Document: Zolpidem Mylan film-coated tablet SmPC change

• Zolpidem Mylan film-coated tablet SmPC
• Zolpidem Mylan film-coated tablet ENG SmPC

---

Produktresumé

Zolpidem Mylan 10 mg filmdragerad tablett

En filmdragerad tablett innehåller 10 mg zolpidemtartrat.

Hjälpämne med känd effekt: Varje filmdragerad tablett innehåller 47 mg laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se 6.1.

Filmdragerad tablett

Vi till benvit kapselformad tablett, ca 9,6 mm x 3,9 mm, med brytskåra, märkt med ”ZM”och ”10” på ena sidan och ”G” på andra sidan.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Korttidsbehandling av sömnlöshet hos vuxna.

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser är endast indicerade om sömnlösheten är svår, har omfattande inverkan på vardagslivet eller om den utsätter patienten för stort obehag.

För oral användning.

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt. Behandlingstiden varierar vanligen från några dagar och upp till två veckor, med ett maximum på fyra veckor, inklusive utsättningsprocessen. Utsättningsprocessen bör anpassas till individen.

Liksom för alla hypnotika rekommenderas inte långtidsbehandling och behandlingen bör inte överstiga fyra veckor. I vissa fall kan en förlängning utöver den maximala behandlingstiden vara nödvändig. Detta får dock endast ske efter en ny bedömning av patientens tillstånd.

Läkemedlet verkar snabbt och ska därför tas tillsammans med vätska omedelbart före sänggående eller i sängen.

Vuxna

Läkemedlet ska tas som en engångsdos och får inte tas ytterligare en gång under samma natt.

Rekommenderad daglig dos för vuxna är 10 mg som ska tas i samband med sänggåendet. Den lägsta effektiva dosen av zolpidem ska användas och får inte överstiga 10 mg.

Äldre (över 65 år) eller patienter med nedsatt allmäntillstånd

Äldre och patienter med nedsatt allmäntillstånd kan vara särskilt känsliga för effekterna av zolpidem och därför rekommenderas en dos på 5 mg. Den rekommenderade dosen bör ej överskridas.

Nedsatt leverfunktion

Patienter med leverinsufficiens eliminerar läkemedlet långsammare än individer med normal leverfunktion. Dosen bör därför inledas på 5 mg för dessa patienter och särskild försiktighet bör utövas för äldre patienter. Hos vuxna (under 65 år) kan dosen höjas till 10 mg endast då det kliniska svaret är otillräckligt och läkemedlet tolereras väl.

Den totala dosen av zolpidem bör inte överstiga 10 mg till någon patient.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för zolpidem har inte studerats hos pediatriska patienter under 18 års ålder. Därför ska barn och ungdomar under 18 år ska inte behandlas med Zolpidem Mylan. Tillgängliga data från placebokontrollerade kliniska studierpresenteras i avsnitt 5.1.

Överkänslighet mot zolpidemtartrat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Svår leverinsufficiens.

Sömnapnésyndrom.

Myastenia gravis.

Akut och/eller allvarlig andningsinsufficiens.

Barn och ungdomar under 18 år.

Allmänt

Orsaken till sömnlösheten bör om möjligt fastställas. Underliggande faktorer bör behandlas innan förskrivning av hypnotikum sker. Om insomningsproblemet kvarstår efter 7-14 dagars behandling kan det bero på en primär psykiatrisk eller fysisk störning som bör utredas.

Här nedan anges allmän information om effekter som uppträtt efter administrering av bensodiazepiner eller andra hypnotika och vilka bör tas i beaktande vid förskrivning.

Tolerans

En minskning av den hypnotiska effekten av korttidsverkande bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser kan uppträda efter upprepad användning under några veckor.

