iMeds.se

Brimoratio

Läkemedelsverket 2015-06-16

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Brimoratio 2 mg/ml ögondroppar, lösning.


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En ml lösning innehåller 2 mg brimonidintartrat motsvarande 1,3 mg brimonidin.


Hjälpämnen med känd effekt: Bensalkoniumklorid 0,05 mg/ml.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Ögondroppar, lösning.

Klar, svagt grön-gul lösning.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Reduktion av förhöjt intraokulärt tryck (IOP) hos patienter med glaukom med öppen kammarvinkel eller okulär hypertension.


4.2 Dosering och administreringssätt


Rekommenderad dosering till vuxna (inklusive äldre)

Rekommenderad dos är en droppe Brimoratio i det angripna ögat/ögonen 2 gånger dagligen, med cirka 12 timmars mellanrum. Ingen dosjustering krävs vid behandling av äldre patienter. Som med alla ögondroppar, rekommenderas att man komprimerar tårkanalen vid mediala cantus (punktal ocklusion) under 1 minut för att minska risken för systemabsorption. Detta utförs omedelbart efter indroppandet av varje droppe.

Vid kombinationsbehandling med andra ögonläkemedel bör preparaten ges med 5‑15 minuters mellanrum.


Speciella patientgrupper


Nedsatt njur- och leverfunktion

Brimoratio har inte studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt 4.4).


Pediatrisk population

Inga kliniska studier har utförts på ungdomar (12 till 17 år).

Brimoratio rekommenderas inte till barn under 12 års ålder och är kontraindicerat till nyfödda och småbarn (under 2 år) (se avsnitt 4.3, 4.4 och 4.9). Det är känt att allvarliga biverkningar kan förekomma hos nyfödda. Säkerhet och effekt av Brimoratio har inte fastställts hos barn.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med svår eller instabil och okontrollerad kardiovaskulär sjukdom.


I kliniska prövningar sågs hos vissa patienter (12,7 %) en typ av allergisk ögonreaktion vid behandling med Brimoratio (se avsnitt 4.8 för ytterligare information). Om allergiska reaktioner uppkommer skall behandlingen med Brimoratio avbrytas.


Fördröjd överkänslighetsreaktion i ögonen har rapporterats vid användning av brimonidin. Några av dessa kan kopplas samman med förhöjt intraokulärt tryck.


Brimoratio bör användas med försiktighet hos patienter med depression, cerebrovaskulär insufficiens eller hjärtinsufficiens, Raynauds fenomen, ortostatisk hypotension eller tromboangitis obliterans.


Eftersom Brimoratio ej studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion bör försiktighet iakttas vid behandling av dessa patientgrupper.


Pediatrisk population

Barn över 2 år, särskilt de som är i åldern 2‑7 och/eller väger ≤20 kg bör behandlas med försiktighet och monitoreras noggrant på grund av den höga förekomsten av somnolens (se avsnitt 4.8).


Hjälpämnen

Konserveringsmedlet i Brimoratio, bensalkoniumklorid, kan orsaka ögonirritation. Kontakt med mjuka kontaktlinser ska undvikas. Kontaktlinser skall avlägsnas före installation av ögondropparna och minst 15 minuter ska passera innan linserna återinsätts. Kan orsaka missfärgning av mjuka kontaktlinser.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Brimonidin är kontraindicerat hos patienter som står på MAO (monoaminooxidas)-hämmare och patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel som påverkar den noradrenerga transmissionen (t.ex. tricykliska antidepressiva läkemedel och mianserin), (se avsnitt 4.3).


Inga formella interaktionsstudier har utförts med brimonidin. Möjligheten att det finns en additiv eller potentierande effekt tillsammans med CSN-depressiva läkemedel (alkohol, barbiturater, opiater, sedativa eller anestetika) bör observeras.


