produktresumé

Cefotaxim Sandoz 0,5 g pulver till injektionsvätska, lösning

Cefotaxim Sandoz 1 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning

Cefotaxim Sandoz 2 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning

En 0,5 g injektionsflaska innehåller 0,5 g cefotaxim (som cefotaximnatrium).

Natriuminnehåll: 24 mg/injektionsflaska.

En 1 g injektionsflaska innehåller 1 g cefotaxim (som cefotaximnatrium).

Natriuminnehåll: 48 mg/injektionsflaska.

En 2 g injektionsflaska innehåller 2 g cefotaxim (som cefotaximnatrium).

Natriuminnehåll: 96 mg/injektionsflaska.

Pulver till injektionsvätska, lösning.

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning

Utseende: Sterilt, kristallint, vitt till ljusgult pulver för injektionsvätska, lösning.

Cefotaxim Sandoz är indicerat för behandling av följande allvarliga infektioner som orsakas av eller bedöms orsakas av cefotaximkänsliga bakterier (se avsnitt 5.1):

• Bakteriell pneumoni.

• Allvarliga njurinfektioner och övre urinvägsinfektioner.

• Svåra hud- och mjukdelsinfektioner.

• Genitala infektioner, däribland gonorré.

• Intraabdominella infektioner (såsom peritonit) (se avsnitt 4.2).

• Akut bakteriell meningit.

• Behandling av patienter med bakteriemi som uppträder i samband med, eller misstänks ha samband med, någon av ovan-nämnda infektioner.

Officiella riktlinjer för val av antibiotikum ska beaktas.

Cefotaxim Sandoz administreras som intravenös bolusinjektion, intravenös infusion eller intramuskulär injektion. Produkten bereds till lösning enligt instruktioner nedan. Dosering och administreringsmetod bestäms av infektionens svårighetsgrad, bakteriens känslighet och patientens status. Behandling kan påbörjas innan resultatet av känslighetstest är kända. Cefotaxim och aminoglykosider har synergistiska effekter.

Vuxna och barn över 12 år:

Normaldos är 2-6 gram dagligen uppdelat på flera doser. Dosen kan dock variera beroende på infektionens svårighetsgrad, bakteriens känslighet och patientens status.

Doseringsrekommendation

• Infektioner orsakade av en känslig mikroorganism: 1 gram var 12:e timme vilket motsvarar totalt 2 gram dagligen intramuskulärt eller intravenöst.

• Infektioner orsakade av flera känsliga eller måttligt känsliga mikroorganismer: 1-2 gram var 12:e timme vilket motsvarar totalt 2-4 gram dagligen.

• Allvarliga infektioner orsakade av oidentifierade mikroorganismer eller infektioner som inte lokaliserats: 2-3 gram som en enkeldos var 6-8:e timme, maximalt 12 gram dagligen.

Kombinationsbehandling med flera antibiotika är indicerat vid svåra infektioner.

Barn över 1 månad till 12 års ålder:

Normaldos för barn under 50 kg är 50-150 mg/kg/dygn uppdelat på 2-4 doser. Vid mycket allvarliga infektioner kan upp till 200 mg/kg/dygn krävas uppdelat på flera doser. Barn över

50 kg ges vuxendos men den maximala dosen 12 g ska inte överstigas.

Barn under 1 månad och prematura barn:

Rekommenderad dosering är 50 mg/kg/dygn uppdelat på 2-4 doser. Vid livshotande infektioner kan en högre dos krävas. Vid allvarliga infektioner har 150-200 mg/kg/dygn administrerats. Nedanstående tabell kan fungera som rekommendation vid allvarliga infektioner eftersom njurens utvecklingsgrad varierar.

Ålder	Cefotaximdosering
0 - 7 dagar	50 mg/kg var 12:e timme
8 dagar -1 månad	50 mg/kg var 8:e timme

Äldre:

Dosjusteringar krävs ej vid normal njur- och leverfunktion.

Övriga rekommendationer:

Gonorré:

En injektion (intramuskulär eller intravenös) Cefotaxim Sandoz 0,5 eller 1 gram som engångsdos. Vid allvarliga infektioner ska officiella riktlinjer beaktas. Syfilis ska uteslutas innan behandlingen inleds.

Urinvägsinfektion:

Vid okomplicerad urinvägsinfektion ges 1 gram var 12:e timme.

