Produktresumé

Burana Comp 200 mg/ 30 mg filmdragerad tablett

Burana Comp 400 mg/ 60 mg filmdragerad tablett

Varje 200 mg/30 mg filmdragerad tablett innehåller 200 mg ibuprofen och 30 mg kodeinfosfathemihydrat.

Varje 400 mg/ 60 mg filmdragerad tablett innehåller 400 mg ibuprofen och 60 mg kodeinfosfathemihydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

200 mg/ 30 mg: Vit, rund (diameter 11 mm), bikonvex, fasad kant, prägling ”I1”på ena sidan och slät på andra sidan.

400 mg/ 60 mg: Vit, kapselformad (8.1-19.1 mm), bikonvex, fasad kant, prägling ”I” och ”2” på respektive sida av brytskåran. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Behandling av måttlig till svår smärta hos vuxna när analgetika med endast perifer verkan är otillräckliga.

Behandlingen bör inledas med lägsta möjliga effektiva dos, för att senare kunna justeras med avseende på terapisvar och eventuella biverkningar. Vid långtidsbehandling bör en låg underhållsdos eftersträvas.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).

Vuxna:

200 mg/ 30 mg: En eller två tabletter 1-4 gånger per dag. Ta inte mer än 8 tabletter per 24 timmar.

400 mg/ 60 mg: En tablett 1-4 gånger per dag. Ta inte mer än 4 tabletter per 24 timmar.

Barn och ungdomar under 18 år

Rekommenderas inte.

Äldre

Äldre har en ökad risk för allvarliga konsekvenser av biverkningar. Om ett NSAID anses nödvändigt ska lägsta effektiva dos användas under kortast möjliga tid.

Patienten ska följas kontinuerligt avseende magblödningar under NSAID terapi.

Om njur- eller leverfunktionen är nedsatt bör dosering bedömas individuellt.

Nedsatt njurfunktion

Försiktighet bör iakttas vid dosering av ibuprofen till patienter med nedsatt njurfunktion. Doseringen bör bedömas individuellt. Dosen bör hållas så låg som möjligt och njurfunktionen bör övervakas (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2).

Nedsatt leverfunktion

Försiktighet bör iakttas vid dosering till patienter med nedsatt leverfunktion. Doseringen bör bedömas individuellt och dosen bör hållas så låg som möjligt (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.2)

Överkänslighet mot ibuprofen, kodein eller mot något hjälpämne.

På grund av korsreaktion ska Burana Comp inte ges till patienter som fått symtom på astma, rinit eller urtikaria vid intag av acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska medel av icke-steroid natur.

Kronisk förstoppning.

Allvarligt nedsatt leverfunktion.

Allvarligt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtration lägre än 30 ml/minut).

Hjärtsvikt.

Tillstånd med ökad blödningsbenägenhet.

Aktivt magsår eller tunntarmssår eller anamnes på återkommande magsår/blödningar (två eller flera tydliga episoder av visat magsår eller blödning).

Anamnes på gastrointestinala blödningar och perforering relaterat till användning av NSAID- preparat.

Gallvägsspasm.

Tredje trimestern av graviditet.

Till ammande kvinnor (se avsnitt 4.6).

Till patienter som är kända ultrasnabba metaboliserare avseende CYP2D6 (se avsnitt 4.4).

Användning av Burana Comp samtidigt med andra NSAID inklusive cyklooxygenas-2-selektiva inhibitorer bör undvikas.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på magtarmkanal och hjärta/kärl nedan). Lägsta effektiva dos bör därför justeras för varje enskild patient.

Äldre

Äldre uppvisar en ökad risk att få biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinala blödningar och/eller perforation, som kan vara fatala. Äldre patienter lider oftare av nedsatt njur-, hjärt- eller leverfunktion.

Kodein kan ge förvirring och kraftigare sedering hos äldre.

Gastrointestinal blödning, sår och perforering

Gastrointestinala blödningar, sår eller perforationer som kan vara fatala, har rapporterats uppträda när som helst under användning av alla typer av NSAID, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser av allvarliga gastrointestinala biverkningar.

Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinala blödningar), särskilt i början av behandlingen och om sådana uppträder, ta kontakt med sjukvården.

Försiktighet ska iakttas vid behandling av äldre patienter, som generellt har större tendens till att få biverkningar. Konsekvenserna, t.ex. gastrointestinal blödning och/eller perforation, blir ofta allvarligare hos äldre och kan uppträda när som helst under behandlingen utan varnings-symtom och utan att de förekommit tidigare.

