iMeds.se

Atenolol Sandoz

Läkemedelsverket 2014-12-04

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN


Atenolol Sandoz 25 mg tabletter

Atenolol Sandoz 50 mg tabletter

Atenolol Sandoz 100 mg tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


25 mg: 1 tablett innehåller 25 mg atenolol.

50 mg: 1 tablett innehåller 50 mg atenolol.

100 mg: 1 tablett innehåller 100 mg atenolol.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Tabletter


25 mg: Vita, runda bikonvexa tabletter. Ena sidan är märkt ”25” och motsatt sida har en skåra.

Diameter: 7 mm.


50 mg: Vita, runda bikonvexa tabletter. Ena sidan är märkt ”50” och motsatt sida har en skåra.

Diameter: 8 mm.


100 mg: Vita, runda bikonvexa tabletter. Ena sidan är märkt ”100” och motsatt sida har en skåra.

Diameter: 10 mm.


Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Supraventrikulära arytmier:

Ventrikulära arytmier:

ventrikulära extrasystolier (som profylax eller behandling), om orsaken till extraslag är ökad sympatisk aktivitet.

kammartakykardi och kammarflimmer (profylaktisk behandling), speciellt när orsaken är ökad sympatisk aktivitet.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosen bör anpassas individuellt. Behandlingen bör inledas med lägsta möjliga dosering så att hjärtsvikt, bradykardi och bronkiala symtom ses i tid.

Detta är speciellt viktigt hos äldre. Ytterligare dosanpassning bör ske gradvis (t.ex. en gång per vecka) under kontrollerade former eller baserat på klinisk effekt.


Hypertoni:

Den rekommenderade initialdosen är 25 mg. Vanlig underhållsdos vid hypertoni är en tablett (50‑100 mg) dagligen. Maximal effekt erhålls efter 1‑2 veckor. Om ytterligare förbättring av blodtrycket är önskvärd kan atenolol kombineras med ett annat blodtryckssänkande medel, t.ex ett diuretikum.


Angina pectoris:

50‑100 mg dagligen beroende på klinisk effekt för att erhålla en hjärtfrekvens i vila på 55‑60 slag per minut. Dosökning över 100 mg dagligen ger vanligen inte någon ökad effekt mot angina. Om så önskas kan dosen 100 mg dagligen delas upp på två administreringstillfällen.


Arytmier:

När arytmin är under kontroll efter intravenös tillförsel av atenolol (när så krävs) är den rekommenderade orala underhållsdosen 50‑100 mg dagligen.


Sekundärprevention efter hjärtinfarkt:

10 minuter efter avslutad intravenös behandling ges 50 mg, följt av ytterligare 50 mg efter 12 timmar. Underhållsdosen är 100 mg dagligen, uppdelad på 1‑2 doser, under 6 dagar eller till utskrivning från sjukhuset.


Barn:

Det finns ingen erfarenhet av användning av atenolol hos barn. Därför rekommenderas inte behandling av barn med atenolol.


Äldre patienter:

Hos äldre patienter skall behandlingen påbörjas med lägre dosering. Dostitrering görs efter klinisk effekt.


Nedsatt njurfunktion:


Glomerulusfiltration

(/ml/min/1,73 m2 kroppsyta)

Rekommenderad dygnsdos atenolol

(mg/dygn)

>35

Ingen dosjustering

15‑35

25‑50 (eller 50‑100/2 dygn)

<15

25‑50/2 dygn

Vid hemodialys ges en 50 mg tablett efter varje dialys. Behandlingen bör ske på sjukhus eftersom det arteriella trycket plötsligt kan sjunka.


Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


Ischemiska hjärtsjukdomar:

Hos framför allt patienter med ischemisk hjärtsjukdom bör behandlingen inte sättas ut plötsligt. Dosen bör reduceras successivt, dvs. under 1‑2 veckor, och vid behov bör en ersättningsbehandling sättas in samtidigt för att förhindra försämring av angina pectoris.

