iMeds.se

Zyloric

Läkemedelsverket 2013-04-02

Produktresumé

läkemedlets namn

Zyloric 100 mg tabletter

Zyloric 300 mg tabletter

kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 tablett innehåller: allopurinol 100 mg respektive 300 mg.


Hjälpämne: laktosmonohydrat 50 mg respektive 150 mg per tablett.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

läkemedelsform

Tablett


100 mg tabletter: vit, bikonvex, med skåra märkt Z1

300 mg tabletter: vit, bikonvex, med skåra märkt - Z3

kliniska uppgifter

Terapeutiska indikationer

Primär gikt, tillstånd med abnormt höga urinsyravärden i serum, särskilt i samband med giktnefropati eller uratsten. Sekundär gikt och sekundär hyperurikemi på grund av sjukdomar med excessiv nukleoproteinkatabolism (akut och kronisk leukemi, polycytemia vera, myelom etc.). Som profylax mot urinsyranefropati under intensiv behandling av neoplastiska tillstånd med radioterapi eller antineoplastiska preparat då snabb vävnadsdestruktion kan förekomma.

Dosering och administreringssätt

Vuxna: I lätta fall 100–200 mg dagligen; i moderata fall 300–600 mg dagligen. I svåra fall kan doser upp till 700–900 mg dagligen erfordras. Upp till 300 mg Zyloric kan ges i engångsdos. Doser överstigande 300 mg bör delas över dagen.

Barn 6–10 år: 100 mg 3 gånger dagligen.

Barn under 6 år: 50 mg 3 gånger dagligen.

Akuta giktattacker: När terapi med Zyloric inledes kan mobilisering av uratutfällning resultera i försämring av akuta giktanfall. Behandling med Zyloric skall därför inte påbörjas i samband med ett akut giktanfall, utan först sedan detta avklingat. När behandlingen ska startas efter en akut giktattack rekommenderas en initialt låg dos (100 mg) med gradvis upptrappning för att undvika en försämring. Man kan också under en månad även ge ett effektivt antiinflammatoriskt läkemedel. Om patienten som behandlas med Zyloric får ett akut giktanfall bör behandlingen fortsätta med bibehållen dosering samtidigt som anfallet behandlas med lämpligt antiinflammatoriskt läkemedel.

För att minska eventuella gastrointestinala besvär bör Zyloric intas efter måltid.

Då Zyloric används för att ersätta urinsyradrivande medel, kan förvärring av giktattacker undvikas, om det urinsyradrivande preparat som används utsätts långsamt under en period av ca en månad efter det att behandlingen med Zyloric i vanlig dos påbörjats.

Dosrekommendationer vid nedsatt njurfunktion: Eftersom allopurinol och dess metaboliter utsöndras via njurarna, kan njurskada leda till retention av medlet och dess metaboliter med påföljd att plasmahalveringstiden förlängs.

Nedanstående schema kan användas som vägledning till vuxna:


Kreatininclearance ml/min Dosering vid reducerad

(normalvärde 60- 120) njurfunktion______________________

över 20 standarddos

20-10 100-200 mg/dag

under 10 100 mg/dag

eller längre intervaller


Dosering vid dialysbehandling: Allopurinol och dess metaboliter avlägsnas under dialysbehandling. Om dialys erfordras två till tre gånger per vecka bör en alternativ dosering övervägas med 300–400 mg Zyloric efter varje dialys. Ingen dos skall ges mellan dialysbehandlingarna.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot allopurinol eller mot något hjälpämne.

Varningar och försiktighet


Asymtomatisk hyperurikemi per se anses i allmänhet inte vara en indikation för användning av Zyloric. Förändringar av vätskeintag och diet tillsammans med behandling av den underliggande orsaken kan eventuellt räcka för att avhjälpa tillståndet.


I händelse av att hudreaktioner och andra tecken på överkänslighet uppträder, bör Zyloric-terapin omedelbart utsättas p g a risken för allvarliga överkänslighetsreaktioner (inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys) (se 4.8 – Immunsystenet och Hud och subkutan vävnad).


Om hudreaktionen varit av lindrig karaktär kan behandling med Zyloric återupptas, men i så fall i låg dos (50 mg dagligen) för att vid behov försiktigt ökas. Om hudreaktionen återkommer bör Zyloric utsättas definitivt.


