Produktresumé

Cytarabine Pfizer 20 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

Cytarabine Pfizer 100 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning

En ml innehåller: Cytarabin 20 mg respektive 100 mg.

Hjälpämne med känd effekt:

Cytarabine Pfizer 20 mg/ml: Natrium 2,67 mg/ml

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Injektions-/infusionsvätska, lösning.

Akut leukemi hos barn och vuxna. Profylax och behandling av CNS-engagemang av akut leukemi.

Högdos: Akut leukemi refraktär mot cytarabin i normal dos. Akut leukemi refraktär mot tidigare cytostatika och/eller radioterapibehandling.

Dosering

Behandling med Cytarabine Pfizer bör inledas av eller ske i samråd med läkare med stor erfarenhet av cytostatikabehandling. Endast generella rekommendationer kan ges, då akut leukemi idag så gott som uteslutande behandlas med cytostatikakombinationer, där 2-5 olika preparat ingår. Behandlingen ges i upprepade kurer, där de bästa resultaten erhållits i cytostatikakombinationer, där Cytarabine Pfizer ges 7-10 dagar.

Normaldos: Induktionsbehandling hos tidigare obehandlade patienter under 60 år: 100 mg/m²/dygn som kontinuerlig infusion under 7 dagar, alternativt 100 mg/m² var 12:e timme som intravenös bolusinjektion, alternativt subkutan injektion under 7 dagar.

Intratekalt 5-75 mg/m², bör ges under minst 10 minuter. Då patienten är i komplett remission efter den påföljande aplastiska fasen, övergår man till underhållsbehandling. Om patienten ej är i remission efter en kur, upprepas denna tills remission erhålles, eller det förefaller sannolikt att leukemin är refraktär mot behandlingen.

Högdos: Cytarabine Pfizer ges som singelpreparat, 2-3 g/m² i intravenös infusion över 1-3 timmar var 12:e timme. Behandlingen ges 2-6 dagar. En total dos av 36 g/m²/behandlingstillfälle bör ej överstigas.

Underhållsbehandling: Singelbehandling: 200 mg/m² som kontinuerlig intravenös infusion i 5 dagar. I kombinationsbehandling: 50 mg/m² subkutant var 12:e timme i 5 dagar. Kuren upprepas om möjligt med 4 veckors intervall. Underhållsbehandling bör, beroende på intensiteten, pågå i minst ett år.

Behandlingskontroll
Under den initiala behandlingsperioden bör den perifera blodbilden kontrolleras dagligen. Dessutom är täta kontroller av benmärgsutseendet av största betydelse för ett riktigt handhavande av behandlingen. Periodiska kontroller av lever- och njurfunktionen bör utföras.

Patientens serumnivåer av urinsyra skall kontrolleras och stigande värden behandlas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Allmänt: Endast läkare med erfarenhet av cancerkemoterapi bör använda cytarabin.

Vid induktionsbehandling bör patienterna behandlas på en klinik där det finns laboratorium och tillräckliga stödresurser för att övervaka och hantera biverkningar av behandlingen. Cytarabins huvudsakliga toxiska effekt är benmärgssuppression med leukopeni, trombocytopeni och anemi. Mindre allvarlig toxicitet omfattar illamående, kräkningar, diarré och buksmärta, slemhinneulcerationer i munnen och hepatisk dysfunktion.

Regelbundna kontroller av benmärgs-, lever- och njurfunktionerna bör utföras på patienter som får cytarabin.

Cytarabinsyndromet karaktäriseras av feber, myalgi, bensmärta, ibland bröstsmärta, makulopapulära utslag, konjunktivit och sjukdomskänsla. Den uppkommer vanligtvis 6–12 timmar efter administrering (se avsnitt 4.8). Kortikosteroider kan ges för att behandla eller förebygga detta syndrom. Om symtomen är kraftiga bör kortikosteroid ges samtidigt med fortsatt cytarabinbehandling.

Tumörlyssyndrom: I likhet med andra cytostatika kan cytarabin inducera hyperurikemi sekundärt till snabb lys av cancerceller. Läkaren bör kontrollera patientens serum-uratnivåer och vid behov sätta in stödjande och farmakologiska åtgärder för att reglera detta problem.

