Bivalirudin Accord
PRODUKTRESUMÉ
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Bivalirudin Accord 250 mg pulver till koncentrat till injektions-/infusionsvätska, lösning.
2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En injektionsflaska innehåller250 mgbivalirudin.
Efter beredning innehåller 1 ml 50 mg bivalirudin.
Efter spädning innehåller 1 ml 5 mg bivalirudin.
Hjälpämne(n) med känd effekt:Natrium – mindre än 1 mmol (23 mg) per injektionsflaska.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. LÄKEMEDELSFORM
Pulver till koncentrat till injektions-/infusionsvätska, lösning (pulver till koncentrat).
Sterilt, vitt till benvitt frystorkat pulver.
Berett koncentrat till injektions-/infusionsvätska, lösning
pH i intervallet 4,6 till 6,0 och osmolalitet i intervallet 250 till 450 mOsmol/kg av den beredda lösningen (koncentration 50 mg/ml).
4. KLINISKA UPPGIFTER
4.1 Terapeutiska indikationer
Bivalirudin Accord är indicerat som antikoagulans till vuxna patienter som genomgår perkutan koronarintervention (PCI), inklusive patienter med ST‑höjningsinfarkt (STEMI) som genomgår primär PCI.
Bivalirudin Accord är även indicerat för behandling av vuxna patienter med instabil angina/icke‑ST höjningsinfarkt (UA/NSTEMI) som ska genomgå brådskande eller tidig intervention.
Bivalirudin Accordska administreras tillsammans med acetylsalicylsyra och klopidogrel.
4.2 Dosering och administreringssätt
Bivalirudin Accord ska administreras av en läkare med erfarenhet av antingen akut hjärtsjukvård eller koronarinterventionsbehandling.
Dosering
Patienter som genomgår PCI, inklusive primär PCI
Den rekommenderade dosen bivalirudin till patienter som genomgår PCI är en intravenös bolusdos på 0,75 mg/kg kroppsvikt omedelbart följt av en intravenös infusion med en hastighet på 1,75 mg/kg kroppsvikt/timme under minst hela ingreppets längd. Infusionen på 1,75 mg/kg kroppsvikt/timme kan fortsätta i upp till 4 timmar efter PCI när det är kliniskt befogat och bör hos STEMI‑patienter fortsätta i upp till 4 timmar efter PCI (se avsnitt 4.4). Infusionen kan fortsätta med en reducerad dos på 0,25 mg/kg/timme under ytterligare 4‑12 timmar när det är kliniskt befogat.
Patienter ska monitoreras noga efter primär PCI för tecken och symtom på myokardischemi.
Patienter med instabil angina/icke‑ST‑höjningsinfarkt (UA/NSTEMI)
Rekommenderad startdos bivalirudin till medicinskt behandlade patienter med akut koronart syndrom (AKS) är en intravenös bolusdos på 0,1 mg/kg följt av en infusion på 0,25 mg/kg/timme. De patienter som ska behandlas medicinskt kan fortsätta infusionen med 0,25 mg/kg/timme i upp till 72 timmar. Om den medicinskt behandlade patienten går vidare till PCI administreras ytterligare en bolusdos på 0,5 mg/kg bivalirudin före ingreppet och infusionen ökas till 1,75 mg/kg/timme under hela ingreppet.
Efter PCI‑ingreppet kan infusion fortsätta med den lägre dosen 0,25 mg/kg/timme under 4‑12 timmar om det är kliniskt befogat.
Patienter som remitteras till koronar bypassoperation (CABG) utan hjärt‑lungmaskin ska fortsätta med den intravenösa infusionen av bivalirudin fram till operationen. Omedelbart före operationen administreras en bolusdos på 0,5 mg/kg följt av en intravenös infusion på 1,75 mg/kg/timme under hela operationen.
Patienter som remitteras till koronar bypassoperation (CABG) med hjärt‑lungmaskin ska fortsätta med den intravenösa infusionen av bivalirudin fram till 1 timme före operationen. Då avbryts infusionen och patienten behandlas med ofraktionerat heparin (UFH).
För att säkerställa lämplig administrering av bivalirudin ska det helt upplösta, beredda och spädda läkemedlet blandas noga före administrering (se avsnitt 6.6). Bolusdosen ska administreras snabbt intravenöst för att säkerställa att patienten får hela bolusdosen innan ingreppet påbörjas.
Intravenösa infusionsslangar ska förberedas med bivalirudin för att säkerställa kontinuerlig läkemedelsinfusion efter bolustillförsel.
Infusionsdosen ska initieras omedelbart efter att bolusdosen har administrerats för att säkerställa tillförsel till patienten före ingreppet, och ska fortgå oavbrutet under den tid ingreppet pågår. Säkerhet och effekt av en bolusdos bivalirudin utan påföljande infusion har inte studerats och rekommenderas inte, även om en kort PCI planeras.
En ökning av den aktiverade koagulationstiden (ACT) kan användas som en indikation på att en patient har fått bivalirudin.
ACT‑värden 5 minuter efter bivalirudin i bolusdos är 365 +/- 100 sekunder i genomsnitt. Om ACT efter 5 minuter är mindre än 225 sekunder bör ytterligare en bolusdos om 0,3 mg/kg administreras.
När ACT‑värdet är större än 225 sekunder krävs ingen fortsatt övervakning förutsatt att infusionsdosen 1,75 mg/kg/timme administreras på rätt sätt.
Om otillräcklig ökning av ACT observeras ska ett möjligt medicineringsfel övervägas, t.ex. otillräcklig blandning av Bivalirudin Accord eller fel på den intravenösa utrustningen.
Artärkatetern kan tas bort 2 timmar efter det att bivalirudininfusionen avslutats utan antikoagulationsövervakning.
Användning med annan antikoagulansbehandling
Hos STEMI‑patienter som genomgår primär PCI ska den vanliga adjuvanta behandlingen före sjukhusinläggning inkludera klopidogrel och kan inkludera tidig administrering av UFH (se avsnitt 5.1).
Patienter kan börja med Bivalirudin Accord 30 minuter efter utsättandet av intravenöst ofraktionerat heparin eller 8 timmar efter sista dosen av subkutant lågmolekylärt heparin.
Bivalirudin Accord kan användas tillsammans med en GP IIb/IIIa‑hämmare. Ytterligare information om användning av bivalirudin tillsammans med eller utan en GP IIb/IIIa hämmare finns i avsnitt 5.1.
Nedsatt njurfunktion
Bivalirudin Accord är kontraindicerat vid kraftigt nedsatt njurfunktion (GFR < 30 ml/min) och även till dialysberoende patienter (se avsnitt 4.3).
Hos patienter med lätt eller måttlig njursvikt ska AKS‑dosen (0,1 mg/kg bolus/0,25 mg/kg/timme infusion) inte justeras.
Patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (GFR 30‑59 ml/min) som genomgår PCI (oavsett om de behandlas med bivalirudin för AKS eller inte) ska erhålla en lägre infusionshastighet på 1,4 mg/kg/timme. Bolusdosen ska vara densamma som beskrivs vid doseringen ovan för AKS eller PCI.
