Bicacta

Information för alternativet: Bicacta 50 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

Document: Bicacta 50 mg film-coated tablet SmPC change

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Bicacta 50 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller 50 mg bikalutamid.

Hjälpämnen med känd effekt: Varje tablett innehåller 56,56 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Bicacta 50 mg filmdragerade tablett är rund, bikonvex, vit, 7 mm i diameter, märkt med B 50 på en sida.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av avancerad prostatacancer i kombination med behandling med LHRH-analoger (luteinizing hormone-releasing-hormon) eller kirurgisk kastrering.

4.2 Dosering och administreringssätt

Vuxna män inklusive äldre patienter: En tablett (50 mg) en gång dagligen med eller utan mat.

Behandling med Bicacta ska påbörjas minst 3 dagar före behandling med en LHRH-analog påbörjas, eller samtidigt som kirurgisk kastrering.

Pediatrisk population

Bikalutamid är inte indicerat till barn och ungdomar.

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig till patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Dosjustering är inte nödvändig till patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion. Läkemedlet kan ackumuleras hos patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).

4.3 Kontraindikationer

Bicacta är kontraindicerat för kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

Bicacta ska inte ges till patienter som uppvisat överkänslighetsreaktioner mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Samtidig administrering av terfenadin, astemizol eller cisaprid med Bicacta är kontraindicerat (se avsnitt 4.5).

4.4 Varningar och försiktighet

Initiering av behandlingen skall göras under direkt övervakning av specialutbildad läkare.

Bikalutamid metaboliseras i hög grad i levern. Data tyder på att dess elimination kan vara långsammare hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion och att detta kan leda till ökad ackumulation av bikalutamid. Bikalutamid bör därför användas med försiktighet till patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion och alternativa behandlingar bör övervägas.

Regelbundna leverfunktionsprover bör övervägas för att upptäcka eventuella leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månadernas bikalutamid-behandling.

Allvarliga leverskador har i sällsynt fall observerats med bikalutamid och dödsfall har rapporterats (se avsnitt 4.8). Bikalutamid-behandling bör avbrytas om förändringarna är allvarliga.

Bikalutamid har visats hämma cytokrom P450 (CYP3A4). Försiktighet bör därför iakttas när bikalutamid samtidigt administreras med läkemedel som till största delen metaboliseras av CYP3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).

En minskning av glukostolerans har observerats hos män som får LHRH-agonister. Detta kan yttra sig som diabetes eller förlorad glykemisk kontroll hos dem som redan har diabetes. Övervakning av blodglukos bör därför övervägas hos patienter som får bikalutamid i kombination med LHRH-agonister.

Androgen deprivationsterapikan förlänga QT-intervallet.

För patienter medQT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5) börförskrivarebedöma nytta/risk-balansen inklusiverisken förtorsade depointes,innanbehandling med bikalutamid påbörjas.

Bicacta innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, totalt laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Inga farmakologiska eller farmakokinetiska interaktioner har påvisats mellan bikalutamid och LHRH‑analoger.

In vitro-studier har visat att bikalutamids R-enantiomer är en hämmare av CYP 3A4 med mindre hämmande effekter på aktiviteten hos CYP 2C9, 2C19 och 2D6.

Även om kliniska studier som utnyttjade antipyrin som en markör för cytokrom P450(CYP)-aktivitet inte fann några belägg för en möjlig läkemedelsinteraktion med bikalutamid, steg den genomsnittliga midazolamexponeringen (AUC) med upp till 80 % efter samadministrering med bikalutamid under 28 dagar. För läkemedel med ett snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara relevant. På grund av detta är samtidig användning av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat (se avsnitt 4.3) och försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av bikalutamid med ämnen såsom ciklosporin och kalciumkanalblockerare. Dosminskning kan behövas för dessa läkemedel, i synnerhet om det finns bevis för ökad effekt eller biverkningar. För ciklosporin rekommenderas att plasmakoncentrationer och kliniskt tillstånd noggrant övervakas efter insättning eller utsättning av bikalutamidbehandling.

