Produktresumé

Capsion 50-3700 MBq hård kapsel

Varje kapsel innehåller 50 till 3700 MBq natriumjodid (¹³¹I) vid kalibreringsdatumet.

Jod-131 framställs genom fission av uran-235 eller genom neutronbestrålning av stabilt tellur i en kärnreaktor. Jod-131 har en halveringstid på 8,04 dygn. Det sönderfaller till stabilt xenon-131 med emission av gammastrålning med en energi på365 keV (81,2 %), 637 keV (7,3 %) och 284 keV (6,1 %) och betastrålning med en maximal energi på 606 keV.

Hjälpämne med känd effekt:

Varje kapsel innehåller 110 mg natrium

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Hård kapsel.

Kapseln är grön och orange.

Radiojodbehandling av sköldkörteln är indikerat för:

• Behandling av Graves sjukdom, multinodulär giftstruma eller autonoma knutor.

• Behandling av papillär och follikulär sköldkörtelcancer, även metastaser.

Behandling med natriumjodid (¹³¹I) kombineras ofta med kirurgiskt ingrepp och antityreoida läkemedel.

Dosering

Hur stor mängd aktivitet som skall tillföras är en klinisk bedömningsfråga. Den terapeutiska effekten uppnås först efter flera veckor.

. För behandling av hypertyreoidism:

Om möjligt bör normal sköldkörtelfunktion åstadkommas på medicinsk väg innan hypertyreoidism behandlas med radiojod. Den erforderliga dosen beror på diagnos, körtelns storlek, sköldkörtelns upptag och jodclearance.

Aktivitetsnivån som föreskrivs, oavsett vilken metod som används, varierar i intervallet 200-800 MBq, men upprepad behandling kan vara nödvändig. Förnyad behandling efter sex månader är indicerat vid kvarstående hypertyreoidism.

Följande målorgandoser kan användas för beräkning av dosering:

autonoma knutor 300 – 400 Gy absorberad dos i målorganet

multinodulär giftstruma 150 – 200 Gy absorberad dos i målorganet

Graves sjukdom 200 Gy absorberad dos i målorganet

Vid Graves sjukdom, multifokal eller disseminerad autonomi, ska ovan nämnda målorgandoser relateras till sköldkörtelns totala volym. Vid unifokal autonomi däremot, ska målorgandosen endast relateras till körtelsvulstens volym.

Den aktivitet som ska administreras kan beräknas med följande ekvation:

Måldos (Gy) x målvolym (ml)

A (MBq) = ___________________________________________________ x K

max. upptag ¹³¹I (%) x effektiv T ½ (dagar)

Förklaring:

måldos	=	är den målabsorberade dosen i hela sköldkörteln eller i en körtelsvulst
målvolym	=	sköldkörtelns hela volym (Graves sjukdom, multifokal eller disseminerad autonomi)
max. upptag I-131	=	max. upptag av I-131 i sköldkörteln eller noduli i % av den administrerade testdosens aktivitet
effektiv T ½	=	I-131: effektiv halveringstid i sköldkörteln
K	=	24,67

Andra dosimetriska metoder kan också användas, inklusive natriumperteknetat (Tc-99m) som sköldkörtelupptagningstest för att fastställa rätt målorgandos (Gy).

Fasta dosprotokoll kan också användas.

. För tyreoidektomi och behandling av metastaser:

Den administrerade aktiviteten efter total eller partiell tyreoidektomi för att avlägsna rester av sköldkörtelvävnad ligger mellan 1 850 och 3 700 MBq beroende på resternas omfattning och upptaget av radiojod. I efterföljande behandling av metastaser ligger den tillförda aktiviteten mellan 3 700 och 11 100 MBq.

Nedsatt njurfunktion

Den mängd radioaktivitet som ska administreras kräver särskilt övervägande eftersom dessa patienter kan få en ökad strålningsexponering

En justering av doseringen bör övervägas.

Pediatrisk population

Användning hos barn och ungdomar har noga övervägas, baserat på kliniska behov och bedömning av risk/nytta-förhållandet i denna patientgrupp.

Den aktivitet som ska administreras till barn och ungdomar bör fastställas efter individuell dosimetri (se avsnitt 4.4 och 11)

Administreringssätt

Oral administrering.

För förberedelse av patienten, se avsnitt 4.4 .

Kapseln skall intas oralt av fastande patient. Den skall sväljas hel tillsammans med rikligt med vätska.

