iMeds.se

Vetoryl

Information för alternativet: Vetoryl 120 Mg Kapsel, Hård Till Hund, visar 4 alternativ

Läkemedelsverket 2014-11-25

PRODUKTRESUMÉ


1. DET VETERINÄRMEDICINSKA LÄKEMEDLETS NAMN


Vetoryl 10 mg, 30 mg, 60 mg och 120 mg hård kapsel till hund


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


1 Kapsel innehåller:

Aktiv substans:

Kapsel 10 mg, innehåller 10 mg trilostan.

Kapsel 30 mg, innehåller 30 mg trilostan.

Kapsel 60 mg, innehåller 60 mg trilostan.

Kapsel 120 mg, innehåller 120 mg trilostan.


Hjälpämnen:


10 mg

titandioxid (E171) 0.942 mg

gul järnoxid (E172) 0.035 mg

svart järnoxid (E172) 0.532 mg


30 mg och 60 mg

titandioxid (E171) 1.190 mg

gul järnoxid (E172) 0.045 mg

svart järnoxid (E172) 0.672 mg


120 mg

titandioxid (E171) 0.885 mg

gul järnoxid (E172) 0.071 mg

svart järnoxid (E172) 1.064 mg


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Kapsel, hård.

Kapseln är benvit och svart och uppgift om styrkan står tryckt på kapselhöljet.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Djurslag


Hund.


4.2 Indikationer, specificera djurslag


Hos hund: För behandling av hypofys- och binjurerelaterad överfunktion av binjurebarken (Cushings syndrom).


4.3 Kontraindikationer


Skall inte användas på djur som lider av primär leversjukdom och/eller njurinsufficiens.


10 mg kapsel: Använd inte till hundar som väger mindre än 3 kg.

30 mg kapsel: Använd inte till hundar som väger mindre än 3 kg.

60 mg kapsel: Använd inte till hundar som väger mindre än 10 kg.

120 mg kapsel: Använd inte till hundar som väger mindre än 20 kg.

Skall inte användas vid misstänkt överkänslighet mot den aktiva substansen, eller mot några hjälpämnen.


4.4 Särskilda varningar


Det är mycket viktigt att en exakt diagnos på hyperadrenocorticism ställts.

Om inget svar på behandlingen märks bör diagnosen omprövas. Dosökning kan vara nödvändigt.

Veterinärer ska vara medvetna om att hundar med hyperadrenokorticism löper ökad risk för pankreatit. Det är inte säkert att denna risk minskar efter behandling med trilostan.


4.5 Särskilda försiktighetsåtgärder vid användning


Särskilda försiktighetsåtgärder för djur

Eftersom diagnosen hyperadrenokorticism i de flesta fall ställs för hundar mellan 10 och 15 år förekommer ofta andra sjukdomar. Det är särskilt viktigt att undersöka hundarna för primär leversjukdom och nedsatt njurfunktion, eftersom produkten är kontraindikerad i dessa fall.

Noggrann övervakning bör ske under behandlingen. I synnerhet bör leverenzymer, elektrolyter, urea och kreatinin observeras.

Förekomsten av sockersjuka och hyperadrenokorticism tillsammans kräver speciell övervakning.

En hund som tidigare behandlats med läkemedel mot överproduktion av binjurehormon innehållande mitotan bör vänta minst en månad efter utsättning av mitotan innan man påbörjar behandling med trilostan. Noggrann övervakning av binjurefunktionen rekommenderas, eftersom hundar kan vara mer känsliga för verkningarna av trilostan.

Produkten bör användas med största försiktighet på hundar som redan har anemi, eftersom den kan medföra ytterligare minskning av hematokritvärdet. Regelbunden uppföljning bör ske.


Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som administrerar det veterinärmedicinska läkemedlet till djur

Trilostan kan minska testosteronproduktionen och har egenskaper som motverkar progesteron. Kvinnor som är eller planerar att bli gravida bör undvika att hantera kapslarna.

Tvätta händerna med tvål och vatten efter oavsiktlig exponering och efter användning.

Innehållet i kapslarna kan orsaka hud- och ögonirritation . Kapslarna får inte delas eller öppnas. Om en kapsel råkar gå sönder och innehållet kommer i kontakt med hud eller ögon bör man genast skölja i rikligt med vatten. Om irritationen består bör man söka råd hos sjukvårdsupplysningen.

Personer som är överkänsliga för trilostan eller något av hjälpämnena skall undvika kontakt med denna produkt.

Vid oavsiktligt intag, uppsök genast läkare och visa bipacksedeln eller etiketten.