Bakteriell meningit:

Vuxna rekommenderas 6-12 gram dagligen fördelat på jämnstora doser var 6-8:e timme. Barn (1 månad - 12 år) rekommenderas 150-200 mg/kg/dygn fördelat på jämnstora doser var 6-8:e timme. Barn (0-7 dagar) ges 50 mg/kg var 12:e timme. Barn (7-28 dagar) ges 50 mg/kg var 8:e timme.

Intraabdominella infektioner:

Intraabdominella infektioner ska behandlas med cefotaxim i kombination med andra lämpliga antibiotika som är verksamma mot anaeroba bakterier.

Behandlingslängd:

Behandlingens längden beror av patientens kliniska status och sjukdomens utveckling. Cefotaxim Sandoz bör administreras till symtomen har avtagit eller bakterierna definitivt försvunnit. Vid infektioner orsakade av Streptococcus pyogenes måste behandlingen vara i minst 10 dagar och parenteral administration kan under behandlingen ändras till adekvat oral behandling.

Dosering vid nedsatt njurfunktion:

Vuxna med kreatininclearance <5 ml/min rekommenderas oförändrad initialdos och halverad underhållsdos med bibehållen doseringsfrekvensen.

Dosering vid dialys eller peritonealdialys:

Patienter som genomgår hemodialys och peritonealdialys ges 0,5-2 gram cefotaxim som i.v. injektion var 24 timme och efter varje dialys. Detta är tillräckligt för att effektivt behandla de flesta infektioner.

Administreringsmetod:

För att minimera risken för infektioner ska infusionen beredas aseptiskt. Infusionen ska ges direkt efter beredning.

Cefotaxim och aminoglykosider får inte blandas i samma injektionsspruta eller perfusionsvätska.

En kort intravenös infusion bereds genom att Cefotaxim Sandoz 1 gram eller 2 gram löses i 40-50 ml sterilt vatten eller annan lämplig vätska (t.ex. 10% glukoslösning). Lösningen administreras som en 20 minuters intravenös infusion.

En lång intravenös infusion bereds genom att Cefotaxim Sandoz 2 gram löses i 100 ml lämplig vätska, t.ex. 0,9% natriumklorid eller isoton glukoslösning eller annan kompatibel infusionsvätska. Lösningen administreras som en 50-60 minuters intravenös infusion.

För beredning av en intravenös injektion löses Cefotaxim Sandoz 0,5 g i 2 ml sterilt vatten, Cefotaxim Sandoz 1 g löses i 4 ml sterilt vatten, Cefotaxim Sandoz 2 g löses i 10 ml sterilt vatten och injiceras under 3–5 minuter. Sedan läkemedlet kommit ut på marknaden har potentiellt livsfarlig arytmi rapporterats hos mycket få patienter som fick cefotaxim snabbt via en central venkateter.

Cefotaxim Sandoz 0,5 g löses i 2 ml sterilt vatten. Cefotaxim Sandoz 1 g löses i 4 ml sterilt vatten. Lösningen administreras med djup intramuskulär injektion. För att förhindra smärta vid injektionen kan Cefotaxim Sandoz 0,5 g lösas i 2 ml 1% lidokainhydroklorid eller Cefotaxim Sandoz 1 g lösas i 4 ml 1% lidokainhydroklorid (enbart för vuxna). Lösningar med lidokain får inteadministreras intravenöst. Om den dagliga dosen överstiger 2 gram ska intravenös administrering användas. Vid allvarliga infektioner rekommenderas ej intramuskulär injektion. Produktinformationen för det valda lidokaininnehållande läkemedlet måste beaktas.

Följande tabell visar lösningsvolymen för respektive injektions-/infusionsflaska:

	Administreringsmetod
Injektions-/ infusionsflaska	Kort intravenös infusion	Lång intravenös infusion	Intravenös injektion	Intramuskulär injektion
0,5 g	-	-	2 ml	2 ml
1 g	40-50 ml	-	4 ml	4 ml
2 g	40-50 ml	100 ml	10 ml	-

• Överkänslighet mot den aktiva substansen cefotaxim eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

• Överkänslighet mot cefalosporiner.

• Tidigare omedelbar och/eller allvarlig överkänslighetsreaktion mot ett penicillinpreparat eller mot någon annan typ av betalaktamläkemedel (se även avsnitt 4.4).