Hematologiska effekter: Cytarabin är ett potent benmärgssuppressivt medel. Allvarlighetsgraden beror på läkemedelsdosen och på administrationsschemat. Behandlingen ska inledas försiktigt hos patienter med tidigare läkemedelsinducerad benmärgssuppression. Patienter som får det här läkemedlet måste observeras mycket noga.

Under induktionsbehandling ska leukocyt- och trombocytantal kontrolleras dagligen. Benmärgsundersökningar ska genomföras ofta efter att blasterna har försvunnit från det perifera blodet. När läkemedelsinducerad benmärgssvikt har resulterat i ett trombocytantal under 50 x 10⁹/L eller ett polymorfonukleärt granulocytantal under 1,0 x 10⁹/L ska man överväga att sätta ut eller justera behandlingen. Antalet perifera blodceller kan fortsätta att minska efter att läkemedlet har satts ut och kan nå de lägsta värdena efter läkemedelsfria intervaller på 12 till 24 dagar. Om indicerat kan behandlingen återinsättas när det finns definitiva tecken på att benmärgen återhämtat sig.

Anafylaktiska reaktioner har förekommit vid behandling med cytarabin. Anafylaxi som ledde till akut hjärtstillestånd och krävde återupplivning har rapporterats. Detta förekom omedelbart efter att cytarabin administrerats intravenöst (se avsnitt 4.8).

Högdosregimer: Allvarlig och ibland dödlig toxicitet i centrala nervsystemet, magtarmkanalen och lungorna (skild från den som setts vid konventionell behandling med cytarabin) har rapporterats efter högdosscheman (2–3 g/m²) med cytarabin:

• reversibel hornhinnetoxicitet och hemorragisk konjunktivit, som kan förebyggas eller reduceras genom profylax med lokala kortikosteroidögondroppar;

• vanligen reversibel cerebral och cerebellär dysfunktion, inklusive personlighetsförändringar, somnolens, ataxi, dysartri, kramp och koma;

• allvarlig gastrointestinal ulceration inklusive pneumatosis intestinalis (gas i tarmväggen) och infektion som leder till peritonit, sepsis och leverabscess;

• allvarlig lungtoxicitet inklusive lungödem och andnödssyndrom (ARDS) (se nedan);

• leverskada med ökad hyperbilirubinemi;

• tarmnekros och nekrotiserande kolit.

Risken för CNS-biverkningar är större hos patienter som tidigare fått CNS-behandling i form av cytostatika intratekalt eller via strålning, varför dosen 2 g/m² vid varje dostillfälle ej bör överskridas. Samtidig granulocyttransfusion bör undvikas, då grav respiratorisk insufficiens rapporterats.

Allvarlig och ibland dödlig lungtoxicitet, andnödssyndrom hos vuxna (ARDS) och lungödem har förekommit efter högdosscheman med cytarabin. Andnödssyndrom som snabbt har utvecklats till lungödem och radiologiskt fastställd uttalad kardiomegali har rapporterats efter experimentell behandling med höga doser av cytarabin för behandling av recidiverande leukemi. Risken för lungtoxicitet var starkt kopplad till antalet givna doser.

Perifera motoriska och sensoriska neuropatier efter konsolidering med höga doser cytarabin, daunorubicin och asparaginas har förekommit hos vuxna patienter med akut icke-lymfocytisk leukemi. Patienter som behandlas med höga doser cytarabin ska observeras för neuropati eftersom förändringar i dosregimen kan behövas för att undvika irreversibla neurologiska störningar.

Sällsynta fall av allvarliga hudutslag som leder till deskvamation har rapporterats. Fullständig alopeci är vanligare vid högdosbehandling än vid standardbehandlingsprogram med cytarabin.

När stora intravenösa doser ges snabbt blir patienterna ofta illamående och kan kräkas i flera timmar efter injektionen. Detta besvär har en tendens att vara lindrigare när läkemedlet infunderas (se avsnitt 4.8).

Konventionella dosregimer: Bukömhet (peritonit) och Faeces-Hb-positiv kolit med samtidig neutropeni och trombocytopeni har rapporterats hos patienter som behandlas med konventionella doser av cytarabin i kombination med andra läkemedel. Patienterna har svarat på icke-kirurgisk medicinsk behandling.

Fördröjd progressiv uppåtstigande paralys som resulterat i dödsfall har rapporterats hos barn med AML efter konventionella doser av intratekalt och intravenöst cytarabin i kombination med andra läkemedel.