Risken för gastrointestinal blödning, sår eller perforation ökar med ökande NSAID dos hos patienter med anamnes på magsår, särskilt om de komplicerats av blödning och perforation (se avsnitt 4.3) samt hos äldre patienter. Dessa patienter bör fortsätta behandlingen med lägsta möjliga dos. Kombinationsbehandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter och även för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt 4.5).

Patienter med tidigare gastrointestinala besvär, speciellt äldre, bör rapportera varje ovanligt buksymtom (i synnerhet GI blödning). Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för sårbildning och blödningar såsom orala kortikosteroider, antikoagulationsmedel som warfarin, selektiva seretonin-återupptagshämmare eller preparat som hämmar trombocytaggregationen, t.ex. acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).

Om gastrointestinal blödning eller sår uppträder hos patienter som behandlas med Burana Comp, ska behandlingen avslutas.

NSAID-preparat bör ges med försiktighet till patienter med anamnes på gastrointestinala sjukdomar (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) då deras tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8).

Lungsjukdomar

Bronkospasm kan framkallas hos patienter tidigare som har eller har haft bronkialastma eller en allergisk sjukdom.

Effekter på njurarna

Ibuprofen bör användas med försiktighet och i lägre doser hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion samt hos äldre patienter. Njurfunktionen bör följas regelbundet vid långvarig ibuprofen terapi. Ibuprofen bör undvikas hos patienter svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).

Försiktighet bör iakttas vid behandling av dehydrerade patienter.

Liksom andra NSAID, har långtidsadministrering av ibuprofen resulterat i papillär nekros och andra patologiska förändringar i njurarna. Njurtoxicitet har också setts hos patienter där renala prostaglandiner har en kompensatorisk roll vid bibehållande av normal renal perfusion. Hos dessa patienter kan administrering av ett NSAID orsaka en dosberoende minskning av prostaglandin och sekundärt minskat renalt blodflöde, vilket kan orsaka njursvikt. De som löper störst risk för detta är patienter med nedsatt njurfunktion, hjärtsvikt, leverdysfunktion, äldre och patienter på diuretika eller ACE-hämmare. Symtomen är vanligen reversibla efter utsättande av NSAID.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertension och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2400 mg dagligen) och vid långtidsbehandling, kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Epidemiologiska studier tyder sammantaget inte på någon ökad risk för hjärtinfarkt vid användning av ibuprofen i låg dos (t.ex. 1200 mg dagligen).

Patienter med okontrollerad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande. Liknande övervägande bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertension, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.

Användning av ibuprofen kan minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som avser att bli gravida. Detta gäller alla läkemedel som hämmar cyklooxygenas-/prosta-glandinsyntesen. Effekten är reversibel och upphör när expositionen av denna typ av läkemedel upphör.

Samtidig användning av alkohol ska undvikas.

Ibuprofen kan dölja tecken på inflammation.

Opioider

Kodein kan ge tillvänjning. Regelbunden och lång användning av kodein kan leda till en fysisk tillvänjning. Korstolerans med andra opioider är möjlig. Kodein rekommenderas inte för långtidsanvändning.

Kodein rekommenderas inte till patienter som har en bakgrund med missbruk.

Opioider bör användas med försiktighet hos patienter med försämrad andningsfunktion och astma, hypotension, uretär stenos, chock, myasthenia gravis, prostatahypertrofi, obstruktiv eller inflammatorisk tarmsjukdom, gallvägssjukdomar och sjukdomar med kramper.

Hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats (mycket sällsynt) i samband med användning av NSAID (se avsnitt 4.8). Risken att drabbas av denna typ av reaktioner tycks vara störst i början av behandlingen då flertalet fall har inträffat under behandlingens första månad. Burana Comp bör sättas ut vid första tecken till hudutslag, skada på slemhinnor eller andra tecken på överkänslighet.

I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Än så länge kan NSAIDs bidragande roll i försämringen av dessa infektioner inte uteslutas. Det rekommenderas därför att undvika behandling med Burana Comp vid vattkoppor.

Hematologiska effekter

Patienter med gastrointestinala problem, systemisk lupus erythematosus (SLE), hematologiska eller koagulationssjukdomar och astma ska följas med omsorgsfullt och följas noga vid NSAID behandling eftersom deras tillstånd kan förvärras av NSAID. Ibuprofen kan inhibera trombocytaggregationen som resulterar i en förlängd blödningstid.

