Information för alternativet: Axympa 360 Mg Enterotablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Axympa 180 Mg Enterotablett
2. Axympa 360 Mg Enterotablett

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Axympa 180 mg enterotabletter

Axympa 360 mg enterotabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Axympa 180 mg enterotabletter:

En enterotablett innehåller 180 mg mykofenolsyra (som natriummykofenolat)

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 13,9 mg (0,61 mmol) natrium

Axympa 360 mg enterotabletter:

En enterotablett innehåller 360 mg mykofenolsyra (som natriummykofenolat)

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 27,9 mg (1,21 mmol) natrium

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Enterotablett

Axympa 180 mg enterotabletter

Limegröna, runda, bikonvexa, enterodragerade tabletter med fasad kant och präglade med ”M1” i svart bläck på ena sidan och utan tryck på andra sidan.

Notera: tablettens diameter är 10,80 ±0,2 mm

Axympa 360 mg enterotabletter

Persikofärgade, ovala, bikonvexa, enterodragerade tabletter präglade med ”M2” i svart bläck på ena sidan och utan tryck på andra sidan.

Notera: tablettens längd och bredd är 17,50 ±0,2 mm respektive 10,35±0,2 mm.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Axympa är indicerat som profylax mot akut transplantatavstötning hos vuxna patienter efter njurtransplantation. Axympa ska användas i kombination med ciklosporin och kortikosteroider.

4.2 Dosering och administreringssätt

Behandling med Axympa ska inledas och underhållas av läkare med erfarenhet av transplantationsmedicin.

Dosering

Rekommenderad dos är 720 mg administrerat två gånger dagligen (1 440 mg per dag). Denna dos av natriummykofenolat motsvarar 1 g mykofenolatmofetil administrerat två gånger dagligen (2 g per dag) avseende innehåll av mykofenolsyra (MPA).

För ytterligare information om motsvarande terapeutiska doser av natriummykofenolat och mykofenolatmofetil, se avsnitt 4.4 och 5.2.

Hos nytransplanteradepatienter ska initialdosen av Axympa ges inom 72 timmar efter transplantationen.

Pediatrisk population

Det finns inte tillräckliga data för att fastställa MPAs effekt och säkerhet hos barn och ungdomar. Begränsade farmakokinetiska data finns framtagna för pediatriska patienter som genomgått njurtransplantation (se avsnitt 5.2).

Äldre patienter

Rekommenderad dos hos äldre patienter är 720 mg två gånger dagligen.

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med fördröjd funktionsstart i njurtransplantatet, postoperativt, behövs ingen dosjustering (se avsnitt 5.2)

Patienter med gravt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtrationshastighet <25 ml·min^-1·1,73 m^-2) ska övervakas noggrant och den dagliga dosen MPA ska inte överstiga 1 440 mg.

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig hos njurtransplanterade patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion.

Behandling under transplantatavstötning

Avstötning av njurtransplantatet leder inte till förändringar i farmakokinetiken för mykofenolsyra (MPA). Dosjustering eller avbrott i behandlingen med MPA är inte nödvändig.

Administreringssätt

Oral administration.

Axympa kan tas med eller utan mat. Patienten kan välja att ta läkemedlet med eller utan mat, men måste sedan fortsätta med det valda alternativet (se avsnitt 5.2).

Enterotabletter bör inte krossas eftersom det magsaftsresistenta höljet då förstörs. I de fall när det är nödvändigt att krossa tabletterna, undvik inandning av pulvret eller direktkontakt av pulvret på hud eller slemhinnor. Vid sådan kontakt skall det berörda området tvättas noggrant med tvål och vatten; ögonen sköljs med rent vatten. Detta på grund av mykofenolsyras teratogena effekter.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot natriummykofenolat, mykofenolsyra eller mykofenolatmofetil eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Axympa ska inte ges till kvinnor i fertil ålder som inte använder mycket effektiva preventivmedel (se avsnitt 4.6).

Behandling med Axympa ska inte påbörjas hos kvinnor i fertil ålder utan att ett negativt graviditetstest utesluter oavsiktlig användning under graviditet (se avsnitt 4.6).

Axympa ska inte användas vid graviditet såvida det inte finns någon annan lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning (se avsnitt 4.6).

Axympa skall inte ges till ammande kvinnor (se avsnitt 4.6).

4.4 Varningar och försiktighet

Patienter, som får immunsuppressiv behandling med en kombination av flera läkemedel, innefattande MPA, har ökad risk att utveckla lymfom och andra maligniteter, särskilt på huden (se avsnitt 4.8). Risken tycks vara relaterad till den immunsuppressiva behandlingens intensitet och duration snarare än till användning av något specifikt preparat. Som allmänt råd, för att minimera risken för hudcancer, bör sol- och UV-ljusexponering begränsas genom att bära skyddande klädsel och använda solskyddsmedel med hög skyddsfaktor.

Patienter som får MPA ska instrueras att omedelbart rapportera tecken på infektion, oväntade blåmärken, blödning eller andra tecken på benmärgsdepression.

Patienter som behandlas med immunsuppressiva läkemedel, inklusive MPA, löper ökad risk för opportunistiska infektioner (bakteriella, svamp-, virala-, och protozoiska infektioner), dödliga infektioner och sepsis (se avsnitt 4.8). De opportunistiska infektionerna omfattar bl. a. BK-virus-associerad nefropati och JC-virus-associerad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Dessa infektioner har ofta ett samband med en hög total immunsuppressiv belastning, och kan leda till allvarliga eller livshotande tillstånd. Detta bör läkare överväga som differentialdiagnoser hos immunsupprimerade patienter där njurfunktion eller neurologiska symtom försämras.