Neurologiska: Fall av allvarliga neurologiska biverkningar som varierade från huvudvärk till förlamning, koma och strokeliknande episoder har rapporterats, främst hos barn och ungdomar som har fått cytarabin intravenöst i kombination med metotrexat intratekalt (se avsnitt 4.5).

Lever- och/eller njurfunktion: Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion löper större risk för toxicitet i centrala nervsystemet efter högdosbehandling med cytarabin. Använd läkemedlet med försiktighet och om möjligt i reducerade doser till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion.

Pankreatit: Förekomst av akut pankreatit har rapporterats hos patienter som behandlas med cytarabin i kombination med andra läkemedel.

Levande vacciner: Administrering av levande eller försvagade levande vacciner till patienter vars immunförsvar försämrats till följd av behandling med cytostatika, inklusive cytarabin, kan leda till allvarliga eller dödliga infektioner. Vaccination med levande vaccin bör undvikas hos patienter som får cytarabin. Avdödade eller inaktiverade vacciner kan administreras, men svaret på sådana vacciner kan vara förminskat.

Fall av kardiomyopati med dödlig utgång har rapporterats efter i forskningssyfte förhöjda doser av cytarabin och cyklofosfamidbehandling inför benmärgstransplantation (se avsnitt 4.8).

Detta läkemedel innehåller upp till 39 mmol natrium per dos. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

Absorption av oralt givet digoxin kan reduceras vid samtidig kombinationsterapi med cytostatika (inklusive kombinationer med cytarabin). Detta kan möjligen orsakas av en tillfällig påverkan på gastrointestinalkanalens slemhinna.

Cytarabin interagerar med gentamicin. En in vitro studie har visat att cytarabin motverkar aktiviteteten av gentamycin mot Klebsiella pneumoniae.

Begränsad information tyder på att cytarabin kan hämma den antimykotiska effekten av flucytosin.

Metotrexat: Om cytarabin ges intravenöst samtidigt med intratekalt metotrexat kan detta öka risken för allvarliga neurologiska biverkningar som huvudvärk, förlamning, koma och strokeliknande episoder (se avsnitt 4.4).

Graviditet

Det finns inga studier på behandling med cytarabin på gravida kvinnor. Cytarabin är känt för att vara teratogent hos vissa djurslag (se avsnitt 5.3). Användning av läkemedlet hos kvinnor som är eller kan bli gravida ska endast förekomma efter noggrann bedömning av den möjliga nyttan och den möjliga risken för kvinnan och barnet. Kvinnor i fertil ålder ska rådas att undvika att bli gravida.

Normala nyfödda barn till mödrar som exponerats för cytarabin (ensamt eller i kombination med andra läkemedel) under graviditeten, har fötts. Vissa av dessa nyfödda barn var prematura eller hade låg födelsevikt. Vissa av de normala nyfödda barnen följdes upp vid åldrar i spannet om sex veckor till sex års ålder efter avslutad exponering, och visade inte på några avvikelser från normal utveckling. Ett nyfött barn, som ansågs normalt, dog vid 90 dagars ålder av gastroenterit.

Medfödda missbildningar har rapporterats, särskilt där fostret exponerats för systemisk behandling med cytarabin under den första trimestern. Dessa missbildningar inkluderar deformitet av extremiteter och öron.

Det finns rapporter om pancytopeni, leukopeni, anemi, trombocytopeni, ökade IgM-nivåer och hyperpyrexia, sepsis och dödsfall under den neonatala perioden hos nyfödda som exponerats för cytarabin in utero. Vissa av dessa nyfödda barn var även prematura.

Terapeutiska aborter har gjorts hos gravida kvinnor som behandlats med cytarabin. Både normala foster och foster med defekter i form av trisomi C kromosomförändring i chorionvävnaden har rapporterats.

På grund av den potentiella risken för fosterskador bör patienter som är eller kan bli gravida under behandling med cytarabin, upplysas om den potentiella risken för fostret och rådas gällande en pågående graviditet. Riskerna för fostret, som är störst under första trimestern, tycks vara påtagligt reducerade om behandling initieras under den andra eller tredje trimestern. Även om normala nyfödda barn har fötts till patienter som behandlats under alla tre trimestrar av graviditeten, rekommenderas uppföljning av dessa nyfödda barn.