Patienter med nedsatt njurfunktion ska övervakas noggrant för kliniska tecken på blödning under PCI, eftersom clearance av bivalirudin är nedsatt hos dessa patienter (se avsnitt 5.2)
Om ACT efter 5 minuter är lägre än 225 sekunder ska ytterligare en bolusdos om 0,3 mg/kg administreras och ACT ska kontrolleras igen 5 minuter efter att den andra bolusdosen har administrerats.
Där otillräcklig ökning av ACT observeras ska ett möjligt medicineringsfel övervägas, t.ex. otillräcklig blandning av Bivalirudin Accord eller fel på den intravenösa utrustningen.
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering krävs. Farmakokinetiska studier visar att bivalirudins metabolism i levern är begränsad. Därför har inte säkerhet och effekt för bivalirudin studerats specifikt hos patienter med nedsatt leverfunktion.
Äldre
Med tanke på den åldersrelaterade försämringen av njurfunktionen ska extra uppmärksamhet iakttas på grund av hög risk för blödning. Dosjusteringar för denna åldersgrupp ska anpassas efter njurfunktionen.
Pediatrisk population
Det finns för närvarande ingen relevant indikation för användning av Bivalirudin Accord för barn under 18 år och ingen doseringsrekommendation kan fastställas. Tillgänglig information finns i avsnitt 5.1 och 5.2.
Administreringssätt
Bivalirudin Accord är avsett för intravenös användning.
Bivalirudin Accord ska initialt beredas till en lösning om 50 mg/ml bivalirudin. Berett material ska sedan spädas ytterligare i en total volym om 50 ml till en lösning om 5 mg/ml bivalirudin.
Berett och spätt läkemedel ska blandas noggrant före administrering. Den beredda/spädda lösningen ska vara klar till lätt opalescent, färglös till ljusgul lösning.
Bivalirudin Accord administreras som en viktbaserad regim som består av en initial bolusdos (snabb intravenös administrering) följt av en intravenös infusion.
Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.
4.3 Kontraindikationer
Bivalirudin Accord är kontraindicerat hos patienter med:
-
känd överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämnena som anges i avsnitt 6.1 eller mot hirudiner
-
aktiv blödning eller ökad blödningsrisk på grund av hemostasrubbningar och/eller irreversibla koagulationsrubbningar
-
svår okontrollerad hypertoni
-
subakut bakteriell endokardit
-
kraftigt nedsatt njurfunktion (GFR <30 ml/min) och hos dialysberoende patienter.
4.4 Varningar och försiktighet
Bivalirudin Accord är inte avsett för intramuskulär användning. Får inte administreras intramuskulärt.
Blödning
Patienterna måste observeras noggrant avseende symtom och tecken på blödning under behandlingen, i synnerhet om bivalirudin kombineras med någon annan antikoagulant (se avsnitt 4.5). Även om de flesta blödningar som associeras med bivalirudin inträffar vid det arteriella punktionsstället hos patienter som genomgår PCI, kan en blödning inträffa på andra ställen under behandlingen. Oförklarlig minskning av hematokrit, hemoglobin eller blodtryck kan tyda på blödning. Behandlingen bör avbrytas om blödning observeras eller misstänks.
Det finns ingen känd antidot mot bivalirudin men dess effekt avtar snabbt (T½är 35 till 40 minuter).
Långvariga infusioner med bivalirudin efter PCI vid rekommenderade doser har inte associerats med någon ökad blödningsfrekvens (se avsnitt 4.2).
Samtidig administrering med trombocythämmare eller antikoagulanter
Kombinerad användning av antikoagulanter kan förväntas öka blödningsrisken (se avsnitt 4.5). När bivalirudin kombineras med en trombocythämmare eller en antikoagulant bör kliniska och biologiska parametrar för hemostas kontrolleras regelbundet.
För patienter som tar warfarin och behandlas med bivalirudin bör man överväga att kontrollera INR (International Normalised Ratio) för att garantera att värdena återgår till nivåerna före behandlingen när bivalirudin sätts ut.
Överkänslighet
Allergiska överkänslighetsreaktioner rapporterades som mindre vanliga (≥1/1 000; ≤1/100) i kliniska studier. Nödvändiga förberedelser för detta ska vidtas. Patienterna bör informeras om tidiga tecken på överkänslighetsreaktioner inklusive nässelfeber, generaliserad urtikaria, tryck över bröstet, väsande andning, hypotoni och anafylaxi. Vid eventuell chock bör sedvanlig medicinsk chockbehandling ges. Anafylaxi, inklusive anafylaktisk chock med dödlig utgång har rapporterats i mycket sällsynta fall (≤1/10 000) efter godkännande för försäljning (se avsnitt 4.8).
Behandlingsrelaterade antikroppar mot bivalirudin är sällsynta och har inte associerats med kliniska tecken på allergiska eller anafylaktiska reaktioner. Försiktighet bör iakttas hos patienter som tidigare behandlats med lepirudin, och hade utvecklat antikroppar mot lepirudin.
Akut stenttrombos
Akut stenttrombos (<24 timmar) har observerats hos patienter med STEMI som genomgår primär PCI och har behandlats med TVR (target vessel revascularization) (se avsnitt 4.8 och 5.1). De flesta av dessa fall var inte dödliga. Den ökade risken för akut stenttrombos observerades under de första 4 timmarna efter avslutat ingrepp hos patienter som antingen avbröt infusionen med bivalirudin vid avslutat ingrepp eller som fick fortsatt infusion med den lägre dosen 0,25 mg/kg/timme (se avsnitt 4.2). Patienter ska vara kvar i minst 24 timmar på en avdelning där man kan behandla ischemiska komplikationer och ska övervakas noga efter primär PCI för tecken och symtom på myokardischemi.
Brakyterapi
Vid användning av gamma‑brakyterapi och Bivalirudin Accord har trombosbildning observerats under ingreppet.
Bivalirudin Accord ska användas med försiktighet vid beta‑brakyterapi.
Hjälpämne
Bivalirudin Accord innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Interaktionsstudier har genomförts med trombocythämmare, inklusive acetylsalicylsyra, tiklopidin, klopidogrel, abciximab, eptifibatid eller tirofiban. Resultaten tyder inte på farmakodynamiska interaktioner med dessa läkemedel.
Utifrån kunskapen om deras verkningsmekanism kan en kombinerad användning med antikoagulantia (heparin, warfarin, trombolytika eller trombocytaggregationshämmare) förväntas öka risken för blödning.
Kliniska och biologiska hemostasparametrar ska alltid kontrolleras regelbundet när bivalirudin kombineras med en trombocythämmare eller en antikoagulant.
4.6 Graviditet och amning
Graviditet
Det finns begränsade data från användning av bivalirudin i gravida kvinnor Djurstudier är ofullständiga vad gäller effekter på graviditet, embryonal utveckling eller fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se avsnitt 5.3).