Det har förekommit rapporter om hypogammaglobulinemi i samband med återkommande infektioner hos patienter som fått MPA i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. I några av dessa fall ledde ett byte av MPA-derivat till ett alternativt immunsuppressivt läkemedel till att serumnivåerna av IgG återgick till normala nivåer. Patienter som får MPA och som får återkommande infektioner bör få nivån av immunglobuliner i serum mätt. Vid ihållande, kliniskt relevant hypogammaglobulinemi bör lämplig klinisk åtgärd övervägas med hänsyn tagen till de potenta cytostatiska effekterna som mykofenolsyra har på T- och B-lymfocyter.

Det har förekommit rapporter om bronkiektasi hos patienter som fått MPA i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. I vissa av dessa fall har byte från MPA-derivat till ett alternativt immunsuppressivt läkemedel resulterat i förbättring av respiratoriska symtom. Risken för bronkiektasi kan kopplas till hypogammaglobulinemi eller till en direkt effekt på lungan.

Det har också förekommit enstaka rapporter om interstitiell lungsjukdom (se avsnitt 4.8). Hos patienter som utvecklar ihållande pulmonella symtom såsom hosta och dyspné rekommenderas undersökning för att upptäcka eventuell underliggande interstitiell lungsjukdom.

Reaktivering av hepatit-B (HBV) eller hepatit-C (HCV) har rapporterats hos patienter som behandlats med immunosuppressiva läkemedel, inklusive mykofenolsyra (MPA)-derivaten natriummykofenolat och mykofenolatmofetil (MMF). Monitorering av kliniska tecken och laboratorietecken på aktiv HBV- eller HCV-infektion rekommenderas hos infekterade patienter.

Fall av ren erytrocytaplasi (Pure Red Cell Aplasia¸ PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med MPA-derivat (vilka inkluderar mykofenolatmofetil och natriummykofenolat) i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Mekanismen för MPA-derivatinducerad PRCA är okänd. PRCA kan försvinna med dosreduktion eller om behandlingen upphör. Hos transplanterade ska förändringar i MPA-behandlingen endast ske under lämplig övervakning för att minimera risken för transplantatavstötning (se avsnitt 4.8).

Patienter som får MPA ska regelbundet kontrolleras med avseende på blodrubbningar (t.ex. neutropeni eller anemi – se avsnitt 4.8), vilka kan ha samband med själva mykofenolsyran (MPA), samtidig medicinering, virusinfektioner eller en kombination av dessa orsaker. Patienter som behandlas med MPA ska kontrolleras avseende fullständig blodstatus en gång per vecka under den första månaden, varannan vecka under andra och tredje behandlingsmånaden och därefter en gång per månad under resten av det första året. Om blodrubbning uppkommer (t.ex. neutropeni, med absolut antal neutrofiler < 1,5 x 10³/µl eller anemi) bör man överväga att göra ett avbrott eller avsluta behandlingen med MPA.

Patienterna bör upplysas om att vaccination, under behandling med MPA, kan vara mindre effektiv och användning av levande, försvagat vaccin ska undvikas (se avsnitt 4.5). Vaccination mot influensa kan vara värdefullt. Förskrivare bör följa nationella riktlinjer för influensavaccination.

Eftersom MPA-derivat har satts i samband med en ökad incidens av negativa effekter i mag-tarmkanalen, inkluderande sällsynta fall av sår i mag-tarmsystemet, blödningar och perforation, ska MPA ges med försiktighet till patienter med aktiv, allvarlig sjukdom i mag-tarmkanalen.

Det rekommenderas att MPA inte administreras samtidigt med azatioprin eftersom samtidig administrering av dessa läkemedel inte har utvärderats.

Eftersom mykofenolsyra (som natriumsalt) och mykofenolatmofetil har olika farmakokinetiska profiler bör inte dessa läkemedel bytas ut mot eller ersätta varandra godtyckligt.

MPA har administrerats i kombination med kortikosteroider och ciklosporin.

Det finns begränsad erfarenhet av dess användning tillsammans med induktionsterapier som t.ex. anti-T-lymfocytglobulin eller basiliximab. Effekt och säkerhet vid användning av MPA tillsammans med andra immunsuppressiva medel (t.ex. takrolimus) har inte undersökts.

Samtidig administrering av MPA och läkemedel som påverkar den enterohepatiska cirkulationen, t.ex. kolestyramin eller aktivt kol, kan resultera i subterapeutisk systemisk MPA-exponering och minskad effekt.

MPA är en IMPDH-hämmare (inosinmonofosfatdehydrogenashämmare). Därför bör läkemedlet undvikas hos patienter med sällsynt ärftlig brist på hypoxantin-guanin-fosforibosyl-transferas (HGPRT) som Lesch-Nyhans och Kelley-Seegmillers syndrom.

Behandling med MPA bör inte påbörjas förrän ett negativt graviditetstest har utförts. Effektiv antikonception måste användas innan behandling med MPA påbörjas, under behandling med MPA och under 6 veckor efter avslutad behandling (se avsnitt 4.6).

