Information för alternativet: Atenolol Mylan 25 Mg Tablett, Atenolol Mylan 50 Mg Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Atenolol Mylan 25 Mg Tablett Atenolol Mylan 50 Mg Tablett
2. Atenolol Mylan 100 Mg Tablett

Produktresumé

Atenolol Mylan 25 mg filmdragerade tabletter

Atenolol Mylan 50 mg filmdragerade tabletter

En tablett innehåller atenolol 25 mg respektive 50 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett

25 mg: vit, filmdragerad tablett, diameter 7 mm, märkt ”AT 25” och ”G”.

50 mg: vit, filmdragerad tablett, diameter 8 mm, märkt ”AT 50” och ”G”.

Hypertoni. Angina pectoris. Sekundärprevention efter akut hjärtinfarkt.

Supraventrikulära takyarytmier.

Profylax och behandling av myokardischemi, takyarytmier och smärta vid misstänkt eller säkerställd akut hjärtinfarkt.

Dosering

Dosen anpassas individuellt och justeras så att bradykardi undviks.

Hypertoni: Normaldos är 50 mg per dag. Dosen kan ökas och/eller kombineras med andra blodtryckssänkande medel.

Angina pectoris: Normaldos är 50-100 mg per dag.

Supraventrikulära takyarytmier: När arytmin är under kontroll efter intravenös administrering är normaldos 50-100 mg per dag.

Sekundärprevention efter hjärtinfarkt: 5-10 mg (10-20 ml) ges långsamt intravenöst

(1 mg/min) inom 12 timmar från smärtdebut. Efter 15 minuter ges 50 mg oralt och denna dos upprepas efter 12 timmar. Därefter ges 100 mg oralt dagligen, fördelat på 1-2 doser. Om behandlingen utsätts vid utskrivning från sjukhuset bör detta ske gradvis. Akut behandling bör ej ges till patienter med hjärtfrekvens under 70 slag/min, systoliskt blodtryck under 110 mmHg eller med AV-block I.

Profylax och behandling av myokardischemi, takyarytmier och smärta vid misstänkt eller säkerställd akut hjärtinfarkt: 5-10 mg (10-20 ml) ges långsamt intravenöst (1 mg/min) inom 12 timmar från smärtdebut. Efter 15 minuter ges 50 mg oralt och denna dos upprepas efter 12 timmar. Därefter ges 100 mg oralt per dag. Akut behandling bör ej ges till patienter med hjärtfrekvens under 70 slag/min, systoliskt blodtryck under 110 mm Hg eller med AV-block I.

Nedsatt njurfunktion

Vid nedsatt njurfunktion bör dosen reduceras eller doseringsintervallet förlängas.

Kreatininclearance <35 ml/min: Normaldos 50 mg per dag eller 100 mg varannan dag.

Kreatininclearance <15 ml/min: Normaldos 25 mg per dag.

Patienter på hemodialys, 50 mg efter varje dialys. Detta bör ske under sjukhusobservation då uttalade blodtrycksfall kan förekomma. Eventuellt utsättande bör om möjligt ske successivt under 7-10 dagar eftersom anginösa besvär annars kan förvärras med risk för hjärtinfarkt. Om Atenolol Mylan skall utsättas inför ett kirurgiskt ingrepp, bör detta vara genomfört minst 48 timmar före ingreppet utom i särskilda fall, t.ex. vid hypertyreos och feokromocytom.

Icke kompenserad hjärtinsufficiens. AV-block av grad II och III samt sick-sinus syndrom. Klinisk betydelsefull bradykardi, hypotoni samt metabolisk acidos.

Kardiogen chock. Obehandlat feokromocytom. Svår perifer arteriell cirkulationsrubbning.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 .

Betablockerare har negativ inotrop effekt men påverkar inte den positivt inotropa effekten av digitalis. Samtidig behandling med inhalationsanestetika.