Bivalirudin Accord ska användas under graviditet endast då tillståndet kräver att det är absolut nödvändigt att kvinnan behandlas med bivalirudin.
Amning
Det är okänt om bivalirudin utsöndras i bröstmjölk. Bivalirudin Accord ska administreras med försiktighet till ammande kvinnor.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Bivalirudin Accordhar ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
4.8 Biverkningar
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
-
De vanligaste allvarliga och dödliga biverkningarna är större blödning (blödning vid punktionsstället men även blödning på andra ställen, inklusive intrakraniell blödning) och överkänslighet, inklusive anafylaktisk chock. Koronar artärtrombos och koronar stenttrombos med myokardinfarkt och katetertrombos har rapporterats vid sällsynta tillfällen. Administreringsfel kan leda till dödlig trombos.
-
Hos patienter som får warfarin ökar INR vid administrering av bivalirudin.
Lista över biverkningar i tabellform
Biverkningar av bivalirudin från HORIZONS-, ACUITY- och REPLACE‑2‑studierna samt från rapporter efter godkännandet för försäljning presenteras per organsystem i tabell 1.
Tabell 1. Biverkningar av bivalirudin från HORIZONS-, ACUITY- och REPLACE‑2‑ studierna samt från rapporter efter godkännandet för försäljning
|
Organsystem |
Mycket vanliga (≥1/10) |
Vanliga (≥1/100, <1/10) |
Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100) |
Sällsynta (≥1/10 000, <t1/1 000) |
Mycket sällsynta (<1/10 000) |
|
|
Blodet och lymfsystemet |
|
Sänkt hemoglobin |
Trombocytopeni Anemi |
Förhöjt INRd |
|
|
|
Immunsystemet |
|
|
Överkänslighet inklusive anafylaktisk reaktion och chock, däribland rapporter om dödlig utgång |
|
|
|
|
Centrala och perifera nervsystemet |
|
|
Huvudvärk |
Intrakraniell blödning |
|
|
|
Ögon |
|
|
|
Intraokulär blödning |
|
|
|
Öron och balansorgan |
|
|
|
Öronblödning |
|
|
|
Hjärtat |
|
|
|
Myokardinfarkt Hjärttamponad Perikardiell blödning Trombos i kransartär Angina pectoris Bradykardi Kammartakykardi Bröstsmärta |
|
|
|
Blodkärl |
Mindre blödning oavsett ställe |
Större blödning oavsett ställe inklusive rapporter om dödlig utgång |
Hematom Hypotoni |
Trombos i koronarstent inklusive rapporter om dödlig utgångc Trombos inklusive rapporter om dödlig utgång Arteriovenös fistel Katetertrombos Vaskulärt pseudoaneurysm |
Kompartment-syndroma,b |
|
|
Andningsvägar, Bröstkorg och mediastinaum |
|
|
Epistaxis Hemoptys Faryngeal blödning |
Lungblödning Dyspnea |
|
|
|
Mag-tarmkanalen |
|
|
Gastrointestinal blödning (inklusive hematemes, melena, esofageal blödning och anal blödning) Retroperitoneal blödning Gingival blödning Illamående |
Peritoneal blödning Retroperitonealt hematom Kräkning |
|
|
|
Hud och subkutan vävnad |
|
Ekkymos |
|
Utslag Urtikaria |
|
|
|
Muskulo-skeletala systemet och bindväv |
|
|
|
Ryggsmärta Ljumsksmärta |
|
|
|
Njurar och urinvägar |
|
|
Hematuri |
|
|
|
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings stället |
|
Blödning vid insticksstället Hematom vid kärlpunktionsstället >5 cm Hematom vid kärl- punktions stället <5 cm |
|
Reaktioner vid injektionsstället (obehag och smärta vid injektionsstället, reaktion vid punktionsstället) |
|
|
|
Skador och förgiftningar och behandlings komplikationer |
|
|
|
Reperfusionsskada (inget eller långsamt återflöde) Kontusion |
|
|
a. Biverkningar som har identifierats efter godkännandet för försäljning.
b. Kompartmentsyndrom har rapporterats som en komplikation till underarmshematom efter administrering av bivalirudin via den radiala åtkomstvägen efter godkännandet för försäljning.
c. Det finns mer information om stenttrombos i avsnitt 4.8: HORIZONS‑studien (patienter med STEMI som genomgår primär PCI). Anvisningar om övervakning av akut stenttrombos finns i avsnitt 4.4.
d. I avsnitt 4.4 beskrivs försiktighetsåtgärder för INR‑övervakning när bivalirudin administreras tillsammans med warfarin.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Blödning
I alla kliniska studier samlades data om blödning in separat från läkemedelsbiverkningar och dessa sammanfattas i tabell 6 tillsammans med blödningsdefinitionerna som användes för respektive studie.
HORIZONS‑studien (patienter med STEMI som genomgår primär PCI)
Trombocyter, blödningar och koagulation
I HORIZONS‑studien var både större och mindre blödningar vanligt förekommande (≥1/100, < 1/10). Incidensen av större och mindre blödningar var signifikant lägre hos patienter som behandlades med bivalirudin jämfört med patienter som behandlades med heparin plus en GP IIb/IIIa‑hämmare. Incidensen av större blödningar visas i tabell 6. Större blödningar förekom mest frekvent vid punktionsstället. Den mest frekventa händelsen var hematom <5 cm vid punktionsstället.
I HORIZONS‑studien rapporterades trombocytopeni hos 26 (1,6 %) av patienterna behandlade med bivalirudin och hos 67 (3,9 %) av patienterna behandlade med heparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare. Alla dessa patienter som behandlades med bivalirudin fick acetylsalicylsyra samtidigt, alla utom 1 fick klopidogrel och 15 fick även en GP IIb/IIIa‑hämmare.
ACUITY‑studien (Patienter med instabil angina/icke‑ST‑höjningsinfarkt [UA/NSTEMI])
Följande data grundar sig på en klinisk studie av bivalirudin på 13 819 patienter med AKS; 4 612 randomiserades till enbart bivalirudin, 4 604 randomiserades till bivalirudin plus GP IIb/IIIa‑hämmare och 4 603 randomiserades till antingen ofraktionerat heparin eller enoxaparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare. Biverkningar förekom oftare hos kvinnor och patienter över 65 år både i gruppen som behandlades med bivalirudin och jämförelsegruppen som behandlades med heparin jämfört med män och yngre patienter.
Cirka 23,3 % av patienterna som fick bivalirudin upplevde minst en biverkning och 2,1 % upplevde en läkemedelsrelaterad biverkning. Biverkningar av bivalirudin är listade efter organsystem i tabell 1.
Trombocyter, blödningar och koagulation
I ACUITY samlades data om blödningsincidenterna in separat från övriga biverkningar.
