iMeds.se

Bupivacaine Accord


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Bupivacaine Accord 2,5 mg/ml injektionsvätska, lösning

Bupivacaine Accord 5 mg/ml injektionsvätska, lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


2,5 mg/ml:

1 ml innehåller 2,5 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

5 ml innehåller 12,5 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

10 ml innehåller 25 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

20 ml innehåller 50 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)


5 mg/ml:

1 ml innehåller 5 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

2 ml innehåller 10 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

4 ml innehåller 20 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

5 ml innehåller 25 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

10 ml innehåller 50 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)

20 ml innehåller 100 mg bupivakainhydroklorid (som monohydrat)


Hjälpämne med känd effekt:

1 ml Bupivacaine Accord 2,5 mg/ml injektionsvätska, lösning innehåller 0,15 mmol (3,4 mg) natrium.

1 ml Bupivacaine Accord 5 mg/ml injektionsvätska, lösning innehåller 0,14 mmol (3,2 mg) natrium.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Injektionsvätska, lösning

Klar, färglös eller nästan färglös lösning

Lösningens pH‑värde är 4,0 till 6,5.

Lösningens osmolalitet är 270‑320 mOsmol/kg H2O


4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer


Bupivacaine Accord är avsett för:



Bupivacaine Accord används för att skapa en långvarig lokalanestesi genom perkutan infiltration, intraartikulär blockad, perifer(a) nervblockad(er) och central neural blockad (kaudal eller epidural). Bupivacaine Accord används också för smärtlindring under förlossning.


4.2 Dosering och administreringssätt


Vuxna och ungdomar över 12 års ålder

Följande tabell är en doseringsguide för de vanligaste använda teknikerna hos en genomsnittlig vuxen. Siffrorna nedan speglar det förväntade genomsnittliga dosintervall som krävs. Standardhandböcker bör konsulteras för faktorer som påverkar specifika blockadtekniker och för individuella patientbehov.


Obs! Vid användning av långvariga blockader, antingen via kontinuerlig infusion eller upprepad bolusadministrering, måste riskerna för att nå en toxisk plasmakoncentration eller framkalla en lokal neural skada övervägas.


Läkarens erfarenhet och kunskap om patientens fysiska status är viktig för att beräkna den dos som krävs. Den lägsta dos som krävs för adekvat anestesi ska användas. Individuella variationer avseende tillslag och duration förekommer.


Tabell 1 Doseringsrekommendationer för vuxna

Konc
mg/ml

Volym
ml

Dos
mg

Tillslag
min

Effektduration timmar7)

KIRURGISK ANESTESI:

Lumbal epidural administrering 1)

Kirurgi

5,0

15‑30

75‑150

15‑30

2‑3

Lumbal epidural administrering 1)

Kejsarsnitt

5,0

15‑30

75‑150

15‑30

2‑3

Torakal epidural administrering 1)

Kirurgi

2,5

5‑15

12,5‑37,5

10‑15

1,5‑2

5,0

5‑10

25‑50

10‑15

2‑3

Kaudal epidural blockad 1)

2,5

20‑30

50‑75

20‑30

1‑2

5,0

20‑30

100‑150

15‑30

2‑3

Stor nervblockad 2)

(t.ex. plexus brachialis, femoralis, ischiasnerven)

5,0

10‑35

50‑175

15‑30

4‑8

Regional blockad

(t.ex. mindre nervblockader och infiltration)

2,5

<60

<150

1‑3

3‑4

5,0

30

150

1‑10

3‑8

AKUT SMÄRTBEHANDLING

Konc

mg/ml

Volym

ml

Dos

mg

Tillslag

min

Effektduration timmar7)

Lumbal epidural administrering

Intermittenta injektioner3)

(t.ex. postoperativ smärtlindring)

2,5

6‑15;

minsta intervall 30 minuter

15‑37,5;

minsta intervall 30 minuter

2–5

1‑2

Lumbal epidural administrering

Kontinuerlig infusion 4)

1,25

10‑15/tim

12,5‑18,8/tim

-

-

2,5

5‑7,5/tim

12,5‑18,8/tim

-

-

Lumbal epidural administrering




Kontinuerlig infusion, smärtlindring vid förlossning 4)