För att förenkla sväljningsproceduren förbi oesophaguspassagen samt att förbättra upplösningsmiljön för kapseln, rekommenderas patienten att dricka en varm dryck omedelbart efter intaget av kapseln.

Innan kapseln ges till barn, speciellt små barn, är det viktigt att se till att kapseln kan sväljas hel.

 Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1

• Graviditet (se avsnitt 4.6)

• Amning (se avsnitt 4.6)

• Patienter med dysfagi, esofagusstriktur, esofageal stenos, esofageal divertikel, aktiv gastrit, gastrisk erosion och peptiskt magsår.

• Patienter med misstänkt nedsättning av den spontana gastrointestinala rörligheten (se avsnitt 4.4).

Risk för överkänslighet och anafylaktiska reaktioner

Om överkänslighetsreaktioner eller anafylaktiska reaktioner inträffar, ska administreringen av läkemedlet omedelbart avbrytas och intravenös behandling vid behov påbörjas. För att kunna vidta omedelbara åtgärder i nödsituationer, måste nödvändiga läkemedel och utrustning såsom endotrakealtub och ventilator finnas omedelbart tillgängliga.

Individuell risk-/nytta bedömning

I varje enskilt fall gäller att exponering för joniserande strålning skall kunna motiveras med sannolika fördelar.

Den tillförda aktiviteten skall vara sådan att den resulterande stråldosen är så låg som är rimligt med hänsyn till vad som behövs för att uppnå avsett terapeutiskt resultat.

Nedsatt njurfunktion

Den mängd radioaktivitet som ska administreras kräver särskilt övervägande eftersom dessa patienter kan få en ökad strålningsexponering. Vid terapeutisk administrering av (¹³¹I)-kapslar till patienter med betydande njursvikt, där en aktivitetsjustering är nödvändig, kräver särskild uppmärksamhet.

Pediatrisk population

För information om användning i pediatrisk population, se avsnitt 4.2.

Noggrant övervägande av indikationen krävs eftersom den effektiva dosen per MBq är högre än hos vuxna (se avsnitt 11).

Vid behandling av barn och ungdomar får radiojodbehandling av godartade sköldkörtelsjukdomar ske i motiverade fall, särskilt vid återfall efter användning av antityreoida läkemedel eller när allvarliga biverkningar av antityreoida läkemedel förekommer.

Patientförberedelse

För att säkerställa ett adekvat upptag bör tyroideasubstitution sättas ut före administrering av radiojod vid sköldkörtelcancer. En period på fjorton dagar rekommenderas för trijodtyronin och 4-5 veckor för tyroxin. Preparaten bör sättas in igen två dagar efter behandling.

Karbimazol och propytiouracil ska också sättas ut en vecka före behandlingen av hypertyreos och sättas in igen flera dagar efter behandling.

En lågjoddiet före behandlingen kommer att öka upptaget i fungerande sköldkörtelvävnad.

Möjligheten att lämna sperma till en spermabank bör övervägas för män med utbredd sjukdom (se avsnitt 4.6).

Ammande kvinnor skall avrådas från fortsätta amningen under 6-8 veckor före administrering av radioijod (se avsnitt 4.6.).

Hos patienter med misstänkt mag-tarmsjukdom, stor försiktighet bör iakttas vid administrering av (¹³¹I) kapslar. Kapslarna ska sväljas hela och med tillräcklig mängd vätska för att de lätt ska passera till magsäcken och övre tunntarmen. Det rekommenderas att H2-antagonister eller protonpumpshämmare intas samtidigt, för att motverka möjliga gastrointestinala reaktioner.

Radiojodbehandling av Graves sjukdom ska ske under samtidig behandling med kortikosteroider hos patienter med Graves oftalmopati.

Patienterna bör uppmuntras att öka vätskeintaget och att tömma blåsan så ofta som möjligt, för att minska strålningen i urinblåsan, i synnerhet efter höga aktiviteter som vid radionuklidbehandling. Patienter som har problem med att tömma blåsan bör kateteriseras efter administrering av höga aktiviteter.

Efter behandlingen:

För att minska strålningsexponeringen av spottkörtlarna och undvika sialadenit som kan komplicera högdosadministrering av radiojod kan patienten instrueras att äta godis eller dricka drycker som innehåller citronsyra vilka kommer att stimulera salivutsöndringen.

För att minska kolonexponeringen, kan laxermedel (men inte mjukgörare som inte stimulerar tarmen) vara nödvändigt för patienter med mindre än en tarmtömning per dag.

