Produktresumé

Diklofenak T Actavis 25 mg filmdragerade tabletter

En tablett innehåller diklofenakkalium 25 mg

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

Rosa, rund, och bikonvex med 6 mm diameter.

Symptomatisk behandling av akut inflammatorisk sjukdom i det muskuloskeletala systemet, primär dysmenorré och symptomatisk behandling av akuta anfall av migränhuvudvärk med eller utan aura.

Pediatrisk population

Symptomatisk korttidsbehandling hos barn och ungdomar från 9 år av:

• Smärta orsakad av inflammatoriska öron-, näsa- eller halsinfektioner, t.ex. faryngotonsillit eller otit. Den underliggande sjukdomen bör behandlas mot infektion enligt rådande klinisk praxis. Feber utan inflammatorisk komponent är inte en indikation för behandling med diklofenak.

• Akut postoperativ smärta efter mindre kirurgisk ingrepp.

Dosering

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som är nödvändig för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet).

Vuxna

Akuta inflammatoriska tillstånd:

50 -150 mg dagligen fördelat på 2‑3 doser.

Migrän:

50 mg vid första tecknet på ett anfall. Om lindring inte uppnås inom två timmar kan ytterligare 50 mg ges.

Dygnsdosen bör inte överskrida 150 mg.

Pediatrisk population:

Barn från 9 års ålder (minst 35 kg kroppsvikt) och ungdomar bör ges upp till 2 mg/kg kroppsvikt per dag, uppdelat på 3-4 doser, beroende på tillståndets allvarlighetsgrad. Detta gäller endast de godkända pediatriska indikationerna listade i avsnitt 4.1. Se tabell 1 nedan med exempel på dosering baserat på barnets kroppsvikt och ålder.

Tabell 1: Dosrekommendationer för de akuta pediatriska indikationerna postoperativ smärta och smärta vid öron-näsa-hals infektion.

Kroppsvikt	Ålder	Maximal daglig dos
35-44 kg	9-11 år	En 25 mg tablett, 3 gånger dagligen
45-55 kg	12-16 år	En 25 mg tablett, 3-4 gånger dagligen

Äldre

Lägsta effektiva dosen rekommenderas till äldre patienter med nedsatt allmäntillstånd eller låg kroppsvikt.

Nedsatt njur- eller leverfunktion:

Hos patienter med lätt till måttlig nedsättning av njur- eller leverfunktionen förefaller inte dosreduktion vara nödvändig. Kontraindicerat vid allvarlig nedsättning. Patienter med måttligt nedsatt njurfunktion skall kontrolleras noggrant vid behandling med diklofenak. Lägsta effektiva dos bör användas. (Se avsnitt 4.3)

Administreringssätt

Tabletterna bör sväljas hela med vätska, företrädesvis före måltid.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, jordnötter, soja eller mot något innehållsämne som anges i avsnitt 6.1.

• Etablerad kronisk hjärtsvikt (NYHA II-IV), ischemisk hjärtsjukdom, perifer kärlsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom.

• Aktivt magsår eller tarmsår, blödningar eller perforation.

• Anamnes på gastrointestinal blödning eller perforation i samband med behandling med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAIDs). Aktivt eller anamnes på återkommande gastrointestinala sår/blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning).

• Astma, urtikaria eller akut rinitattack utlöst av salicylater eller icke-steroida antiinflammatoriska medel.

• Allvarligt nedsatt leverfunktion.

• Allvarligt nedsatt njurfunktion.

• Graviditet i tredje trimestern.

Samtidig användning av Diklofenak T Actavis och andra systemiska NSAID, inklusive selektiva hämmare av cyklooxygenas-2 (COX 2 hämmare) bör undvikas pga. att det saknas evidens för positiva synergistiska effekter och pga. potentiella additiva biverkningar.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på magtarmkanal och hjärta/kärl nedan).

NSAID-preparat kan minska den diuretiska effekten och potentiera den kaliumsparande effekten av diuretika, vilket gör det nödvändigt att kontrollera serumnivåerna av kalium.