1,25

5‑10/tim

6,25‑12,5/tim

-

-

Torakal epidural administrering

Kontinuerlig infusion 4)

1,25

5‑10/tim

6,3‑12,5/tim

-

-

2,5

4‑7,5/tim

10‑18,8/tim

-

-

Intraartikulär blockad 6)




(t.ex. engångsinjektion efter knäartroskopi)

2,5

≤40

≤1005)

5‑10

2‑4 tim efter ”wash out”

Regional blockad




(t.ex. mindre nervblockader och infiltration)

2,5

≤60

≤150

1‑3

3‑4

1) Dos inkluderar testdos.


2) Dosen för en stor nervblockad måste justeras efter administreringsställe och patientens status. Interskalena och supraklavikulära plexus brachialis‑blockader kan vara förknippade med en högre frekvens av allvarliga biverkningar, oavsett vilken typ av lokalanestetika som används (se avsnitt 4.4).

3) Totalt ≤400 mg/24 tim.


4) Den här lösningen används ofta för epidural administrering i kombination med en lämplig opioid för smärtbehandling. Totalt ≤400 mg/24 tim.


5) Om ytterligare bupivakain används med andra tekniker till samma patient, ska en total övre dosgräns på 150 mg inte överskridas.


6) Det finns rapporter efter godkännande för försäljning om kondrolys hos patienter som postoperativt fått intraartikulär kontinuerlig infusion av lokalanestetika. Bupivacaine Accord är inte godkänd för den här indikationen (se även avsnitt 4.4).


7) Bupivakain utan adrenalin.


I allmänhet måste högre koncentrationer och doser användas vid kirurgisk anestesi (t.ex. epidural administrering). När en mindre intensiv blockad krävs (t.ex. vid lindring av förlossningssmärta) är användning av en lägre koncentration indicerad. Läkemedelsvolymen påverkar anestesins utbredning.


För att undvika intravaskulär injektion ska aspiration upprepas före och under administrering av huvuddosen, vilken ska injiceras långsamt eller som stegvis ökande doser, vid en hastighet om 25‑50 mg/min, samtidigt som patientens vitala funktioner observeras och verbal kontakt upprätthållas. En oavsiktlig intravaskulär injektion kan visa sig som en tillfällig ökning av hjärtfrekvensen och en oavsiktlig intratekal injektion som tecken på ryggblockad. Om toxiska symtom uppstår ska injektionen omedelbart avbrytas. (Se avsnitt 4.8.1.)


Erfarenheten hittills indikerar att 400 mg administrerat under 24 timmar tolereras väl av en genomsnittlig vuxen.


Pediatriska patienter mellan 1 och 12 års ålder:


Regionala anestesiprocedurer på pediatriska patienter bör utföras av läkare med erfarenhet av denna population och dessa tekniker.


Doserna i tabellen ska betraktas som riktlinjer för användning till pediatriska patienter. Individuella variationer förekommer. Hos barn med hög kroppsvikt är oftast en gradvis minskning av dosen nödvändig och bör baseras på den ideala kroppsvikten. Standardhandböcker bör konsulteras för faktorer som påverkar specifika blockadtekniker och för individuella patientbehov.


Den lägsta dos som krävs för adekvat anestesi ska användas.


Tabell 2 Doseringsrekommendationer för barn mellan 1 och 12 års ålder

Konc
mg/ml

Volym
ml/kg

Dos
mg/kg

Tillslag
min

Effektduration timmar

AKUT SMÄRTLINDRING (pre- och postoperativt)

Kaudal epidural administrering

2,5

0,6‑0,8

1,5‑2

20‑30

2‑6

Lumbal epidural administrering

2,5

0,6‑0,8

1,5‑2

20‑30

2‑6

Torakal epidural administrering a)

2,5

0,6‑0,8

1,5‑2

20‑30

2‑6

Regional blockad

(t.ex. mindre nervblockader och infiltration)

2,5

0,5‑2,0

5,0

0,5‑2,0

Perifer nervblockad

(t.ex. ilioinguinal/iliohypogastrisk)

2,5

0,5‑2,0

b)

5,0

0,5‑2,0

b)

Torakala epidurala blockader måste ges som stegvis ökande doser tills önskad nivå av anestesi har uppnåtts.