Patienten skall följas upp med regelbundna intervaller.

Av strålskyddsskäl, måste närkontakt med spädbarn och gravida kvinnor begränsas. Perioden för begränsningen av närkontakt skall anpassas efter den administrerade aktiviteten och typ av patologi.

Specifika varningar:

Detta preparat resulterar sannolikt i en relativt hög stråldos för de flesta patienter (se avsnitt 4.8 och 11).

Administrering av höga doser radiojod kan medföra betydande miljöfara. Detta kan beröra den behandlade patientens närmaste familj eller allmänheten, beroende på den mängd aktivitet som administreras. För att undvika kontaminering ska lämpliga försiktighetsåtgärder i enlighet med nationella föreskrifter vidtas beträffande den aktivitet som patienten utsöndrar.

Det finns få belägg för ökad förekomst av cancer, leukemi eller mutationer hos människa som behandlats med radiojod för godartad sköldkörtelsjukdom trots omfattande användning. Vid behandling av barn och unga måste dock hänsyn tas till den större känsligheten i barnets vävnad och den förväntade längre livslängden.

Riskerna måste även vägas mot de risker som andra möjliga behandlingar innebär. Vid behandling av malign sköldkörtelsjukdom har en högre förekomst av cancer i urinblåsan rapporterats i en studie med patienter som fick mer än 3 700 MBq (¹³¹I). En annan studie har rapporterat en liten ökad förekomst av leukemi hos patienter som fått mycket höga doser. En kumulativ total aktivitet högre än 26 000 MBq rekommenderas därför inte.

Varningar relaterade till hjälpämnen:

Hos patienter med en känd överkänslighet för gelatin eller dess metaboliter är en natriumjodid (¹³¹I) -lösning att föredra vid radiojod behandling.

Detta läkemedel innehåller 110 mg natrium per kapsel vilket måste beaktas för patienter som står på natriumreducerad kost.

Försiktighetsåtgärder beträffande miljöfarlighet se avsnitt 6.6

Det är känt att många farmakologiskt aktiva substanser interagerar med radiojod. Det kan hända genom en mängd olika mekanismer som kan påverka proteinbindningen, farmakokinetiken eller de dynamiska effekterna av märkt jodid. Det är därför nödvändigt att ta upp en fullständig läkemedelshistorik för att fastställa om några läkemedel måste avbrytas före administrering av natriumjodid (¹³¹I).

Behandlingen med följande ämnen bör t.ex. avbrytas:

Aktiva substanser	Viloperiod före administrering av I-131
Antityreoida läkemedel (t ex karbimazol eller andra imidazolderivat som propyluracil) och perklorat	1 vecka innan behandlingen påbörjas och flera dagar efter
Salicylater, steroider, natriumnitroprussid, natriumsulfobromoftalein, antikoagulanter, antihistaminer, antiparasiter, penicilliner, sulfonamider, tolbutamid, tiopental	1 vecka
Fenylbutazon	1-2 veckor
Jodslemlösare och vitaminer innehållande jod	Ca 2 veckor
Sköldkörtelhormonpreparat	Trijodtyronin 2 veckor Tyroxin 4-5 veckor
Amiodaron *, benzodiazepiner, litium	Ca 4 veckor
Preparat för utvärtes bruk innehållande jod	1-9 månader
Kontrastmedel innehållande jod	Upp till 1 år

*När det gäller amiodaron är ett minskat upptag i sköldkörteln under flera månader möjligt på grund av den långa halveringstiden för detta medel.

Kvinnor i fertil ålder

När det är nödvändigt att ge radioaktiva preparat till en kvinna i fertil ålder ska man alltid fastställa om hon är gravid eller inte. Varje kvinna med en utebliven menstruation bör anses vara gravid tills motsatsen bevisats. Alternativa tekniker, som inte medför joniserande strålning, bör övervägas. När det gäller differentierad sköldkörtelcancer som diagnostiseras under graviditeten bör följaktligen radiojodbehandling uppskjutas tills efter förlossningen.

Kvinnor som behandlas med natriumjodid (¹³¹I) rekommenderas att INTE bli gravida förrän tidigast 6-12 månader efter administrering.

Preventivmedel för män och kvinnor

Kvinnor rekommenderas att använda preventivmedel i 6 -12 månader.

Män bör, som en försiktighetsåtgärd, inte avla barn under en period av 6 månader efter radiojodbehandlingen, för att bestrålade spermier ska hinna ersättas av icke-bestrålade.