Amning

Det är okänt om cytarabin eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Många läkemedel utsöndras i bröstmjölken och med anledning av den potentiella risken för allvarliga biverkningar hos ammade nyfödda barn beroende på cytarabin, måste ett beslut fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med Cytarabine Pfizer efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Det finns inga rapporter om att behandling med cytarabin kan påverka förmågan att köra bil och/eller använda maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar av cytarabin är dosberoende. Vanligast är gastrointestinala biverkningar. Cytarabin är toxiskt för benmärgen och ger hematologiska biverkningar och immunosuppression som kan leda till allvarliga och ibland även dödliga infektioner, se nedan. Svår och ibland letal CNS-, gastrointestinal och pulmonell toxicitet förekommer. Dessa reaktioner inkluderar toxisk påverkan på hornhinnan, cerebral och cerebellär dysfunktion (vanligtvis reversibel), allvarlig gastrointestinal ulceration, inklusive pneumatosis intestinalis (gas i tarmväggen), vilket kan leda till peritonit, sepsis, leverabcess och lungödem.

De rapporterade biverkningarna listas nedan i enlighet med MedDRA-konventionen om klassificering av organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som: Mycket vanliga (³1/10), vanliga (³1/100, <1/10), mindre vanliga (³1/1 000, <1/100), sällsynta (³1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell över biverkningar
Infektioner och infestationer:
Mycket vanliga	Sepsis, pneumoni, infektiona
Ingen känd frekvens	Cellulit vid injektionsstället
Blodet och lymfsystemet:
Mycket vanliga	Benmärgssvikt, trombocytopeni, anemi, megaloblastisk anemi, leukopeni, minskat antal retikulocyter
Immunsystemet:
Ingen känd frekvens	Anafylaktisk reaktion, allergiskt ödem
Metabolism och nutrition:
Ingen känd frekvens	Minskad aptit
Centrala och perifera nervsystemet:
Sällsynta	Leukoencefalopati, framför allt i samband med intratekal administrering.
Ingen känd frekvens	Neurotoxicitet, neurit, yrsel, huvudvärk, quadriplegi och paralys
Ögon:
Ingen känd frekvens	Konjunktivitb
Hjärtat:
Ingen känd frekvens	Perikardit
Blodkärl:
Mycket vanliga	Vaskulit
Ingen känd frekvens	Tromboflebit
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:
Ingen känd frekvens	Dyspné, orofaryngeal smärta
Magtarmkanalen:
Mycket vanliga	Stomatit, munsår, analsår, analinflammation, diarré, kräkningar, illamående, buksmärta, gastrointestinal blödning
Ingen känd frekvens	Pankreatit, esofagealt sår, esofagit
Lever och gallvägar:
Mycket vanliga	Onormal leverfunktion
Ingen känd frekvens	Gulsot
Hud och subkutan vävnad:
Mycket vanliga	Alopeci, utslag
Vanliga	Hudsår
Ingen känd frekvens	Palmar-plantar erytrodysestesi, urtikaria, pruritus, fräknar, erytem, blödning från hudslemhinnor
Muskuloskeletala systemet och bindväg:
Mycket vanliga	Cytarabinsyndrom, myalgi
Ingen känd frekvens	Artralgi
Njurar och urinvägar:
Ingen känd frekvens	Nedsatt njurfunktion, urinretention
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:
Mycket vanliga	Feber
Ingen känd frekvens	Bröstsmärta, reaktion vid injektionsställetc
Undersökningar:
Mycket vanliga	Onormal benmärgsbiopsi, onormalt blodutstryk, stegrade levertransaminaser
akan vara lindrig, men kan även vara allvarlig, ibland dödlig bkan förekomma med utslag och kan vara hemorragisk med högdosbehandling csmärta och inflammation vid subkutant injektionsställe

Biverkningar som rapporterades i samband med högdosbehandling (se även avsnitt 4.4) listas i följande tabell:

Tabell över biverkningar (högdosbehandling)
Infektioner och infestationer:
Ingen känd frekvens	Leverabscess
Psykiska störningar:
Ingen känd frekvens	Personlighetsförändringa
Centrala och perifera nervsystemet:
Mycket vanliga	Cerebral störning, cerebellär störning, somnolens, ataxi, dysartri, cerebellärt syndrom
Ingen känd frekvens	Koma, kramper, perifer motorisk neuropati, perifer sensorisk neuropati
Ögon:
Mycket vanliga	Hornhinnesjukdom
Hjärtat:
Ingen känd frekvens	Kardiomyopatib
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:
Mycket vanliga	Chocklunga, lungödem
Ingen känd frekvens	Interstitiell lungsjukdom
Magtarmkanalen:
Vanliga	Nekrotiserande kolit
Ingen känd frekvens	Gastrointestinal nekros, gastrointestinalt sår, pneumatosis intestinalis, peritonit
Lever och gallvägar:
Ingen känd frekvens	Leverskada, hyperbilirubinemi
Hud och subkutan vävnad:
Vanliga	Hudexfoliation
aPersonlighetsförändring rapporterades i samband med cerebral och cerebellär dysfunktion. bMed efterföljande dödsfall

