Information för alternativet: Bonefos 800 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Bonefos 800 Mg Filmdragerad Tablett
2. Bonefos 60 Mg/Ml Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning
3. Bonefos 800 Mg Filmdragerad Tablett Bonefos 400 Mg Kapsel, Hård Bonefos 800 Mg Filmdragerad Tablett Bonefos 400 Mg Filmdragerad Tablett

Produktresumé

1 Läkemedlets namn

Bonefos 800 mg filmdragerade tabletter

2 Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

En tablett innehåller 800 mg dinatriumklodronat.

Beträffande hjälpämnen se 6.1.

3 Läkemedelsform

Tabletter 800 mg är vita, ovala med skåra, filmdragerade, 9 mm x 20 mm, märkta L134 på en sida.

4 Kliniska Uppgifter

4.1 Terapeutiska indikationer

Behandling av och profylax mot hyperkalcemi och bendestruktion vid maligna processer.

Klodronat elimineras huvudsakligen via njurarna. Adekvat vätskeintag måste säkerställas vid intravenös behandling med Bonefos.

Vuxna patienter med normal njurfunktion

Behandling av hyperkalcemi vid maligna processer:

Behandling med intravenöst klodronat rekommenderas för behandling av hyperkalcemi vid maligna processer. Om peroral behandling ändå sätts in bör begynnelsedos vara 2400 or 3200 mg dagligen. Beroende på individuell respons reduceras dosen gradvis till 1600 mg per dag för att hålla serumkalcium på normal nivå.

Behandling av bendestruktion vid maligna processer:

Dosen är individuell vid peroral behandling mot ökad benresorption utan hyperkalcemi. Rekommenderad startdos är 1600 mg dagligen. Dosen kan sedan ökas vid behov, men den bör ej överskrida 3200 mg dagligen.

Patienter med njursvikt:

Klodronat elimineras via njurarna. Det bör därför användas med försiktighet på patienter med njursvikt. Doser över 1600 mg dagligen bör ej ges kontinuerligt.

Det rekommenderas att klodronat-doseringen justeras enligt tabellen nedan:

Grad av njursvikt	Kreatininclearance, ml/min	Dosen
Mild	50-80 ml/min	1600 mg dagligen (justering av dosen rekommenderas ej)
Måttlig	30-50 ml/min	1200 mg/dagligen
Svår*	<30 ml/min	800 mg/dagligen

*Det finns inga farmakokinetiska data för njursviktspatienter med en kreatininclearance under 10ml/min för oralt klodronat. Användning i sådana fall bör undvikas med undantag för kortvarig användning vid enbart funktionell njursvikt, som orsakats av förhöjda nivåer av serumkalcium.

Barn: Effekt och säkerhet hos barn har ej fastställts.

Äldre: Ingen dosjustering krävs för äldre patienter.Kliniska studier har omfattat patienter över 65 år och inga specifika biverkningar har rapporterats för denna åldersgrupp.

Bonefos tabletter ska sväljas hela. Tabletten på 800 mg kan delas för att underlätta nedsväljandet, men båda halvorna ska tas vid samma doseringstillfälle. Tabletterna får ej krossas eller lösas upp före intag.

En daglig dos på 1600 mg ska tas som enkeldos. Vid högre dosering bör den dos som överstiger 1600 mg tas som en separat dos enligt nedan.

En daglig enkeldos eller den första av två doser ska helst tas på morgonen på fastande mage tillsammans med ett glas vatten. Patienten ska sedan avstå från att äta, dricka (annat än kranvatten) och ta andra mediciner under en timme.

Om en andra dos ska tas samma dag, bör den tas mellan måltiderna, mer än två timmar efter samt en timme före intag av mat, dryck (annat än kranvatten) och andra mediciner.

Klodronat ska aldrig tas tillsammans med mjölk, mat eller läkemedel som innehåller kalcium eller andra bivalenta katjoner eftersom de försämrar absorptionen av klodronat.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot bisfosfonater eller mot något hjälpämne. Samtidig behandling med andra bisfosfonater.

