PRODUKTRESUMÉ

Brimonidin Hexal 2 mg/ml ögondroppar, lösning

1 ml lösning innehåller 2 mg brimonidintartrat, motsvarande 1,3 mg brimonidin.

Hjälpämnen: Bensalkoniumklorid 0,05 mg/ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Ögondroppar, lösning

Klar, något gröngul lösning.

Reduktion av förhöjt intraokulärt tryck hos patienter med glaukom med öppen kammarvinkel eller okulär hypertension.

• Som monoterapi till patienter hos vilka behandling med lokala beta-receptorblockerare är kontraindicerad.

• Som tilläggsbehandling till andra läkemedel som sänker det intraokulära trycket när det intraokulära trycket inte kan kontrolleras adekvat med enbart ett läkemedel (se avsnitt 5.1).

Rekommenderad dosering till vuxna (inkluderande äldre)

Rekommenderad dos är en droppe Brimonidin Hexal i det angripna ögat/ögonen 2 gånger dagligen, med ca 12 timmars mellanrum. Ingen dosjustering krävs vid behandling av äldre patienter.

Som med alla ögondroppar, för att minska risken för systemabsorption, rekommenderas att man komprimerar tårkanalen vid mediala cantus (punktal ocklusion) under 1 minut. Detta utföres omedelbart efter indroppandet av varje droppe.

Vid kombinationsbehandling med andra ögonläkemedel bör preparaten ges med 5‑15 minuters mellanrum.

Användning vid nedsatt njur- och leverfunktion

Brimonidin Hexal har inte studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt 4.4).

Användning hos pediatriska patienter

Inga kliniska studier har utförts på ungdomar (12 till 17 år).

Brimonidin Hexal rekommenderas inte till barn under 12 år och är kontraindicerat till nyfödda och småbarn (under 2 år) (se avsnitt 4.3, 4.4 och 4.9). Det är känt att allvarliga biverkningar kan förekomma hos nyfödda. Säkerhet och effekt av Brimonidin Hexal har inte fastställts hos barn.

• Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

• Nyfödda och småbarn (se avsnitt 4.8).

• Patienter som står på monoaminooxidas-(MAO)-hämmare och patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel som påverkar den noradrenerga transmissionen (t.ex. tricykliska antidepressiva läkemedel och mianserin).

Barn över 2 år, särskilt de som är i åldern 2‑7 och/eller väger <20 kg bör behandlas med försiktighet och monitoreras noggrant på grund av den höga förekomsten och svårighetsgraden av somnolens (se avsnitt 4.8).

Försiktighet bör iakttagas vid behandling av patienter med svår eller instabil och okontrollerad kardiovaskulär sjukdom.

Hos vissa patienter i de kliniska prövningarna (12,7 %) sågs en typ av allergisk ögonreaktion vid behandling med brimonidin (se 4.8 för ytterligare information). Vid allergiska reaktioner skall behandlingen med brimonidin avbrytas.

Fördröjda okulära överkänslighetsreaktioner har rapporterats vid användning av brimonidin, varav vissa rapporterats vara förenade med en ökning av IOP.

Brimonidin Hexal bör användas med försiktighet hos patienter med depression, cerebrovaskulär insufficiens eller hjärtinsufficiens, Raynauds fenomen, ortostatisk hypotension eller tromboangitis obliterans.

Eftersom Brimonidin Hexal ej studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion bör försiktighet iakttas vid behandling av dessa patientgrupper.

Konserveringsmedlet i Brimonidin Hexal, bensalkoniumklorid, kan orsaka ögonirritation. Undvik kontakt med mjuka kontaktlinser. Kontaktlinser skall avlägsnas före instillation av ögondropparna och vänta sedan minst 15 minuter innan linserna återinsätts.Kan orsaka missfärgning av mjuka kontaktlinser.

Brimonidin är kontraindicerat hos patienter som får behandling med monoaminoxidas-(MAO)-hämmare och patienter som står på antidepressiva läkemedel som påverkar den noradrenerga transmissionen (t.ex. tricykliska antidepressiva läkemedel och mianserin), (se 4.3).

