Information för alternativet: Bicusan 150 Mg Filmdragerad Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Bicusan 50 Mg Filmdragerad Tablett
2. Bicusan 150 Mg Filmdragerad Tablett

PRODUKTRESUMÉ

Bicusan 150 mg filmdragerade tabletter.

1 tablett innehåller bikalutamid 150 mg.

Hjälpämne med känd effekt: laktosmonohydrat 170 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

Bicusan 150 mg tablett är rund, bikonvex, vit, 10 mm i diameter, märkt ”B 150” på ena sidan.

Bicusan 150 mg är indicerat antingen som monoterapi eller som adjuvant behandling efter radikal prostatektomi eller kurativt syftande strålbehandling vid lokalt avancerad prostatacancer med hög risk för sjukdomsprogression (se avsnitt 5.1).

En tablett per dag.

Nedsatt njurfunktion - dosjustering är ej nödvändig vid nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion - dosjustering är ej nödvändig vid milt nedsatt leverfunktion. Ökad ackumulering kan inträffa hos patienter med måttligt till gravt nedsatt leverfunktion (se 4.4 Varningar och försiktighet).

Biklutamid är kontraindicerat

• För kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

• Vid överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

• Vid samtidig administrering av terfenadin, astemizol eller cisaprid (se avsnitt 4.5).

Initiering av behandlingen ska övervakas av en specialistläkare.

Bikalutamid metaboliseras i hög grad i levern. Data indikerar att bikalutamids elimination kan vara långsammare hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion och detta kan leda till ackumulering av bikalutamid. Bikalutamid skall därför användas med försiktighet hos patienter med måttligt till gravt nedsatt nedsatt leverfunktion och alternativa behandlingsmöjligheter bör övervägas.

Periodisk kontroll av leverfunktionen bör övervägas på grund av möjlig leverpåverkan.De flesta leverförändringarna kan förväntas uppträda inom de första 6 månaderna av behandlingen.

Allvarliga leverförändringar och leversvikt har i sällsynta fall observerats och dödlig utgång har rapporterats med bikalutamid (se avsnitt 4.8). Vid allvarliga leverförändringar skall behandlingen avbrytas.

Utsättande av bikalutamidbehandling ska övervägas för patienter som har en objektiv

progression av sjukdomen tillsammans med förhöjt PSA.

Bikalutamid hämmar cytokrom P450 (CYP 3A4). Detta bör beaktas vid samtidig

administrering av läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med Bicusan påbörjas.

Bicusan innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

In vitro studier indikerar att R-bikalutamid hämmar viktiga läkemedelsmetaboliserande enzymsystem, t.ex. CYP 3A4 och med lägre hämmande effekt CYP 2C9, 2C19 och 2D6.

Även om kliniska studier, med antipyrin som markör av aktiviteten hos cytokrom P450 (CYP), inte påvisat någon potentiell läkemedelsinteraktion med bikalutamid så ökade den genomsnittliga exponeringen (AUC) av midazolam med upp till 80% efter samtidig administrering av bikalutamid i 28 dagar. För läkemedel med snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara av betydelse. Därför är samtidigt intag av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat (se avsnitt 4.3) och försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av bikalutamid med substanser som ciklosporin och kalciumantagonister. Dosreduktion kan krävas för dessa läkemedel, särskilt om det finns bevis för ökad effekt eller biverkningar. För ciklosporin, rekommenderas noggrann uppföljning av plasmakoncentrationer och klinisk kondition vid insättande eller avslut av bikalutamidbehandling.

Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av bikalutamid tillsammans med läkemedel som

hämmar läkemedelsoxidation, till exempel cimetidin och ketokonazol. Teoretiskt skulle det kunna resultera i ökade plasmakoncentrationer av bikalutamid vilket skulle kunna leda till ökning av biverkningar.

Studier in vitro har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin (kumarinantikoagulantia) från dess proteinbindningsställen. Således rekommenderas täta och regelbundna kontroller av protrombintiden efter att behandling med bikalutamid har påbörjats hos patienter som samtidigt tar kumarinantikoagulantia.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Bicusan med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnoroch får inte ges till kvinnor som är gravida eller ammar.

Det är inte troligt att Bicusanpåverkar förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Trötthet kan dock förekomma vid behandling med Bicusanvilket bör beaktas t.ex. vid bilkörning.

