PRODUKTRESUMÉ

1. DET VETERINÄRMEDICINSKA LÄKEMEDLETS NAMN

Bupredine vet 0,3 mg/ml injektionsvätska, lösning, för hund, katt och häst

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 ml innehåller:

Aktiv substans:

Buprenorfin (som hydroklorid) 0,3 mg

Motsvarande 0,324 mg buprenorfinhydroklorid

Hjälpämnen:

Klorkresol 1,35 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning.

Klar, färglös vattenlösning

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Djurslag

Hund, katt och häst

4.2 Indikationer, specificera djurslag

Postoperativ smärtlindring hos hund och katt.

Postoperativ smärtlindring, i kombination med sedering, hos häst.

Förstärkning av de sedativa effekterna av centralt verkande läkemedel hos hund och häst.

4.3 Kontraindikationer

Administrera inte intratekalt eller periduralt.

Använd inte preoperativt för kejsarsnitt (se avsnitt 4.7).

Använd inte vid känd överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot några hjälpämnen.

4.4 Särskilda varningar för respektive djurslag

Inga.

4.5 Särskilda försiktighetsåtgärder vid användning

Särskilda försiktighetsåtgärder för djur

Säkerheten för buprenorfin har inte visats hos kattungar och valpar som är yngre än 7 veckor eller hos hästar som är yngre än 10 månader och som väger mindre än 150 kg. Användning hos sådana djur ska därför baseras på veterinärens nytta/riskbedömning.

Säkerheten har inte utvärderats fullt ut hos katter och hästar med nedsatt allmäntillstånd.

Långtidssäkerheten har inte undersökts utöver administrering under 5 dagar i rad till katt eller 4 separata administreringar under tre dagar i rad till häst.

Effekten av en opioid på skallskada beror av skadans typ och allvarlighetsgrad samt vilket andningsstöd som ges. Vid njur-, hjärt- eller leverdysfunktion, eller chock, kan riskerna som är förenade med användning av läkemedlet vara större. I samtliga dessa fall ska läkemedlet användas i enlighet med behandlade veterinärs nytta/riskbedömning.

Eftersom buprenorfin metaboliseras av levern kan dess effekt och verkningstid påverkas hos djur med nedsatt leverfunktion.

Buprenorfin kan ibland orsaka andningsdepression och liksom för andra opioidläkemedel ska försiktighet iakttas vid behandling av djur med nedsatt andningsfunktion eller djur som får läkemedel som kan orsaka andningsdepression.

Upprepad administrering tidigare än det rekommenderade intervallet för upprepad dosering, som föreslås i avsnitt 4.9, rekommenderas ej.

Hos häst har användning av opioider varit associerad med upphetsning, men vid administrering av buprenorfin tillsammans med sederande och lugnande medel som detomidin, romifidin, xylazin och acepromazin, är effekterna minimala.

Ataxi är en känd effekt av detomidin och liknande medel. Följaktligen kan ataxi ses efter administrering av buprenorfin tillsammans med sådana substanser. Ataxi kan ibland vara uttalad. För att säkerställa att ataktiska hästar sederade med detomidin/buprenorfin inte förlorar balansen ska de inte flyttas eller i övrigt hanteras på sådant sätt att deras stabilitet försämras.

Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som administrerar det veterinärmedicinska läkemedlet till djur

Eftersom buprenorfin har opioidliknande aktivitet, ska försiktighet iakttas för att undvika självinjektion. Vid oavsiktlig självinjektion eller intag, uppsök genast läkare och visa denna information eller etiketten.

Vid kontakt med ögon eller hud, tvätta noggrant med kallt rinnande vatten. Kontakta läkare vid kvarstående irritation.

4.6 Biverkningar (frekvens och allvarlighetsgrad)

Salivering, bradykardi, hypotermi, agitation, dehydrering och mios kan förekomma hos hund, och i sällsynta fall hypertoni och takykardi.

Mydriasis och tecken på eufori (spinner, trampar, stryker sig mer än normalt) förekommer ofta hos katt och försvinner vanligen inom 24 timmar.

Hos häst kan användning av buprenorfin utan föregående användning av ett sederande medel orsaka upphetsning och spontan lokomotorisk aktivitet.

Buprenorfin kan ibland orsaka andningsdepression, se avsnitt 4.5.

Vid användning tillsammans med sederande eller lugnande medel till häst, i enlighet med anvisningarna, är upphetsningen minimal men ataxi kan ibland vara uttalad. Buprenorfin kan minska den gastrointestinala motiliteten hos häst men kolik rapporteras sällan.

4.7 Användning under dräktighet och laktation

Dräktighet:

Laboratoriestudier på råttor har inte givit belägg för teratogena effekter. I dessa studier har det emellertid förekommit förluster efter implantation och tidig fosterdöd. Dessa kan ha orsakats av ett försämrat kroppsligt tillstånd hos föräldern under dräktigheten och försämrad postnatal omsorg på grund av mödrarnas sedering.

