Atenolol Accord
Läkemedelsverket 2015-05-21
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Atenolol Accord 25 mg tabletter
Atenolol Accord 50 mg tabletter
Atenolol Accord 100 mg tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Atenolol Accord 25 mg tabletter.
Varje tablett innehåller 25 mg atenolol.
Atenolol Accord 50 mg tabletter.
Varje tablett innehåller 50 mg atenolol.
Atenolol Accord 100 mg tabletter.
Varje tablett innehåller 100 mg atenolol.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Tabletter
Atenolol Accord 25 mg tabletter
Vita, runda, platta tabletter med avsmalnande kanter samt texten ”AA” på ena sidan och brytskåra på andra sidan.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.
Atenolol Accord 50 mg tabletter
Vita, runda, platta tabletter med avsmalnande kanter samt texten "AB" på ena sidan och brytskåra på andra sidan.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.
Atenolol Accord 100 mg tabletter
Via, runda, platta tabletter med avsmalnande kanter samt texten "AC" på ena sidan och brytskåra på andra sidan.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
-
Hypertoni
-
Kronisk, stabil angina pectoris
-
Sekundärprevention efter akut hjärtinfarkt. Tidig intervention inom 12 timmar.
-
Supraventrikulära arytmier:
- paroxysmal surpaventrikulär takykardi (som behandling eller profylax)
- förmaksflimmer eller förmaksfladder: vid otillräckligt svar på maximaldos av hjärtglykosider; när hjärtglykosider är kontraindicerade eller riskerna är större än den möjliga nyttan. -
Ventrikulära arytmier:
- ventrikulära extrasystolier (som profylax eller behandling), om orsaken är ökad sympatisk aktivitet
- kammartakykardi och kammarflimmer (som profylax) särskilt om orsaken är ökad sympatisk aktivitet.
4.2 Dosering och administreringssätt
Dosering och administreringssätt
Dosen bör avgöras individuellt, särskilt med hänsyn till den kliniska effekten. Behandlingen bör inledas med lägsta möjliga dosering så att hjärtsvikt, bradykardi och bronkiala symtom uppmärksammas så snart som möjligt.
Hypertoni: Den
rekommenderade initialdosen är 50 mg. Vanlig underhållsdos vid
hypertoni är en tablett (50–100 mg) dagligen. Maximal effekt uppnås
efter 1–2 veckor. Om man vill sänka blodtrycket ytterligare, kan
man kombinera atenolol med ett annat blodtryckssänkande medel,
t.ex. ett diuretikum.
En dos på 25 mg indiceras endast hos personer med allvarlig njursvikt eller som initialbehandling hos äldre patienter om nödvändigt.
Angina pectoris: 50–100 mg dagligen beroende på den kliniska effekten. Högre doser än 100 mg per dag ger normalt inte bättre effekt. Om så önskas kan den dagliga dosen på 100 mg delas upp på två administreringstillfällen.
Arytmier: Den rekommenderade underhållsdosen är 50–100 mg dagligen.
Sekundärprevention efter hjärtinfarkt: Den orala underhållsbehandling under sjukhusvistelsen är 50–100 mg dagligen som ges vid 1–2 administreringstillfällenhos patienter som är hemodynamiskt stabiliserade.
Pediatrisk population:
Det finns ingen
erfarenhet från användning av atenolol hos barn och sådan
användning rekommenderas därför inte.
Äldre patienter:
Hos äldre patienter ska behandlingen inledas med lägre dos. Dostitrering görs efter klinisk effekt.
Nedsatt njurfunktion:
Glomerulär filtrationshastighet (ml/min/1,73 m2 kroppsyta) |
Rekommenderad dos atenolol (mg/dygn) |
> 35 |
Ingen dosjustering |
15-35 |
25–50 (eller 50–100 per 2 dygn) |
< 15 |
25–50 per 2 dygn |
Vid hemodialys ges en 50 mg tablett efter varje dialys. Behandlingen bör ske på sjukhus eftersom det arteriella trycket plötsligt kan sjunka.
Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig.
Atenolol sväljs ned med tillräcklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten) före mat.
Behandlingen bör inte avbrytas plötsligt. Det kan leda till ett försämrat tillstånd av hypertoni, hjärtsvikt och ischemisk hjärtsjukdom som i sin tur kan leda till hjärtinfarkt. Atenololdosen bör alltid minskas gradvis.