4.4 Varningar och försiktighet

Då klodronat utsöndras via njurarna ska tillräckligt vätskeintag säkerställas under behandling med Bonefos hos patienter med hyperkalcemi eller njursvikt.

Försiktighet skall iakttas vid njursvikt (se doseringsjustering under 4.2 Dosering och administreringssätt). Njurfunktionen bör kontrolleras med avseende på serumkreatinin-, serumkalcium- och fosfatnivåer före och under behandlingsperioden.

I kliniska studier förekom asymtomatisk, reversibel höjning av transminaser utan någon inverkan på leverfunktionstester.

Osteonekros i käken, som vanligtvis sätts samband med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive osteomyelit) har rapporterats hos cancerpatienter som fått läkemedelsbehandling med bisfosfonater, främst givet intravenöst. Många av patienterna hade också fått behandling med cytostatika och kortikosteroider. Osteonekros i käken har också rapporterats hos patienter med osteoporos som fått orala bifosfonater.

Tandundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med bisfosfonater påbörjas hos patienter med samtidiga riskfaktorer (t ex cancer, cytostatikabehandling, strålbehandling, kortikosteroider, dålig munhygien).

Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som utvecklar osteonekros i käken under bisfosfonatbehandling, kan oralkirurgi förvärra tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp, finns inga tillgängliga data som ger stöd för att utsättning av bifosfonat skulle minska risken för osteonekros i käken. Den behandlande läkarens kliniska bedömning bör ge underlag för en behandlingsstrategi för varje enskild patient baserad på en individuell risk-nyttabedömning.

Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma. Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.

Atypiska femurfrakturer

Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid mot osteoporos. Dessa tvärgående eller korta, sneda frakturer kan inträffa var som helst längs femur, från strax under den mindre trokantern till strax ovanför epikondylerna.

Frakturerna inträffar efter minimalt eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenat med röntgenologisk stressfraktur, veckor till månader före den kompletta femurfrakturen.

Frakturerna är ofta bilaterala, därför bör motsatt femur undersökas hos patienter som behandlats med bisfosfonater och som har ådragit sig en fraktur i femurskaftet. Dålig läkning av dessa frakturer har också rapporterats. Utsättning av bisfosfonatbehandling hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör övervägas i avvaktan på utvärdering av patienten och baseras på en individuell nytta-risk-bedömning.

Patienter som behandlas med bisfosfonater bör uppmanas att rapportera smärta i lår, höft eller ljumske och varje patient med sådana symptom bör utredas med frågeställningen inkomplett femurfraktur.

Samtidig användning av andra bifosfonater är kontraindicerat.

Njursvikt har rapporterats vid samtidig behandling med klodronat och icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel (NSAID), oftast diklofenak.

Pga ökad risk för hypokalcemi ska försiktighet iakttas vid samtidig tillförsel av klodronat och aminoglykosider.

Samtidig användning av estramustinfosfat och klodronat har rapporterats öka serumkoncentrationen av estramustinfosfat med upp till 80%.

Klodronat bildar svårlösliga komplex med bivalenta katjoner. Därför ska klodronat tabletter/kapslar inte intas tillsammans med mat eller läkemedel innehållande bivalenta katjoner, t ex antacida eller järnpreparat.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning

Fertilitet

Det finns inga kliniska data på effekt av klodronat på fertilitet i människa. I studier på råtta noterades minskad fertilitet hos hanar vid höga doser.

Graviditet

Det finns endast begränsade data från användning av klodronat hos gravida kvinnor. Klodronat passerar genom placentabarriären hos djur men det är inte känt om det passerar över till fostret hos människa. Det är inte heller känt om klodronat kan orsaka fosterskador eller påverka reproduktionen hos människa. Studier på djur har visat reproduktionstoxicitet (se sektion 5.3). Bonefos rekommenderas inte under graviditet eller till kvinnor i fertil ålder som inte använder effektivt skydd mot graviditet.