Atenolol Mylan kan förvärra en perifer cirkulationsrubbning som t ex Raynauds sjukdom, Claudicatio intermittens. Atenolol Mylan kan öka antalet angina attacker och varaktigheten av dessa hos patienter med Prinzmetal´s angina. Atenolol Mylan kan förlänga överledningstiden hos patienter med AV-block av grad I. Vid behandling av patienter med misstänkt eller bekräftad hjärtinfarkt bör pågående behandling avbrytas om patientens andningssvårigheter eller kallsvettning förvärras.

Vid symtom på bradykardi bör man justera dosen. Atenolol Mylan bör om möjligt utsättas gradvis under 7-10 dagar, eftersom anginösa besvär annars kan förvärras med risk för hjärtinfarkt. Om Atenolol Mylan skall utsättas inför ett kirurgiskt ingrepp, bör detta ske minst 48 timmar före ingreppet utom i särskilda fall som t ex vid tyreotoxikos och feokromocytom.

Atenolol Mylan kan maskera tecken på hypoglykemi eller hypertyreos.

Dosen bör justeras för patienter med gravt nedsatt njurfunktion.

Atenolol Mylan kan användas med försiktighet till patienter med bronkialastma och kronisk obstruktiv lungsjukdom om adekvat bronkdilaterande behandling ges samtidigt. I enstaka fall kan en viss ökning av luftvägsmotståndet inträffa hos astmapatienter, varför dosen av beta ₂-receptorstimulerare kan behöva ökas. Atenolol kan förstärka en anafylaktisk reaktion. Behandling med epinefrin (adrenalin) i normaldos ger ej alltid förväntad effekt.

Hos hypertensiva patienter har det visat sig att beta-blockerare, inklusive atenolol, kan påverka glukosmetabolismen vilket kan ha ett samband med utveckling av diabetes.

Atenolol Mylan bör ej ges till patienter med latent eller manifest hjärtinsufficiens utan samtidig behandling av denna.

Följande kombinationer med Atenolol Mylan bör undvikas

Barbitursyraderivat

Barbiturater (undersökt för pentobarbital) inducerar metabolismen av alprenolol och, i mindre utsträckning, metoprolol, genom enzyminduktion. Interaktionen är ej undersökt för andra beta-blockerare. Kan ej förekomma för medel som utsöndras oförändrade via njurarna och ej metaboliseras. Kombinationen bör undvikas.

Verapamil

I kombination med beta-receptorblockerande medel (har bland annat beskrivits för atenolol) kan verapamil framkalla bradykardi och blodtrycksfall. Kalciumantagonister och beta-blockerare har additiva hämmande effekter på AV-överledning och sinusknutefunktionen. Verapamil kan öka plasmahalterna av atenolol hos vissa patienter, sannolikt genom att minska dess renala clearance. Kombinationen bör undvikas, särskilt på patienter med hjärtinkompensation.

Följande kombinationer med Atenolol Mylan kan kräva dosanpassning

Klass I-antiarytmika

Klass I-antiarytmika och beta-receptorblockerare har additiva negativt inotropa effekter, vilket kan resultera i allvarliga hämodynamiska biverkningar hos patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion. Kombinationen bör även undvikas vid ”sick sinus syndrome” och patologisk AV-ledning. Interaktionen är bäst dokumenterad för disopyramid. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Klonidin

Den hypertensiva reaktionen vid plötslig utsättning av klonidin kan förstärkas av beta-blockerare. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Diltiazem

Kalciumantagonister och beta-blockerare har additiva hämmande effekter på AV-överledning och sinusknutefunktion. Uttalad bradykardi har observerats (kasuistiker) vid kombinationsbehandling med diltiazem. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID

Antiflogistika av NSAID-typ motverkar den antihypertensiva effekten av beta-blockerare. Det är främst indometacin, som studerats. Denna interaktion tycks ej förekomma med sulindak. I en studie avseende diklofenak har ingen sådan interaktion kunnat påvisas. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Fenylpropanolamin

Fenylpropanolamin (norefedrin) i engångsdoser på 50 mg kan öka det diastoliska blodtrycket till patologiska värden hos friska försökspersoner.