Allergiska korsreaktioner kan förekomma mellan penicilliner och cefalosporiner (se avsnitt 4.4).

Liksom för andra bredspektrumantibiotika kan längre tids användning leda till överväxt av okänsliga organismer. Upprepade bedömningar av patientens tillstånd är av största vikt. Om en superinfektion uppkommer under behandlingen ska specifik antimikrobiell behandling sättas in om det bedöms kliniskt nödvändigt.

Liksom för alla antibakteriella betalaktam-preparat har allvarliga överkänslighetsreaktioner, i enstaka fall med dödlig utgång, rapporterats. Vid allvarliga överkänslighetsreaktioner måste behandlingen med cefotaxim omedelbart avbrytas och lämpliga akutåtgärder sättas in. Innan behandling inleds ska en eventuell anamnes på allvarliga överkänslighetsreaktioner mot cefotaxim, andra cefalosporiner eller någon typ av betalaktam-preparat utredas. Försiktighet ska iakttas om cefotaxim ges till patienter med icke allvarliga överkänslighetsreaktioner mot betalaktam-preparat i anamnesen.

Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner, bl.a. Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats hos patienter som fått cefotaxim (se avsnitt 4.8). Patienterna ska instrueras att genast ta kontakt med sin läkare innan de fortsätter behandlingen om hud- och/eller slemhinnereaktioner uppkommer.

Diarré som uppträder under behandlingen eller under de första veckorna efter behandlingen, särskilt om den är svår och/eller ihållande, kan vara symtom på Clostridium difficile-associerad sjukdom (CDAD). CDAD kan variera i allvarlighet från lindrig till livshotande. Den svåraste formen är pseudomembranös kolit.

Detta sällsynta men eventuellt dödliga tillstånd kan diagnostiseras genom endoskopi och/eller histologi.

Det är viktigt att denna diagnos övervägs för patienter som får diarré under eller efter administrering av cefotaxim.

Om pseudomembranös kolit misstänks ska behandlingen med cefotaxim omedelbart avbrytas och lämplig specifik antibiotikabehandling omgående sättas in.

Clostridium difficile-associerad sjukdom kan gynnas av fekal stas.

Läkemedel som sätter ner peristaltiken ska inte ges.

Eftersom leukopeni, neutropeni och i mer sällsynta fall agranulocytos, kan utvecklas under behandling med cefotaxim, ska blodräkning göras om behandlingen pågår i mer än 7 dagar. Vid neutropeni (<1 400 neutrofiler/mm³) ska behandlingen avbrytas.

Några fall av eosinofili och trombocytopeni, som snabbt gick tillbaka efter behandlingsavbrott, har rapporterats. Fall av hemolytisk anemi har också rapporterats (se avsnitt 4.8).

Dosen ska anpassas efter beräknad kreatininclearance (se avsnitt 4.2). Försiktighet ska iakttas om cefotaxim administreras tillsammans med aminoglykosider, probenecid eller andra nefrotoxiska läkemedel (se avsnitt 4.5). Njurfunktionen måste följas hos dessa patienter, hos äldre patienter och hos patienter med nedsatt njurfunktion redan före behandlingen.

Höga doser av betalaktamantibiotika, inklusive cefotaxim, kan leda till encefalopati (t.ex. nedsatt medvetenhet, onormala rörelser och konvulsioner), särskilt hos patienter med njursvikt (se avsnitt 4.8).

Sedan läkemedlet kommit ut på marknaden har potentiellt livsfarlig arytmi rapporterats hos mycket få patienter som fick cefotaxim snabbt via en central venkateter. De rekommenderade injektions- och infusionstiderna ska följas (se avsnitt 4.2).

Natriuminnehållet i Cefotaxim Sandoz (2,09 mmol/g) ska beaktas vid förskrivning till patienter vars natriumintag måste begränsas.

Liksom för andra cefalosporiner har Coombs test visat positivt resultat hos en del patienter som behandlas med cefotaxim. Detta fenomen kan interferera vid korstestning av blod. Test av uringlukos med icke-specifika reducerande substanser kan ge falskt positiva resultat. Detta fenomen uppträder inte när en specifik glukosoxidasmetod används.

Graviditet

Säkerheten av cefotaxim under graviditet har inte bekräftats.

Djurstudier antyder inte att det skulle finnas någon direkt eller indirekt skadlig effekt vad gäller reproduktionstoxicitet. Dock finns det inga adekvata och välkontrollerade studier med gravida kvinnor.