Amning

Uppgift saknas om passage över i modersmjölk, men risken för barn som ammas kan inte uteslutas. Amning skall avbrytas under behandling med klodronat.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Det är inte känt om Bonefos har inverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Den vanligaste biverkningen är diarré vilken vanligtvis är lindrig och oftast förekommer vid höga doser. Biverkningar kan förekomma vid såväl oral som intravenös behandling men frekvensen av reaktionerna kan variera.

Organsystem	Vanliga >1/100 till <1/10	Sällsynta >1/10,000 till < 1/1,000
Metabolism och nutrition	Asymptomatisk hypokalcemi	Symptomatisk hypokalcemi, förhöjda värden av serumparathormon med åtföljande minskad serumkalciumnivå, förhöjt alkalisk fosfatas*
Magtarm- kanalen	Diarré**, illamående**. kräkningar**
Lever och gallvägar	Förhöjda transminaser vanligtvis inom normal-intervallet	Förhöjda transminaser, mer än dubbelt så mycket som normalvärdet, utan åtföljande abnormitet i leverfunktion
Hud och subkutan vävnad		Överkänslighetsreaktion i form av hudreaktion

• *Hos patienter med metastatisk sjukdom kan detta orsakas även av lever-och bensjukdom

• **vanligtvis lindrig

Den lämpligaste MedDRA-termen har använts för att beskriva en viss reaktion och dess synonymer och relaterade tillstånd.

Efter marknadsföring har följande biverkningar rapporterats:

Uveit har rapporterats efter marknadsföringen av Bonefos. Konjunktivit, episklerit och sklerit har förekommit vid användning av andra bisfosfonater. Endast ett tillfälle av konjunktivit har rapporterats efter användning av Bonefos hos en patient som samtidigt behandlades med annan bifosfonat. Episklerit och sklerit har hittills inte rapporterats efter användning av Bonefos (bifosfonatklassbiverkan).

frekvens: sällsynt (bisfosfonat klassbiverkning)

Försämrad lungfunktion hos astmapatienter känsliga för acetylsalicylsyra.

Överkänslighetsreaktion i form av andningsbesvär.

Försämrad njurfunktion (förhöjt serumkreatinin och proteinuri), allvarlig njurskada särskilt efter snabb intravenös infusion av höga doser klodronat (se sektion 4.2 Dosering och administreringssätt).

Njursvikt med fatal utgång har i sällsynta fall rapporterats, speciellt vid samtidig användning av NSAID-preparat, i synnerhet diklofenak.

Enstaka fall av osteonekros i käken, framförallt hos patienter vilka har behandlats med amino-bisfosfonater t ex zoledronate och pamidronate, har rapporterats (se även sektion 4.4 Varningar och försiktighet).

Allvarlig smärta i skelett, leder och/eller muskler har rapporterats hos patienter som behandlas med Bonefos. Rapportering har dock varit sällsynt, och i randomiserade placebokontrollerade studier har ingen uppenbar skillnad visats mellan placebo och Bonefos-behandlade patienter. Efter behandlingsstart med Bonefos varierade symtomdebut från några dagar till flera månader.

Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången (bisfosfonat klassbiverkning).

Rapportering av misstänkte biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkte biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riksförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Symtom

Nedsatt njurfunktion och förhöjda serumkreatininvärden har rapporterats vid höga intravenösa doser av klodronat. Ett fall av akut njursvikt och leverskada har rapporterats efter oavsiktligt intag av 20.000 mg (50x400 mg) klodronat.

Behandling

Symptomatisk behandling. Adekvat vätsketillförsel skall tillförsäkras. Njurfunktion och serumkalcium skall övervakas.

5 Farmakologiska Egenskaper

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Bisfosfonater. ATC-kod M05BA02

Klodronat är en non-amino bisfosfonat och är en analog till det naturliga pyrofosfat. Bisfosfonater har stark affinitet till mineraliserade vävnader såsom ben. Klodronater har visats in vitro hämma utfällning av kalciumfosfat, blockera dess omvandling till hydroxyapatit, fördröja aggregering av apatitkristaller till större kristaller samt minska upplösning av dessa kristaller.