Dessutom kan hypertoni och arytmier utvecklas.

Det finns även en risk för myokardinfarkt och plötslig död.


Obehandlad kongestiv hjärtsvikt:

Även om atenolol är kontraindicerat vid okontrollerad hjärtsvikt (se avsnitt 4.3) kan det användas till patienter vars tecken på hjärtsvikt är under kontroll. Försiktighet måste iakttas hos patienter med nedsatt kardiell reserv.


Hjärtblock av första graden:

Atenolol har negativ effekt på överledningstiden och bör endast ges med försiktighet till patienter med hjärtblock av första graden.


Bradykardi:

Atenolol kan framkalla bradykardi. Om pulsen minskar till under 50‑55 slag per minut i vila och patienten drabbas av symtom i samband med bradykardin bör dosen minskas.


Prinzmetals angina:

Atenolol kan öka antalet anginaanfall och deras varaktighet hos patienter med Prinzmetals angina på grund av alfa‑receptormedierad vasokonstriktion av koronarkärlen. Atenolol bör endast användas med stor försiktighet till dessa patienter.


Perifera cirkulationsrubbningar:

Hos patienter med perifer cirkulationsrubbning (Raynauds sjukdom eller syndrom, claudicatio intermittens) bör atenolol användas med stor försiktighet eftersom försämring av dessa tillstånd kan uppstå. Allvarliga perifera cirkulationsrubbningar är en kontraindikation (se avsnitt 4.3).


Andningssjukdomar:

Hos patienter med kroniskt obstruktiva lungsjukdomar kan luftvägsobstruktioner förvärras. Atenolol bör således endast användas med stor försiktighet till dessa patienter.

Om ökat luftvägsmotstånd uppstår bör atenolol sättas ut och behandling med bronkvidgare (t.ex. salbutamol) sättas in vid behov.


Kirurgi:

Vid beslut att sätta ut en betablockad som förberedelse inför operation, bör behandlingen sättas ut under minst 24 timmar före ingreppet. Fortsatt betablockad minskar risken för arytmier under induktion och intubering, men risken för hypotoni kan också vara större.

Vid fortsatt behandling bör försiktighet iakttas vid användning av vissa anestesimedel. Intravenös administering av atropin kan skydda patienten mot vagala reaktioner.


Nedsatt njurfunktion:

Eftersom atenolol utsöndras via njurarna bör doseringen reduceras hos patienter med kreatininclearance under 35 ml/min/1,73 m2.


Psoriasis:

Patienter med psoriasis i anamnesen bör endast ta atenolol efter noggrant övervägande.


Överkänslighetsreaktioner:

Atenolol kan öka båda känsligheten mot allergener och svårighetsgraden hos anafylaktiska reaktioner och chock. Betaadrenerga blockerande medel kan förhindra de kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner som är förenade med hypotoni och chock. Atenolol kan minska effekten av adrenalin.

Atenolol kan orsaka överkänslighetsreaktioner inklusive angioödem och urtikaria.


Diabetiker:

Behandling bör sättas in under glykemisk övervakning. Betablockerande medel kan dölja hypoglykemisymtom, speciellt takykardi, palpitationer och svettning. Atenolol har ingen förstärkande effekt på insulininducerad hypoglykemi och återgången till en normal glukosnivå förändras inte.


Tyreotoxikos:

Betablockad kan dölja kardiovaskulära tecken på tyreotoxikos.


Oftalmiska betablockerare:

Systemiska effekter av orala betablockerare kan förstärkas vid samtidig användning med oftalmiska betablockerare.


Behandlat feokromocytom:

Hos patienter med feokromocytom får atenolol administreras först efter alfa‑receptorblockad. Blodtrycket ska övervakas noga.


Äldre:

Äldre bör behandlas med försiktighet (se avsnitt 4.2).


