Produktresumé

Desmurin 60 mikrogram sublinguala resoribletter

Desmurin 120 mikrogram sublinguala resoribletter

Desmurin 240 mikrogram sublinguala resoribletter

Desmurin 60 mikrogram:

Varje sublingual resoriblett innehåller 60 mikrogram desmopressin (fri bas) som desmopressinacetat (cirka 67 mikrogram).

Desmurin 120 mikrogram:

Varje sublingual resoriblett innehåller 120 mikrogram desmopressin (fri bas) som desmopressinacetat (cirka 135 mikrogram).

Desmurin 240 mikrogram:

Varje sublingual resoriblett innehåller 240 mikrogram desmopressin (fri bas) som desmopressinacetat (cirka 270 mikrogram).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Sublingual resoriblett

Desmurin 60 mikrogram sublinguala resoribletter: Vit, 6 mm rund bikonvex, sublingual resoriblett präglad med en ovalfördjupning på ena sidan.

Desmurin 120 mikrogram sublinguala resoribletter: Vit, 6 mm rund bikonvex, sublingual resoriblett präglad med två ovalfördjupningar på ena sidan.

Desmurin 240 mikrogram sublinguala resoribletter: Vit, 6 mm rund bikonvex, sublingual resoriblett präglad med tre ovalfördjupningar på ena sidan.

Central diabetes insipidus.

Primär nattlig enures (fr.o.m. 6 års ålder) när enureslarm inte givit önskad effekt hos patienter med normal förmåga att koncentrera urin.

Symtomatisk behandling av nocturi hos vuxna, förenad med nattlig polyuri, dvs en nattlig urinproduktion som överstiger funktionell blåskapacitet.

Allmänt

Administreringssätt:

Desmurin sublingual resoriblett läggs under tungan där den löses upp.

Resoribletten behöver inte tas tillsammans med vatten.

Födointag

Födointag kan försämra den antidiuretiska effekten vid låga doser desmopressin (se avsnitt 4.5).

Om tecken på vattenretention och/eller hyponatremi (huvudvärk, illamående/kräkningar, viktökning och, i svåra fall, krampanfall) uppkommer, ska behandlingen avbrytas tills patienten är helt återställd. När behandlingen återupptas ska en strikt vätskerestriktion tillämpas (se avsnitt 4.4).

Om den förväntade kliniska effekten inte uppnåtts efter 4 veckors dostitrering, ska behandlingen avbrytas.

Central diabetes insipidus.

En lämplig initialdos för barn och vuxna är 60 mikrogram sublingualt 3 gånger dagligen. Dosen anpassas sedan efter patientens svar. Klinisk erfarenhet har visat att den dygnsdosen varierar mellan 120 mikrogram och 720 mikrogram sublingualt. För flertalet patienter är underhållsdosen 60 mikrogram till 120 mikrogram sublingualt 3 gånger dagligen. Om tecken på vattenretention/hyponatremi uppkommer ska behandlingen avbrytas och dosen justeras.

Primär nattlig enures

En lämplig initialdos är 120 mikrogram sublingualt till natten hos barn > 6 år. Dosen kan ökas till 240 mikrogram sublingualt om den lägre dosen inte är tillräckligt effektiv. Vätskerestriktion ska iakttas. Om tecken eller symtom på vattenretention och/eller hyponatremi uppkommer ska behandlingen avbrytas tills patienten är helt återställd. Strikt vätskerestriktion krävs när behandlingen återupptas, se avsnitt 4.4. Behovet av fortsatt behandling bör omvärderas efter tre månader och efter minst en veckas behandlingsuppehåll.

Nocturi

För att fastställa nattlig polyuri bör nocturipatienter under minst två dygn före behandlingsstart registrera tid och volym för varje miktion i ett schema. En nattlig urinproduktion som överstiger funktionell blåskapacitet eller överstiger 1/3 av urinvolymen per dygn betraktas som nattlig polyuri.

Rekommenderad initialdos är 60 mikrogram sublingualt till natten. Om denna dos inte är tillräckligt effektiv kan dosen ökas efter en vecka till 120 mikrogram sublingualt och därefter till 240 mikrogram sublingualt genom veckovis dosökning. Vätskerestriktion ska iakttas.

