicitet har rapporterats. Leukopeni och svår leukopeni (< 1,0 x 10⁹/l) observerades hos 60‑91 % respektive 7‑17 % av patienterna som fått etoposid/etoposifosfat. Trombocytopeni och svår trombocytopeni (< 50x10⁹/l) observerades hos 28‑41 % respektive 4‑20 % av samma grupp av patienter. Rapporter om feber och infektion var också mycket vanligt hos patienter med neutropeni och som behandlades med etoposid/etoposidfosfat. Akut leukemi har rapporterats hos patienter som behandlats med Vepesid i kombination med andra anti-neoplastiska substanser.

Gastrointestinal toxicitet

Illamående och kräkningar är de huvudsakliga gastrointestinala biverkningarna av etoposid och etoposidfosfat och de kan i regel lindras med antiemetika.

Allergiska reaktioner

Anafylaktoida reaktioner kan inträffa i samband med den första dosen av etoposid och etoposidfosfat.

Plötsliga fatala reaktioner associerade med bronkospasm har rapporterats vid behandling med etoposid och etoposidfosfat.

Hypertoni

I kliniska prövningar med etoposid och etoposidfosfat har fall av hypertoni rapporterats. Lämplig stödjande behandling ska initieras om kliniskt signifikant hypertoni uppträder hos patienter som får etoposid eller etoposidfosfat.

Håravfall

Reversibelt håravfall, ibland utvecklat till fullständig skallighet, har observerats hos upp till 66 % av patienterna som behandlades med etoposid och hos 44 % av patienterna som behandlades med etoposidfosfat.

Metaboliska komplikationer

Tumörlyssyndrom (i vissa fall fatala) har rapporterats efter behandling med etoposid eller etoposidfosfat tillsammans med andra kemoterapeutiska läkemedel.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Totaldoser om 2,4‑3,5 g/m² givna intravenöst under loppet av tre dagar resulterade i svår mukosit och myelotoxicitet. Metabolisk acidos och fall av allvarlig levertoxicitet har rapporterats hos patienter som erhållit högre doser än de rekommenderade.

Det finns ingen specifik antidot. Behandlingen ska därför vara symtomatisk och stödjande och patienterna bör övervakas noga.

Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatika - mitoshämmare

ATC-kod: L01CB01

Vepesid innehåller ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin, etoposid. Etoposid är nära besläktat med teniposid. Etoposid har cytostatisk effekt i S‑fas och G2‑fas i cellens livscykel och skiljer sig från andra kända podofyllinföreningar genom att det ej orsakar ackumulering i metafasen utan hindrar cellerna från mitos eller förstör cellen som förbereder mitos. Etoposid interagerar indirekt med DNA, och framkallar därmed brott på DNA‑kedjan. Den optimala användningen av Vepesid är i kombination med andra kemoterapeutiska preparat. Dock är Vepesid indicerad som monoterapi vid palliativa behandlingssituationer. Vepesid har doseringsschemaberoende egenskaper. Vanligen uppnås den största effekten vid dosering under 3 till 5 på varandra följande dagar i varje behandlingscykel.

Biotillgängligheten efter peroral tillförsel är 50 % (25‑75 %) av given dos. En peroral dos om 100 mg motsvarar en intravenös dos om 75 mg, samt en peroral dos om 400 mg motsvarar en intravenös dos om 200 mg.

Plasmanivån efter intravenös tillförsel sjunker biexponentiellt med en terminal halveringstid mellan 4 och 11 timmar. Totalclearance är 16 till 36 ml/min/m² och är dosoberoende inom intervallet 100‑600 mg/m², precis som halveringstiden. Etoposid ackumuleras inte i plasma vid en daglig dos om 100 mg/m² givet under 4 till 6 dagar. Distributionsvolymen vid steady state är 7 till 17 l/m². Fördelning till CSF är låg och varierande. In vitro-studier har visat att etoposid är höggradigt bundet till plasmaproteiner (97%).

Eliminationen av etoposid är både renal och icke-renal. Efter intravenös administrering av ³H‑etoposid (70‑290 mg/m²) återfinnes 42‑67 % av doseni urinen och 0‑16 % i faeces. 8‑35 % av dosen utsöndras i urinen som oförändrat etoposid inom 24 timmar. Den huvudsakliga icke-renala eliminationen av etoposid sker genom metabolisering. Mindre än 6 % av given dos utsöndras i gallan. Totalclearance av etoposid är korrelerat till kreatinin-clearance, lågt serumalbumin och icke-renalt clearance hos vuxna.

Pediatrisk population

Som hos vuxna elimineras etoposid är både renalt och icke-renalt. Hos barn utsöndras cirka 55 % av dosen i urinen som etoposid inom 24 timmar. Det är inte känt om utsöndringen påverkas av njursjukdommar hos barn. Förhöjt serum‑GPT hos barn har förknippats med nedsatt etoposid-clearance. Tidigare användning av cisplatin kan också minska totalclearance av etoposid hos barn.

Nedsatt njur- och leverfunktion

Patienter med nedsatt njurfunktion har uppvisat minskat totalclearance för etoposid och därmed förhöjt AUC. Nedsatt leverfunktion kan förmodas ge upphov till ökad etoposidkoncentration i vävnaderna på grund av metabolism‑ och utsöndringsvägar.

Carcinogenicitetstester i försöksdjur med etoposid har ej utförts. Mot bakgrund av substansens verkningsmekanism kan risk för carcinogena och gentoxiska effekter föreligga hos människa.

Vattenfri citronsyra, glycerol 85 %, renat vatten, makrogol 400, gelatin, natriumetylparahydroxibensoat (E215) och natriumpropylparahydroxibensoat (E217), röd järnoxid (E172) samt titandioxid (E171).

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 30 C.

Kapslar 50 mg: 20 st, tryckförpackning

Gällande föreskrifter för korrekt hantering av cytostatika bör följas. Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras enligt gällande anvisningar.

Försiktighet måste iakttagas vid all hantering av läkemedel mot cancer. Vidtag alltid åtgärder för att förhindra exponering. Detta inkluderar ändamålsenlig utrustning, såsom användning av handskar, samt handtvätt med tvål och vatten efter hantering av produkten.

Bristol-Myers Squibb AB

Box 1172

171 23 Solna

10415

Datum för det första godkännandet: 1986-06-13

Datum för den senaste förnyelsen: 2007-07-01

2015-06-12