Försiktighet bör iakttas då bikalutamid ordineras tillsammans med läkemedel som kan hämma läkemedelsoxidation, t.ex. cimetidin och ketokonazol. Detta kan teoretiskt sett leda till förhöjda plasmakoncentrationer av bikalutamid, vilket skulle kunna leda till fler biverkningar.

In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin, en antikoagulant av kumarintyp, från dess proteinbindningsställe. Därför rekommenderas att protrombintiden noggrant övervakas om bikalutamid sätts in hos patienter som redan får antikoagulantia av kumarintyp.

Eftersom androgendeprivationsbehandlingkan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av bikalutamid med läkemedelsom förlänger QT-intervallet,eller med läkemedel somkan framkallatorsade depointessåsomklass IAantiarytmika (t ex kinidin, disopyramid) eller klassIII antiarytmika(t.ex.amiodaron, sotalol ,dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotikam.fl. (se avsnitt 4.4).

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Bikalutamid är kontraindicerat hos kvinnor och ska inte ges till gravida eller ammande kvinnor.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det är inte troligt att bikalutamid försämrar patienternas förmåga att framföra fordon eller använda maskiner. Det bör dock observeras att tillfällig somnolens kan inträffa. Drabbade patienter bör iaktta försiktighet.

4.8 Biverkningar

I detta avsnitt definieras biverkningar enligt följande:

mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10): mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan ej beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1 – Biverkningsfrekvenser

System/Organklass	Frekvens	Biverkning
Blodet och lymfsystemet	Mycket vanliga	Anemi
Immunsystemet	Mindre vanliga	Överkänslighetsreaktioner, angionödem och urtikaria
Metabolism och nutrition	Vanliga	Minskad aptit
Psykiska störningar	Vanliga	Minskad libido, depression
Centrala och perifera nervsystemet	Mycket vanliga Vanliga	Yrsel Sömnighet
Hjärta	Vanliga Ingen känd frekvens	Myokardinfarkt (dödsfall har rapporterats)^a Hjärtsvikt^a QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och 4.5)
Blodkärl	Mycket vanliga	Värmevallningar
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre vanliga	Interstitiell lungsjukdom^b (dödsfall har rapporterats.)
Magtarmkanalen	Mycket vanliga Vanliga	Buksmärta, förstoppning, illamående Dyspepsi, väderspänningar
Lever och gallvägar	Mycket vanliga Sällsynta	Hepatotoxicitet, gulsot, hypertransaminasemia ^c Leversvikt^d (dödsfall har rapporterats.).
Hud och subkutan vävnad	Vanliga Sällsynta	Alopeci, hirsutism/hårväxt, utslag, torr hud, pruritus Ljuskänslighetsreaktion
Njurar och urinvägar	Mycket vanliga	Hematuri
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Mycket vanliga Vanliga	Gynekomasti och ömhet i brösten^e Erektil dysfunktion
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Mycket vanliga Vanliga	Asteni, ödem Smärtor i bröstkorgen
Undersökningar	Vanliga	Viktökning

^a Observerat i en farmakoepidemiologistudie av LHRH-agonister och antiandrogener som används vid behandling av prostatacancer. Risken verkade ökas när bikalutamid 50 mg gavs i kombination med LHRH-agonister, men ingen ökad risk var uppenbar när bikalutamid 150 mg användes som monoterapibehandling av prostatacancer.
^b Listad som en biverkning efter granskning av data efter marknadsföring. Frekvensen är bestämd utifrån incidensen av rapporterade biverkningar av interstitiell pneumoni i den randomiserade behandlingen i EPC-studien för 150 mg.

^c Leverförändringar är sällan allvarliga och var oftast övergående och försvann eller förbättrades med fortsatt behandling eller efter behandlingens avbrytande.

