Bicalutamide Teva

Information för alternativet: Bicalutamide Teva 50 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

Läkemedelsverket 2015-10-28

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Bicalutamide Teva 50 mg filmdragerade tabletter

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Varje tablett innehåller 50 mg bikalutamid.

Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller 33,25 mg vattenfri laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Filmdragerad tablett.

Beskrivning: Vita till benvita, bikonvexa, filmdragerade tabletter, präglade med 93 på ena sidan och 220 på andra sidan.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av avancerad prostatacancer i kombination med LHRH-analog eller kirurgisk kastrering.

4.2 Dosering och administreringssätt

Dosering

Vuxna män inklusive äldre patienter:

En tablett en gång dagligen vid samma tidpunkt varje dag (vanligtvis på morgonen eller på kvällen).

Behandlingen ska påbörjas inom en vecka före administrering av en LHRH-analog eller vid samma tidpunkt som den kirurgiska kastreringen.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion.

Patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion kan drabbas av ökad ackumulering av bikalutamid (se avsnitt 4.4).

Pediatrisk population

Bikalutamid är kontraindicerat för barn (se avsnitt 4.3).

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

Samtidig administrering av terfenadin, astemizol och cisaprid (se avsnitt 4.5).

4.4 Varningar och försiktighet

Initiering av behandling skall ske under direkt överinseende av en specialist.

Bikalutamid metaboliseras i stor utsträckning i levern. Tillgängliga data tyder på att elimineringen kan vara långsammare hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion, vilket kan leda till ökad ackumulering av substansen. Följaktligen krävs försiktighet om bikalutamid administreras till patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion.

Regelbunden kontroll av leverfunktionen bör övervägas på grund av risken för leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månadernas bikalutamidbehandling.

Svåra leverförändringar och leversvikt har observerats i sällsynta fall med bikalutamid och dödlig utgång har rapporterats (se avsnitt 4.8). Bikalutamidbehandlingen bör avbrytas om förändringarna är allvarliga.

Bikalutamid har visat sig hämma cytokrom P450 (CYP 3A4), därför skall försiktighet iakttas när det administreras tillsammans med läkemedel som främst metaboliseras av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med Bicalutamide Teva påbörjas.

Minskad glukostolerans har observerats hos män som får LHRH-agonister. Detta kan yttra sig som diabetes eller förlorad glykemisk kontroll hos dem som redan har diabetes. Man bör därför överväga kontroll av blodglukos hos patienter som får bikalutamid i kombination med LHRH-agonister.

Produkten innehåller 35 mg laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta hereditära problem med galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption ska inte ta detta läkemedel.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Det finns inga data som visar på farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner mellan bicalutamid och LHRH-analoger.

In vitro-studier tyder på att R-bikalutamid är en hämmare av CYP 3A4 och har en svagare hämmande effekt på CYP 2C9, 2C19 och 2D6.

Kliniska studier med antipyrin som en markör för cytokrom P₄₅₀ (CYP) har inte visat någon läkemedelsinteraktionspotential för bikalutamid, men den genomsnittliga exponeringen (AUC) för midazolam ökade med nästan 80 % efter samtidig administrering med bikalutamid i 28 dagar. Ökningen kan vara signifikant för läkemedel med ett smalt terapeutiskt index. Samtidig administrering av terfenadin, astemizol och cisaprid är således kontraindicerad (se avsnitt 4.3) och försiktighet krävs om ciklosporin och kalciumkanalblockerare ordineras samtidigt. Dosminskning kan krävas för dessa produkter, speciellt om det finns tecken på förstärkt effekt eller biverkning. När det gäller ciklosporin rekommenderas att plasmakoncentrationer och kliniskt tillstånd noggrant kontrolleras efter påbörjande eller avbrytande av bikalutamidbehandling.

Försiktighet krävs vid samtidig administrering av läkemedel som kan hämma oxidation av bikalutamid, dvs. läkemedel som innehåller ketokonazol eller cimetidin. Teoretiskt kan detta leda till förhöjda plasmakoncentrationer av bikalutamid vilket teoretiskt kan leda till fler biverkningar.

In vitro studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin (kumarinantikoagulantia) från dess proteinbindningsställen. Således rekommenderas täta och regelbundna kontroller av protrombintiden efter att behandling med bikalutamid har påbörjats hos patienter som samtidigt tar kumarinantikoagulantia.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Bicalutamide Teva med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnor och får inte administreras under graviditet eller amning.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Bikalutamid har sannolikt ingen effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Det bör dock observeras att somnolens emellanåt kan förekomma. Påverkade patienter bör iaktta försiktighet.

