Bicalutamide Bluefish

Information för alternativet: Bicalutamide Bluefish 150 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

Läkemedelsverket 2015-08-18

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Bicalutamide Bluefish 150 mg filmdragerade tabletter.

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje filmdragerad tablett innehåller 150 mg bikalutamid.

Hjälpämne: Varje tablett innehåller 188,0 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett

Vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, med en diameter på 10,5 mm, och en skåra på ena sidan. Skåran är till för delning av tabletten, för att underlätta sväljning, och inte för att dela den i två doser.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Bicalutamide Bluefish 150 mg är indicerat antingen som monoterapi eller som adjuvant behandling efter radikal prostatektomi eller kurativt syftande strålbehandling vid lokalt avancerad prostatacancer med hög risk för sjukdomsprogression (se sektion 5.1).

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Pediatrisk population

Bicalutamide Bluefish är inte indicerat för barn och ungdomar.

Administreringssätt

Vuxna män inklusive äldre: en filmdragerad tablett (150 mg) dagligen med eller utan föda.

Intages: Oralt

Tabletterna ska sväljas hela med vätska.

Bicalutamide Bluefish bör tas kontinuerligt i minst 2 år eller tills sjukdomsprogression.

Nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion.

Det saknas erfarenhet av användning av bikalutamid hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) (se avsnitt 4.4).

Nedsatt leverfunktion: Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med lätt nedsatt leverfunktion. Läkemedlet kan ackumuleras hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4).

4.3 Kontraindikationer

Bicalutamide Bluefish är kontraindicerat hos kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

Bicalutamide Bluefish får inte ges till patienter som visat överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Samtidig administrering av terfenadin, astemizol eller cisaprid och Bicalutamide Bluefish 150 mg är kontraindicerad.

Varningar och försiktighet

Behandling ska sättas in under direkt kontroll av en specialist.

Bikalutamid metaboliseras i huvudsak i levern. Data tyder på att elimineringen kan vara långsammare hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion och detta kan leda till ökad ackumulering av bikalutamid. Bicalutamide Bluefish ska således användas med försiktighet hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion.

Regelbundna leverfunktionstester bör övervägas på grund av risken för leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månadernas behandling med Bicalutamide Bluefish.

Grava leverförändringar och leversvikt har i sällsynta fall observerats med Bicalutamide Bluefish 150 mg och dödsfall har rapporterats (se avsnitt 4.8). Behandlingen med bikalutamid ska avbrytas om förändringarna är grava.

Eftersom det saknas erfarenhet av användningen av bikalutamid hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) ska bikalutamid bara användas med försiktighet hos dessa patienter.

Regelbunden kontroll av hjärtfunktionen rekommenderas hos patienter med hjärtsjukdom.

För patienter som har objektiv progression av sjukdomen, samt ett förhöjt PSA bör utsättning av bikalutamid behandlingen övervägas.

Bikalutamid hämmar cytokrom P450 (CYP 3A4). Detta bör beaktas vid samtidig administrering av läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5). Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med Bicalutamide Bluefish påbörjas.

Bicalutamide Bluefish 150 mg innehåller laktos. Patienter med sällsynta hereditära problem med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta läkemedel.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

In vitro-studier har visat att R-bikalutamid är en hämmare av CYP 3A4, med mindre hämmande effekter på aktiviteten hos CYP 2C9, 2C19 och 2D6.

Även om kliniska studier, med antipyrin som markör av aktiviteten hos cytokrom P450 (CYP), inte påvisat någon potentiell läkemedelsinteraktion med bikalutamid så ökade den genomsnittliga exponeringen (AUC) av midazolam med upp till 80% efter samtidig administrering av bikalutamid i 28 dagar. För läkemedel med snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara av betydelse. Samtidig användning av terfenadin, astemizol och cisaprid är således kontraindicerad (se avsnitt 4.3) och försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av bikalutamid och preparat som ciklosporin och kalciumkanalblockerare.