Tillslag och duration av perifera nervblockader beror på typ av blockad och administrerad dos.


Hos barn ska dosen beräknas på viktbasis upp till 2 mg/kg.


För att undvika intravaskulär injektion ska aspiration upprepas före och under administrering av huvuddosen. Denna ska injiceras långsamt som stegvis ökande doser, framför allt vid lumbal och torakal epidural administrering, samtidigt som patientens vitala funktioner övervakas kontinuerligt och noggrant.


Peritonsillär infiltration har utförts på barn över 2 års ålder med bupvakain 2,5 mg/ml vid en dos på 7,5‑12,5 mg per tonsill.


Ilioinguinala/iliohypogastriska blockader har utförts på barn i åldern 1 år och äldre med bupivakain 2,5 mg/ml i en dos på 0,1‑0,5 ml/kg motsvarande 0,25‑1,25 mg/kg. Barn i åldern 5 år och äldre har fått bupivakain 5 mg/ml vid en dos på 1,25‑2 mg/kg.


För penisblockader har bupivakain 5 mg/ml använts i totala doser om 0,2‑0,5 ml/kg motsvarande1‑2,5 mg/kg.


Säkerhet och effekt för Bupvacaine Accord med och utan adrenalin för barn i åldern <1 år har inte fastställts. Endast begränsad mängd data finns tillgängliga.


Säkerhet och effekt för intermittent epidural bolusinjektion eller kontinuerlig infusion har inte fastställts. Endast begränsad mängd data är tillgängliga.


4.3 Kontraindikationer



Epiduralanestesi, oavsett vilket lokalanestetikum som används, har egna kontraindikationer som omfattar:



4.4 Varningar och försiktighet


Rapporter har inkommit om hjärtstillestånd eller dödsfall vid användning av bupivakain för epiduralanestesi eller perifer nervblockad då återupplivning varit svår och långvarig innan patienten svarade. I vissa fall har dock återupplivning varit omöjlig trots adekvat förberedelse och adekvat behandling.


I likhet med alla lokalanestetika kan bupivakain orsaka akuta toxiska effekter på det centrala nervsystemet och det kardiovaskulära systemet vid användning av lokalanestetikaprocedurer som leder till höga koncentrationer av läkemedlet i blodet. Detta gäller speciellt efter oavsiktlig intravaskulär administrering eller injektion i rikt vaskulariserade områden. Ventrikulär arytmi, ventrikelflimmer, plötslig kardiovaskulär kollaps och dödsfall har rapporterats i samband med höga systemiska koncentrationer av bupivakain.


Adekvat återupplivningsutrustning ska alltid finnas tillgänglig vid administrering av lokalanestesi eller narkos. Ansvarig läkare ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förhindra intravaskulär injektion (se avsnitt 4.2).


Innan en nervblockad utförs ska intravenös åtkomst i återupplivningssyfte skapas. Läkare ska ha fått adekvat och lämplig utbildning i hur proceduren ska utföras och ska ha kunskap om diagnos och behandling av biverkningar, systemisk toxicitet eller andra komplikationer (se avsnitt 4.9 och 4.8).


Stora perifera nervblockader kan kräva att en stor volym lokalanestetikum administreras i rikt vaskulariserade områden, ofta nära stora kärl där det finns en ökad risk för intravaskulär injektion och/eller systemisk absorption. Detta kan leda till höga plasmakoncentrationer.


Överdosering eller oavsiktlig intravenös injektion kan leda till toxiska reaktioner.


Injektion av upprepade doser bupivakainhydroklorid kan leda till signifikanta ökningar av blodnivåer vid varje upprepad dos på grund långsam ackumulering av läkemedlet. Toleransen varierar beroende patientens status.


Även om regionalanestesi ofta är den optimala anestesitekniken kräver vissa patienter speciell omsorg för att minska risken för farliga biverkningar.


• Äldre patienter och patienter med dåligt allmäntillstånd ska ges reducerade doser som står i proportion till deras fysiska status.