4.6 Biverkningar (frekvens och allvarlighetsgrad)


Besvär som uppstår i samband med utsättning av kortisonbehandling eller vid utbrändhet i kroppsegen kortisonproduktion bör skiljas från underfunktion av binjurebarken genom analys av salter i serum.

Symtom som tyder på underfunktion av binjurebarken som t.ex. svaghet, sömnighet, aptitlöshet, kräkningar och diarré kan uppträda, särskilt om övervakning inte är adekvat (se 4.9). Dessa symtom går vanligen tillbaka inom en period av varierande längd efter det att behandlingen avslutas. Akut addisonkris (kollaps) kan också inträffa (se 4.10). Sömnighet, kräkningar, diarré och anorexi har förekommit hos hundar som behandlats med trilostan trots att inga säkra tecken visade på underfunktion av binjurenbarken.

Rapporter om enstaka fall av vävnadsdöd i binjuren hos behandlade hundar, vilket kan leda till hypoadrenokorticism, har också förekommit.

Även nedsatt funktion av njurarna kan avslöjas genom behandling med produkten.

Behandling med Vetoryl minskar hundens kortison-nivåer i kroppen och tidigare dolda ledproblem kan avslöjas.

En litet antal rapporter har mottagits om plötsliga dödsfall under behandling med trilostan.

Andra lindriga, sällsynta biverkningar är t.ex. vinglighet, ökad salivering, svullnad, muskelskakningar och hudförändringar.


4.7 Användning under dräktighet, laktation eller äggläggning


Skall inte användas på dräktiga eller digivande tikar eller på djur som är avsedda för avel.


4.8 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Möjligheten av interaktioner med andra läkemedelsprodukter har inte studerats specifikt.

Överproduktion av binjurebarkshormon förekommer oftast hos äldre hundar där många av dem samtidigt behandlas med andra läkemedel. Inga negativa effekter av samtidig medicinering har observerats i kliniska undersökningar.

Det finns dock risk att djur utvecklar höga kaliumnivåer om trilostan används tillsammans med kaliumsparande medel eller ACE-hämmare. Om sådana läkemedel används samtidigt bör veterinären utföra en risk/nytta bedömning, eftersom det finns ett fåtal rapporter om dödsfall (inklusive plötsliga dödsfall) hos hundar som behandlats samtidigt med trilostan och ACE-hämmare.


4.9 Dos och administreringssätt


Medicinen ges per oralt en gång per dag tillsammans med mat.

Startdosen för behandling är ca 2 mg/kg, baserat på tillgängliga kombinationer av kapselstorlekar.

Titrera dosen utefter det individuella svaret, vilket bestäms via övervakning (se nedan). Om en dosökning krävs; använd kombinationer av kapselstorlekar för att sakta öka den dagliga dosen, som ges en gång om dagen. Ett flertal olika kapselstorlekar möjliggör anpassad dosering för den enskilda hunden. Lägsta möjliga dos som behövs för att hålla de kliniska symptomen under kontroll ska ges.


Om symptomen inte hålls under tillräcklig kontroll under hela 24-timmarsperioden mellan doseringstillfällena kan en ökning av den totala dagliga dosen med upp till 50% övervägas. Den nya dagsdosen ska delas upp i två lika stora doser som ges morgon och kväll.

Kapslarna får inte delas eller öppnas.

Några få djur kan behöva doser som betydligt överstiger 10 mg per kg kroppsvikt per dag. I sådana fall bör adekvat extra övervakning sättas in.


Övervakning:

Prover bör tas för biokemiska (inkl. elektrolyt-) tester och för ett ACTH-stimuleringstest före behandlingen och sedan efter 10 dagar, 4 veckor, 12 veckor och därefter var tredje månad efter initial diagnos och efter varje justering av dosen. Det är ytterst viktigt att ACTH-stimuleringstesten utförs 4-6 timmar efter en dos för adekvat resultattolkning. Dosering på morgonen är att föredra eftersom detta gör det möjligt för veterinären att utföra övervakningstester 4-6 timmar efter administrering av dosen. Regelbunden bedömning av sjukdomens kliniska förlopp bör också göras vid de tidpunkter som anges ovan.

Om ett ACTH-stimuleringstest utförs utan att ge stimulatorisk effekt under uppföljningen, bör behandlingen upphöra i 7 dagar och sedan återupptas med lägre dos. Gör om ACTH-stimuleringstestet efter ytterligare 14 dagar. Om resultatet fortfarande är icke-stimulatoriskt avbryts behandlingen tills kliniska symtom på hyperadrenokorticism uppträder igen. Upprepa ACTH-stimuleringstestet en månad efter det att behandlingen återupptagits.