Beroende

Användning av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser kan leda till utveckling av ett psykiskt eller fysiskt beroende av dessa produkter. Risken för tillvänjning ökar med dosen och behandlingstiden. Den är också större hos patienter med alkohol- eller drogmissbruk i anamnesen. Dessa patienter ska hållas under noggrann uppsikt när de erhåller sömnmedel

Då fysisk tillvänjning har utvecklats kan ett abrupt utsättande leda till abstinenssymptom. Dessa kan bestå av huvudvärk, muskelsmärtor, extrem ångest och spänning, rastlöshet, förvirring, irritabilitet eller sömnlöshet. I svåra fall kan följande symptom uppträda: overklighetskänsla, depersonalisation, hyperakusi, avdomningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud och fysisk kontakt, hallucinationer eller epileptiska anfall.

Rebound-fenomen

Ett övergående syndrom där de symptom som behandlas med bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser återkommer i en förstärkt form kan inträffa vid utsättning av hypnotiska substanser. Det kan åtföljas av andra reaktioner, såsom humörförändringar, ångest och rastlöshet.

Det är viktigt att patienten är medveten om att rebound-fenomen kan uppstå. På så sätt minimeras oron över dessa symptom om de skulle inträffa vid avslutande av behandlingen.

Abstinensfenomen kan uppträda mellan doseringarna för korttidsverkande bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser. Det gäller framför allt om dosen är hög.

Risken för abstinensfenomen eller återfallssymptom har visat sig vara större efter abrupt utsättning av behandlingen. Därför rekommenderas en gradvis seponering.

Behandlingstid

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt (se avsnitt 4.2) och får inte överskrida 4 veckor inklusive utsättningsprocessen. En förlängning utöver denna period bör endast ske efter en ny bedömning.

Vid behandlingens start kan det vara av värde att informera patienten om att behandlingen är kortvarig.

Amnesi

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser kan utlösa anterograd amnesi. Detta tillstånd inträffar vanligen flera timmar efter intag av läkemedlet. För att minska risken måste patienterna se till att de har möjlighet att få sova utan avbrott i 8 timmar (se avsnitt 4.8).

Psykiatriska och "paradoxala" reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, upphetsning, irritabilitet, aggressivitet, inbillningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, sömngång och andra nattliga omedvetna beteenden som äta och bilkörning, olämpligt beteende, ökad sömnlöshet och andra onormala beteendeeffekter har inträffat vid intag av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser. Om detta inträffar bör behandlingen avbrytas. Dessa reaktioner förekommer oftare hos äldre.

Somnabulism och associerade beteenden

Sömngång och andra associerade beteenden som att köra bil, laga och äta mat, telefonera eller ha sex utan att komma ihåg det efteråt, har rapporterats hos patienter som tagit zolpidem och inte varit helt vakna. Intag av alkohol och andra CNS-hämmare tillsammans med zolpidem tycks öka risken för sådant beteende, liksom när zolpidemdosen överskrider den rekommenderade. Utsättande av zolpidem bör starkt övervägas hos patienter som rapporterar sådant beteende (se avsnitt 4.5 och 4.8).

Allvarliga skador

På grund av sina farmakologiska egenskaper kan zolpidem orsaka dåsighet och sänkt medvetandegrad, vilket kan leda till fall och därmed allvarliga skador. Psykomotorisk nedsättning dagen efter

Risken för psykomotorisk nedsättning dagen efter, inklusive försämrad körförmåga, är ökad om:

• zolpidem tas när det återstår mindre än 8 timmar före utförandet av aktiviteter som kräver mental vakenhet (se avsnitt 4.7);

• en högre dos än den rekommenderade tas;

• zolpidem tas samtidigt med andra sedativa medel som påverkar centrala nervsystemet eller med andra läkemedel som ökar zolpidem-nivåerna i blodet, eller tillsammans med alkohol eller droger (se avsnitt 4.5).

Zolpidem ska tas som en engångdos i samband med sänggåendet och får inte tas ytterligare en gång under samma natt.

Speciella patientgrupper

Till äldre patienter och till patienter med nedsatt allmäntillstånd bör en lägre dos ges (se avsnitt 4.2).

På grund av den muskelavslappande effekten finns en risk för fall och således risk för skada speciellt hos äldre patienter när de går upp på natten.

Även om dosjustering inte är nödvändig bör försiktighet iakttas hos patienter med njurinsufficiens (se avsnitt 5.2).

Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av zolpidem till patienter med kronisk andningsinsufficiens eftersom bensodiazepiner har visat sig hämma andningsfunktionen. Man bör också beakta att tecken på ångest eller oro har satts i samband med tilltagande andningsinsufficiens.

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör inte ges till patienter med svårt nedsatt leverfunktion eftersom de kan utlösa encefalopati.

Psykotisk störning:

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser rekommenderas inte som primär behandling.

Depression

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör inte användas som monoterapi vid behandling av depression och ångest i samband med depression (självmordstankar kan framprovoceras hos dessa patienter). Zolpidem bör ges med försiktighet till patienter med symptom på depression. Självmordstendenser kan förekomma. På grund av risken för en avsiktlig överdos hos dessa patienter bör så liten mängd som möjligt förskrivas. En dold depression kan bli manifest vid behandling med zolpidem. Eftersom insomnia kan vara ett symptom på depression bör patienten utvärderas på nytt om sömnsvårigheterna består.

Användning hos patienter med drog- eller alkoholmissbruk i anamnesen

Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande substanser bör användas med yttersta försiktighet hos patienter med drog- eller alkoholmissbruk i anamnesen. Dessa patienter bör noga övervakas under zolpidembehandlingen då risk för tillvänjning och psykologiskt beroende föreligger.

Eftersom denna produkt innehåller laktos bör den inte ges till patienter med ärftlig galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Zolpidem ska inte tas tillsammans med alkohol då denna kombination kan förstärka produktens sedativa effekt. Detta påverkar även förmågan att köra bil och hantera maskiner.

Kombination med CNS-depressiva medel:

En ökning av den centraldepressiva effekten kan inträffa vid samtidig användning av antipsykotika (neuroleptika), hypnotika, anxiolytika/sedativa läkemedel/muskelrelaxantia, antidepressiva medel, narkotiska analgetika, antiepileptiska läkemedel, anestetika och sedativa antihistaminer. Samtidig användning av zolpidem med dessa läkemedel kan därför öka dåsighet och psykomotoriska nedsättning dagen efter, inklusive försämra körförmåga (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.7). Dessutom har enstaka fall av synhallucinationer rapporterats hos patienter som tar zolpidem tillsammans med antidepressiva medel såsom bupropion, desipramin, fluoxetin, sertralin och venlafaxin.

Med narkotiska analgetika kan även en förstärkning av euforin uppträda och leda till ökat psykologiskt beroende.

Zolpidemtartrat förefaller interagera med sertralin. Interaktionen kan orsaka ökad dåsighet. Isolerade fall av synhallucinationer har dessutom rapporterats.

CYP450-hämmare och inducerare

Zolpidem metaboliseras av vissa enzym i cytokrom P450-gruppen, huvudsakligen CYP3A4 men även CYP1A2 är involverat. Eftersom CYP3A4 spelar en viktig roll i metaboliseringen av zolpidemtartrat, bör eventuella interaktioner med läkemedel som är substrat eller som inducerar CYP3A4 övervägas.

Samtidig administrering av ciprofloxacin kan ge förhöjda nivåer av zolpidem i blodet, därför rekommenderas inte samtidig användning.

Samtidig administrering av fluvoxamin kan ge förhöjda nivåer av zolpidem i blodet, därför rekommenderas inte samtidig användning.

Rifampicin (en CYP3A4-inducerare) inducerar metabolismen av zolpidem vilket reducerar den maximala plasmakoncentrationen med ca 60 % och eventuellt leder till minskad effekt. Liknande effekt kan förväntas med andra potenta inducerare av cytokrom P450-enzym. Dock sågs inga signifikanta förändringar av zolpidemtartats farmakokinetik och farmakodynamik vid samtidig administrering med itraconazole (en CYP3A4-hämmare). Den kliniska relevansen för detta är okänd.

