produktresumé

Bisoprolol Actavis 5 mg tablett

Bisoprolol Actavis 10 mg tablett

Varje tablett Bisoprolol Actavis 5 mg innehåller 4,24 mg bisoprolol motsvarande 5 mg bisoprololfumarat.

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 135,20 mg laktosmonohydrat.

Varje tablett Bisoprolol Actavis 10 mg innehåller 8,49 mg bisoprolol motsvarande 10 mg bisoprololfumarat.

Hjälpämne med känd effekt: Varje tablett innehåller 130,20 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett

Bisoprolol Actavis 5 mg: Rund, konvex, svagt gulmarmorerad tablett med skåra och präglad med BI och 5, på var sida om skåran.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Bisoprolol Actavis 10 mg: Rund, konvex, beige marmorerad tablett med skåra och präglad med BI och 10, på var sida om skåran.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Hypertoni.

Kronisk, stabil angina pectoris.

Dosering

Dosen bör justeras individuellt. Det rekommenderas att starta med lägsta möjliga dos. Hos en del patienter räcker det med 5 mg dagligen. Normal dos är 10 mg dagligen. Den maximala rekommenderade dygnsdosen är 20 mg dagligen.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt lever- eller njurfunktion

Normalt behövs ingen dosjustering för patienter med lätt till måttligt försämrad njur- eller leverfunktion. Hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) eller allvarligt nedsatt leverfunktion bör dosen ej överskrida 10 mg 1 gång dagligen. Dosen kan eventuellt fördelas på två doseringstillfällen.

Äldre patienter

Dosen behöver i regel inte justeras. Det rekommenderas dock att starta med lägsta möjliga

dos.

Pediatrisk population

Det saknas erfarenhet på barn och ungdomar med detta läkemedel, varför användning inte kan rekommenderas (se avsnitt 5.3).

Avbrytande av behandlingen

Behandlingen bör inte avbrytas abrupt (se avsnitt 4.4). Dosen bör minskas långsamt genom en veckovis halvering av dosen.

Administreringssätt

Tabletten administreras oralt.

Tabletten ska sväljas med tillräcklig mängd vätska (t ex ett glas med vatten). Tabletten kan tas med eller utan föda.

Bisoprolol är kontraindicerat hos patienter med:

• överkänslighet mot bisoprolol eller något av hjälpämnena som anges i avsnitt 6.1.

• akut hjärtsvikt eller under episoder av hjärtinkompensation som kräver intravenös inotrop behandling

• kardiogen chock

• AV-blockering av andra eller tredje graden

• sicksinussyndrom

• sinoatriellt block

• symtomatisk bradykardi med mindre än 60 slag/min före behandlingsstart

• symtomatisk hypotoni (systoliskt blodtryck lägre än 100 mm Hg)

• svår bronkialastma eller svår kronisk obstruktiv lungsjukdom

• allvarliga former av perifer arteriell ocklusiv sjukdom eller allvarliga former av Raynauds syndrom

• metabolisk acidos

• obehandad feokromocytom (se avsnitt 4.4)

• kombinationer med floktafenin och sultoprid (se avsnitt 4.5)

Bisoprolol måste användas med försiktighet hos patienter med hypertoni eller angina pectoris i samband med hjärtsvikt.

Andra formuleringar av bisoprolol används vid behandling av kronisk hjärtsvikt. Användning av betablockerare vid denna indikation kräver stor försiktighet och bör inledas enligt ett strikt titreringsförfarande. Under denna fas krävs små doshöjningar, vilket inte är möjligt med detta läkemedel. Detta läkemedel skall därför ej användas vid behandling av kronisk hjärtsvikt.

Kombination med amiodaron ska användas med försiktighet på grund av risken för kontraktil automatism och överledningsstörningar (hämning av kompenserande sympatikuspåslag).

Kombination med bisoprolol och kalciumantagonister av verapamil och diltiazem-typ samt centralt verkande antihypertensiva läkemedel rekommenderas generellt inte (se avsnitt 4.5).