Det finns ingen information angående nivåer av cirkulerande katekolaminer efter tillförsel av brimonidin. Försiktighet tillråds dock till patienter som behandlas med läkemedel som kan påverka metabolismen och upptaget av cirkulerande aminer tex klorpromazin, metylfenidat och reserpin.


Efter administering av Brimoratio sågs hos vissa patienter en sänkning av blodtrycket som saknar klinisk betydelse. Försiktighet tillråds när Brimoratio används tillsammans med blodtryckssänkande medel och/eller hjärtglykosider.


Försiktighet bör iakttas vid insättning av (eller dosändring för) samtidig systembehandling med läkemedel som kan interagera med alfa-receptoragonister (oberoende av läkemedelsform) eller som kan påverka effekten av sådana läkemdel, t.ex. agonister eller antagonister till adrenderga receptorer (t.ex. isoprenalin, prazosin).


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Säkerhet vid användning hos gravida kvinnor har ej fastställts. I djurstudier sågs inga teratogena effekter av brimonidintartrat. Hos kaniner har brimonidintartrat, vid plasmakoncentrationer som var högre än de som erhålls vid användning hos människa, visats ge minskat antal implantationer och postnatal tillväxthämning. Brimoratio bör användas under graviditet endast om potentiella fördelar för modern överväger potentiella risker för fostret.


Amning

Det är okänt om brimonidintartrat passerar över i human modersmjölk. Substansen utsöndras i bröstmjölk hos råtta. Brimoratio skall inte användas under amning.


Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Brimoratio har lindrig till måttlig påverkan på förmågan att köra eller använda maskiner.


Brimoratio kan ge trötthet och/eller dåsighet, som kan försämra förmågan att köra bil eller använda maskiner. Brimoratio kan orsaka dimsyn och/eller synförändringar som kan försämra förmågan att framföra fordon eller använda maskiner speciellt på natten eller vid reducerad belysning.


4.8 Biverkningar


De vanligaste biverkningarna är muntorrhet, okulär hyperemi och en brännande/stickande känsla och ses hos 22‑25 % av patienterna. Dessa biverkningar är vanligtvis övergående och vanligtvis inte av svårare grad som kräver utsättande av terapi.


Symtom på allergiska ögonreaktioner sågs hos 12,7 % av patienterna (och orsakade utsättande av terapi hos 11,5 %) i de kliniska prövningarna. Hos flertalet av patienterna uppkom reaktionen efter 3 till 9 månaders behandling.


Förteckning över biverkningar

Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i sjunkande allvarlighetsgrad. Följande terminologi har använts för att klassificera förekomsten av biverkningar:

Mycket vanliga (≥1/10),

Vanliga (≥1/100 till <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Immunsystemet

Mindre vanliga: systemiska allergiska reaktioner


Psykiska störningar

Mindre vanliga: depression

Mycket sällsynta: sömnlöshet


Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: huvudvärk

sömnighet

Vanliga: yrsel

smakförändringar

Mycket sällsynta: synkope


Ögon

Mycket vanliga: ögonirritation (hypermemi, brännande/stickande känsla, klåda i ögat/ögonen, ”främmande kropps”-känsla, conjunctivitis follicularis)

dimsyn

allergisk blefarit, allergisk blefarokonjunktivit, allergisk konjunktivit, allergisk reaktion i ögonen och follikulär konjunktivit

Vanliga: lokal irritation (ödem och hyperemi i ögonlock, blefarit, konjunktivalt ödem och sekretion, ögonvärk och ökat tårflöde)

fotofobi

korneaerosion och missfärgning

torra ögon

konjunktival blekhet

synförändringar

konjunktivit

Mycket sällsynta: irit

mios


Hjärtat

Mindre vanliga: hjärtklappningar/arytmier (inklusive bradykardi och takykardi)


Blodkärl

Mycket sällsynta: hypertension,

hypotension


Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga: övre luftvägssymtom

Mindre vanliga: torrhet i nässlemhinnan

Sällsynta: dyspné


Magtarmkanalen

Mycket vanliga: muntorrhet

Vanliga: gastrointestinala symtom


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: trötthet

Vanliga: asteni


Följande biverkningar har identifierats vid användning efter marknadsföringen av brimonidin i klinisk praxis. Eftersom det rör sig om en frivillig rapportering från en population av okänd storlek, kan en frekvensbedömning inte göras.