Graviditet

Natriumjodid (¹³¹I) är kontraindicerat vid fastställd eller misstänkt graviditet, eller om graviditet inte kan uteslutas. Administrering av natriumjodid (¹³¹I) resulterar sannolikt i en så hög absorberad dos som 11-511 mGy till livmodern och under andra och tredje trimestern sker en kraftig anhopning av jod i fostrets sköldkörtel, se avsnitt 4.3).

Om differentierad sköldkörtelcancer diagnostiseras under graviditeten måste behandlingen med radiojod skjutas upp till efter förlossningen.

Amning

Innan ett radioaktivt läkemedel administreras till en ammande kvinna måste man överväga om undersökningen rimligen kan uppskjutas tills kvinnan har slutat amma och om det valda preparatet är det lämpligaste med hänsyn till den aktivitet som kan utsöndras i bröstmjölken. Om administrering bedöms nödvändig, måste amningen upphöra 6-8 veckor innan radiojod administreras för att försäkra att den laktationsassocierade ökningen av bröstnatriumjodid symporteraktiviteten återgått till normalnivå. Amning får inte återupptas efter natriumjidid-131 behandling. Amning kan säkert göras efter framtida graviditet.

Närkontakt med spädbarn skall begränsas. Perioden för begränsningen av närkontakt skall anpassas efter den administrerade aktiviteten och typ av patologi.

Fertilitet

En potentiellt övergående försämring av gonadfunktionen vid hög terapeutisk dos av radiojod kan ses hos män och kvinnor (se avsnitt 4.4).

Tillförsel av detta medel förväntas inte påverka förmågan att köra bil och använda maskiner.

Frekvensen av rapporterade biverkningar kommer från medicinsk litteratur. Säkerhetsprofilen för natriumjodid (I-131) varierar kraftigt beroende på vilka doser som administreras, vilket beror på typen av behandling (dvs. behandling av godartad eller elakartad sjukdom). Dessutom är säkerhetsprofilen beroende av de administrerade kumulativa doserna och använda dosintervaller.

Följande tabell visar frekvensområden som gäller i detta avsnitt:

Mycket vanliga (≥1/10)

Vanliga (≥1/100 till <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Organklassificering enligt MedDRA	Biverkning	Frekvens
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)	Magsäckscancer	Ingen känd frekvens
	Blåscancer
	Leukemi
	Bröstcancer
	Cancerinduktion
Blodet och lymfsystemet	Leukocytos	Vanliga
	Benmärgsdepression
	Trombocytopeni	Ingen känd frekvens
	Erytrocytopeni
Immunsystemet	Överkänslighet	Ingen känd frekvens
Endokrina systemet	Hypotyreoidism	Mycket vanliga
	Tyreoidit
	Graves sjukdom	Vanliga
	Endokrin oftalmopati
	Hypoparatyreoidism	Mindre vanliga
	Tyreotoxisk kris	Ingen känd frekvens
	Hypertyreoidism
Centrala och perifera	Hjärnödem	Ingen känd frekvens
nervsystemet
Ögonproblem	Ögontorrhet	Mycket vanliga
	Förvärvad dakryostenos
	Nedsatt funktion i tårkörtlar
	Ögonstörningar	Mindre vanliga
Andningsvägar, bröstkorg	Lungfibros, lunginflammation, andnöd	Ingen känd frekvens
och mediastinum	Dyspné
	Trakealstenos
	Trakeit
Mag-tarmkanalen	Förstoring av spottkörtlar	Mycket vanliga
	Smärta i spottkörtlar
	Sialadenit
	Kräkning
	Illamående
	Gastrointestinala störningar
	Ageusi, dysgeusi
	Muntorrhet
	Tandlossning	Ingen känd frekvens
Reproduktionsorgan och bröstkörtel	Manlig infertilitet, kvinnlig infertilitet, azoospermi, menstruationsrubbningar, ovariesvikt	Ingen känd frekvens

Medfödda och/eller genetiska störningar	Ärftliga defekter	Ingen känd frekvens
	Medfödd hypotyreos
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället	Lokalt ödem	Ingen känd frekvens
	Obehag
	Smärta
	Trötthet

Tidiga konsekvenser

Vissa fall av negativa effekter har rapporterats efter tillförsel av natriumjodid (¹³¹I) bl.a. illamående, kräkningar och ospecificerade, möjligen överkänslighet. Illamående och kräkningar är vanligare efter oral tillförsel, särskilt efter terapeutiska doser, och risken för kontamination efter kräkningar måste övervägas.

