PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Amlodipin STADA 5 mg tablett

Amlodipin STADA 10 mg tablett

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Amlodipin STADA 5 mg tabletter

En tablett innehåller 5 mg amlodipin (som amlodipinmesilatmonohydrat)

Amlodipin STADA 10 mg tabletter

En tablett innehåller 10 mg amlodipin (som amlodipinmesilatmonohydrat)

För fullständig förteckning över hjälpämnena, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Tablett

Amlodipin STADA 5 mg tabletter

Tabletterna är vita till benvita, runda och bikonvexa, märkta ”5” på ena sidan.

Amlodipin STADA 10 mg tabletter

Tabletterna är vita till benvita, runda och bikonvexa med brytskåra på den ena sidan och märkta”10” på den andra sidan.

Tabletten kan delas i två lika stora delar.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Hypertoni.

Kronisk stabil angina pectoris.

Vasospastisk (Prinzmetals) angina

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna

Vanlig initialdos för behandling av både hypertoni och angina pectoris är 5 mg en gång dagligen. Dosen kan ökas till maximalt 10 mg beroende på patientens svar på behandlingen. Hos patienter med hypertoni har amlodipin använts i kombination med ett tiaziddiuretikum, alfablockerare, betablockerare, eller en ACE-hämmare. Vid angina pectoris kan amlodipin användas som monoterapi eller i kombination med annat läkemedel mot angina pectoris till patienter med kärlkramp som är refraktära mot nitrater och/eller adekvata doser av betablockerare.

Ingen dosjustering av amlodipin krävs vid samtidig administrering av tiaziddiuretika, betablockerare och ACE-hämmare.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Samma doser av Amlodipin Stada till äldre och yngre patienter tolereras lika väl. Normala dosregimer rekommenderas till äldre, men ökning av dosen bör ske med försiktighet (se avsnitt 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Någon dosregim för patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion har inte fastställts, amlodipin ska därför administreras med försiktighet och startdosen bör läggas på den lägre delen av dosintervallet (se avsnitt 4.4 och 5.2). De farmakonkiketiska egenskaperna av amlodipin har inte studerats bland patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Amlodipin doseringen bör inledas med den lägsta dosen och upptitreras långsamt hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Förändringar av plasmakoncentrationen av amlodipin är inte relaterade till graden av njurfunktionsnedsättning, därför rekommenderas normal dos till dessa patienter

Amlodipin kan inte dialyseras.

Pediatrisk population

Barn och ungdomar med hypertoni från 6 år till 17 år:

Den rekommenderade blodtryckssänkande orala dosen hos barn i åldrarna 6-17 år är 2,5 mg en gång dagligen som start dos, upp-titreras till 5 mg en gång dagligen om mål blodtrycket inte uppnås efter 4 veckor.Doser över 5 mg dagligen har inte studerats hos pediatriska patienter (se avsnitt 5.1 och 5.2).

Doser av amlodipin 2,5 mg är inte möjligt med detta läkemedel.

Barn under 6 år

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt
Tablett för oral administrering

4.3 Kontraindikationer

Amlodipin är kontraindicerat hos patienter med:

• Överkänslighet mot dihydropyridinderivater, amlodipin eller något hjälpämne

• Svår hypotoni

• Chocktillstånd (även kardiogen chock)

• Förträngning av aortas utflödesområde från vänster kammare (t ex svår aortastenos)

• Hemodynamisk instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt

4.4 Varningar och försiktighet

Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts.

Patienter med hjärtsvikt

Patienter med hjärtsvikt bör behandlas med försiktighet. I långtidsstudier på patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klass III och IV) var antalet rapporterade fall av lungödem högre i den grupp som behandlades med amlodipin än i placebogruppen (se avsnitt 5.1).

Kalciumantagonister, inklusive amlodipin, bör användas med försiktighet av patienter med kronisk hjärtinsufficiens, eftersom det kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet.

Användning till patienter med nedsatt leverfunktion

Halveringstiden för amlodipin är förlängd och AUC-värden är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion och doseringsrekommendationer har inte fastställts. Amlodipin bör därför inledas i den lägre delen av doseringsintervallet och försiktighet bör iakttas, både vid initial behandling och då dosen ökas. Långsam upptitrering och noggrann övervakning kan vara nödvändig för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.

Användning till äldre patienter

Hos äldre patienter bör dos ökning ske med försiktighet (se avsnitt 4,2 och 5.2).

