iMeds.se

Alprazolam Stada

Information för alternativet: Alprazolam Stada 0,25 Mg Tablett, Alprazolam Stada 1 Mg Tablett, Alprazolam Stada 0,5 Mg Tablett, visa andra alternativ
Document: Alprazolam Stada tablet SmPC change

Läkemedelsverket 2015-06-11

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Alprazolam STADA 0,25 mg tabletter

Alprazolam STADA 0,5 mg tabletter

Alprazolam STADA 1 mg tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Alprazolam Stada 0,25 mg tablett: 1 tablett innehåller 0,25 mg alprazolam

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 92,46 mg laktos.


Alprazolam Stada 0,5 mg tablett: 1 tablett innehåller 0,5 mg alprazolam

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 92,15 mg laktos.


Alprazolam Stada 1 mg tablett: 1 tablett innehåller 1 mg alprazolam

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 91,71 mg laktos.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Tablett


Alprazolam Stada 0,25 mg: vita, ovala, skårade tabletter

Alprazolam Stada 0,5 mg: rosa, ovala, skårade tabletter

Alprazolam Stada 1 mg: ljusblå, ovala, skårade tabletter


Tabletten kan delas i två lika stora doser.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Symptomatisk korttidsbehandling av ångest.

Alprazolam är endast indicerad om ångesten är svår, handikappande eller orsakar patienten stora obehag.


4.2 Dosering och administreringssätt


Behandlingen bör vara så kort som möjligt. Patienten bör utvärderas regelbundet och behovet av fortsatt behandling utvärderas, speciellt i de fall där patienten är symptomfri. Den sammanlagda behandlingstiden bör inte överskrida 8-12 veckor, inklusive gradvis nedtrappning.


I vissa fall kan förlängning av maximal behandlingsperiod behövas; om så är fallet ska det inte ske utan en ny utvärdering av patientens status, utförd av specialist.


Den optimala dosen avpassas individuellt beroende på symptomens svårighetsgrad och patientens respons.


Man bör komma överens med patienten om behandlingstidens längd samt uppmärksamma patienten på de möjliga initiala biverkningarna och att reboundfenomen kan förekomma vid utsättning (se avsnitt 4.4). Hos äldre är clearance reducerad och känsligheten för alprazolam är ökad.

Hos de flesta patienter kan ångestsymptomen effektivt behandlas med en dos på mellan 0,5 mg dagligen till 3 mg dagligen fördelade på separata doser. Den maximala dosen på 3 mg per dag får under inga omständigheter överskridas. Kroniska alkoholister och patienter som aldrig tidigare tagit psykofarmaka behöver i allmänhet lägre doser än patienter som redan blivit behandlade med lugnande medel, antidepressiva eller sömnmedel. För att undvika ataxi och överbehandling med lugnande medel rekommenderas lägsta möjliga dos.


Vuxna

Initial dos*: 0,25 till 0,5 mg tre gånger dagligen.

Underhållsdos*: 0,5 till maximalt 3 mg dagligen fördelade på separata doser (stegvis ökning med intervaller om 3-4 dagar).


Äldre, känsliga, svaga patienter eller patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion:

Initial dos* 0,25 mg, två till tre gånger dagligen.

Underhållsdos: 0,5 till 0,75 mg per dag fördelade på separata doser: Dosen bör gradvis ökas med högst 0,5 mg var tredje dag vid behov och om sjukdomen kvarstår. Maximal dos: 0,75 mg till fysiskt medtagna patienter, upp till 1,5 mg dagligen till övriga äldre.


* Om biverkningar uppstår, bör dosen reduceras.


Kvällsdosen bör ökas före dagdosen vid behov.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av alprazolam har inte fastställts hos barn och ungdomar under 18 år och därför rekommenderas användning av alprazolam inte till denna åldersgrupp.


Avslutande av behandling

Dosen ska minskas gradvis för att undvika utsättningsfenomen. Nedtrappningen bör göras med 0,5 mg var tredje dag eller i vissa fall ännu långsammare.


Behandlingen skall i möjligaste mån inledas, uppföljas och avslutas av en och samma läkare.


Administreringssätt


Oral användning

Tabletterna bör tas tillsammans med vätska och kan tas oberoende av måltid.