4.3 Kontraindikationer
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
-
Kardiogen chock
-
Okontrollerad hjärtsvikt
-
Sick-sinus syndrom (inklusive sino-atrialt block)
-
Hjärtblock av grad II och III
-
Obehandlat feokromocytom
-
Metabolisk acidos
-
Bradykardi (< 50 slag per minut före behandling)
-
Hypotoni
-
Allvarlig perifer cirkulationsrubbning
-
Floktafenin
-
Allvarlig astma och allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom såsom luftsvägsobstruktion
-
Intravenös administrering av kalciumantagonister (t.ex. verapamil och diltiazem) är kontraindikerad hos patienter som använder atenolol (förutom på intensivvårdsavdelning).
4.4 Varningar och försiktighet
Ischemisk hjärtsjukdom:
Det är särskilt
viktigt hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom att behandlingen
inte avbryts plötsligt. För att tillståndet av angina pectoris inte
ska försämras bör dosen minskas gradvis under 1–2 veckor. Om det är
nödvändigt bör ersättningsterapi samtidigt
insättas.
Hypertoni och arytmier kan även utvecklas.
Dessutom finns
risk för hjärtinfarkt och plötslig död.
Atenolol skall inte ges till patienter med obehandlad kronisk hjärtsvikt. Detta tillstånd ska först stabiliseras.
Kirurgi:
Om det beslutas att avbryta betablockad inför
operation, bör behandlingen avbrytas under minst 24 timmar.
Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under induktion
och intubering, men risken för hypotoni kan dock
öka.
Om behandlingen fortsätts bör försiktighet iakttas vid
användning av vissa anestesimedel. Intravenös administrering av
atropin kan ha skyddande effekt mot vagala reaktioner.
Perifera cirkulationsrubbningar:
Atenolol bör
användas med stor försiktighet hos patienter med perifer
cirkulationsrubbning (Raynauds sjukdom eller syndrom, claudicatio
intermittens), eftersom dessa sjukdomstillstånd kan
förvärras.
Allvarlig perifer cirkulationsrubbning är en
kontraindikation (se kontraindikationer ovan).
Hjärtfrekvens:
Atenolol kan
orsaka bradykardi. Dosen bör minskas om pulsen sjunker till under
50–55 slag/minut vid vila och patienten får symtom i samband med
bradykardin.
Luftvägar:
Luftvägsmotståndet kan öka hos patienter med kronisk
obstruktiv lungsjukdom. Största försiktighet måste därför iakttas
om atenolol används för dessa patienter.
Hjärtblock:
På grund av den
negativa effekten på överledningstiden bör atenolol endast ges med
försiktighet till patienter med grad I hjärtblock.
Nedsatt njurfunktion:
Hos patienter med
nedsatt njurfunktion skall dosen justeras efter
glomerulusfiltrationen (se 4.2 ovan).
Äldre patienter:
Äldre patienter
bör behandlas med försiktighet (se 4.2 ovan).
Prinzmetals angina:
Atenolol kan öka
antalet angina-attacker och varaktigheten av dessa hos patienter
med Prinzmetals angina på grund av alfareceptormedierad
sammandragning av kranskärlen. Därför måste största försiktighet
iakttas om atenolol används för dessa patienter.
Psoriasis:
Patienter med känd psoriasis i anamnesen bör
endast använda atenolol efter noggrant övervägande.
Allergener:
Atenolol kan öka
känsligheten mot allergener och förvärra anafylaktiska reaktioner.
Atenolol kan även minska effekten av epinefrin.
Överkänslighet:
Atenolol kan ge upphov till reaktioner på grund av överkänslighet, bland annat angioödem och urtikaria.
Diabetiker:
Atenolol kan dölja symtom på hypoglykemi, särskilt takykardi, palpitationer och svettning. Patienter som behandlas med atenolol kan ha nedsatt mottaglighet för insulin.
Tyreotoxikos:
Betablockad kan
dölja kardiovaskulära tecken på tyreotoxikos.
Oftalmiska betablockerare:
Den systemiska effekten av orala betablockerare kan förstärkas vid samtidig användning med oftalmiska betablockerare.
