iMeds.se

Dolatramyl

Läkemedelsverket 2015-09-22

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Dolatramyl 100 mg depottabletter.

Dolatramyl 150 mg depottabletter.

Dolatramyl 200 mg depottabletter.


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


Varje depottablett innehåller 100 mg tramadolhydroklorid

Varje depottablett innehåller 150 mg tramadolhydroklorid

Varje depottablett innehåller 200 mg tramadolhydroklorid


Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller 0,2 mg laktosmonohydrat

Varje tablett innehåller 0,3 mg laktosmonohydrat

Varje tablett innehåller 0,4 mg laktosmonohydrat


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Depottablett.


Dolatramyl 100 mg depottablett: Vit till benvit, rund, bikonvex med fasade kanter, filmdragerad tablett märkt med ”M” på ena sidan och ”TM1” på andra sidan.


Dolatramyl 150 mg depottablett: Ljust orangefärgad, ovalformad, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt ”M” på ena sidan och ”TM2” på andra sidan.


Dolatramyl 200 mg depottablett: Brunaktigt orangefärgad, modifierad kapselformad, bikonvex, filmdragerad tablett märkt med ”M” på ena sidan och ”TM3” på andra sidan.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Behandling av måttlig till svår smärta.


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Dosen skall anpassas till smärtintensiteten och känsligheten hos den enskilda patienten.

Generellt ska den lägsta effektiva dosen av analgetika användas. Såvida inte annat föreskrivs skall Dolatramyl administreras på följande sätt:


Vuxna och barn över 12 år: Vanlig startdos är 50 - 100 mg tramadolhydroklorid två gånger dagligen, morgon och kväll.

Om smärtlindringen är otillräcklig kan dosen ökas till 150 mg eller 200 mg tramadolhydroklorid två gånger dagligen.Beroende på patientens behov kan påföljande dos tas tidigare än 12 timmar efter föregående dos, men får ej tas tidigare än 8 timmar efter föregående dos. Under inga omständigheter ska mer än två doser tas under en 24-timmarsperiod.


För doser som inte är praktiskt möjligt med den ena styrkan, finns det andra styrkor av detta läkemedel tillgängliga.


I allmänhet skall lägsta effektiva dosen väljas. Dagsdoser om 400 mg av tramadolhydroklorid bör inte överskridas annat än under speciella kliniska omständigheter.


Dolatramyl får under inga förhållanden användas under längre tid än absolut nödvändigt. Om det mot bakgrund av sjukdomens art och svårighetsgrad är nödvändigt med långtidsbehandling med tramadolhydroklorid skall noggrann och regelbunden övervakning ske (vid behov med avbrott i behandlingen) för att fastställa huruvida och i vilken omfattning ytterligare behandling krävs.


Pediatrisk population

Dolatramyl tabletter är inte lämpliga för barn under 12 år.


Äldre patienter

Dosjustering för patienter med normal lever- och njurfunktion som är under 75 år är vanligtvis inte nödvändig. Eliminationen för tramadol kan bli förlängd hos patienter över 75 år. I dessa fall bör dosintervallet förlängas individuellt.

Njurinsufficiens/dialysbehandling och leverinsufficiens
Hos patienter med njur- och/eller leverinsufficiens är eliminationen av tramadol fördröjd. I dessa fall kan dosintervallet behöva förlängas beroende på patientens behov.

Dolatramyl tabletter rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt njurfunktion och/eller leverinsufficiens.


Administreringssätt

Oral användning.


Tabletterna skall sväljas hela - oberoende av måltider - med tillräckligt mängd vätska och får inte delas eller tuggas.


4.3 Kontraindikationer


Dolatramyltabletter är kontraindicerade vid:


4.4 Varningar och försiktighet


Tramadolhydroklorid ska endast användas med särskild försiktighet vid behandling av opioidberoende patienter, liksom av patienter med skallskador, i chocktillstånd, med nedsatt medvetandegrad utan känd orsak, med skador på andningscentrum eller andningsfunktionen samt med förhöjt intrakraniellt tryck, patienter med måttligt till svårt nedsatt lever- eller njurfunktion.


Dolatramylskall användas med försiktighet på patienter som är känsliga för opiater.


Dolatramylbör ej användas i kombination med alkohol.


Försiktighet bör iaktagas vid behandling av patienter med andningsdepression, samt vid samtidig administrering av CNS-depressiva läkemedel (se avsnitt 4.5) eller om den rekommenderade dosen kraftigt överskrids (se avsnitt 4.9), då risken för andningsdepression inte kan uteslutas i dessa situationer.