Överkänslighetssyndrom, SJS och TEN

Allopurinola överkänslighetsreaktioner kan manifesteras på många olika sätt, bland annat i makulopapulösa exantem, överkänslighetssyndrom (även känd som DRESS) och SJS / TEN. Dessa reaktioner är kliniska diagnoser och deras kliniska presentationer ska ligga till grund för beslutsfattande. Om sådana reaktioner inträffar på något punkt i behandlingen, ska behandlingen med allopurinol snarast avbrytas. Återinsättning ska inte genomföras på patienter med överkänslighetssyndrom eller SJS/TEN. Kortikosteroider kan med fördel används för att övervinna överkänslighetsreaktioner på hud


HLA-B*5801-allel

HLA-B*5801-allelen har visat sig vara associerad med risk att utveckla allopurinol-relaterad överkänslighetssyndrom och SJS/TEN. Frekvensen av HLA-B*5801-allelen varierar kraftigt mellan etniska populationer: upp till 20% bland den hankinesiska populationen, 12% bland den koreanska befolkningen och 1-2% för individer med japanskt eller europeiskt ursprung. Användningen av genotypning som en screeningmetod vid beslut om behandling med allopurinol har inte etablerats. Om patienten är en känd bärare av HLA-B*5801 kan användning av allopurinol övervägas om nyttan tros överstiga riskerna. Extra vaksamhet för tecken på överkänslighetssyndrom eller SJS/TEN krävs och patienten ska informeras om att det är nödvändigt att avbryta behandlingen omedelbart vid första tecknet på symtom.


Reducerande doser ska användas till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Kumulationsrisk vid nedsatt njurfunktion (se 4.2 Dosering och administreringssätt). Patienter som behandlas för hypertension eller hjärtsvikt och som behandlas med t.ex. diuretika och ACE-hämmare, kan få en samtidig försämring av njurfunktionen och Zyloric bör därför användas med försiktighet till dessa patienter.


När terapi med Zyloric inledes kan mobilisering av uratutfällning resultera i försämring av akuta giktanfall. Behandling med Zyloric skall därför inte påbörjas i samband med ett akut giktanfall, utan först sedan detta avklingat.


Mycket sällsynta fall av aplastisk anemi med dödlig utgång har rapporterats under behandling med allopurinol. Nedsatt njurfunktion kan vara en riskfaktor och dosering bör anpassas till denna (se 4.2 Dosering och administreringssätt). Vid tecken/symtom på blodskador bör utsättning av allopurinol övervägas.


Xantinutfällning. Vid tillstånd då kroppens totala uratmängd är avsevärt ökad (t ex vid behandling av maligna sjukdomar; vid Lesch-Nyhan syndrom) åtföljs den minskade uratbildningen under allopurinolterapi av en relativ stegring av xantin- och hypoxantinfraktionerna. Under sådana förhållanden kan även den absoluta xantinkoncentrationen i sällsynta fall öka och åstadkomma xantinavlagringar i urinvägarna. Denna risk kan minskas genom adekvat vätsketillförsel. Alkalisering av urinen är av utomordentlig vikt vid behandling av uratsten men är av mindre betydelse vid xantinsten. Xantinkristaller har påträffats i muskelvävnad hos patienter under allopurinolterapi, men den kliniska betydelsen av detta synes vara minimal.


I fall av stora uratutfällningar i njurbäckenet leder adekvat allopurinolterapi till upplösning av dessa med risk för symtomgivande uretärstenar.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Ampicillin/Amoxicillin: Allopurinol ökar risken för allergiska utslag hos patienter som samtidigt behandlas med ampicillin eller amoxicillin.

Azatioprin: Allopurinol kan sannolikt förstärka effekten av azatioprin genom att hämma dess metabolism. Om dessa läkemedel måste ges samtidigt skall cytostatikadosen reduceras till ca 25 % av den normala.

Ciklosporin: Två fallrapporter talar för att koncentrationen av ciklosporin i blod kan stiga efter insättning av allopurinol.

Cyklofosfamid och andra cytotoxiska läkemedel: Samtidig behandling med cyklofosfamid och allopurinol har rapporterats öka risken för benmärgsdepression. För cyklofosfamid innefattar mekanismen sannolikt minskad clearence av aktiva cyklofosfamidmetaboliter.

Merkatopurin: Allopurionol kan förstärka effekten av merkaptopurin genom att hämma dess metabolism via xantinoxidas. Om dessa läkemedel måste ges samtidigt skall cytostatikadosen reduceras till ca 25 % av den normala.

Teofyllin: Höga dagsdoser allopurinol (0,6 g) minskar teofyllinclearance – kontroll av teofyllinhalten i plasma därför tillrådlig.

Substanser som ökar utsöndringen av urinsyra t ex probenecid och höga doser salicylater, kan ge ökad utsöndring av allopurinols huvudmetabolit, oxipurinol, vilket i sin tur kan medföra minskad terapeutisk effekt av Zyloric. Detta måste bedömas från fall till fall.


