Bicalutamid Sandoz
Läkemedelsverket 2015-02-17
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Bicalutamid Sandoz 150 mg filmdragerade tabletter
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En filmdragerad tablett innehåller 150 mg bikalutamid.
Hjälpämne(n) med känd effekt:
En filmdragerad tablett på 150 mg innehåller 200,66 mg laktosmonohydrat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett
Vit, rund, filmdragerad tablett.
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Bikalutamid 150 mg tabletter är indicerade antingen som monoterapi eller som adjuvant behandling vid radikal prostatektomi eller strålbehandling för patienter med lokalt avancerad prostatacancer med hög risk för sjukdomsprogression (se avsnitt 5.1).
4.2 Dosering och administreringssätt
Vuxna män inklusive äldre patienter: En tablett (150 mg) en gång dagligen tillsammans med eller utan mat.
Bikalutamid 150 mg tabletter bör användas kontinuerligt i minst 2 år eller tills sjukdomen fortskrider.
Patienter med nedsatt njurfunktion:dosjustering är ej nödvändig vid nedsatt njurfunktion.
Patienter med nedsatt leverfunktion: dosjustering är ej nödvändig vid milt nedsatt leverfunktion. Ökad ackumulering kan inträffa hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot bikalutamid eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Samtidig användning av terfenadin, astemizol eller cisaprid (se avsnitt 4.5).
Kvinnor, barn och ungdomar (se avsnitt 4.6).
4.4 Varningar och försiktighet
Behandlingen ska inledas under övervakning av specialist.
Bikalutamid metaboliseras i hög grad i levern. Data antyder att dess eliminering kan ske långsammare hos individer med svårt nedsatt leverfunktion, vilket skulle kunna leda till ökad ackumulering av bikalutamid. Därför bör bikalutamid användas med försiktighet hos patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion. Periodiska leverfunktionstester ska övervägas på grund av risken för leverförändringar. Majoriteten av förändringarna förväntas inträffa inom de första 6 månaderna av behandlingen.
I sällsynta fall har svåra leverförändringar och leversvikt observerats med bikalutamid och fall med dödlig utgång har rapporterats (se avsnitt 4.8). Bikalutamid måste sättas ut om förändringarna är svåra.
Om patienten uppvisar sjukdomsprogression med objektiva mått och PSA‑värdet är förhöjt, bör man överväga att avsluta behandlingen med bikalutamid.
Regelbunden kontroll av hjärtfunktionen rekommenderas hos patienter med hjärtsjukdom.
Androgen deprivationsbehandling kan förlänga QT‑intervallet. Hos patienter med anamnes på eller riskfaktorer för QT‑förlängning och hos patienter som samtidigt får läkemedel som kan förlänga QT‑intervallet (se avsnitt 4.5) bör läkare bedöma risk‑nyttaprofilen inklusive risken för torsade de pointes innan behandling med bikalutamid sätts in.
Bikalutamid har visat sig hämma cytokrom P450 (CYP 3A4), så försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av läkemedel som metaboliseras huvudsakligen med hjälp av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).
Detta läkemedel innehåller 200,66 mg laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
In vitro-studier har visat att R-bikalutamid är en hämmare av CYP 3A4 och har mindre hämmande effekter på CYP 2C9-, 2C19- och 2D6‑aktivitet.
Även om kliniska studier med antipyrin som markör för cytokrom P450 (CYP)‑aktivitet inte påvisade någon läkemedelsinteraktion med bikalutamid, ökade genomsnittlig midazolamexponering (AUC) med upp till 80 procent efter samtidig administrering av bikalutamid i 28 dagar. För läkemedel med smalt terapeutiskt index skulle en sådan ökning kunna ha relevans. Samtidig användning av terfenadin, astemizol och cisaprid är kontraindicerad (se avsnitt 4.3), och försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av bikalutamid och substanser som ciklosporin och kalciumblockerare. Dosminskning kan krävas för dessa läkemedel, särskilt om det finns bevis på ökade eller skadliga biverkningar. För ciklosporin är rekommendationen att plasmakoncentrationer och patientens kliniska tillstånd kontrolleras noga efter insättning eller utsättning av bikalutamid.
Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av bikalutamid tillsammans med andra läkemedel som kan hämma läkemedelsoxidering, t.ex. cimetidin och ketokonazol. I teorin skulle detta kunna ge ökade plasmakoncentrationer av bikalutamid, vilket teoretiskt sett skulle kunna leda till ökade biverkningar.
In vitro-studier har visat att bikalutamid kan flytta kumarinantikoagulanten warfarin från dess proteinbindningsplatser. Därför rekommenderas noggrann kontroll av protrombintiden hos patienter som redan står på kumarinantikoagulantera när de påbörjar behandling med bikalutamid.
Eftersom androgen deprivationsbehandling kan förlänga QT‑intervallet bör samtidig användning av bikalutamid och läkemedel som är kända för att förlänga QT‑intervallet eller läkemedel som kan leda till torsade de pointes, som antiarytmika av klass IA (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass III (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika etc. utvärderas noggrant (se avsnitt 4.4).
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnor och får inte ges till gravida eller ammande kvinnor.
Fertilitet
Reversibel nedsatt fertilitet hos hanar har observerats i djurstudier (se avsnitt 5.3). En period med subfertilitet eller infertilitet bör förutsättas hos män.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Det är osannolikt att bikalutamid skulle påverka patientens körförmåga eller förmåga att använda maskiner. Men det är skäl att notera att yrsel eller somnolens kan inträffa ibland. Alla patienter som påverkas bör iaktta försiktighet.
4.8 Biverkningar
I detta avsnitt definieras biverkningar enligt följande:
Mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1 000, <1/100), sällsynta (1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), inga kända (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Tabell 1. Frekvens av biverkningar
|
Organsystem |
Frekvens |
Biverkningar |
|
Blodet och lymfsystemet |
Vanliga |
Anemi |
|
Immunsystemet |
Mindre vanliga |
Överkänslighet, angioödem och nässelutslag |
|
Metabolism och nutrition |
Vanliga |
Minskad aptit |
|
Psykiska störningar |
Vanliga |
Nedsatt libido, depression |
|
Centrala och perifera nervsystemet |
Vanliga |
Yrsel, dåsighet |
|
Blodkärl |
Vanlig |
Värmevallningar |
|
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
Mindre vanliga |
Interstitiell lungsjukdom1 (fall med dödlig utgång har rapporterats) |
|
Magtarmkanalen |
Vanliga |
Buksmärta, förstoppning, dyspepsi, gasbesvär, illamående |
|
Lever och gallvägar |
Vanliga |
Levertoxicitet, gulsot, förhöjda levertransaminasvärden2 |
|
Sällsynta |
Leversvikt3 (fall med dödlig utgång har rapporterats) |
|
|
Hud och subkutan vävnad |
Mycket vanliga |
Utslag |
|
Vanliga |
Håravfall, hirsutism/återväxt av hår, torr hud4, klåda |
|
|
Njurar och urinvägar |
Vanliga |
Hematuri |
|
Reproduktionsorgan och bröstkörtel |
Mycket vanliga |
Gynekomasti och ömma bröst5 |
|
Vanliga |
Erektil dysfunktion |
|
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
Mycket vanliga |
Asteni |
|
Vanliga |
Bröstsmärta, svullnader |
|
|
Undersökningar |
Vanliga |
Viktökning |
|
Mindre vanliga |
QT‑förlängning (se avsnitt 4.4 och 4.5) |
1 Listad som biverkning efter granskning av data efter godkännandet för försäljning. Frekvensen har beräknats på basis av incidensen av rapporterade biverkningar i form av interstitiell pneumoni under perioden med randomiserad behandling i EPC‑studierna med 150 mg.
2 Leverförändringar är i sällsynta fall svåra och var ofta övergående, försvann eller förbättrades vid kontinuerlig behandling eller efter utsättning (se avsnitt 4.4).
3 Listad som biverkning efter granskning av data efter godkännandet för försäljning. Frekvensen har beräknats på basis av incidensen av rapporterade biverkningar i form av leversvikt hos patienter i gruppen som fick öppen behandling med bikalutamid i EPC‑studierna med 150 mg.
4 På grund av de kodningskonventioner som användes i EPC‑studierna, kodades biverkningar i form av ”torr hud” under COSTART‑termen ”hudutslag”. Därför kan ingen separat frekvens fastställas för 150 mg‑dosen av bikalutamid men man antar att frekvensen är densamma som för 50 mg‑dosen.