4.3 Kontraindikationer



Varningar och försiktighet


Särskilda patientgrupper


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt av alprazolam har inte fastställts hos barn och ungdomar under 18 år och därför rekommenderas användning av alprazolam inte till denna åldersgrupp.


Försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2).


Bensodiazepiner ska inte ges till patienter med svårt nedsatt leverfunktion eftersom bensodiazepiner kan främja utveckling av encefalopati (se avsnitt 4.3).


Det rekommenderas att följa den allmänna principen om att använda lägsta effektiva dos till äldre och/eller svaga patienter för att förhindra utveckling av ataxi eller översedering (se avsnitt 4.2). Använd alprazolam med försiktighet till äldre patienter eftersom det finns risk för fall som en sekundär muskelavslappnande effekt av bensodiazepiner.


Bensodiazepiner ska användas med yttersta försiktighet till patienter med tidigare alkohol-, drog- eller läkemedelsmissbruk (se avsnitt 4.5).


Eftersom det finns risk för respiratorisk depression, bör en lägre dos användas till patienter med kronisk respiratorisk insufficiens.


Bensodiazepiner bör inte användas som primär behandling av psykoser.


Bensodiazepiner och bensodiazepinliknande medel bör inte användas ensamt till patienter med svår depression eller ångest som är förknippat med svår depression, eftersom de kan framkalla eller öka suicidrisken hos sådana patienter. Därför bör alprazolam användas med försiktighet och den föreskrivna mängden bör vara begränsad till patienter med tecken och symtom på en depression eller självmordsbenägenhet.


Tolerans

En viss förlust av den hypnotiska effekten av bensodiazepiner kan utvecklas efter några veckors upprepad användning.


Beroende

Användning av bensodiazepiner kan leda till utveckling av fysiskt och psykiskt beroende av dessa produkter. Beroenderisken ökar med dosen och behandlingstiden. Risken är också större hos patienter som varit alkohol- eller drogmissbrukare. Läkemedelsberoende kan uppkomma vid terapeutiska doser och/eller hos patienter som inte har några individuella riskfaktorer. Det finns en ökad risk för läkemedelsberoende vid samtidig användning av flera bensodiazepiner oavsett ångestdämpande eller sömngivande indikation. Fall av missbruk har också rapporterats.


Då ett fysiskt beroende har utvecklats, kan ett abrupt behandlingsavbrott åtföljas av abstinenssymptom. Dessa kan bestå av huvudvärk och muskelsmärta, extrem ångest, spänningstillstånd, rastlöshet, förvirring och irritation. I allvarliga fall kan följande symptom uppträda: overklighetskänsla, depersonalisation, hyperakusi, domningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet mot ljus, ljud och beröring, hallucinationer och epileptiska anfall. Abstinenssymptomen kan uppträda flera dagar efter avslutad behandling.


Reboundfenomen såsom sömnlöshet och oro

Ett övergående syndrom där de symptom som föranledde behandling med bensodiazepiner återkommer i förstärkt form kan inträffa vid utsättande av behandling. Syndromet kan åtföljas av andra symtom såsom humörsvängningar, oro eller sömnlöshet och rastlöshet. Eftersom risken för utsättningsreaktioner/återfallssymptom är större efter abrupt utsättning av behandlingen, rekommenderas att dosen reduceras gradvis (nedtrappning).


Behandlingstid

Behandlingstiden bör vara så kort som möjligt (se avsnitt 4.2) beroende på indikationen. Vid ångest bör inte behandlingstiden överskrida 8-12 veckor, inklusive nedtrappningsperioden. Förlängning av behandlingstiden bör inte ske utan omvärdering av situationen.


Det kan vara lämpligt att i början av behandlingen informera patienten om att behandlingen är tidsbegränsad och tydligt förklara hur dosen gradvis kommer att reduceras.

Dessutom är det viktigt att patienten är medveten om risken för återfallssymptom för att minska risken för oro över dessa symtom ifall de skulle inträffa vid avslutande av behandlingen. Vid användning av bensodiazepiner med kort halveringstid, finns det indikationer om att utsättningssymtom kan uppkomma inom dosintervallet, särskilt vid användning av höga doser.


När bensodiazepiner med lång halveringstid används, är det viktigt att varna för att byta till bensodiazepiner med kort halveringstid på grund av de utsättningssymtom som kan uppkomma.


Vid abrupt utsättning av bensodiazepiner kan det uppträda parestesier, perceptoriska förändringar och overklighetskänsla under en eller flera veckor. I några fall har krampanfall rapporterats.


Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, agitation, irritation, vanförställningar, raseriutbrott, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, svåra insomningsproblem, delirium, olämpligt beteende och andra onormala beteendemönster förekommer vid användning av bensodiazepiner. Om dessa uppkommer, ska behandlingen sättas ut. De uppkommer oftare hos barn och äldre. Särskild försiktighet bör iakttas vid förskrivning av bensodiazepiner till patienter med borderline och antisocial personlighetsstörning.


Amnesi

Bensodiazepiner kan framkalla anterograd amnesi. Detta tillstånd uppstår oftast flera timmar efter att läkemedlet har intagits och för att minska risken, bör patienten försäkra sig om att de kan få 7-8 timmars ostörd sömn.


Alprazolam Stada innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel; galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Farmakodynamiska interaktioner


Alkohol

Bensodiazepiner ger en additiv effekt vid samtidig administrering med alkohol. Samtidigt intag med alkohol rekommenderas därför inte. Kombination med alkohol potentierar den sedativa effekten av alprazolam.


Psykofarmaka

Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med andra psykofarmaka såsom opioder (analgetika, antitussiva medel, substitutionsbehandling), särskilt hos äldre.


Alprazolam bör användas med försiktighet vid samtidig behandling med andra CNS-depressiva läkemedel. En förstärkt CNS-depressiv effekt kan uppträda och bensodiazepiner ger en additiv effekt vid samtidigt intag av CNS-depressiva eller psykotropa läkemedel såsom antipsykotika (neuroleptika), anxiolytika/sedativa, vissa antidepressiva, sömnmedel, narkotiska analgetika (opioder), antiepileptika, anestetika och sedativa H1-antihistaminer.


Tas tabletterna i kombination med narkotiska analgetika kan också en förhöjd eufori uppträda som kan leda till ökat beroende.


Klozapin

Med klozapin finns en ökad risk för respiratoriskt och/eller hjärtstillestånd.


Muskelrelaxantia

Man ska vara förberedd på en ökning av den muskelavslappnande effekten (fallrisk) när alprazolam används under behandling med ett muskelavslappnande medel, särskilt i början av behandlingen.


Farmakokinetiska interaktioner


CYP3A4-hämmare

Farmakokinetiska interaktioner kan inträffa när alprazolam ges tillsammans med läkemedel som hämmar leverenzymet CYP3A4 genom att öka plasmanivåerna av alprazolam. Alprazolam bör därför användas med försiktighet till patienter som tar dessa läkemedel och en minskning av dosen kan vara nödvändig vid samtidig administrering.


Itrakonazol, en potent CYP3A4-hämmare, ökar AUC och förlänger eliminationshalveringstiden för alprazolam. I en studie där friska frivilliga fick itrakonazol 200 mg/dag samt 0,8 mg alprazolam ökade AUC två till tre gånger och eliminationshalveringstiden förlängdes till cirka 40 timmar. Förändringar har också setts i alprazolams effekter på psykomotorisk funktion. Itrakonazol kan förstärka alprazolams CNS-dämpande effekter och utsättning av itrakonazol kan minska den terapeutiska effekten av alprazolam.


Samtidig användning av potenta CYP3A4-hämmare som itrakonazol, ketokonazol, posakonazol, vorikonazol, HIV-proteashämmare eller vissa makrolidantibiotika (klaritromycin, telitromycin) rekommenderas inte. Om samtidig användning anses nödvändig bör alprazolamdosen reduceras till hälften eller en tredjedel.


Erytromycin hämmar metabolismen av alprazolam. Plasmakoncentrationen av alprazolam ökar med ca 50 %. Kombinationen kan kräva dosanpassning.


Nefazodon hämmar CYP3A4-katalyserad oxidation av alprazolam. Detta resulterar i en dubblering av alprazolams plasmakoncentrationer och risk för förstärkta CNS-effekter.

Vid samtidig behandling rekommenderas att dosen av alprazolam halveras.


Behandling med fluvoxamin förlänger halveringstiden av alprazolam från 20 till 34 timmar och fördubblar plasmakoncentrationen av alprazolam. Vid samtidig behandling bör alprazolamdosen halveras.