4.8 Biverkningar

I detta avsnitt definieras biverkningarna enligt följande: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10), mindre vanliga (1/1 000, ≤1/100), sällsynta (1/10 000, ≤1/1 000), mycket sällsynta (≤1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet:

Mycket vanliga: Anemi

Immunsystemet

Mindre vanliga: Överkänslighet, angioödem och urtikaria

Metabolism och nutrition

Vanliga: Nedsatt aptit

Psykiska störningar

Vanliga: Minskad libido, depression

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Yrsel

Vanliga: Somnolens

Blodkärl

Mycket vanliga: Värmevallningar

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Interstitiell lungsjukdom^a(dödlig utgång har rapporterats)

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Buksmärtor, förstoppning, illamående

Vanliga: Dyspepsi, flatulens

Lever och gallvägar

Vanliga: Hepatotoxicitet, ikterus, förhöjda nivåer av transaminaser^b

Sällsynta: Leversvikt (dödlig utgång har rapporterats)^c

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Alopeci, hirsutism/håråterväxt, torr hud, klåda, utslag

Sällsynta: Ljuskänslighetsreaktion

Njurar och urinvägar

Mycket vanliga: Hematuri

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mycket vanliga: Gynekomasti, ömhet i brösten^d

Vanliga: Erektil dysfunktion

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: Asteni, ödem

Vanliga: Bröstsmärtor

Hjärtat

Vanliga: Hjärtinfarkt^e (dödlig utgång har rapporterats), hjärtsvikt^e

Ingen känd frekvens: QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och 4.5)

Undersökningar

Vanliga: Viktökning

^aListad som en biverkning efter genomgång av data inhämtad efter marknadsföringen. Frekvensen har fastställts utifrån incidencen av rapporterade fall av interstitiell pneumoni under den randomiserade behandlingsperioden i 150 mg EPC studierna.

^bLeverförändringarna är sällan allvarliga och mycket ofta övergående. De försvinner eller förbättras med fortsatt behandling eller efter att behandlingen har upphört.

^cListad som en biverkning efter genomgång av data inhämtad efter marknadsföringen. Frekvensen har fastställts utifrån incidencen av rapporterade fall av leversvikt hos patienter som mottagit behandling med bikalutamid i de öppna 150 mg EPC studierna.

^dKan reduceras med samtidig kastrering.

^eObserverades i en farmako-epidemiologisk studie av LHRH-agonister och anti-androgener för behandling av prostatacancer. Risken verkade öka när bikalutamid 50 mg användes i kombination med LHRH-agonister, men ingen riskökning kunde ses då bikalutamid 150 mg användes som monoterapi för behandling av prostatacancer.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Det saknas erfarenhet av överdosering till människor. Det finns ingen specifik antidot och behandlingen ska vara symtomatisk. Dialys hjälper sannolikt inte, eftersom bikalutamid har hög proteinbindningsgrad och inte återfinns i oförändrad form i urinen. Allmän stödjande behandling inklusive täta kontroller av vitala funktioner är indicerad.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: antiandrogener, ATC-kod L02BB03

Verkningsmekanism

Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen utan någon annan endokrin effekt. Det binder till androgenreceptorer utan att aktivera genexpression och hämmar således androgen stimulering. Hämningen leder till regression av prostatatumörer. Behandlingsavbrott kan leda till androgena abstinenssymtom hos vissa patienter.

Bikalutamid är en racemat och R-enantiomeren är den som har störst antiandrogen effekt.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Absorption

Bikalutamid absorberas väl efter oral administrering. Födointag har inte visat någon signifikant påverkan på biotillgängligheten för bikalutamid.

S-enantiomeren utsöndras snabbt jämfört med R-enantiomeren. Halveringstiden i plasma är cirka en vecka.

Distribution

Efter regelbunden daglig administreringen är plasmakoncentrationen för R-enantiomeren cirka 10 gånger högre på grund av den långa elimineringshalveringstiden jämfört med för S-enantiomeren.

Efter en daglig dos på 50 mg når plasmakoncentrationerna för R-enantiomeren en platå på cirka 9 μg/ml. Av den totala mängden enantiomerer i plasma vid platån, svarar R-enantiomeren för 99 % av den terapeutiska effekten.

Metabolism och eliminering

Ålder, nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion påverkar inte farmakokinetiken för R-enantiomeren. Det har påvisats att plasmaelimineringen av R-enantiomeren är långsammare hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion.

Bikalutamid binder till proteiner (racemat 96 %, R-enantiomer mer än 99 %) och metaboliseras i stor utsträckning (via oxidation och glukuronidering). Metaboliterna utsöndras i lika stor omfattning via njurar och galla.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Bikalutamid är en ren och potent androgenreceptorantagonist hos försöksdjur och försökspersoner. Den huvudsakliga sekundära farmakologiska effekten är induktion av CYP₄₅₀-beroende MFO (mixed function oxidases) i levern.Förändringar i målorgan hos djur har ett tydligt samband med den primära och sekundära farmakologiska effekten hos bikalutamid och omfattar involution av androgenberoende vävnader, tyreoida, leverhyperplasi och hyperplasi av Leydigceller och neoplasier eller cancer, störningar av sexuell differentiering hos avkommor av hankön och reversibel nedsättning av fertiliteten hos hanar. Genotoxicitetsstudier visade ingen mutagen potential. All ogynnsamma händelser som observerats i djurstudier anses var artspecifika och sakna relevans för människor i den indikerade kliniska miljön.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Povidon

Kroskarmellosnatrium

Natriumlaurylsulfat

Laktosmonohydrat

Kollodial vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat

Dragering:

Hypromellos

Polydextros

Titandioxid

Makrogol 4000

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Genomskinligt PVC/PVdC/Al-blister, papperskartong.

20, 28, 30, 40, 50, 56, 60, 84, 90 och 100 filmdragerade tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Teva Sweden AB

Box 1070

251 10 Helsingborg

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

24409

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2008-01-25 / 2008-10-27

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-10-28