Produktresumé

1Läkemedlets namn

Allopurinol Nycomed 100 mg tabletter

Allopurinol Nycomed 300 mg tabletter

2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

En tablett innehåller 100 mg respektive 300 mg allopurinol.

Hjälpämnen med känd effekt:

En tablett innehåller 6 mg respektive 18 mg laktos, samt 5 mg respektive 15 mg glukos, flytande.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3Läkemedelsform

Tablett.

Allopurinol Nycomed 100 mg är en vit, rund tablett med en diameter på 8 mm. Den har en brytskåra på ena sidan och är präglad med "Nyco" på andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Allopurinol Nycomed 300 mg är en vit, konvex tablett med en diameter på 12 mm. Den är präglad med "Nyco" på ena sidan och "300" på andra sidan.

4Kliniska Uppgifter

.4.1Terapeutiska indikationer

Primär gikt, tillstånd med abnormt höga urinsyravärden i serum, särskilt i samband med giktnefropati eller uratsten. Sekundär gikt och sekundär hyperurikemi på grund av sjukdomar med excessiv nukleoproteinkatabolism (akut och kronisk leukemi, polycytemia vera, myelom etc.). Som profylax mot urinsyrenefropati under intensiv behandling av neoplastiska tillstånd med radioterapi eller antineoplastiska preparat då snabb vävnadsdestruktion kan förekomma.

.4.2Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna: I lätta fall ges oralt 100–200 mg dagligen; i moderata fall ges oralt 300–600 mg dagligen. I svåra fall kan orala doser upp till 700–900 mg dagligen erfordras. Upp till 300 mg Allopurinol Nycomed kan ges som engångsdos. Doser överstigande 300 mg bör delas.

Barn: 6–10 år 100 mg 3 gånger dagligen. Barn under 6 år 50 mg 3 gånger dagligen. För att undvika en förvärring av akuta giktattacker rekommenderas en låg initialdos Allopurinol Nycomed (100 mg dagligen) och därefter en gradvis dosökning med lämpliga intervaller.

Akuta giktattacker: Då Allopurinol Nycomed användes för att ersätta urinsyradrivande medel kan försämring av giktattacker undvikas, om det urinsyradrivande preparat som används utsätts långsamt under en period av ca en månad efter det att behandlingen med Allopurinol Nycomed i vanlig dos påbörjats.

Dosrekommendationer vid nedsatt njurfunktion: Eftersom allopurinol och dess metaboliter utsöndras via njurarna, kan njurskada leda till retention av medlet och dess metaboliter med påföljd att plasmahalveringstiden förlängs.

Nedanstående doseringsschema kan användas som vägledning vid
behandling av vuxna:
Kreatininclearance
ml/min	Dosering vid reducerad
(normalvärde 60–120)	njurfunktion
över 20	standarddos
20–10	100–200 mg/dagligen
under 10	100 mg/dagligen
	eller längre intervaller

Dosering vid dialysbehandling: Allopurinol och dess metaboliter avlägsnas under dialysbehandling. Om dialys erfordras två till tre gånger per vecka bör en alternativ dosering övervägas med 300–400 mg Allopurinol Nycomed efter varje dialys. Ingen dos ges mellan dialysbehandlingarna.

Behandlingskontroll

Mobiliseringen av uratutfällning kan resultera i exacerbationer av akuta giktattacker. När terapi med Allopurinol Nycomed inleds, är det därför tillrådligt att under en månad ge något effektivt antiinflammatoriskt medel för behandling av akuta attacker. Om hudreaktioner uppträder bör behandlingen avbrytas. Allopurinol Nycomed kan återinsättas i låg dos (50 mg dagligen) för att vid behov försiktigt ökas. Uppträder hudreaktioner ånyo bör Allopurinol Nycomed utsättas definitivt.

Administreringssätt

För att undvika gastrointestinala biverkningar bör Allopurinol Nycomed tillföras i samband med måltid.

.4.3Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

.4.4Varningar och försiktighet

I händelse av att hudreaktioner och andra tecken på överkänslighet uppträder, bör behandling med allopurinol utsättas (se avsnitt 4.8 Biverkningar).

Överkänslighetssyndrom, SJS och TEN

Överkänslighetsreaktioner av allopurinol kan visa sig på många olika sätt, t.ex. som makulopapulöst exantem, överkänslighetssyndrom och livshotande hudreaktioner av typen Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN). Dessa reaktioner är kliniska diagnoser och deras kliniska uttryck ska ligga till grund för behandlingsbeslut.

Patienter ska informeras om tecken och symtom på hudreaktioner och övervakas noga med avseende på dessa hudreaktioner. Det är störst risk att SJS och TEN utvecklas under behandlingens första veckor. Om symtom eller tecken på SJS eller TEN (t.ex. progressiva hudutslag, ofta med blåsor eller skadade slemhinnor) uppstår, ska behandlingen med allopurinol omedelbart avbrytas. Tidig diagnos och utsättande av läkemedlet som misstänks orsaka symtomen ger bäst resultat för att förhindra progress av SJS och TEN. Ett tidigt utsättande innebär som regel bättre prognos. Om en patient har utvecklat SJS eller TEN vid användning av allopurinol, får patienten aldrig behandlas med allopurinol igen.