Beskrivning av utvalda biverkningar

Blodet och lymfsystemet

Eftersom cytarabin är ett benmärgssuppressivt medel kan anemi, leukopeni, trombocytopeni, megaloblastos och ett minskat antal retikulocyter förväntas som ett resultat av administration av cytarabin. Allvarlighetsgraden för dessa reaktioner är beroende av dos och schema. Cellförändringar i benmärgens morfologi och perifera blodutstryk kan förväntas.

Infektioner och infestationer

Infektioner orsakade av virus, bakterier, svamp, parasiter eller saprofyter, oavsett var i kroppen, kan kopplas till användningen av endast cytarabin eller cytarabin i kombination med andra immunsupprimerande medel efter immunsuppressiva doser som påverkar den cellulära eller humorala immuniteten. Dessa infektioner kan vara lindriga, men de kan även vara allvarliga och ibland dödliga.

Cytarabinsyndromet karaktäriseras av feber, myalgi, bensmärta, ibland bröstsmärta, makulopapulära utslag, konjunktivit och sjukdomskänsla. Den uppkommer vanligtvis 6–12 timmar efter administrering. Kortikosteroider kan ges för att behandla eller förebygga detta syndrom (se avsnitt 4.4).

De gastrointestinala biverkningarna minskar om cytarabin ges som infusion (se avsnitt 4.4).

Lokala glukokortikoider rekommenderas som profylax för hemorragisk konjunktivit.

Hyperuremi kan förekomma sekundärt till lys av neoplastiska celler. Serumnivåer av urinsyra bör monitoreras (se avsnitt 4.4.).

Anafylaxi har rapporterats (se avsnitt 4.4).

Fall av kardiomyopati med påföljande död har rapporterats (se avsnitt 4.4).

En diffus interstitiell pneumonit har rapporterats hos patienter som behandlades med medelhöga doser av cytarabin (1 g/m²) med och utan andra cytostatika (meta-AMSA, daunorubicin, VP-16).

Plötslig andnöd som snabbt har utvecklats till lungödem och kardiomegali som fastställts med röntgen har rapporterats efter behandling med höga doser av cytarabin för behandling av recidiverande leukemi. Dödlig utgång har rapporterats.

Intratekal användning

De mest frekvent rapporterade reaktionerna efter intratekal administrering var illamående, kräkningar och feber. Dessa reaktioner var lindriga och självbegränsande. Paraplegi har rapporterats. Nekrotiserande leukoencefalopati med eller utan kramper har rapporterats, i vissa fall hade patienterna även behandlats med intratekalt metotrexat och/eller hydrokortison, samt strålning av centrala nervsystemet. Isolerad neurotoxicitet har rapporterats. Blindhet förekom hos två patienter som var i remission (behandlingen bestod av systemisk kombinationskemoterapi, profylaktisk strålning av centrala nervsystemet och intratekalt cytarabin).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-/riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Det finns ingen antidot vid överdosering av cytarabin. Doser på 4,5 g/m² via intravenös infusion över en timme var tolfte timme för 12 doser har orsakat en oacceptabel ökning av irreversibel CNS-toxicitet och död. Behandlingen bör avbrytas när benmärgsdepression uppstår.

Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatikum, ATC-kod: L01BC01

Cytarabin (ara-C) är en syntetisk analog till nukleosiden deoxicytidin. Cytarabin är fasspecifikt, hämmar DNA-syntesen och har en cytostatisk eller cytocid verkan på celler och DNA-virus. Ingen korsresistens har påvisats mellan cytarabin och andra cytostatika.

Högdosbehandling med Cytarabine Pfizer används för behandling av leukemi där en relativ cytarabinresistens utvecklats vid normaldos.

