iMeds.se

Dorzolamid Mylan

Läkemedelsverket 2015-05-19


PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Dorzolamid Mylan 20 mg/ml ögondroppar, lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


1 ml innehåller 20 mg dorzolamid (som dorzolamidhydroklorid).

Hjälpämnen med känd effekt:

Varje ml lösning innehåller 0,075 mg bensalkoniumklorid/ ml ögondroppar, lösning



För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM



Ögondroppar, lösning.

Isoton, buffrad, lätt viskös lösning, klar, färglös vattenlösning


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer

Dorzolamid Mylan 20 mg/ml ögondroppar, lösning är indicerat:

för behandling av förhöjt intraokulärt tryck vid:


4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering



Vid monoterapi är dosen 1 droppe Dorzolamid Mylan i konjunktivalsäcken i det drabbade ögat/ögonen tre gånger dagligen.



Vid användning tillsammans med lokal betareceptorblockerare är doseringen 1 droppe Dorzolamid Mylan i konjunktivalsäcken i det drabbade ögat/ögonen två gånger dagligen.



När Dorzolamid Mylan ska ersätta annan lokal glaukombehandling, ska det tidigare preparatet sättas ut, efter anvisad dosering ena dagen, och Dorzolamid Mylan sättas in nästföljande dag.



Om mer än ett ögonpreparat används ska preparaten ges med minst 10 minuters mellanrum.


Patienterna bör instrueras om att undvika att flaskans spets kommer i kontakt med ögat eller dess omgivande vävnad. Patienterna bör även informeras om att ögondroppar, om de hanteras på felaktigt sätt, kan förorenas av vanliga bakterier som är kända för att orsaka ögoninfektioner. Vid användning av förorenade lösningar kan allvarlig skada på ögat med synförlust som följd uppstå.



Pediatrisk population



Det finns begränsade kliniska data avseende behandling med dorzolamid 3 gånger per dygn hos barn. (För information angående dosering hos barn, se avsnitt 5.1).



Administreringssätt

Okulär användning.



Patienterna ska instrueras om att tvätta händerna före användning.



Patienterna ska informeras om korrekt hantering av de oftalmiska behållarna.

Bruksanvisning:

Se till att förseglingsremsan på framsidan av flaskan är intakt och sedan bruten innan den används för första gången. En springa mellan flaskan och hatten är normalt för en oöppnad flaska.

Dra bort förseglingsremsan.

Luta huvudet bakåt och dra ner det undre ögonlocket så att en ficka bildas mellan ögonlock och öga.

Vänd flaskan upp och ner, och tryck lätt tills en droppe har droppats in i ögat. VIDRÖR INTE ÖGAT ELLER ÖGONLOCKET MED SPETSEN PÅ FLASKAN.

Om även det andra ögat ska behandlas, upprepas steg 3 och 4.

Skruva på hatten så att den sitter fast på flaskan direkt efter användning.




4.3 Kontraindikationer


Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.



Dorzolamid har inte studerats hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) eller hos patienter med hyperkloremisk acidos. Eftersom dorzolamid och dess metaboliter huvudsakligen utsöndras via njurarna är dorzolamid kontraindicerat hos dessa patienter.


4.4 Varningar och försiktighet

Dorzolamid har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion och bör därför användas med försiktighet hos denna patientgrupp.



Behandling av patienter med akut trångvinkelglaukom kräver terapeutiska åtgärder som tillägg till ögontryckssänkande läkemedel. Dorzolamid har inte studerats hos patienter med akut trångvinkelglaukom.



Dorzolamid innehåller en sulfonamidgrupp som också finns i sulfonamider och som, även om den ges lokalt, når systemcirkulationen. Samma typ av biverkningar som setts vid systembehandling med sulfonamider kan därför uppträda vid topikal behandling, även omfattande svåra reaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys. Om tecken på allvarliga reaktioner eller överkänslighet uppstår ska preparatet sättas ut.



Behandling med orala karbanhydrashämmare har förknippats med urolitiasis som ett resultat av syra-basstörning, speciellt hos patienter med njursten i anamnesen. Även om inga syra-basstörning har observerats med dorzolamid har urolitiasis rapporterats i sällsynta fall. Eftersom dorzolamid är en topikal karbanhydrashämmare, som absorberas systemiskt, kan patienter med njursten i anamnesen löpa högre risk för urolitiasis då de använder dorzolamid.



Om allergiska reaktioner (t ex konjunktivit och ögonlocksreaktioner) observeras ska utsättning av behandling övervägas.



Det finns risk för additiv effekt av de kända systemiska effekterna av karbanhydrashämmare hos patienter som står på en oral karbanhydrashämmare och dorzolamid. Samtidig administrering av dorzolamid och orala karbanhydrashämmare rekommenderas inte.



Kornealödem och irreversibel kornealdekompensation har rapporterats hos patienter med existerande kroniska korneala defekter och/eller intraokulär kirurgi i anamnesen vid användande av Dorzolamid Mylan. Topikal dorzolamid ska användas med försiktighet hos dessa patienter.