• Patienter med partiellt eller komplett hjärtblock eftersom lokalanestetika kan hämma myokardiets överledningsförmåga


• Patienter med avancerad leversjukdom eller gravt nedsatt njurfunktion


• Patienter i slutet av graviditeten


• Patienter som behandlas med klass III‑antiarytmika (t.ex. amiodaron) ska kontrolleras noggrant och övervakas med EKG eftersom hjärteffekter kan vara additiva.


Patienter som är allergiska mot lokalanestetika av estertyp (prokain, tetrakain, bensokain etc.) har inte visat korskänslighet mot preparat av amidtyp som bupivakain.


Vissa lokalanestetikaprocedurer kan vara förknippade med allvarliga biverkningar, oavsett vilket lokalanestetikum som används.


• Lokalanestetika ska användas med försiktighet vid epiduralanestesi till patienter med nedsatt kardiovaskulär funktion eftersom de kan ha nedsatt förmåga att kompensera för de funktionella förändringar som är förknippade med förlängning av AV‑överledning som genereras av dessa läkemedel.


• De fysiologiska effekter som genereras vid en central neural blockad är mer uttalade om hypotoni föreligger. Patienter med hypovolemi, oavsett orsak, kan utveckla plötslig och svår hypotoni under epiduralanestesi. Epiduralanestesi ska därför undvikas eller användas med försiktighet till patienter med obehandlad hypovolemi eller signifikant nedsatt venöst blodflöde.


• Retrobulbära injektioner kan i mycket sällsynta fall nå det kraniella subaraknoidalrummet och orsaka t.ex. tillfällig blindhet, kardiovaskulär kollaps, apné, krampanfall.


• Retro- och peribulbära injektioner med lokalanestetika medför en liten risk för ihållande okulär muskeldysfunktion. De primära orsakerna omfattar trauma och/eller lokala toxiska effekter på muskler och/eller nerver. Svårighetsgraden av sådana vävnadsreaktioner är relaterade till traumats omfattning, koncentrationen av lokalanestetikum och hur länge vävnaden exponerats för lokalanestikum. I likhet med alla lokalanestetika ska således den lägsta effektiva koncentrationen och dosen användas.


• Vasokonstriktorer kan förvärra vävnadsreaktioner och ska bara användas om det är indicerat.


• Små doser av lokalanestetika som injiceras i huvud och hals, inklusive retrobulbär och dental blockad samt blockad av ganglion stellatum, kan leda till systemisk toxicitet på grund av oavsiktlig intraarteriell injektion.


• Det finns rapporter efter godkännande för försäljning om kondrolys hos patienter som postoperativt fått intraartikulär kontinuerlig infusion av lokalanestetika. De flesta rapporterade fall av kondrolys har omfattat axelleden. På grund av flera bidragande faktorer och inkonsekvens i den vetenskapliga litteraturen avseende verkningsmekanism har det inte gått att fastställa ett orsakssamband.


När bupivakain administreras som intraartikulär injektion bör försiktighet iakttas vid misstanke om ett nyligt stort intraartikulärt trauma, eller om stora råa ytor har skapats i leden till följd av det kirurgiska ingreppet, eftersom det kan påskynda absorption och leda till högre plasmakoncentrationer.


Vid epiduralanestesi med ett lokalanestetikum bör hypotoni och bradykardi förväntas och lämpliga åtgärder vidtas. Dessa kan inkludera tillförsel av en kristalloid eller kolloid lösning i förväg. Om hypotoni uppstår bör den behandlas med en vasopressor, t.ex. efedrin 10‑15 mg intravenöst. Allvarlig hypotoni kan vara en följd av hypovolemi på grund av blödning eller uttorkning eller aortocaval ocklusion hos patienter med massiv ascites, vid stora buktumörer eller sent i graviditeten. Uttalad hypotoni ska undvikas hos patienter med hjärtdekompensation.


Patienter med hypovolemi, oavsett orsak, kan utveckla plötslig och svår hypotoni under epiduralanestesi.


Epiduralanestesi kan leda till intrakostal paralys och patienter med pleuravätskeutgjutning kan drabbas av andningsbesvär. Septikemi kan öka risken för instraspinal abscessbildning under den postoperativa perioden.