Fastän inga formella interaktionsstudier har gjorts bör man observera möjligheten att det finns en additiv eller potentierande effekt tillsammans med CNS-depressiva medel (alkohol, barbiturater, opiater, sedativa eller anestetika).

Det finns ingen information angående nivåer av cirkulerande katekolaminer efter tillförsel av brimonidin. Försiktighet tillråds dock till patienter som behandlas med läkemedel som kan påverka metabolismen och upptaget av cirkulerande aminer, t.ex. klorpromazin, metylfenidat och reserpin.

Efter administrering av brimonidin sågs hos vissa patienter sänkning av blodtrycket som saknar klinisk betydelse. Försiktighet tillråds när brimonidin används tillsammans med blodtryckssänkande medel och/eller hjärtglykosider.

Försiktighet bör iakttas vid insättning av (eller dosändring för) samtidig systembehandling med läkemedel som kan interagera med alfa-receptoragonister (oberoende av läkemedelsform) eller påverka effekten av sådana medel, t.ex. agonister eller antagonister till adrenerga receptorer (t.ex. isoprenalin, prazosin).

Säkerheten vid användning hos gravida kvinnor har ej fastställts. I djurstudier sågs inga teratogena effekter av brimonidintartrat. Hos kaniner har brimonidintartrat, vid plasmakoncentrationer som var högre än de som erhålls vid användning hos människa, visats ge minskat antal implantationer och postnatal tillväxthämning.

Brimonidin Hexal bör användas under graviditet endast om potentiella fördelar för modern överväger potentiella risker för fostret.

Det är okänt om brimonidin passerar över i human modersmjölk. Substansen utsöndras i bröstmjölk hos råtta. Brimonidin Hexal skall inte användas under amning.

Brimonidine Hexal har lindrig till måttlig påverkan på förmågan att köra eller använda maskiner.

Brimonidin Hexal kan ge trötthet och/eller dåsighet, som kan försämra förmågan att köra bil eller använda maskiner. Brimonidin Hexal kan orsaka dimsyn och/eller synförändringar som kan försämra förmågan att framföra fordon eller använda maskiner speciellt på natten eller vid reducerad belysning. Patienten bör vänta tills dessa symtom har försvunnit innan han eller hon kör bil eller använder maskiner

De vanligaste biverkningarna är muntorrhet, okulär hyperemi och en brännande/stickande känsla och ses hos 22‑25 % av patienterna. Dessa biverkningar är vanligtvis övergående och vanligtvis inte av svårare grad som kräver utsättande av terapi.

Symtom på allergiska ögonreaktioner sågs hos 12,7 % av patienterna (och orsakade utsättande av terapin hos 11,5 %) i de kliniska prövningarna. Hos flertalet av patienterna uppkom reaktionen efter 3 till 9 månaders behandling.

Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningar i sjunkande allvarlighetsgrad. Följande terminologi har använts för att klassificera förekomsten av biverkningar: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100), sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Hjärtat

Mindre vanliga: hjärtklappning/arytmier (inkl. bradykardi och takykardi)

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: huvudvärk, sömnighet

Vanliga: yrsel, smakförändringar

Mycket sällsynta: synkope

Ögon

Mycket vanliga:

- ögonirritation (hyperemi, brännande/stickande känsla, klåda i ögat/ögonen, "främmande kropp"-känsla, conjunctivitis follicularis).

- dimsyn

allergisk blefarit, allergisk blefarokonjunktivit, allergisk konjunktivit, okulär allergisk reaktion och follikulär konjunktivit

Vanliga:

- lokal irritation (ödem och hyperemi i ögonlock, blefarit, konjunktivalt ödem och sekretion, ögonvärk och ökat tårflöde)

- fotofobi

- korneaerosion och missfärgning

- torra ögon

- konjunktival blekhet

- synförändringar

- konjunktivit

Mycket sällsynta:

- irit (anterior uveitis)

- mios

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga: övre luftvägssymtom

Mindre vanliga: torrhet i nässlemhinnan

Sällsynta: dyspné

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: muntorrhet

Vanliga: gastrointestinala symtom

Blodkärl

Mycket sällsynta: hypertension, hypotension

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringstillfället

Mycket vanliga: trötthet

Vanliga: asteni

Immunsystemet

Mindre vanliga: allergiska systemreaktioner

Psykiska störningar

Mindre vanliga: depression

Mycket sällsynta: sömnlöshet

Följande biverkningar har identifierats vid användning efter marknadsföringen av brimonidin i klinisk praxis. Eftersom det rör sig om en frivillig rapportering från en population av okänd storlek, kan en frekvensbedömning inte göras.