Vissa fall av negativa reaktioner av allergisk typ har rapporterats efter tillförsel av natriumjodid(¹³¹I) (europeiska systemet för rapportering av negativa reaktioner och läkemedelsdefekter). Det är mycket troligt att dessa reaktioner har berott på överkänslighet mot kapselns gelatin eller dess metaboliter.

Terapeutiska kvantiteter av natriumjodid (¹³¹I) kan tillfälligt förvärra befintlig hypertyreoidism. Vid behandling av toxisk multinodulär struma kan (¹³¹I) inducera Graves sjukdom eller endokrin oftalmopati (incidens 1–5 %). Denna biverkning har rapporterats i ett enstaka fall av differentierad tyreoideacancer.

Höga nivåer av radioaktivitet kan leda till gastrointestinala störningar, vanligen inom de första timmarna eller dagarna efter administrering. Incidensen av gastrointestinala störningar kan vara så hög som 67 %. Detta kan lätt förebyggas eller motverkas med hjälp av symptomatisk behandling.

Vid behandling med höga doser av radiojod kan patienten drabbas av övergående tyreoidit och trakeit, med risk för allvarlig trakealkonstriktion, särskilt i samband med förefintlig trakealstenos, 1-3 dagar efter administrering.

Sialadenit kan uppstå, med svullnad och smärta i spottkörtlarna förstoring av spottkörtlar , ageusi och muntorrhet. Incidensen varierar från 10 % (med förebyggande åtgärder) till 60 % (utan förebyggande åtgärder). Sialadenit är vanligen spontant reversibel eller reversibel med antiinflammatorisk behandling, men sällsynta fall av dosberoende ihållande förlust av smaksinnet och torr mun med efterföljande tandlossning har rapporterats. Spottkörtlarnas exponering för strålning bör reduceras genom stimulering av salivutsöndringen med sura ämnen.

Förstörelsen av sköldkörtelns folliklar som orsakas av strålning från natriumjodid
(I-131) kan leda till försämring av redan existerande hypertyreodism eller till och med till tyrotoxisk kris.

Behandling med radiojod kan leda till nedsatt funktion i tårkörtlar med ögontorrhet och förvärvad dakryostenos som följd. Även om dessa symtom i de flesta fall är övergående, kan de kvarstå under en längre period eller uppträda sent hos vissa patienter.

Höga nivåer av radiojodupptag kan vara förenade med lokal smärta, obehag och lokalt ödem i den vävnad som tar upp radionukliden.

Efter behandling med terapeutiska doser radioaktiv jod eller vid bäckenmetastaser kan infertilitet sättas ned tillfälligt hos män och kvinnor.

Strålningsinducerad pneumoni och lungfibros har observerats hos patienter med diffusa pulmonella metastaser från differentierad sköldkörtelcancer, på grund av förstörd metastasvävnad. Detta förekommer främst efter höga doser radiojodbehandling.

Vid behandling av metastaserande sköldkörtelcancer som engagerar CNS måste hänsyn även tas till risken för lokalt cerebralt ödem och/eller att ett befintligt cerebralt ödem ökar.

Sena konsekvenser

Dosberoende hypotyreoidism kan uppstå som en sen konsekvens av behandling med radiojod för hypertyreoidism. Detta kan manifesteras veckor eller år efter behandlingen och kräver mätning av sköldkörtelns funktion med lämpliga intervaller och lämplig tyreoideasubstitution. Incidensen av hypotyreoidism, som vanligen inte uppträder förrän 6-12 veckor efter radiojodbehandling, har rapporterats ligga mellan 2 och 70 %.

Sällsynta fall av övergående hypoparatyreoidism har iakttagits efter behandling med radiojod. Dessa fall måste kontrolleras och behandlas med substitutionsterapi.

En mer trolig sen konsekvens av engångstillförsel på mer än 5000 MBq, eller av upprepad tillförsel med kortare intervaller än 6 månader, är att reversibel, eller i mycket sällsynta fall irreversibel, benmärgsdepression kan utvecklas med isolerad trombocytopeni eller erytrocytopeni, som kan vara dödlig. Övergående leukocytos är vanligt förekommande.