Kortikosteroider kan vara av värde vid behandling av överkänslighetsreaktioner med hudsymtom.

HLA-B*5801-allelen

HLA-B*5801-allelen har visats ha samband med risk för utveckling av allopurinolrelaterade överkänslighetssyndrom och SJS/TEN. Förekomsten av HLA-B*5801-allelen varierar kraftigt mellan olika etniska grupper: upp till 20% i den hankinesiska befolkningen, ca12% i den koreanska befolkningen och 1-2% bland individer med japanskt eller europeiskt ursprung. Användning av genotypning som screeningmetod vid beslut om behandling med allopurinol är dock inte etablerad praxis. Om det är känt att patienten är bärare av HLA-B*5801 kan behandling med allopurinol övervägas om fördelarna anses vara större än riskerna. Skärpt vaksamhet ska iakttas för tecken på överkänslighetsreaktioner eller SJS/TEN och patienten ska informeras om vikten av att avbryta behandlingen vid första tecknet på sådana symtom.

Mycket sällsynta fall av aplastisk anemi med dödlig utgång har rapporterats under behandling med allopurinol. Nedsatt njurfunktion kan vara en riskfaktor och dosering bör anpassas till denna (se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt). Vid tecken/symtom på blodskador bör utsättning av allopurinol övervägas.

Patienter som behandlas för hypertension eller hjärtsvikt och som behandlas med t.ex. diuretika och ACE-hämmare kan få en samtidig försämring av njurfunktionen och allopurinol bör därför användas med försiktighet till dessa patienter.

Xantinutfällning. Vid tillstånd då kroppens totala uratmängd är avsevärt ökad (t.ex. vid behandling av maligna sjukdomar; vid Lesch-Nyhan syndrom) åtföljs den minskade uratbildningen under allopurinolterapi av en relativ stegring av xantin- och hypoxantinfraktionerna. Under sådana förhållanden kan även den absoluta xantinkoncentrationen i sällsynta fall öka och åstadkomma xantinavlagringar i urinvägarna. Denna risk kan minskas genom adekvat vätsketillförsel. Alkalisering av urinen är av utomordentlig vikt vid behandling av uratsten men är av mindre betydelse vid xantinsten. Xantinkristaller har påträffats i muskelvävnad hos patienter under allopurinolterapi, men den kliniska betydelsen av detta synes vara minimal.

Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

.4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande kombinationer med Allopurinol Nycomed kan kräva dosanpassning:

Ampicillin: Kombination med allopurinol ökar risken för hudutslag.

Azatioprin och merkaptopurin: Allopurinol kan förstärka effekten av dessa läkemedel genom att hämma deras metabolism. Om allopurinol måste ges samtidigt med något av dessa läkemedel ska cytostatikadosen reduceras till ca 25 % av den normala.

Ciklosporin: Koncentrationen av ciklosporin i blodet kan stiga efter insättning av allopurinol.

Cyklofosfamid: Samtidig behandling med cyklofosfamid och allopurinol ökar risken för benmärgsdepression. Mekanismen innefattar sannolikt minskad clearance av aktiva cyklofosfamidmetaboliter

Teofyllin: Höga dagsdoser allopurinol (0,6 g) minskar teofyllinclearance, kontroll av teofyllinhalten i plasma därför tillrådlig.

Antacider: Antacider bör inte tas inom tre timmar före eller efter behandling med allopurinol eftersom dessa kan minska absorptionen av allopurinol.

Dikumarol, fenprokumon och warfarin: Allopurinol kan hämma elimineringen av antikoagulantia. INR bör övervakas noggrant vid samtidig behandling med allopurinol.

Substanser som ökar utsöndringen av urinsyra t.ex. probenecid och höga doser salicylater, kan ge ökad utsöndring av allopurinols huvudmetabolit, oxipurinol, vilket i sin tur kan medföra minskad terapeutisk effekt av allopurinol. Detta måste bedömas från fall till fall.

.4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet: Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data är ofullständiga.

Amning: Uppgifter om allopurinol passerar över i modersmjölk är otillräckliga för att bedöma risken för barnet.

.4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Allopurinol Nycomed har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

.4.8Biverkningar

För detta preparat saknas modern klinisk dokumentation som kan tjäna som underlag för säker bedömning av biverkningsfrekvens. Förekomsten av biverkningar är till stor del dosberoende och risken ökar vid nedsatt njurfunktion.

Biverkningarna är klassificerade i organsystem och frekvens. Frekvenser definieras enligt följande indelning: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta Aplastisk anemi, agranulocytos, leukopeni, leukocytos, trombocytopeni.

Immunsystemet

Sällsynta Generellt överkänslighetssyndrom inkluderande feber, lymfadenopati, vaskulit, artralgi, eosinofili, hudutslag, hepatomegali och förhöjda nivåer av kreatinin i serum.