Bisoprololfumarat måste användas med försiktighet vid:

• bronkospasm (bronkialastma, obstruktiva luftvägssjukdomar): Vid bronkialastma eller andra kroniska obstruktiva pulmonella sjukdomar, som kan orsaka symtom, bör bronkdilaterande behandling ges samtidigt. Tidvis kan en ökning i luftvägarnas motstånd uppkomma hos patienter med astma. Därför kan doseringen av beta₂-stimulantia behöva ökas. Lungfunktionstest bör utföras innan behandlingen inleds

• samtidig behandling med antikolinergika (inklusive takrin): atrioventrikulär överledningstid och/eller bradykardi kan öka (se avsnitt 4.5).

• samtidig användning av anestetika: försvagning av reflex-takykardi samt ökad risk för hypotoni (se avsnitt 4.5). Fortsatt betablockad reducerar risken för arytmi vid induktion och intubering. Anestesiologen ska informeras om patienten behandlas med bisoprololfumarat. Om det anses nödvändigt att sätta ut beta-blockadsterapi före operation, ska detta göras gradvis och avslutas omkring 48 timmar före narkos.

• joderade röntgenkontrastmedel: Betablockerare kan hindra kompenserande kardiovaskulära reaktioner vid hypotoni och chock som utlöses av joderade röntgenkontrastmedel.

• diabetes mellitus med stora blodsocker fluktuationer; symtom på hypoglykemi kan maskeras. Blodsockernivåerna bör övervakas under behandling med bisoprolol

• tyreotoxikos, läkemedlet kan dölja adrenerga symtom

• strikt fasta

• pågående desensibiliseringsbehandling. Liksom andra betablockerare kan bisoprololfumarat öka både känsligheten för allergener och graden av anafylaktiska reaktioner. Behandling med adrenalin ger inte alltid förväntad terapeutisk effekt. Högre dos adrenalin kan vara nödvändig.

• AV-blockering av första graden

• Prinzmetals angina: betablockerare kan öka frekvensen och durationen av anginaattacker hos patienter med Prinzmetals angina. beta₁-selektiva adrenalinblockerare kan användas vid mildare former och endast i kombination med vasodilaterande preparat

• perifera arteriell ocklusiv sjukdom, exempelvis Raynauds sjukdom och intermittenta domningar: besvären kan förvärras, särskilt när behandlingen inleds

• feokromocytom (se avsnitt 4.3). Bisoprololfumarat får ej administreras förrän efter alfareceptor-blockad

• tidigare eller existerande psoriasis. Tabletter med bisoprolol bör endast ges efter en grundlig utredning av risker kontra fördelar.

Behandling med bisoprolol bör inledas med regelbundna kontroller, särskilt vid behandling av äldre patienter. Behandlingen med bisoprolol bör inte avbrytas abrupt om det ej är klart indicerat. Patienter med ischemisk hjärtsjukdom riskerar hjärtinfarkt och plötslig död om behandlingen avbryts alltför abrupt (se avsnitt 4.2).

Bisoprolol Actavis 5 mg innehåller 135,20 mg laktosmonohydrat.

Bisoprolol Actavis 10 mg innehåller 130,20 mg laktosmonohydrat.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör därför inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorbtion.

Kombinationer som är kontraindicerade

• Floctafenin: betablockerare kan hämma kompensatoriska hemodynamiska reaktioner i samband med hypotoni eller chock som kan induceras av floctafenin.

• Sultoprid: bisoprolol ska inte tas tillsammans med sultoprid eftersom det finns en ökad risk för kammararytmi.

Kombinationer som inte rekommenderas

• Kalciumantagonister av verapamil-typ, bepridil-typ och i mindre utsträckning av diltiazem-typ: Negativ inverkan på kontraktilitet och atrioventrikulär överledning. Intravenös tillförsel av verpamil hos patienter som behandlas med betablockerare kan leda till allvarlig hypotoni och atrioventrikulärt block.

