iMeds.se

Buprenorphine Glenmark

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme depotplåster

Buprenorphine Glenmark 10 mikrogram/timme depotplåster

Buprenorphine Glenmark 20 mikrogram/timme depotplåster


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme

Ett depotplåster innehåller 5 mg buprenorfin på 6,25 cm2och frisätter nominellt 5 mikrogram buprenorfin per timme under en period om 7 dagar.


Buprenorphine Glenmark 10 mikrogram/timme

Ett depotplåster innehåller 10 mg buprenorfin på 12,5 cm2och frisätter nominellt 10 mikrogram buprenorfin per timme under en period på 7 dagar.


Buprenorphine Glenmark 20 mikrogram/timme

Ett depotplåster innehåller 20 mg buprenorfin på 25 cm2och frisätter nominellt 20 mikrogram buprenorfin per timme under en period på 7 dagar.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Depotplåster


Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme

Rektangulärt beigefärgat plåster med rundade kanter och märkt med ”Buprenorphin” och ”5 µg/h” i blå färg.

Buprenorphine Glenmark 10 mikrogram/timme

Rektangulärt beigefärgat plåster med rundade kanter och märkt med ”Buprenorphin” och ”10 µg/h” i blå färg.

Buprenorphine Glenmark 20 mikrogram/timme

Rektangulärt beigefärgat plåster med rundade kanter och märkt med ”Buprenorphin” och ”20 µg/h” i blå färg.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av icke‑malign smärta av måttlig intensitet när en opiod krävs för att uppnå tillräcklig smärtlindring.


Buprenorphine Glenmark är inte lämpligt för behandling av akut smärta.


Buprenorphine Glenmark är avsett för vuxna.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Patienter från 18 år och uppåt:

Den lägsta dosen Buprenorphine Glenmark (Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme depotplåster) ska användas som initial dos. Hänsyn bör tas till patientens tidigare användning av opioider (se avsnitt 4.5) samt patientens aktuella allmäntillstånd och medicinska status.


Titrering

Under inledande behandling med Buprenorphine Glenmark kan kortverkande kompletterande smärtstillande läkemedel behövas (se avsnitt 4.5) tills smärtstillande effekt av Buprenorphine Glenmark har uppnåtts.


Dosen Buprenorphine Glenmark kan titreras upp efter 3 dagar, när maximal effekt av given dos har uppnåtts. Efterföljande dosökningar kan därefter titreras baserat på behov av kompletterande smärtlindring och patientens svar på depotplåstrets analgetiska effekt.


För att öka dosen ska det aktuella depotplåstret bytas ut mot ett större depotplåster, alternativt kan en kombination av plåster appliceras på olika ställen för att uppnå den önskade dosen. Det rekommenderas att inte mer än två plåster appliceras samtidigt, upp till en maximal total buprenorfindos på 40 mikrogram/timme. Ett nytt plåster bör inte appliceras på samma hudområde under de följande 3‑4 veckorna (se avsnitt 5.2). Patienterna ska observeras noggrant och regelbundet för bedömning av den optimala dosen och behandlingstiden.


Buprenorphine Glenmark ska administreras var 7:e dag.


Behandlingstid

Buprenorphine Glenmark bör under inga omständigheter administreras längre än vad som är absolut nödvändigt. Om långvarig smärtbehandling med Buprenorphine Glenmark är nödvändig mot bakgrund av sjukdomens art och svårighetsgrad bör noggrann och regelbunden övervakning ske (vid behov med avbrott i behandlingen) för att fastställa om ytterligare behandling krävs och i vilken omfattning.


Avslutning av behandling

Efter att plåstret tagits bort minskar koncentrationerna av buprenorfin i serum gradvis och den smärtstillande effekten kvarstår således under en viss tid. Detta ska beaktas när behandling med Buprenorphine Glenmark följs av behandling med andra opioider.Som en allmän regel ska en efterföljande opioid inte administreras inom 24 timmar efter att plåstret tagits bort. För närvarande finns det endast begränsad information tillgänglig om startdosen för andra opioder som administrerats efter att behandling med depotplåstret har avslutats (se avsnitt 4.5).