Cefotaxim korsar placentabarriären. Därför ska cefotaxim inte användas under graviditet, såvida inte den förväntade nyttan överväger de eventuella riskerna.

Amning

Cefotaxim utsöndras i bröstmjölk.

Effekter på den fysiologiska tarmfloran hos det ammande barnet som kan leda till diarré, kolonisering av jästliknande svampar och sensibilisering av barnet kan inte uteslutas. Fördelarna med amning för barnet ska därför vägas mot vikten av cefotaximbehandling för kvinnan innan beslut om behandling med cefotaxim tas.

Det finns inga bevis på att cefotaxim skulle direkt påverka förmågan att framföra fordon eller att använda maskiner.

Höga cefotaximdoser kan leda till encefalopati (t.ex. nedsatt medvetenhet, onormala rörelser och konvulsioner), särskilt hos patienter med njursvikt (se avsnitt 4.8). Patienterna ska instrueras att inte köra eller använda maskiner om sådana symtom uppkommer.

Organsystem	Mycket vanliga (≥ 1/10)	Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)	Mindre vanliga (≥ 1/1 000, <1/100)	Sällsynta (≥ 1/10 000, 1/1 000)	Mycket sällsynta (< /10 000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)*
Infektioner och infestationer						Superinfektion (se avsnitt 4.4)
Blodet och lymfsystemet			Leukopeni Eosinofili Trombo-cytopeni			Neutropeni Agranulocytos (se avsnitt 4.4) Hemolytisk anemi
Immun-systemet			Jarisch-Herxheimers reaktion			Anafylaktiska reaktioner Angioödem Bronkospasm Anafylaktisk chock
Centrala och perifera nervsystemet			Konvulsioner (se avsnitt 4.4)			Huvudvärk Yrsel Encefalopati (t.ex. nedsatt medvetandegrad, onormala rörelser (se avsnitt 4.4)
Hjärtat						Arytmi efter snabb bolusinfusion via central venkateter
Magtarm­kanalen			Diarré			Illamående Kräkningar Buksmärtor Pseudo-membranös kolit (se avsnitt 4.4)
Lever och gallvägar			Förhöjda leverenzymer (ALAT, ASAT, LDH, gamma-GT och/eller alkaliskt fosfatas) och/eller bilirubin			Hepatit* (ibland med ikterus)
Hud och subkutan vävnad			Utslag Klåda Urtikaria			Erythema multiforme Stevens-Johnsons syndrom Toxisk epidermal nekrolys (se avsnitt 4.4)
Njurar och urinvägar			Nedsatt njurfunktion/ förhöjda kreatinin­värden (särskilt vid samtidig användning av amino­glykosider)			Interstitiell nefrit
Allmänna symtom och/eller symtom vid administre­ringsstället	Vid intra­muskulär administrering: Smärtor på injektionsstället		Feber Inflammatoriska reaktioner på injektionsstället, såsom flebit/tromboflebit			Vid intramuskulär administrering (eftersom lösningen innehåller lidokain): Systemiska reaktioner på lidokain

Jarisch-Herxheimers reaktion

Under behandling av borrelios kan Jarisch-Herxheimers reaktion utvecklas de första behandlingsdagarna.

Ett eller flera av följande symtom har rapporterats efter flera veckors behandling av borrelios: hudutslag, klåda, feber, leukopeni, förhöjda leverenzymer, andningssvårigheter och ledbesvär.

Lever och gallvägar

Förhöjda leverenzymer (ALAT, ASAT, LDH, gamma-GT och/eller alkaliskt fosfatas) och/eller bilirubin har observerats. Dessa avvikande laboratorievärden kan i sällsynta fall överskrida det övre gränsvärdet med det dubbla och framkalla leverskada, vanligen kolestatisk och oftast asymtomatisk.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande.Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Symtom på överdosering motsvarar i stort biverkningsprofilen.

Vid administrering av höga doser antibiotika av betalaktamtyp, inklusive cefotaxim, finns en risk för reversibel encefalopati.

Om överdosering inträffar måste behandlingen med cefotaxim avbrytas och understödjande behandling sättas in, vilket inkluderar åtgärder för att påskynda elimineringen samt symtomatisk behandling av biverkningar (t.ex. konvulsioner).