Teratogena effekter

MPA är en stark human teratogen. Spontan abort (frekvens på 45-49 %) och medfödda missbildningar (uppskattad frekvens på 23-27 %) har rapporterats efter exponering för mykofenolatmofetil under graviditet. MPA är därför kontraindicerat vid graviditet såvida det inte finns någon lämplig alternativ behandling för att förebygga transplantatavstötning. Fertila kvinnliga och manliga patienter bör upplysas om riskerna och de måste följa rekommendationerna i avsnitt 4.6. (t.ex. preventivmedel, graviditetstest) före, under och efter behandling med MPA. Läkare bör säkerställa att kvinnor och män som tar MPA förstår risken för skador på barnet, behovet av effektiva preventivmedel och behovet av att omedelbart konsultera sin läkare om det finns risk för graviditet.

Preventivmedel (se avsnitt 4.6)

På grund av MPAs gentoxiska och teratogena potential ska kvinnor i fertil ålder använda två tillförlitliga former av preventivmedel samtidigt innan MPA-behandlingen startar, under behandlingen och under sex veckor efter avslutad behandling, såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod. Sexuellt aktiva män rekommenderas att använda kondom under behandlingen och i minst 90 dagar efter avslutad behandling. Användning av kondom gäller för både fertila och vasektomerade män, eftersom riskerna i samband med överföring av sädesvätska också gäller för män som har genomgått en vasektomi. Dessutom rekommenderas kvinnliga partners till manliga patienter som behandlas med MPA att använda högeffektiva preventivmedel under behandlingen och under totalt 90 dagar efter den sista dosen av MPA.

Utbildningsmaterial

För att hjälpa patienter att undvika fetal exponering för MPA och för att tillhandahålla ytterligare viktig säkerhetsinformation kommer innehavaren av godkännandet för försäljning att tillhandahålla utbildningsmaterial till hälso- och sjukvårdspersonal. Utbildningsmaterialet förstärker varningarna om MPAs teratogenicitet, ger råd om preventivmedelsanvändning innan behandlingen påbörjas samt ger vägledning om behovet av graviditetstester. Fullständig patientinformation om risken för fosterskador och de graviditetsförebyggande åtgärderna ska ges av läkare till fertila kvinnor liksom till manliga patienter i tillämpliga fall.

Ytterligare försiktighetsåtgärder

Patienterna får inte lämna blod under behandlingen eller under minst 6 veckor efter det att behandlingen med MPA upphört. Män får inte donera sperma under behandlingen och under minst 90 dagar efter det att behandlingen med MPA upphört.

Axympa 180 mg enterotablett

En Axympa 180 mg enterotablett innehåller 0,61 mmol (13,9 mg) natrium, detta bör beaktas för patienter som ordinerats en saltfattig kost.

Axympa 360 mg enterotablett

En Axympa 360 mg enterotablett innehåller 1,21 mmol (27,9 mg) natrium, detta bör beaktas för patienter som ordinerats en saltfattig kost.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande interaktioner har rapporterats mellan MPA och andra läkemedel:

Aciklovir och ganciklovir

Risken för benmärgssuppression hos patienter som får både MPA och aciklovir eller ganciklovir har inte studerats. Ökade nivåer av mykofenolsyraglukuronid (MPAG) och aciklovir/ganciklovir kan förväntas när aciklovir/ganciklovir och MPA administreras samtidigt, möjligen som ett resultat av konkurrens om den tubulära utsöndringsvägen.

Ändringarna i MPAGs farmakokinetik är osannolikt av klinisk betydelse hos patienter med normal njurfunktion. Vid nedsatt njurfunktion finns risk för förhöjda koncentrationer av MPAG och aciklovir/ganciklovir i plasma, varför dosrekommendationerna för aciklovir/ganciklovir ska följas och patienterna noggrant bör observeras.

Gastroprotektiva läkemedel

Antacida innehållande magnesium och aluminium: AUC och C_max för MPA har visats minska med cirka 37 % respektive 25 %, när en enstaka dos antacida innehållande magnesium-aluminium ges samtidigt med MPA. Enstaka doser av antacida innehållande magnesium och aluminium kan användas periodvis för behandling av tillfällig dyspepsi. Kronisk, daglig användning av antacida innehållande magnesium-aluminium tillsammans med MPA rekommenderas däremot inte, på grund av risken för minskad exponering av MPA och reducerad effekt.

Protonpumpshämmare: Ingen förändring i MPAs farmakokinetik observerades hos friska frivilliga efter samtidig administrering av MPA och pantoprazol när 40 mg getts två gånger dagligen under fyra föregående dagar. Inga data avseende andra protonpumpshämmare givna med hög dos finns tillgängliga.

Orala antikonceptionsmedel

Interaktionsstudier med mykofenolatmofetil och orala antikonceptionsmedel tyder inte på någon interaktion. Utifrån MPAs metabola profil bör inga interaktioner förväntas mellan MPA och orala antikonceptionsmedel.

Kolestyramin och läkemedel som binder gallsyror

Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av läkemedel eller terapier som binder gallsyror, t.ex. gallsyrabindande resiner eller aktivt kol för oralt bruk, på grund av risken för minskad exponering av MPA och reducerad effekt.

Ciklosporin

Någon påverkan på farmakokinetiken av ciklosporin vid steady-state dosering av MPA kunde inte visas, hos stabila njurtransplanterade patienter. Det har visats att när ciklosporin ges tillsammans med mykofenolatmofetil reduceras exponeringen av MPA. När ciklosporin ges tillsammans med natriummykofenolat kan koncentrationen av MPA också minska (med cirka 20 %, enligt extrapolering från data för mykofenolatmofetil) men den exakta graden av minskning är okänd eftersom interaktionen inte har studerats. Den rekommenderade dosen av MPA förändras dock inte av denna interaktion, eftersom effektstudierna genomfördes i kombination med ciklosporin. Vid avbrytande eller utsättande av ciklosporin ska dosen MPA ånyo bedömas beroende på typ av immunsuppressiv terapi.