Dock är den viktigaste verkningsmekanismen hämning av osteoklasternas aktivitet vid benresorption. Klodronat-inducerad hämning av benresorptionen kan uppträda i olika form som t ex utvidgning av metafys i långa ben hos växande råttor vid höga doser.

Hos ovariektomerade råttor hämmas benresorption vid så låga doser som 3 mg/kg givet subkutant en gång per vecka. Vid terapeutiska doser förhindrar klodranat minskning av benstyrka. Klodronat har visats hämma benfölust linjärt med dosen utan att påverka mineralisering eller andra egenskaper av ben. Benresorption har visats hämmas även vid njur-osteodystrofi.

Klodronats förmåga att hämma human benresorption har fastställts genom histologiska, kinetiska och biokemiska studier. Den exakta mekanismen vid benresorptionshämning är emellertid delvis okänd. Klodronat hämmar osteoklasternas aktivitet och därmed minskas kalciumnivån i serum samt utsöndring av kalcium och hydroxyprolin i urinen.

Klodronat förebygger benförlust i samband med bröstcancer i höfter och ländkotpelare hos pre- och postmenopausala kvinnor. I koncentrationer som inducerar hämning av benresorptionen tycks klodronat inte påverka den normala mineraliseringsprocessen i benvävnaden.

I en Cochrane review av bisfosfonater vid multipelt myelom granskades 3 dubbelblinda placebokontrollerade studier. Resultat visade signifikant riskreduktion till förmån för klodronat med Peto odds ratio 0,55 (0,38-0,82) (95 % CI) för nya händelser av ryggradsfrakturer. I fall av icke-ryggradsfrakturer var odds ratio 0,71 (0,45-1.10). Den största av dessa studier -VIth Myeloma studie - utförd av MRC (Medical Research council, UK) var en dubbelblind, placebokontrollerad klinisk långtidsstudie. Denna studie inkluderade 536 patienter med nyligen diagnostiserade multipel mylom som randomiserades för att få placebo eller behandling med 1600 mg klodronat dagligen i tillägg till systemisk kemoterapi. Studien visade en statistikt signifikant minskning av ryggradsfrakturer (p=0,012) och icke-ryggradsfrakturer (p=0,036). Den skyddande effekten av klodronat mot dessa komplikationer var beständig och ökade till och med under en 4 års uppföljningsperiod.

Peroral behandling med 1600 mg klodronat dagligen minskar incidens av ryggradsfrakturer med 32 % hos patienter med framskriden bröstcancer (p<0,25 jämfört med placebo). Den kumulativa incidensen av ryggradsfrakturer var signifikant lägre hos klodronatgruppen jämfört med placebogruppen (84 jämfört med 124 per 100-patientår; p<0,025). Skillnaden kan tillskrivas de få händelser av multipla frakturer i klodronatgruppen. Klodronat minskade dessutom signifikant grad av missbildning av ryggraden jämfört med placebo (168 jämfört med 252 per 100-patientår; p<0,001). I en särskild klinisk studie randomiserades 100 patienter för att få oral klodronat behandling eller ingen övrig behandling i tillägg till förstalinjens systemisk anti-cancer behandling mot metastatisk bröstcancer. Tilläggsbehandling med klodronat minskade statistiskt signifikant antalet patienter som fick någon form utav skelettkomplikationer. Den mest utmärkande skillnaden var färre händelser av frakturer i klodronatgruppen (p=0,023).

5.2 Farmakokinetiska uppgifter

Absorption

Som hos andra bisfosfonater är den gastrointestinala absorptionen av klodronat låg, cirka 2%. Absorptionen av klodronat är snabb, den maximala serumkoncentrationen efter en oral singeldos uppnås inom 30 minuter. På grund av klodronats starka affinitet till kalcium och andra bivalenta katjoner är absorptionen försumbar när klodronat ges med måltider eller läkemedel innehållande bivalenta katjoner. I en studie där administrering av klodronat 2 timmar före frukost användes som referensbehandling, minskade ett dos-frukostintervall på 1 timme eller ½ timme biotillgängligheten av klodronat, men skillnaden var inte statistiskt signifikant (relativ biotillgänglighet 91% respektive 69%). Det finns dessutom stora inter- och intraindividuella variationer i den gastrointestinala absorptionen av klodronat. Trots den stora intraindividuella variationen i klodronats absorption förblir exponeringen för klodronat konstant under långvarig behandling.