Allergiska/anafylaktiska reaktioner av varierande svårighetsgrad kan förekomma vid behandling med diklofenak hos patienter som är överkänsliga mot acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat och som inte tidigare har exponerats för läkemedlet. Detaljerad anamnes är nödvändig för att identifiera tidigare allergiska reaktioner.

Eftersom diklofenak kan maskera tecken och symptom på infektioner genom sina farmakodynamiska egenskaper skall därför användas med försiktighet hos patienter med risk för infektion.

Äldre

Försiktighet bör iakttas hos äldre av grundläggande medicinska skäl. Speciellt ska minsta effektiva dos användas hos fysiskt svaga äldre patienter och hos dem med låg kroppsvikt. Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara fatala (se avsnitt 4.2).

Gastrointenstinala effekter

Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation som kan vara fatala har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAIDs och har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser av allvarliga gastrointestinala biverkningar. De har generellt allvarligare konsekvenser hos äldre. Behandlingen skall avbrytas hos patienter som utvecklar gastrointestinal blödning eller sår.

Som med alla NSAIDs, inklusive diklofenak, bör noggrann medicinsk uppföljning och speciellt försiktighet iakttas när diklofenak förskrivs till patienter med symptom på gastrointestinala sjukdomar eller som har gastrointestinala blödningar, ventrikelsår eller ulcerös perforation i anamnesen (se avsnitt 4.8)

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre vid ökade doser av NSAID hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om det komplicerat med blödning eller perforation (se avsnitt 4.3) och hos äldre patienter. För att minska risken för gastrointestinal toxicitet hos patienter med nämnda riskfaktorer bör behandling påbörjas och upprätthållas på lägsta effektiva dos. Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t ex misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, men också för patienter som kräver samtidig behandling med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel, som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se avsnitt 4.5).

Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre, ska informeras om att vara uppmärksamma på och rapportera ovanliga symtom i buken (framförallt gastrointestinala blödningar). Försiktighet bör iakttas hos patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulcerationer eller blödningar, såsom systemiska kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare och trombocythämmande medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5).

Patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom bör noggrant kontrolleras under behandling med diklofenak då tillståndet kan förvärras (se sektion 4.8).

Leverpåverkan

Noggrann medicinsk övervakning krävs när diklofenak förskrivs till patienter med nedsatt leverfunktion, eftersom deras tillstånd kan försämras.

Liksom för andra NSAID-preparat kan förhöjda leverenzymvärden förekomma. Diklofenak rekommenderas inte för långtidsbehandling. Är detta emellertid nödvändigt skall leverfunktion och differentialräkning kontrolleras regelbundet som en försiktighetsåtgärd. Består eller försämras onormala leverfunktionsvärden, eller om symptom som tyder på leversjukdom eller om andra symptom (t.ex. eosinofili, utslag) uppkommer, skall behandlingen avbrytas. Hepatit kan förekomma utan prodromalsymptom. Försiktighet skall iakttas när patienter med hepatisk porfyri behandlas, eftersom diklofenak kan utlösa ett anfall.

Njureffekter

Eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling, inklusive diklofenak, krävs särskild försiktighet för patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion, anamnes på hypertoni, äldre patienter, patienter som samtidigt behandlas med diuretika eller läkemedel som kan ha en signifikant påverkan på njurfunktionen samt för patienter som av någon orsak förlorat stora extracellulära volymer, t.ex. före eller efter ett större kirurgiskt ingrepp (se avsnitt 4.3). Kontroller av njurfunktionen rekommenderas som försiktighetsåtgärd när diklofenak används av sådana patienter. Då behandlingen avbryts återhämtar sig patienten oftast till det tillstånd som förelåg före behandlingen.

Hematologiska effekter

Under långvarig behandling med diklofenak rekommenderas monitorering av blodstatus, i likhet med andra NSAIDs.