• Centralt verkande antihypertensiva (tex klonidin, metyldopa, guanfacin, moxonodin, rilemnidin): Samtidig användning av centralt verkande antihypertensiva läkemedel kan sänka hjärtfrekvensen och hjärtminutvolym samt leda till vasodilatation. Abrupt utsättning kan öka risken för ”rebound hypertoni”.

Kombinationer som bör användas med försiktighet

• Klass III antiarytmika (t ex amiodaron): effekten på förmakens atrioventrikulära överledningstid kan förstärkas (se avsnitt 4.4).

• Kalciumantagonister av dihydropyridin-typ: samtidig användning kan öka risken för hyotension, och en ökad risk för ytterligare försämrad kammarpumpsfunktion hos patienter med hjärtsvikt kan inte uteslutas.

• Parasympatikomimetiska läkemedel (inkluderat takrin): atrioventrikulär överledningstid och/eller risken för bradykardi kan öka (se avsnitt 4.4)

• Andra beta-blockerande medel, inklusive topikala betablockerare (t.ex. ögondroppar för behandling av glaukom) kan bidra till de systemiska effekterna av bisoprolol.

• Insulin och orala antidiabetika: ökad blodsockersänkande effekt. Blockering av beta-adrenoreceptorer kan dölja symtomen på hypoglykemi.

• Digitalisglykosider: sänker hjärtfrekvensen och ökar den atrioventrikulära överledningstiden.

• Ergotaminderivat: försämrad perifer cirkulation.

• Beta-sympatikomimetika (t ex isoprenalin, dobutamin): kombination med bisoprolol kan reducera effekten av båda substanserna.

• Sympatomimetiska medel som aktiverar både - och -adrenoceptorer (t.ex. noradrenalin, adrenalin): Kombination med bisoprolol kan ta fram dessa medels -adrenoceptor-medierade vasokonstriktionseffekter och leda till blodtrycksökning och förvärrad claudicatio intermittens. Sådana interaktioner anses mer sannolika med icke-selektiva -blockerare.

• Baklofen: ökad blodtryckssänkande effekt.

• Amifostin: ökad hypotensiv effekt.

• Icke- steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID): NSAID kan reducera den blodtryckssänkande effekten hos bisoprolol (inhibering av vasodilaterande prostaglandin av NSAID och vatten- och natriumretention med pyrazolon-NSAID).

• Meflokin: ökad risk för bradykardi.

• Kortikosteroider: minskad blodtryckssänkande effekt pga. vatten- och natriumretention.

• Monoaminooxidas-hämmare (utom MAO-B-hämmare): Förstärkt hypotensiv effekt av betablockerare, men också risk för hypertensiv kris.

• Rifampicin: En lätt förkortning av elimineringshalveringstiden för bisoprolol är möjlig eftersom rifampicin kan inducera de läkemedelsmetaboliserande enzymerna i levern. Normalt behövs dock ingen dosjustering.

Graviditet

Bisoprolol har farmakologiska effekter som kan orsaka skada under graviditet och/eller på fostret/spädbarnet. I allmänhet brukar beta-adrenoreceptor blockerare minska placentaperfusionen, vilket kan ge hämmad tillväxt, intrauterin fosterdöd, missfall eller för tidig födsel. Biverkningar (t ex hypoglykemi och bradykardi) kan förekomma hos fostret och spädbarnet. Om behandling med beta₁-adrenoreceptor blockerare är nödvändig, är beta₁-blockerande preparat att föredra.

Bisoprolol bör användas under graviditet endast då behandling är absolut nödvändig. Om behandling med bisoprolol bedöms som nödvändig bör regelbundna kontroller av placentablodflödet och fostertillväxten göras. Om oönskade effekter på graviditet eller foster uppstår skall alternativa behandlingar övervägas. Spädbarnet måste noga övervakas. Symptom på hypoglykemi och bradykardi uppkommer i allmänhet inom de första 3 dagarna.

Amning

Det är inte känt om bisoprolol utsöndras i bröstmjölk. Därför rekommenderas inte amning i samband med behandling med bisoprolol.