Ögon

Ingen känd frekvens: iridocyklit (anterior uveitis), ögonlocksklåda


Hud och subkutan vävnad

Ingen känd frekvens: hudreaktioner inklusive erytem, ansiktsödem, klåda, utslag och vasodilatation


Pediatrisk population

I fall där brimonidin har använts som en del av behandlingen av kongenitalt glaukom, har symtom på överdos av brimonidin såsom medvetslöshet, letargi, somnolens, hypotension, hypotoni, bradykardi, hypotermi, cyanos, pallor, andningsdepression och apné rapporterats hos nyfödda och småbarn som har fått brimonidin (se avsnitt 4.3).


I en 3-månaders fas 3 studie med barn i åldern 2‑7 år med glaukom, otillräckligt kontrollerat med betablockerare, rapporterades en hög prevalens av somnolens (55 %) med brimonidin som tilläggsbehandling. Hos 8 % av barnen var detta allvarligt och ledde i 13 % av fallen till att behandlingen avbröts. Förekomsten av somnolens minskade med ökande ålder och var lägst i åldersgruppen 7 år (25 %), men var mer beroende av vikt och förekom oftare hos barn som vägde ≤ 20 kg (63 %) jämfört med de som vägde > 20 kg (25 %) (se avsnitt 4.4).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Överdosering i ögat/ögonen (vuxna):

I förekommande fall var de rapporterade fallen i allmänhet redan nämnda som biverkningar.


Överdosering vid oavsiktligt peroralt intag (vuxna):

Det finns mycket begränsad information om oavsiktligt intag av brimonidin hos vuxna. Hittills är hypotension den enda biverkningen som rapporterats. Efter den hypotensiva episoden följde s.k. rebound hypertension.


Behandling av peroral överdosering inkluderar stödjande och symtomatisk behandling; patientens luftvägar ska hållas fria.


Perorala överdoser av andra alfa-2-agonister har rapporterats ge symtom såsom blodtrycksfall, asteni, kräkning, letargi, sedation, bradykardi, arrytmier, mios, apné, hypotoni, hypotermi, andningsdepression och kramper.


Pediatrisk population

Fall av allvarliga biverkningar efter oavsiktligt peroralt intag av brimonidin hos pediatriska patienter har publicerats eller rapporterats. Patienterna drabbades av symtom på CNS-depression, typisk tillfällig koma eller låg medvetandenivå, letargi, somnolens, hypotoni, bradykardi, hypotermi, pallor, andningsdepression och apné och behövde läggas in på intensivvårdsavdelning och intuberas om det var indicerat. Alla patienterna rapporterades ha tillfrisknat fullt, vanligtvis inom 6 till 24 timmar.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Sympatomimetika

ATC-kod S01EA05

Brimonidin är en alfa-2-receptoragonist som är 1000 gånger mer specifik för alfa-2-receptorn än för alfa-1-receptorn.

Selektiviteten gör att preparatet inte ger upphov till mydriasis och att ingen vasokonstriktion sågs i mikrokärlen i humana retinatransplantat i djurmodeller.


Lokal administrering av brimonidintartrat minskar det intraokulära trycket hos människa med minimala effekter på kardiovaskulära och pulmonella funktioner.


Begränsade data från behandling av patienter med bronkialastma visar inte på några oönskade effekter.


Brimonidin har snabbt insättande effekt med maximal trycksänkande effekt i ögat två timmar efter given dos. I två ettårsstudier minskade brimonidin det intraokulära trycket med i genomsnitt ca 4‑6 mmHg.