Dosminskning kan krävas för dessa läkemedel, särskilt om det finns tecken på ökad effekt eller biverkningar. Vid behandling med ciklosporin bör plasmakoncentrationer och kliniskt tillstånd kontrolleras noggrant efter att behandling med bikalutamid har satts in eller avslutats.

Försiktighet bör vidtagas vid administrering av bikalutamid till patienter som tar läkemedel som hämmar oxidationprocessen i levern, t. ex. cimetidin och ketokonazol. Teoretiskt skulle detta kunna leda till ökade plasmakoncentrationer av bikalutamid som teoretiskt kan leda till fler biverkningar.

In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin, en antikoagulant av kumarintyp, från dess proteinbindningsställen. Om behandling med Bicalutamide Bluefish påbörjas hos patienter som redan står på antikoagulantia av kumarintyp bör protrombintiden kontrolleras noggrant.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Bicalutamide Bluefish med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnor och får inte ges till kvinnor som är gravida eller ammar.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det är inte troligt att bikalutamid påverkarförmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Det ska emellertid noteras att somnolenskan förekomma emellanåt. Alla patienter som drabbas av detta ska iaktta försiktighet.

4.8 Biverkningar

I detta avsnitt definieras biverkningarna enligt följande: Mycket vanliga (1/10); Vanliga (1/100 till <1/10); Mindre vanliga (1/1 000 till 1/100); Sällsynta (1/10 000 till 1/1 000); Mycket sällsynta (1/10 000); Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1 Frekvens över biverkningar

System/Organklass	Frekvens	Biverkning
Blodet och lymfsystemet	Mycket vanliga	Anemi
Blodet och lymfsystemet	Mycket sällsynta	Trombocytopeni
Immunsystemet	Mindre vanliga	Överkänslighetsreaktioner som angioneurotiskt ödem och urtikaria
Metabolism och nutrition	Vanliga	Minskad aptit, diabetes mellitus
Metabolism och nutrition	Mindre vanliga	Hyperglykemi, viktminskning
Psykiska störningar	Vanliga	Minskad libido, depression
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga	Yrsel, sömnighet, sömnlöshet
Hjärtat	Mycket sällsynta	Angina, ledningsdefekter inklusive PR och QT-förlängning, arytmier och icke specifika EKG-förändringar.
Hjärtat	Ingen känd frekvens	QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och 4.5)
Blodkärl	Vanliga	Värmevallningar
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre vanliga	Interstitiell lungsjukdom^e (dödsfall har rapporterats). Dyspné
Magtarmkanalen	Vanliga	Buksmärta, förstoppning, illamående, dyspepsi, gasbildning, diarré.
	Mindre vanliga	Muntorrhet
	Sällsynta	Kräkningar
Lever och gallvägar	Vanliga	Hepatotoxicitet, gulsot, bilirubinemi, hepatomygali, kolestas och hypertransminasaemia^a
Lever och gallvägar	Sällsynta	Leversvikt^d (dödsfall har rapporterats)
Hud och subkutan vävnad	Mycket vanliga	Hudutslag
Hud och subkutan vävnad	Vanliga	Alopeci, hirsutism/hårväxt, torr hud^c, pruritus, svettning
Njurar och urinvägar	Vanliga	Hematuri
Njurar och urinvägar	Mindre vanliga	Nokturi
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Mycket vanliga	Gynekomasti och ömhet i brösten
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Vanliga	Erektil dysfunktion, impotens
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Mycket vanliga	Asteni
	Vanliga	Smärtor i bröstkorgen, ödem, allmän smärta, bäcken smärta, frossbrytningar
	Mindre vanliga	Huvudvärk, ryggsmärta, smärta i nacken
Undersökningar	Vanliga	Viktökning