Fluoxetin har en måttligt hämmande effekt på metabolismen av alprazolam med ökade plasmakoncentrationer som följd. Vid samtidig behandling förstärks därför alprazolams psykomotoriska effekter. En dosjustering kan vara nödvändig.


Andra CYP3A4-hämmare som kan förväntas öka plasmakoncentrationen av alprazolam är diltiazem och flukonazol. Dossänkning kan vara nödvändig.


Cimetidin minskar clearance av alprazolam, möjligen med förstärkt effekt som följd. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.


CYP3A4-inducerare

Patienter som samtidigt behandlas med alprazolam och teofyllin får signifikant lägre plasmakoncentrationer av alprazolam än patienter enbart behandlade med alprazolam, möjligen på grund av inducerad metabolism. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.


Karbamazepin tycks kunna inducera metabolismen av alprazolam med minskad effekt som följd. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.


Alprazolams effekt på farmakokinetiken av andra läkemedel

Ökade digoxinkoncentrationer har rapporterats vid samtidig användning av 1 mg alprazolam dagligen, särskilt hos äldre. Patienter som samtidigt får alprazolam och digoxin ska därför noggrant övervakas för tecken och symptom på digoxintoxicitet.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

En stor mängd data, baserade på kohortstudier, indikerar att exponering för bensodiazepiner under första trimestern inte är associerat med någon riskökning för allvarliga missbildningar. Några tidiga epidemiologiska case-control studier har dock visat på en ökad risk för gomspalt. Data indikerade att risken att få ett barn med gomspalt efter att modern exponerats för bensodiazepiner är mindre än 2/1000 jämfört med förekomsten av sådana missbildningar på ungefär 1/1000 i den allmänna populationen.

Högdosbehandling med bensodiazepiner, under graviditetens andra och/eller tredje trimester, har visat på en minskning av aktiva fosterrörelser och en variabilitet i hjärtrytm hos fostret.

Då behandling under graviditetens senare del behöver genomföras på grund av medicinska skäl kan ”floppy infant syndrome” såsom axial hypotoni och problem med sugförmågan, vilket kan leda till att en försämrad viktuppgång, observeras även vid låga doser. Dessa tecken är reversibla men kan vara från 1 upp till 3 veckor, beroende på produktens halveringstid. Vid höga doser kan respiratorisk depression eller apné och hypotermi förekomma hos nyfödda. Dessutom kan neonatala abstinensbesvär med hyperexitabilitet, oro och tremor observeras några dagar efter födseln även om ”floppy infant sydrome” inte har observerats. Uppkomsten av utsättningssymtom efter födseln beror på substansens halveringstid.


Sammanfattningsvis kan användande av alprazolam under graviditet övervägas, om terapeutisk indikation och dosering respekteras strikt.


Om behandling med alprazolam är nödvändig under graviditetens senare del bör höga doser undvikas och abstinensbesvär och/eller ”floppy infant syndrome” hos nyfödda monitoreras.

Följaktligen är användning under förlossning endast tillåtet på strikt indikation.


Amning

Alprazolam utsöndras i modersmjölk i små mängder. Alprazolamrekommenderas emellertidinte under amning.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Alprazolam har påtagliga effekter på förmågan att köra bil och använda maskiner.

Sedation, amnesi, nedsatt koncentrations- och försämrad muskelförmåga kan negativt påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Patienter bör varnas för detta och rekommenderas att inte köra eller använda maskiner under behandling. Alkohol förstärker dessa effekter. Vid otillräcklig mängd sömn ökar risken för nedsatt reaktionsförmågan (se avsnitt 4,5).


4.8 Biverkningar


Biverkningarna är klassificerade under organrubriker och frekvens anges enligt följande indelning:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Endokrina störningar

Mindre vanliga: hyperprolaktinemi.


Metabolism och nutrition

Vanliga: minskad aptit.

Ingen känd frekvens: Anorexi, aptitstimulering.


Psykiska störningar

Vanliga: Förvirring, depression

Mindre vanliga: Hallucinationer, raseri,aggressivitet, fientligt beteende, oro, agitation, förändringar i libido, sömnstörningar (t.ex. sömnlöshet), onormala tankar, nervositet, stimulering.


Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Sedering, dåsighet (uppträder initialt hos ca 30 % av patienterna, men minskar vanligen efter några dagar eller vid dosminskning).

Vanliga: Ataxi, koordinationssvårigheter, försämrat minnesförmåga, sluddrigt tal, koncentrationssvårigheter, yrsel, huvudvärk, berusningskänsla.