Absorption

Efter upptag i leukemicellerna fosforyleras cytarabin till cytarabin-trifosfat. Den kliniska effekten är bättre efter subkutan injektion och kontinuerlig infusion än efter intravenös bolusinjektion.

Distribution

Cytarabin har en proteinbindningsgrad av cirka 15 %, en distributionsvolym av 0,7 liter/kg och ett clearance av cirka 40 ml/min/kg.

Metabolism

Efter intravenös injektion metaboliseras cytarabin till uridinarabinosid främst av hepatiska, gastrointestinala och leukocytdeaminaser. Halveringstiden i plasma är cirka 1,5 timma. Eftersom cytarabin metaboliseras snabbt, tolereras högre totaldoser vid snabb intravenös injektion än vid infusion.

Eliminering

Av en administrerad dos utsöndras 5-8 % i oförändrad form och 90-95 % som inaktiva metaboliter via urinen.

Cytarabin passerar endast i ringa omfattning blod-/hjärnbarriären vid normal dos, varför intratekal administrering bör tillämpas vid profylax och behandling av CNS-leukemi. Intratekal tillförsel av cytarabin ger mycket låga plasmanivåer. På grund av låg cytarabindeaminasaktivitet i cerebrospinalvätskan har cytarabin en halveringstid av 3-3,5 timmar vid elimination från CNS.

Den viktigaste dosbegränsande toxiciteten av cytarabin som observerades i alla undersökta djurslag var myelosuppression, manifesterad som megaloblastos, retikulocytopeni, leukopeni, trombocytopeni och anemi. Andra målorgan inkluderar lever, njure och hjärna. Omfattande kromosomskador, inkluderande kromatoidbrott har orsakats av cytarabin och malign transformation i cellkulturer från gnagare har rapporterats. Cytarabin är embryotoxisk och teratogen och orsakar peri- och postnatal toxicitet i olika djurslag. Inga specifika fertilitetsstudier har rapporterats, dock har spermieförändringar observerats i mus efter behandling med cytarabin.

20 mg/ml: 1 ml innehåller natriumklorid 6,8 mg, saltsyra q.s., natriumhydroxid q.s. och vatten för injektionsvätskor.

100 mg/ml: 1 ml innehåller saltsyra q.s., natriumhydroxid q.s. och vatten för injektionsvätskor.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

Inkompatibilitet med: heparin, insulin, metotrexat, 5-flourouracil, nafcillin, oxacillin, penicillin G, metyl-prednisolonsuccinat.

18 månader.

Ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är användningstid och förvaringsvillkor före administrering användarens ansvar. och ska normalt inte vara mer än 24 timmar vid 2 ºC-8 ºC, om inte spädning har ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Oöppnad förpackning: Förvaras vid 15 ºC-25 ˚C. Förvaras i ytterkartong, ljuskänsligt. Efter tillsättning till infusionsvätska: (se avsnitt 6.3).

20 mg/ml: 1x5 ml, 5x5 ml, 10x5 ml och 1x25 ml i polypropenflaskor.

100 mg/ml: 1x10 ml, 10x10 ml, 1x20 ml och 10x20 ml i polypropenflaskor.

Cytarabine Pfizer kan spädas med sterilt vatten, glukos 50 mg/ml och natriumklorid 9 mg/ml.

För infusion spädes Cytarabine Pfizer i natriumklorid 9 mg/ml eller glukos 50 mg/ml. Lämpligen används infusionslösning med slutet överföringssystem. Koncentrationen får dock ej överstiga 50 mg/ml.

Varje flaska bör granskas före användning. Skulle urkristallisering av substans ha inträffat på grund av för kall förvaring, upplöses denna genom uppvärmning till 55 ˚C och skakning. Därefter får lösningen svalna till kroppstemperatur. Användes därefter omedelbart.

Beträffande administreringsteknik och hanteringsföreskrifter hänvisas till Arbetsmiljöverkets gällande föreskrifter om cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt.

Kommer cytarabin i kontakt med hud, skölj med stora mängder vatten och tvätta sedan noggrant med tvål och vatten. Vid kontakt med ögonen, skölj mycket noga med stora mängder vatten. Uppsök omedelbart ögonläkare.

Cytarabine Pfizer är ej vävnadsirriterande, varför extravasal injektion ej behöver åtgärdas.

Pfizer AB

191 90 Sollentuna

20 mg/ml: 12659.

100 mg/ml: 12660.

1995-04-12/2010-04-12

2014-10-24