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Kalciumkanalblockerare

Kombinerad användning av betablockare och kalciumkanalblockerare med negativa inotropa effekter, t.ex. verapamil och diltiazem, kan leda till kraftig förstärkning av dessa effekter särskilt hos patienter med nedsatt ventrikelfunktion och/eller sinoatriellt eller atrioventrikulärt överledningshinder. Detta kan leda till allvarlig hypotoni, bradykardi och hjärtsvikt. Varken betablockeraren eller kalciumkanalblockeraren bör administreras intravenöst inom 48 timmar efter utsättande av den andra.


Dihydropyridiner

Samtidig behandling med dihydropyridiner, t.ex. nifedipin, kan öka risken för hypotoni, och hjärtsvikt kan uppstå hos patienter med latent hjärtsvikt.


Digitalisglykosider

Digitalisglykosider tillsammans med betablockerare kan öka atrioventrikulär överledningstid.


Klonidin

Betablockerare kan förstärka rebound hypertoni som kan följa efter utsättande av klonidin. Om de två läkemedlen administreras samtidigt bör betablockeraren sättas ut flera dagar innan klonidin sätts ut. Om klonidin ersätts med behandling med en betablockerare, ska insättningen av betablockeraren ske flera dagar efter att administreringen av klonidin har upphört.


Antiarytmika klass I och amiodaron

Antiarytmika klass I (t.ex. disopyramid) och amiodaron kan förlänga ledningstiden i förmaket och ge en negativ inotrop effekt.


Sympatomimetika

Samtidig användning av sympatomimetika, t.ex. adrenalin, kan motverka effekten av betablockerare.


Kontrastmedel, joderade

Atenolol kan påverka de kompensatoriska kardiovaskulära reaktioner som är förenade med hypotoni eller chock som inducerats av joderade kontrastmedel.

Betablockerare i allmänhet har associerats med hypotoni eller chock inducerade av joderade kontrastmedel.


Insulin och orala antidiabetika

Samtidig användning med insulin och orala antidiabetika kan leda till en förstärkning av de blodsockersänkande effekterna av dessa läkemedel. Symtom på hypoglykemi, särskilt takykardi, kan döljas (se avsnitt 4.4).


Prostaglandinsyntetashämmare

Samtidig användning av prostaglandinsyntetashämmare, t.ex. ibuprofen och indometacin, kan minska betablockerares blodtryckssänkande effekter.


Anestesimedel

Försiktighet måste iakttas vid användning av anestesimedel med atenolol. Narkosläkaren ska informeras och anestesimedlet bör vara ett medel med så liten negativ inotrop aktivitet som möjligt. Användning av betablockerare med anestesimedel kan leda till försvagning av reflex‑takykardi och ökad risk för blodtrycksfall. Anestesimedel som ger hjärtpåverkan bör helst undvikas.


Baklofen

Samtidig användning av baklofen kan öka den blodtryckssänkande effekten och göra det nödvändigt att justera dosen.


Tricykliska antidepressiva, barbiturater och fenotiaziner samt andra antihypertensiva preparat

Samtidig administrering kan öka den blodtryckssänkande effekten.


Monoaminoxidashämmare

förutom MAO‑B‑hämmare


Sultoprid

Atenolol ska inte administreras samtidigt med sultoprid eftersom det finns en ökad risk för ventrikulära arytmier, t.ex. torsades de pointes.


Ampicillin

Kan minska biotillgängligheten hos atenolol. Därför bör läkaren vara uppmärksam på tecken på ändrat svar på atenolol, speciellt när höga doser av ampicillin ges samtidigt.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Atenolol passerar placenta och återfinns i navelsträngsblod. Inga studier avseende användningen av atenolol under den första trimestern har utförts och risken för en eventuell fosterskada kan inte uteslutas. Atenolol har använts under noggrann övervakning vid behandling av hypertoni under den tredje trimestern. Administrering av atenolol till gravida kvinnor vid behandling av lätt till måttlig hypertoni har associerats med intrauterin tillväxthämning.