Konvulsioner har rapporterats hos patienter som behandlats med tramadolhydroklorid i rekommenderade doser. Risken kan öka om tramadolhydroklorid doserna överskrider den rekommenderade övre gränsen för daglig dos (400 mg). Dessutom kan tramadolhydroklorid öka risken för kramper hos patienter som tar andra läkemedel avsedda att sänka kramptröskeln (se avsnitt 4.5). Patienter med epilepsi eller patienter med krampbenägenhet skall endast i undantagsfall behandlas med tramadolhydroklorid.


Tramadolhydroklorid är svagt beroendeframkallande. Vid långvarig användning kan tolerans, psykiskt och fysiskt beroende utvecklas. På patienter med tendenser till drogmissbruk eller beroende skall tramadolhydroklorid enbart administreras under kortare perioder och noggrann medicinsk övervakning.


Tramadolhydroklorid är inte lämpligt som ersättningsmedel vid opioidberoende. Trots att tramadol är en opioidagonist kan inte abstinenssymtom av morfin undertryckas.


Dolatramylinnehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Tramadolhydroklorid ska inte kombineras med MAO-hämmare (se avsnitt 4.3).


Hos patienter som behandlats med MAO-hämmare inom en 14 dagarsperiod före administrering av opioiden petidin har livshotande interaktioner inträffat som påverkat det centrala nervsystemet samt andningsfunktion och kardiovaskulär funktion. Det kan inte uteslutas att Dolatramyl ger liknande interaktioner med MAO-hämmare.


Vid samtidig användning av tramadolhydroklorid och andra centralt verkande läkemedel, inklusive alkohol, bör en möjlig förstärkning av CNS-effekterna tas i beaktande (se avsnitt 4.8).


Resultaten från farmakokinetiska studier har hittills visat, att samtidig eller tidigare administrering av cimetidin (enzymhämmare) sannolikt inte ger upphov till kliniskt relevanta interaktioner. Samtidig eller tidigare administrering av karbamazepin (enzyminducerare) kan reducera den smärtlindrande effekten och förkorta verkningstiden.


Kombination mellan preparat som uppvisar blandad agonist/antagonistprofil (t ex buprenorfin, nalbufin, pentazocin) och tramadolhydroklorid rekommenderas ej då det är teoretiskt möjligt att den analgetiska effekten av den rena agonisten reduceras i sådana fall.


Tramadol kan inducera kramper och öka potentialen för att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) tricykliska antidepressiva medel och andra kramptröskelsänkande medel (t.ex. bupropion, mirtazapin, tetrahydrocannabinol) orsakar kramper.


Serotonergt syndrom har rapporterats vid behandling med tramadol i kombination med serotonerga läkemedel såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), seretonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt 4.3), tricykliska antidepressiva och mirtazapine. Tecken på serotonergt syndrom kan vara:



Utsättande av serotonergt läkemedel leder vanligtvis till snabb förbättring. Behandling beror på typ och svårighetsgrad av symtomen.


Försiktighet bör iakttagas vid samtidig behandling med tramadolhydroklorid och kumarinderivat (t ex warfarin) pga rapporter om förhöjt INR med större blödning och ekkymos hos vissa patienter.


Andra aktiva substanser som hämmar CYP3A4 t ex ketokonazol och erytromycin skulle kunna hämma metabolismen av tramadol (N-demetylering), liksom förmodligen också metabolismen av den aktiva O-demetylerade metaboliten. Den kliniska betydelsen av denna interaktion har inte utretts (se avsnitt 4.8).


I ett begränsat antal pre- och postoperativa studier har administrering av den antiemetiska 5- HT3 antagonisten ondansetron ökat behovet av tramadolhydroklorid hos patienter med postoperativ smärta.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet

Det finns ingen eller begränsad mängd data från användningen av tramadolhydroklorid hos gravida kvinnor.

Studier på djur har visat reproduktionstoxicitet. Djurstudier med mycket höga doser tramadol visade påverkan på organutveckling, benbildning och neonatal mortalitet.

Teratogena effekter har ej observerats. Tramadol passerar över placenta (se avsnitt 5.3).


Dolatramyl rekommenderas inte för användning under graviditet.


Tramadolhydroklorid - administrerat före eller under förlossningen - påverkar inte livmoderns sammandragningsförmåga. Hos det nyfödda barnet kan tramadol leda till förändringar i andningsfrekvensen, men dessa har i regel inte någon klinisk relevans. Kronisk användning under graviditet kan leda till abstinenssymtom hos det nyfödda barnet.