Övergång från opioider

Buprenorphine Glenmark kan användas som ett alternativ till behandling med andra opioider. Sådana patienter ska börja med lägsta tillgängliga dos (Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme depotplåster) och vid behov fortsätta ta kortverkande, kompletterande smärtstillande läkemedel (se avsnitt 4.5) under titrering.


Särskilda populationer


Äldre

Ingen dosjustering av Buprenorphine Glenmark krävs hos äldre patienter.


Nedsatt njurfunktion

Ingen särskild dosjustering av Buprenorphine Glenmark krävs hos patienter med nedsatt njurfunktion.


Nedsatt leverfunktion

Buprenorfin metaboliseras i levern. Effektens intensitet och varaktighet kan påverkas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Patienter med nedsatt leverfunktion ska därför kontrolleras noggrant under behandling med Buprenorphine Glenmark.


Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion kan ackumulera buprenorfin under behandling med Buprenorphine Glenmark. En alternativ behandling bör övervägas och Buprenorphine Glenmark ska användas med försiktighet, om över huvud taget, till sådana patienter.


Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Buprenorphine Glenmark för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.


Administreringssätt


Buprenorphine Glenmark är avsett för transdermal användning.


Plåstret får inte delas eller klippas i bitar. Plåstret ska inte användas om förseglingen är bruten.


Applicering av plåstret

Buprenorphine Glenmark ska appliceras på icke‑irriterad, intakt hud på utsidan av överarmen, övre delen av bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen men inte på hud med stora ärr. Buprenorphine Glenmark ska placeras på en relativt hårfri eller nästan helt hårfri hudyta. Om en sådan plats inte finns bör håret på platsen klippas med sax, inte rakas.


Om appliceringsplatsen måste rengöras ska detta endast göras med rent vatten. Tvål, alkohol, oljor, lotioner och slipande produkter får inte användas. Huden måste vara torr innan plåstret appliceras. Buprenorphine Glenmark ska appliceras omedelbart efter att det tagits ur ur den förslutna dospåsen. När skyddslagret tagits bort ska depotplåstret tryckas fast ordentligt på plats med handflatan under cirka 30 sekunder. Kontrollera att kontakten är fullständig, särskilt runt kanterna. Om plåstrets kanter börjar släppa kan de tejpas fast med lämplig hudtejp för att säkerställa att det bärs i en period på 7 dagar.


Plåstret ska bäras kontinuerligt i 7 dagar.


Bad, dusch eller simning ska inte påverka plåstret. Om plåstret lossnar ska ett nytt appliceras och bäras i 7 dagar.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


Buprenorfin bör användas med särskild försiktighet hos patienter med akut alkoholförgiftning, skallskada, chock, nedsatt medvetandegrad av okänd orsak, intrakraniella lesioner eller ökat intrakraniellt tryck eller hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.2)


Buprenorfin kan sänka kramptröskeln hos patienter med anamnes på krampanfall.


Signifikant andningsdepression har förknippats med buprenorfin, särskilt vid intravenös administrering. Ett antal dödsfall på grund av överdos har inträffat när missbrukare använt buprenorfin intravenöst, oftast tillsammans med bensodiazepiner. Ytterligare dödsfall på grund av överdos har rapporterats då etanol och bensodiazepiner har använts i kombination med buprenorfin.


Eftersom CYP3A4‑hämmare kan öka koncentrationen av buprenorfin (se avsnitt 4.5) bör patienter som redan behandlas med CYP3A4‑hämmare få sin dos Buprenorphine Glenmarkförsiktigt titrerad eftersom en reducerad dos kan vara tillräcklig för dessa patienter.


Buprenorfin rekommenderas inte för smärtlindring omedelbart under den postoperativa perioden eller i andra situationer som kännetecknas av ett smalt terapeutiskt fönster eller snabbt varierande behov av smärtlindring.