Behandlat feokromocytom:
Till patienter med feokromocytom (tumör i binjuremärken) får Atenolol administreras först efter alfareceptorblockad). Blodtrycket ska övervakas noggrant.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Kontraindicerade kombinationer:
-
Floktafenin:
Betareceptorblockerare kan hämma kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner i samband med hypotoni eller chock som orsakas av floktafenin. -
Kalciumantagonister: verapamil och i mindre omfattning diltiazem:
negativ påverkan på kontraktilitet och AV-ledning.
Rekommenderas ej tillsammans med:
-
Digitalisglykosider:
Dessa kan öka AV-ledningstiden tillsammans med atenolol. -
Monoaminoxidashämmare (utom MAO-B hämmare)
Klonidin:
Betablockerare kan öka risken för
rebound-hypertoni.
Sultoprid:
Atenolol skall inte ges tillsammans med
sultoprid eftersom det ökar risken för ventrikulära arytmier, t ex
torsades de pointes.
Försiktighet vid användning:
Antiarytmika klass I (t.ex. disopyramid, kinidin) och amiodaron: kan förlänga ledningstiden i förmaket och ge en negativ inotrop effekt.
-
Insulin och orala antidiabetika:
kan förstärka den blodsockersänkande effekten (speciellt icke-selektiva betablockerare).
Betablockad kan dölja tecken på hypoglykemi (takykardi). -
Anestesimedel:
Försvagning av reflex-takykardi och ökad risk för blodtrycksfall.
Fortsatt behandling med betablockerare minskar risken för arytmi under induktion och intubering. Man bör informera anestesiläkaren om att patienten behandlas med betablockerare.
Anestesimedel som ger hjärtpåverkan såsom cyklopropan, trikloretylen, lidokain, prokainimid och betaadrenoceptorstimulerande medel som noradrenalin (norepinefrin) bör helst undvikas.
Baklofen:
Ökar den antihypertensiva
aktiviteten.
Joderade
kontrastmedel:
Atenolol kan hämma kompensatoriska
kardiovaskulära reaktioner i samband med hypotoni eller chock
orsakad av joderade kontrastmedel.
Amiodaron: Kombination med atenolol kan ge additiv dämpande effekt på överledning och negativa inotropa effekter, särskilt hos patienter med underliggande defekter i sinus- eller AV-knutan.
Ta hänsyn till följande:
-
Kalciumantagonister: Dihydropyridinderivat såsom nifedipin:
kan öka risken för hypotoni. Hos patienter med latent hjärtinsufficiens kan behandling med atenolol leda till hjärtsvikt. -
Prostaglandinsynteshämmare:
(som NSAID-läkemedel) kan minska den blodtryckssänkande effekten hos atenolol. -
Sympatomimetika:
(t ex adrenalin) kan motverka effekten av atenolol. -
Samtidig behandling med tricykliska antidepressiva medel, barbiturater och fenotiaziner samt andra antihypertensiva medel:
kan öka den blodtryckssänkande effekten
Ampicillin:
Kan minska
biotillgängligheten hos atenolol. Sjukvårdspersonalen bör därför
vara uppmärksam på tecken på ändrat svar på atenolol, speciellt när
höga doser av ampicillin ges samtidigt.
Antihypertensiva medel, diuretika, vasodilatorer, tricykliska antidepressiva medel, barbiturater och fenotiazin kan öka atenololets antihypertensiva verkan.
Perifera muskelavslappnande medel (t.ex. suxametonhalogenid tubokurarin): Om medlen används samtidigt med atenolol kan den avslappnande verkan och omfattningen av de muskelavslappnande medlen ökas.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet och amning
Graviditet
Betablockerare minskar genomblödningen i placenta, vilket kan ge intrauterin fosterdöd, spontan abort och prematura förlossningar. Dessutom kan biverkningar (särskilt hypoglykemi och bradykardi) uppträda hos fostret och det nyfödda barnet. Under den postnatala perioden finns ökad risk för hjärt- och lungkomplikationer hos det nyfödda barnet. Det nyfödda barnet bör därför övervakas noga.
Atenolol passerar över placenta och läkare bör konsulteras om atenolol används regelbundet under graviditeten.