Epidemiologiska studier rapporterar en högre incidens av magsäckscancer hos patienter som får natriumjodid (¹³¹I).Efter högre aktiviteter, typiskt sådana doser som används vid behandling av elakartade sköldkörtelsjukdomar, har en högre incidens av leukemi observerats. En mindre ökning kan även föreligga av antalet fall av blåscancer och bröstcancer.

Exponering för joniserad strålning är förknippat med framkallande av cancer och en möjlighet att utveckla medfödda defekter. Den strålningsdos som är resultatet av terapeutisk exponering kan led till en högre risk för cancer och mutationer. I samtliga fall är det nödvändigt att säkerställa att riskerna med strålningen är mindre än riskerna med själva sjukdomen. Den effektiva dosen är 284 Sv när maximal rekommenderad aktivitet 11 100 MBq administreras och sköldkörtelupptaget är 35 %.

Pediatrisk population

Typer av biverkningar hos barn förväntas vara desamma som hos vuxna Om vi utgår från att känsligheten i vävnader hos barn är större (se avsnitt 11) och att de förväntas ha en längre livslängd, kan frekvensen och svårighetsgraden vara annorlunda.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Vid en eventuell administrering av en strålningsöverdos skall den absorberade dosen till patienten minskas om möjligt genom att öka utsöndringen av radionukleiden ur kroppen genom frekvent urinering och forcerad diures. Dessutom bör sköldkörtelblockad rekommenderas (t.ex. med kaliumjodid eller perklorat) direkt efter misstänkt överdosering i syfte att reducera sköldkörtelns strålningsexponering. Kräkmedel kan också ges.

Farmakoterapeutisk grupp: Radiofarmaka, terapeutiskt

ATC-kod: V10XA01

Verkningsmekanism

Den farmakologisk aktiva substansen är jod-131 i form av natriumjodid som tas upp av sköldkörteln. Det sönderfaller i huvudsak där under sin långa uppehållstid och på detta sätt induceras en selektiv bestrålning av detta organ.

b Strålningen kommer att dosberoende minska cellfunktionen och celldelningen och leder till att cellerna förstörs.

Farmakodynamisk effekt

Med jod i de mängder av ämnet som används för behandling förväntar man sig inga farmakodynamiska effekter. Mer än 90 % av strålningseffekterna är resultatet av betastrålning, som har en genomsnittlig räckvidd på 0,5 mm.

Absorption

Efter oral administrering absorberas natriumjodid (¹³¹I) snabbt från övre mag-tarmkanalen (90 % efter 60 minuter).

Absorptionen påverkas av magtömning. Den ökas av hypertyreos och minskas av hypotyreos.

Distribution och organupptag

Farmakokinetiken är densamma som för omärkt jodid. I blodet distribueras jodid till extratyreoidalt compartment. Därifrån tas den huvudsakligen upp i sköldkörteln eller utsöndras via njurarna. Små mängder av jodid (¹³¹I) tas upp i spottkörtlarna och magsäcksslemhinnan, och kan också passera över till bröstmjölk, placenta och plexus choroideus.

Halveringstid

Den effektiva halveringstiden för radiojod i plasma är cirka 12 timmar medan halveringstiden för radiojod som tagits upp i sköldkörteln är cirka 6 dygn. Efter administrering av natriumjodid (¹³¹I) har således ca 40 % av aktiviteten en effektiv halveringstid på 0,4 dygn och resterande 60 % en halveringstid på 8 dygn.

Eliminering

Utsöndringen sker i huvudsak via urinen. Utsöndringen i urin är 37-75 %, i avföring ca 10 % och utsöndringen i svett är närmast obefintlig.

På grund av de små mängder som tillförs av ämnet jämfört med det normala födointaget av jod (40-500 mikrogram/dag) är ingen akut toxicitet att förvänta.

Det finns inga data förtoxiciteten vid upprepade doser av natriumjodid ellerom dess effekt på reproduktionen hos djur eller dess mutagena eller carcinogena potential.

Anhydrerat natriumpyrofosfat

Natriumtiosulfat

Gelatinkapsel

övre delen: grön (titandioxid, gul järnoxid, indigotin),

nedre delen: orange (titandioxid, röd järnoxid, gul järnoxid)

Inga kända

21 dagar från tillverkningsdatum.

Utgångsdatum anges på varje flaska och på ytterförpackningen.

Förvaras vid högst 25 ^oC i originalförpackningen.

Förvaring skall ske i överensstämmelse med nationella bestämmelser för radioaktiva material.

15 ml flaska i ofärgat, draget glas av typ 1 försluten med gummipropp och aluminiumkapsyl av typ flip-off.

