Information för alternativet: Daonil 3,5 Mg Tablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Daonil 3,5 Mg Tablett
2. Daonil 1,75 Mg Tablett

Produktresumé

Daonil 3,5 mg tabletter

En tablett innehåller: glibenklamid 3,5 mg.

Hjälpämne: laktosmonohydrat 123,2 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Tablett.

Daonil 3,5 mg; Tabletterna är vita, runda (8,0 mm* 8,0 mm), skårade och märkta med LAF.

Tabletten kan delas i två lika stora delar.

Icke insulinberoende diabetes mellitus (typ 2), där enbart kostbehandling, viktreduktion och motion ej medför tillfredsställande blodglukoskontroll.

Det är viktigt att avvakta effekt av kostbehandling innan tablettbehandling påbörjas. Doseringen av Daonil styrs av önskade blodglukosnivåer och administrering av lägsta effektiva dos ska eftersträvas. Behovet av glibenklamid kan minska under behandlingen och för att undvika hypoglykemi kan dosreduktion eller avbrott i behandlingen övervägas. Individuell dosering är av största vikt för att undvika hypoglykemi. Tabletterna ska alltid intas strax före eller i samband med måltid.

Om en dos glöms bort, ska detta ej rättas till genom att ta en högre dos senare.

Nyinställning: Initialt 1,75 mg till frukostmålet. Vid behov ökas dosen med 1,75 mg i 1-2 månaders intervall tills god inställning uppnåtts. Normalt dosområde 1,75 mg-10,5 mg. I undantagsfall kan det vara motiverat att öka dosen till 14 mg för att uppnå klinisk effekt. Vid dagsdoser över 7 mg ska resterande dos tas till middagsmålet (kvällsmålet), exempelvis 7 mg till frukostmålet och 1,75 mg-3,5 mg till middagsmålet (kvällsmålet).

Omställning från andra perorala antidiabetika: Vid omställning till Daonil ska hänsyn tas till styrkan och halveringstiden för det föregående preparatet. Ett avbrott i medicineringen kan i vissa fall behövas för att minimera risken för hypoglykemiska reaktioner på grund av additiv effekt.

Börja behandlingen med 1,75 mg-3,5 mg dagen efter det att föregående preparat utsatts, för att minimera risken för hypoglykemi orsakad av dubbel effekt. Vid behov ökas dosen stegvis med 1,75 mg tills god inställning uppnåtts.

Kombinationsbehandling: Erhålls otillfredsställande effekt med Daonil kan kombinationsbehandling med exempelvis metformin övervägas.

Akuta symtom på metabolisk dekompensation vid t ex infektioner eller gangrän. Insulinberoende typ 1-diabetes. Vid behandling av diabetesketoacidos, diabetesprekoma eller diabeteskoma. Allvarlig lever- eller njurinsufficiens. Malnutrition. Överkänslighet mot glibenklamid eller något av de övriga innehållsämnena. Samtidig behandling med bosentan (se avsnitt 4.5 Interaktioner).

Behandling med Daonil kräver regelbundna mätningar av glukosnivåerna i blodet.

Eftersom huvudmetaboliten har en viss blodglukossänkande effekt bör försiktighet iakttas vid nedsatt njurfunktion. Daonil bör användas med försiktighet till äldre patienter som kan vara mer känsliga för hypoglykemi. Symtom på hypoglykemi kan även vara svårare att identifiera hos äldre, varför doseringen för dessa patienter bör hållas så låg som möjligt. Patienter med minskad näringstillförsel och patienter med cerebral arterioskleros löper större risk för hypoglykemiska reaktioner, vilka ibland kan vara långvariga.

Om långtidsterapi med kortikosteroider planeras, bör omställning till insulin övervägas. Detta gäller även vid olycksfall, svåra infektionstillstånd, kardiovaskulära lesioner samt vid operationer då blodglukosregleringen kan försämras.