Pediatrisk population


Säkerhet och effekt för bupvakainhydroklorid hos barn i åldern <1 år har inte fastställts. Endast begränsad mängd data finns tillgängliga.


Användning av bupivakain för intraartikulär blockad hos barn mellan 1 och 12 års ålder har inte dokumenterats.


Användning av bupivakain för stor nervblockad hos barn mellan 1 och 12 års ålder har inte dokumenterats.


Vid epiduralanestesi bör barn ges stegvis ökande doser som står i proportion till deras ålder och vikt eftersom framför allt epiduralanestesi på torakal nivå kan leda till svår hypotoni och försämrad andning.


1 ml injektionsvätska, lösning innehåller cirka 0,15 mmol natrium (om styrkan 2,5 mg används) eller 0,14 mmol natrium (om styrkan 5 mg/ml används). Detta bör beaktas hos patienter som ordinerats saltfattig kost.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Bupivakain ska användas med försiktighet till patienter som får andra lokalanestetika eller preparat som till sin struktur liknar lokalanestetika av amidtyp, t.ex. vissa antiarytmika, som lidokain och mexiletin, eftersom de systemiska toxiska effekterna är additiva.


Särskilda interaktionsstudier med bupivakain och klass III‑antiarytmika (t.ex. amiodaron) har inte utförts men försiktighet bör iakttas (se avsnitt 4.4).


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet


Det finns begränsad mängd data från användningen av bupivakain i gravida kvinnor. Djurstudier har visat minskad överlevnad hos ungar och embryotoxiska effekter (se avsnitt 5.3). Injektion av bupivakain ska således inte ges vid graviditet om inte fördelarna anses uppväga riskerna.


Bupivakainlösningar är kontraindicerade vid obstetrisk paracervikalblockad eftersom fostret kan drabbas av bradykardi efter paracervikal blockad (se avsnitt 4.3).


Amning


Bupivakain går över i bröstmjölk men i så små mängder att det inte är någon risk för att barnet påverkas vid terapeutiska dosnivåer.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Bupivakain Accord har mindre effekt på förmågan att köra bil och använda maskiner. Förutom den direkt anestetiska effekten kan lokalanestetika ha en mycket liten effekt på mental funktion och koordination även vid avsaknad av tydlig CNS‑toxicitet, och kan tillfälligt påverka rörelseförmåga och uppmärksamhet.


4.8 Biverkningar


Oavsiktlig subaraknoidal injektion kan leda till mycket hög spinalanestesi, eventuellt med apné och svår hypotoni.


Biverkningsprofilen för Bupivacaine Accord liknar den för andra långverkande lokalanestetika. Biverkningar orsakade av läkemedlet per se är svåra att skilja från de fysiologiska effekterna av nervblockaden (t.ex. sänkt blodtryck, bradykardi), händelser direkt (t.ex. nervtrauma) eller indirekt (t.ex. epidural abscess) orsakade av nålsticket.


Neurologisk skada är en sällsynt men en välkänd följd av regional anestesi och framför allt epidural- och spinalanestesi. Det kan bero på flera orsaker, t.ex. direkt skada på ryggmärgen eller ryggradsnerverna, främre spinalt artärsyndrom, injektion av ett irriterande ämne eller en injektion av en icke‑steril lösning. Detta kan leda till lokala områden med parestesi eller anestesi, motorisk svaghet, avsaknad av sfinkterkontroll och paragplegi. Ibland är dessa permanenta.


Tabell över biverkningar


De biverkningar som åtminstone anses kunna ha samband med behandling med Bupivacaine Accord i kliniska studier med relaterade produkter och erfarenhet efter godkännande för försäljning anges nedan efter organsystem och absolut frekvens. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥ 1/10, vanliga (≥ 1/100 < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000 < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000, ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


Tabell 3


Tabell över läkemedelsbiverkningar

Organsystem

Frekvens

Biverkning

Immunsystemet

Sällsynta

Allergiska reaktioner, anafylaktisk reaktion/chock (se avsnitt 4.4)