Kontrollerade studier på människor och djur tyder på att buprenorfin är mindre beroendeframkallande än rena agonistanalgetika. Hos människor har endast begränsade euforiska effekter observerats med buprenorfin. Detta kan leda till ett visst missbruk av produkten och man bör därför vara försiktig vid ordination till patienter som är kända för att, eller misstänks, ha missbrukat läkemedel, alkohol eller har allvarlig psykisk sjukdom.


Kronisk användning av buprenorfin kan leda till utveckling av fysiskt beroende. Om utsättningssymtom (abstinenssyndrom) inträffar är de i allmänhet lindriga, börjar efter 2 dagar och kan pågå i upp till 2 veckor. Abstinenssymtomen innefattar agitation, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.


Patienter med feber eller som utsätts för extern värme:

Patienter som bär plåstret bör uppmanas att undvika att exponera applikationsområdet för externa värmekällor, t.ex. värmedynor, elektriska värmefiltar, värmelampor, bastu, heta bad, uppvärmda vattensängar och dylikt, eftersom detta kan leda till att absorptionen av buprenorfin ökar. Vid behandling av patienter med feber bör man vara medveten om att feber också kan öka absorptionen, vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer av buprenorfin och därmed ökad risk för opiodbiverkningar.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Buprenorfin får inte användas samtidigt med MAO‑hämmare eller av patienter som fått MAO‑hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.3).


Effekter av andra aktiva substanser på farmakokinetiken för buprenorfin


Buprenorfin metaboliseras främst genom glukuronidering och i mindre utsträckning (cirka 30 %) via CYP3A4.

Samtidig behandling med CYP3A4‑hämmare kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer med en intensifierad effekt av buprenorfin.


Studier med CYP3A4‑hämmaren ketokonazol gav inga kliniskt relevanta ökningar av högsta plasmakoncentration (Cmax) eller total (AUC) buprenorfinexponering efter administrering av buprenorfin med ketokonazol jämfört med buprenorfin ensamt.


Interaktionen mellan buprenorfin och CYP3A4‑enzyminducerare har inte studerats.

Samtidig administrering av buprenorfin och enzyminducerare (t.ex. fenobarbital, karbamazepin, fenytoin och rifampicin) kan leda till ökad clearance, vilket skulle kunna leda till en minskad effekt.


Minskning av blodflödet i levern, vilket kan orsakas av vissa bedövningsmedel (t.ex. halotan) och andra läkemedel kan leda till minskad hepatisk utsöndring av buprenorfin.


Farmakodynamiska interaktioner:


Buprenorfin ska användas med försiktighet med:


Andra CNS‑depressiva medel: andra opioidderivat (analgetika och hostdämpande medel innehållande t.ex. morfin, dextropropoxifen, kodein, dextrometorfan eller noskapin). Vissa antidepressiva, sederande H1‑receptorantagonister, alkohol, anxiolytika, neuroleptika, klonidin och relaterade substanser. Dessa kombinationer ökar den centralnervösa hämningen. Bensodiazepiner: Denna kombination kan potentiera centralt utlöst andningsdepression (se avsnitt 4.4).


Vid typiska analgetiska doser fungerar buprenorfin som en ren my‑receptoragonist. I kliniska studier av buprenorfin, där patienter fick rena my‑receptoropioider (upp till 90 mg morfin oralt eller morfinekvivalenter oralt per dag) överfördes till buprenorfin, förekom inga rapporter om abstinenssyndrom eller opioidabstinens under övergången från den ursprungliga opioiden till buprenorfin (se avsnitt 4.4).


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av buprenorfin i gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människa är okänd.


Mot slutet av graviditeten kan höga doser av buprenorfin, även efter en kort behandlingsperiod, orsaka andningsdepression hos nyfödda. Långvarig administrering av buprenorfin under den sista trimestern kan orsaka abstinenssyndrom hos det nyfödda barnet.