Beta-blockerare kan utlösa paradoxala hypertensiva reaktioner hos patienter som tar stora doser fenylpropanolamin. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Epinefrin

Ett tiotal rapporter finns om uttalad hypertension och bradykardi hos patienter behandlade med icke-selektiva beta-blockerare, som tillförts epinefrin (adrenalin). Dessa kliniska observationer har bekräftats i studier på friska försökspersoner. Det har föreslagits att epinefrin som tillsats till lokalanestetika kan utlösa dessa reaktioner vid intravasal administrering. Risken torde vara avsevärt mindre än med kardioselektiva beta-blockerare såsom atenolol. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Insulin och sulfonureider

Propranolol kan eventuellt förstärka den hypoglukemiska effekten av insulin eller sulfonureider, när leverns glukogenförråd ej kan mobiliseras, t ex vid dålig nutrition eller fasta. Gäller troligen även övriga beta-blockerare, dock i mindre grad för selektiva beta₁-blockerare. Subjektiva varningstecken på hypoglukemi kan döljas under beta-blockad. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd.

Inhalationsanestetika (inklusive kloroform)

Tidigare erfarenheter av kombinationen propranolol och gasformiga anestetika talade för att man ibland kunde få blodtrycksfall, som krävde behandling med atropin. Därför brukade kortverkande beta-receptorblockerande medel sättas ut cirka ett dygn före sådan narkos. Nya erfarenheter talar emellertid för att denna risk måste vägas mot den sannolikt större risken att man, efter utsättning av beta-receptorblockerande medel, får katekolaminutlösta arytmier i samband med anestesi. En annan risk med abrupt utsättande av beta-receptorblockerande medel är möjlig hjärtinfarkt. Ledande anestesiologer har numera uppfattningen att beta-receptorblockerande medel ej behöver sättas ut före narkos. Mycket höga doser bör dock stegvis sänkas före narkos. Interaktionens kliniska betydelse är ännu inte fastställd.

Disopyramid

Atenolol minskar clearance av disopyramid. Medlen har i en experimentell studie visats ha additiva effekter på ”cardiac index”. Kombinationen kan kräva dosanpassning.

Ergotamin

Synergistisk negativ effekt på perfusionen i perifera vävnader är möjlig.

Nifedipin

Eventuell hypotension och hjärtsvikt hos patienter med försämrad hjärtfunktion.

Digitalis

Kombination med digitalis kan öka AV-överledningstiden.

Graviditet

Beta-blockerare kan ge upphov till bradykardi hos fostret och det nyfödda barnet. Under sista trimestern och i samband med partus bör därför dessa preparat förskrivas med beaktande av ovanstående.

Amning

Atenolol Mylan passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.

Nyfödda barn till mödrar som fått Atenolol Mylan under förlossning eller amning kan riskera att få hypoglykemi. Försiktighet skall iakttagas när Atenolol Mylan ges under graviditet eller till kvinnor som ammar.

Atenolol Mylan påverkar inte normalt förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Biverkningar såsom trötthet och yrsel kan dock förekomma. Under dessa förhållanden kan reaktionsförmågan och omdömesförmågan minska och detta bör observeras t.ex. vid bilkörning och precisionsbetonat arbete.

Biverkningarna är relaterade till den farmakologiska effekten. Vanligast förekommande är trötthet, inklusive muskelsvaghet, som rapporterats i 0,5 - 5% av behandlade patienter. Hos vissa patienter avtar trötthet/muskelsvaghet under långtidsbehandling.