5 De flesta patienter som använder bikalutamid 150 mg som monoterapi upplever gynekomasti och/eller ömma bröst. Enligt studieresultat kunde dessa symtom vara svåra hos t.o.m. 5 procent av patienterna. Gynekomastin avklingar eventuellt inte spontant efter avslutad behandling, särkilt inte om behandlingen pågått länge (<1/10 000), frekvensen inte känd (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9 Överdosering
Det finns ingen erfarenhet av överdosering hos människa. Det finns ingen specifik antidot. Behandlingen bör vara symtomatisk. Dialys är antagligen inte användbart eftersom bikalutamid i hög grad är bundet till protein och inte återfinns i oförändrad form i urin. Allmänt stödjande terapi, inklusive frekvent kontroll av vitala funktioner är indicerat.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Antihormoner och relaterade medel, antiandrogener, ATC-kod L02BB03
Verkningsmekanism
Bikalutamid är en icke‑steroid antiandrogen utan annan endokrin aktivitet. Det binder till androgenreceptorerna utan att aktivera genuttrycket och hämmar således androgen stimulus. Regression av prostatatumörer är resultatet av denna hämning. Kliniskt sett kan utsättning av bikalutamid ge antiandrogent utsättningssyndrom hos vissa patienter.
Bikalutamid är ett racemat där den största delen av dess antiandrogena aktivitet finns hos R‑enantiomeren.
Klinisk effekt och säkerhet
Bikalutamid 150 mg undersöktes som behandling av patienter med lokal (T1‑T2, N0 eller NX, M0) eller lokalt avancerad (T3‑T4, alla N, M0; T1‑T2, N+, M0) icke‑metastaserad prostatacancer. En kombination av tre placebokontrollerade, dubbelblinda läkemedelsprövningar med 8 113 patienter analyserades. Bikalutamid gavs i en dos på 150 mg som omedelbar hormonbehandling eller som adjuvant behandling till radikal prostatektomi eller strålbehandling (främst extern strålbehandling). Vid en uppföljning av patienterna under en mediantid på 7,4 år, hade 27,4 procent av alla de patienter som fått bikalutamid och 30,7 procent av alla de patienter som hade fått placebo upplevt objektivt mätbar progression av sjukdomen.
Risken för objektivt mätbar sjukdomsprogression sjönk i de flesta patientkategorierna, och effekten var mest uppenbar bland dem som hade den största risken för sjukdomsprogression. Därför kan kliniker avgöra att den optimala strategin för behandling av patienter med låg risk för sjukdomsprogression, särskilt då det gäller att avgöra behovet av adjuvant behandling efter prostatektomi, är att avvakta med hormonell behandling tills tecken på sjukdomsprogression uppträder.
Efter en medianuppföljningstid på 7,4 år konstaterades ingen skillnad mellan grupperna när det gäller totalöverlevnad; dödligheten var 22,9 procent (riskkvoten [HR] = 0,99; 95 procent konfidensintervall [CI] 0,91–1,09). Man såg ändå vissa uppenbara tendenser då explorativa undergruppsanalyser utfördes.
Följande tabeller sammanfattar data som gäller den progressionsfria överlevanden och den totala överlevnaden för patienter med lokalt avancerad prostatacancer:
Tabell 1. Progressionsfri överlevnad bland patienter med lokalt avancerad prostatacancer enligt undergrupper behandlingsvis
|
Population som analyserades |
Händelser (%) inom gruppen patienter på bikalutamid |
Händelser (%) inom gruppen patienter på placebo |
Riskkvot (95 % CI) |
|
Observation |
193/335 (57,6) |
222/322 (68,9) |
0,60 (0,49–0,73) |
|
Strålbehandling |
66/161 (41,0) |
86/144 (59,7) |
0,56 (0,40–0,78) |
|
Radikal prostatektomi |
179/870 (20,6) |
213/849 (25,1) |
0,75 (0,61–0,91) |
Tabell 2. Total överlevnad bland patienter med lokalt avancerad prostatacancer enligt undergrupper behandlingsvis
|
Population som analyserades |
Dödsfall (%) inom gruppen patienter på bikalutamid |
Dödsfall (%) inom gruppen patienter på placebo |
Riskkvot (95 % CI) |
|
Observation |
164/335 (49,0) |
183/322 (56,8) |
0,81 (0,66–1,01) |
|
Strålbehandling |
49/161 (30,4) |
61/144 (42,4) |
0,65 (0,44–0,95) |
|
Radikal prostatektomi |
137/870 (15,7) |
122/849 (14,4) |
1,09 (0,85–1,39) |
För patienter med lokal prostatacancer som stod enbart på bikalutamid förelåg det ingen signifikant skillnad i progressionsfri överlevnad. Bland dessa patienter sågs också en tendens i riktning mot kortare överlevnad jämfört med patienter som stod på placebo (riskkvot = 1,16; 95 % CI 0,99–1,37). Mot den här bakgrunden anses inte risk‑nyttaprofilen för bikalutamid vara gynnsam i denna patientpopulation.