Därför bör buprenorfin inte användas under graviditet eller av kvinnor i fertil ålder som inte använder effektiv preventivmetod.


Amning

Buprenorfin utsöndras i bröstmjölk. Studier på råttor har visat att buprenorfin kan hämma mjölkutsöndringen. Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska djurdata har visat att buprenorfin utsöndras i bröstmjölk (se avsnitt 5.3). Därför bör användning av buprenorfin under amning undvikas.


Fertilitet

Inga humandata om effekten av buprenorfin på fertilitet finns tillgängliga. I en studie av fertilitet och tidig embryonal utveckling observerades inga effekter på reproduktionsparametrar hos han- eller honråttor (se avsnitt 5.3).


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Buprenorfin har en stor inverkan på förmågan att köra bil och använda maskiner. Även då det används enligt anvisningarna kan buprenorfin påverka patientens reaktioner i en sådan omfattning att trafiksäkerheten och förmågan att använda maskiner kan försämras. Detta gäller särskilt i början av behandlingen och tillsammans med andra centralt verkande medel, såsom alkohol, lugnande medel, sedativa och hypnotika. Läkaren bör ge en individuell rekommendation. En allmän restriktion är inte nödvändig i de fall då en stabil dos används.


Patienter som påverkas, och upplever biverkningar (t.ex. yrsel, dåsighet, dimsyn) under behandlingens insättande eller titrering till en högre dos, bör inte framföra fordon eller använda maskiner. Detta gäller också i åtminstone 24 timmar efter att plåstret har tagits bort.


4.8 Biverkningar


Allvarliga biverkningar som kan vara förknippade med behandling med buprenorfin i klinisk användning påminner om de som observerats med andra opioidanalgetika, inklusive andningsrespiration (särskilt vid samtidigt användning med andra CNS‑depressiva medel) och hypotoni (se avsnitt 4.4).


Följande biverkningar har uppträtt:


Klassi-ficering av organ-system

MedDRA

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från till-gängliga data)

Immun-systemet

Över-känslighet

Anafylaktisk reaktion

Ana-fylaktoid reaktion.

Meta-bolism och nutrition

Anorexi

Uttorkning

Psyki-atriska störningar

Förvirring

Depression

Insomni

Nervositet

Oro

Sömn-störningar

Rastlöshet

Agitation

Eufori

Affektlabilitet

Halluci-nationer,

Mardrömmar

Nedsatt libido

Pskykotisk störning

Läkemedels-beroende

Humör-svängningar

Deperso-nalisation

Centrala och perifera nerv-systemet

Huvudvärk

Yrsel

Somnolens

Tremor

Sedering

Dysgeusi

Dysartri

Hypoestesi

Försämrat minne

Migrän

Synkope

Onormal koordination

Uppmärksam-hetsstörning

Parestesi

Balans-störningar

Tal-svårigheter

Ofrivilliga muskel-samman-dragningar

Kramp-anfall.