Aseptisk meningit

Aseptisk meningit har observerats i sällsynta fall hos patienter som behandlas med ibuprofen. Även om det är mer sannolikt att inträffa hos patienter med systemisk lupus erythematosus och relaterade bindvävssjukdomar så har det rapporterats hos patienter som inte har någon underliggande kronisk sjukdom.

CYP2D6 metabolism

Kodein metaboliseras av leverenzymet CYP2D6 till morfin, som är den aktiva metaboliten. Om en patient har brist på eller helt saknar detta enzym, kommer inte en tillräcklig analgetisk effekt att erhållas. Uppskattningar tyder på att upp till 7% av den kaukasiska populationen kan ha denna brist. Om en patient däremot är en extensiv eller ultrasnabb metaboliserare finns det en ökad risk för morfinrelaterade biverkningar även vid normala förskrivna doser. Dessa patienter omvandlar snabbt kodein till morfin, vilket resulterar i högre plasmanivåer av morfin än förväntat.

Allmänna symtom på morfinintoxikation inkluderar förvirring, somnolens, ytlig andning, små pupiller, illamående, kräkningar, förstoppning och aptitlöshet. I allvarliga fall kan detta inkludera symtom på cirkulations- och andningsdepression, vilket kan vara livshotande och i mycket sällsynta fall dödligt. En uppskattning av förekomsten av ultrasnabba metaboliserare i olika befolkningsgrupper sammanfattas nedan:

Population	Förekomst %
afrikaner/etiopier	29%
afroamerikaner	3,4% to 6,5%
asiater	1,2% to 2%
kaukasier	3,6% to 6,5%
greker	6,0%
ungrare	1,9%
nordeuropéer	1%-2%

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande kombinationer med Burana Comp bör undvikas:

Acetylsalicylsyr: Kombinationen NSAID och acetylsalicylsyra bör undvikas p.g.a. ökad blödningsrisk. Experimentella data antyder att ibuprofen kan hämma den effekt som lågdos acetylsalicylsyra har på trombocytaggregationen när de ges samtidigt. Men begränsningar av dessa data och osäkerheten när man extrapolerar ex vivodata till den kliniska situationen tyder på att inga slutsatser kan dras gällande regelbunden användning av ibuprofen och ingen effekt av klinisk betydelse anses trolig vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt 5.1).

Andra NSAID samt cyklooxygenas-2- selektiva inhibitorer:Samtidig användning av NSAID-preparat med ibuprofen ska undvikas på grund av ökad risk för gastrointestinala biverkningar. Kombinerad användning av två eller flera olika NSAID bidrar inte till effekten av behandlingen och är potentiellt skadligt.

Metotrexat: NSAID hämmar den tubulära sekretionen av metotrexat och en metabolisk interaktion med minskad clearance av metotrexat kan också uppstå som följd. Följaktligen bör man vid högdosbehandling med metotrexat alltid undvika förskrivning av NSAID. Lågdos-metotrexat kan vara förenligt med NSAID förutsatt använda att njurfunktionen övervakas noggrant.

Monoaminoxidas inhibitorer: Kodein kan förstärka effekten av monoaminoxidas inhibitorer och ge CNS biverkningar och andningsdepression. Försiktighet ska iakttas hos patienter som tar monoaminoxidas inhibitorer.

Tiklopidin:NSAID-preparat bör ej kombineras med tiklopidin p.g.a. additiv hämning av trombocytfunktionen.

Dikumarolgruppen: NSAID kan förstärka effekten av antikoagulanter som warfarin (se avsnitt 4.4).Experimentella studier visar att ibuprofen förstärker warfarins effekter på blödningstiden. Interaktionen kan även ha en metabolisk komponent då flera NSAID-preparat och warfarin metaboliseras av samma enzym CYP 2C9.

Hjärtglykosider: NSAID kan förvärra hjärsvikt, reducera glomerulär filtration och öka plasmakoncentrationen av hjärtglykosider (digoxin).

Hämmare av CYP2D6: Kodein är troligen aktivt genom att kodein O-demtyleras till morfin via enzymet CYP2D6.

Denna bioaktivering hämmas av vissa läkemedel t.ex. kinidin, terbinafin, vissa antidepressiva och neuroleptika etc.Dessa läkemedel motverkar därför effekten av kodein.

Denna interaktion har dokumenterats i studier på friska och/eller pilotstudier på patienter.