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Bikalutamid absorberas väl efter oral administrering. Det finns inga bevis för någon kliniskt relevant effekt av föda när det gäller biotillgängligheten.
Distribution
S‑enantiomeren elimineras snabbt jämfört med R‑enantiomeren. Den senare har en halveringstid för plasmaeliminering på ca 1 vecka.
Vid daglig administrering av bikalutamid ackumuleras R‑enantiomeren ca 10 gånger i plasma som en följd av dess långa halveringstid.
Plasmakoncentrationer av R‑enantiomeren vid steady state är ca 22 mikrog/ml vid daglig administrering av 150 mg doser bikalutamid. Vid steady state svarar R‑enantiomeren, som är den mest aktiva enantiomeren, för 99 procent av de totala cirkulerande enantiomererna.
Farmakokinetiken för R‑enantiomeren påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns bevis för att individer med svårt nedsatt leverfunktion eliminerar R‑enantiomeren långsammare från plasma.
Metabolism och eliminering
Bikalutamid är starkt bundet till protein (racemat 96 %, R‑bikalutamid 99,6 %) och genomgår en omfattande metabolism (via oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurarna och i gallan till ungefär lika stora delar. Efter utsöndring i gallan äger hydrolys av glukuroniderna rum. Oförändrad bikalutamid återfinns sällan i urinen.
I en klinisk läkemedelsprövning konstaterades att medelvärdet för halten av R‑bikalutamid i sädesvätskan hos män som stod på 150 mg bikalutamid dagligen var 4,9 mikrog/ml. Mängden bikalutamid som således överförs till den kvinnliga partnern under samlag är låg och motsvarar cirka 0,3 mikrog/kg. Denna kvantitet understiger den kvantitet som fordras för inverkan på avkomman hos provdjur under laboratorieförhållanden.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Bikalutamid är en potent antiandrogen och en ”mixed function” oxidasenzyminducerare hos djur. Målorganförändringar, inklusive tumörinduktion (Leydigceller, sköldkörtel, lever) hos djur är relaterade till dessa aktiviteter. Enzyminduktion har inte observerats hos människan, och inget av dessa resultat anses ha relevans för behandlingen av patienter med prostatacancer. Hos alla undersökta arter har man upptäckt seminiferous tubules atrofi, en predikterad klasseffekt med antiandrogener. 24 veckor efter en 12 månaders toxicitetsstudie av råttor fann man en full förändring av testikulär atrofi. Funktionsförändringen var tydlig i reproduktionsstudier 7 veckor efter en fullföljd 11 veckors doseringsperiod. En period av sämre fertilitet eller infertilitet bör förväntas hos män.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna:
Laktosmonohydrat
Natriumstärkelseglykolat typ A
Povidon K30
Majsstärkelse
Magnesiumstearat
Filmdragering:
Hypromellos
Titandioxid (E171)
Makrogol
Polysorbat 80
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant
6.3 Hållbarhet
2 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar
6.5 Förpackningstyp och innehåll
PVC/Aclar//Al-blisterförpackningar
Förpackningsstorlekar: 5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 60, 80, 84, 90, 98, 100, 140, 200 eller 280 filmdragerade tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Sandoz A/S
Edvard Thomsens Vej 14
2300 Köpenhamn S
Danmark
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
26627
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
Datum för det första godkännandet: 2009-10-16
Datum för den senaste förnyelsen: 2011-10-01
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-02-17
8