Ögon

Torra ögon

Dimsyn

Syn-rubbningar

Ögonlocks-ödem,

Mios

Öron och balans-organ

Tinnitus

Vertigo

Öronvärk

Hjärtat

Palpitationer

Takykardi

Kärlkramp

Blodkärl

Hypotoni,

Cirkulations-kollaps

Hypertoni

Blodvallning

Vaso-dilatation

Ortostatisk hypotoni

Andnings-vägar, bröstkorg och media-stinum

Dyspné

Hosta

Väsande andning

Hicka

Andnings-depression

Andnings-svikt

Astma, försämrad

Hyper-ventilering

Rinit

Magtarm-kanalen

För-stoppning

Illamående

Kräkningar

Buksmärta

Diarré

Dyspepsi

Muntorrhet

Gasbildning

Dysfagi

Ileus

Diverti-kulit

Lever och gallvägar

Gallkolik

Hud och subkutan vävnad

Pruritus

Erytem

Utslag,

Svettning

Exantem

torr hud

Urtikaria,

Kontakt-dermatit

Ansikts-ödem

Varblåsor

Blåsor

Muskulo-skeletala systemet och bindväv

Muskel-svaghet

Myalgi,

Muskel-spasmer


Njurar och urinvägar

Urinretention

Miktions-störningar


Reproduk-tionsorgan och bröstkörtel

Erektil dysfunktion

Sexuell dysfunktion

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrer-ingsstället

Reaktion vid appli-cerings-stället1

Trötthet

Asteniska besvär

Perifert ödem

Trötthet

Pyrexi

Rigor

Ödem

Abstinens-symtom

Dermatit vid applicerings-stället*

Bröstsmärta

Influensa-liknande sjukdom

Under-sökningar

Förhöjt alaninamino-transferas

Viktminskning


Skador och förgiftningar och behandlings-komplikationer

Oavsiktlig skada

Fallolycka


* I vissa fall inträffade fördröjda allergiska reaktioner med tydliga inflammationstecken. I sådana fall ska behandling med buprenorfin avslutas.

1Inkluderar erytem vid appliceringsstället, ödem vid appliceringsstället, klåda vid appliceringsstället, utslag vid appliceringsstället.


Buprenorfin har liten risk för fysiskt beroende. Efter avslutad behandling med buprenorfin är det mindre sannolikt att abstinenssymtom uppträder. Detta kan bero på den mycket långsamma dissociationen av buprenorfin från opioidreceptorerna och den gradvisa minskningen av plasmakoncentrationerna av buprenorfin (normalt över en period på 30 timmar efter att det sista plåstret har tagits bort). Efter långvarig användning av buprenorfin kan abstinenssymtom som liknar dem som uppträder vid opioidabstinens dock inte uteslutas helt. Dessa symtom innefattar agitation, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala störningar.


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom: Symtom liknande dem för andra centralt verkande analgetika kan förväntas. Dessa omfattar andningsdepression, sedering, dåsighet, illamående, kräkningar, kardiovaskulär kollaps och uttalad mios.

Behandling: Ta bort eventuella plåster från patientens hud. Upprätta och upprätthåll öppna luftvägar, understöd eller kontrollera respirationen vid behov och upprätthåll adekvat kroppstemperatur och vätskebalans. Syre, intravenösa vätskor, vasopressorer och andra stödjande åtgärder bör användas vid behov.


En specifik opioidantagonist, såsom naloxon, kan upphäva effekterna av buprenorfin. Dock kan naloxon vara mindre effektivt för att motverka effekten av buprenorfin än andra µ‑opioidagonister. Behandling med kontinuerlig intravenös naloxon ska börja med de vanliga doserna men höga doser kan krävas.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp:Analgetika, opioider; oripavinderivat

ATC-kod: N02AE01


Buprenorfin är en partiell opioidagonist som verkar på my‑opioidreceptorn. Den har också antagonistisk aktivitet på kappa‑opioidreceptorn.


Effekten har visats i sju pivotala fas‑III studier som pågick i upp till 12 veckor med patienter med icke‑malign smärta av olika etiologier. Patienter med måttlig och svår artros och ryggsmärtor ingick i studierna. Buprenorfin visade en kliniskt signifikant minskning av smärtan (cirka 3 poäng på BS‑11‑skalan) och signifikant bättre smärtkontroll jämfört med placebo.


En öppen långtidsuppföljningsstudie (n=384) har också genomförts med patienter med icke‑malign smärta. Med kronisk dosering kunde smärtan kontrolleras i 6 månader hos 63 % av patienterna, i 12 månader hos 39 % av patienterna, i 18 månader hos 13 % av patienterna och i 21 månader hos 6 %. Cirka 17 % stabiliserades med en dos på 5 mikrogram, 35 % med en dos på 10 mikrogram och 48 % med en dos på 20 mikrogram.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Det finns bevis för enterohepatisk recirkulation.