Amning

Tramadolhydroklorid har identifierats hos ammade nyfödda / spädbarn av behandlade kvinnor.

Cirka 0,1 % av en dos tramadol utsöndras i modersmjölk under amningsperioden.


Det finns inte tillräcklig information om effekterna av tramadolhydroklorid hos nyfödda / spädbarn. Efter en enkeldos av tramadol är det vanligtvis inte nödvändigt att avbryta amningen.


Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta / avstå från Dolatramylterapi efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.


Fertilitet

Uppföljning efter marknadsföring tyder inte på att tramodolhydroklorid har någon påverkan på fertiliteten. Djurstudier visade ingen påverkan av tramodolhydroklorid på fertiliteten.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Även vid normal dosering kan tramodolhydroklorid ge upphov till sömnighet och yrsel, varför förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan försämras. Detta gäller i synnerhet i kombination med alkohol och andra psykotropa läkemedel.


4.8 Biverkningar


De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel, som förekommit hos mer än 10 % av patienterna.


Frekvenser definieras som:

Mycket vanliga: ≥1/10

Vanliga: ≥ 1/100,<1/10

Mindre vanliga: ≥1/1 000, <1/100

Sällsynta: ≥1/10 000, <1/1 000

Mycket sällsynta: <1/10 000

Ingen känd frekvens: kan inte beräknas från tillgängliga data


Organsystem

Frekvens

Biverkning

Immunsystemet

Sällsynta

Anafylaxi, allergiska reaktioner (t ex dyspné, bronkospasm, pipande andning, angioneurotiskt ödem)

Metabolism och nutrition

Sällsynta


Ingen känd frekvens

Aptitförändringar


Hypoglykemi

Psykiska störningar

Sällsynta

Hallucinationer, förvirring, sömnrubbningar, delirium, ångest och mardrömmar.


Psykiska biverkningar efter intag av tramodolhydroklorid kan inträffa som varierar individuellt i intensitet och typ (beroende på personlighet och behandlingstid). Dessa biverkningar inkluderar förändring av sinnesstämning (vanligen upprymdhet, ibland dysfori), aktivitetsförändringar (vanligen dämpning, ibland ökning) och förändring av kognitiv och sensorisk kapacitet (t ex förmåga att fatta beslut, uppfattningsförmåga). Beroende kan förekomma.

Symtom på abstinens, liknande de som inträffar under utsättning av opiater, kan inträffa enligt följande: agitation, ångest, nervositet, sömnlöshet, hyperkinesi, tremor och gastrointestinala symtom.

Andra symtom som mycket sällan har observerats i samband med avbrytande av tramadolhydroklorid behandling inkluderar: panikattacker, svår ångest, hallucinationer, parestesier, tinnitus samt ovanliga CNS-symtom (t ex konfusion, vanföreställning, depersonalisering, derealisation, paranoia).

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga


Vanliga


Sällsynta

Yrsel


Huvudvärk, dåsighet


Parestesier, tremor, epileptiforma kramper*, ofrivilliga muskelkontraktioner och synkope, talsvårigheter.

Ögon

Sällsynta

Mios, dimsyn, mydriasis

Hjärtat

Mindre vanliga



Sällsynta

Kardiovaskulära effekter (palpitationer, takykardi, postural hypotension eller kardiovaskulär kollaps). Dessa biverkningar kan framför allt uppstå vid intravenös administrering samt hos patienter som står under fysisk stress


Bradykardi, förhöjt blodtryck

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Sällsynta


Ingen känd frekvens

Andningsdepression*, dyspné


Förvärrande av astma har rapporterats även om kausalsamband inte har fastställts

Magtarmkanalen

Mycket vanliga


Vanliga


Mindre vanliga

Illamående


Kräkningar, förstoppning, muntorrhet


Kväljningar, irritation i magtarmkanalen (tryckkänsla i magen, uppsvälldhet), diarré

Lever och gallvägar

Mindre vanliga

Förhöjda leverenzymvärden

Hud och subkutan vävnad

Vanliga


Mindre vanliga

Hyperhidros


Hudreaktioner (t ex pruritus, utslag, urtikaria)

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga

Motorisk svaghet

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga

Miktionsstörningar (svårigheter att urinera samt urinretention)

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga

Trötthet

* Om de rekommenderade doserna är överskrids avsevärt och andra centralt dämpande läkemedel administreras samtidigt (se avsnitt 4.5), kan andningsdepression uppstå. Epileptiforma kramper inträffade främst efter administrering av höga doser av tramadolhydroklorid eller efter samtidig behandling med läkemedel som kan sänka kramptröskeln (se avsnitt 4.4 och 4.5).