Liksom för andra NSAID-preparat kan diklofenak temporärt hämma trombocytaggregationen. Patienter med koagulationssjukdomar och patienter som behandlas med antikoagulantia skall observeras noggrant.

Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med hematopoetiska sjukdomar.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter.

Patienter med betydande riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus och rökning) ska endast behandlas med diklofenak efter noggrant övervägande. Eftersom de kardiovaskulära riskerna med diklofenak kan öka med dos och exponeringstid, ska kortast möjliga behandlingstid och lägsta effektiva dygnsdos användas. Patientens behov av symtomlindring och svar på behandlingen ska utvärderas med jämna mellanrum.

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertension i anamnesen, eftersom vätskeretension och ödem har rapporterats i samband med NASID-behandling.

Hudreaktioner av NSAID

Allvarliga hudreaktioner,vissa med fatal utgång, såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID (se avsnitt 4.8). Risken är störst i början av behandlingen att drabbas av denna typ av reaktioner, majoriteten av fall har inträffat under första behandlingsmånaden. Behandling med Diklofenak T Actavis ska sättas ut vid första tecken på hudutslag, slemhinneskada eller andra tecken på överkänslighet.

Astma

Hos patienter med astma, säsongsbunden allergisk rinit, svullnader i nässlemhinnan (näspolyper), kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller kroniska infektioner i luftvägarna (speciellt om de är kopplade till symptom liknande allergisk rinit) är reaktioner på NSAID liknande astma-excacerbationer (intolerans mot analgetika/analgetika-inducerad astma), Quinckes ödem eller urtikaria mer frekventa än hos andra patienter. Därför bör speciell försiktighet iakttas hos dessa patienter (beredskap för nödsituation). Detta är också fallet för patienter som är allergiska mot andra substanser, t.ex. med hudreaktioner, pruritus eller utrikaria.

Farmakodynamiska interaktioner

Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmande medel:

Försiktighet rekommenderas eftersom samtidig administrering kan öka blödningsrisken. Även om kliniska undersökningar inte verkar visa att diklofenak påverkar effekten av antikoagulantia, finns det rapporter om ökad blödningsrisk hos patienter som får diklofenak och antikoagulantia samtidigt. Noga övervakning av dessa patienter rekommenderas därför.

Selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI)

Ökad risk för gastrointestinala blödningar (se avsnitt 4.4).

Diuretika och läkemedel mot hypertension

NSAID kan minska effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel (t.ex. betablockerare och ACE-hämmare). Ökad risk för akut njursvikt, vanligen reversibel, finns för patienter med nedsatt njurfunktion (t ex dehydrerad patient eller äldre patient) när behandling med ACE-hämmare eller angiotensin II- antagonister ges samtidigt med NSAID, inklusiveselektiva cyklooxygenas-2 hämmare. Kombinationen bör därför ges med försiktighet och patienter, speciellt äldre, bör regelbundet kontrollera blodtrycket. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen, i synnerhet vid användning av diuretika och ACE-hämmare på grund av den ökade risken för nefrotoxicitet. Samtidig behandling med kaliumsparande läkemedel kan leda till förhöjda kaliumnivåer i serum, vilket därför bör kontrolleras ofta (se avsnitt 4.4).

Ciklosporin och takrolimus

Som en följd av NSAID-preparatens effekt på prostaglandiner, kan njurtoxiciteten hos ciklosporin och takrolimus öka vid samtidig behandling. Därför ska diklofenak ges i doser som är lägre än de som skulle ges till patienter som inte får ciklosporin och takrolimus.

Övriga NSAID

Samtidig behandling med andra systemiska NSAID-preparat skall i allmänhet undvikas på grund av ökad risk för biverkningar.

Kinolonantibiotika

Kramper kan uppkomma till följd av interaktioner mellan kinoloner och NSAID-preparat. Dessa kan uppträda hos patienter med eller utan tidigare epilepsi eller kramper. Därför bör försiktighet iakttas då man överväger användning av kinoloner till patienter som redan får NSAID.