Studier på icke‑dräktiga och dräktiga råttor har visat att buprenorfin passerar blod‑hjärnbarriären och placentabarriären. Koncentrationerna i hjärnan (som endast innehöll oförändrat buprenorfin) efter parenteral administrering var 2–3 gånger högre än efter oral administrering. Efter intramuskulär eller oral administrering ackumuleras till synes buprenorfin i magtarmkanalens lumen hos fostret – förmodligen på grund av gallvägsutsöndring, eftersom den enterohepatiska cirkulationen inte är fullt utvecklad.


Ett depotplåster ger en stabil tillförsel av buprenorfin i upp till sju dagar. Steady‑state uppnås under den första appliceringen. Efter borttagande av Buprenorfin minskar buprenorfinkoncentrationen med cirka 50 % på 12 timmar (mellan 10 och 24 timmar).


Absorption:


Efter applicering av buprenorfin diffunderar buprenorfin från depotplåstret genom huden.I kliniska farmakologiska studier uppgick mediantiden för att ”buprenorfin 10 mikrogram/timme” skulle tillföra detekterbara buprenorfinkoncentrationer (25 pikogram/ml) till cirka 17 timmar.Analys av residualbuprenorfin i plåstren efter 7 dagars användning visar att 15 % av det ursprungliga innehållet har tillförts. En studie av biotillgängligheten, jämfört med intravenös administrering, bekräftar att denna mängd har absorberats systemiskt. Buprenorfinkoncentrationerna förblir relativt konstanta under 7 dagars användning av plåstret.


Appliceringsställe:


En studie med friska försökspersoner visade att den farmakokinetiska profilen för buprenorfin som tillfördes via buprenorfin depotplåster är likartad vid applicering på utsidan av överarmen, övre delen av bröstkorgen, övre delen av ryggen eller på sidan av bröstkorgen (mellersta axillarlinjen, 5:e interkostala mellanrummet).Absorptionen varierar till viss del beroende på applikationsområdet och exponeringen är som mest omkring 26 % högre då plåstret appliceras på den övre delen av ryggen jämfört med på sidan av bröstkorgen.


I en studie med friska försökspersoner som fick buprenorfin depotplåster upprepade gånger på samma plats observerades en nästan fördubblad exponering med viloperiod på 14 dagar.Av detta skäl rekommenderas en rotation av appliceringställen, och att ett nytt plåster inte placeras på samma ställe på huden på 3‑4 veckor.


I en studie med friska försökspersoner orsakade applicering av värmedyna direkt på depotplåster en övergående ökning av blodkoncentrationerna av buprenorfin med 26‑55 %. Koncentrationerna återgick till det normala inom 5 timmar efter att värmekällan hade avlägsnats. Av detta skäl bör inte direkta värmekällor, såsom varmvattenflaskor, värmedynor eller elektriska filtar, appliceras direkt på plåstret. En värmedyna som placerades på deoptplåsterstället omedelbart efter borttagning av plåstret ändrade inte absorptionen från depån i huden.


Distribution:


Buprenorfin är till cirka 96 % bundet till plasmaproteiner.


Studier av intravenöst buprenorfin har uppvisat en stor distributionsvolym, vilket tyder på omfattande distribution av buprenorfin. I en studie av intravenöst buprenorfin hos friska försökspersoner var distributionsvolymen vid steady‑state 430 l, vilket återspeglar den stora distributionsvolymen och lipofiliteten hos den aktiva substansen.


Efter intravenös administrering utsöndras buprenorfin och dess metaboliter i gallan, och distribueras inom flera minuter till cerebrospinalvätskan. Buprenorfinkoncentrationerna i cerebrospinalvätskan tycks vara cirka 15‑25 % av de samtidiga plasmakoncentrationerna.


Metabolism och eliminering:


Buprenorfinmetabolismen i huden efter applicering av buprenorfin är försumbar.Efter transdermal applicering elimineras buprenorfin via hepatisk metabolism med efterföljande biliär och renal eliminering av lösliga metaboliter. Hepatisk metabolism, via CYP3A4- och UGT1A1/1A3‑enzymerna, leder till två huvudmetaboliter, norbuprenorfin respektive buprenorfin 3‑O‑glukuronid. Norbuprenorfin glukuronideras före eliminering. Buprenorfin elimineras även via feces. I en studie på postoperativa patienter visade sig den totala elimineringen av buprenorfin vara cirka 55 l/timme.