Eftersom reproduktionstoxikologiska studier inte har utförts på de indikerade djurslagen, ska läkemedlet endast användas i enlighet med ansvarig veterinärs nytta/riskbedömning.

Läkemedlet ska inte användas preoperativt vid kejsarsnitt, på grund av risken för andningsdepression hos avkomman i samband med nedkomsten, och ska endast användas postoperativt med särskild försiktighet (se nedan).

Laktation:

Studier på lakterande råttor har visat att koncentrationerna av oförändrat buprenorfin i mjölk efter intramuskulär administrering av buprenorfin var densamma som eller högre än koncentrationen i plasma. Eftersom det är troligt att buprenorfin utsöndras i mjölk hos andra djurslag rekommenderas inte användning under laktation. Använd endast i enlighet med ansvarig veterinärs nytta/riskbedömning.

4.8 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Buprenorfin kan orsaka viss dåsighet som kan förstärkas av andra centralt verkande medel, däribland lugnande medel, sedativa och hypnotika.

Det finns belägg som tyder på att terapeutiska doser av buprenorfin hos människor inte minskar den smärtlindrande effekten av standarddoser av en opiodagonist och att standarddoser av opioidagonister kan administreras innan effekterna av det förstnämnda har upphört utan att smärtlindringen försämras, när buprenorfin används inom det normala terapeutiska intervallet. Dock rekommenderas att buprenorfin inte används tillsammans med morfin eller andra analgetika av opioidtyp, t.ex. etorfin, fentanyl, petidin, metadon, papaveretum eller butorfanol.

Buprenorfin har använts med acepromazin, alfaxalon/alfadalon, atropin, detomidin, dexmedetomidin, halotan, isofluran, ketamin, medetomidin, propofol, romifidin, sevofluran, tiopenton och xylazin.

Vid användning i kombination med sedativa kan depressiva effekter på hjärtfrekvensen och andningen förstärkas.

4.9 Dos och administreringssätt

* Doseringarna i följande tabell avser buprenorfin (som hydroklorid)

Vid användning till häst måste ett intravenöst sedativum administreras inom 5 minuter före injektionen av buprenorfin.

Hos hund föreligger sederande effekter 15 minuter efter administrering.

Det kan dröja 30 minuter innan den smärtlindrande effekten är fullt utvecklad. För att säkerställa att smärtlindring föreligger under operationen och omedelbart under uppvaknandet, ska läkemedlet administreras preoperativt som del av premedicineringen. Vid administrering för att förstärka sedering eller som del av premedicineringen, ska dosen av andra centralt verkande medel, som acepromazin eller medetomidin, minskas. Minskningen beror av önskad sederingsgrad, det enskilda djuret, typen av andra medel som ingår i premedicineringen och hur anestesi ska induceras och upprätthållas. Eventuellt kan man också minska den mängd inhalationsanestetika som används.

Svaret på opioider med sederande och smärtlindrande egenskaper kan variera hos djur. Det enskilda djurets svar ska därför övervakas och efterföljande doser justeras i enlighet därmed. I vissa fall kan det hända att upprepade doser inte ger ytterligare smärtlindring. I sådana fall ska användning av ett lämpligt, injicerbart NSAID övervägas.

En spruta med lämplig gradering måste användas för korrekt dosering.

Förslutningen får inte punkteras fler än 100 gånger (med en 21G eller 23G nål).

4.10 Överdosering (symptom, akuta åtgärder, motgift), om nödvändigt

Vid överdosering ska understödjande åtgärder sättas in och, om det är lämpligt, kan naloxon eller andningsstimulerande medel användas.

Vid överdosering till hund kan buporenorfin orsaka letargi. Vid mycket höga doser kan bradykardi och mios observeras.

När buprenorfin har administrerats tillsammans med sedativa i studier på häst har mycket få effekter påvisats vid upp till fem gånger den rekommenderade doseringen, men administrerat ensamt kan medlet orsaka upphetsning.

Vid användning som analgetika till häst ses sedering sällan, men sådana effekter kan förekomma vid dosnivåer som är högre än de rekommenderade.

Naloxon kan användas för att reversera sänkt andningsfrekvens och andningsstimulerande medel som doxapram är också effektiva hos människa. Eftersom buprenorfin har längre effektduration än sådana läkemedel, kan de behöva administreras upprepade gånger eller som kontinuerlig infusion. Studier på människa med frivilliga deltagare har indikerat att opiatantagonister kanske inte helt reverserar effekterna av buprenorfin.

I toxikologiska studier av buprenorfinhydroklorid på hund observerades biliär hyperplasi efter oral administrering i ett år vid dosnivåer på 3,5 mg/kg/dag eller högre. Biliär hyperplasi observerades inte efter dagliga intramuskulära injektioner av dosnivåer upp till 2,5 mg/kg/dag i 3 månader. Detta överstiger med god marginal alla kliniska dosregimer till hund.