Antidiabetika

Kliniska undersökningar har visat att diklofenak inte påverkar effekten av orala antidiabetika. Det har dock förekommit enstaka rapporter om hypo- och hyperglykemiska effekter som har krävt en justering av dosen för antidiabetika vid behandling med diklofenak. Av dessa skäl rekommenderas monitorering av blodglukosnivåerna som en försiktighetsåtgärd vid samtidig behandling.

Glukokortikoider

Samtidig användning av glukokortikoider och NSAID kan öka risken för gastrointestinala biverkningar (se avsnitt 4.4).

Farmakokinetiska interaktioner

Metotrexat

Försiktighet bör iakttas när NSAID-preparat administreras mindre än 24 timmar före eller efter administrering av metotrexat. Detta kan resultera i förhöjda halter i plasma och en ökad toxicitet av metotrexat, eftersom NSAID-preparat försämrar clearance av metotrexat i njurtubuli. Kombination med metotrexat i höga onkologiska doser bör undvikas.

Litium eller digoxin

NSAID-preparat hämmar den renala sekretionen av digoxin och litium och kan därför öka plasmakoncentrationen av dessa substanser. Kontroll av plasmanivåerna rekommenderas vid diklofenakbehandling.

Kolestipol och kolestyramin

Dessa ämnen kan inducera försenad eller minskad absorption av diklofenak. Därför rekommenderas administrering av diklofenak minst en timme före eller 4 till 6 timmar efter administrering av kolestipol/kolestyramin.

Fenytoin

Vid samtidig användning av fenytoin och diklofenak rekommenderas monitorering av fenytoin-nivåerna i plasma pga. en väntad ökning i exponering för fenytoin.

Potenta CYP2CP-hämmare

Försiktighet rekommenderas när diklofenak administreras tillsammans med potenta CYP2C19-hämmare (såsom sulfinpyrazon och vorikonazol), vilket kan resultera i signifikant förhöjda plasmanivåer och exponering för diklofenak genom hämning av metabolismen av diklofenak.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/ fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för missbildning av och gastroschisis hjärtat efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fosterdödlighet. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten skall Diklofenak T Actavis användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Diklofenak T Actavis används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

• Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

• Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.

Vid graviditetens slut kan modern och barnet utsättas för:

• Förlängd blödningstid, en antiaggregerande effekt som kan förekomma även vid låga doser.

• Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenat/förlängt värkarbete.

Ovanstående medför att Diklofenak T Actavis är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Amning

Liksom andra NSAIDs utsöndras små mängder diklofenak i bröstmjölk. Diklofenak bör därför inte användas under amning för att undvika påverkan på barnet.

Fertilitet

Liksom andra NSAIDs kan användningen av diklofenak försämra kvinnlig fertilitet och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Behandling med diklofenak börs avbrytas hos kvinnor som ha svårt att bli gravida eller som genomgår utredning för infertilitet.

Patienter som drabbas av synstörningar, yrsel, svindelkänsla, somnolens eller annan påverkan på det centrala nervsystemet i samband med att de tar diklofenak, ska avstå från bilkörning eller användning av maskiner.

Gastrointestinala: De vanligaste observerade biverkningarna är av gastrointestinal natur. Peptiska sår, perforation eller gastrointestinal blödning, ibland fatala, kan inträffa speciellt hos äldre (se avsnitt 4.4). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, obstipation, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerativ stomatit, förvärrande av kolit och Mb Crohn (se avsnitt 4.4) har rapporterats under behandling. Gastrit har observerats mindre frekvent.

Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med användning av diklofenak.

Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NASID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data visar genomgående på en ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) i samband med diklofenakbehandling, särskilt vid höga doser (150 mg dagligen) och långtidsbehandling (se avsnitt 4.3 och 4.4 för Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Följande biverkningar har rapporterats vid korttidsbehandling eller långtidsbehandling.