^aLeverförändringarna är sällan allvarliga och mycket ofta övergående. De försvinner eller förbättras med fortsatt behandling eller efter att behandlingen har upphört.
^bMajoriteten av patienterna som fått bikalutamid 150 mg som monoterapi har drabbats av gynekomasti och/eller bröstsmärta. I studier ansågs dessa symtom vara allvarliga i upp till 5 % av patienterna. Gynekomansti försvinner kanske inte spontant efter avslutad behandling, särskilt inte efter långvarig behandling.
^cPå grund av de kodnings-konventioner som användes i EPC studierna var biverkningen "torr hud" kodad under termen "utslag". Separat frekvensangivelse kan därför inte bestämmas för 150 mg bikalutamid dosen, dock förutsätts samma frekvens som för 50 mg dosen.
^dListad som en biverkning efter genomgång av data inhämtad efter marknadsföringen. Frekvensen har fastställts utifrån incidencen av rapporterade fall av leversvikt hos patienter som mottagit behandling med bikalutamid i de öppna 150 mg EPC studierna.
^eListad som en biverkning efter genomgång av data inhämtad efter marknadsföringen. Frekvensen har fastställts utifrån incidencen av rapporterade fall av interstitiell pneumoni under den randomiserade behandlingsperioden i 150 mg EPC studierna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Det saknas erfarenhet av överdosering till människor. Det finns ingen specifik antidot; behandlingen bör vara symtomatisk. Dialys hjälper sannolikt inte eftersom bikalutamid har hög proteinbindningsgrad och inte återfinns i oförändrad form i urinen. Allmän stödjande behandling inklusive täta kontroller av vitala tecken är indicerad.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Antihormoner, antiandrogener, ATC-kod: L02BB03.

Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen utan övrig endokrin aktivitet. Det binder till androgenreceptorer utan att aktivera genexpression och hämmar således androgen stimulus. Denna hämning leder till regression av prostatatumörer. Kliniskt kan avbrott av behandlingen med bikalutamid leda till antiandrogent utsättningssyndrom hos vissa patienter.

Bikalutamid är ett racemat och dess antiandrogena aktivitet är nästan uteslutande kopplad till (R)-enantiomeren.

Bikalutamid 150mg studerades vid behandling av patienter med lokaliserad (T1-T2, N0 eller NX, M0) eller lokalt avancerad (T3-T4, alla N, M0; T1-T2, N+, M0) icke-metastaserande prostatacancer i en kombinerad analys av 3 placebokontrollerade, dubbel-blinda studier på 8113 patienter, där bikalutamid gavs som omedelbar hormonbehandling eller som adjuvant behandling till radikal prostatektomi eller kurativt syftande strålbehandling. Vid uppföljning efter i median 7,4 år

observerades objektiv sjukdomsprogress hos 27,4 % respektive 30,7 % av alla bikalutamid - och placebobehandlade patienter.

En minskning i risken för objektiv sjukdomsprogression observerades hos de flesta patientgrupperna, men den var tydligast hos de med störst risk för sjukdomsprogression. Behandlande läkare kan därför besluta att den optimala medicinska behandlingen för en patient med låg risk för sjukdomsprogression,

framförallt vid insättning av adjuvant behandling efter radikal prostatektomi, kan vara att avvakta med hormonell behandling till dess att tecken på sjukdomsprogression uppstår.

Ingen generell skillnad i överlevnad sågs vid uppföljning efter i median 7,4 år med 22,9 % mortalitet (RR=0,99; 95 % KI 0,91 till 1,09). Vid analys av olika behandlingsgrupper var dock vissa överlevnadstrender tydliga.

Progressionsfri överlevnad och total överlevnad för patienter med lokalt avancerad sjukdom finns i följande tabeller:

Tabell 1 Progressionsfri överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp

Analyspopulation	Fall (%) av bikalutamid patienter	Fall (%) av placebopatienter	Relativ risk (95% KI)
Exspektansgrupp	193/335 (57,6)	222/322 (68,9)	0,60 (0,49 till 0,73)
Strålbehandling	66/161 (41,0)	86/144 (59,7)	0,56 (0,40 till 0,78)
Radikal prostatektomi	179/870 (20,6)	213/849 (25,1)	0,75 (0,61 till 0,91)