Allopurinol kan inhibera hepatisk metabolism av fenytoin.

I egenskap av xantinoxidashämmare motverkar allopurinol den metaboliska inaktiveringen

av azatioprin och merkaptopurin, varför serumkoncentrationerna av de senare vid oförändrad

dosering kan stiga till toxiska (ev. letala) nivåer.


Det föreligger sällsynta rapporter om ökad effekt av warfarin och andra antikoagulantia av kumarintyp vid samtidig behandling med Zyloric. Patienter som samtidigt behandlas med antikoagulantia av kumarintyp bör följas upp noggrant.


Didanosin: Hos friska frivilliga och HIV-patienter som erhöll didanosin var Cmax och AUC-värdet dubblerade vid samtidig behandling med allopurinol (300 mg dagligen) utan någon effekt på halveringstiden. Därför bör dosreduktion för didanosin övervägas vid samtidig behandling med allopurinol.

Graviditet och amning

Graviditet

Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data är ofullständiga.


Användning under graviditet ska endast ske då det inte finns något säkrare alternativ eller när nyttan överväger riskerna.


Amning

Rapporter indikerar att allopurinol och oxipurinol utsöndras i human bröstmjölk men uppgifter om potentiella risker av allopurinol och dess metaboliter för barnet är otillräckliga.


Ett beslut skall tas att antingen avstå från amning eller från behandling med allopurinol med beaktande av nyttan av behandling för kvinnan.


Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Dåsighet, yrsel och ataxi kan förekomma vid behandling med allopurinol. Detta bör beaktas när skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning eller hantering av maskiner.

Biverkningar

För detta preparat saknas modern klinisk dokumentation som kan tjäna som underlag för bedömning av biverkningsfrekvens. Förekomsten av biverkningar är till stor del dosberoende och risken ökar vid nedsatt njur- och/eller leverfunktion.

Biverkningarna är klassificerade i organsystem och frekvens. Frekvenser definieras enligt följande indelning: mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta (>1/10000, <1/1000) och mycket sällsynta (<1/10000).


Infektioner och infestationer

Mycket sällsynta Furunkulos


Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta Agranulocytos, aplastisk anemi, trombocytopeni, leukopeni, leukocytos, eosinofili


Immunsystemet

Mindre vanliga Överkänslighetsreaktioner

Sällsynta Generellt överkänslighetssyndrom inkluderande feber, angioödem, lymfadenopati, vaskulit, artralgi, eosinofili, hudförändringar såsom Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, samt njur- och leverfunktionsnedsättning.

Mycket sällsynta Angioimmunoblastisk lymfadenopati, anafylaktisk chock


Överkänslighetsreaktioner kan förekomma när som helst efter insatt behandling och skall föranleda omedelbart avbrytande av allopurinolbehanlingen.


En fördröjd multiorganöverkänslighet (känd som överkänslighetssyndrom eller DRESS) med feber, utslag, vaskulit, lymfadenopati, pseudolymfom, artralgi, leukopeni, eosinofili, hepatosplenomegali, onormala leverfunktionstester och förlust av gallgångar (vanishing bile duct syndrome) (förstörelse och bortfall av intrahepatiska gallgångar) förekommer i olika kombinationer. Andra organ kan också påverkas (t ex lever, lungor, njurar, pankreas, myokardium och colon). Om sådana reaktioner uppkommer, vilket kan ske när som helst under behandlingen, ska Zyloric omedelbart sättas ut permanent.


De generaliserade överkänslighetsreaktioner som förekommit har oftast setts i samband med njur- och/eller leversjukdom, i synnerhet vid dödlig utgång.


Angioimmunoblastisk lymfadenopati har beskrivits som mycket ovanligt efter biopsi av en generell lymfadenopati, vilken förefaller vara reversibel vid utsättning av allopurinol.


Efter biopsi av generell lymfadenopati har i mycket sällsynta fall beskrivits angioimmunoblastisk lymfadenopati. Denna har förefallit normaliseras efter utsättande av allopurinol.

Metabolism och nutrition

Mycket sällsynta Diabetes mellitus, hyperlipidemi


Psykiska störningar

Mycket sällsynta Depression


Centrala och perifera nervsystemet

Mycket sällsynta Koma, paralys, ataxi, neuropati, parestesier, perifer neurit, somnolens, huvudvärk, förändrad smakuppfattning, kramper


Ögon

Mycket sällsynta Katarakt, synrubbning, malign maculadegeneration


Öron och balansorgan

Mycket sällsynta Yrsel


Hjärtat

Mycket sällsynta Angina, bradykardi


Blodkärl

Mycket sällsynta Hypertension, vaskulit


Magtarmkanalen

Mindre vanliga Illamående, kräkning, diarré

Mycket sällsynta Hematemes, steatorré, stomatit, förändrade tarmtömningsvanor


Lever och gallvägar

Mindre vanliga Asymtomatisk stegring i leverfunktionstest

Sällsynta Hepatit, inklusive levernekros och granulomatös hepatit


Nedsatt leverfunktion har rapporterats utan klart samband med en mer generell överkänslighetsreaktion.