Atenolol har använts med gott resultat, under noggrann övervakning, vid hypertoni i samband med graviditet. Inga indikationer på fosterskador sågs. Inga indikationer på fosterskador sågs. Det bör nämnas att atenolol användes endast efter 20:e graviditetsveckan. Vidare finns inget som tyder på skadliga effekter under förlossning eller under amningsperioden, men skadliga effekter på fostret kan trots detta inte uteslutas.
Amning:
Koncentrationen i bröstmjölk är tre gånger högre än i blod. Vid amning återfinns endast låga koncentrationer hos barnet, men uppkomst av betablockerande effekter hos barnet kan inte uteslutas vid långtidsanvändning. Om möjligt bör ett sextimmarsintervall upprätthållas mellan intag av atenolol och amning. Under denna tid kan barnet matas med nappflaska.
Vid användning av atenolol vid graviditet och amning bör fördelarna vägas noga mot nackdelarna.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Detta läkemedel har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Reaktionsförmågan vid bilkörning eller användning av maskiner kan påverkas på grund av tillfällig yrsel eller trötthet.
4.8 Biverkningar
Följande begrepp har använts vid klassificeringen av biverkningarna:
Mycket vanliga: ≥1/10
Vanliga: ≥1/100 och <1/10
Mindre vanliga: ≥1/1000 och <1/100
Sällsynta: ≥1/10 000 och <1/1000
Mycket sällsynta: <1/10 000, ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Blod och lymfsystem
Sällsynta: Trombocytopeni, leukopeni
Endokrina systemet
Betablockerare kan dölja symtom på tyreotoxikos eller hypoglykemi
Psykiska störningar
Mindre vanliga: Sömnstörningar
Sällsynta: Hallucinationer, psykoser, förvirring, depression, mardrömmar, ångest
Centrala och perifera nervsystemet
Sällsynta: Huvudvärk, yrsel, parestesi i extremiteter
Ögon
Sällsynta: Synförsämring, synförändring, torra ögon
Hjärtat
Vanliga: Bradykardi
Sällsynta: Långsam AV-överledning eller försämring av existerande AV-block, försämring av hjärtsvikt
Blodkärl
Vanliga: Kalla och cyanotiska extremiteter
Sällsynta: Hypotoni (ibland associerad med svimning), Raynauds fenomen, ökning av existerande claudicatio intermittens
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Sällsynta: Bronkospasm hos patienter med bronkial astma eller tidigare besvär med astma
Magtarmkanalen
Vanliga:
Gastrointestinala problem, illamående, kräkningar, diarré och
förstoppning
Sällsynta: Muntorrhet.
Hud och subkutan vävnad
Sällsynta: Utslag, alopeci, psoriasis-liknande hudreaktioner, försämring av psoriasis, purpura
Ingen känd frekvens: Reaktioner till följd av överkänslighet, bland annat angioödem och urtikaria
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Vanliga: Trötthet, svettning
Undersökningar
Mycket sällsynta: En ökning av antinukleära antikroppar har observerats; dess kliniska relevans är oklar
Lever och gallvägar:
Mindre vanliga: Förhöjda transaminaser
Sällsynta: Hepatisk toxicitet, bland annat intrahepatisk kolestas
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Sällsynta: Impotens
Rapporteringav misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se
4.9 Överdosering
Överdosering
Symtomen på överdosering är:
Bradykardi,
hypotnoni, bronkospasm och akut hjärtinssuficiens.