I detta avsnitt definieras biverkningarna enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10); Vanliga

(≥1/100 till <1/10); Mindre vanliga (≥1/1 000 till ≤1/100); Sällsynta (≥1/10 000 till ≤1/1 000);

Mycket sällsynta (≤1/10 000); Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

System/Organklass	Frekvens
Blodet och lymfsystemet	Vanliga	Anemi
Immunsystemet	Mindre vanliga	Överkänslighetsreaktioner som angioneurotiskt ödem och urtikaria
Metabolism och nutrition	Vanliga	Anorexi
Psykiska störningar	Vanliga	Minskad libido, depression
Centrala och perifera nervsystemet	Vanliga	Yrsel, sömnighet
Hjärtat	Ingen känd frekvens	QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.5)
Blodkärl	Vanliga	Värmevallningar
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum	Mindre vanliga	Interstitiell lungsjukdome (dödsfall har rapporterats)
Magtarmkanalen	Vanliga	Buksmärta, förstoppning, dyspepsi, gasbildning, illamående
Lever och gallvägar	Vanliga Sällsynta	Hepatotoxicitet, gulsot, hypertransaminasemia Leversviktb (dödsfall har rapporterats)
Hud och subkutan vävnad	Mycket vanliga Vanliga Sällsynta	Hudutslag Alopeci, hirsutism/hårväxt, torr hudd, pruritus Fotosensibilitet
Njurar och urinvägar	Vanliga	Hematuri
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Mycket vanliga Vanliga	Gynekomasti och ömhet i bröstenc Impotens
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Mycket vanliga Vanliga	Asteni Smärtor i bröstkorgen, ödem
Undersökningar	Vanliga	Viktökning

a Leverförändringar är sällan allvarliga och vanligtvis övergående, upphörande eller förbättras vid fortsatt behandling eller då behandlingen avslutas.

b Listad som en biverkning efter granskning av data erhållen efter produktens marknadsföring. Frekvensen är bestämd utifrån incidensen av rapporterade biverkningar av leversvikt hos patienter som fått behandling i den öppna bikalutamid arm i EP-studien för 150 mg.

c Majoriteten av patienter som får bikalutamid 150 mg som monoterapi drabbas av gynekomasti och/eller smärtor i brösten. I studier har dessa bedömts vara allvarliga i upp till 5 % av fallen. Det är inte säkert att gynekomastin upphör vid utsättandet av behandlingen. Särskilt inte efter en lång behandlingsperiod.

d På grund av kodningen som används i EPC-studierna, var biverkningarna av "torr hud" kodade under COSTART-termen "utslag". Ingen separat frekvens kan därför bestämmas för 150 mg bikalutamid. Samma frekvens förutsätts dock gälla som för 50 mg.

e Listat som en biverkning efter granskning av data erhållen efter produktens marknadsföring. Frekvensen är bestämd utifrån incidensen av rapporterade biverkningar av interstitiell pneumoni i den randomiserade behandlingen i EP-studien för 150 mg.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

Det finns ingen erfarenhet av överdosering i människa. Det finns ingen specifik antidot utan symtomatisk behandling rekommenderas. Dialys är sannolikt ej av värde eftersom bikalutamid är starkt proteinbundet och inte återfinns i ometaboliserad form i urinen. Allmänt stödjande vård med täta kontroller av vitaltecken rekommenderas.

Farmakoterapeutisk grupp: Antihormoner och relaterade medel, antiandrogener, ATC-kod: L02BB03

Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen utan andra endokrina effekter. Preparatet binds till vildtypen eller de normala androgenreceptorerna, utan att aktivera genuttrycket, och blockerar på detta sätt androgen stimulering. Denna blockering leder till regression av prostatatumörer. Utsättande av bikalutamid kan hos vissa patienter kliniskt resultera i antiandrogen “withdrawal syndrome”.

Bikalutamid är ett racemat där den antiandrogena effekten finns nästan uteslutande hos R-enantiomeren.

Bicalutamid 150 mg studerades vid behandling av patienter med lokaliserad (T1-T2, N0 eller NX, M0) eller lokalt avancerad (T3-T4, alla N, M0; T1-T2, N+, M0) ickemetastaserande prostatacancer i en kombinerad analys av 3 placebokontrollerade, dubbelblinda studier på 8113 patienter, där bikalutamid gavs som omedelbar hormonbehandling eller som adjuvant behandling till radikal prostatektomi eller kurativt syftande strålbehandling. Vid uppföljning efter i median 7,4 år observerades objektiv sjukdomsprogress hos 27,4 % respektive 30,7 % av alla bikalutamid- och placebobehandlade patienter.

En minskning i risken för objektiv sjukdomsprogression observerades hos de flesta patientgrupperna, men den var tydligast hos de med störst risk för sjukdomsprogression. Behandlande läkare kan därför besluta att den optimala medicinska behandlingen för en patient med låg risk för sjukdomsprogression, framförallt vid insättning av adjuvant behandling efter radikal prostatektomi, kan vara att avvakta med hormonell behandling till dess att tecken på sjukdomsprogression uppstår.