Större blödning definierades som uppkomst av något av följande: intrakraniell, retroperitoneal, intraokulär, blödning vid insticksstället som krävde radiologisk eller kirurgisk åtgärd, hematom vid punktionsstället ≥5 cm diameter, sänkt hemoglobinkoncentration ≥4 g/dl utan identifierad blödningskälla, sänkt hemoglobinkoncentration ≥3 g/dl med identifierad blödningskälla, re‑operation p.g.a. blödning eller transfusion med någon blodprodukt. Mindre blödning definierades som varje observerad blödning som inte uppfyllde kriterierna för en större blödning. Mindre blödningar var mycket vanligt förekommande (≥1/10) och större blödningar var vanligt förekommande (≥1/100, <1/10).
Blödningsfrekvensen för större blödningar visas i tabell 6 för ITT‑populationen och i tabell 7 för per protokoll‑gruppen (patienter som fick klopidogrel och acetylsalicylsyra). Både större och mindre blödningar förekom signifikant mer sällan i gruppen som fick enbart bivalirudin än i jämförelsegrupperna som fick heparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare och bivalirudin plus GP IIb/IIIa‑hämmare. Liknande minskningar av blödningar observerades hos patienter som fördes över från heparinbaserad behandling till bivalirudin (N=2 078).
Större blödningar förekom oftast vid artärpunktionsstället. Andra mindre frekventa observerade blödningsställen som uppgick till mer än 0,1 % (mindre vanliga) omfattade ”annat” punktionsställe, retriperitonealt, gastrointestinalt, öron, näsa eller hals.
Trombocytopeni rapporterades hos 10 patienter behandlade med bivalirudin som deltog i ACUITY‑studien (0,1 %). Majoriteten av dessa patienter fick samtidigt acetylsalisylsyra och klopidogrel, och 6 av de 10 patienterna fick även en GP IIb/IIIa‑hämmare. Mortaliteten bland dessa patienter var noll.
REPLACE‑2‑studien (patienter som genomgår PCI)
Följande data är baserade på en klinisk studie med bivalirudin på 6 000 patienter som genomgick PCI, av vilka hälften behandlades med bivalirudin (REPLACE‑2). Biverkningar förekom oftare hos kvinnor och hos patienter över 65 år både i gruppen som behandlades med bivalirudin och i jämförelsegruppen som behandlades med heparin jämfört med hos manliga eller yngre patienter.
Cirka 30 % av de patienter som fick bivalirudin upplevde minst en biverkning och 3 % fick en läkemedelsbiverkning. Biverkningarna av bivalirudin är listade efter organsystem i tabell 1.
Trombocyter, blödningar och koagulation
I REPLACE‑2 samlades data om blödningsincidenterna in separat från övriga biverkningar. Blödningsfrekvensen för större blödningar i intent‑to‑treat‑populationen visas i tabell 6.
Större blödning definierades som uppkomst av något av följande: intrakraniell blödning, retroperitoneal blödning, blodförlust som leder till transfusion av minst två enheter helblod eller erytrocytkoncentrat eller blödning som ger upphov till en hemoglobinsänkning med mer än 3 g/dl eller en hemoglobinsänkning med mer än 4 g/dl (eller 12 % av hematokritvärdet) utan något identifierat blödningsställe. Mindre blödning definierades som varje observerad blödningshändelse som inte uppfyllde kriterierna för en större blödning. Mindre blödningar var mycket vanligt förekommande (≥1/10) och större blödningar var vanligt förekommande (≥1/100, <1/10).
Både mindre och större blödningar förekom signifikant mer sällan hos bivalirudin-gruppen än hos jämförelsegruppen som fick heparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare. Större blödningar förekom oftast vid artärpunktionsstället. Andra mindre frekventa observerade blödningsställen som uppgick till mer än 0,1 % (mindre vanliga) omfattade ”annat” punktionsställe, retroperitonealt, gastrointestinalt, öron, näsa eller hals.
Trombocytopeni rapporterades hos 20 patienter behandlade med bivalirudin som deltog i REPLACE‑2‑studien (0,7 %). Majoriteten av dessa patienter fick samtidigt acetylsalicylsyra och klopidogrel, och 10 av 20 patienter fick även en GP IIb/IIIa‑hämmare. Mortaliteten bland dessa patienter var noll.
Akuta kardiella händelser
HORIZONS‑studien (patienter med STEMI som genomgår primär PCI)
Följande data grundar sig på en klinisk studie av bivalirudin på patienter med STEMI som genomgår primär PCI; 1 800 patienter randomiserades till enbart bivalirudin, 1 802 randomiserades till heparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare. Biverkningar rapporterades oftare i gruppen som fick heparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare än i gruppen som fick enbart bivalirudin.
Totalt 55,1 % av patienterna som fick bivalirudin fick minst en biverkning och 8,7 % fick en läkemedelsrelaterad biverkning. Läkemedelsbiverkningar för bivalirudin är listade efter organsystem i tabell 1. Incidensen av stenttrombos inom de första 24 timmarna var 1,5 % hos patienterna som fick bivalirudin jämfört med 0,3 % av patienterna som fick UHF plus GP IIb/IIIa‑hämmare (p=0,0002). Två dödsfall inträffade efter akut stenttrombos, 1 i varje studiegrupp. Incidensen av stenttrombos mellan 24 timmar och 30 dagar var 1,2 % hos patienter som fick bivalirudin jämfört med 1,9 % hos patienter som fick UHF plus GP IIb/IIIa‑hämmare (p=0,1553). Totalt 17 dödsfall inträffade efter subakut stenttrombos, 3 i gruppen som fick bivalirudin och 14 i gruppen som fick UHF plus GP IIb/IIIa‑hämmare. Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad i frekvenserna för stenttrombos mellan behandlingsgrupperna vid 30 dagar (p=0,3257) och 1 år (p=0,7754).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9 Överdosering
I kliniska prövningar har överdoseringsfall på upp till 10 gånger den rekommenderade dosen har rapporterats i kliniska studier. Singelbolusdoser av bivalirudin på upp till 7,5 mg/kg har också rapporterats. Blödning har observerats i vissa rapporter om överdosering.
I händelse av en överdos ska behandling med bivalirudin omgående avbrytas och patienten övervakas noga för tecken på blödning.
Vid en större blödning ska behandlingen med bivalirudin omedelbart avbrytas. Det finns ingen känd antidot mot bivalirudin, men bivalirudin är hemodialysbart.
5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: antikoagulantia, direkt trombinhämmande medel
ATC‑kod: B01AE06.
Verkningsmekanism
Bivalirudin Accord innehåller bivalirudin, en direkt och specifik trombinhämmare som binder både till det anjonbindande och det katalytiska bindningsstället hos cirkulerande och koagelbundet trombin.
Trombin spelar en central roll i den trombotiska processen genom att klyva fibrinogen till fibrinmonomer och aktivera faktor XIII till faktor XIIIa, vilket gör det möjligt för fibrin att utveckla en kovalent tvärbunden ram som stabiliserar koaglet. Trombin aktiverar även faktorer V och VIII, vilket främjar fortsatt trombingenerering och aktiverar trombocyter, vilket stimulerar aggregation och frisättning av granula. Bivalirudin hämmar var och en av dessa trombineffekter.