Takrolimus

I en kalcineurin-cross-over-studie bestämdes MPAs farmakokinetik vid steady state hos stabila njurtransplanterade patienter vid såväl ciklosporin-behandling som vid takrolimus-behandling. Genomsnittlig AUC för MPA var 19 % högre (90 % CI: -3, +47) vid takrolimus-behandling jämfört med ciklosporin-behandling. Omvänt var genomsnittlig AUC för MPAG cirka 30 % lägre (90 % CI: 16, 42) vid takrolimus-behandling jämfört med vid ciklosporin-behandling. Dessutom fördubblades MPAs AUC variabilitet för enskild patient när ciklosporin-behandling ersattes med takrolimus-behandling. Läkare bör vara medvetna om denna ökning både för MPA AUC och variabilitet och justering av MPA-dosen bör styras av den kliniska situationen. Noggrann klinisk övervakning bör utföras när ett byte från en kalcineurinhämmare till en annan planeras.

Levande försvagade vacciner

Levande vacciner ska inte ges till patienter med nedsatt immunförsvar. Antikroppssvaret mot andra vacciner kan vara reducerat.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Kvinnor i fertil ålder

Behandling med MPA ska inte påbörjas förrän ett negativt graviditetstest har utförts.

Preventivmedel för män och kvinnor

MPA är kontraindicerat hos kvinnor i fertil ålder som inte använder mycket effektiva preventivmedel.

På grund av MPAs genotoxiska och teratogena potential ska kvinnor i fertil ålder använda två tillförlitliga preventivmedel samtidigt innan behandling med MPA påbörjas, under behandling med MPA och under 6 veckor efter den sista mykofenolsyra -dosen såvida inte avhållsamhet väljs som preventivmetod.

Sexuellt aktiva män rekommenderas använda kondom under behandling och under minst 90 dagar efter avslutad behandling. Användning av kondom gäller för både fertila och vasektomerade män på grund av att riskerna i samband med överföring av sädesvätska också gäller för män som har genomgått vasektomi.

Dessutom rekommenderas att kvinnliga partner till dessa manliga patienter behandlade med MPA, använder mycket effektiva preventivmedel under behandling och under totalt 90 dagar efter den sista MPA-dosen.

Graviditet

MPA är kontraindicerat under graviditet såvida det inte finns någon lämplig alternativ behandling tillgänglig för att förebygga avstötning av transplantatet. Behandlingen bör inte inledas utan att ett negativt graviditetstest utesluter oavsiktlig användning under graviditet.

Kvinnliga och manliga patienter i fertil ålder ska upplysas om den ökade risken för missfall och medfödda missbildningar i början av behandlingen och måste få råd om hur graviditet förebyggs och planeras.

Innan behandling med MPA påbörjas ska kvinnor i fertil ålder göra ett graviditetstest för att utesluta att ett foster oavsiktligt exponeras för MPA. Två graviditetstester på serum eller urin med en känslighet på minst 25 mIU/ml rekommenderas. Det andra testet (när så är möjligt) ska utföras 8–10 dagar efter det första och omedelbart innan MPA-behandlingen påbörjas. Graviditetstest bör upprepas efter kliniskt behov (t.ex. om uppehåll av användning av preventivmedel rapporteras). Resultaten av alla graviditetstester ska diskuteras med patienten. Patienterna ska instrueras att omedelbart kontakta sin läkare vid konstaterad graviditet.

MPA är enstark humanteratogen, med enökad risk förspontanaborter ochmedföddamissbildningari händelse avexponeringunder graviditet:

• Spontana aborter har rapporterats hos 45-49 % av gravida kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil, jämfört med en rapporterad frekvens mellan 12 och 33 % hos organtransplanterade patienter som behandlats med andra immunsuppressiva medel än mykofenolatmofetil.

• Baserat på litteraturrapporter förekom missbildningar hos 23-27 % av levande födda foster hos kvinnor som exponerats för mykofenolatmofetil under graviditeten (jämfört med 2-3 % av levande födda i den totala befolkningen och cirka 4-5 % hos levande födda barn till organtransplanterade patienter behandlade med andra immunsuppressiva medel än mykofenolatmofetil).

Medfödda missbildningar, inklusive rapporter om multipla missbildningar, har observerats efter marknadsintroduktionen hos barn till patienter som exponerats för mykofenolatmofetil i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel under graviditeten. Följande missbildningar var de oftast rapporterade:

• Öronmissbildningar (t.ex. att ytter- eller mellanörat är missbildat eller saknas), atresi av yttre hörselgången

• Kongenital hjärtsjukdom såsom förmaks- och kammarseptumdefekter

• Missbildningar i ansiktet såsom kluven läpp, gomspalt, mikrognati och orbital hypertelorism

• Ögonmissbildningar (t.ex. kolobom)

• Missbildningar av fingrarna (t.ex. polydaktyli, syndaktyli)

• Trakeoesofageala missbildningar (t.ex. esofagusatresi)

• Missbildningar i nervsystemet såsom spina bifida

• Missbildningar på njurarna.