Vid samtidig administreringav zolpidem och ketokonazol(200 mg två gånger dagligen), en potentCYP3A4-hämmare, förlängdes zolpidems eliminationshalveringstid, total AUC ökade, skenbar oral clearance sänktes jämfört med zolpidem plus placebo. Totala AUC för zolpidem ökade med faktor 1, 83 vid samtidig användning med ketokonazol jämfört med enbart zolpidem. Det är inte nödvändigt att rutinmässigt justera dosen av zolpidem, men patienten bör informeras om att användning av zolpidem tillsammans med ketokonazolkan öka den sedativaeffekten.

Övriga läkemedel

Försiktighet bör iakttas vid kombination men andra psykoaktiva läkemedel.

Inga kliniskt signifikanta farmakokinetiska interaktioner har påvisats med selektiva serotoninåterupptagshämmare (fluoxetin och sertralin).

När zolpidem administrerades tillsammans med ranitidin märktes inga signifikanta farmakokinetiska interaktioner.

Zolpidem interagerar ej med warfarin, haloperidol, klorpromazin, itrakonazol och digoxin

Graviditet

Även om djurstudier inte har visat på några teratogena eller embryotoxiska effekter har säkerhet under graviditet inte fastställts hos människa. Därför bör zolpidem inte användas under graviditet, speciellt inte under första trimestern.

Om zolpidem förskrivs till en kvinna i fertil ålder bör hon uppmanas att kontakta läkare, angående utsättning, om hon planerar att bli gravid eller misstänker graviditet.

Om zolpidem, av starka medicinska skäl, ges till kvinnor under den senare delen av graviditeten eller vid förlossningen kan hypotermi, hypotoni och måttlig andningsdepression förväntas hos det nyfödda barnet på grund av substansens farmakologiska effekt. Fall av svår neonatalandningsdepressionhar rapporterats när zolpidemtartrat har använts tillsammans med andra CNS-hämmande läkemedel i slutet av graviditeten.Spädbarn vars mödrar intagit bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser under längre tid under den senare delen av graviditeten, kan utveckla abstinensbesvär under den postnatala perioden som ett resultat av ett fysiskt beroende.

Amning

Det finns inte tillräckliga data för att utvärdera säkerheten vid användning av zolpidem under graviditet och amning. Zolpidem passerar över i modersmjölk i små mängder. Zolpidem bör därför inte användas under amning eftersom effekten för barnet inte har fastställts.

Zolpidem Mylan har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Fordonsförare och maskinoperatörer måste varnas för att det, liksom i fall med andra hypnotika, kan finnas risk för dåsighet, förlängd reaktionstid, yrsel, sömnighet, dimsyn/dubbelseende och minskad uppmärksamhet samt sämre körförmåga morgonen efter behandlingen (se avsnitt 4.8). För att minimera denna risk, rekommenderas en viloperiod på minst 8 timmar mellan intag av zolpidem och bilkörning, maskinanvändning och arbete på hög höjd.

För enbart zolpidem i terapeutiska doser har försämrad körförmåga och beteenden såsom “sömnkörning” konstaterats.

Dessutom ökar risken för sådana beteenden vid samtidigt intag av zolpidem och alkohol och andra CNS-nedsättande medel (se avsnitt 4.4 och 4.5). Patienterna ska varnas för att använda alkohol och andra psykoaktiva substanser vid intag av zolpidem.

Biverkningarna verkar vara relaterade till individuell känslighet och förekommer oftare inom en timme efter intagande av tabletten om inte patienten går till sängs eller somnar omedelbart (se avsnitt 4.2).

Biverkningarna är listade i nedanstående tabell enligt följande:

Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000) inklusive enstaka rapporter, Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Det finns belägg för ett dossamband för reaktioner associerade med zolpidemanvändning, särskilt vissa CNS-reaktioner och gastrointestinala händelser. Teoretiskt bör de vara färre om zolpidem tas omedelbart före sänggåendet. De förekommer mest frekvent hos äldre patienter.