^d Listad som en biverkning efter granskning av data efter marknadsföring. Frekvensen är bestämd utifrån incidensen av rapporterade biverkningar av leversvikt hos patienter som fått bikalutamid-behandling med 150 mg i den öppna delen av EPC-studierna.

^e Kan minska vid samtidig kastrering.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Det finns ingen erfarenhet av överdosering hos människor. Det finns ingen särskild antidot; behandlingen bör vara symtomatisk. Dialys hjälper sannolikt inte, eftersom bikalutamid har hög proteinbindningsgrad och inte återfinns i oförändrad form i urinen. Allmän understödjande vård, inklusive frekvent kontroll av vitala tecken, är indicerat.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antiandrogener, ATC-kod: L02BB03

Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen, utan ytterligare endokrin aktivitet. Det binder androgenreceptorer utan att aktivera genuttryck, och hämmar således androgen stimulering. Denna hämning orsakar regression av prostatatumörer. I en klinisk situation kan ett behandlingsavbrott hos vissa patienter leda till antiandrogent utsättningssyndrom.

Bikalutamid är ett racemat där den androgena effekten nästan uteslutande är kopplad till R-enantiomeren.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Bikalutamid absorberas väl av efter oral administrering. Det finns inga belägg för att mat har någon kliniskt relevant effekt på biotillgängligheten.

S-enantiomeren elimineras snabbt jämfört med R-enantiomeren, vars halveringstid i plasma är ungefär 1 vecka.

Vid regelbunden daglig administrering av bikalutamid 150 mg ackumuleras R-enantiomeren i plasma ungefär 10-faldigt beroende på dess långa eliminationshalveringstid.

Plasmakoncentrationerna av R-enantiomer når ungefär 22 mikrogram/ml med en daglig dos av 150 mg bikalutamid. Vid steady state utgör den övervägande aktiva R-enantiomeren 99 % av de totala enantiomererna.

Farmakokinetiken hos R-enantiomeren påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det har visats att R-enantiomeren elimineras långsammare från plasma hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion.

Bikalutamid är i hög grad proteinbundet (racemat 96 %, R-bikalutamid > 99 %) och metaboliseras i stor utsträckning (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurar och galla till ungefär lika stor del.

I en klinisk studie var medelkoncentrationen av R-bikalutamid 4.9 μg/ml i sädesvätska hos män som fick bikalutamid 150 mg. Mängden bikalutamid som möjligen skulle kunna överföras till kvinnlig partner vid samlag är låg och beräknas till ca 0.3 μg/kg. Detta är lägre än vad som krävs för att inducera förändringar i avkomma hos försöksdjur.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Bicalutamid är en potent antiandrogen med en "mixed function" oxidas-enzyminducerande effekt hos försöksdjur. Förändringar i målorganen, inklusive tumörinduktion (Leydigceller, sköldkörtel, lever) hos djur, är relaterade till dessa effekter. Enzyminduktion orsakad av bicalutamid har ej setts hos människa och inget av dessa fynd anses ha relevans för behandling av patienter med prostatacancer.

Atrofi av sädesledarna är en förutsagd klasseffekt med antiandrogener och har observerats för alla arter som undersöktes. Fullständigt upphävande av testikelatrofi var 24 veckor efter en 12 månaders upprepad dos-toxicitetsstudie på råtta, även om funktionellt upphävande var tydligt i reproduktion 7 veckor efter slutet av en 11 veckors doseringsperiod. En tids subfertilitet eller infertilitet kan förväntas hos människa.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Povidon

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Magnesiumstearat

Dragering:

Makrogol 3350

Polyvinylalkohol

Talk

Titandioxid (E171)

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år

HDPE-burk efter öppnande: 6 månader

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Blister-förpackning PVC/aluminium: 10, 14, 28, 30, 40, 50, 56, 84, 90, 98 och 100 tabletter.

HDPE-burk med LDPE-lock: 10, 14, 28, 30, 40, 50, 56, 84, 90, 98 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegur 76-78

220 Hafnarfjördur

Island

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

50170

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för det första godkännandet: 2014-08-28

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-12-18