Bindningen av bivalirudin till trombin, och följaktligen dess aktivitet, är reversibel eftersom trombin långsamt klyver bivalirudinbindningen, Arg3‑Pro4, vilket leder till att funktionen hos trombinets aktiva säte återställs. Sålunda verkar bivalirudin initialt som en icke‑kompetitiv trombinhämmare men övergår över tid till att bli en kompetitiv hämmare som gör det möjligt för initialt hämmade trombinmolekyler att interagera med andra koagulationssubstrat, och till koagulation när så krävs.
In vitro‑studier har visat att bivalirudin hämmar både lösligt (fritt) och koagelbundet trombin. Bivalirudin förblir aktivt och neutraliseras inte av produkter från trombocyternas frisättningsreaktion.
In vitro‑studier har också visat att bivalirudin förlänger den aktiverade partiella tromboplastintiden (aPTT), trombintiden (TT) och protrombintiden (PT) hos normal human plasma på ett koncentrationsberoende sätt och att bivalirudin inte inducerar ett trombocytaggregationssvar mot serum från patienter med en anamnes på heparininducerat trombocytopeni- och trombossyndrom (HIT/HITTS).
Hos friska frivilliga och patienter uppvisar bivalirudin en dos- och koncentrationsberoende antikoagulationsaktivitet, vilket visar sig i en förlängning av ACT, aPTT, PT, INR och TT. Intravenös administrering av bivalirudin ger mätbar antikoagulation inom minuter.
Farmakodynamisk effekt
De farmakodynamiska effekterna av bivalirudin kan utvärderas med hjälp av mätningar av antikoagulationen, inklusive ACT. ACT‑värdet korrelerar positivt till dosen och plasmakoncentrationen av administrerat bivalirudin. Data från 366 patienter tyder på att ACT förblir opåverkad av samtidig behandling med en GP IIb/IIIa‑hämmare.
Klinisk effekt och säkerhet
I kliniska studier har bivalirudin visats ge adekvat antikoagulation under PCI‑ingrepp.
HORIZONS-studien (patienter med STEMI som genomgår primär PCI)
HORIZONS‑studien var en prospektiv, tvåarmad, enkelblind, randomiserad multicenterstudie för att fastställa säkerhet och effekt av bivalirudin till patienter med STEMI som genomgår en primär PCI‑strategi med stentimplantation med antingen en paklitaxeleluerande stent med långsam frisättning (TAXUS™) eller en i övrigt identisk metallstent utan beläggning (Express2™). Totalt 3 602 patienter randomiserades till att få antingen bivalirudin (1 800 patienter) eller ofraktionerat heparin plus en GP IIb/IIIa‑hämmare (1 802 patienter). Alla patienter fick acetylsalicylsyra och klopidogrel och dubbelt så många patienter (cirka 64 %) fick en startdos på 600 mg klopidogrel än en startdos på 300 mg klopidogrel. Cirka 66 % av patienterna förbehandlades med ofraktionerat heparin.
Bivalirudindosen som användes i HORIZONS var densamma som användes i REPLACE2 (bolusdos på 0,75 mg/kg följt av en infusion på 1,75 mg/kg kroppsvikt/timme). Totalt 92,9 % av de behandlade patienterna genomgick primär PCI som primär behandlingsstrategi.
Analysen och resultaten för HORIZONS‑studien efter 30 dagar för hela populationen (ITT) presenteras i tabell 2. Resultaten efter 1 år överensstämde med resultaten efter 30 dagar.
Blödningsdefinitioner och resultat från HORIZONS‑studien visas i tabell 6.
Tabell 2. Resultat från HORIZONS‑studien efter 30 dagar (intent‑to‑treat‑populationen)
|
Resultatmått |
Bivalirudin (%) |
Ofraktionerat heparin + GP IIb/IIIa-hämmare (%) |
Relativ risk [95 % CI] |
p‑värde* |
|
|
N = 1 800 |
N = 1 802 |
|
|
|
Kombinerat efter 30 dagar |
||||
|
MACE1 |
5,4 |
5,5 |
0,98 [0,75, 1,29] |
0,8901 |
|
Större blödning2 |
5,1 |
8,8 |
0,58 [0,45, 0,74] |
<0,0001 |
|
Ischemiska komponenter |
||||
|
Dödsfall oavsett orsak |
2,1 |
3,1 |
0,66 [0,44, 1,0] |
0,0465 |
|
Reinfarkt |
1,9 |
1,8 |
1,06 [0,66, 1,72] |
0,8003 |
|
Ischemisk målkärls-revaskularisering |
2,5 |
1,9 |
1,29 [0,83, 1,99] |
0,2561 |
|
Stroke |
0,8 |
0,7 |
1,17 [0,54, 2,52] |
0,6917 |
*Superioritets‑p‑värde.
1MACE (Major Adverse Cardiac/Ischaemic Events) definierades som uppkomst av något av följande; dödsfall, reinfarkt, stroke eller ischemisk målkärlsrevaskularisering.
2Större blödning definierades med användning av ACUITY‑blödningsskalan.
ACUITY‑studien (patienter med instabil angina/icke‑ST‑höjningsinfarkt [UA/NSTEMI])
ACUITY‑studien var en prospektiv, randomiserad, öppen studie av bivalirudin med eller utan GP IIb/IIIa‑hämmare (arm B respektive arm C) jämfört med ofraktionerat heparin eller enoxaparin med GP IIb/IIIa‑hämmare (arm A) på 13 819 patienter med högrisk AKS.
I ACUITY‑studiens arm B och C var den rekommenderade dosen av bivalirudin en initial intravenös bolusdos på 0,1 mg/kg efter randomiseringen åtföljt av en kontinuerlig intravenös infusion på 0,25 mg/kg/timme under angiografin, eller efter kliniskt behov.
Patienter som genomgick en PCI fick ytterligare en intravenös bolusdos på 0,5 mg/kg bivalirudin och hastigheten av den intravenösa infusionen ökades till 1,75 mg/kg/timme.
I ACUITY‑studiens arm A gavs ofraktionerat heparin (UFH) eller enoxaparin enligt relevanta riktlinjer för behandling av AKS‑patienter med instabil angina och icke‑ST‑höjningsinfarkt. Patienter i arm A och B randomiserades även till att få en GP IIb/IIIa‑hämmare antingen omedelbart vid randomiseringen (”up‑front”, före angiografin) eller i samband med PCI. Totalt 356 (7,7 %) av patienterna som randomiserades till arm C fick även en GP IIb/IIIa‑hämmare.
Högriskegenskaper bland patienterna i ACUITY populationen som krävde angiografi inom 72 timmar fördelades mellan de tre behandlingsarmarna. Cirka 77 % av patienterna hade återkommande ischemi, cirka 70 % hade dynamiska EKG‑förändringar eller förhöjda kardiella biokemiska markörer, cirka 28 % hade diabetes och cirka 99 % av patienterna genomgick angiografi inom 72 timmar.