Behandling bör inte initieras hos äldre patienter (65 år och äldre). Om behandling av sådana patienter övervägs måste serumnatrium mätas innan behandlingen påbörjas och även efter 3 dagars behandling. Detta gäller även vid eventuell ökning av dosen och vid andra tidpunkter under behandlingen då behandlande läkare anser det vara nödvändigt. Se avsnitt 4.4.

Om tecken eller symtom på vattenretention och/eller hyponatremi uppstår ska behandlingen avbrytas tills patienten är helt återställd. Strikt vätskerestriktion krävs när behandlingen återupptas, se avsnitt 4.4.

Om tillräcklig klinisk effekt inte uppnåtts inom 4 veckor med veckovis dostitrering, ska behandlingen avbrytas.

Pediatrisk population
Desmurin sublinguala resoribletter är indicerade för central diabetes insipidus och primär nattlig enures (se avsnitt 5.1 samt indikationsspecifik information ovan). Dosrekommendationerna är desamma som för vuxna.

Särskilda populationer

Äldre
Behandling av nocturi bör inte initieras till patienter > 65 år (se doseringsavsnittet ovan).

Nedsatt njurfunktion. Se avsnitt 4.3.

Nedsatt leverfunktion. Se avsnitt 4.5.

Administreringssätt
Desmurin sublingual resoriblett placeras under tungan. Den löses upp utan vatten.

Habituell eller psykogent betingad polydipsi (dygnsurinvolym över 40 ml/kg), känd eller misstänkt hjärtinsufficiens och andra tillstånd som kräver behandling med diuretika, måttlig till svår njurinsufficiens (kreatininclearance mindre än 50 ml/min), syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH), känd hyponatremi.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 (innehåller fiskgelatin).

Hos patienter med trängningar/trängningsinkontinens, organiska orsaker till ökad miktionsfrekvens eller nocturi (t.ex. godartad prostatahyperplasi, urinvägsinfektioner, blåssten/tumör), polydipsi eller dåligt inställd diabetes mellitus ska den specifika orsaken till besvären primärt åtgärdas.

Vid behandling av primär nattlig enures och nocturi, ska vätskeintaget begränsas till minsta möjliga under perioden 1 timme före dosen vid sänggåendet till minst 8 timmar efter administrering. Utan samtidig minskning av vätskeintaget kan behandlingen leda till vattenretention och/eller hyponatremi med eller utan varningstecken och symtom (huvudvärk, illamående/kräkningar, viktökning och i allvarliga fall krampanfall).

Alla patienter eller deras vårdgivare ska erhålla noggranna instruktioner rörande vätskerestriktion.

Vid kliniska prövningar var incidensen av hyponatremi högre hos patienter över 65 år. Därför bör behandling inte sättas in hos äldre patienter, i synnerhet inte hos de som lider av andra tillstånd som kan öka deras risk för vätske- eller elektrolytrubbningar.

Äldre patienter, patienter med låga serum-natriumnivåer och patienter med en hög dygnsurinvolym (över 2,8 till 3 liter) kan löpa högre risk för hyponatremi.

Försiktighetsåtgärder för att undvika hyponatremi, inklusive noga observation av vätskeretention och frekvent kontroll av serum-natrium, måste vidtas i följande fall;

• samtidig behandling med läkemedel som är kända för att framkalla syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH), t.ex. tricykliska antidepressiva, SSRI, klorpromazin och karbamazepin.

• samtidig behandling med NSAID.

Försiktighet måste iakttas hos patienter med ökad risk för förhöjt intrakraniellt tryck.

Behandling med desmopressin bör avbrytas vid akut sjukdom med rubbad vätske- och/eller elektrolytbalans, t.ex. systemiska infektioner, feber och gastroenterit.

Substanser som är kända för att inducera störd ADH-sekretion, t ex tricykliska antidepressiva, SSRI, klorpromazin och karbamazepin, liksom antidiabetika av sulfonureidgruppen, särskilt klorpropamid, kan orsaka en additiv antidiuretisk effekt med ökad risk för vätskeretention. Se avsnitt 4.4.

NSAID-preparat kan framkalla vätskeretention/hyponatremi. Se avsnitt 4.4.