Det finns ingen specifik antidot vid överdosering. Serumnivåerna av cefotaxim kan reduceras genom hemodialys eller peritonealdialys.

Farmakoterapeutisk grupp: Tredje generationens cefalosporiner

ATC-kod: J01D D01

Verkningssätt

Den baktericida effekten av cefotaxim är en följd av hämmande av syntesen av bakteriernas cellväggar (då bakterierna växer), vilket beror på inhibition av penicillinbindande proteiner (penicillin-binding proteins eller PBP), bl.a. transpeptidaser.

Förhållande mellan farmakokinetik och farmakodynamik

Graden av baktericid verkan beror på längden av den tid som halten av läkemedlet i serum överstiger den minsta hämmande koncentrationen (minimal inhibitory concentration eller MIC) för den patogena mikroorganismen.

Resistensmekanism

Resistens mot cefotaxim kan bero på följande mekanismer:

• inaktivering under inverkan av β-laktamaser. Cefotaxim kan hydrolyseras under inverkan av vissa β-laktamaser, särskilt av β-laktamaser med utvidgat spektrum (extended-spectrum β-lactamases (ESBL)) som förekommer hos vissa stammar av Escherichia coli eller Klebsiella pneumoniae, eller av kromosomala konstitutiva eller inducerbara β-laktamaser av AmpC-typ som förekommer hos Enterobacter cloacae. Därför ska inte infektioner som orsakas av patogener med inducerbara, kromosomalt enkodade AmpC-β-laktamaser behandlas med cefotaxim, trots eventuell påvisad in vitro känslighet på grund av risken för selektion av mutanter med konstitutiv, AmpC-β-laktamasexpression vars repression upphört.

• minskad affinitet för PBP-proteiner mot cefotaxim. Redan existerande PBP-proteiner modifieras som en följd av mutationer vilket leder till förvärvad resistens hos pneumokocker och andra streptokocker. I motsats till detta uppstår resistens hos meticillin-(oxacillin-)resistenta stafylokocker genom uppkomsten av en ny PBP som uppvisar svagare affinitet mot cefotaxim.

• hämningen av PBP-proteiner blir bristfällig på grund av otillräcklig penetration av cefotaxim genom det yttre cellmembranet på gramnegativa bakterier.

• aktiv transportmekanism (efflux pumps eller utflödespumpar) som aktivt transporterar cefotaxim ut ur cellen.

Fullständig korsresistens mellan cefotaximoch ceftriaxon och partiell korsresistens mellan cefotaxim och penicilliner samt cefalosporiner förekommer.

Gränsvärden

Följande minsta inhibitoriska koncentrationer (MIC) har definierats för känsliga och resistenta bakterier:

EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing) gränsvärden (break points) V3.1 (2013-02-11):

Bakterie	Känslig	Resistent
Enterobacteriaceae	£ 1 mg/l	> 2 mg/l
Staphylococcus spp.	--*	--*
Streptococcus (grupp A, B, C, G)	--**	--**
Streptococcus viridans-gruppen	£ 0,5 mg/l	£ 0,5 mg/l
Streptococcus pneumoniae	£ 0,5 mg/l***	> 2 mg/l
Haemophilus influenzae	£ 0,12 mg/l***	> 0,12 mg/l
Moraxella catarrhalis	£ 1 mg/l	> 2 mg/l
Neisseria gonorrhoeae	£ 0,12 mg/l	> 0,12 mg/l
Neisseria meningitidis	£ 0,12 mg/l***	> 0,12 mg/l
Icke stamspecifika gränsvärden ****	£ 1 mg/l	> 2 mg/l

*Stafylokockers känslighet för cefalosporiner härleds från cefoxitinkänsligheten, förutom för ceftazidim, cefixim och ceftibuten, som inte har några gränsvärden och inte ska användas vid stafylokockinfektioner. Vissa meticillinresistenta S. aureusär känsliga för ceftarolin..

**Betalaktamkänsligheten hos streptokocker grupp A, B, C och G härleds från deras penicillinkänslighet.

***Isolat med MIC-värden som ligger över gränsvärdet för känslighet är mycket sällsynta eller ännu ej rapporterade. Identifiering av och antimikrobiella känslighetstester på sådana isolat måste upprepas och om resultatet bekräftas skickas isolatet till ett referenslaboratorium. Fram till dess att det finns belägg för klinisk respons för bekräftade isolat med MIC-värden som ligger över nuvarande gränsvärde för resistens ska de rapporteras som resistenta.