Mindra vanliga: Amnesia, dystoni, tremor.

Ingen känd frekvens: Nedsatt reaktionsförmåga, autonoma manifestationer (såsom ökad salivbildning, nästäppa och takykardi).


Ögon

Vanliga: Dimsyn.


Blodkärl

Ingen känd frekvens: Hypotoni.


Magtarmkanalen

Vanliga: Förstoppning, diarré, illamående.

Mindre vanliga: Kräkningar.

Sällsynta: Muntorrhet.

Ingen känd frekvens: Dysfagi.


Lever och gallvägar

Mindre vanliga: Onormal leverfunktion, gulsot.

Ingen känd frekvens: Hepatit.


Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: Hudreaktioner, dermatit.


Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Muskelsvaghet (risk att ramla omkull).


Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: Inkontinens, urinretention.


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mindre vanliga: Sexuell dysfunktion, menstruella oregelbundenheter.


Allmänna symtom

Vanliga: Asteni, irritation.

Ingen känd frekvens: Trötthet, perifert ödem.


Undersökningar

Mindre vanliga: Viktförändring, ökning av intraokulärt tryck.


Depression

Hos känsliga individer kan tidigare oupptäckt depression bli tydlig vid användning av bensodiazepiner.


Psykiatriska och ”paradoxala” reaktioner

Reaktioner som rastlöshet, agitation, irritation, aggressivitet, vanföreställningar, raseriutbrott, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende och andra beteendestörningar kan förekomma, de uppstår främst hos äldre patienter.


Beroende

Användning (även vid terapeutiska doser) kan leda till utvecklande av ett fysiskt beroende. Utsättning av behandlingen kan leda till utsättningssymtom eller reboundfenomen.Psykiskt beroende kan uppkomma. Fall av missbruk har rapporterats (se även avsnitt 4.4).


Amnesi

Anterograd amnesi kan uppstå även vid terapeutiska doser och risken ökar vid högre doser. Amnesi kan åtföljas av olämpligt beteende (se även avsnitt 4.4).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symptom:

Överdosering av bensodiazepiner visar sig ofta som olika grader av sänkning av aktiviteten i det centrala nervsystemet, vilka varierar från dåsighet till koma. I lindriga fall inkluderar symtomen dåsighet, förvirring och letargi, i mer grava fall kan symtomen bestå av ataxi, hypotoni, hypotension, respiratorisk depression, i sällsynta fall koma och i mycket sällsynta fall död.


Reaktioner som yrsel, dysartri och medvetslöshet men även paradoxala reaktioner som agitation, aggressivitet och hallucinationer har rapporterats.

Oro och hallucinos är vanligare med alprazolam än för övriga bensodiazepiner.

Mydriasis eller mios kan förekomma.


Även kramper, arytmi och AV-block kan förekomma, liksom takykardi, hypotermi, illamående och kräkningar.


Toxicitet:

25-50 mg i kombination med alkohol (2 promille i blod) till vuxen gav letal intoxikation. 0,3 mg/kg till 8-åring gav måttlig - allvarlig intoxikation. 10 mg till 13-åring gav måttlig intoxikation. 15 mg (samt alkohol) till vuxen gav allvarlig intoxikation, medan 20-40 mg till vuxen endast gav måttlig intoxikation. Som för andra bensodiazepiner utgör inte överdos risk för livet, om man inte kombinerar det med andra CNS-dämpande läkemedel (inklusive alkohol). Vid händelse av överdos av någon medicinsk produkt ska man ha i åtanke att flera läkemedel kan ha tagits. Behandling ska anpassas i enlighet med detta.


Behandling:

Efter en överdos av bensodiazepiner via oral administrering bör kräkning framkallas (inom en timme) om patienten är vid medvetande, eller via ventrikelsköljning samtidigt som man skyddar luftvägarna om patienten är medvetslös. Patienter med lindriga tecken på intoxikation bör sova ut under observation. Om tömning av magsäcken inte ger någon förbättringbör aktivtkol tillförasför att reducera absorptionen. Särskild uppmärksamhet bör ges åt respiratoriskaoch kardiovaskulära funktioner vid intensivvård.