Ingen känd frekvens:

Ögon

- iridocyklit (anterior uveitis)

- ögonlocksklåda

Hud och subkutan vävnad

- hudreaktion, bland annat erytem, ansiktsödem, klåda, utslag och vasodilatation

I fall där brimonidin har använts som en del av behandlingen av kongenitalt glaukom, har symtom på brimonidinöverdos såsom medvetslöshet, letargi, somnolens, hypotension, hypotoni, bradykardi, hypotermi, cyanos, blekhet, respiratorisk depression och apné rapporterats hos nyfödda och småbarn som har fått brimonidin (se avsnitt 4.3).

I en 3-månaders fas 3-studie med barn i åldern 2-7 år med glaukom, otillräckligt kontrollerat med betablockerare, rapporterades en hög prevalens av somnolens (55%) med brimonidin som tilläggsbehandling. Hos 8% av barnen var detta allvarligt och ledde i 13% av fallen till att behandlingen avbröts. Förekomsten av somnolens minskade med ökande ålder och var lägst i åldersgruppen 7 år (25%), men var mer beroende av vikt, och förekom oftare hos barn som vägde ≤20 kg (63%) jämfört med de som vägde >20 kg (25%) (se avsnitt 4.4).

Överdosering i ögat/ögonen (vuxna):

I de fall som mottagits har de rapporterade händelserna generellt varit sådana som redan angivits som biverkningar.

Symtom på överdosering med brimonidin (inklusive medvetslöshet, hypotension, hypotoni, bradykardi, hypotermi, cyanos och apné) har rapporterats hos nyfödda och småbarn som fått brimoniodin som en del av den medicinska behandlingen vid kongenitalt glaukom.

Överdosering vid oavsiktligt peroralt intag (vuxna):

Det finns mycket begränsad information om oavsiktligt peroralt intag av brimonidin hos vuxna. Den enda rapporterade biverkningen hittills är hypotoni. Det rapporterades att den hypotona episoden följdes av rebound hypertoni. cirka 8 timmar efter intag. Båda patienterna rapporterades ha tillfrisknat fullt inom 24 timmar. Inga biverkningar rapporterades hos en tredje patient som intagit en okänd mängd brimonidin peroralt. Behandling av en peroral överdos omfattar stödjande och symtomatisk terapi. Patientens luftvägar skall hållas fria.

Perorala överdoser av andra alfa-2-agonister har rapporterats ge symtom såsom blodtrycksfall, asteni, kräkningar, letargi, sedering, bradykardi, arytmier, mios, apné, hypotoni, hypotermi, respiratorisk depression och kramper.

Pediatrisk population

Fall av allvarliga biverkningar efter oavsiktligt peroralt intag av brimonidin hos pediatriska patienter har publicerats eller rapporterats. Patienterna drabbades av symtom på CNS-depression, typisk tillfällig koma eller låg medvetandenivå, letargi, somnolens, hypotoni, bradykardi, hypotermi, blekhet, respiratorisk depression och apné och behövde läggas in på intensivvårdsavdelning och intuberas om det var indicerat. Alla patienterna rapporterades ha tillfrisknat fullt, vanligtvis inom 6 till 24 timmar.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid ögonsjukdomar – Medel vid glaukom samt miotika – Sympatomimetika. ATC-kod: S01EA05

Brimonidin är en alfa-2-receptoragonist som är 1 000 gånger mer selektiv med avseende på alfa-2-receptorn än på alfa-1-receptorn.

Selektiviteten gör att preparatet inte ger upphov till mydriasis och att ingen vasokonstriktion sågs i mikrokärlen i humana retinatransplantat.

Lokal administrering av brimonidintartrat minskar det intraokulära trycket hos människa med minimala effekter på kardiovaskulära och pulmonella funktioner.

Begränsade data från behandling av patienter med bronkialastma visar inte på några oönskade effekter.