Efter angiografisk bedömning remitterades patienterna till antingen medicinsk behandling (33 %), PCI (56 %) eller CABG (11 %). Ytterligare trombocythämmande behandling som användes i studien omfattade acetylsalicylsyra och klopidogrel.
Den primära analysen och resultaten i ACUITY efter 30 dagar och 1 år för hela (intent‑to‑treat) populationen och för de patienter som fick acetylsalicylsyra och klopidogrel enligt protokoll (före angiografi och före PCI) presenteras i tabell 3 och 4.
Tabell 3. ACUITY-studien; 30 dagars och 1 års skillnad i risk för kombinerat ischemiskt effektmått och de enskilda komponenterna för den totala intent‑to‑treat‑ populationen.
|
|
Total population (intent‑to‑treat) |
||||
|
Arm A UFH/enox +GP IIb/IIIa- hämmare (N=4 603) % |
Arm B bival +GP IIb/IIIa- hämmare (N=4 604) % |
B‑A Riskskillnad (95 % KI) |
Arm C bival enbart (N=4 612) % |
C‑A Riskskillnad (95 % KI) |
|
|
30 dagar |
|||||
|
Kombinerat ischemiskt effektmått |
7,3 |
7,7 |
0,48 (-0,60, 1,55) |
7,8 |
0,55 (-0,53, 1,63) |
|
Död |
1,3 |
1,5 |
0,17 (-0,31, 0,66) |
1,6 |
0,26 (-0,23, 0,75) |
|
Hjärtinfarkt |
4,9 |
5,0 |
0,04 (-0,84, 0,93) |
5,4 |
0,45 (-0,46, 1,35) |
|
Oplanerad revaskularisering |
2,3 |
2,7 |
0,39 (-0,24, 1,03) |
2,4 |
0,10 (-0,51, 0,72) |
|
1 år |
|||||
|
Kombinerat ischemiskt effektmått |
15,3 |
15,9 |
0,65 (-0,83, 2,13) |
16,0 |
0,71 (-0,77, 2,19) |
|
Död |
3,9 |
3,8 |
0,04 (-0,83, 0,74) |
3,7 |
-0,18 (-0,96, 0,60) |
|
Hjärtinfarkt |
6,8 |
7,0 |
0,19 (-0,84, 1,23) |
7,6 |
0,83 (-0,22, 1,89) |
|
Oplanerad revaskularisering |
8,1 |
8,8 |
0,78 (-0,36, 1,92) |
8,4 |
0,37 (-0,75, 1,50) |
Tabell 4. ACUITY-studien; 30 dagars och 1 års skillnad i risk för kombinerat ischemiskt effektmått och de enskilda komponenterna för patienter som fick acetylsalicylsyra och klopidogrel enligt protokoll*
|
|
Patienter som fick acetylsalicylsyra och klopidogrel enligt protokoll* |
||||
|
|
Arm A UFH/enox +GPIIb/IIIa- hämmare (N=2 842) % |
Arm B bival +GPIIb/IIIa- hämmare (N=2 924) % |
B‑A Riskskillnad (95 % KI) |
Arm C bival enbart (N=2 911) % |
C‑A Riskskillnad (95 % KI) |
|
30 dagar |
|||||
|
Kombinerat ischemiskt effektmått |
7,4 |
7,4 |
0,03 (-1,32, 1,38)) |
7,0 |
-0,35 (-1,68, 0,99) |
|
Död |
1,4 |
1,4 |
-0,00 (-0,60, 0,60)) |
1,2 |
-0,14 (-0,72, 0,45) |
|
Hjärtinfarkt |
4,8 |
4,9 |
0,04 (-1,07, 1,14) |
4,7 |
-0,08 (-1,18, 1,02) |
|
Oplanerad revaskularisering |
2,6 |
2,8 |
0,23 (-0,61, 1,08) |
2,2 |
-0,41 (-1,20, 0,39) |
|
1 år |
|||||
|
Kombinerat ischemiskt effektmått |
16,1 |
16,8 |
0,68 (-1,24, 2,59) |
15,8 |
-0,35 (-2,24, 1,54) |
|
Död |
3,7 |
3,9 |
0,20 (-0,78, 1,19) |
3,3 |
0,36 (-1,31, 0,59) |
|
Hjärtinfarkt |
6,7 |
7,3 |
0,60 (-0,71, 1,91) |
6,8 |
0,19 (-1,11, 1,48) |
|
Oplanerad revaskularisering |
9,4 |
10,0 |
0,59 (-0,94, 2,12) |
8,9 |
-0,53 (-2,02, 0,96) |
*klopidogrel före angiografi eller före PCI
30‑dagarsresultat av blödningsförekomst enligt kriterierna i ACUITY-skalan respektive enligt TIMI‑skalan för intent‑to‑treat-populationen presenteras i tabell 6. Incidensen av blödningsincidenter enligt både ACUITY‑skalan och TIMI‑skalan upp till dag 30 för per protokoll‑populationen presenteras i tabell 7. Fördelen med bivalirudin jämfört med UHF/enoxaparin plus GP IIb/IIIa‑hämmare i termer av blödningsincidenter observerades endast i gruppen som fick bivalirudin som monoterapi.
REPLACE‑2‑studien (patienter som genomgår PCI)
30‑dagarsresultaten baserade på fyrdubbla och tredubbla resultatmått från en randomiserad, dubbelblind studie med över 6 000 patienter som genomgick PCI (REPLACE‑2), visas i tabell 5. Blödningsdefinitioner och resultat från REPLACE‑2 visas i tabell 6.
Tabell 5. REPLACE‑2‑studien: 30‑dagarsresultat (intent‑to‑treat- och per protokoll‑ populationer)
|
Resultatmått |
Intent‑to‑treat |
Per protokoll |
||
|
|
bivalirudin (N=2 994) % |
heparin + GP IIb/IIIahämmare (N=3 008) % |
bivalirudin (N=2 902) % |
heparin + GP IIb/IIIahämmare (N=2 882) % |
|
Fyrdubbelt kombinerat effektmått |
9,2 |
10,0 |
9,2 |
10,0 |
|
Tredubbelt kombinerat effektmått* |
7,6 |
7,1 |
7,8 |
7,1 |
|
Faktorer: |
|
|
|
|
|
Död |
0,2 |
0,4 |
0,2 |
0,4 |
|
Hjärtinfarkt |
7,0 |
6,2 |
7,1 |
6,4 |
|
Större blödning** (baserad på andra kriterier än TIMI – se avsnitt 4.8) |
2,4 |
4,1 |
2,2 |
4,0 |
|
Akut revaskularisering |
1,2 |
1,4 |
1,2 |
1,3 |
* *utesluter större blödning **p<0,001
|
|
Bivalirudin (%) |
Bival + GP IIb/IIIa-hämmare (%) |
UFH/Enox1 + GP IIb/IIIa‑hämmare (%) |
||||
|
REPLACE-2 |
ACUITY |
HORIZONS |
ACUITY |
REPLACE-2 |
ACUITY |
HORIZONS |
|
|
N = 2 994 |
N = 4 612 |
N = 1 800 |
N = 4 604 |
N = 3 008 |
N = 4 603 |
N = 1 802 |
|
|
Större blödning enligt protokollet |
2,4 |
3,0 |
5,1 |
5,3 |
4,1 |
5,7 |
8,8 |
|
Större (icke-CABG) blödning enligt TIMI |
0,4 |
0,9 |
1,8 |
1,8 |
0,8 |
1,9 |
3,2 |
Tabell 6. Frekvenser av större blödning i kliniska prövningar av bivalirudin med 30 dagar resultatmått för intent‑to‑treat‑populationen
1Enoxaparin användes som komparator enbart i ACUITY.