Tabell 2 Total överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp

Analyspopulation	Dödsfall (%) hos bikalutamid -patienter	Dödsfall (%) hos placebopatienter	Relativ risk (95% KI)
Exspektansgrupp	164/335 (49,0)	183/322 (56,8)	0,81 (0,66 till 1,01)
Strålbehandling	49/161 (30,4)	61/144 (42,4)	0,65 (0,44 till 0,95)
Radikal prostatektomi	137/870 (15,7)	122/849 (14,4)	1,09 (0,85 till 1,39)

För patienter med lokaliserad sjukdom som får bikalutamid som monoterapi observerades ingen signifikant skillnad i progressionsfri överlevnad. Hos dessa patienter noterades också en trend mot minskad överlevnad jämfört med placebopatienter (RR=1,16; 95 % KI 0,99 till 1,37). Detta gör att risk-nytta profilen för bikalutamid inte anses vara fördelaktig för denna patientgrupp med lokaliserad sjukdom.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Bikalutamid absorberas väl efter oral administrering. Det finns inga belägg för att föda har någon kliniskt relevant effekt på biotillgängligheten.

(S)-enantiomeren elimineras snabbt jämfört med (R)-enantiomeren. Den senares halveringstid i plasma är cirka 1 vecka.

Efter långvarig administrering av bikalutamid är den maximala koncentrationen av (R)-enantiomeren i plasma cirka 10-faldig jämfört med de nivåer som uppmätts efter en singeldos om 50 mg bikalutamid.

Ett doseringsschema med 150 mg bikalutamid dagligen leder till steady state-koncentrationer av (R)-enantioneren på 22 µg/ml och som ett resultat av dess långvariga halveringstid uppnås steady state efter cirka 1 månads behandling.

Farmakokinetiken för (R)-enantiomeren påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns belägg för att (R)-enantiomeren elimineras långsammare från plasma hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion.

Bikalutamid är i hög grad bundet till protein (racemat till 96 %, R-enantiomer > 99 %) och metaboliseras i stor utsträckning (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurarna och gallan i ungefär lika stora delar.

I en klinisk studie var medelkoncentrationen av (R)-bikalutamid 4,9 mikrogram/ml i de mäns sädesvätska, som fick 150 mg bikalutamid. Mängden bikalutamid som potentiellt kan överföras till en kvinnlig partner vid samlag är låg och beräknas till ungefär 0,3 mikrogram/kg. Detta är under gränsen för att inducera förändringar i avkomman hos försöksdjur

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Bikalutamid är en ren och potent androgenreceptorantagonist hos försöksdjur och människa. Den huvudsakliga sekundära farmakologiska effekten är induktion av CYP450-beroende MFO (mixed function oxidases) i levern. Transplantation av målorgan, även tumörinduktion (Leydigceller, sköldkörtel, djurlevrar) är klart relaterade till bikalutamids primära och sekundära farmakologiska verkan. Enzyminduktion har inte observerats hos människan, och inget av dessa resultat anses ha relevans för behandlingen av patienter med prostatacancer. Hos alla undersökta arter har man upptäckt seminiferous tubules atrofi, en predikterad klasseffekt med antiandrogener. 24 veckor efter en 12 månaders toxicitetsstudie av råttor fann man en full förändring av testikulär atrofi. Funktionsförändringen var tydlig i reproduktionsstudier 7 veckor efter en fullföljd 11 veckors doseringsperiod. En period av sämre fertilitet eller infertilitet bör förväntas hos män. Genotoxicitetsstudier har inte visat någon mutagen potential för bikalutamid.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Povidon K 25

Natriumstärkelseglykolat (type A)

Magnesiumstearat

Dragering:

Opadry OY-S-9622 som består av:

Hypromellos 5 Cp (E464)

Titandioxid (E171)

Propylenglykol

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Förpackningstyp och innehåll

PVC/PVDC/Aluminiumblister.

14, 28, 30, 90, 98, 100 tabletter i en kartong

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Bluefish Pharmaceuticals AB

Torsgatan 11

111 23 Stockholm

Sverige

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

26402

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2009-03-27/2014-01-21

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-08-18