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Symtom

Vid tramadolförgiftning uppstår i princip samma symtom som för alla andra centralt verkande analgetika (opioider). Dessa omfattar särskilt mios, kräkningar, kardiovaskulär kollaps, nedsättning av medvetandet vilket kan leda till koma, kramper, andningsdepression vilket kan leda till andningssvikt.


Behandling

Vanliga akutågärder är tillämpbara. Akutåtgärder skall, beroende på symtomen, vidtas för att hålla fria luftvägar (aspiration), upprätthålla andningen och cirkulationen. Antidot vid andningsdepression är naloxon. Djurstudier har emellertid visat att naloxon ej är effektivt mot krampanfall. I sådana fall kan diazepam administreras intravenöst.

Vid förgiftning med perorala formuleringar rekommenderas dekontaminering med aktivt kol eller magsköljning inom 2 timmar efter intag av tramadolhydroklorid. Tömning av mag-tarmkanalen vid en senare tidpunkt kan vara till nytta vid förgiftning med avsevärda stora kvantiteter eller med depotformuleringar.


Tramadolhydroklorid elimineras i minimal omfattning ur serum genom hemodialys eller hemofiltrering. Således räcker det inte med enbart hemodialys eller hemofiltrering för avgiftning vid behandling av akut förgiftning av Dolatramyl.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: analgetika, övriga opioider, ATC-kod N02AX02


Verkningsmekanism

Tramadolhydroklorid är ett centralt verkande opioidanalgetikum. Det är en icke-selektiv, partiell agonist till -, - och -opioidreceptorer med en högre affinitet till -receptorer. Andra mekanismer som bidrar till den analgetiska effekten är hämning av neuronalt återupptag av noradrenalin och en ökad frisättning av serotonin.


Tramadolhydroklorid har hostdämpande effekt. I motsats till morfin har tramadol inom ett brett analgetiskt dosområde ingen andningshämmande effekt. Effekten på det gastrointestinala motilitet är minimal. Tramadols potens uppges vara 1/10 till 1/6 av morfins.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption

Mer än 90 % av tramadolhydroklorid absorberas efter oral administrering. Den genomsnittliga absoluta biotillgängligheten är cirka 70 %, oavsett samtidigt födointag. Skillnaden mellan absorberat och tillgängligt icke-metaboliserat tramadolhydroklorid beror antagligen på den låga första passage-effekten. Efter oral administrering är första passage-effekten maximalt 30 %.



Efter administrering av tramadolhydroklorid 100 mg depottabletter uppnås maximal plasmakoncentration Cmax 14140 ng/ml efter 4,9 timmar. Efter administrering av tramadolhydroklorid 200 mg depottabletter uppnås Cmax 26062 ng/ml efter 4,8 timmar.


Distribution

Tramadolhydroklorid har hög vävnadsaffinitet (Vd,ß = 203 ± 40 l). Proteinbindningen är ungefär 20 %.


Tramadolhydroklorid passerar både blodhjärnbarriären och placentabarriären. Tramadol och dess O-desmetylderivat återfinns i bröstmjölk i mycket små mängder (0,1 % respektive 0,02% av den administrerade dosen).


Metabolism

Eliminationshalveringstiden t½ ß är cirka 6 timmar, oavsett administreringsväg. Hos patienter över 75 år kan den förlängas med en faktor på 1,4.

Hos människa metaboliseras tramadolhydroklorid huvudsakligen genom N- och O-demetylering och konjugering av O-demetyleringsprodukterna med glukuronsyra. Endast O-desmetyltramadol är farmakologiskt aktiv. Det är stora interindividuella skillnader i bildad mängd av övriga metaboliter.


Hittills har elva metaboliter påträffats i urinen. Djurförsök har visat att O-desmetyltramadol är 2-4 gånger mer potent än modersubstansen. Dess halveringstid t½ ß (6 friska frivilliga) är 7,9 timmar (inom området 5,4- 9,6 timmar) och är ungefär samma som för tramadolhydroklorid.


Hämningen av en eller båda typerna av cytokrom-P450-isoenzymerna CYP3A4 och CYP2D6, vilka är involverade i metabolismen av tramadolhydroklorid, kan påverka plasmakoncentrationen av tramadol eller dess aktiva metabolit. De kliniska konsekvenserna av sådana interaktioner är ej kända.