Samtidig behandling med loperamid kan resultera i en trefaldig ökning av plasmakoncentrationerna av desmopressin, vilket kan leda till en ökad risk för vätskeretention och/eller hyponatremi.

Andra läkemedel som ger en långsammare tarmpassage kan ha samma effekt. Detta har dock inte undersökts.

Samtidig behandling med dimetikon kan resultera i en minskad absorption av desmopressin.

Det är inte sannolikt att desmopressin skulle interagera med läkemedel som påverkar den hepatiska metabolismen, eftersom desmopressin inte uppvisade signifikant levermetabolism vid studier in vitro med mikrosomer från människa. Formella interaktionsstudier in vivo har emellertid inte genomförts.

Samtidigt intag av föda har inte studerats med Desmurin munsönderfallande resoribletter. Följande studier har dock genomförts med desmopressin resoribletter.

En standardiserad måltid med 27 % som förtärdes samtidigt med, eller 1,5 timmar före, en desmopressinresoriblett minskade absorptionshastighet och absorptionsgrad med cirka 40 %. Ingen signifikant effekt observerades beträffande farmakodynamiken (urinproduktion eller osmolalitet). Det kan inte uteslutas att vissa patienter kan uppleva en reducerad antidiuretisk effekt vid samtidigt födointag.

Fertilitet
Inga fertilitetsstudier har genomförts.

Graviditet
Data från ett begränsat antal (n=53) gravida kvinnor som behandlats för diabetes insipidus, samt data från ett begränsat antal (n=54) gravida kvinnor med von Willebrands sjukdom, visar inga skadliga effekter av desmopressin på graviditeten eller på fostret/det nyfödda barnet. Inga andra relevanta epidemiologiska data är tillgängliga. Djurstudier påvisar varken direkta eller indirekta skadliga effekter avseende graviditet, embryonal/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling.
Desmurin sublinguala resoribletter ska förskrivas med försiktighet till gravida kvinnor.

Amning

Resultat från analyser av modersmjölk från mödrar, som fått höga doser desmopressin (300 micrograms intranasalt), visar att desmopressin passerar över i modersmjölk. Mängden desmopressin som kan överföras till barnet är dock låg, och sannolikt lägre än de mängder som krävs för att påverka diuresen. Inga studier av potentiell ackumulation i modersmjölk vid upprepad dosering har genomförts.

Desmurin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att köra bil eller använda maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Den allvarligaste biverkningen av desmopressin är hyponatremi; se nedan under "Beskrivning av utvalda biverkningar".

Hos vuxna var huvudvärk (12 %) den biverkning som rapporterades oftast. Andra vanliga biverkningar var hyponatremi (6 %), yrsel (3 %), hypertoni (2 %) och gastrointestinala besvär (< 1 %). Anafylaktiska reaktioner har inte observerats i kliniska studier men spontana rapporter har erhållits.

Hos barn var huvudvärk (1 %) den biverkning som rapporterades oftast. Mindre vanliga var psykiska besvär (< 1 %) som vanligen minskade efter avslutad behandling och gastrointestinala besvär (< 1 %). Anafylaktiska reaktioner har observerades inte i kliniska studier men spontana rapporter har erhållits.

Lista över biverkningar

Vuxna
Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska studier med oralt desmopressin utförda hos vuxna vid behandling av nocturi (N=1557) kombinerat med rapporter efter marknadsföringen för alla indikationer för vuxna (inklusive central diabetes insipidus). Reaktioner endast rapporterade efter marknadsföringen har lagts till i kolumnen "ingen känd frekvens".