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga

Parestesi, yrsel

Mindre vanliga

Tecken och symtom på CNS‑toxicitet (krampanfall, cirkumoral parestesi, domning i tungan, hyperakusi, synstörningar, medvetslöshet, tremor, ostadighetskänsla, tinnitus, dysartri, muskelryckningar)

Sällsynta

Neuropati, perifer nervskada, araknoidit, pares och paraplegi

Ögon

Sällsynta

Diplopi

Hjärtat

Vanliga

Bradykardi (se avsnitt 4.4)

Sällsynta

Hjärtstillestånd (se avsnitt 4.4), hjärtarytmier

Blodkärl

Mycket vanliga

Hypotoni (se avsnitt 4.4)

Vanliga

Hypertoni (se avsnitt 4.5)

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta

Andningsdepression

Magtarmkanalen

Mycket vanliga

Illamående

Vanliga

Kräkningar

Njurar och urinvägar

Vanliga

Urinretention



Nedsatt leverfunktion med reversibla ökningar av ASAT (SGOT), ALAT (SGPT), alkaliskt fosfatas och bilirubin har observerats efter upprepade injektioner eller långvariga infusioner av bupivakain. Om tecken på nedsatt leverfunktion observeras under behandling med bupivakain ska läkemedlet sättas ut.


Pediatrisk population

Biverkningarna hos barn liknar dem hos vuxna, men hos barn kan tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetikum vara svåra att upptäcka om blockad ges under narkos.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta–riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via adress nedan:


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats:www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering


Oavsiktliga intravaskulära injektioner av lokalanestetiska kan leda till omedelbara (inom sekunder till några minuter) systemiska toxiska reaktioner. I händelse av överdosering kan systemisk toxicitet uppkomma senare (15‑60 minuter efter injektion) på grund av långsamma ökningar av koncentrationen av lokalanestetikum i blodet.


Akut systemisk toxicitet


Systemtoxiska reaktioner innefattar det centrala nervsystemet (CNS) och det kardiovaskulära systemet. Sådana reaktioner orsakas av höga koncentrationer av ett lokalanestetikum i blodet, vilket kan uppstå på grund av (oavsiktlig) intravaskulär injektion, överdosering eller ovanligt snabb absorption från rikt vaskulariserade vävnader (se avsnitt 4.4). CNS‑reaktioner är likartade för alla lokalanestetika av amidtyp, medan hjärtreaktioner är mer beroende av läkemedlet, både kvantitativt och kvalitativt.



Toxicitet i centrala nervsystemet är en gradvis reaktion med symtom och tecken med stigande allvarlighetsgrad. De första symtomen är vanligtvis ostadighetskänsla, cirkumoral parestesi, domning i tungan, hyperakusi, tinnitus och synstörningar. Dysartri, muskelryckningar eller tremor är allvarligare och föregår debut av generaliserade krampanfall. Dessa tecken får inte missuppfattas som neurotiskt beteende. Medvetslöshet och grand mal‑kramper som kan variera från några sekunder till flera minuter kan uppstå som en följd av detta. Syrebrist och hyperkapni uppstår snabbt efter krampanfallen på grund av ökad muskelaktivitet, tillsammans med påverkan på andningen och eventuellt avsaknad av fungerande luftvägar. Vid allvarliga fall kan apné uppkomma. Acidos, hyperkalemi och hypoxi ökar och förlänger de toxiska effekterna av lokalanestetika.


Återhämtning beror på redistribution av lokalanestetikumet från det centrala nervsystemet och efterföljande metabolism och utsöndring. Om inte stora mängder läkemedel har injicerats kan återhämtningen gå snabbt.

Kardiovaskulär systemisk toxicitet kan ses i mycket sällsynta fall och föregås i allmänhet av tecken på toxicitet i centrala nervsystemet. Hos patienter som är kraftigt sederade eller som får ett narkosmedel kan prodromala CNS‑symtom saknas. Hypotoni, bradykardi, arytmi och även hjärtstillestånd kan inträffa som en följd av höga systemiska koncentrationer av lokalanestetika, men i sällsynta fall har hjärtstillestånd inträffat utan prodromala CNS‑effekter.