Eliminering

Tramadolhydroklorid och dess metaboliter utsöndras nästan fullständigt via njurarna. Kumulativ urinutsöndring är 90 % av den totala radioaktiviteten av administrerad dos. Vid nedsatt lever- och njurfunktion kan halveringstiden vara något förlängd. Hos patienter med levercirros har elimineringshalveringstider om 13,3 ± 4,9 timmar (tramadol) och 18,5 ± 9,4 timmar (O-desmetyltramadol) observerats samt i ett extremfall 22,3 timmar respektive 36 timmar. Hos patienter med njurinsufficiens (kreatininclearance < 5 ml/min) var värdena 11 ± 3,2 timmar resp. 16,9 ±3 timmar samt i ett extremfall 19,5 timmar respektive 43,2 timmar.


Linjäritet/icke-linjäritet

Tramadolhydroklorid har en linjär farmakokinetisk profil inom det terapeutiska dosområdet. Förhållandet mellan serumkoncentrationer och den analgetiska effekten är dosberoende men varierar avsevärt i enstaka fall. En serumkoncentration på 100-300 ng/ml är vanligtvis effektiv.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Efter upprepad peroral och parenteral administrering av tramadolhydroklorid under 6-26 veckor på råttor och hundar och peroral administrering under 12 månader på hundar visade hematologiska, klinisk-kemiska och histologiska undersökningar inga tecken på några substansrelaterade förändringar. CNS-manifestationer uppstod bara efter höga doser, avsevärt över de terapeutiska: rastlöshet, ökad salivation, kramper och minskad viktökning. Råttor och hundar tolererade perorala doser om 20 respektive 10 mg/kg kroppsvikt och hundar rektala doser om 20 mg/kg kroppsvikt utan några reaktioner.


På råtta gav tramadolhydroklorid doseringar om 50 mg/kg/dag och uppåt förgiftningseffekter hos honor och ökad dödlighet hos nyfödda. Hos avkomman uppstod retardation i form av benbildningsrubbningar och försenad öppning av vagina och ögon. Fertiliteten hos hanarna påverkades inte. Efter högre doser (från 50 mg/kg/dag och uppåt) uppvisade honorna minskad havandeskapsfrekvens. Hos kaniner erhölls toxiska effekter i honor från 125 mg/kg och uppåt samt skelettförändringar hos avkomman.


Vissa in vitro-testsystem visade på mutagena effekter. In vivo-studier visade inte några sådana effekter. Enligt hittills tillgänglig data är det oklart i vilken mån tramadol har mutagen effekt.


Studier av den tumörframkallande potentialen hos tramadolhydroklorid har utförts på råttor och möss.


Råttstudien visade inga tecken på någon substansrelaterad ökning av tumörförekomsten. I studien med möss fanns en ökad förekomst av levercellsadenom hos handjur (en dosberoende, icke-signifikant ökning från 15 mg/kg och uppåt) och en ökning av lungtumörer hos honor i alla doseringsgrupper (signifikant men inte dosberoende).


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Mikrokristallin cellulosa

Hypromellos

Kolloidal vattenfri kiseldioxid

Magnesiumstearat


Filmdragering 100 mg:

Hypromellos (E464)

Laktosmonohydrat

Talk (E533 b)

Makrogol

Propylenglykol (E1520)

Titandioxid (E171)


Filmdragering 150 mg:

Hypromellos (E464)

Laktosmonohydrat

Talk (E533 b)

Makrogol

Propylenglykol (E1520)

Titandioxid (E171)

Röd järnoxid (E172)

Brun järnoxid (E172)

Kinolingult (E104)


Filmdragering 200 mg:

Hypromellos (E464)

Laktosmonohydrat

Talk (E533 b)

Makrogol

Propylenglykol (E1520)

Titandioxid (E171)

Röd järnoxid (E172)

Kinolingult (E104)


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


För Al/OPA/PVC/Al blister 2 år

För HDPE-burkar och Al/PVC/PE/PVDC blister 3 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar


6.5 Förpackningstyp och innehåll


HDPE-burkar med barnskyddad förslutning i polypropen innehållande 100 depottabletter.


HDPE-burkar med skruvlock i polypropen innehållande 500 respektive 1000 depottabletter (avsedda för dosdispensering).


Al/OPA/PVC/Al och Al/PVC/PE/PVDC blister i kartong innehållande 10, 20, 20x1, 28, 30, 50, 56, 60, 60x1, 90 respektive 100 depottabletter.


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion


Inga särskilda anvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Mylan AB

Box 23033

104 35 Stockholm


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


100 mg: 45573

150 mg: 45574

200 mg: 45575


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2013-06-20


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-09-22