Tabell 7. ACUITY-studien; blödningsincidenter upp till dag 30 för patientpopulationen som fick acetylsalicylsyra och klopidogrel enligt protokollet*
|
|
UFH/enox+GP IIb/IIIa-hämmare (N= 2 842) % |
Bival+GP IIb/IIIa-hämmare (N=2 924)% |
Enbart bival (N=2 911) % |
|
Större blödning enligt ACUITY‑skalan |
5,9 |
5,4 |
3,1 |
|
Större blödning enligt TIMI‑skalan |
1,9 |
1,9 |
0,8 |
*klopidogrel före angiografi eller före PCI
Blödningsdefinitioner
REPLACE‑2:större blödning definierades som uppkomst av något av följande: intrakraniell blödning, retroperitoneal blödning, blodförlust som ledde till en transfusion av minst två enheter helblod eller packade röda blodceller, eller blödning som ledde till ett hemoglobinfall på mer än 3 g/dl, eller ett hemoglobinfall på mer än 4 g/dl (eller 12 % av hematokrit) utan identifierad blödningskälla.
ACUITY:större blödning definierades som uppkomst av något av följande: intrakraniell, retroperitoneal, intraokulär, blödning vid insticksstället som kräver radiologisk eller kirurgisk åtgärd, hematom vid punktionsstället ≥5 cm i diameter, minskning av hemoglobinvärdet med ≥4 g/dl utan identifierad blödningskälla, minskning av hemoglobinvärdet med ≥3 g/dl med identifierad blödningskälla, re‑operation p.g.a. blödning, transfusion med någon blodprodukt. Större blödning i HORIZONS‑studiendefinierades också med ACUITY‑skalan. TIMI:större blödning definierades som intrakraniell blödning eller minskning av hemoglobinvärdet med ≥5 g/dl.
Heparininducerad trombocytopeni (HIT) och heparininducerad trombocytopeni‑trombossyndrom (HIT/HITTS)
Kliniska studier av ett mindre antal patienter har gett begränsad information om användningen av bivalirudin hos patienter med HIT/HITTS.
Pediatrisk population
I den kliniska studien TMC‑BIV‑07‑01 var den farmakodynamiska responsen som mättes genom ACT konsekvent med studier på vuxna. ACT ökade hos alla patienter – från nyfödda till äldre barn samt vuxna – med ökande bivalirudinkoncentrationer. ACT jämfört med koncentrationsdata tyder på en trend för en lägre koncentration-responskurva för vuxna jämfört med äldre barn (6 år till <16 år) och yngre barn (2 år till <6 år), och för äldre barn jämfört med spädbarn (31 dagar till <24 månader) och nyfödda (från födseln till 30 dagar). Farmakodynamiska modeller indikerade att denna effekt beror på en högre ACT vid utgångsläget hos nyfödda och spädbarn än hos äldre barn. De maximala ACT‑värdena för alla grupper (vuxna och alla pediatriska grupper) närmar sig emellertid varandra vid en liknande nivå nära en ACT på 400 sekunder. Den kliniska nyttan av ACT hos nyfödda och barn ska övervägas med försiktighet med hänsyn till deras hematologiska utvecklingsstadium.
Trombotiska händelser (9/110, 8,2 %) och större blödningar (2/110, 1,8 %) observerades i studien. Andra frekvent rapporterade biverkningar var minskad fotpuls, blödning vid kateterstället, onormal puls och illamående (8,2 %, 7,3 %, 6,4 % respektive 5,5 %). Fem patienter hade ett lägsta antal trombocyter efter utgångsläget på <150 000 celler/mm3, vilket representerar en minskning med ≥50 % av trombocyter från utgångsläget. Alla fem händelser var associerade med ytterligare hjärtbehandlingar där heparinantikoagulation (n=3) användes eller med infektioner (n=2). En farmakokinetisk/ farmakodynamisk analys av populationen och en bedömningsmodell för exponeringar och biverkningar (Exposure and Adverse Event Assessment Model) som baseras på data från den här studien fastställde att användning av vuxendoser med plasmanivåer liknande de som uppnås hos vuxna associerades med lägre nivåer av trombotiska händelser utan påverkan på blödningar hos pediatriska patienter (se avsnitt 4.2).
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Bivalirudins farmakokinetiska egenskaper har utvärderats och funnits vara linjära hos patienter som genomgår perkutan koronarintervention (PCI) och patienter med AKS.
Absorption
Biotillgängligheten av bivalirudin för intravenös användning är fullständig och omedelbar. Bivalirudins genomsnittliga koncentration vid steady state efter en konstant intravenös infusion om 2,5 mg/kg/timme är 12,4 µg/ml.
Distribution
Bivalirudin distribueras snabbt mellan plasma och extracellulär vätska. Distributionens steady state‑volym är 0,1 l/kg. Bivalirudin binder inte till plasmaproteiner (förutom trombin) eller till röda blodkroppar.
Metabolism
I egenskap av peptid förväntas bivalirudin genomgå katabolism till de ingående aminosyrorna med efterföljande recirkulering i kroppen. Bivalirudin metaboliseras av proteaser, inklusive trombin. Den primära metaboliten som är en följd av klyvningen av Arg3‑Pro4‑bindningen i N‑terminalsekvensen av trombin är inte aktiv på grund av förlust av affinitet till trombinets katalytiska bindningsställe. Cirka 20 % av bivalirudin utsöndras oförändrat i urinen.
Eliminering
Tidskoncentrationsprofilen efter intravenös administrering är väl beskriven i en tvåkompartmentmodell. Eliminering följer en första ordningens kinetik med en slutlig halveringstid på 25 ± 12 minuter hos patienter med normal njurfunktion. Motsvarande clearance är cirka 3,4 ± 0,5 ml/min/kg.
Leverinsufficiens
Bivalirudins farmakokinetik har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion men förväntas inte påverkas, eftersom bivalirudin inte metaboliseras av leverenzymer, som till exempel cytokrom P450‑isozymer.
Njurinsufficiens
Bivalirudins systemiska clearance minskar med den glomerulära filtreringshastigheten (GFR). Bivalirudins clearance är ungefär densamma hos patienter med normal njurfunktion som hos dem med lätt nedsatt njurfunktion. Clearance minskar med cirka 20 % hos patienter med måttlig eller svår nedsatt njurfunktion och med 80 % hos dialysberoende patienter (tabell 8).