4.10 Överdosering (symtom, akuta åtgärder, motgift) (om nödvändigt)


Överdosering kan medföra symtom på hypoadrenokorticism (letargi, anorexi, kräkningar, diarré, kardiovaskulära symtom, kollaps). Inga dödsfall inträffade efter långvarig behandling av friska hundar med 36 mg/kg. Dödsfall kan dock förväntas om högre doser ges till hundar med hyperadrenokorticism.

Det finns inget specifikt motmedel mot trilostan. Behandlingen bör avbrytas och understödjande behandling med t.ex. kortikosteroider, återställning av elektrolytrubbningar och vätsketerapi kan behöva användas beroende på de kliniska symtomen.

I akuta överdoseringsfall kan det vara lämpligt att framkalla kräkning och sedan ge aktiverat kol.

Iatrogen binjurebarkinsufficiens går i allmänhet snabbt tillbaka när behandlingen avbryts. Hos en procentuellt liten andel hundar kan verkningarna dock bli långvariga. En vecka efter utsättning av trilostanbehandling bör behandlingen återupptas med lägre dosering.


4.11 Karenstid(er)


Ej relevant.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


Farmakoterapeutisk grupp: Antiadrenerga preparat

ATCvet-kod: QH02CA01.


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Trilostan har en selektivt och reversibelt hämmande effekt på enzymsystemet 3-beta-hydroxisteroidisomeras och blockerar därigenom produktionen av kortisol, kortikosteron och aldosteron. När det används för att behandla hyperadrenokorticism minskar det produktionen av steroiderna glukokortikoid och mineralkortikoid i binjurebarken. Halterna av dessa steroider i blodcirkulationen minskar alltså. Trilostan motverkar också aktiviteten av exogent ACTH (adrenocorticotropt hormon). Det har ingen direkt påverkan på vare sig centrala nervsystemet eller det kardiovaskulära systemet.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Farmakokinetiska data från hundar har påvisat stora skillnader mellan individer. I en farmakokinetisk studie av försöksbeaglar varierade AUC mellan 52 och 281 mikrogram/ml/min hos hundar som utfodrades och mellan 16 och 175 mikrogram/ml/min hos hundar som fastade. I allmänhet försvinner trilostan snabbt ur plasman. Halterna i plasman når sitt högsta värde efter 0,5 till 2,5 timmar och går tillbaka till ursprungsvärdet 6 till 12 timmar efter det att medlet intagits. Den viktigaste aktiva metaboliten i trilostan, ketotrilostan, följer ett liknande mönster Dessutom finns inga bevis för att trilostan eller dess metaboliter ackumuleras över tid. En studie av oral biotillgänglighet hos hundar visar att trilostan absorberas i högre grad när det ges tillsammans med mat.

Studier har visat att trilostan utsöndras primärt i feces hos råttor, vilket tyder på att biliär exkretion är den huvudsakliga metaboliska utsöndringsvägen. Hos apor utsöndras trilostan i lika mängd i feces och urin. Resultat har visat att trilostan absorberas snabbt och bra från magtarmkanalen hos både råtta och apa och att det ackumuleras i binjurarna hos råtta.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


Förteckning över hjälpämnen


titandioxid (E171)

gul järnoxid (E172)

svart järnoxid (E172)

Majsstärkelse

Laktosmonohydrat

Magnesiumstearat

Gelatin


6.2 Inkompatibiliteter


Inga kända.


6.3 Hållbarhet


Hållbarhet i oöppnad förpackning: 3 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25 C.

Förvara blistern i ytterkartongen.


6.5 Inre förpackning (förpackningstyp och material)


PVC-PVDC / aluminiumfolie blisterförpackningar med 10 kapslar. Varje kartong innehåller 3 blisterkartor.


6.6 Särskilda försiktighetsåtgärder för destruktion av ej använt läkemedel eller avfall efter användningen


Ej använt veterinärmedicinskt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Dechra Limited

Snaygill Industrial Estate

Keighley Road

Skipton

North Yorkshire

BD23 2RW

Storbritannien


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


10 mg: 24242

30 mg: 22818

60 mg: 22819

120 mg: 22820


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


10 mg: 2008-07-03

30 mg: 2006-10-20/2010-04-04

60 mg: 2006-10-20/2010-04-04

120 mg: 2006-10-20/2010-04-04


10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2014-11-25


FÖRBUD MOT FÖRSÄLJNING, TILLHANDAHÅLLANDE OCH/ELLER ANVÄNDNING


Ej relevant.



10