Hos barn kan tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetikum vara svåra att upptäcka om blockad ges under narkos.


Behandling av akut toxicitet


Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetikum omedelbart avbrytas.


Behandling av patienter med systemisk toxicitet består av att förhindra krampanfall och säkerställa adekvat andning med syrgas, vid behov med assisterad eller kontrollerad ventilation (respiration). Om krampanfall uppträder måste dessa behandlas omedelbart med intravenös injektion av tiopental 100‑200 mg eller diazepam 10 mg.


Långvariga krampanfall kan ha en negativ inverkan på patientens ventilation och syresättning. I detta fall upphör kramperna upphör kramperna snabbt efter en injektion av ett muskelavslappnande medel (t.ex. succinylkolin 1 mg/kg) så att ventilation och syresättning fås under kontroll. Tidig endotrakeal intubation måste övervägas i sådana situationer.


När kramperna är under kontroll och adekvat ventilation av lungorna är säkerställd krävs i allmänhet ingen annan behandling. Om hypotoni uppträder ska dock ett kärlsammandragande medel ges intravenöst, företrädesvis ett med inotrop effekt, t.ex. efedrin 15–30 mg.


Om cirkulationsstillestånd uppstår ska kardiopulmonell återupplivning omedelbart sättas in. Optimal syresättning, ventilation och cirkulationsstöd samt behandling av acidos är viktiga.


Om kardiovaskulär depression uppstår (hypotoni, bradykardi) ska lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor, inotropa medel och/eller lidipemulsion övervägas. Barn ska ges doser som står i proportion till ålder och vikt.


Hjärtstillestånd på grund av bupivakain kan vara motståndskraftig mot elektrisk defibrillering och återupplivning måste pågå under en längre period.


Hög eller total spinal blockad som leder till andningsförlamning och hypotoni under epiduralanestesi ska behandlas genom att säkerställa att patientens luftvägar är öppna och genom tillförsel av syrgas med assisterad eller kontrollerad ventilation.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Lokalanestetika, amider. ATC-kod: N01BB01


Verkningsmekanism och farmakodynamiska effekter


Bupivakainklorid är ett långverkande lokalanestetikum av amidtyp med både anestetiska och analgetiska effekter. Vid höga doser ger det kirurgisk anestesi, medan lägre doser ger sensorisk blockad (analgesi) med begränsad mindre uttalad motorisk blockad.


Tillslag och duration av den lokala anestetiska effekten hos bupivakain beror på dosen och administreringsstället.


I likhet med andra lokalanestetika leder bupivakain till en reversibel blockad av impulsledningen längs nervfibrer genom att förhindra den inre rörelsen av natriumjoner via nervfibrernas cellmembran. Natriumkanalerna på nervmembranet anses vara en receptor för lokalanestetikumet molekyler.


Lokalanestetika kan ha liknande effekter på andra excitatoriska membran, t.ex. i hjärnan och myokardiet. Om stora mängder läkemedel når den systemiska cirkulationen kan tecken och symtom på toxicitet som härrör från det centrala nervsystemet och det kardiovaskulära systemet uppstå.


Toxicitet i centrala nervsystemet (se avsnitt 4.8.1) föregår vanligtvis de kardiovaskulära effekterna eftersom toxicitet i centrala nervsystemet uppstår vid lägre plasmakoncentrationer. Direkta effekter av lokalanestetika på hjärtat omfattar långsam överledning, negativ inotropism och slutligen hjärtstillestånd.


Indirekta kardiovaskulära effekter (hypotoni, bradykardi) kan uppstå efter epidural administrering beroende på den samtidiga sympatiska blockadens utbredning.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption


Bupivakain har en pKa på 8,2 och en fördelningskoefficient på 346 (25 °C n‑oktanol/fosfatbuffert pH 7,4). Metaboliterna har en farmakologisk aktivitet som är mindre än den för bupivakain.


Plasmakoncentrationen av bupivakain beror på dos, administreringsväg och vaskularitet på injektionsstället.


Bupivakain uppvisar fullständig och bifasisk absorption från epiduralrummet med halveringstider i storleksordningen 7 minuter respektive 6 timmar. Den långsamma absorptionen begränsar elimineringshastigheten för bupivakain, vilket förklarar varför den skenbara halveringstiden är längre än efter intravenös administrering.