Patienten bör informeras om risken för hypoglykemi vid oregelbundet födointag. Uppkommen hypoglykemi kan ha ett mycket långdraget förlopp som ofta fordrar sjukhusvistelse. Om riskfaktorer för hypoglykemi föreligger kan det bli aktuellt att justera dosen glibenklamid alternativt ändra rådande behandlingsterapi. Dosjustering alternativt ändring av terapin kan även bli aktuellt vid samtidig sjukdom eller vid livsstilsförändringar. Svåra eller långvariga episoder av hypoglykemi ska alltid behandlas av läkare. Trots initialt effektiv behandling kan hypoglykemi återkomma. Patienter måste hållas under noggrann observation.

Epidemiologiska studier tyder på att administreringen av glibenklamid kan vara associerat med en ökad risk för kardiovaskulär mortalitet, jämfört med behandling med metformin eller gliclazid. Denna risk har framförallt observerats hos patienter med redan känd hjärtsjukdom.

Behandling med sulfonureid hos patienter med G6PD-brist kan leda till hemolytisk anemi, försiktighet ska därför iakttas vid behandling av patienter med G6PD-brist och alternativ behandling bör övervägas.

Patienter allergiska mot andra sulfonamidderivat kan utveckla allergiska reaktioner även mot glibenklamid.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Glibenklamid metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och i lägre grad av CYP3A4. Detta bör tas i beaktning när glibenklamid ges samtidigt med inducerare eller hämmare av
CYP2C9 och CYP3A4, några exempel ges nedan.

Följande kombination ska undvikas:

Bosentan

Samtidig administrering av bosentan (inducerar CYP3A4 och CYP2C9) 125 mg två gånger dagligen och glibenklamid minskade plasmakoncentrationen av glibenklamid med 40 % vilket minskade den hypoglykemiska effekten. Koncentrationen av bosentan minskade samtidigt med 29 %. En ökad incidens av förhöjda aminotransferaser observerades även, vilket skulle kunna förklaras av att bägge substanserna hämmar gallsaltutförselpumpen, vilket leder till intracellulär ackumulation av cytotoxiska gallsalter. Denna kombination ska därför undvikas (se avsnitt 4.3 Kontraindikationer).

Effekten av följande läkemedel kan påverkas av glibenklamid:

Ciklosporin

Ciklosporin metaboliseras av CYP3A4. Glibenklamid är en svag hämmare av CYP3A4.Glibenklamid kan därför öka plasmakoncentrationen av ciklosporinvilket potentiellt kan leda till ökad toxicitet av ciklosporin. Plasmakoncentrationen av ciklosporin ökade med drygt 50% efter insättning av glibenklamid på sex patienter. Vid samtidig behandling med de två medlen bör därför ciklosporinkoncentrationen följas noggrant och vid behov dosjusteras.

Effekten av glibenklamid kan påverkas av följande läkemedel:

Amiodaron
Amiodaron och/eller dess metabolit desetylamiodaron hämmar bland annat CYP1A1, CYP1A2, CYP3A4 och CYP2C9, CYP2D6 och P-glykoprotein kan därför förstärka glibenklamids blodglukossänkande effekt vilket kan resultera i hypoglykemi. Beroende på amiodarons långa halveringstid kan risken för läkemedelsinteraktion kvarstå flera månader efter utsättning av amiodaron.

Rifampicin

Rifampicin inducerar CYP3A4 och CYP2C9. I en studie av 20 diabetiker, som var väl inställda på glibenklamid, försämrades inställningen efter insättning av rifampicin sannolikt p g a inducerad metabolism. Vid eventuell samtidig behandling krävs noggrann blodsockerkontroll och eventuell dosökning av glibenklamid.

Sulfametoxazol + trimetoprim

Sulfametoxazol ochtrimetoprim hämmar CYP2C9.Hypoglykemi har rapporterats hos patienter behandlade med olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) när de fått trimetoprim+sulfametoxazol. Interaktionsstudier på relevant patientgrupp visar att trimetoprim+sulfametoxazol ej interagerar farmakokinetiskt med glibenklamid.