Brimonidin har snabbt insättande effekt med maximal trycksänkande effekt i ögat två timmar efter given dos. I två ettårsstudier minskade brimonidin det intraokulära trycket med i genomsnitt ca 4-6 mmHg.

Fluorofotometriska studier på djur och människa tyder på att brimonidintartrat har en dubbel verkningsmekanism. Brimonidin anses minska det intraokulära trycket genom att minska bildningen och öka avflödet av kammarvatten.

Kliniska studier visar att brimonidin är effektivt i kombination med lokala beta-receptorblockerare. Korttidsstudier tyder även på att brimonidin har en kliniskt relevant tilläggseffekt i kombination med travoprost (6 veckor) och latanoprost (3 månader).

a) Farmakokinetiska egenskaper

Efter okulär instillation av en 0,2 % lösning två gånger dagligen under 10 dagar var plasmakoncentrationerna låga (genomsnittligt C_maxvar 0,06 ng/ml). En viss liten ackumulering sågs i blod efter upprepad instillation (2 gånger dagligen under 10 dagar). Ytan under plasmakoncentrationskurvan över 12 timmar vid steady state (AUC_{0-12 timmar})var 0,31 ngx hr/ml, jämfört med 0,23 ng x hr/ml efter den första dosen. Den genomsnittliga skenbara halveringstiden i systemcirkulationen var ca 3 timmar i människa efter lokal administrering.

Plasmaproteinbindningen efter lokal administrering av brimonidin till människa är ca 29 %.

Brimonidin binds reversibelt till melanin i ögonvävnad, in vitro och in vivo. Efter okulär instillation under två veckor var koncentrationerna av brimonidin i iris, ögats ciliarkropp och i åder/näthinna 3‑17 gånger högre än efter en engångsdos. Ackumulering sker endast i närvaro av melanin.

Signifikansen av melaninbindningen är oklar hos människa. Inga signifikanta ögonbiverkningar sågs dock vid biomikroskopisk undersökning av ögon hos patienter som behandlats med brimonidin i upp till ett år. Ej heller sågs någon signifikant ögonpåverkan i en ettårs säkerhetsstudie på apa som erhöll ca fyra gånger den rekommenderade dosen av brimonidintartrat.

Efter oral administrering till människa absorberas brimonidin väl och utsöndras snabbt. Huvuddelen av dosen (ca 75 %) utsöndras som metaboliter i urinen inom fem dygn; ingen oförändrad substans sågs i urin. In vitro-studier med lever från djur och människa tyder på att metabolismen till stor del medieras av aldehydoxidas och cytokrom P450. Systemeliminationen tycks således huvudsakligen ske via levermetabolism.

Kinetisk profil:

Inga större skillnader beträffande dosproportionalitet för plasma C_maxoch AUC observerades efter engångsdoser i ögat på 0,08 %, 0,2 % och 0,5 %.

b) Patientfaktorer

Karaktäristika hos äldre patienter:

C_max, AUC och skenbar halveringstid för brimonidin är likvärdiga hos äldre individer (>65 år) och yngre vuxna efter en engångsdos, vilket tyder på att systemabsorptionen och utsöndringen inte påverkas av åldern.

Baserat på data från en klinisk 3-månadersstudie, där äldre patienter ingick, var systemexponeringen för brimonidin mycket liten.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

Bensalkoniumklorid

Polyvinylalkohol

Natriumklorid

Natriumcitrat

Citronsyramonohydrat

Renat vatten

Saltsyra (för pH-reglering)

Natriumhydroxid (för pH-reglering)

Ej relevant.

Oöppnade förpackningar: 2 år

Öppnade förpackningar: används inom 28 dagar.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

5 ml eller 10 ml lösning i vit lågdensitets-polyeten (LDPE) droppflaska med en transparent lågdensitets-polyeten (LDPE) droppanordning (som ger ca 35 mikroliter) och ett vitt högdensitets-polyeten (HDPE) droppanordningslock.

Förpackningsstorlekar: 1 x 5 ml, 3 x 5 ml, 6 x 5 ml

1 x 10 ml, 3 x 10 ml

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Hexal A/S

Edvard Thomsens Vej 14, 2300 Köpenhamn S, Danmark

28100

2009-05-29/2013-08-04

2015-04-15