Direkta studier har genomförts med kinidin, vilken är en kraftig hämmare av CYP2D6. Kombinationer med kraftiga hämmare av CYP2D6 bör därför undvikas.

Följande kombinationer med Burana Comp kan kräva dosanpassning:

Neuroleptika och antidepressiva: har även en inhiberande effekt på CYP2D6 och samtidigt tillförsel kan kräva dosjustering. Neuroleptika kan minska den analgetiska effekten av kodein genom att interferera med metabolismen av kodein.

Enzyminducerande läkemedel:som rifampicin, barbiturater, många antiepileptika, Johannesört (Hypericum perforatum) etc. kan reducera plasmakoncentrationerna av kodein och morfin.

NSAID kan minska effekten av diuretikaoch andra blodtryckssänkande läkemedel.

ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister:Ökad risk för akut njursvikt, vanligen reversibel, finns hos patienter med nedsatt njurfunktion (t ex dehydrerad patient och/eller äldre patient) när behandling med ACE-hämmare eller angiotensin- II-antagonister ges samtidigt med NSAID, inklusive selektiva cyklooxygenas-2-hämmare. Kombinationen bör därför ges med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion, speciellt äldre. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen (se avsnitt 4.4).

Beta-receptorblockerande medel:Antiflogistika av NSAID-typ motverkar den antihypertensiva effekten av betareceptorblockerande medel. Dock är det främst indometacin som studerats.

Diuretika:Antiflogistika av NSAID-typ (indometacin och propionsyraderivat) kan motverka den diuretiska effekten av furosemid respektive bumetanid (loopdiuretika), möjligen via hämning av prostaglandinsyntesen. De kan även motverka den antihypertensiva effekten av tiazider. Diuretika kan öka nefrotoxiciteten av NSAIDs.

Aminoglykosider:NSAID kan minska utsöndringen av aminoglykosider.

CYP 2 C9 inhibitorer: Samtidig tillförsel av ibupofen med CYP2C9 kan öka kan öka exponering för ibuprofen (CYP2C9 inhibitor). I en studie med vorikonazol och flukonazol (CYP2C9 inhibitor) har en ökad exponering av S(+)- ibuprofen visats med 80-100%.

En minskning av dosen bör övervägas när potenta CYP2C9 inhibitorer ges samtidigt speciellt när höga doser av ibuprofen ges samtidigt med antingen vorikonazol eller flukonazol.

Trombocythämmande medel:Samtidig behandling ökar risken för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4).

Kortikosteroider:Ökad risk för gastrointestinala sår eller blödning (se avsnitt 4.4).

Ciklosporin och takrolimus:Administrering av NSAID-läkemedel samtidigt med ciklosporin eller takrolimus anses kunna öka risken för nefrotoxicitet p.g.a. minskad syntes av prostacyklin i njuren. Vid kombinationsbehandling måste därför njurfunktionen följas noggrant.

Kodein kan öka effekten av antidepressiva och alkohol. Kombinationen med alkohol kan förstärka de sedativa och andningsdepression av kodein.

Kolestyramin: Samtidig administrering av ibuprofen och kolestyramin hämmar och minskar (med 25 %) absorptionen av ibuprofen. Dessa läkemedel bör tas med minst 2 timmars mellanrum.

Litium:Ibuprofen minskar litiums renala clearance. Härigenom kan litiumhalterna i serum stiga. Kombinationen bör undvikas såvida inte frekventa kontroller av serumhalten av litium kan genomföras och eventuell reduktion av litiumdosen göras.

Mifepriston: NSAID ska inte användas 8-12 dagar efter mifepriston intagits då NSAID minskar effekten av mifepriston.

Selektiva serotoninåterupptagshämmare; SSRI: Både SSRI och NSAID medför en ökad risk för blödning t.ex. från mag-tarmkanalen. Denna risk ökar vid samtidig behandling. Mekanismen kan vara förenad med ett minskat upptag av serotonin i trombocyterna (se avsnitt 4.4).

Sulfonylurea: NSADs inkluderande ibuprofen, kan öka effekten av de läkemedel som innehåller sulfonylurea. Det har förekommit sällsynta rapporter av hypoglykemi hos patienter på sulfonylurea och ibuprofen.

Zidovudin: Ökad risk finns för hematologisk toxicitet när ziduvudin ges samtidigt med ibuprofen. Det finns ett fastställt samband för en ökad risk för hemokromatos och hematom hos HIV positiva hemofilipatienter sam samtidigt får zidovudin och ibuprofen.