En fördröjd överkänslighetsreaktion som drabbar flera organ (överkänslighetssyndrom) med feber, utslag, vaskulit, lymfadenopati, pseudolymfom, artralgi, leukopeni, eosinofili, hepatosplenomegali, onormala svar på leverfunktionstest och intrahepatiska gallgångar som förstörs och försvinner (”vanishing bile duct syndrome”) kan förekoma i olika kombinationer. Andra organ kan också påverkas (t.ex. lever, lungor, njurar, pankreas, myokardiet och kolon). Om dessa reaktioner uppstår, vilket kan ske när som helst under behandlingen, ska behandlingen med allopurinol avbrytas omedelbart och för all framtid. De generaliserade överkänslighetsreaktioner som förekommit har oftast setts i samband med njur- och/eller leversjukdom, i synnerhet vid dödlig utgång.

Metabolism och nutrition

Vanliga Feber

Mindre vanliga Gikt efter påbörjad behandling.

Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta Kramper, agitation, förvirring, perifer neuropati, huvudvärk, parestesier, katatoni.

Mycket sällsynta Aseptisk meningit

Ögon

Mindre vanliga Makuladegeneration, katarakt.

Blodkärl

Sällsynta Vaskulit

Mycket sällsynta Angioödem, cerebral vaskulit.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta Bronkospasmer, andnöd, allergisk rinit och nysningar.

Magtarmkanalen

Mindre vanliga Illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor.

Lever och gallvägar

Sällsynta Levertoxicitet (förändrade levervärden, hepatit, leversvikt, levernekros och granulomatös hepatit).

Hud och subkutan vävnad

Vanliga Hudutslag förekommer hos ca 4 % av patienter med normal njurfunktion och hos upp till 15 % av patienter med nedsatt njurfunktion.

Sällsynta Granulomatösa eller makulapapulära förändringar, klåda, hudrodnad, fjällning, Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), Lyells syndrom, erytema multiforme, furunkolos, urticaria, purpura.

Njurar och urinvägar

Sällsynta Njursvikt, akut tubulär nekros, interstitiell nefrit, njursten, cystit.

Allvarliga hudreaktioner (severe cutaneous adverse reactions, SCARs), Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats (se avsnitt 4.4).

Fallrapporter med ett möjligt samband med allopurinol föreligger också om akut cholangit, hematemes, steatorré, förändrade tarmtömningsvanor, stomatit, förändrad smakuppfattning, allmän sjukdomskänsla, angioimmunoblastisk lymfadenopati, yrsel, ataxi, somnolens, koma, depression, asteni, paralys, neuropati, perifer neurit, myalgi, hematuri, ödem, diabetes mellitus, hyperlipemi, xantinstenar, angina, hypertension, bradykardi, synrubbning, malign maculadegeneration, infertilitet, impotens, gynekomasti, nattlig pollution, alopeci och missfärgat hår.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detalj nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

5Överdosering

Toxicitet: 10 g till vuxen gav måttlig intoxikation, medan 22,5 g till 15-åring efter tidig ventrikeltömning ej gav några symtom.

Symtom: För tänkbara symtom se avsnitt 4.8 Biverkningar. Kristallutfällning i urinvägarna tänkbar.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Sörj för god diures. Ev. alkalisering av urinen till pH7. Symtomatisk terapi.

6Farmakologiska Egenskaper

.6.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel mot gikt och hyperurikemi, ATC-kod: M04AA01

Allopurinol är en hämmare av xantinoxidas, enzymet som katalyserar omvandlingen av hypoxantin till xantin och xantin till urinsyra, som är slutprodukt i purinmetabolismen. Allopurinol reducerar urinsyrakoncentrationen i både serum och urin.

.6.2Farmakokinetiska egenskaper

Absorptionen av allopurinol är snabb. Allopurinol omvandlas huvudsakligen till oxypurinol som också hämmar xantinoxidas. Proteinbindning förekommer ej för allopurinol eller oxypurinol. Utsöndring sker huvudsakligen via njurarna. Halveringstiden för allopurinol är ca 1–2 timmar, för oxypurinol ca 18–30 timmar. Allopurinol är 5–10 gånger mer potent som xantinoxidashämmare än oxypurinol.

.6.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

-

7Farmaceutiska Uppgifter

.7.1Förteckning över hjälpämnen

Laktos, flytande glukos, magnesiumstearat, povidon, talk, majsstärkelse, krospovidon (endast i 300 mg tabletten).

.7.2Inkompabiliteter

Ej relevant.

.7.3Hållbarhet

5 år.

.7.4Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

.7.5Förpackningstyp och innehåll

Tabletter 100 mg: plastburk:100 st och 500 st.

Tabletter 300 mg: plastburk: 100 st och 500 st.

.7.6Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

8Innehavare av Godkännande För Försäljning

Takeda Pharma AB

Box 3131

169 03 Solna

Nummer på Godkännande För Försäljning

Tabletter 100 mg: 9844

Tabletter 300 mg: 9845

Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

1982-09-03/2007-07-01

Datum för Översyn av Produktresumén

2015-06-16