Organsystem	Vanliga (≥1/100 och <1/10)	Mindre vanliga (≥1/1 000 och <1/100)	Sällsynta (≥1/10 000 och <1/1 000)	Mycket sällsynta (<1/10 000, inkl enstaka rapporter)	Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Blodet och lymfsystemet			Trombocytopeni, leukopeni, agranulocytos, anemi (inklusive hemolytisk och aplastisk anemi)
Immunsystemet		Överkänslighetsreaktioner, såsom astma, anafylaktiska reaktioner (inklusive hypotension och chock)		Angioneurotiskt ödem (inklusive ansiktsödem)
Psykiska störningar				Desorientering, depression, insomni, mardrömmar, irritabilitet, psykotiska reaktioner
Centrala och perifera nervsystemet	Huvudvärk och yrsel		Dåsighet	Förnimmelsestörningar inkluderande parestesier, minnesstörningar, kramper, ångest, tremor, smakförändringar, cerebrovaskulära händelser och aseptisk meningit
Ögon				Synstörningar, dimsyn, dubbelseende
Öron och balansorgan	Svindel (vertigo)			Hörselnedsättning, tinnitus
Hjärtat			Palpitationer, bröstsmärta, kronisk hjärtsvikt	Hjärtinfarkt
Blodkärl			Hypertoni, vaskulit
Andningsvägar bröstkorg och mediastinum			Pneumonit, astma (inklusive dyspné)
Magtarm­kanalen	Epigastrisk smärta och andra gastrointestinala sjukdomar (t.ex. illamående, kräkningar, diarré magkramp, dyspepsi, flatulens, anorexi)	Gastrointestinal blödning (hematemes, melena, blodiga diarréer)	Gastrit, gastrointestinala sår (med eller utan blödningar och perforation), tarmbesvär (såsom ospecifik hemorragisk kolit eller exacerbationer av ulcerös kolit eller Crohns sjukdom), stomatit (inklusive aftös stomatit), glossit, esofaguslesioner, tarmstenos och obstipation	Pankreatit	Ischemisk kolit
Lever och gallvägar	Förhöjning av serumtransaminaser (S-ALAT, S‑ASAT)	Hepatit med eller utan gulsot	Fatal fulminant hepatit, gulsot, leversjukdom	Levernekros, leversvikt
Hud och subkutan vävnad	Utslag eller klåda	Urtikaria	Bullös dermatit, eksem, erytema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom), exfoliativ dermatit, håravfall, ljusöverkänslighetsreaktioner, purpura, inklusive allergisk purpura	Erytem
Njurar och urinvägar				Akut njurinsufficiens, njursjukdomar såsom hematuri, proteinuri, interstitiell nefrit, nefrotiskt syndrom och papillarnekros i njure
Reproduktions-organ och bröstkörtel				Impotens (kausalsamband med diklofenak är osäkert)
Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings-stället		Ödem

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala.www.lakemedelsverket.se.

4.9 Överdosering

Symptom

Det finns ingen typisk klinisk bild för överdos med diklofenak.

Överdos kan ge symtom såsom illamående, kräkningar, gastrointestinala blödningar, diarré och tinnitus. Symptom från nervsystemet kan inkludera yrsel och ataxi som kan utvecklas till koma och konvulsioner. Påverkan på lever- och njurfunktion, hypotoni, andningsdepression, möjliga koagulationsstörningar. Vid signifikant förgiftning finns möjlig risk för akut njursvikt och leverskada.

Behandling

Vid allvarlig överdos måste specialistsjukvård kontaktas omedelbart.

Absorptionen från magtarmkanalen bör snarast förhindras med hjälp av aktivt kol. Magtömning (t.ex. genom kräkningar eller magpumpning) kan övervägas efter intag av en potentiellt livshotande överdos.

Hanteringen av akutförgiftning med NSAIDs, inklusive diklofenak, består huvudsakligen av stödjande och symtomatisk behandling. Stödjande och symptomatisk behandling bör påbörjas snarast för att undvika komplikationer som hypotoni, njursvikt, kramper, irritation i magtarmkanalen och andningsdepression.