Klaritromycin

Klaritromycin hämmar CYP3A4. Klaritromycin kan förstärka glibenklamids blodglukossänkande effekt vilket kan resultera i hypoglykemi.

ACE-hämmare

Samtidig behandling med ACE-hämmare och antidiabetika kan leda till förstärkt hypoglykemisk effekt med risk för hypoglykemi. Denna effekt är mest uttalad i början av behandlingen samt hos patienter med nedsatt njurfunktion vilket visar på en farmakodynamisk interaktion.

Den kliniska betydelsen av följande kombinationer är ännu ej fastställd:

Beta-receptorblockerande medel

Propranolol kan eventuellt förstärka den hypoglykemiska effekten av sulfonureider när leverns glukogenförråd ej kan mobiliseras t ex vid dålig nutrition eller fasta. Gäller troligen även övriga beta-receptorblockerande medel, dock i mindre grad för selektiva beta-1-blockerare. Subjektiva varningstecken på hypoglykemi kan dessutom döljas under beta-blockad.

Salicylsyraderivat

Salicylika anses kunna potentiera den hypoglykemiska effekten av sulfonureidpreparat. Mekanismen är oklar.

Cimetidin

Cimetidin minskar clearance av glibenklamid med måttligt förhöjda plasmakoncentrationer som följd. Paradoxalt försämras den orala glukostoleransen och plasmainsulinsvaret stegras.

Ciprofloxacin

I en experimentell studie befanns plasmakoncentrationen av glibenklamid öka med 30-40% vid samtidig administrering av ciprofloxacin utan samtidig effekt på blodglukos. I ett par opublicerade fallrapporter har misstankar framkommit att ciprofloxacin skulle kunna potentiera effekten av glibenklamid.

Flukonazol

Flukonazol hämmar metabolismen av glibenklamid med ca 30% hos friska försökspersoner.

Alkohol

Alkoholintag, akut eller kroniskt, kan oförutsägbart både förstärka och försvaga den blodglukossänkande effekten av glibenklamid.

Kumarinderivat

Glibenklamid kan antingen förstärka eller försvaga effekten av kumarinderivat.

Grundat på erfarenheter med glibenklamid och andra sulfonureider kan följande interaktioner också nämnas

Potentiering av den blodsockersänkande effekten och därmed i vissa fall förekomst av hypoglykemi kan inträffa när följande läkemedel administreras samtidigt, t ex:

- fenylbutazon, azapropazon, oxifenbutazon,

insulin och perorala antidiabetika,

para-aminosalicylsyra,

- anabola steroider och manliga könshormoner,

- kloramfenikol, sulfonamider, tetracykliner, kinolonantibiotika och fenfluramin

- fibrater,

- fluoxetin, MAO-hämmare,

- probenicid, sulfinpyrazon

- sympatikolytika såsom guanetidin,

- cyclofosfamid,och ifosfamid,

- mikonazol,

pentoxifyllin

tritoqualin

En minskning av den blodsockersänkande effekten och därmed en höjning av blodsockernivån kan inträffa då glibenklamid administreras samtidigt med läkemedel som innehåller t ex följande substanser:

- acetazolamid,

- barbiturater,

- glukokortikoider

- östrogener och progestogener,

- diuretika,

- tyreomimetika,

- fentiazinderivat,

- sympatomimetika,

- nikotinsyra,

- laxantia,

- fenytoin, diazoxid,

- glukagon,

H2-antagonister, betablockerare, klonidin och reserpin kan leda till antingen en potentiering eller reduktion av den blodsockersänkande effekten.

Under inverkan av sympatikolytika såsom betablockerare, klonidin och reserpin, kan symtom på adrenerg motregulation av hypoglykemin reduceras eller utebli.

Kolesevelam binder till glibenklamid i mag-tarmkanalen vilket reducerar dess absorption och resulterar i en lägre systemisk exponering. När glibenklamid administrerades minst 4 timmar före kolesevelam observerades ingen interaktion. Glibenklamid ska därför administreras minst 4 timmar före kolesevelam.