****Gränsvärdena gäller vid en daglig intravenös dos om 1 g x 3 och en hög dos på minst 2 g x 3.

Känslighet

Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för vissa stammar och därför är lokal information om resistensförhållandena önskvärd, särkilt då patienter med allvarliga infektioner behandlas. Om effekten av cefotaxim är tvivelaktig på grund av den lokala resistensprevalensen, ska sakkunniga rådfrågas för att avgöra vilken behandling är bäst för patienten. Särskilt då det gäller svåra infektioner eller då behandlingen misslyckats ska man eftersträva en mikrobiologisk diagnos, vilket omfattar identifiering av den patogena organismen och dess känslighet för antibiotika.

Vanligen känsliga stammar

Grampositiva aerober

Staphylococcus aureus (meticillinkänslig)

Streptococcus agalactiae

Streptococcus pneumoniae (inklusive penicillinresistenta stammar)

Streptococcus pyogenes

Gramnegativa aerober

Borrelia burgdorferi°

Haemophilus influenzae

Moraxella catarrhalis°

Neisseria gonorrhoeae°

Neisseria meningitidis°

Proteus mirabilis%

Proteus vulgaris°

Stammar där förvärvad resistens kan utgöra ett problem

Grampositiva aerober

Staphylococcus aureus'

Staphylococcus epidermidis+

Staphylococcus haemolyticus+

Staphylococcus hominis+

Gramnegativa aerober

Citrobacter freundii

Enterobacter aerogenes

Enterobacter cloacae

Escherichia coli%

Klebsiella oxytoca%

Klebsiella pneumoniae%

Morganella morganii

Serratia marcescens

Anaerober

Bacteroides fragilis

Konstitutionellt resistenta stammar

Grampositiva aerober

Enterococcus spp.

Listeria monocytogenes

Staphylococcus aureus (meticillinresistent)

Gramnegativa aerober

Acinetobacter baumannii

Pseudomonas aeruginosa

Stenotrophomonas maltophilia

Anaerober

Clostridium difficile

Övriga

Chlamydia spp.

Chlamydophila spp.

Legionella pneumophila

Mycoplasma spp.

Treponema pallidum

° Litteraturuppgifter, referensverk och behandlingsriktlinjer stöder känslighet.

+ Förekomsten av resistens >50 % i minst en (1) region

% Stammar som producerar β-laktamas med utvidgat spektrum (Extended Spectrum Beta-Lactamase (ESBL)) är alltid resistenta.

'Inom samhället är förekomsten av resistens <10 %.

Absorption

Cefotaxim administreras parenteralt. Intravenös injektion av 1 gram cefotaxim ger en maximal koncentration på ca 81-102 mg/l efter i medeltal 5 minuter, intravenös injektion av

2 g cefotaxim ger en maximal koncentration på 167-214 mg/l efter i medeltal 8 minuter. Intramuskulär injektion av 1 gram cefotaxim ger en maximal plasmakoncentration på 20 mg/l inom 30 minuter.

Distribution

Cefotaxim penetrerar väl in i olika distributionsrum. Terapeutiska läkemedelsnivåer som överstiger vanliga patogeners MIC-värden uppnås snabbt. Koncentrationen i cerebrospinalvätskan är låg när hjärnhinnorna inte är inflammerade men cefotaxim passerar normalt blod-hjärnbarriären i nivåer över MIC för patogenerna när hjärnhinnorna är inflammerade (3-30 mikrogram/ml). Cefotaximkoncentrationer (0,2-5,4 mikrogram/ml) som hämmare de flesta gramnegativa bakterier uppnås i varig sputum, bronkialsekretion och pleuravätska efter doser på 1 och 2 gram. Koncentrationer som troligen är effektiva mot känsliga organismer uppnås efter terapeutiska doser i de kvinnliga reproduktionsorganen, otitis medial utgjutelse, prostata vävnad, interstitiell vätska, peritonealvätska och gallblåsans vägg. Höga koncentrationer av cefotaxim och O-desacetylcefotaxim återfinns i gallan. Cefotaxim passerar placentan och uppnår höga koncentrationer i fostervätska och fostervävnad (upp till 6 mg/kg). Små mängder cefotaxim diffunderar över i modersmjölken.