Bisoprolol har försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

I en studie av patienter med kranskärlssjukdom visade bisoprolol ingen negativ effekt på förmågan att köra bil. Emellertid kan individuella variationer förekomma, när det gäller reaktioner på läkemedlet, och förmågan att köra bil eller använda maskiner kan försämras. Detta ska beaktas särskilt vid behandlingens start och vid förändring av medicinering liksom i samband med alkoholintag.

Rapporterade biverkningar är i allmänhet förorsakade av betablockerarnas farmakologiska effekter.

Följande biverkningar har observerats under behandling med bisoprolol i följande frekvenser:

Mycket vanliga (>1/10)

Vanliga (1/100, <1/10)

Mindre vanliga (1/1 000, <1/100)

Sällsynta (1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet

Sällsynta: Allergisk rinit, uppkomst av antinukleära antikroppar med kliniska symtom som exempelvis lupussyndrom, som försvinner då behandlingen upphör

Metabolism och nutrition

Sällsynta: Förhöjda triglycerider, hypoglykemi

Mycket sällsynta: Hypoglykemisk chock

Psykiska störningar

Mindre vanliga: Sömnstörningar, depression

Sällsynta: Mardrömmar, hallucinationer

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Trötthet, utmattning, yrsel*, huvudvärk*

Sällsynta: Synkopé

Ögon

Sällsynta: Minskat tårflöde (bör särskilt observeras vid användning av kontaktlinser)

Mycket sällsynta: Konjunktivit

Öron och balansorgan

Sällsynta: Nedsatt hörsel

Hjärtat

Mindre vanliga: Bradykardi, AV-överledningsstörningar (minskad AV-överledning eller ökning av existerande AV-block), förvärrad hjärtsvikt

Blodkärl

Vanliga: Känsla av kyla eller domning i ben och armar, hypotension, Raynauds sjukdom, förvärrad Claudicatio intermittens

Mindre vanliga: Ortostatisk hypotension

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Bronkospasm hos patienter med bronkialastma eller anamnes med obstruktiv sjukdom i andningsvägarna

Mindre vanliga: Allergisk rinit

Magtarmkanalen

Vanliga: Mag-tarmbesvär som illamående, kräkningar, diarré, buksmärta och förstoppning.

Lever och gallvägar

Sällsynta: Hepatit

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Överkänslighetsreaktioner (klåda, rodnad, utslag)

Mycket sällsynta: Betablockerare kan framkalla eller försämra psoriasis, eller ge psoriasisliknande utslag, alopecia

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Muskelsvaghet och kramper, artropati

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: Potensstörningar

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Trötthet*

Mindre vanliga: Asteni

Undersökningar

Sällsynta: Förhöjda triglycerider, förhöjda leverenzymer (ALAT, ASAT)

*Dessa symtom uppträder framförallt i början av behandlingen, symtomen är vanligen milda och försvinner oftast inom 1 till 2 veckor.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

Symtom

De mest förväntade symtomen vid överdosering av en betablockerare är bradykardi, hypotoni, bronkospasm, akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi. Hittills har endast ett fåtal fall av överdosering (max 2000 mg) av bisoprolol rapporterats. Bradykardi och/eller hypotoni har påvisats. Alla patienter har tillfrisknat. Det finns en stor interindividuell variation i känsligheten för en hög dos av bisoprolol och patienter med hjärtinsufficiens är troligtvis mycket känsliga.

Åtgärder

Om överdosering har skett skall bisoprololbehandlingen avbrytas och stödjande och symtomatisk behandling ges. Grundat på förväntad farmakologisk verkan och rekommendationer för andra betablockerare, bör följande allmänna åtgärder övervägas då de är kliniskt motiverade.

Bradykardi

Ge atropin intravenöst. Om effekten är otillräcklig kan isoprenalin eller annat medel med positiva kronotropa egenskaper ges med försiktighet. Behandling med transvenös pacemaker kan vara nödvändig.

Hypotoni

Intravenösa vätskor och kärlsammandragande medel skall ges. Glukagon intravenöst kan övervägas.