MedDRA Organsystem	Mycket vanliga (≥1/10)	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Immunsystemet					Anafylaktisk reaktion
Metabolism och nutrition		Hyponatremi*			Uttorkning** Hypernatremi**
Psykiska störningar			Insomni	Förvirringstillstånd*
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk*	Yrsel*	Somnolens Parestesier		Krampanfall* Asteni** Koma*
Ögon			Synstörningar
Öron och balansorgan			Yrsel*
Hjärta			Palpitationer
Blodkärl		Hypertension	Ortostatisk hypotension
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum			Dyspné
Magtarmkanalen		Illamående* Buksmärta* Diarré Förstoppning Kräkningar*	Dyspepsi Flatulens, uppsvälldhet och utspändhet
Hud och subkutan vävnad			Svettningar Pruritus Utslag Urtikaria	Allergisk dermatit
Muskuloskeletala systemet och bindväv			Muskelspasmer Myalgi
Njurar och urinvägar		Symtom från urinblåsa och urinrör
Allmänna symtom och/eller symtom vid administererings-stället		Ödem Trötthet	Sjukdomskänsla* Bröstsmärta Influensa-liknande symtom
Undersökningar			Viktökning* Ökning av leverenzymer Hypokalemi

* Hyponatremi kan orsaka huvudvärk, buksmärtor, illamående, kräkningar, viktökning, yrsel, förvirring, sjukdomskänsla, yrsel och, i svåra fall, krampanfall och koma.
** Endast observerat vid central diabetes insipidus

Pediatrisk population

Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska studier med oralt desmopressin utförda hos barn och ungdomar vid behandling av primär nattlig enures (N=1923). Reaktioner endast rapporterade efter marknadsföringen har lagts till i kolumnen "ingen känd frekvens".

MedDRA Organsystem	Vanliga (≥1/100, <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Immunsystemet				Anafylaktisk reaktion
Metabolism och nutrition				Hyponatremi*
Psykiska störningar		Emotionell labilitet** Aggression***	Ångestsymtom Mardrömmar**** Humörsvängningar****	Onormalt beteende Emotionella störningar Depression Hallucinationer Insomni
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk*		Somnolens	Uppmärksamhetsstörning Psykomotorisk hyperaktivitet Krampanfall*
Blodkärl			Hypertension
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum				Näsblod
Magtarmkanalen		Buksmärta* Illamående * Kräkningar * Diarré *
Hud och subkutan vävnad				Utslag Allergisk dermatit Svettningar Urtikaria
Njurar och urinvägar		Symtom från urinblåsa och urinrör
Allmänna symtom och/eller symtom vid administererings-stället		Perifert ödem Trötthet	Irritation

*Hyponatremikan orsaka huvudvärk, buksmärta, illamående, kräkningar och, i svåra fall, krampanfall
**Rapporterateftermarknadsföring,sammafrekvens hos barnochungdomar(< 18år)
***Rapporterateftermarknadsföring,nästan uteslutandehos barnochungdomar (< 18år)
****Rapporterateftermarknadsföring,huvudsakligenhos barn(< 12år)

Särskilda populationer
Äldre patienter och patienter med låga natriumnivåer kan ha en ökad risk för att utveckla hyponatremi. Se avsnitt 4.4.

Beskrivning av utvalda biverkningar
Den allvarligaste biverkningen med desmopressin är hyponatremi som kan orsaka huvudvärk, buksmärta, illamående, kräkningar, viktökning, yrsel, förvirring, sjukdomskänsla, svindel och, i allvarliga fall, krampanfall och koma. Orsaken till potentiell hyponatremi är den förväntade antidiuretiska effekten. Hyponatremi är reversibelt och hos barn uppträder det ofta i samband med förändringar i dagliga rutiner som påverkar vätskeintag och/eller svettning. Majoriteten av vuxna som behandlats för nocturi och som utvecklat hyponatremi uppvisade låga natriumnivåer i serum efter 3 dagars dosering eller efter dosökning.
Särskild försiktighet ska iakttas hos både barn och vuxna. Se avsnitt 4.4.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Toxicitet

Överdos ger förlängd verkningstid med en ökad risk för vätskeretention och hyponatremi. Även normala doser som kombineras med ett högt vätskeintag kan orsaka vattenintoxikation. Doser från 0,3 mikrogram/kg intravenöst och 2,4 mikrogram/kg intranasalt tillsammans med vätskeintag har orsakat hyponatremi och krampanfall hos barn och vuxna. Emellertid gav 40 mikrogram som administrerades intranasalt till ett 5 månader gammalt spädbarn och 80 mikrogram som administrerades intranasalt till ett barn på 5 år inga symtom. 4 mikrogram som administrerades parenteralt till nyfödd gav oliguri och viktökning.