Tabell 8. Farmakokinetiska parametrar för bivalirudin hos patienter med normal och nedsatt njurfunktion.
|
Njurfunktion (GFR) |
Clearance (ml/min/kg) |
Halveringstid (minuter) |
|
Normal njurfunktion (≥90 ml/min) |
3,4 |
25 |
|
Lätt nedsatt njurfunktion (60‑89 ml/min) |
3,4 |
22 |
|
Måttligt nedsatt njurfunktion (30‑59 ml/min) |
2,7 |
34 |
|
Svårt nedsatt njurfunktion (10‑29 ml/min) |
2,8 |
57 |
|
Dialysberoende patienter (som inte får dialys) |
1,0 |
3,5 timmar |
Äldre
Farmakokinetiken har utvärderats hos äldre patienter som en del av en renal farmakokinetikstudie. Dosjusteringar för denna åldersgrupp ska baseras på njurfunktion, se avsnitt 4.2.
Kön
Det föreligger inga könsskillnader i bivalirudins farmakokinetik.
Pediatrisk population
I en klinisk prövning med 110 pediatriska patienter (nyfödda till <16 år) som genomgick perkutana intravaskulära behandlingar, utvärderades säkerhetsprofilen och den farmakokinetiska och farmakodynamiska profilen av bivalirudin [TMC‑BIV‑07‑01]. Den godkända viktbaserade intravenösa bolusdosen för vuxna på 0,75 mg/kg följt av en infusion på 1,75 mg/kg/timme studerades och farmakokinetisk/farmakodynamisk analys fann en respons som liknar den för vuxna, även om viktnormaliseradclearance(ml/min/kg) av bivalirudin var högre hos nyfödda än hos äldre barn och minskade i takt med ökad ålder.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.
Toxicitet hos djur vid upprepad eller kontinuerlig exponering (1 dag till 4 veckor vid exponeringsnivåer på upp till 10 gånger den kliniska plasmakoncentrationen vid steady state) begränsades till förstärkta farmakologiska effekter. En jämförelse av studierna med engångsdoser och upprepade doser visade att toxicitet främst kunde hänföras till exponeringens duration. Alla biverkningar, primära och sekundära, till följd av förstärkt farmakologisk aktivitet var reversibla. Biverkningar p.g.a. förlängd fysiologisk stress som svar på ett icke‑homeostatiskt koagulationstillstånd kunde inte ses efter en kort exponering som var jämförbar med den vid klinisk användning, även vid mycket högre doser.
Bivalirudin är avsett för kortvarig administrering och därför finns det inte några data att tillgå avseende bivalirudins karcinogena potential vid långtidsanvändning. Bivalirudin var emellertid inte mutagent eller klastogent i standardanalyser för sådana effekter.
6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Mannitol (E421)
Natriumhydroxid (förpH‑justering)
6.2 Inkompatibiliteter
Följande läkemedel bör inte administreras i samma intravenösa kateter som bivalirudin, eftersom de ger upphov till dim-och mikropartikelbildning, eller kraftiga utfällningar: alteplas, amiodaronhydroklorid, amfotericin B, klorpromazinhydroklorid, diazepam, proklorperazinedisylat, reteplas, streptokinas och vankomycinhydroklorid.
Följande sex läkemedel visar inkompatibiliteter i doskoncentration med bivalirudin. Tabell 9 är en sammanställning av kända kompatibla och inkompatibla koncentrationer av dessa föreningar. Läkemedlen som är inkompatibla med bivalirudin vid högre koncentrationer är: dobutaminhydroklorid, famotodin, haloperidollaktat, labetalolhydroklorid, lorazepam och prometazinhydroklorid.
Tabell 9. Läkemedel med inkompatibla doskoncentrationer gentemot bivalirudin.
|
Läkemedel med inkompatibla doskoncentrationer |
Kompatibla koncentrationer |
Inkompatibla koncentrationer |
|
Dobutaminhydroklorid |
4 mg/ml |
12,5 mg/ml |
|
Famotidin |
2 mg/ml |
10 mg/ml |
|
Haloperidollaktat |
0,2 mg/ml |
5 mg/ml |
|
Labetalolhydroklorid |
2 mg/ml |
5 mg/ml |
|
Lorazepam |
0,5 mg/ml |
2 mg/ml |
|
Prometazinhydroklorid |
2 mg/ml |
25 mg/ml |
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel, förutom de som nämns i avsnitt 6.6.
6.3 Hållbarhet
3 år.
Beredd lösning: Kemisk och fysikalisk stabilitet under användning har visats för 24 timmar vid 2‑8 °C. Förvaras i kylskåp (2 °C‑8 °C). Får ej frysas. Ur ett mikrobiologiskt perspektiv bör produkten användas omedelbart, om inte öppning/beredning/spädning har skett på ett sätt som utesluter risken för mikrobiologisk kontaminering. Om den inte används omedelbart är förvaringstid och lagringsförhållanden användarens ansvar.
Spädd lösning: Kemisk och fysikalisk stabilitet under användning har visats för 24 timmar vid 25 °C. Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas. Ur ett mikrobiologiskt perspektiv bör produkten användas omedelbart, om inte öppning/beredning/spädning har skett på ett sätt som utesluter risken för mikrobiologisk kontaminering. Om den inte används omedelbart är förvaringstid och lagringsförhållanden användarens ansvar.
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Detta läkemedel har inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning och spädning finns i avsnitt 6.3.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Bivalirudin Accord tillhandahålls som ett frystorkat pulver i 10 ml injektionsflaska av glas (typ I) för engångsbruk försluten med en klorbutylgummipropp och förseglad med aluminiumförslutning och flip‑off‑lock.
Bivalirudin Accordfinns i förpackningar med 1 injektionsflaska, 5 injektionsflaskor eller10 injektionsflaskor.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Instruktioner för beredning
Aseptiska förhållanden ska iakttas vid beredning och administrering av Bivalirudin Accord.
Tillsätt 5 ml sterilt vatten för injektionsvätskor till en injektionsflaska av Bivalirudin Accord och snurra varsamt tills allt löst sig och lösningen är klar. Det kan ta 3 till 4 minuter innan lösningen är klar.
Dra upp 5 ml från injektionsflaskan och späd ytterligare till en total volym om 50 ml med 5 % glukoslösning för injektion eller natrium 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning för att erhålla en slutlig koncentration om 5 mg/ml bivalirudin.
Den beredda/spädda lösningen ska inspekteras visuellt avseende partiklar och missfärgning. Lösningar som innehåller partiklar ska inte användas.
Den beredda/spädda lösningen ska vara en klar till lätt opalskimrande, färglös till ljusgul lösning.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Accord Healthcare Limited
Sage House, 319, Pinner Road
North Harrow, Middlesex
HA1 4 HF, Storbritannien
8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
52269
9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2016-08-18
10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-08-18