Vanliga (>1/100)	Allmänna: Trötthet/muskelsvaghet, perifer kyla i extremiteter. Cirk.: Bradykardi (hjärtfrekvens under 50 slag per minut i vila). GI: Gastrointestinala störningar t ex diarré, illamående.
Mindre Vanliga	CNS: Sömnstörningar Lever: Transaminasförhöjning

Sällsynta (<1/1000)

Allmänna: Yrsel, hyperhidros, huvudvärk, erektil dysfunktion. Blod: Trombocytopeni. Cirk.: Försämring av hjärtinsufficiens, AV-block, postural hypotension eventuellt med synkopé, Raynauds fenomen. CNS: Mardrömmar, hallucinationer, depression, psykoser, konfusion. GI: Muntorrhet. Hud: Alopeci, hudreaktioner såsom utslag, psoriasiform hudreaktion/exacerabation av psoriasis, purpura. Lever: Levertoxicitet inklusive intrahepatisk kolestas. Luftvägar: Bronkospasm hos patienter med bronkialastma eller astma i anamnesen. Neurol.: Parestesier. Ögon: Torra ögon, synstörningar.

Ökad halt av antinukleära antikroppar (ANA) har setts, men den kliniska relevansen av detta är oklar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Toxicitet

50 mg till 1¹/₂-åring samt 100 mg till 5-åring (som fått kol) gav ej symtom. 300-350 mg till vuxen gav lindrig, 500 mg till 15-åring gav måttlig-allvarlig intoxikation.

Symptom

Hjärt-kärl-symtomen viktigast, men i vissa fall, speciellt hos barn och ungdomar, kan CNS-symtom och andningsdepression dominera. Bradykardi, AV-block I-III, asystoli, blodtrycksfall, dålig perifer genomblödning, hjärtinkompensation, kardiogen chock. Andningsdepression, apné.

Övrigt: Trötthet, omtöckning, medvetslöshet, finvågig tremor, kramper, svettningar, parestesier, bronkospasm, illamående, kräkningar, hypoglukemi (särskilt hos barn) eller hyperglukemi, hyperkalemi. Övergående myastent syndrom.

Behandling

Om befogat ventrikeltömning, kol. OBS! Atropin bör ges före ventrikeltömningen (p.g.a. risk för vagusstimulering). Intubation och respiratorbehandling bör ske på mycket vid indikation. Adekvat volymsubstitution. Glukosinfusion. EKG-övervakning. Atropin eventuellt upprepat, främst mot vagala symtom. Vid cirkulationssvikt lämpligt att monitorera hemodynamiken och med ledning härav ge vätska intravenöst, dobutamin och eventuellt noradrenalin (initialt

0,05 g/kg/min, ökas vid behov med 0,05 g/kg/min var 10:e min.). Glukagon 10 mg till vuxna (barn 50-150 g/kg) intravenöst under 2 minuter eventuellt uppföljt av infusion och fosfodiesterashämmare (t.ex. amrinon) kan också prövas vid svårbehandlad myokarddepression. Infusion av natrium (-klorid eller –bikarbonat) vid breddökande QRS-komplex och arytmier. Eventuellt pacemaker. Vid cirkulationsstillestånd kan återupplivningsåtgärder under flera timmar vara befogat. Vid bronkospasm eventuellt terbutalin (via injektion eller inhalation). Symtomatisk terapi. Hemodialys kan vara indicerad vid svår förgiftning då annan terapi sviktar och särskilt vid nedsatt njurfunktion.

Farmakoterapeutisk grupp: Selektiva beta-1-receptorblockerare

ATC-kod: C07AB03

Atenolol är en beta ₁-selektiv receptorblockerare, vilket innebär att atenolol påverkar hjärtats beta ₁-receptor i lägre doser än vad som krävs för att påverka beta ₂-receptorer i perifera kärl och bronker. Seletiviteten minskar emellertid med ökande doser. beta-receptorblockerare har negativt inotrop och kronotrop effekt. Atenolol är ett racemat och S-enantiomeren är den aktiva formen.