	Frekvens
Organsystem	Vanliga	Mindre vanliga	Sällsynta	Ingen känd frekvens
Infektioner och infestationer	Övre och nedre luftvägsinfektioner
Immunsystemet				Angioneurotiskt ödem
Psykiska störningar	Hallucinationer, agitation, mardrömmar, känslomässig avtrubbning	Irritabilitet, förvirring		Rastlöshet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, psykoser, onormalt beteende, sömngång (se avsnitt 4.4), beroende (utsättningssymptom eller re-boundeffekter kan uppstå vid behandlingsavslut), depression, minskad libido
Centrala och perifera nervsystemet	Somnolens, huvudvärk, yrsel, ökad sömnlöshet, kognitiva störningar såsom anterograd amnesi (amnestiska effekter kan associeras med inadekvat beteende), dåsighet nästföljande dag, nedsatt reaktions- förmåga,	Ataxi		Sänkt medvetandegrad
Ögon		Dubbelseende
Öron och balansorgan	Svindel
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum				Andningsdepression (se avsnitt 4.4)
Magtarmkanalen	Diarré, illamående, kräkningar, buksmärta
Lever och gallvägar				Förhöjda leverenzymnivåer, hepatocellulär, kolestatisk eller blandad leverskada
Hud och subkutan vävnad	Hudreaktioner			Hudutslag, pruritus, urtikaria, hyperhidros
Muskuloskeletala systemet och bindväv	Ryggsmärtor			Muskelsvaghet
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Trötthet		Paradoxala reaktioner	Gångstörningar, drogtolerans, fallolyckor (främst hos äldre patienter och när zolpidem inte tas enligt föreskriven rekommendation)

Dessa biverkningar uppträder främst i början av behandlingen eller hos äldre patienter och försvinner vanligen efter fortsatt behandling.

Amnesi

Anterograd amnesi kan förekomma vid terapeutiska doser och risken ökar vid högre dos. För att minska risken bör patienten försäkra sig om att ha möjlighet till 7-8 timmars ostörd sömn. Effekten av amnesi kan associeras med olämpligt beteende (se avsnitt 4.4).

Depression

En befintlig depression kan bli manifest vid behandling med bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser (se avsnitt 4.4).

Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, upphetsning, irritabilitet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, mardrömmar, ökad sömnlöshet, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende, och andra onormala beteendeeffekter kan inträffa vid användandet av bensodiazepiner eller bensodiazepinliknande substanser. Sådana reaktioner förekommer oftare hos äldre (se avsnitt 4.4).

Beroende

Användning (även vid terapeutiska doser) kan leda till fysiskt beroende och utsättande av behandlingen kan leda till abstinens eller rebound-fenomen (se avsnitt 4.4).

Psykiskt beroende förekommer. Missbruk har rapporterats hos blandmissbrukare.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala.

www.lakemedelsverket.se.

I rapporter om överdosering med enbart zolpidem eller tillsammans med andra CNS-hämmare (inklusive alkohol) har medvetandesänkning varierat från sömnighet till koma och dödsfall har rapporterats.

Personer som tagit överdoser på upp till 400 mg zolpidem, 40 gånger den rekommenderade dosen har blivit fullt återställda.

Allmänna symptomatiska och stödjande åtgärder bör vidtas. Omedelbar ventrikelsköljning bör göras, när så är lämpligt. Intravenös vätsketillförsel ges efter behov. Om det inte är någon fördel att tömma ventrikeln bör aktivt kol ges för att minska absorptionen. Kontroll av respiratoriska och kardiovaskulära funktioner bör övervägas. Lugnande läkemedel ska undvikas även vid excitation.

Användning av flumazenil kan övervägas vid allvarliga symptom. Flumazenil rapporteras ha en elimineringshalveringstid på omkring 40 till 80 minuter. Patienterna ska hållas under noggrann observation på grund av denna korta effektduration; ytterligare doser av flumazenil kan vara nödvändigt. Flumazenil kan dock bidra till uppkomsten av neurologiska symptom (kramper).

Vid behandling av överdos av alla läkemedel bör man beakta möjligheten att flera preparat kan ha använts. På grund av den stora distributionsvolymen och proteinbindningsgraden för zolpidem är inte hemodialys eller forcerad dialys effektivt.