Användning av atenolol till kvinnor som är eller kan bli gravida kräver att den förväntade nyttan vägs mot de eventuella riskerna, särskilt under den första och andra trimestern eftersom betablockerare i allmänhet har associerats med en minskad placentaperfusion som kan leda till intrauterina dödsfall, samt ofullgånga och prematura förlossningar.


Amning

Det sker en signifikant ackumulering av atenolol i bröstmjölk.

Nyfödda vars mödrar får atenolol vid förlossningen eller under amning kan löpa risk att drabbas av hypoglykemi och bradykardi.


Försiktighet ska iakttas när atenolol administreras under graviditet eller till kvinnor som ammar.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Användning av atenolol leder sannolikt inte till att patienterna drabbas av nedsatt förmåga att framföra fordon eller använda maskiner. Hänsyn bör dock tas till att yrsel och trötthet kan uppträda.


4.8 Biverkningar


Frekvensen av de biverkningar som anges nedan definieras enligt följande:

Mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1 000, <1/100),sällsynta (1/10 000, <1/1 000),>mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)


Blodet och lymfsystemet

Sällsynta: Trombocytopeni


Psykiska störningar

Mindre vanliga: Sömnstörningar

Sällsynta: Depression, mardrömmar, ångest, förvirring, psykoser och hallucinationer


Centrala och perifera nervsystemet

Sällsynta: Yrsel, huvudvärk, parestesi


Ögon

Sällsynta: Torra ögon, synnedsättning


Hjärtat

Vanliga: Bradykardi

Sällsynta: Försämring av hjärtsvikt, precipitationav atrioventrikulärt hjärtblock


Blodkärl

Vanliga: Kalla extremiteter

Sällsynta: (Ortostatisk) hypotoni, som kan vara associerad med synkope, ökning av existerande claudicatio intermittens hos patienter som är känsliga för Raynauds fenomen


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta: Bronkospasm kan uppstå hos patienter med bronkial astma eller med astma i anamnesen.


Magtarmkanalen

Vanliga: Gastrointestinala problem, illamående, kräkningar, diarré och förstoppning.

Sällsynta: Muntorrhet.


Lever och gallvägar

Mindre vanliga: Förhöjda transaminaser.

Sällsynta: Hepatisk toxicitet, inklusive intrahepatisk kolestas.


Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Purpura, utslag, alopeci, psoriasiforma hudreaktioner, förvärring av psoriasis

Ingen känd frekvens: Överkänslighetsreaktioner, inklusive angioödem och urtikaria.


Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: Impotens.


Allmänna symtom och/eller fynd vid administrationsstället

Vanliga: Trötthet, hyperhidros


Undersökningar

Mycket sällsynta: Ökning av ANA (antinukleära antikroppar) har observerats; dess kliniska relevans är oklar.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtomen på överdosering kan omfatta bradykardi, hypotoni, akut hjärtsvikt och bronkospasm.

Allmän behandling bör omfatta: noggrann övervakning, behandling på intensivvårdsavdelning, magsköljning, aktivt kol och laxerande medel för att förhindra absorption av eventuellt läkemedel som fortfarande finns kvar i magtarmkanalen, användning av plasma eller plasmaersättning för att behandla hypotoni och chock. Eventuell användning av hemodialys eller hemoperfusion kan övervägas.

Kraftig bradykardi kan behandlas med 1‑2 mg atropin intravenöst och/eller pacemaker. Vid behov kan detta följas av en bolusdos av 10 mg glukagon intravenöst. Vid behov kan detta upprepas eller följas av en intravenös infusion av glukagon 1‑10 mg/timme beroende på svar. Om patienten inte svarar på behandling med glukagon eller om glukagon inte är tillgängligt, ska ett beta‑adrenoceptorstimulerande preparat som dobutamin 2,5‑10 mg/kg/minut ges med intravenös infusion. Eftersom dobutamin har en positiv inotrop effekt kan det också användas för att behandla hypotoni och akut hjärtsvikt. Dessa doser är sannolikt otillräckliga för att återställa de kardiella effekterna av betablockad om en stor överdos har tagits. Dosen dobutamin bör vid behov således öka för att uppnå önskat svar beroende på patientens kliniska tillstånd.