Graviditet: Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/fosterutvecklingen på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning ochgastroschisisefter intag av en hämmare av prostaglandinsyntesen under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsyntes-hämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en hämmare av prostaglandinsyntesen under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten ska Burana Comp användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Burana Comp används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första eller andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

• Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension).

• Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.

Vid graviditetens slut kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta modern och fostret för:

• Ökad blödningstid beroende på en antiaggregationseffekt hos trombocyterna, som kan förekomma redan vid mycket låga doser.

• Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning.

Regelbunden användning av kodein under graviditeten kan leda till tillvänjning av fostret som resulterar i utsättningssymtom hos den nyfödde (irritabilitet, överdrivet skrikande, tremor, hyperaktiva reflexer, feber, kräkningar, diarré, gäspningar)

Följaktligen så är Burana Comp kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Amning: Bådeibuprofen och kodein passerar över i modersmjölk.Burana Comp ska inte användas under amning (se avsnitt 4.3).

Vid terapeutiska doser kan kodein och dess metabolit förekomma i mycket små mängder i modersmjölk och det är osannolikt att det ammade barnet påverkas. Om patienten däremot är en ultrasnabb metaboliserare avseende CYP2D6, kan högre nivåer av den aktiva metaboliten morfin förekomma i modersmjölken. Det kan i mycket sällsynta fall resultera i symtom på morfinintoxikation hos barnet, vilket kan vara dödligt.

Fertilitet: Användning av ibuprofen och kodein kan minska fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. För kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår utredning av infertilitet, bör utsättning av Burana Comp övervägas.

Behandling med Burana Comp kan som biverkan ge yrsel och dåsighet och ge förlängd reaktionstid. Detta måste beaktas när skärpt uppmärksamhet behövs t.ex. vid bilkörning och användandet av maskiner.

De vanligaste biverkningarna är av gastrointestinal typ som dyspepsi och diarré vilka förväntas förekomma hos 20-30 % av de behandlade patienterna. Vid tillfällig användning, med en dos, maximalt 1200 mg per dygn, är biverkningar mindre vanliga.

Biverkningar som åtminstone sannolikt relaterade till ibuprofen och kodein visas enligt MedDRA frekvens och organklass. Följande frekvensgrupperingar används:

Biverkningar som möjligen är relaterade till ibuprofen visas enligt MedDRA konvention om frekvens och databasen om klassificering av organsystem. Följande används:

Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100 till <1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1000 till <1/100), Sällsynta (≥ 1/10 000 till <1/1000), Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Organklass	Frekvens
	Vanliga (>1/100)	Mindre vanliga (1/100-1/1000)	Sällsynta (<1/1000)	Ingen känd frekvens
Infektioner och infestationer				Cystit
Blodet och lymfsystemet			Aplastisk anemi, leukopeni, trombo-cytopeni	Agranolocytos
Immunsystemet			Anafylaktisk reaktion
Metabolism och nutrition				Hyperkalemi, hypernatremi
Psykiska störningar		Sömnlöshet, lätt oro	Depression, förvirring	Nervositet, paranoida föreställningar, humörsvängningar, hallucinationer, rastlöshet, eufori, dysfori
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk		Aseptisk meningit, yrsel, optikusneurit	Sedation, kramper, cerebrovakulär händelse svimning
Ögon		Syn-rubbningar	Toxisk amblyopi
Öron och balansorgan		Hörsel-påverkan	Tinnitus	Svindel
Hjärtat			Hjärtsvikt
Blodkärl			Hypertoni	Kärldiatation, postural hypotension
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum		Astma, rinit
Magtarmkanalen	Kräkning, diarré, buksmärta, dyspepsi, illamående, förstoppning	Blödning, ulcus, ulcerativ stomatit	Perforation, pankreatit, hematemes, melena, kolit, försämring av ulcerös kolit och Crohns sjukdom, gastrit, flatulens	Halsbränna, uppkördhet, känsla av uppblåshet i mag-tarmkanalen
Lever och gallvägar		Galldyskinesi	Leverpåverkan, hepatit, gulsot och förhöjda leverenzymer
Hud och subkutan vävnad	Eksem	Angioödem, urtikaria, purpura, klåda.	Bullösa reaktioner som Stevens Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, erytema multiforme, fotosensitivitet, alopeci	Deramatitis herpetiformis, utslag pga läkemedel, makulopapulösa utslag, svettning
Muskuloskeletala systemet och bindväv				Systemisk lupus erythematosus, muskelstelhet
Njurar och urinvägar			Akut njursvikt och interstitiell nefrit, renal papillär nekros nedsatt njurfunktion	Nefrotiskt syndrom, hematuri, proteinuri, blåsdysfunktion
Reproduktionsorgan och bröstkörtel				Nedsatt sexualfunktion
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Trötthet		Ödem, vätskeretention	Pyrexi
Undersökningar				Serumkreatin ökat

Dyskinesi i gallgången kan förekomma hos predisponerade patienter.