Fluorofotometriska studier på djur och människa tyder på att brimonidintartrat har en dubbel verkningsmekanism. Brimonidin anses minska det intraokulära trycket genom att minska bildningen och öka avflödet av kammarvatten.


Kliniska studier visar att brimonidin är effektivt i kombination med lokala beta-receptorblockerare. Korttidsstudier tyder även på att brimonidin har en kliniskt relevant tilläggseffekt i kombination med travoprost (6 veckor) och latanoprost (3 månader).


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


a) Farmakokinetiska egenskaper

Efter okulär administrering av en 0,2 % lösning två gånger dagligen under 10 dagar var plasmakoncentrationerna låga (genomsnittligt Cmax var 0,06 ng/ml). En viss liten ackumulering sågs i blod efter upprepad instillation (2 gånger dagligen under 10 dagar). AUC0-12 timmar (ytan under plasmakoncentration-tidkurvan) var 0,31 ng x hr/ml, jämfört med 0,23 ng x hr/ml efter den första dosen. Den genomsnittliga skenbara halveringstiden i systemcirkulationen var ca 3 timmar efter lokal administrering.


Plasmaproteinbindningen efter lokal administrering av brimonidin till människa är ca 29 %.


Brimonidin binds reversibelt till melanin i ögonvävnad, in vitro och in vivo. Efter okulär administration under två veckor var koncentrationerna av brimonidin i iris, ögats ciliarkropp och i åder/näthinna 3‑17 gånger högre än efter en engångsdos. Ackumulering sker endast i närvaro av melanin.


Signifikansen av melaninbindningen är oklar hos människa. Inga signifikanta ögonbiverkningar sågs dock vid biomikroskopisk undersökning av ögon hos patienter som behandlats med brimonidin i upp till ett år. Ej heller sågs någon signifikant ögonpåverkan i en ettårs säkerhetsstudie på apa som erhöll ca fyra gånger den rekommenderade dosen av brimonidintartrat.


Efter oral administrering till människa absorberas brimonidin väl och utsöndras snabbt. Huvuddelen av dosen (ca 75 %) utsöndras som metaboliter i urinen inom fem dygn, ingen oförändrad substans sågs i urin. In vitro-studier med lever från djur och människa tyder på att metabolismen till stor del medieras av aldehydoxidas och cytokrom P450.

Systemeliminationen tycks således huvudsakligen ske via levermetabolism.


Kinetisk profil:

Cmax och AUC ökade i stort sett linjärt efter engångsdoser i ögat på 0,08 %, 0,2 % och 0,5 %.


b) Patientfaktorer

Karaktäristika hos äldre patienter:

Cmax, AUC och skenbar halveringstid för brimonidin är likvärdiga hos äldre individer (>65 år) och yngre vuxna efter en engångsdos, vilket tyder på att systemabsorptionen och utsöndringen inte påverkas av åldersfaktorn.


Baserat på data från klinisk 3-månadersstudie, där äldre patienter ingick, var systemexponeringen för brimonidin mycket liten.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Bensalkoniumklorid

Polyvinylalkohol

Natriumklorid

Natriumcitrat

Citronsyramonohydrat

Renat vatten

Saltsyra (för pH-reglering)

Natriumhydroxid (för pH-reglering)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


Oöppnad förpackning: 3 år

Öppnad förpackning: används inom 28 dagar


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


5 ml eller 10 ml lösning i vit droppflaska av LDPE (low density polyethylene) med en genomskinlig droppspets (35 mikroliter) av LDPE (low density polyethylene) och ett vitt skruvlock av HDPE (high density polethylene).


Förpackningsstorlekar:

1 x 5 ml, 3 x 5 ml, 6 x 5 ml

1 x 10 ml, 3 x 10 ml


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Teva Sweden AB

Box 1070

251 10 Helsingborg


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


25601


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2009-01-30/2012-06-01


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-06-16

7