Se även avsnitt 4.5 och 4.6 i denna produktresumé.

4.11 Karenstid

Läkemedlet är inte godkänt för användning till hästar avsedda för humankonsumtion.

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

Farmakoterapeutisk grupp: Opioider, oripavinderivat.

ATCvet-kod: QN02AE01.

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Sammanfattningsvis är buprenorfin ett potent, långverkande analgetikum som verkar vid opiatreceptorer i centrala nervsystemet.

Buprenorfin kan förstärka effekterna av andra centralt verkande medel men till skillnad från de flesta opiater har buprenorfin i kliniska doser endast en begränsad sedativ effekt i sig.

Buprenorfin utövar sin smärtlindrande effekt genom att med hög affinitet binda till olika underklasser av opiatreceptorer, särskilt µ, i centrala nervsystemet. Vid kliniska doser för smärtlindring binder buprenorfin till opiatreceptorer med hög affinitet och hög receptoraviditet, och dissocierar därför långsamt från receptorstället, vilket har påvisats i in vitro-studier.

Denna unika egenskap hos buprenorfin kan förklara dess längre effektduration jämfört med morfin. I situationer där ett överskott av opiatagonist redan har bundit till opiatreceptorer, kan buprenorfin utöva en narkotisk antagonistisk aktivitet på grund av att det binder till opiatreceptorer med hög affinitet, och en antagonistisk effekt på morfin motsvarande naloxon har påvisats.

Buprenorfin har liten effekt på gastrointestinal motilitet.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Buprenorfin absorberas snabbt efter intramuskulär injektion hos olika djurslag och hos människa. Substansen är mycket lipofil och distributionsvolymen i kroppskompartment är stor.

Farmakologiska effekter (t.ex. mydriasis) kan förekomma inom några minuter efter administrering och tecken på sedering uppträder normalt efter 15 minuter. Smärtlindrande effekter hos hund och katt uppträder efter cirka 30 minuter och maximala effekter observeras vanligen vid cirka 1‑1,5 timmar. Hos smärtfria hästar uppträder antinociceptiva effekter under de första 15‑30 minuterna; maximala antinociceptiva effekter uppträder mellan ¾ och 6 timmar efter administrering.

Efter intravenös administrering till hund i dosen 20 μg/kg var genomsnittlig terminal halveringstid 9 timmar och genomsnittlig clearance var 24 ml/kg/min men de farmakokinetiska parametrarna varierar betydligt mellan enskilda hundar.

Efter intravenös administrering till katt var genomsnittlig terminal halveringstid 6,3 timmar och clearance var 23 ml/kg/min men de farmakokinetiska parametrarna varierar betydligt mellan enskilda katter.

Efter intravenös administrering till häst har buprenorfin en genomsnittlig bindningstid till målreceptorn på cirka 150 minuter, en distributionsvolym på cirkla 2,5 l/kg och en clearancehastighet på 10 l/min.

Kombinerade farmakokinetiska och farmakodynamiska studier har visat en tydlig hysteres mellan plasmakoncentration och smärtlindrande effekt. Plasmakoncentrationer av buprenorfin ska inte användas för att utforma doseringsregimer för enskilda djur, utan de ska fastställas genom övervakning av patientens svar.

Den viktigaste utsöndringsvägen är via feces hos alla djurslag utom kanin (där utsöndring via urinen dominerar). Burprenorfin genomgår N-dealkylering och glukuronidkonjugation i tarmväggen och levern och dess metaboliter utsöndras via gallan till magtarmkanalen.

I studier av vävnadsdistribution utförda på råttor och rhesusapor observerades de högsta koncentrationerna av läkemedelsrelaterat material i levern, lungorna och hjärnan. Maximala nivåer uppträdde snabbt och sjönk till låga nivåer 24 timmar efter dosering.

Studier av proteinbindning på råttor har visat att buprenorfin binds i hög grad till plasmaproteiner, främst till alfa- och betaglobuliner.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Klorkresol

Glukosmonohydrat

Saltsyra, spädd (för pH-justering)

Natriumhydroxid (för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Då blandbarhetsstudier saknas ska detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

6.3 Hållbarhet

Hållbarhet i oöppnad förpackning: 10, 20, 50 och 100 ml injektionsflaskor: 30 månader.

5 ml injektionsflaskor: 2 år

Hållbarhet i öppnad innerförpackning: 28 dagar.

6.4. Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

6.5 Inre förpackning (förpackningstyp och material)

Injektionsflaskor av klart typ 1-glas förslutna med belagd brombutylgummipropp och aluminiumlock i en pappkartong.
Förpackningsstorlekar: 5 ml, 10 ml, 20 ml, 50 ml och 100 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda försiktighetsåtgärder för destruktion av ej använt läkemedel eller avfall efter användningen

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Le Vet Beheer B.V.

Wilgenweg 7

3421 TV Oudewater

Nederländerna

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

51980

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

Datum för första godkännandet: 2016-03-31

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2016-03-31