Norbuprenorfin är den enda kända aktiva metaboliten av buprenorfin.


Effekter av buprenorfin på farmakokinetiken för andra aktiva substanser:


Baserat på in vitro‑studier i humana mikrosomer och hepatocyter, har buprenorfin inte någon potential för att hämma metabolism som katalyseras av CYP450‑enzymerna CYP1A2, CYP2A6 och CYP3A4 vid de koncentrationer som uppnås vid användning av buprenorfin 20 mikrogram/timme depotplåster. Effekten på metabolism som katalyseras av CYP2C8, CYP2C9 och CYP2C19 har inte studerats.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Systemisk och dermal toxicitet

I toxicitetsstudier med singeldos och upprepad dosering på råtta, kanin, marsvin, hund och minigris orsakade buprenorfin minimala eller inga oönskade systemiska händelser, medan hudirritation observerades hos alla undersökta arter. Tillgängliga toxikologiska uppgifter tyder inte på någon sensibiliserande potential för tillsatserna i depotplåstren.


Reproduktions- och utvecklingstoxicitet

Ingen effekt på fertilitet eller generell reproduktionsförmåga kunde observeras hos råttor behandlade med buprenorfin. I toxikologiska studier på fosterutveckling hos råttor och kaniner som använde buprenorfin observerades ingen fostertoxicitet. I en toxikologisk studie på råtta med buprenorfin före och efter födsel sågs dödlighet och minskad kroppsvikt hos ungarna med samtidig minskad maternell konsumtion av mat och kliniska tecken.


Gentoxicitet

En standarduppsättning gentoxicitetstester indikerade att buprenorfin inte är gentoxiskt.


Karcinogenicitet

Långtidsstudier på råttor och möss visade ingen karcinogen potential som är relevant för människor


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Häftskikt (innehållande buprenorfin)

povidon K90

levulinsyra

oleyloleat

akrylsyra‑butylakrylat‑2‑(etylhexyl)akrylat‑vinylacetatsampolymer (5:15:75:5)


Häftskikt (utan buprenorfin)

(2‑etylhexyl)akrylat‑glycidylmetakrylat‑(2-hydroxietyl)acrylat‑vinylacetatsampolymer (68:0,15:5:27)


Separerande folie mellan häftskikten med och utan buprenorfin: poly(etentereftalat)‑film


Baksidesskikt: polyester


Skyddsskikt: poly(etentereftalat)‑film, silikoniserad


blå tryckfärg


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme och Buprenorphine Glenmark 10 mikrogram/timme:

21 månader

Buprenorphine Glenmark 20 mikrogram/timme:

30 månader


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Buprenorphine Glenmark 5 mikrogram/timme och Buprenorphine Glenmark 10 mikrogram/timme:

Förvaras vid högst 25°C.

Buprenorphine Glenmark 20 mikrogram/timme:

Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


En barnskyddande dospåse är tillverkad av ett kompositlager som består av papper/PET/PE/aluminium/poly(akrylsyra‑co‑eten) (=Surlyn). En dospåse innehåller ett depotplåster.


Förpackningsstorlekar:

Förpackningar med 2, 4, 5, 8 eller 12 individuellt förseglade depotplåster.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Vid byte av plåstret ska det använda plåstret tas bort, vikas ihop med häftskiktet inåt, och plåstret kasseras på ett säkert sätt.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Glenmark Pharmaceuticals Europe Limited

Laxmi House, 2 B Draycott Avenue

Kenton

Middlesex

HA3 0BU

Storbritannien


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


5 mikrogram/timme: 52806

10 mikrogram/timme: 52807

20 mikrogram/timme: 52808


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


Datum för det första godkännandet: 2016-07-14


DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-07-14