Antal i förpackning: En kapsel innehåller 50 till 3700 MBq vid kalibreringsdatumet per flaska

Allmänna varningar

Radioaktiva läkemedel får endast tas emot, användas och administreras av behörig personal i därför avsedd klinisk miljö. Mottagning, förvaring, användning, överföring och avfallshantering är underställda regler och/eller tillämpliga tillstånd från lokala behöriga myndigheter.

Radiofarmaceutika skall iordningställas av användaren på ett sätt som tillgodoser både strålningssäkerhets- och läkemedelskvalitetskrav. Lämpliga aseptiska försiktighetsåtgärder skall vidtas.

Administreringsrutiner skall utföras på ett sätt så att risken för kontaminering av läkemedlet samt bestrålning av handhavarna minimeras. Adekvat avskärmning är obligatorisk.

Kapslarna är färdiga att användas.

Natriumjodid (¹³¹I) kapseln är förpackad så att patienten själv kan hantera intaget utan hjälp av personal.

Det rekommenderas att förpackningen öppnas i ett ventilerat dragskåp.

Innan kapseln ges till patienten måste aktiviteten kontrolleras.

Beträffande administreringsmetod se avsnitt 4.2.

Administrering av radiofarmaka medför risk för andra personer att utsättas för extern strålning eller kontamination från spill av urin, uppkastningar osv.

Skyddsåtgärder skall därför vidtas i enlighet med nationella bestämmelser.

Denna beredning kommer sannolikt att resultera i relativt hög strålningsdos till de flesta patienterna. Administrering av natriumjodid (¹³¹I) kan medföra betydande miljöfara.

Detta kan beröra den behandlade patientens närmaste familj eller allmänheten, beroende på den mängd aktivitet som administreras. För att undvika kontaminering ska lämpliga försiktighetsåtgärder i enlighet med nationella föreskrifter vidtas beträffande den aktivitet som patienten utsöndrar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

CIS bio international

B.P. 32

F-91192 GIF-SUR-YVETTE Cedex

FRANKRIKE

80103

Datum för det första godkännandet: 29 juni 1990

Datum för den senaste förnyelsen: 01 januari 2004

2015-07-16

Nedan rapporteras dosimetridata enligt tabellen i ICRP-publikation nr 53 (1987).

ICRP-modellen avser intravenös administrering. Eftersom absorptionen av radiojod är snabb och fullständig är denna modell tillämplig även vid oral administrering, men magsäcken utsätts då för ytterligare en stråldos utöver den som beror på gastrisk utsöndring och utsöndring i saliven. Om vi antar att den genomsnittliga uppehållstiden i magsäcken är 0,5 timmar, ökar den dos som absorberas till magen med 30 % för Jod-131.

Stråldosen till särskilda organ, som kanske inte är målorgan för behandlingen, kan påverkas signifikant av patofysiologiska förändringar till följd av sjukdomsprocessen.

I bedömningen av risker och fördelar före administrering bör en beräkning göras av EDE (effektiv dos ekvivalent) och sannolik stråldos till de enskilda målorganen. Aktiviteten kan då anpassas till sköldkörtelns massa, biologisk halveringstid och ”recirkulations”-faktorn med beaktande av patientens fysiologiska status (inklusive joduttömning) och bakomliggande patologi.

Sköldkörtel blockerad, upptag 0 %

Absorberad dos

per administrerad aktivitetsenhet (Gy/MBq)

ORGAN	VUXEN	15 ÅR	10 ÅR	5 ÅR	1 ÅR
Blåsvägg	610	750	1100	1800	3400
Njurar	65	80	120	170	310
Livmoder	54	67	110	170	300
Nedre tjocktarm	43	52	82	130	230
Äggstockar	42	54	84	130	240
Tunntarm	38	47	75	120	220
Binjurar	37	42	67	110	200
Övre tjocktarm	37	45	70	120	210
Testiklar	37	45	75	120	230
Bukspottkörtel	35	43	69	110	210
Röd benmärg	35	42	65	100	190
Mjälte	34	40	65	100	200
Magsäck	34	40	64	100	190
Bröst	33	33	52	85	170
Lever	33	40	65	100	200
Benytor	32	38	61	97	190
Lungor	31	38	60	96	190
Sköldkörtel	29	38	63	100	200
Andra vävnader	32	39	62	100	190
Effektiv dosekvivalent
(mSv/MBq)	0,072	0,088	0,14	0,21	0,40

Enligt IRPC 80 är den effektiva dosen för vuxna 0,064 mSv/MBq Blåsväggen bidrar med 47,6 % av den effektiva dosen.