Graviditet

Sulfonureider kan passera över till fostret och ge upphov till neonatal hypoglykemi. Under graviditet ska därför dessa inte ges utan ersättas med insulin. Patienter som planerar graviditet ska informera sin läkare.

Amning

Uppgifter om glibenklamid passerar över i modersmjölk är otillräckliga för att bedöma risken för barnet. Då andra sulfonylureaderivat passerar över i modersmjölk och det finns en risk för hypoglykemi hos barnet ska glibenklamid ej användas av ammande mödrar. Om nödvändigt bör patienten ställas om på insulin, eller sluta att amma.

Reaktionsförmåga och synskärpa kan tillfälligtvis försämras på grund av hypo- eller hyperglykemi, speciellt initialt, vid ändrad dosering eller oregelbundet tablettintag. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning eller precisionsbetonat arbete.

Hos ca 2 % av patienterna som behandlas med Daonil uppträder biverkningar.

Frekvenserna i tabellen nedan definieras enligt följande: Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), Mycket sällsynta (<1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet	Sällsynta: Mild till svår trombocytopeni (som t ex yttrar sig som purpura), agranulocytos, pancytopeni. Ingen känd frekvens: Hemolytisk anemi
Endokrina systemet	Mindre vanliga: Hypoglykemi, ibland långvarig och till och med livshotande. Den kliniska bilden av en allvarlig hypoglykemisk attack kan likna stroke.
Blodkärl	Sällsynta: Allergisk vaskulit som kan vara livshotande.
Magtarmkanalen	Vanliga: Illamående, kräkningar. Ingen känd frekvens: Tryck- eller mättnadskänsla i epigastriet, buksmärtor, diarré
Lever och gallvägar	Sällsynta: Hepatocellulär och/eller kolestatisk ikterus. Ingen känd frekvens: Hepatit.
Immunsystemet	Ingen känd frekvens: Överkänslighetsreaktion, allergiska eller pseudoallergiska reaktioner.
Hud och subkutan vävnad	Mindre vanliga: Exantem, urtikaria. Sällsynta: Fotosensibilisering. Ingen känd frekvens: Klåda, bullösa reaktioner, erythema multiforme, exfoliativ dermatit.
Undersökningar	Ingen känd frekvens: Viktökning, leverenzymstegring, sänkning av serumkreatinin, sänkning av natriumkoncentrationen i serum
Ögon	Ingen känd frekvens: Övergående synnedsättning

Beskrivning av utvalda biverkningar

Milda former av urtikaria har i enstaka fall utvecklas till mer allvarliga och även livshotande tillstånd med dyspné och blodtrycksfall. Vid urtikaria ska därför läkare kontaktas omgående.

Potentiellt livshotande förändringar i blodbilden kan förekomma. Dessa reaktioner är i regel reversibla och upphör när behandlingen avslutas.

Enstaka fall av tryck- eller mättnadskänsla i epigastriet, buksmärtor och diarré har rapporterats. Dessa symtom avtar ofta vid fortsatt användning vilket sällan gör det nödvändigt att avbryta behandlingen.

Hepatit och/eller kolestas och ikterus har rapporterats hos enstaka patienter behandlade med Daonil. Tillstånden, som kan leda till livshotande leversvikt, kan gå tillbaka när behandlingen med Daonil upphör.

På grund av ändring i blodglukosnivåerna kan en övergående synnedsättning inträffa initialt.

Toxicitet

Redan enstaka tabletter av glibenklamid till småbarn gav hypoglykemi. 10-15 mg till 2-åring gav mycket allvarlig intoxikation med sequelae. 5-10 mg till åldring (ej diabetiker) gav allvarlig till mycket allvarlig intoxikation medan 15 mg till vuxen gav mycket allvarlig intoxikation med sequelae.