Användning till patienter med njursvikt

Amlodipin kan användas hos dessa patienter vid normala doser. Förändringar i amlodipin plasmakoncentrationen är inte korrelerade till graden av nedsatt njurfunktion. Amlodipin är inte dialyserbart.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Andra läkemedels påverkan på amlodipin

CYP3A4-hämmare:Samtidig användning av amlodipin med starka eller måttliga CYP3A4-hämmaren (proteashämmare, antimykotika av azoltyp, makrolider såsom erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amlodipin. Den kliniska relevansen av dessa PK variationer kan vara mer uttalad hos äldre. Klinisk övervakning och dosjustering kan därför vara nödvändigt.

Klaritromycin är en CYP3A4-hämmare. Det finns en ökad risk för hypotoni hos patienter som får klaritromycin med amlodipin. Nära observation av patienten rekommenderas när amlodipin administreras samtidig med klaritromycin.

CYP 3A4-inducerare:Det finns inga tillgängliga data om effekten av CYP3A4-inducerare på amlodipin. Samadministrering av CYP3A4-inducerare (såsom rifampicin, hypericum perforatum) kan leda till minskad plasmakoncentration av amlodipin. Amlodipin bör användas med försiktighet tillsammans med CYP3A4-inducerare

Administrering av amlodipin med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom biotillgängligheten kan öka hos några patienter vilket resulterer i en ökad blodtryckssänkande effekt.

Dantrolen (infusion): Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med hyperkalemi efter administrering av verapamil och dantrolen i.v. På grund av risken för hyperkalemi, rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister såsom amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign hypertermi.

Effekten av amlodipin på andra läkemedel

Den blodtryckssänkande effekten av amlodipin förstärker den blodtryckssänkande effekten av andra läkemedel med antihypertensiva egenskaper.

I kliniska interaktionsstudier har amlodipin inte visats påverka de farmakokinetiska egenskaperna för atorvastatin, digoxin, warfarin eller ciklosporin.

Simvastatin: Samtidig administrering av upprepade doser av 10 mg amlodipin med 80 mg simvastatin resulterade i en 77 % ökning av exponeringen för simvastatin jämfört med simvastatin ensamt. Begränsa dosen av simvastatin hos patienter som får amlodipin till 20 mg dagligen.

Takrolimus: Det finns en risk för förhöjda takrolimusnivåer i blodet vid samtidig administrering med amlodipin. För att undvika takrolimustoxicitet är det vid administrering av amlodipin till patienter som behandlas med takrolimus nödvändigt med övervakning av takrolimusnivåerna i blodet, samt i tillämpliga fall dosjustering av takrolimus.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Säkerheten av amlodipin under graviditet har inte fastställts.

Reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser har observerats i djurstudier (se avsnitt 5.3).

Användning under graviditet rekommenderas endast när det inte finns något säkrare alternativ och när sjukdomen i sig medför större risk för modern och fostret.

Amning

Uppgift saknas om amlodipin utsöndras i bröstmjölk Ett beslut om att fortsätta/avbryta amningen eller fortsätta/avbryta behandling med amlodipin bör göras med hänsyn till nyttan av amning för barnet och nyttan av amlodipin behandling för modern.

Fertilitet

Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Amlodipin kan ha mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Om patienter som tar amlodipin lider av yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan reaktionsförmågan vara nedsatt. Försiktighet rekommenderas särskilt i början av behandlingen.

4.8 Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna under behandling är somnolens, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, vallningar, buksmärtor, illamående, ankelsvullnad, ödem och trötthet.

Biverkningar har observerats och rapporterats under behandling med amlodipin enligt följande indelningar:

Mycket vanliga (>1/10);Vanliga (>1/100 och <1/10);Mindre vanliga (>1/1000 och <1/100);Sällsynta (>1/10 000 och <1/1000);Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Organsystem	Frekvens	Biverkningar
Blodet och lymfsystemet	Mycket sällsynta	Leukocytopeni, trombocytopeni
Immunsystemet	Mycket sällsynta	Allergiska reaktioner
Metabolism och nutrition	Mycket sällsynta	Hyperglykemi
Psykiska störningar	Mindre vanliga	Sömnstörningar, humörsvängningar (inklusive ångest), depression
	Sällsynta	Förvirring
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga	Dåsighet, yrsel, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen)
	Mindre vanliga	Tremor, dysgeusi, synkope, hypestesi, parestesi
	Mycket sällsynta	Hypertoni, perifer neuropati
	Ingen känd frekvens	Extrapyramidal sjukdom
Ögon	Mindre vanliga	Synrubbningar, (inklusiv diplopi)
Öron	Mindre vanliga	Tinnitus
Hjärtat	Vanliga	Palpitationer
	Mycket sällsynta	Myokardiell infarkt, arytmier (inklusive extrasystole, takykardi och atriell arrytmi)
Blodkärl	Vanliga	Ansiktsrodnad
	Mindre vanliga	Hypotension
	Mycket sällsynta	Vaskulit
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre vanliga	Dyspne, rinit
	Mycket sällsynta	Hosta
Magtarmkanalen	Vanliga	Magsmärtor, illamående
	Mindre vanliga	Kräkningar, dyspepsi, förändrade tarmvanor (inklusiv diarré och förstoppning), muntorrhet
	Mycket sällsynta	Pankreatit, gastrit, gingivahyperplasi
Lever och gallvägar	Mycket sällsynta	Hepatit, gulsot, förhöjda leverenzymer*
Hud och subkutan vävnad	Mindre vanliga	Alopeci, purpura, missfärgning av huden, svettning, klåda, utslag, exantem
	Mycket sällsynta	Angioödem, erytema multiforme, urtikaria, exfolativ dermatit, Stevens-Johnson syndrom, Quincks ödem, ljuskänslighet
Muskoloskeletala systemet och bindväv	Vanliga	Ankelsvullnad
	Mindre vanliga	Artralgi, myalgi, muskelkramper, ryggvärk
Njurar och urinvägar	Mindre vanliga	Miktionsstörningar, nykturi, ökad mikturationsfrekvens
Reproduktions-organ och bröstkörtel	Mindre vanliga	Impotens, gynekomasti
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället	Vanliga	Ödem, fatigue
	Mindre vanliga	Bröstsmärtor, asteni, smärta, malaise
Undersökningar	Mindre vanliga	Ökning eller minskning i vikt

* sannolik i samband med gallstas.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Erfarenheten av avsiktlig överdosering hos människa är begränsad.

Symtom:

Tillgängliga data tyder på att kraftig överdosering kan ge svår perifer vasodilatation och möjligen reflextakykardi. Med påföljande uttalad och förmodligen även förlängd systemisk hypotension upp till och inkluderande chock med dödlig utgång har rapporterats.

Behandling:

Kliniskt signifikant hypotension på grund av överdos av amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt stöd inklusive frekvent kontroll av hjärtfunktion och andning, upphöjning av benen samt uppmärksamhet på vätskebalans och urinutsöndring.

Ett kärlsammandragande medel kan vara till hjälp för att normalisera kärl och blodtryck, förutsatt att sådan behandling inte är kontraindicerad. Administrering av intravenöst kalciumglukonat kan vara fördelaktigt för att motverka effekten av kalciumkanalblockering.

Ventrikeltömning kan ibland vara befogad. Administrering av aktivt kol upp till 2 timmar efter en dos amlodipin 10 mg till friska personer visade sig reducera absorptionshastigheten av amlodipin.

Dialys är förmodligen inte effektivt eftersom amlodipin till stor del är proteinbundet.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: kalciumkanalsblockerare, selektiva kalciumantagonister med huvudsakligen vaskulär effekt

ATC-kod: C08CA01

Amlodipin är en kalciumantagonist och jon tillströmning hämmare dihydropyridingruppen (långsam kanalblockerare eller kalciumjonantagonist) och hämmar det transmembrana flödet av kalciumjoner till glatt muskulatur i hjärta och kärl.

Mekanismen bakom amlodipins antihypertensiva effekt är en direkt relaxerande effekt på kärlens glatta muskulatur. Den exakta verkningsmekanismen med vilken amlodipin lindrar angina är inte helt fastställd men amlodipin minskar den totala ischemiska belastningen genom följande två mekanismer:

Dosering en gång dagligen ger kliniskt signifikant sänkning av blodtrycket (i både liggande och stående ställning) under hela dygnet hos patienter med förhöjt blodtryck.

På grund av sin långsamt insättande verkan orsakar amlodipin inte akut hypotoni.

Hos patienter med angina ger amlodipin en gång dagligen en ökning av total arbetsförmåga, fördröjer av angina-attacker och ger längre tid till1 mm ST-sänkning. Amlodipin minskar både frekvensen av angina-attacker och behovet av nitroglycerin-tabletter.

Amlodipin har inte satts i samband med några negativa metabola effekter eller förändring av plasmalipider och är lämplig för patienter med astma, diabetes och gikt.