Gastrointestinala sår, perforation eller blödning kan ibland vara dödlig, särskilt hos äldre (se avsnitt 4.4).

Personer med känd allergi eller astma löper ökad risk för överkänslighetsreaktioner.

I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med vattkoppor.

Ibuprofen kan orsaka förlängning av blödningstiden genom reversibel hämning av trombocyt-aggregationen. I de flesta fall där aseptisk meningit rapporterats har någon form av autoimmun grundsjukdom (som systemisk lupus erythematosus, och andra besläktade bindvävssjukdomar) förelegat. Det har även rapporterats hos patienter som inte har någon underliggande kronisk sjukdom

Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i höga doser (2400 mg dagligen) och vid långtidsbehandling, kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke, se avsnitt 4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Ibuprofen

Toxicitet:

Intag av mindre än 100-200 mg/kg ger sällan någon signifikant toxicitet; intag av mer än 400 mg/kg kan få allvarliga följder. Doser mindre än 100 mg/kg hos barn är osannolika att medföra förgiftning, däremot medför doser hos barn som tagit mer än 400 mg/kg kliniska symtom. 560 mg/kg till 15 månaders barn gav allvarlig intoxikation. 3,2 g till 6-åring gav lindrig till måttlig intoxikation, 2,8- 4 g till 1 ½-åring och 6 g till 6-åring gav efter ventrikeltömning allvarlig intoxikation, 8 g till vuxen gav måttlig intoxikation och >20 g till vuxen mycket allvarlig intoxikation. 8 g till 16-åring och 12 g i kombination med alkohol till tonåring resulterade i akut tubulär nekros.

Överdoser på upp till 48 gram har tolererats väl av friska vuxna.

Symtom: Illamående, buksmärtor, kräkningar (ev. blodtillblandade). Huvudvärk, tinnitus, omtöckning, medvetslöshet, kramper. Nystagmus, dimsyn. Bradykardi, blodtrycksfall. Metabolisk acidos, hypernatremi, njurpåverkan, hematuri, slutligen försämring av leverfunktion. Hypotermi. ARDS i enstaka fall.

Behandling: Hos vuxna och barn är understödjande behandling tillräckligt om den intagna dosen är mindre än 100 mg/kg. Om dosen är större än 100 mg/ kg bör aktivt kol ges. Ventrikeltömning är sällan, om någonsin, indicerad då ibuprofen absorberas snabbt och allvarlig förgiftning mycket sällsynt. Antacida vid behov. Vid blodtrycksfall, vätska i.v, vid behov inotropt stöd. Sörj för god diures. Korrektion av syrabas- och elektrolytrubbningar.

Kodein

Huvudsymtomen är samma som vid morfin intoxikation, minskat medvetande, andnings depression, mios, hypotension, takykardi, rodnad, trötthet. I synnerhet hos barn kan kramper, erytem och ansiktsödem förekomma. Vid högre doser kan hypoxi, andningsstillestånd, medvetandeförlust, cirkulationskollaps och lungödem utvecklas.

Toxicitet: Stora individuella skillnader. Utveckling av tolerans. Små barn och äldre är speciellt känsliga. En letal dos för vuxna uppskattas vara (0,5) 0,8-1 gram. Tillförsel av 20 mg under 24 timmar till ett barn på 3 kg gav svår förgiftning. Tillförsel av 30 mg till en 11 månaders gammalt barn gav en mild förgiftning. Vid doser större än 5 mg/ kg finns det en risk för allvarlig andningsdepression hos barn. Hos en vuxen gav 640 mg en allvarlig förgiftning.

Behandling: Behandlingen är symtomatisk och syftar till att säkra andningen. Naloxon är antidot och motverkar andningsdepression. Vid svår andningsdepression kan inte naloxon ersätta assisterad ventilation

Farmakoterapeutisk grupp: Kodein kombinationer exkl. neuroleptika.