Hud och subkutan vävnad

Vanliga Hudutslag

Sällsynta Granulomatösa eller makopapulära förändringar, klåda, hudrodnad, fjällning, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys Lyells syndrom, erythema multiforme, furunkulos

Mycket sällsynta Angioödem, ”fixed drug eruption”, alopeci, missfärgat hår


Hudutslag är den vanligaste biverkningen och kan förekomma när som helst under behandlingstiden ( se Immunsystemet samt avsnitt 4.2).


I retrospektiva-, fall-kontroll- och farmakogenetiska studier av patienter av han-kinesisk, japansk och europeisk härkomst har HLA-B*5801-allellen identifierats som en genetisk riskfaktor för allopurinol-associerad Stevens-Johnsons syndrom/toxisk epidermal nekrolys. Upp till 20-30% av vissa han-kinesiska- afrikanska- och indianpopulationer bär denna HLA-B*5801-allel medan endast 1-2% av nordeuropeiska, USA-europeiska och japanska patienter beräknas vara bärare av HLA-B*5801. Dock är användningen av genotypning som screening-metod vid beslut om behandling med allopurinol inte etablerad.


Den kliniska diagnosen Stevens-Johnsons syndrom/toxisk epidermal nekrolys ska fortfarande utgöra basen för behandligsbeslut. Om sådana hudreaktioner förekommer vid någon tidpunkt under behandling ska allopurinol utsättas OMEDELBART OCH PERMANENT.


Angioödem har rapporterats förekomma med likaväl som utan tecken på en mer generell överkänslighetsreaktion.


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mycket sällsynta Myalgi, atralgi


Njurar och urinvägar

Mycket sällsynta Hematuri, uremi, interstitiell nefrit, xantinstenar, njursvikt.


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mycket sällsynta Manlig infertilitet, erektil dysfunktion, gynekomasti.


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket sällsynta Ödem, allmän sjukdomskänsla, asteni, feber


Feber har rapporterats förekomma både med och utan tecken på en mer generell överkänslighetsreaktion mot allopurinol (se Immunsystemet).

Överdosering

Toxicitet: 10 g till vuxen gav måttlig intoxikation medan 22,5 g till 15 åring efter tidig ventrikeltömning ej gav några symtom.

Symtom: För tänkbara symtom, se punkt 4.8 Biverkningar. Kristallutfällning i urinvägarna tänkbar.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Sörj för god diures. Eventuellt alkalisering av urinen till pH7. Symtomatisk behandling.

farmakologiska egenskaper

Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel mot gikt och hyperurikemi:

ATC-kod: M04A01


Enzymet xantinoxidas katalyserar omvandlingen av hypoxantin till xantin och xantin till urinsyra. Allopurinol hämmar xantinoxidas och sänker uratnivån via minskad nybildning. Allopurinol sänker sålunda urinsyranivån i serum, befordrar mobiliseringen av uratutfällning i vävnaderna, sänker graden av uratutsöndringar i urin och förhindrar bildandet av uratstenar och grus i urin.

Farmakokinetiska egenskaper

Allopurinol absorberas och metaboliseras snabbt vid oral administration. Den viktigaste metaboliten är oxypurinol (alloxantin), som även är en hämmare av xantinoxidas. Allopurinol och dess metaboliter utsöndras via njurarna. Halveringstiden för allopurinol i plasma är 1–2 timmar och för oxypurinol (alloxantin) 18–30 timmar.

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga relevanta prekliniska data utöver dem som beaktats i andra delar av produktresumen.

farmaceutiska uppgifter

Förteckning över hjälpämnen

laktosmonohydrat, magnesiumstearat, povidon, majsstärkelse.

Inkompabiliteter

Ej relevant

Hållbarhet

5 år

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25C

Förpackningstyp och innehåll

Tryckförpackning med 100 tabletter

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

innehavare av godkännande för försäljning

Aspen Pharma Trading Limited

12/13 Exchange Place,

I.F.S.C,

Dublin 1, Irland

nummer på godkännande för försäljning

8142, 9195

datum för första godkännande/förnyat godkännande

1967-10-02, 1976-08-27/2007-07-01, 2007-07-01

datum för översyn av produktresumén

2013-04-02