Ingen generell skillnad i överlevnad sågs vid uppföljning efter i median 7,4 år med 22,9 % mortalitet (RR=0,99; 95 % KI 0,91 till 1,09). Vid analys av olika behandlingsgrupper var dock vissa överlevnadstrender tydliga.

Progressionsfri överlevnad och total överlevnad för patienter med lokalt avancerad sjukdom finns i följande tabeller:

Tabell 1 Progressionsfri överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp

Analyspopulation	Fall (%) av bikalutamid patienter	Fall (%) av placebopatienter	Relativ risk (95% KI)
Exspektansgrupp	193/335 (57,6)	222/322 (68,9)	0,60 (0,49 till 0,73)
Strålbehandling	66/161 (41,0)	86/144 (59,7)	0,56 (0,40 till 0,78)
Radikal prostatektomi	179/870 (20,6)	213/849 (25,1)	0,75 (0,61 till 0,91)

Tabell 2 Total överlevnad vid lokalt avancerad sjukdom per behandlingsgrupp

Analyspopulation	Dödsfall (%) hos bikalutamid-patienter	Dödsfall (%) hos placebopatienter	Relativ risk (95% KI)
Exspektansgrupp	164/335 (49,0)	183/322 (56,8)	0,81 (0,66 till 1,01)
Strålbehandling	49/161 (30,4)	61/144 (42,4)	0,65 (0,44 till 0,95)
Radikal prostatektomi	137/870 (15,7)	122/849 (14,4)	1,09 (0,85 till 1,39)

För patienter med lokaliserad sjukdom som får bikalutamid som monoterapi observerades ingen signifikant skillnad i progressionsfri överlevnad. Hos dessa patienter noterades också en trend mot minskad överlevnad jämfört med placebopatienter (RR=1,16; 95 % KI 0,99 till 1,37). Detta gör att risk-nytta profilen för bikalutamid inte anses vara fördelaktig för denna patientgrupp med lokaliserad sjukdom.

Bikalutamid tycks absorberas väl vid oral tillförsel då endast 2 % av en oral dos utsöndras i oförändrad form under de första 24 timmarna. Den absoluta biotillgängligheten av R-enantiomeren har ej bestämts eftersom bikalutamid inte har administrerats intravenöst. Den biologiska tillgängligheten påverkas ej av samtidigt födointag. Proteinbindningen är 96 % för racematet och 99,6 % för R-enantiomeren.

S-enantiomeren elimineras snabbt jämfört med R-formen, som har en halveringstid på cirka en vecka. På grund av den långa halveringstiden sker en tiofaldig ackumulation i plasma av R-enantiomeren. Den interindividuella variabiliteten är cirka 16-faldig. Då bikalutamid ges i en dos av 150 mg per dag uppnås en plasmakoncentration av cirka 22 mikrog/ml vid steady-state och R-enantiomeren svarar för 99 % av total mängd cirkulerande bikalutamid.

Farmakokinetiken hos R-enantiomeren påverkas ej av ålder, nedsatt njurfunktion eller milt till måttligt nedsatt leverfunktion. Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion sker en långsammare elimination av R-enantiomeren.

Bikalutamid metaboliseras i stor utsträckning främst via oxidation och glukuronidering. Metaboliterna utsöndras i ungefär samma grad via urin och galla.

I en klinisk studie var medelkoncentrationen av R-bikalutamid 4.9 μg/ml i sädesvätska hos män som fick bikalutamid 150 mg. Mängden bikalutamid som möjligen skulle kunna överföras till kvinnlig partner vid samlag är försumbar och beräknas till ca 0.3 μg/kg. Detta är lägre än vad som krävs för att inducera förändringar i avkomma hos försöksdjur.

Bikalutamid är en potent antiandrogen med en “mixed function” oxidas-enzyminducerande effekt hos försöksdjur. Förändringar i målorganen, inklusive tumörinduktion hos djur, är relaterade till dessa effekter. Enzyminduktion orsakad av bikalutamid har ej setts hos människa.

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Povidon

Natriumstärkelseglykolat

Magnesiumstearat

Tabletthölje:

Makrogol

Polyvinylalkohol

Talk

Titandioxid (E 171)

Ej relevant

2 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Blister PVC/aluminium: 28, 30, 84, 90 och 100 tabletter.

Plastburk HDPE: 28, 30, 84, 90 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Actavis Group PTC ehf

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

25254

2010-02-05/2015-02-05

2015-11-20