Symtom

Symtom som vid vattenintoxikation. Huvudvärk, illamående. Vätskeretention, hyponatremi, hypoosmolalitet, oliguri, CNS-depression, krampanfall, lungödem. Se även biverkningar som beskrivs i avsnitt 4.8.

Behandling

Behandlingen av hyponatremi ska vara individuell, men följande generella rekommendationer kan ges:

Hyponatremi behandlas med avbrytande av desmopressinbehandlingen och vätskerestriktion. Om patienten har symtom kan infusion av isoton eller hyperton natriumklorid ges. När vätskeretentionen är allvarlig (krampanfall och medvetslöshet) bör behandling med furosemid sättas in.

Farmakoterapeutisk grupp: Antidiuretiskt hormon, ADH

ATC-kod: H01BA02

Desmurin innehåller desmopressin, en strukturanalog till det naturliga hypofyshormonet argininvasopressin. Skillnaden ligger i desaminering av cystein och ersättning av L-arginin med D-arginin. Detta resulterar i en avsevärt längre verkningstid och en total avsaknad av pressoreffekt vid kliniskt relevanta doser. Desmopressin har hög potens som antidiuretika med ett EC50-värde på 1,6 pg/ml. Efter oral administration förväntas effekten vara i 6-14 timmar.

Kliniska studier av desmopressinresoribletter vid behandling av nocturi visade följande:

• Det genomsnittliga antalet nocturiepisoder minskade med minst 50 % hos 39 % av patienterna i desmopressingruppen, jämfört med 5 % i placebogruppen (p<0,0001).

• Det genomsnittliga antalet nocturiepisoder minskade med minst 44 % i desmopressingruppen, jämfört med 15 % i placebogruppen (p<0,0001).

• Medianlängden på den första ostörda sömnperioden ökade med 64 % i desmopressingruppen jämfört med 20 % i placebogruppen (p<0,0001).

• Den genomsnittliga längden på den första ostörda sömnepisoden ökade med 2 timmar i desmopressingruppen jämfört med 31 minuter i placebogruppen (p<0,0001).

Absorption
Genomsnittlig biotillgänglighet efter sublingual administrering av Desmurin sublingual resoriblett vid doser på 200, 400 och 800 mikrogram är 0,25 % med 95 % konfidensintervall på 0,21 till 0,31 %. Efter administrering av doser på 200, 400 och 800 mikrogram var Cmax 14,30 respektive 65 pg/ml. Tmax uppnåddes efter 0,5 till 2 timmar.

Distribution

Distributionsvolymen för desmopressin efter intravenös administrering är 33 liter

(0,41 l/kg). Desmopressin passerar inte blod-hjärnbarriären.

Metabolism

In vitro-studier levermikrosomer från människa har visat att inga signifikanta mängder desmopressin metaboliseras i levern. Därför är det inte sannolikt att desmopressin metaboliseras i levern hos människor.

Eliminering
2 % av den administrerade mängden desmopressin utsöndras oförändrad i urinen.

Pediatrisk population
Farmakokinetiken hos barn (6-12 år) med primär nattlig enures är jämförbar med den hos vuxna.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Konventionella studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid upprepad dosering, gentoxicitet och reproduktionstoxicitet visar inga särskilda risker för människor.

Inga studier avseende karcinogenicitet har gjorts eftersom demopressin är nära relaterat till ett naturligt förekommande peptidhormon.

Mannitol

Cellulosa, mikrokristallin

Krospovidon (typ A)

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Citrussmak

Ej relevant.

60 mikrogram: 1 år

120 mikrogram: 18 månader

240 mikrogram: 18 månader

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaras vid högst 25 °C.

PVC-PVDC/aluminiumblister om 10 sublinguala resoribletter.

Förpackningsstorlekar:

60 mikrogram: 10, 30 och 100 sublinguala resoribletter

120 mikrogram: 10, 30 och 100 sublinguala resoribletter

240 mikrogram: 10, 30 och 100 sublinguala resoribletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar

2care4 ApS

Tømrervej 9

6710 Esbjerg V

Danmark

60 mikrogram: 52974

120 mikrogram: 52975

240 mikrogram: 52976

2016-07-06

2016-07-06