Dessutom har det förekommit enstaka rapporter om följande missbildningar:

• Mikroftalmi

• Kongenital choroid plexus-cysta

• Septum pellucidum agenesi

• Agenesi av olfaktoriska nerver.

Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3).

Amning

MPA utsöndras i mjölk hos lakterande råttor. Det är okänt huruvida MPA utsöndras i bröstmjölk hos människa. På grund av risken för allvarliga biverkningar av MPA hos barn som ammas är MPA kontraindicerat för ammande kvinnor (se avsnitt 4.3).

Fertilitet

Inga specifika studier har utförts med MPA hos människor för att utvärdera effekt på fertilitet. I en studie av han- och honråttor sågs ingen effekt på fertilitet vid doser upp till 40 mg/kg respektive 20 mg/kg (se avsnitt 5.3).

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier av effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Verkningsmekanismen och den farmakodynamiska profilen samt rapporterade biverkningar visar att sådan effekt är osannolik.

4.8 Biverkningar

Följande oönskade effekter omfattar biverkningar som rapporterats i kliniska studier:

Maligniteter

Patienter, som får kombinationsbehandling med immunsuppressiva läkemedel, inklusive MPA, har ökad risk att utveckla lymfom och andra maligniteter, särskilt på huden (se avsnitt 4.4). Lymfoproliferativ sjukdom eller lymfom utvecklades hos 2 nytransplanterade patienter (0,9 %) och hos 2 underhållsbehandlade patienter (1,3 %) som fått MPA i upp till 1 år. Hudcancer (exklusive melanom) förekom hos 0,9 % av de nytransplanterade patienterna och hos 1,8 % av de underhållsbehandlade patienterna som fick MPA i upp till 1 år. Andra typer av maligniteter uppträdde hos 0,5 % av de nytransplanterade patienterna och hos 0,6 % av de underhållsbehandlade patienterna.

Opportunistiska infektioner

Risken för opportunistiska infektioner ökar för alla transplanterade patienter. Risken ökar med den totala immunsuppressiva belastningen (se avsnitt 4.4). De vanligaste opportunistiska infektionerna hos njurtransplanterade patienter, som fått MPA tillsammans med andra immunsuppressiva läkemedel i kontrollerade kliniska studier hos nytransplanterade patienter som följts i 1 år, var cytomegalovirus (CMV), candidainfektion och herpes simplex. CMV-infektion (serologi, viremi eller sjukdom) rapporterades hos 21,6 % av nytransplanterade respektive 1,9 % av underhållsbehandlade njurtransplanterade patienter.

Äldre patienter

Äldre patienter har generellt sett en ökad risk för biverkningar på grund av immunsuppression.

Andra biverkningar

Tabell 1 nedan omfattar biverkningar som möjligen eller sannolikt är relaterade till MPA och som rapporterats i de kontrollerade kliniska studierna på njurtransplanterade patienter som fick MPA i dosen 1 440 mg per dag under 12 månader tillsammans med ciklosporinmikroemulsion och kortikosteroider. Listan följer MedDRA-databasen om klassificering av organklasser.

Biverkningar är listade enligt följande kategorier:

Mycket vanliga	(≥1/10)
Vanliga	(≥1/100, <1/10)
Mindre vanliga	(≥1/1 000, <1/100)
Sällsynta	(≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta	(<1/10 000)

Tabell 1

Infektioner och infestationer
Mycket vanliga	Virusinfektioner, bakterieinfektioner och svampinfektioner
Vanliga	Övre luftvägsinfektioner, lunginflammation
Mindre vanliga	Sårinfektion, sepsis*, osteomyelit*
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)
Mindre vanliga	Hudpapillom*, basalcellscancer*, Kaposis sarkom*, lymfoproliferativ sjukdom, skivepitelcancer*
Blodet och lymfsystemet
Mycket vanliga	Leukopeni
Vanliga	Anemi, trombocytopeni
Mindre vanliga	Lymfopeni*, neutropeni*, lymfadenopati*
Metabolism och nutrition
Mycket vanliga	Hypokalcemi, hypokalemi, hyperurikemi
Vanliga	Hyperkalemi, hypomagnesemi
Mindre vanliga	Anorexi, hyperlipidemi, diabetes mellitus*, hyperkolesterolemi*, hypofosfatemi
Psykiska störningar
Mycket vanliga	Ångest
Mindre vanliga	Abnorma drömmar*, vanföreställd perception*, sömnlöshet*
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga	Yrsel, huvudvärk
Mindre vanliga	Tremor
Ögon
Mindre vanliga	Konjunktivit*, dimsyn*
Hjärtat
Mindre vanliga	Takykardi, ventrikulära extrasystolier
Blodkärl
Mycket vanliga	Hypertoni
Vanliga	Hypotoni
Mindre vanliga	Lymfocele*
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Vanliga	Hosta, dyspné
Mindre vanliga	Interstitiell lungsjukdom, lungstas*, väsande andning*, lungödem*
Magtarmkanalen
Mycket vanliga	Diarré
Vanliga	Uppspänd buk, buksmärta, förstoppning, dyspepsi, flatulens, gastrit, illamående, kräkningar
Mindre vanliga	Ömhet i buken, gastrointestinal blödning, rapning, dålig andedräkt*, ileus*, munsår*, esofagit*, subileus*, missfärgning av tunga*, muntorrhet*, gastroesofagal reflux*, gingivahyperplasi*, pankreatit, obstruktion i ductus parotideus*, peptiskt sår*, peritonit*
Lever och gallvägar
Vanliga	Onormala leverfunktionsvärden
Hud och subkutan vävnad
Vanliga	Akne, klåda
Mindre vanliga	Alopeci
Muskuloskeletala systemet och bindväv
Mycket vanliga	Artralgi
Vanliga	Myalgi
Mindre vanliga	Artrit*, ryggsmärta*, muskelkramper
Njurar och urinvägar
Vanliga	Förhöjt kreatininvärde
Mindre vanliga	Hematuri*, njurtubilinekros*, urinrörsförträngning
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Mindre vanliga	Impotens*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Vanliga	Asteni, trötthet, perifert ödem, pyrexi
Mindre vanliga	Influensaliknande sjukdom, ödem i benen*, smärta, rigor*, törst*, svaghet*
Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer
Mindre vanliga	Blåmärken*