Farmakoterapeutisk grupp: Sömnmedel och lugnande medel

ATC-kod: N05CF02

Zolpidem, en imidazopyridin, är ett bensodiazepinliknande sömnmedel. I experimentella studier har sedativa effekter visats vid lägre doser än de som behövs för att ge kramplösande, muskelavslappnande eller ångestdämpande effekter. Dessa effekter är relaterade till en specifik agonistaktivitet på centrala receptorer, tillhörande GABA- receptorkomplexet (BZ1 & BZ2), som påverkar öppnande av kloridjonkanaler. Zolpidem verkar primärt på omega (BZ1) receptorsubtyper.

Randomiserade prövningar visade endast övertygande evidens för effekt för 10 mg zolpidem.

I en randomiserad, dubbelblind prövning på 462 friska försökspersoner (ej äldre) med övergående insomni minskade zolpidem 10 mg den genomsnittliga tiden till insomnandet med 10 minuter jämfört med placebo, medan denna tid för zolpidem 5 mg var 3 minuter.

I en randomiserad, dubbelblind prövning på 114 patienter (ej äldre) med kronisk insomni minskade zolpidem 10 mg den genomsnittliga tiden till insomnandet med 30 minuter jämfört med placebo, medan denna tid för zolpidem 5 mg var 15 minuter.

Hos vissa patienter kunde en lägre dos på 5 mg vara effektiv.

Pediatriskpopulation: Säkerhet och effekt av zolpidem hos barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. En randomiseradplacebokontrollerad studie på 201 barn, i åldrarna 6-17 år med sömnstörningar i samband med ADHD(Attention Deficit Hyperactivity Disorder), misslyckades med att visa effekt av zolpidem 0,25 mg/kg/dag (max 10 mg/dag) jämfört med placebo. Psykiatriska sjukdomar och sjukdomar i nervsystemet utgjorde de mest frekventa behandlingsrelaterade biverkningarna som observerades med zolpidem jämfört med placebooch inkluderade yrsel (23,5% mot 1,5%), huvudvärk (12,5% mot 9,2%) och hallucinationer (7,4% mot 0%) (se avsnitt 4.2 och 4.3).

Absorption

Zolpidem absorberas snabbt och ger snabbt en sövande effekt. Biotillgängligheten är 70% efter oralt intag. Kinetiken är linjär inom det terapeutiska dosområdet. Den terapeutiska plasmanivån är mellan 80 och 200 ng/ml. Maximal plasmakoncentration uppnås mellan 0,5 och 3 timmar efter intag.

Distribution

Distributionsvolymen hos vuxna är 0,54 l/kg och minskar till 0,34 l/kg hos äldre.

Proteinbindningsgraden är 92%. Förstapassagemetabolismen i levern är ca 35%. Upprepad administrering har inte visats påverka proteinbindningen vilket indikerar att zolpidem och dess metaboliter inte konkurrerar om samma bindningsställen.

Eliminering

Eliminationshalveringstiden är kort med ett medelvärde på 2,4 timmar och en effektduration på upp till 6 timmar. Alla metaboliter är farmakologiskt inaktiva och elimineras i urin (56%) och i feces (37%).

Studier har visat att Zolpidem inte är dialyserbart.

Speciella patientgrupper

Hos patienter med njurinsufficiens samt hos patienter i dialys ser man en måttlig reduktion av clearance. Andra farmakokinetiska parametrar påverkas ej.

Hos äldre patienter och hos patienter med leverinsufficiens är biotillgängligheten av zolpidem högre. Clearance reduceras och eliminationshalveringstiden förlängs (ca 10 timmar).

Vid levercirrhos ses en 5-faldig ökning av AUC och en 3-faldig ökning av halveringstiden.

I toxikologiska studier sågs effekter endast vid exponeringar avsevärt högre än klinisk exponering. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Pregelatiniserad majsstärkelse

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos

Titandioxid (E 171)

Polysorbat 80 (E 433)

Makrogol 400

Ej relevant.

2 år.

Förvaras vid högst 25^oC. Förvaras i originalförpackningen.

4, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 100 eller 250 filmdragerade tabletter i PVC/aluminiumblister eller i polypropenburkar med polyetenlock.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm

16814

2002-09-20 / 2007-09-20

2016-11-10