Efter intag av en överdos eller vid överkänslighet bör patienten övervakas noga och behandlas på intensivvårdsavdelning. Absorption av kvarvarande atenolol i magtarmkanalen kan förhindras genom ventrikeltömning, behandling med aktivt kol och laxermedel. Andningshjälp kan krävas. Bradykardi eller kraftiga vagala reaktioner bör behandlas med atropin eller metylatropin. Hypotoni och chock bör behandlas med plasma eller plasmaersättningsmedel och, om detta är nödvändigt, katekolaminer. Den betablockerande effekten kan motverkas genom långsam intravenös administrering av isoprenalinhydroklorid med en initialdos på ca 5 mikrogram/minut eller dobutamin med en initialdos på 2,5 mikrogram/minut tills tillräcklig effekt erhålls. I svårbehandlade fall kan isoprenalin kombineras med dopamin. Om inte detta ger tillräcklig effekt kan intravenöst glukagon 8-10 mg övervägas. Om det krävs kan injektionen upprepas inom en timme och därefter, om så krävs, ges intravenös infusion av glukagon med en administreringshastighet om 1–3 mg/timme. Administrering av kalciumjoner eller användning av pacemaker kan också övervägas. Vad avser de hydrofila egenskaperna, kan den låga plasmaproteinbindningen och den låga distributionsvolymen vid hemodialys eller hemoperfusion med atenolol övervägas.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
ATC-kod: C07AB03
Atenolol är en selektiv beta-1-adrenoceptorblockerare utan sympatomimetiska eller membranstabiliserande egenskaper. Kliniska effekter erhålls snabbt och upprätthålls under minst 24 timmar efter intag av atenolol. Därför kan både Atenolol 50 mg och Atenolol 100 mg tas en gång dagligen, vilket förenklar behandlingen. Atenolol är en mycket hydrofil substans som endast i ringa omfattning passerar blod-hjärnbarriären. Detta ger en relativt låg frekvens av CNS-biverkningar. Atenolol verkar huvudsakligen på hjärtats betareceptorer och kan därför, i motsats till icke-selektiva betaadrenoceptorblockerare, ges till patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom som inte tål icke-selektiva betaadrenoceptorblockerare.
Beta-1-selektiviteten minskar med ökad dos.
Betadrenoceptorblockerare har negativ inotrop och kronotrop effekt
samt hämmar effekten av katekolaminer, vilket ger minskad
hjärtfrekvens och sänkning av blodtrycket.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Den orala biotillgängligheten är ca 50-60 %. Biotillgängligheten minskar med 20 % när medlet intas med föda. Maximala plasmakoncentrationer ses efter 2-4 timmar efter upprepad oral tillförsel. Förhållandet mellan dos och plasmakoncentration är linjärt. Den interindividuella variationen i AUC och Cmaxär ca 30-40 %. Distributionsvolymen är 50–75 liter. Proteinbindningen är mindre än 5 %. Atenolol metaboliseras endast i ringa utsträckning. Den absorberade dosen utsöndras huvudsakligen (85–100 %) oförändrad i urinen. Clearance är ca 6 liter/timme och halveringstiden är ca 6–9 timmar. Hos äldre patienter är clearance lägre och halveringstiden i eliminationsfasen är förlängd. Clearance är korrelerat till njurfunktionen och eliminationstiden är förlängd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Nedsatt leverfunktion påverkar inte kinetiken hos atenolol.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse kliniska studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Reproduktionsstudier har visat att atenolol inte har teratogen potential, men en studie på råtta har dock visat att dosen 200 mg/kg/dag, given på 6:e och 15:e graviditetsdagen, gav minskat antal foster per hona och ökad frekvens embryonala resorptioner.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Tungt magnesiumkarbonat
Majsstärkelse
Sodiumlaurylsulfat
Gelatin
Magnesiumstearat (E572)
Cellulosa, mikrokristallin
Talk
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
3 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Atenolol Accord 25 mg tabletter förpackas i blisterförpackningar av PVC/PVDC/aluminium.
Förpackningsstorlekar: 14, 20, 28, 30 eller 90 tabletter.
Atenolol Accord 50 mg tabletter förpackas i blisterförpackningar av PVC/PVDC/aluminium.
Förpackningsstorlekar: 14, 20, 28, 30, 50, 90 eller 100 tabletter.
Atenolol Accord 100 mg tabletter förpackas i blisterförpackningar av PVC/PVDC/aluminium.
Förpackningsstorlekar: 14, 20, 28, 30, 50 eller 90.
Atenolol Accord 25 mg tabletter finns även i HDPE-burkar med PP-skruvlock.
Förpackningsstorlekar: 100, 500, 1 000 eller 5 000 tabletter.
Atenolol Accord 50 och 100 mg tabletter finns även i HDPE-burkar med PP-skruvlock.
Förpackningsstorlekar: 500 tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar för destruktion.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Accord Healthcare Limited
Sage House, 319, Pinner Road, North Harrow, Middlesex
HA1 4HF, Storbritannien
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
MTnr: 43005
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/ FÖRNYAT GODKÄNNANDE
Datum för det första godkännandet: 2010-06-18
Datum för den senaste förnyelsen: 2013-10-30
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-05-21