Proteinbindningsgraden för cefotaxim är ca 25-40%.

Distributionsvolymen för cefotaxim är 21-37 liter efter en 30 minuters intravenös infusion av 1 gram cefotaxim

Biotransformation:

Cefotaxim metaboliseras delvis hos människa. Ca 15-25% av en parenteral dos metaboliseras till O-desacetylcefotaxim som också har antibiotiska egenskaper.

Elimination:

Cefotaxim och O-desacetylcefotaxim utsöndras huvudsakligen via njurarna. Endast en liten del cefotaxim (2%) utsöndras i gallan. 40-60% av administrerad cefotaximdos återfinns i oförändrad form i urinen inom 6 timmar och 20% återfinns som O-desacetylcefotaxim. Efter administrering av radioaktivt märkt cefotaxim återfinns mer än 80% i urinen, 50-60% av detta som oförändrad cefotaxim och resten som metaboliter.

Cefotaxims totala clearance är 240-390 ml/min och dess renala clearance 130-150 ml/min.

Halveringstiden i serum är normalt ca 50-80 minuter för cefotaxim och 90 minuter för O-desasacetylcefotaxim. Hos äldre patienter är halveringstiden i serum 120-150 min.

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 3-10 ml/min) kan halveringstiden i serum öka till 2,5-3,6 timmar för cefotaxim.

Hos nyfödda påverkas farmakokinetiken av gestationsålder och kronologisk ålder, halveringstiden är förlängd hos förtidigt födda och nyfödda med låg födelsevikt i samma ålder.

Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.

Cefotaxim passerar placenta. Efter intravenös administrering av 1 gram cefotaxim under födseln uppmättes 14 mikrogram/ml i navelsträngen under de första 90 minuterna efter administrering vilket sedan föll till ca 2,5 mikrogram/ml två timmar efter administrering. I fostervattnet uppmättes den högsta koncentrationen 6,9 mikrogram/ml efter 3-4 timmar. Detta värde överstiger MIC för de flesta gramnegativa bakterier.

Inga.

Cefotaxim ska inte blandas med andra antibiotika i samma spruta eller infusionslösning, speciellt inte aminoglykosider. Cefotaxim Sandoz ska inte blandas med lösningar innehållande natriumbikarbonat.

Oöppnad: 2 år.

Beredd lösning:

För omedelbar användning.

Oöppnad:

Förvaras vid högst 25 C. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

För förvaring av beredd lösning se avsnitt 6.3.

0,5 g pulver till injektionsvätska, lösning:

15 ml injektionsflaska av klart typ III-glas med halogenerad butylgummiförslutning.

1,0 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning:

20 ml injektionsflaska av klart typ III-glas med halogenerad butylgummiförslutning.

2,0 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning:

20 ml injektionsflaska av klart typ III-glas med halogenerad butylgummiförslutning

respektive

50 ml injektionsflaska av klart typ III-glas med halogenerad isobuten-isoprengummiförslutning.

Förpackningsstorlekar:

1 injektionsflaska per kartong

5 kartonger förpackade med en injektionsflaska vardera

10 kartonger förpackade med en injektionsflaska vardera

10 injektionsflaskor per kartong

25 injektionsflaskor per kartong

50 injektionsflaskor per kartong

100 injektionsflaskor per kartong

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Beredningen av lösningen bör ske med aseptisk teknik. Den beredda lösningen bör administreras direkt.

Cefotaxim Sandoz är blandbar med ett flertal vanliga intravenösa lösningar:

• Sterilt vatten

• 0,9 % natriumkloridlösning

• 5 % glukoslösning

• 5 % glukos-/0,9 % natriumkloridlösning

• Ringer-lactatlösning

• 5 % metronidazollösning

• Dextran 40 % i 0,9 % natriumkloridlösning

• Dextran 40 % i 5 % glukoslösning

Blandbarheten för cefotaxim och andra infusionsvätskor ska kontrolleras före användning.

Efter beredning ska lösningen vara klar och ljusgul till gulbrun. Använd inte lösningen vid synliga tecken på fel. Ta endast ut en dos ur injektionsflaskan. Eventuell överbliven lösning ska kasseras.

Se avsnitt 4.2 för beredningsinstruktioner.

Sandoz GmbH

Biochemiestrasse 10

A-6250 Kundl

Österrike

18350

18351

2002-10-18 / 2006-12-17

2014-07-22