Specifik behandling såsom forcerad diures, dialys eller hemoperfusion är förmodligen inte till någon hjälp för att eliminera NSAID eftersom de har hög proteinbinding och omfattande metabolism.

Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID, ATC-kod: M01AB05

Verkningsmekanism

Hämmar prostaglandinsyntesen.

Farmakodynamiska effekter

Den antiinflammatoriska effekten hos diklofenak och andra NSAID-preparat kan delvis bero på hämning av syntesen och frisättningen av prostaglandiner vid inflammation. Prostaglandiner spelar en viktig roll vid inflammation, smärta och feber.

Den analgetiska effekten hos diklofenak beror även den primärt på hämning av prostaglandinsyntesen. Prostaglandin verkar göra smärtreceptorer känsliga för mekanisk stimulering och för andra kemiska mediatorer (t ex bradykinin, histamin). Diklofenak, liksom andra NSAID-preprat, kan ge smärtlindring genom hämning av prostaglandinsyntesen perifert och möjligen även centralt.

Klinisk effekt

Diklofenak har en analgetisk effekt vid måttlig till svår smärta. Vid posttraumatiska och postoperativa inflammatoriska tillstånd reduceras spontan smärta och rörelsesmärta.

Inflammatorisk svullnad och sårödem minskar. Lindrar migränanfall med tillhörande symptom som illamående och kräkningar.

Prostaglandiner deltar i ägglossningen och användning av prostaglandinsynteshämmare kan följaktligen påverka fertiliteten hos kvinnor (se 4.4 Graviditet och amning och 4.6 Varningar och försiktighetsmått).

I kliniska studier vid primär dysmenorré har diklofenak visats lindra smärta och minska blödningsmängden.

Absorption

Absorberas snabbt och fullständigt från tarmkanalen. Maximal plasmakoncentration, (1,2 mg/ml eller 3,8 mmol/l), uppnås 20 – 60 minuter efter administrering av en dos på 50 mg. Den absorberade mängden är linjär i förhållande till storleken på dosen. Passagen genom ventrikeln är snabbast när dosen administreras före måltid, men den absorberade mängden är densamma. Eftersom cirka hälften metaboliseras vid första passage genom levern är AUC efter oral eller rektal administration omkring hälften jämfört med motsvarande dos administrerad parenteralt.

Distribution

De farmakologiska egenskaperna ändras inte vid upprepad dosering, och det sker ingen ackumulering inom det rekommenderade dosintervallet.

Plasmakoncentrationen hos barn är samma som hos vuxna, under förutsättning att det administreras i ekvivalent dos (mg/kg). Plasmaproteinbindningen är 99,7 % och halveringstiden 1- 2 timmar. Omkring 60 % utsöndras i urinen som glukuronidkonjugat och som metaboliter. Mindre än 1 % utsöndras oförändrat. Resten av dosen utsöndras i gallan.

Utsöndring

Vid kreatininclearance < 10 ml/min är plasmakoncentrationen av hydroximetaboliterna uppskattningsvis fyra gånger högre än normalt. Metaboliterna utsöndras ändå fullständigt via gallan.

Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Natriumglykolat

Povidon

Majsstärkelse

Kalciumvätefosfat, vattenfritt

Magnesiumstearat

Polyvinylalkohol

Titandioxid (E 171)

Talk

Sojalecitin (E 322)

Röd järnoxid (E 172),

Xantangummi (E 415)

Gul järnoxid (E 172)

Ej relevant.

2 år

Inga särskilda anvisningar.

Blisterförpackning (aluminium/aluminium): 6, 10, 12, 20, 30, 50 och 100 tabletter

PP burk med LDPE lock och torkmedel: 10, 20, 30, 50 och 100 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Actavis Nordic A/S

Örnegårdsvej 16

DK-2820 Gentofte

Danmark

25 mg: 20689

2004-12-30 / 2008-03-27

2016-10-19