Distribution och eliminering


Bupivakain har en total plasmaclearance på 0,58 l/min, en distributionsvolym i steady state på 73 l, en terminal halveringstid på 2,7 timmar och en intermediär hepatisk utsöndringshastighet på 0,38 efter intravenös administrering. Det är i huvudsak bundet till alfa‑l‑syra glykoprotein med en plasmabindning på 96 %. Clearance av bupivakain sker nästan helt via levermetabolism med högre känslighet för förändringar av inre leverenzymfunktion än för leverperfusion.


Pediatrisk population


Farmakokinetiken för barn liknar den hos vuxna.


En ökning av total plasmakoncentration har observerats under kontinuerlig epidural infusion. Detta har samband med en postoperativ ökning av alfa‑1‑syra glykoprotein. Den obundna, dvs. farmakologiskt aktiva, koncentrationen är likartad före och efter kirurgi.


Bupivakain passeras placenta och jämvikt med avseende på den obundna koncentrationen nås snabbt. Graden av plasmaproteinbindning hos fostret är mindre än hos mamman, vilket leder till lägre totala plasmakoncentrationer hos fostret.


Bupivakain metaboliseras i hög grad i levern, i huvudsak via aromatisk hydroxylering till 4‑hydroxi‑bupivakain och N‑dealkylering till PPX, både medierade av cytokrom P4503A4. Cirka 1 % av bupivakain utsöndras i urinen som oförändrat läkemedel under 24 timmar och cirka 5 % som PPX. Plasmakoncentrationer av PPX och 4‑hydroxi‑bupivakain under och efter kontinuerlig administrering av bupivakain är låg jämfört med modersubstansen.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, akut och subkronisk toxicitet visade inte några särskilda risker för människa annat än de som redan rapporteras i andra avsnitt i detta dokument.


Mutagen och karcinogen potential för bupivakain har inte fastställts.

Bupivakain passerar placenta. I toxiska reproduktionsstudier noterades minskad överlevnad hos avkommor till råttor och embryoletalitet noterades hos kanin vid bupivakaindoser som var fem eller nio gånger högre än den rekommenderade dagliga dosen till människa. En studie på rhesusapor tyder på förändrat postnatalt beteende efter exponering för bupivakain vid nedkomst.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Natriumklorid

Natriumhydroxid (E524) (för pH‑justering)

Vatten för injektionsvätskor


6.2 Inkompatibiliteter


Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.


6.3 Hållbarhet


3 år.


Efter spädning: Kemisk och fysikalisk stabilitet för spädd lösning har påvisats för 7 dagar vid 20 °C‑25 °C i behållare utan PVC. Ur mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska inte överstiga 24 timmar vid 2 °C–8 °C, om inte beredning/spädning har utförts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Ampuller av klart glas av typ I och injektionsflaskor av klart glas av typ I med gummipropp och flip‑off‑försegling.


Bupivacaine Accord 2,5 mg/ml injektionsvätska, lösning:

Bupivacaine Accord 5 mg/ml injektionsvätska, lösning:


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Endast för engångsbruk.

Används omedelbart efter öppnandet.

Endast klara lösningar som praktiskt taget är fria från partiklar ska användas. Oanvänd lösning ska kasseras.

Metod för beredning av 1,25 mg/ml koncentration:

Bupivacaine Accord 2,5 mg/ml injektionsvätska, lösning:

Bupivacaine Accord 5 mg/ml injektionsvätska, lösning:


Metod för beredning av 2,5 mg/ml koncentration:

Bupivacaine Accord 5 mg/ml injektionsvätska, lösning:


Bupivakain är kompatibelt när det blandas med 0,9 % w/v (9 mg/ml) natriumkloridinjektion och Ringer‑laktatlösning. Detta läkemedel får dock inte blandas med andra läkemedel.


Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Accord Healthcare Limited

Sage House

319, Pinner Road

North Harrow

Middlesex HA1 4 HF

Storbritannien


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


2,5mg/ml: 51963

5mg/ml: 51964


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2016-01-14


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-01-14