ATC-kod: N02AA59.

Burana Comp är ett analgetiskt kombinationspreparat som innehåller ibuprofen och kodein som är två analgetiska substanser med olika verkan.

Ibuprofen tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID: Det innehåller 2-(4–isobutylfenyl) propionsyra med det generiska namnet ibuprofen.

Ibuprofen har antiinflammatoriska, analgetisk och antipyretisk effekt. Den antiinflammatoriska effekten är jämförbar med acetylsalicylsyra och och indometacin. De farmakologiska egenskaperna hos ibuprofen tros bero på dess egenskaper att minska prostaglandinsyntesen. Ibuprofen förlänger blödningstiden genom reversibel hämning av trombocytaggregationen.

Ibuprofen har antiinflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt. Den antiflogistiska effekten är jämförbar med effekten hos acetylsalicylsyra och indometacin. Ibuprofens farmakologiska effekt sammanhänger sannolikt med dess förmåga att hämma prostaglandinsyntesen. Ibuprofen förlänger blödningstiden genom reversibel hämning av trombocytaggregationen.

Ibuprofen hämmar den renala prostacyklinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion är denna effekt utan väsentlig betydelse. Hos patienter med kronisk njurinsufficiens, hjärtinsufficiens eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Experimentella data tyder på att ibuprofen kan hämma den effekt som lågdos acetylsalicylsyra (ASA) har på trombocytaggregationen när de ges samtidigt. I en studie, då en singeldos ibuprofen 400 mg antingen togs inom 8 timmar före eller inom 30 min efter ASA-intag (81 mg), så visades en minskad effekt av ASA på bildningen av tromboxan eller på trombocytaggregationen. Begränsningar hos dessa data och osäkerheten när man extrapolerar ex vivo data till klinisk användning, tyder på att inga definitiva slutsatser kan dras gällande regelbunden användning av ibuprofen och ingen effekt av klinisk betydelse anses trolig vid tillfällig användning av ibuprofen.

Kodein är ett centralt verkande svagt analgetikum. Kodein utövar sin effekt genom μ-opioidreceptorer, fastän kodein har låg affinitet till dessa receptorer och den analgetiska effekten beror på omvandlingen till morfin. Kodein, särskilt i kombination med andra analgetika såsom paracetamol, har visats sig effektivt vid akut nociceptiv smärta.

Absorption

Ibuprofen absorberas snabbt ifrån magtarmkanalen med en biotillgänglighet på 80- 90 %. Maximal plasmakoncentration uppnås 1–2 timmar efter administrering av formuleringar med omedelbar frisättning. Studier inkluderande en standardiserad måltid visar att mat inte påtagligt påverkar den totala biotillgängligheten.

Kodein absorberas lätt från mag- tarmkanalen. Även rektal absorption har absorberats. Maximal plasmakoncentration uppnås inom en timme efter oral tillförsel.

Distribution

Ibuprofen är bundet i hög grad till plasmaproteiner (99 %). Ibuprofen har en liten distributionsvolym på cirka 0,12–0,2 l/kg hos vuxna.

Kodein har låg plasmaproteinbindning med 7-25% bundet till plasmaproteiner. Kodein har rapporterats ha en skenbar distributionsvolym på 3-6 l/kg vilket tyder på en omfattande distribution ut i vävnaderna.

Biotransformation

Ibuprofen metaboliseras snabbt i levern via cytokrom P450, framförallt CYP2C9, till två primära inaktiva metaboliter. 2-hydroxyibuprofen och 3-karboxyibuprofen. Efter oralt intag av läkemedlet kan lite mindre än 90 % av den orala dosen ibuprofen påträffas i urinen som oxidativa metaboliter och dess glukoroniderade konjugat. Mycket lite ibuprofen utsöndras oförändrat i urinen.

Kodein metaboliseras i levern. Cirka 5-10 % av en tillförd dos ombildas till morfin via CYP2D6 och omkring 10 % ombildas till norkodein via CYP3A4 och omkring 70-80 % metaboliseras till kodein-6- glukurenid. Morfin och morfin-6-glukurenid är kända för att ha en analgetisk effekt. Den analgetiska effekten av kodein-6-glukurenid hos människa är okänd. Norkodein och morfin-3-glukurenid anses inte besitta analgetiska egenskaper.

Beroende på polymorfism hos CYP2D6 kan vissa individer vara ultrasnabba metaboliserare av kodein.