* Händelse rapporterad från endast en patient (av 372).

Anmärkning: njurtransplanterade patienter behandlades med 1 440 mg MPA dagligen i upp till ett år. Biverkningsmönstret var likartat hos både den nytransplanteradepatientpopulationen och den underhållsbehandlade patientpopulationen, men frekvensen tenderade att vara lägre hos de underhållsbehandlade patienterna.

Utslag och agranulocytos har identifierats som biverkningar från erfarenhet efter att läkemedlet börjat marknadsföras.

Ytterligare biverkningar som kan tillskrivas MPA-derivat som klasseffekt är följande:

Infektioner och infestationer

Allvarliga, livshotande infektioner, inklusive meningit, infektiös endokardit, tuberkulos och atypisk mykobakteriell infektion. Fall av BK-virus-associerad nefropati och JC-virus-associerad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML) har rapporterats hos patienter behandlade med immunsuppressiva läkemedel, inklusive MPA-derivat (se avsnitt 4.4).

Blodet och lymfsystemet

Neutropeni, pancytopeni.

Fall av ren erytrocytaplasi (Pure Red Cell Aplasia; PRCA) har rapporterats hos patienter som behandlats med MPA-derivat (se avsnitt 4.4).

Immunsystemet

Hypogammaglobulinemi har rapporterats hos patienter som får MPA-derivat i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Det har förekommit enstaka rapporter om interstitiell lungsjukdom hos patienter som behandlats med MPA-derivat i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel. Det har även förekommit rapporter om bronkiektasi vid kombination med andra immunsuppressiva läkemedel.

Magtarmkanalen

Kolit, CMV-gastrit, tarmperforation, magsår, duodenalsår.

Graviditet, tillstånd post-partum och under perinatalperioden

Fall av spontanabort har rapporterats hos patienter som exponerats för MPA-derivat, framför allt under första trimestern (se avsnitt 4.6).

Medfödda, familjära och genetiska sjukdomar

Efter marknadsintroduktionen har medfödda missbildningar observerats hos barn till patienter som exponerats för MPA i kombination med andra immunsuppressiva medel, (se avsnitt 4.6).

Undersökningar

Isolerade fall av onormal neutrofil morfologi, inklusive förvärvad Pelger-Huet-anomali, har observerats hos patienter som behandlats med MPA-derivat. Dessa förändringar är inte förknippade med försämrad neutrofilfunktion. Dessa förändringar kan tyda på en ”vänsterförskjutning” (”left shift”) i mognaden av neutrofiler vid hematologiska undersökningar, vilket av misstag kan tolkas som ett tecken på infektion hos immunsupprimerade patienter såsom patienter som får MPA-derivat.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Avsiktlig och oavsiktlig överdosering med MPA har rapporterats, men alla patienter har inte fått relaterade biverkningar.

I de fall av överdosering där biverkningar rapporterats, omfattas händelserna av den kända säkerhetsprofilen för klassen (huvudsakligen bloddyskrasi, sepsis, se avsnitt 4.4 och 4.8).

Dialys kan användas för att avlägsna den inaktiva metaboliten MPAG men förväntas inte avlägsna kliniskt signifikanta mängder av MPA, den aktiva beståndsdelen. Detta beror i hög grad på MPAs mycket höga plasmaproteinbindning, 97 %. Genom att ingripa i det enterohepatiska kretsloppet av MPA kan gallsyrabindande resiner, som t ex kolestyramin, reducera den systemiska exponeringen för MPA.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressivum, ATC-kod: L04AA06

MPA är en potent, selektiv, icke-kompetitiv och reversibel hämmare av inosinmonofosfat­dehydrogenas och hämmar därför nysyntesen av guanosinnukleotid utan att införlivas i DNA. Eftersom T- och B-lymfocyter, till skillnad från andra celltyper som kan använda alternativa syntesvägar, är starkt beroende av den primära syntesvägen för puriner, har MPA en kraftigare cytostatisk effekt på lymfocyter än på andra celler.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Absorptionen av natriummykofenolat efter oral administrering är betydande. På grund av tablettens magsaftresistenta dragering var tiden till maximal MPA-koncentration (T_max) ungefär 1,5‑2 timmar. Cirka 10 % av alla farmakokinetikprofiler uppmätta på morgonen visade ett fördröjt T_max, ibland upp till flera timmar, utan någon förväntad påverkan på dygnsexponeringen av MPA.