Symtom

Huvudrisken vid såväl akut överdosering som vid långvarig behandling med för hög dos glibenklamid är hypoglykemi som kan debutera efter latens (24-48 timmar), bli långvarig och vara recidiverande. Irritabilitet, huvudvärk, hungerkänslor, svettningar, blekhet, tremor, parestesier, oro, förvirring, ataxi, alla grader av medvetandesänkning, kramper. I allvarliga fall risk för hjärnödem. Takykardi, ibland bradykardi och arytmier, hypo- eller hypertension. Andningspåverkan. Acidos, eventuellt elektrolytrubbningar, leverpåverkan. Illamående, kräkningar, buksmärtor. Överkänslighetsreaktioner.

Stora överdoseringar och allvarliga reaktioner med symtom såsom medvetslöshet eller andra allvarliga neurologiska symtom kräver omedelbar behandling och sjukhusvistelse.

Behandling

Vid överdosering ska läkare kontaktas omedelbart och patienten ska övervakas tills denna bedöms vara utom fara. Hypoglykemi och dess kliniska symtom kan återkomma efter att patienten initialt återhämtat sig. Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid lindriga symtom snabbresorberat kolhydrat per os. Vid mer uttalade symtom ges alltid glukos i.v. som bolusdos, eventuellt upprepat. Glukagon administrerat i.v, s.c eller i.m kan vara ett alternativ till vuxna. Därefter kolhydratrik kost och täta blodsockerkontroller under minst 24 timmar. Vid behov kontinuerlig infusion av glukos i lägre koncentration för att undvika återkommande hypoglykemi (risken kan kvarstå i flera dagar). Oktreotid kan ges för att minska behovet av glukos och förkorta behandlingstiden. Vid kramper ges diazepam. Symtomatisk terapi i övrigt.

Glukosdosen måste justeras noggrant, särskilt då spädbarn och yngre barn behandlas, för att minska risken för hyperglykemi. Monitorering av blodglukoshalten är nödvändigt.

Farmakoterapeutisk grupp: Peroralt antidiabetesmedel, sulfonureid

ATC-kod: A10BB01

Daonil innehåller glibenklamid, som är en sulfonureid. Glibenklamid sänker blodglukoshalten genom att öka beta-cellernas känslighet för glukos, vilket ger en ökad insulinfrisättning. Glibenklamid förbättrar möjligen även det perifera utnyttjandet av frisatt insulin. Glibenklamid föreligger i mikrokristallin form, vilket medför i det närmaste fullständig biotillgänglighet. Samtidigt födointag påverkar ej absorptionen.

Efter en morgondos av glibenklamid - i samband med måltid - ökar insulinfrisättningen efter

½-1 timme och efter varje måltid erhålles ett markant insulinsvar. Den blodglukossänkande effekten varar hela dygnet.

Glibenklamid binds till plasmaproteiner till ca 99%. Halveringstiden i plasma är 2-3 timmar. Dock är effektdurationen ej korrelerad till halveringstiden. Glibenklamid metaboliseras fullständigt, huvudsakligen genom hydroxylering av cyklohexylringen. Huvudmetaboliten har en viss blodglukossänkande effekt, som saknar klinisk betydelse vid normal njurfunktion. Metaboliterna utsöndras med faeces och urin i förhållandet 1:1.

Glibenklamid metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och i lägre grad av CYP3A4. Detta bör tas i beaktning när glibenklamid ges samtidigt med inducerare eller hämmare av
CYP2C9 och CYP3A4.

Toxicitetsstudier på råttor under graviditet och laktation har visat en deformation av yttre extremiteter hos avkomman efter administrering av höga doser glibenklamid.

Laktosmonohydrat, krospovidon, povidon, makrogolstearat, mikrokristallin cellulosa, magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Daonil kan dosdispenseras på apotek. Hållbarheten är då 6 månader.

Förvaras vid högst 25^oC.

3,5 mg: Blister 100 tabletter.

Glasburk 100 och 500 (för sjukhusbruk) tabletter.

Inga särskilda anvisningar.

Sanofi AB, Box 30052, 104 25 Stockholm

3,5 mg: 10104

1984-06-20 / 2009-07-01

2016-11-11