Efter intag av 11 100 MBq, är den effektiva dosen 710 mSv. Den absorberade dosen är 322000 µGy och 6770000 µGy för respektive sköldkörteln och blåsväggen.

Partiell blockad

Effektiv dosekvivalent (mSv/MBq) vid litet upptag i sköldkörteln:

Upptag 0,5 %	0,30	0,45	0,69	1,5	2,8
Upptag 1 %	0,52	0,81	1,2	2,7	5,3
Upptag 2 %	0,97	1,5	2,4	5,3	10

Upptag i skökdkörteln 15 %

Absorberad dos

per administrerad aktivitetsenhet (Gy/MBq)

ORGAN	VUXEN	15 ÅR	10 ÅR	5 ÅR	1 ÅR
Sköldkörtel	210000	340000	510000	1100000	2000000
Blåsvägg	520	640	980	1500	2900
Magsäck	460	580	840	1500	2900
Tunntarm	280	350	620	1000	2000
Njurar	60	75	110	170	290
Övre tjocktarm	59	65	100	160	280
Röd benmärg	54	74	99	140	240
Livmoder	54	68	110	170	310
Lungor	53	71	120	190	330
Bukspottkörtel	52	62	100	150	270
Benytor	47	67	94	140	240
Bröst	43	43	81	130	250
Äggstockar	43	59	92	140	260
Nedre tjocktarm	42	53	82	130	230
Mjälte	42	51	81	120	230
Binjurar	36	43	71	110	220
Lever	32	41	68	110	220
Testiklar	28	35	58	94	180
Andra vävnader	65	89	140	220	400
Effektiv dosekvivalent
(mSv/MBq)	6,6	10	15	34	62

Upptag i sköldkörteln 35 %

Absorberad dos

per administrerad aktivitetsenhet (Gy/MBq)

ORGAN	VUXEN	15 ÅR	10 ÅR	5 ÅR	1 ÅR
Sköldkörtel	500000	790000	1200000	2600000	4700000
Magsäck	460	590	850	1500	3000
Blåsvägg	400	500	760	1200	2300
Tunntarm	280	350	620	1000	2000
Lungor	90	120	210	330	560
Röd benmärg	86	120	160	220	350
Benytor	76	120	160	230	350
Bröst	67	66	130	220	400
Övre tjocktarm	58	65	100	170	300
Njurar	56	72	110	170	290
Bukspottkörtel	54	69	110	180	320
Livmoder	50	63	100	160	300
Mjälte	46	59	96	150	280
Binjurar	42	50	87	140	280
Äggstockar	42	57	90	140	270
Nedre tjocktarm	40	51	80	130	240
Lever	37	49	82	140	270
Testiklar	26	32	54	89	180
Andra vävnader	110	160	260	410	710
Effektiv dosekvivalent
(mSv/MBq)	15	24	36	78	140

Enligt IRPC 80 är den effektiva dosen för vuxna 25,6 mSv/MBq

Efter intag av 11100 MBq, är den effektiva dosen 284 mSv. Den absorberade dosen är 5550000000 µGy och 4500000 µGy för respektive sköldkörteln och blåsväggen.

Upptag i sköldkörteln 55 %

Absorberad dos

per administrerad aktivitetsenhet (Gy/MBq)

ORGAN	VUXEN	15 ÅR	10 ÅR	5 ÅR	1 ÅR
Sköldkörtel	790000	1200000	1900000	4100000	7400000
Magsäck	460	590	860	1500	3000
Blåsvägg	290	360	540	850	1600
Tunntarm	280	350	620	1000	2000
Lungor	130	180	300	480	800
Röd benmärg	120	180	220	290	460
Benytor	110	170	220	320	480
Bröst	91	89	190	310	560
Bukspottkörtel	58	73	130	210	380
Övre tjocktarm	58	67	110	180	320
Mjälte	51	68	110	170	330
Njurar	51	68	100	170	290
Binjurar	49	58	110	170	340
Livmoder	46	60	99	160	300
Lever	43	58	97	170	330
Äggstockar	41	56	90	150	270
Nedre tjocktarm	39	49	78	130	240
Testiklar	26	31	52	87	170
Andra vävnader	160	240	370	590	1000
Effektiv dosekvivalent
(mSv/MBq)	24	37	56	120	220