Hos stabila njurtransplanterade patienter, som hade ciklosporinbaserad immunsuppression, var den gastrointestinala absorptionen av MPA 93 % och absolut biotillgänglighet 72 %. MPAs farmakokinetik är proportionell mot dosen och linjär över det studerade dosintervallet 180 mg till

2 160 mg. Den systemiska exponeringen (AUC) för MPA, som är den farmakokinetiska parameter som är främst relaterad till effekt, påverkades inte vid intag av en dos 720 mg MPA tillsammans med en fettrik måltid (55 g fett, 1000 kalorier) i jämförelse med intag under fastande betingelser. Däremot konstaterades en 33-procentig reduktion av den maximala koncentrationen av MPA (C_max). Dessutom, hade T_lag och T_max i genomsnitt 3‑5 timmars fördröjning och flera patienter hade ett T_max >15 timmar. Födoeffekter på MPA kan leda till att absorptionen överlappar mellan dosintervallen. Denna effekt har inte visats ha klinisk signifikans.

Distribution

Distributionsvolymen för MPA vid steady state är 50 liter. Både mykofenolsyra och mykofenolsyraglukuronid har hög proteinbindningsgrad (97 % respektive 82 %). Den fria MPA-koncentrationen kan öka vid tillstånd då proteinbindningsställena minskar (uremi, leversvikt, hypoalbuminemi, samtidig användning av läkemedel med hög proteinbindningsgrad). Risken för oönskade effekter av MPA kan öka under dessa förhållanden.

Metabolism

MPA metaboliseras huvudsakligen av glukuronyltransferas och bildar MPAs fenolsyraglukuronid, mykofenolsyraglukuronid (MPAG). MPAG som är den huvudsakliga metaboliten av MPA visar ingen biologisk aktivitet. Hos stabila njurtransplanterade patienter, immunsupprimerade med ciklosporin, omvandlas cirka 28 % av den orala MPA-dosen till MPAG genom presystemisk metabolism. MPAG har en längre halveringstid än MPA, cirka 16 timmar och dess clearance är 0,45 l/timme.

Eliminering

Halveringstiden för MPA är ungefär 12 timmar och clearance är 8,6 l/timme. Endast försumbar mängd av MPA återfinns i urinen (<1,0 % av MPA-dosen). Den största delen av MPA utsöndras i urinen som MPAG. Den MPAG som utsöndras via gallan kan undergå dekonjugering av tarmfloran. Den MPA som bildas vid dekonjugeringen kan sedan återabsorberas. Cirka 6‑8 timmar efter dosering av MPA kan en andra koncentrationstopp av MPA uppmätas, vilken överensstämmer med återabsorptionen av dekonjugerad MPA. Det finns en stor variabilitet i dalvärden för alla MPA-preparat, och höga dalvärden (C₀ > 10 µg/ml) har observerats på morgonen hos cirka 2 % av patienter som behandlas med MPA. I studier har man emellertid sett att AUC vid steady state (0-12 timmar), dvs. den totala systemiska exponeringen, uppvisar en lägre variabilitet än C_trough.

Farmakokinetik hos njurtransplanterade patienter, immunsupprimerade med ciklosporin

I Tabell 2 visas medelvärden av de farmakokinetiska parametrarna för MPA efter administrering av MPA. I perioden strax efter transplantationen var MPAs AUC och C_max i genomsnitt halverade jämfört med de värden som erhölls sex månader efter transplantationen.

Tabell 2 Medelvärde (SD) av de farmakokinetiska parametrarna för MPA efter oral tillförsel av natriummykofenolat till njurtransplanterade patienter, immunsupprimerade med ciklosporin

Vuxna patienter, kronisk behandling, 720 mg 2 gånger dagligen (studie ERLB 301) n= 48	Dos	Tmax* (timmar)	Cmax (µg/ml)	AUC0‑12 (µg x timmar/ml)
14 dagar efter transplantationen	720 mg	2	13,9 (8,6)	29,1 (10,4)
3 månader efter transplantationen	720 mg	2	24,6 (13,2)	50,7 (17,3)
6 månader efter transplantationen	720 mg	2	23,0 (10,1)	55,7 (14,6)
Vuxna patienter, kronisk, behandling, 720 mg 2 gånger dagligen 18 månader efter transplantationen (studie ERLB 302) n= 18	Dos	Tmax* (timmar)	Cmax (µg/ml)	AUC0‑12 (µg x timmar/ml)
	720 mg	1,5	18,9 (7,9)	57,4 (15,0)
Barn 450 mg/m2 en dos (studie ERL 0106) n = 16	Dos	Tmax* (timmar)	Cmax (µg/ml)	AUC0‑∞ (µg x timme/ml)
	450 mg/m2	2,5	31,9 (18,2)	74,5 (28,3)

* medianvärden

Nedsatt njurfunktion

MPAs farmakokinetik tycks vara oförändrad i hela intervallet från normal njurfunktion till avsaknad av njurfunktion. Däremot ökade exponeringen av MPAG med avtagande njurfunktion. MPAG-exponeringen var ungefär 8 gånger högre vid anuri. Clearance av både MPA och MPAG påverkades ej av hemodialys. En signifikant ökning av fri MPA kan också förekomma vid njursvikt. Detta kan bero på minskad plasmaproteinbindning av MPA vid hög koncentration av urinämne i blodet.

Nedsatt leverfunktion

Hos frivilliga försökspersoner med alkoholbetingad cirros var glukuronideringen i levern av MPA relativt opåverkad av parenkymal leversjukdom. Effekten av leversjukdom på denna process beror dock sannolikt på den specifika sjukdomen. Leversjukdom med övervägande biliär skada, som primär biliär cirros, kan ge en annan effekt.