AV-block (andra eller tredje graden)

Patienten måste följas noggrant och behandlas med isoprenalininfusion eller transvenös temporär pacemaker.

Akut försämring av hjärtsvikt

Administrera i.v. diuretika, inotropa substanser, vasodilaterande substanser.

Bronkospasm

Administrera bronkdilaterande läkemedel såsom isoprenalin, beta₂-sympatikomimetiska läkemedel och/eller aminofyllin.

Hypoglykemi

Administrera i.v. glukos.

Begränsade data tyder på att bisoprolol knappast är dialyserbart.

Farmakoterapeutisk grupp: selektiva beta₁-blockerare, ATC-kod: C07AB07

Bisoprolol är ett kraftfullt beta-1-selektivt adrenoreceptor-blockerande preparat utan sympatometisk aktivitet. Som med andra beta-1-blockerare är verkningsmekanismen vid högt blodtryck ännu inte klarlagd. Det är dock känt att bisoprolol sänker plasmareninaktiviteten markant.

Blockaden av betareceptorerna minskar hjärtaktiviteten och därmed syrebehovet hos patienter med angina pectoris.

Bisoprolol har lokalanestetiska egenskaper som liknar dem hos propranolol.

Bisoprolol absorberas nästan fullständigt. Tillsammans med en mycket liten första passage effekt i levern resulterar detta i en hög biotillgänglighet, ca 90 %. Plasmaproteinbindningen är ca 30 %. Distributionsvolumen är 3,5 l/kg. Total clearance är ca 15 l/timme.

Halveringstiden i plasma (10-12 timmar) ger 24 timmars effekt, vilket gör det möjligt att dosera 1 gång dagligen.

Bisoprolol utsöndras ur kroppen via två vägar. 50 % omvandlas i levern till inaktiva metaboliter som sedan utsöndras via njurarna. Återstående 50 % utsöndras via njurarna oförändrad. Då elimineringen sker i samma utsträckning via njurarna och levern, behöver dosen vanligtvis inte justeras för patienter med lätt till måttligt nedsatt lever- eller njurfunktion. Hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 20 ml/min) eller allvarligt nedsatt leverfunktion, bör dosen inte överstiga 10 mg dagligen. Denna dos kan möjligen halveras.

Bisoprolol har linjär kinetik som är oberoende av ålder.

Patienter med kronisk hjärtsvikt (NYHA III) har högre blodplasmanivåer av bisoprolol och en förlängd halveringstid jämfört med friska försökspersoner. Maximal plasmakoncentration vid steady state är 64 21 ng/ml vid en daglig dos på 10 mg. Halveringstiden är 17 5 timmar.

Icke-kliniska studier avseende allmän toxicitet, upprepad dos-toxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visar inte på några särskilda risker för människa. Som andra betablockerare är bisoprolol modertoxiskt (minskad aptit och viktförlust) och embryo/fostertoxiskt (ökad frekvens resorptioner, minskad födelsevikt, försenad fysisk utveckling) vid höga doser, men har inte visat sig vara teratogent.

Bisoprolol Actavis 5 mg

Laktosmonohydrat

cellulosa, mikrokristallin

magnesiumstearat

krospovidon

Gul PB 22812 (laktosmonohydrat och gul järnoxid (E172).

Bisoprolol Actavis 10 mg

Laktosmonohydrat

cellulosa, mikrokristallin

magnesiumstearat

krospovidon

Beige PB 27215 (laktosmonohydrat och röd och gul järnoxid (E172).

Ej relevant

3 år

Förvaras vid högst 30°C.

Bisoprolol Actavis tabletter är förpackade i blister bestående av PVC/PVdC/aluminium-folie. Blisterkartorna är förpackade i en märkt kartong.

Förpackningsstorlekar: 10, 20, 28, 30, 50, 56, 60 eller 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Actavis Group PTC ehf.

Reykjavikurvegi 76-78

IS-220 Hafnarfjordur

Island

Bisoprolol Actavis 5 mg: 16785

Bisoprolol Actavis 10 mg: 16786

2001-06-29/2011-11-30

2016-05-04