Atenolol saknar såväl beta-stimulerande som membranstabiliserande effekt. Atenolol är en vattenlöslig beta-blockerare.

Fördelningskoefficienten i buffrat n-oktanol/vatten vid pH 7,4 och 37°C är 0,015. Atenolol ansamlas därför i hjärnvävnad i mindre utsträckning än andra mer lipidlösliga betablockerare.

Behandling med atenolol hämmar effekten av katekolaminer i samband med psykisk och fysisk belastning och leder till lägre hjärtfrekvens, hjärtminutvolym och blodtryck. Behandling med atenolol ger ringa initial förhöjning av det perifera kärlmotståndet. Vid stresstillstånd med förhöjd frisättning av epinefrin (adrenalin) från binjurarna förhindrar atenolol inte den normala fysiologiska kärldilatationen. I terapeutiska doser har atenolol mindre kontraherande effekt på bronkial-muskulaturen än icke beta ₁-selektiva beta -receptorblockerare. Denna egenskap möjliggör behandling av patienter med bronkialastma eller annan uttalad obstruktiv lungsjukdom med atenolol i kombination med beta ₂-receptorstimulerare Atenolol påverkar insulinfrisättning och kolhydratmetabolism i ringa utsträckning och den kardiovaskulära reaktionen vid hypoglukemi, t ex takykardi, påverkas i liten omfattning. Atenolol kan därför ges till patienter med diabetes mellitus. Vid hypertoni ger atenolol en uttalad blodtryckssänkning i såväl liggande som stående ställning. Ortostatiska reaktioner eller störningar av elektrolytbalansen förekommer ej.

Vid hypertonibehandling kan Atenolol Mylan vid behov kombineras med andra blodtryckssänkande medel, framför allt diuretika och perifera kärldilaterare.

Vid tidig intervention i samband med hjärtinfarkt ger atenolol smärtlindring samt minskad incidens av ventrikulära och supraventrikulära takyarytmier.

Maximal plasmakoncentration nås efter 2-4 timmar, medan effekten på puls och blodtryck kvarstår i minst 24 timmar. Plasmakoncentrationen av atenolol ökar i allmänhet med patienternas ålder. Den biologiska tillgängligheten av atenolol är ca 45% med en 3- till 4-faldig interindividuell variation. Den biologiska tillängligheten minskar med ca 20% om atenolol intas samtidigt med föda, vilket dock saknar klinisk betydelse. Proteinbindningen är ca 3%.

Distributionsvolymen är 0,7 l/kg. Atenolol metaboliseras endast i ringa utsträckning och utsöndras huvudsakligen i oförändrad form via njurarna. Endast ca 10% utsöndras i form av metaboliter, varav ingen har visats vara farmakologiskt aktiv hos människa. Halveringstiden i plasma är 6-9 timmar hos personer med normal njurfunktion.

Patientfaktorer

Blodkoncentrationen av atenolol ökar i allmänhet med patienternas ålder. Nedsatt njurfunktion medför förlängd halveringstid i plasma. Halveringstiden påverkas ej av leverfunktionen och är således oförändrad hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Tablettkärna: Vattenfri kalciumvätefosfat, tungt magnesiumsubkarbonat, natriumstärkelseglykollat (Typ A), majsstärkelse, vattenfri kolloidal kiseldioxid och magnesiumstearat.

Filmdragering: Hypromellos, makrogol och titandioxid (E171).

Ej relevant

2 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Inga särskilda anvisningar.

Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm

Atenolol Mylan filmdragerade tabletter, 25 mg: 10999

Atenolol Mylan filmdragerade tabletter, 50 mg: 10918

Första godkännande:

25 mg : 1989-09-08

50 mg : 1989-03-17

Förnyat godkännande:

25 mg :2009-03-17

50 mg : 2009-03-17

2016-08-24