Pediatrisk population

Det finns begränsade data från användning av MPA till barn och ungdomar. I Tabell 2 ovan visas medelvärde (SD) av de farmakokinetiska parametrarna för MPA hos stabila njurtransplanterade barn (ålder 5‑16 år) som erhållit ciklosporinbaserad immunsuppression. Genomsnittligt AUC för MPA vid dosen 450 mg/m²var lika med den som uppmättes hos vuxna som fick 720 mg MPA. Genomsnittlig clearance för MPA var ungefär 6,7 l/timme/m².

Kön

Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken av MPA föreligger mellan män och kvinnor.

Äldre

Farmakokinetiken hos äldre har inte formellt studerats. Exponeringen för MPA tycks inte variera med åldern i någon kliniskt signifikant grad.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

De hematopoetiska och lymfoida systemen var de organ som primärt påverkades i de toxikologiska studierna med upprepad dosering av natriummykofenolat hos råttor och möss. Aplastisk, regenerativ anemi identifierades som den dosbegränsande toxiciteten hos gnagare som exponerats för MPA. Utvärdering av myelogram visade på en markant minskning av erytroida celler (polykromatiska erytroblaster och normoblaster) och en dosberoende förstorning av mjälten samt ökad extramedullär hematopoes. Dessa effekter visade sig vid en systemisk exponeringsnivå som motsvarade eller var mindre än exponeringen vid klinisk användning vid den rekommenderade MPA-dosen på 1,44 g/dag hos njurtransplanterade patienter.

Gastrointestinala effekter observerades hos hund vid en systemisk exponering likvärdig eller lägre än den kliniska exponeringen vid rekommenderade doser.

Den prekliniska toxicitetsprofilen hos mykofenolsyra (som natriumsalt) tycks stämma överens med de biverkningar som observerats i kliniska studier hos människa, vilka därför ger säkerhetsdata som är mer relevanta för patientpopulationen (se avsnitt 4.8).

Tre genotoxicitetstester (in vitro muslymfom-test, mikrokärntest i V79 kinesiska hamsterceller och in vivo mikrokärntest på musbenmärg) visade att mykofenolsyra kan orsaka kromosomavvikelser. Dessa effekter kan ha sitt ursprung i den farmakodynamiska verkningsmekanismen; hämning av nukleotid­syntesen i känsliga celler. I andra in vitro-tester för att upptäcka genmutationer påvisades inte någon genotoxisk aktivitet.

Mykofenolsyra (som natriumsalt) var inte tumörframkallande hos råttor och möss. Den högsta dosen som testades i karcinogenicitetsstudier på djur gav en systemisk exponering som var cirka 0,6‑5 gånger den systemiska exponering (AUC eller C_max) som observerats hos njurtransplanterade patienter vid rekommenderad klinisk dos på 1,44 g/dag

Mykofenolsyra (som natriumsalt) hade inte effekt på fertilitet hos han- eller honråttor upp till de dosnivåer vid vilka man observerade generell toxicitet och embryotoxicitet.

I en teratologistudie utförd med mykofenolsyra (som natriumsalt) på råttor observerades missbildningar hos avkomman, inklusive anoftalmi, exencefali och umbilikalbråck vid en så låg dos som 1 mg/kg. Den systemiska exponeringen vid denna dos motsvarar 0,05 gånger klinisk exponering vid dosen 1,44 g mykofenolsyra/dag (se avsnitt 4.6).

I en pre- och postnatal utvecklingsstudie på råtta orsakade mykofenolsyra (som natriumsalt) förseningar i utvecklingen (onormal pupillreflex hos honor och förhudsseparation hos hanar) vid den högsta dosen 3 mg/kg. Denna dos inducerade också missbildningar.

Mykofenolsyra (som natriumsalt) visade fototoxisk potential i en in vitro 3T3 NRU fototoxicitetstest.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna

Mikrokristallin cellulosa (E460)

Kroskarmellosnatrium (E458)

Povidon K30 (E1201)

Talk (E553b)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Magnesiumstearat (E470b)

Tabletthölje

Axympa 180 mg enterotabletter:

Metakrylsyra-etylakrylatsampolymer (1:1)

Talk (E553b)

Titandioxid (E171)

Trietylcitrat (E1505)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Natriumvätekarbonat (E500)

Gul järnoxid (E172)

Indigokarmin aluminiumlack (E132)

Natriumlaurilsulfat (E487)

Axympa 360 mg enterotabletter:

Metakrylsyra-etylakrylatsampolymer (1:1)

Talk (E553b)

Titandioxid (E171)

Trietylcitrat (E1505)

Kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551)

Natriumvätekarbonat (E500)

Gul järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Natriumlaurilsulfat (E487)

Märkbläck:

Shellack, delvis esterifierad (E904)

Svart järnoxid (E172)

Propylenglykol (E1520)

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda temperaturanvisningar.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Tabletterna är förpackade i aluminium/aluminium-blister: 50, 100, 120 och 250 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Enterotabletter bör inte krossas eftersom det magsaftsresistenta höljet då förstörs(se avsnitt 4.2).

Mykofenolsyra har uppvisat teratogena effekter (se avsnitt 4.6). I de fall när det är nödvändigt att krossa tabletterna, undvik inandning av pulvret eller direktkontakt av pulvret på hud eller slemhinnor.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Teva Sweden AB

Box 1070

Helsingborg

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

180 mg: 50800

360 mg: 50801

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2015-03-12

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-10-20