Användning hos patienter med kranskärlssjukdom (CAD)

Amlodipins effektivitet för att förhindra kliniska händelser hos patienter med kranskärlssjukdom (CAD) har undersökts i en oberoende, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie med 1 997 patienter, ”Comparison of Amlodipine vs Enalapril to Limit Occurences of Thrombosis” (CAMELOT). Av dessa patienter behandlades 663 med amlodipin 5–10mg, 673 patienter behandlades med enalapril 10-20 mg och 655 patienter behandlades med placebo, förutom standardbehandling med statiner, betablockerare, diuretika och acetylsalicylsyra, under 2 år. De viktigaste resultaten redovisas i tabell 1. Resultaten visar att amlodipinbehandling gav färre sjukhusinläggningar på grund av angina och färre revaskuleringsingrepp hos patienter med CAD.

Tabell 1. Förekomst av signifikanta kliniska utfall för CAMELOT

Kardiovaskulär händelse antal (%)				Amlodipin jämfört med Placebo
Resultat	Amlodipin	Placebo	Enalapril	Riskkvot (95 % CI)	P-värde
Primära effektmått
Kardiovaskulära biverkningar	110 (16,6)	151 (23,1)	136 (20,2)	0,69 (0,54-0,88)	0,003
Enskilda komponenter
Koronar revaskularisering	78 (11,8)	103 (15,7)	95 (14,1)	0,73 (0,54-0,98)	0,03
Sjukhusinläggning p.g.a. angina	51 (7,7)	84 (12,8)	86 (12,8)	0,58 (0,41-0,82)	0,002
Icke-fatal hjärtinfarkt	14 (2,1)	19 (2,9)	11 (1,6)	0,73 (0,37-1,46)	0,37
Stroke eller TIA	6 (0,9)	12 (1,8)	8(1,2)	0,50(0,19-1,32)	0,15
Kardiovaskulär död	5 (0,8)	2 (0,3)	5 (0,7)	2,46 (0,48-12,7)	0,27
Sjukhusinläggning p.g.a. hjärtsvikt	3 (0,5)	5 (0,8)	4 (0,6)	0,59 (0,14-2,47)	0,46
Återupplivning efter hjärtstopp	0	4 (0,6)	1 (0,1)	NA	0,04
Nydebuterade perifer kärlsjukdom	5 (0,8)	2 (0,3)	8 (1,2)	2,6(0,50-13,4)	0,24

[Förkortningar:CI-konfidensintervall, PCI-perkutan koronoarangioplastik, TIA-transitorisk ischemisk attack.]

Patienter med hjärtsvikt

Kliniska studier med avseende på hemodynamik och arbetsförmåga på patienter med hjärtsvikt NYHA klass II-IV har visat att amlodipin inte leder till någon klinisk försämring av arbetsförmåga, ejektionsfraktion i vänster kammare eller kliniska symtom.

En placebokontrollerad studie (PRAISE) på patienter med hjärtsvikt NYHA klass III-IV där patienterna fick digoxin, diuretika och ACE-hämmare har visat att amlodipin inte leder till ökad risk för mortalitet eller kombinerad risk för mortalitet och morbiditet med hjärtsvikt.

Uppföljningsstudien (PRAISE 2) visade att amlodipin inte påverkade den totala eller kardiovaskulära mortaliteten hos patienter med hjärtsvikt klass III-IV utan ischemiskt ursprung. Amlodipinbehandlingen associerades i studien med en ökad förekomst av lungödem, även om detta inte kunde relateras till en ökning av symtomen.

Studie av behandling för att förhindra hjärtattack (ALLHAT)

I en randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad ”Antihypertensive and Lipid-Lowering Treatment to Prevent Heart Attack Trial" (ALLHAT) jämfördes nya läkemedelsbehandlingar: amlodipin 2,5–10 mg/dag (kalciumantagonist) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-hämmare) som första linjens behandlingar jämfördes med tiaziddiuretikum, klortalidon 12,5-25 mg/dag vid lindrig till måttlig hypertoni.

Totalt 33 357 hypertensiva patienter i ålder 55 år eller äldre randomiserades och följdes under i genomsnitt 4,9 år. Patienterna uppvisade minst ytterligare en riskfaktor för kranskärlssjukdom, så som tidigare hjärtinfarkt eller stroke (> 6 månader före studiestarten) eller annan dokumenterad aterosklerotisk kranskärlssjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C < 35 mg/dl (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi fastställd med EKG eller ekokardiografi (20,9 %), pågående cigarettrökning (21,9 %).

Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Man såg ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling: Relativ risk (RR) var 0,98 95 % CI (0,90–1,07) p = 0,65. Bland de sekundära effektmåtten var incidensen av hjärtsvikt (en komponent i det kombinerade kardiovaskulära effektmåttet) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % resp. 7,7 %, RR 1,38, 95 % CI [1,25–1,52] p < 0,001). Däremot sågs ingen signifikant skillnad i total mortalitet mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling. RR 0,96 95 % CI (0,89–1,02) p = 0,20.

Användning till barn (från 6 år och äldre)

I en studie med 268 barn i åldrarna 6-17 år med övervägande sekundär hypertoni, jämfördes en 2,5 mg och 5,0 mg amlodipin med placebo, studiet viste att båda doserna minskade det systoliska blodtrycket betydligt mer än placebo. Skillnaden mellan de båda doserna var inte statistiskt signifikant.

De långsiktiga effekterna av amlodipin på tillväxt, pubertet och generell utveckling har inte studerats. Den långsiktiga effekten av amlodipin på terapi i barndomen för att minska kardiovaskulär morbiditet och mortalitet i vuxen ålder har inte fastställts.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption, distribution och plasmaproteinbinding

Amlodipin absorberas väl efter oral administrering av terapeutiska doser med maximal plasmakoncentration 6-12 timmar efter dosen. Absolut biotillgänglighet av oförändrad aktiv substans uppskattas till 64-80 % Distributionsvolymen är cirka 21 l/kg. In vitro-studier har visat attungefär 97,5% av cirkulerande amlodipin är bundet till plasmaproteiner.

Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av födointag.

Metabolism/Elimination

Halveringstiden i plasma är cirka 35-50 timmar och är konstant vid administrering en gång per dag. Amlodipin metaboliseras i hög utsträckning i levern till inaktiva metaboliter. Cirka 10 % av modersubstansen och 60 % av metaboliterna utsöndras via urinen.

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlopidin hos patienter med nedsatt leverfunktion. Patienter med leversvikt har en minskad clearance av amlopidin, vilket resulterar i längre halveringstid och högre AUC-värden på ungefär 40-60 %.

Äldre patienter

Tiden för att nå maximal plasmakoncentration är densamma för äldre och yngre patienter. Clearance tenderar att vara lägre hos äldre vilket ger en ökning av AUC och terminal halveringstid. Ökningar av AUC och halveringstiden hos patienter med hjärtsvikt var som väntat för patienten åldersgrupp studien.

Barn
En populations farmakokinetisk studie har genomförts i 74 hypertensiva barn i åldern 1månader till 17 år (med 34 patienter i åldern 6 till 12 år och 28 patienter i åldern 13 till 17 år) som fick amlodipin mellan 1,25 och 20 mg som blev get antingen en eller två gånger dagligen. Hos barn 6 till 12 år och ungdomar 13-17 år var den typiska oralt clearance (CL/ F) 22,5 och 27,4 l/timma hos pojkar och 16,4 och 21,3 l/timma hos flickor. Stor variation i exponering mellan individer observerades. Uppgifter som rapporterats hos barn under 6 år är begränsad

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Reproduktionstoxikologi

Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre överlevnad hos avkomman i doser som är runt 50 gånger större än maximal rekommenderad dos för människa räknat i mg/kg.

Nedsatt fertilitet

Man fann ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under 64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) i doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m²). I en annan studie på råttor, där hanråttor behandlades med amlopidinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en human dos baserad på mg/kg, fann man minskade nivåer av follikelstimulerande hormon i plasma och testosteron, samt en minskning i spermadensiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller.

Carcinogenes, mutagenes

Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta dosen (för mus densamma som och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska dosen på 10 mg beräknat som mg/m²) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta.

Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå.

* Baserat på en patientvikt på 50 kg

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa

Kalciumhydrogenfosfat, vattenfri

Natriumstärkelseglykolat typ A

Magnesiumstearat

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

5 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

PVC/PE/PVdC-Al-blister

Amlodipin Stada 5 mg tabletter

7, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 60, 70, 80, 90, 98, 100, 110, 150, 200, 250, 500, 1000

Amlodipin Stada 10 mg tabletter

10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 98, 100, 110, 150, 200, 250, 500, 1000

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG

Stadastrasse 2-18

61118 Bad Vilbel

Tyskland

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

5 mg: 20270

10 mg: 20271

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2005-06-10 / 2008-09-11

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-07-26