Hos dessa individer ombildas kodein till sin aktiva metabolit, morfin snabbare och fullständigare än hos andra vilket således ger en ökad analgetisk effekt. Prevalensen av ultra-snabba metaboliserare varierar och uppskattas till 0-1 % hos kineser, japaner samt ”hispanic” etnicitet, 1-10 % hos kaukasier, 3 % hos afrikansk-amerikansk etnicitet samt 16-28 % hos nordafrikaner, etiopier och araber. Personer som saknar fungerande CYP2D6 gener är långsamma metaboliserare av kodein och kan få en försämrad analgetisk effekt. Prevalensen hos kaukasier av långsamma metaboliserare är 5-10 %.

Eliminering

Utsöndring vi njurarna av ibuprofen är både snabb och fullständig. Halveringstiden är cirka i 2 timmar. Utsöndringen är i det närmaste fullständig inom 24 timmar.

Kodein och dess metaboliter utsöndras i det närmaste fullständigt av njurarna i huvudsak som konjugat med med glukuronidsyra. Omkring 10 % av kodeinet utsöndras icke metaboliserat.

Halveringstiden i plasma för kodein och dess metaboliter är 3-4 timmar vid oral eller intramuskulär tillförsel men förlängd hos patienter med försämrad njurfunktion och hos äldre.

Kodein passerar placentabarriären och går över till fostrets cirkulation. Efter höga kodein doser utsöndras kodein i bröstmjölk i farmakologiskt signifikanta koncentrationer.

Särskilda populationer

Äldre

Förutsatt att ingen nedsatt njurfunktion föreligger är det bara små kliniskt icke signifikanta skillnader i den farmakokinetiska profilen och urinutsöndringen mellan yngre och äldre.

Barn

Den systemiska exponeringen av ibuprofen efter viktjusterad terapeutisk dosering (5mg/kg till 10 mg /kg kroppsvikt) hos barn i åldrarna 1 år eller äldre, verkar liknande den hos vuxna.
Barn mellan 3 månader till 2,5 år verkade ha en högre distributionsvolym (l/ kg) och clearance
(l/ kg/ h) av ibuprofen än barn > 2,5 till 12 års ålder.

Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med lätt nedsatt njurfunktion har ökade obundet (S)-ibuprofen, högre AUC-värden för (S) - ibuprofen och ökade enantiomeriska AUC (S /R) förhållanden rapporterats jämfört med friska kontrollpersoner.

I slutstadiet av njursjukdom var medelvärdet för den fria fraktionen av ibuprofen cirka 3 % hos patienter som får dialys jämfört med 1 % hos friska frivilliga. Gravt nedsatt njurfunktion kan leda till ansamling av ibuprofen metaboliter. Betydelsen av denna effekt är okänd. Metaboliterna kan avlägsnas genom hemodialys (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).

Renal clearence för kodein och dess metaboliter är signifikant minskad hos patienter i slutstadietet av njursjukdom med regelbunden hemodialys.

Nedsatt leverfunktion
Alkoholrelaterad leversjukdom med mild till måttligt nedsatt leverfunktion resulterade inte i väsentligt förändrade farmakokinetiska parametrar för ibuprofen.

Hos cirrotiska patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pugh poäng 6-10) som behandlades med racemiskt ibuprofen observerades en genomsnittlig tvåfaldig förlängning av halveringstiden. Det enantiomeriska AUC-förhållandet,(S/ R) var signifikant lägre jämfört med friska kontroller vilket tyder på en försämring av metabolisk omvandling av (R)-ibuprofen till den aktiva (S)-enantiomeren (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).

Inga formella studier har utförts med kodein på patienter med nedsatt leverfunktion. Emellertid genomgår kodein en biotransformation till aktiva metaboliter i levern och det kan därför förväntas att halten av kodein påverkas vid nedsatt leversjukdom.

Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Tablettkärna:

Mikrokristallin cellulosa

Povidon (k 90)

Karmelloskalcium

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Stearinsyra

Filmdragering:

Hypromellos (E464)

Titandioxid (E 171)

Talk

Paraffin, fast

Ej relevant.

2 år.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

PVC/Aluminiumblister i kartong

Förpackningstorlekar:10, 20, 30, 50 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Orion Corporation

Orionintie 1

FI-02200 Espoo

Finland

200/30 mg: 49054

400/60 mg: 49055

Datum för det första godkännandet: 2014-02-13

2014-02-13