Behandling med bensodiazepinantagonister (t ex flumazenil) bör övervägas vid allvarliga fall, men pga bensodiazepinernas längre effektduration, rekommenderas kontinuerlig infusion (se produktresumé för flumazenilprodukter för doseringsanvisningar). Flumazenil kan öka risken för krampanfall.

Forcerad diures eller hemodialys saknar värde.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Lugnande medel, bensodiazepinderivat

ATC-kod: N05BA12


Alprazolam är en bensodiazepin med en triazolring kopplad till strukturen. Alprazolam binder till bensodiazepin-receptorerna och ger härigenom en potentiering av GABA-systemet. Substansen har en snabbt insättande effekt på de vanliga ångestsymptomen såsom agitation, rastlöshet och spänning. Alprazolam ger anxiolytisk effekt vid behandling av depression. Dåsighet är inte ovanligt initialt vid terapeutiska doser, men avtar vid fortsatt behandling. I anxiolytiska doser ger alprazolam ingen eller ringa muskelsvaghet.


Alprazolam ger en dosberoende minskning av REM-sömn och en förlängning av REM-latens.

Toleransutveckling har setts mot den sedativa effekten men däremot ej mot den anxiolytiska effekten av alprazolam.


Farmakokinetiska uppgifter


Biotillgängligheten av alprazolam är ca 90 %. Samtidigt födointag fördröjer absorptionen av alprazolam men utan att påverka den absorberade mängden. Maximal plasmakoncentration erhålles 1-2 timmar efter intag, och plasmanivåerna är proportionella mot den givna dosen. Proteinbindningsgraden för alprazolam är ca 70 %, clearance ca 1 ml/min/kg kroppsvikt och distributionsvolymen ca 1 liter/kg. Alprazolam ger ingen eller endast ringa enzyminduktion.


Alprazolam genomgår en omfattande metabolisering i levern, främst genom hydroxylering till alfa-hydroxi-alprazolam och 4-hydroxialprazolam. Dessa metaboliter glukuronideras sedan innan de utsöndras i urinen. Flertalet studier indikerar att enzymet CYP3A4 katalyserar metabolismen av alprazolam. Halveringstiden för alprazolam är i eliminationsfasen ca 12 timmar. Huvudmetaboliterna är biologiskt aktiva. De har halveringstider jämförbara med alprazolam och förekommer i låga koncentrationer, varför de inte nämnvärt bidrar till den farmakologiska effekten.


Hos äldre män kan det bli en förlängd eliminationshalveringstid (ca 19 timmar).


Halveringstiden är förlängd vid nedsatt leverfunktion.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Hos råttor som fått alprazolam i 24 månader visades, för både honor och hannar, tendens till dosrelaterad ökning av antal katarakter och kärlbildning i hornhinna.

I en toxikologisk studie med upprepad dosering (12 månader) med höga doser peroralt observerades konvulsioner hos hund, i vissa fall dödliga. Betydelse för människa är inte klar.

Ingen karcinogenicitet påvisades hos råtta eller mus.

Alprazolam givet till råtta och kanin i höga doser orsakade en ökning av missbildningar och fosterdöd.

Prenatal exponering av bensodiazepiner hos mus och råtta, däribland alprazolam, har förknippats med beteendeförändringar hos avkomman. Betydelsen av dessa förändringar för människa är oklar.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


Förteckning över hjälpämnen


Natriumdokusat

Natriumbensoat (E211)

Pregelatiniserad stärkelse

Mikrokristallin cellulosa

Laktosmonohydrat

Magnesiumstearat

Kolloidal vattenfri kiseldioxid


Alprazolam Stada 0,5 mg tablett: innehåller även erytrosin aluminiumlack (E127) som består av erytrosin och aluminiumhydroxid.

Alprazolam Stada 1 mg tablett: innehåller även indigokarmin aluminiumlack (E132) som består av indigotin och aluminiumhydroxid.


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


3 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 30 C.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Blister av PVC/ aluminium.

Förpackningsstorlekar:

0,25 mg/ 0,5 mg: 7, 10, 14, 20, 21, 28, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 84, 90, 100, 200, 250, 500 och 1000 tabletter.

1 mg: 10, 14, 20, 21, 28, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 84, 90, 100, 200, 250, 500 och 1000 tabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Alprazolam STADA 0,25 mg tablett: 15898

Alprazolam STADA 0,5 mg tablett: 15899

Alprazolam STADA 1 mg tablett: 15900


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2000-12-15/2010-12-15


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-06-11