Bronkospasm kan vanligtvis återställas med bronkvidgare.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Beta‑receptorblockerande medel, selektiva.

ATC-kod: C07AB03


Atenolol är en selektivt beta‑1‑adrenoreceptorblockerare utan sympatomimetiska eller membranstabiliserande egenskaper. Kliniska effekter erhålls snabbt och upprätthålls under minst 24 timmar efter intag av atenolol. Därför kan både Atenolol Sandoz 50 mg och Atenolol Sandoz 100 mg tas en gång dagligen, vilket förenklar behandlingen. Atenolol är en starkt hydrofil substans som endast i ringa omfattning passerar blod‑hjärnbarriären. Detta ger en relativt låg frekvens av CNS‑biverkningar. Atenolol verkar huvudsakligen på hjärtats betareceptorer och kan därför, i motsats till icke‑selektiva betareceptorblockerare, under noggrann övervakning och kontroll av lungfunktionen, ges till patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom som inte tål icke-selektiv beta‑adrenoreceptorblockerare.

Beta-1-selektiviteten minskar med ökad dos. Betareceptorblockerare har negativ inotrop och kronotrop effekt samt hämmar effekten av katekolaminer, vilket ger minskad hjärtfrekvens och sänkning av blodtrycket.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Den perorala biotillgängligheten är ca 50‑60 %. Biotillgängligheten minskar med 20 % tillsammans med föda. Maximala plasmakoncentrationer ses efter 2‑4 timmar efter upprepad peroral tillförsel. Förhållandet mellan dos och plasmakoncentration är linjärt. Den interindividuella variationen i AUC och Cmaxär ca 30‑40 %. Distributionsvolymen är 50‑75 liter. Proteinbindningen är mindre än 5 %. Atenolol metaboliseras endast i ringa utsträckning. Den absorberade dosen utsöndras huvudsakligen (85‑100 %) oförändrad i urinen. Clearance är ca 6 liter/timme och halveringstiden är ca 6‑9 timmar. Hos äldre patienter är clearance lägre och halveringstiden i eliminationsfasen är förlängd. Clearance är korrelerat till njurfunktionen och eliminationstiden är förlängd hos patienter med nedsatt njurfunktion. Nedsatt leverfunktion påverkar inte kinetiken hos atenolol.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa.


Reproduktionsstudier har visat att atenolol inte har teratogen potential, men en studie på råtta har dock visat att dosen 200 mg/kg/dag, given på 6:e och 15:e graviditetsdagen gav minskat antal foster per hona och ökad frekvens embryonala resorptioner.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Povidon K 25, majsstärkelse, mikrokristallin cellulosa, natriumstärkelseglykollat, magnesiumstearat och kolloidal vattenfri kiseldioxid.


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


4 år.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25 oC. Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Atenolol Sandoz 25 mg: 28, 30, 56, 100, 100x1 och 250 tabletter i PVC/Aluminiumblister.

Atenolol Sandoz 50 mg: 14, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98, 100, 100x1, 300 och 500 tabletter i PVC/Aluminiumblister.

Atenolol Sandoz 100 mg: 14, 20, 21, 28, 30, 42, 50, 56, 60, 98, 100, 100x1, 300 och 500 tabletter i PVC/Aluminiumblister.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Ej relevant.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Sandoz GmbH

Biochemiestrasse 10

A-6250 Kundl

Österrike


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


25 mg: 18000

50 mg: 15436

100 mg: 15437


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


25 mg:

Datum för det första godkännandet: 2002-04-19

Datum för den senaste förnyelsen:2009-06-23

50 och 100 mg:

Datum för det första godkännandet: 1999-08-27

Datum för den senaste förnyelsen:2009-06-23


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2014-12-04