Distribution och elimination

Klodronats plasmaproteinbindning är låg. Distributionsvolymen är 20-50 liter. Eliminering av klodronat från serum kännetecknas av två tydligt skilda faser: distributionsfasen med en halveringstid på cirka 2 timmar, och en elimineringsfas som är mycket långsam eftersom klodronat är starkt bundet till ben. Klodronat elimineras huvudsakligen via njurarna. Omkring 80% av absorberat klodronat återfinns i urinen inom några dagar. Den substans som är bunden till ben (ungefär 20% av absorberad mängd) utsöndras långsammare, och renalt clearance är omkring 75% av plasmaclearance.

Patientkarakteristika

Inget tydligt samband mellan plasma- eller blodkoncentrationer av klodronat och terapeutisk effekt eller biverkningar har påvisats. Bortsett från njursvikt, som minskar renalt clearance av klodronat, påverkas inte den farmakokinetiska profilen av några kända faktorer beträffande ålder, läkemedelsmetabolism eller andra patologiska tillstånd.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Tecken på akut toxicitet hos mus och råtta var försämrad motorisk aktivitet, krampanfall, medvetslöshet och dyspné. Hos minigris var en intravenös dos på 240 mg/kg toxisk efter två eller tre infusioner.

Dagliga doser på 140 mg/kg givet intravenöst var letalt för råtta efter 1-7 dagar och en daglig dos på 80 mg/kg till minigris orsakade kräkningar och allmän kraftlöshet efter 7-13 dagar innan djuret dog. Ingen testsubsstansrelaterad mortalitet observerades vid peroral daglig dos 100-480 mg/kg till råtta och 800 mg/kg till minigris. Klodronat hade effekter på ben (skleros kopplad till den famakologiska effekten av klodronat), magtarmkanalen (irritation), blod (lymfopeni, påverkan på hemostas), njurar (proteinuri), och lever (förhöjning av serumtransaminaser).

I reproduktionstoxikologiska studier på råtta observerades maternell mortalitet vid tiden för nedkomst, sannolikt på grund av hypokalcemi, vid systemisk exponering under den förväntade kliniska. I teratologi studier på råtta och kanin (dagliga doser givna oralt på 0.5 till 2 gånger den maximala kliniska dosen baserat på kroppsyta, mg/m2), sågs inga oönskade effekter eller missbildningar hos avkomman. Vid doser kopplade till maternell toxicitet noterades minskad kullstorlek hos kanin och en minskning av fetal kroppsvikt, minskad förbening och dilatation av njurbäckenet hos råtta.

Klodronat i doser på 600 mg/kg minskade fertiliteten hos hanråtta. Efter en månads subkutan administrering av klodronat till nyfödda råttor, fann man osteopetros-liknande förändringar relaterade till farmakologiska effekter av klodronat.

Klodronat har inte visat genotoxisk potential. Inga karcinogena effekter har observerats i studier på mus och råtta.

6 Farmaceutiska Uppgifter

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Mikrokristallin cellulosa

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Kroskarmellosnatrium

Stearinsyra

Magnesiumstearat

I tabletthöljet ingår:

Makrogol

Polyvinylalkohol (delvis hydrolyserad)

Talk

Titandioxid (E171)

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

3 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Blister förpackning av PVC/aluminiumfolie

Förpackningsstorlek:

Blister 60 tabletter

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7 Innehavare av Godkännande För Försäljning

Bayer AB

Box 606

169 26 Solna

8 Nummer på godkännande för försäljning

11659

9 Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

1992-10-23 / 2012-10-11

2015-12-21