Koroideaavlossning med samtidig okulär hypotension har rapporterats efter filtrationskirurgi vid tillförsel av ögontryckssänkande medel.





Pediatrisk population:

Dorzolamid har inte studerats hos patienter yngre än 36 veckors fosterålder och yngre än en veckas ålder. Patienter med signifikant njurtubulär omognad bör endast ges dorzolamid efter noggrant övervägande av risk/nytta-förhållandet på grund av den eventuella risken för metabolisk acidos.



Dorzolamid Mylan innehåller konserveringsmedlet bensalkoniumklorid, vilket kan ge ögonirritation. Bensalkoniumklorid är känt för att missfärga mjuka kontaktlinser.

Undvik kontakt med mjuka kontaktlinser. Kontaktlinser ska tas ut före appliceringen och sedan ska man vänta minst 15 minuter innan de sätts in igen.





4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Inga specifika läkemedelsinteraktionsstudier har utförts.



I kliniska studier användes dorzolamid samtidigt med följande läkemedel utan tecken på skadliga interaktioner: timolol ögondroppar, betaxolol ögondroppar och systemiska medel, inklusive ACE-hämmare, kalciumantagonister, diuretika, ickesteroida antiinflammatoriska läkemedel inklusive acetylsalicylsyra och hormoner (t.ex. östrogen, insulin, tyroxin).



Samtidig behandling med dorzolamid och miotika och adrenerga agonister har inte utvärderats fullt ut under glaukombehandling.



Dorzolamid är en karbanhydrashämmare och även om det ges topikalt absorberas det också i den systemiska cirkulationen. I kliniska studier har inga syra-basstörningar observerats i samband med användning av dorzolamid. Sådana effekter har emellertid rapporterats med orala karbanhydrashämmare, och i vissa fall har de gett medicinska interaktioner (t.ex. toxiska reaktioner hos patienter som fått stora doser salicylater). Den potentiella risken för sådana interaktioner bör därför övervägas i samband med dorzolamidbehandling.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet:
Inga kliniska studier har utförts på gravida kvinnor. Den potentiella risken för människa är okänd. Dorzolamid bör inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt.



Amning:
Det finns inga data som visar om läkemedlet utsöndras i bröstmjölk hos människa. Dorzolamid bör inte användas under amning. Hos digivande råttor observerades minskad viktuppgång hos avkomman.



4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Dorzolamid Mylan har mindre eller måttliga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Möjliga biverkningar såsom yrsel och synstörningar kan uppträda (Se även avsnitt 4.8).


Biverkningar


Dorzolamid har utvärderats hos fler än 1400 individer i kontrollerade och ickekontrollerade kliniska studier. I långtidsstudier där 1108 patienter som behandlades med dorzolamid i monoterapi eller som tilläggsterapi till betablockerare (ögondroppar), var den vanligaste förekommande orsaken till att behandlingen med dorzolamid avbröts (ca 3 %) okulära biverkningar, huvudsakligen konjunktivit och ögonlocksreaktioner.



Biverkningar som listats nedan har rapporterats som mer än ett isolerat fall antingen i kliniska studier eller efter marknadsintroduktion. De är listade enligt organsystemsklass och enligt frekvens.

Frekvensen är definierad som: Mycket vanlig: (≥1/10), Vanlig: (≥1/100,<1/10), Mindre vanlig: (≥1/1 000,<1/100), Sällsynt: (≥1/10 000,<1/1 000)



Organsystemsklass

Mycket vanlig

Vanlig

Mindre vanlig

Sällsynt


Centrala och perifera nervsystemet


huvudvärk


yrsel, parestesi

Ögon

brännande och stickande känsla

ytlig punktatkeratit, ökat tårflöde, konjunktivit, ögonlocks­inflammation, ögonklåda, ögonlocksirritation, dimsyn

iridocyklit

irritation med rodnad, smärta, beläggning på ögonlock, övergående myopi (försvinner vid utsättande av behandlingen), kornealödem, okulär hypotension, koroideaavlossning efter filtrationskirurgi

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum




epistaxis

Magtarmkanalen


illamående, bitter smak i munnen


halsirritation, muntorrhet

Hud och subkutan vävnad




kontaktdermatit, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys

Njurar och urinvägar




urolitiasis

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrerings­stället


asteni/trötthet


Överkänslighetsreaktioner: tecken och symtom på lokala reaktioner (ögonlocksreaktioner) och systemiska allergiska reaktioner däribland angioödem, urtikaria och klåda, hudutslag, andnöd och i sällsynta fall bronkospasm.



Undersökningar:dorzolamid var inte förenat med kliniskt betydelsefulla elektrolytrubbningar.



Pediatrisk population

Se avsnitt 5.1



Rapportering av misstänkta biverkningar


Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se




4.9 Överdosering


Endast begränsad information finns tillgänglig beträffande överdosering hos människa genom oavsiktligt eller avsiktligt intag av dorzolamidhydroklorid. Följande har rapporterats vid oralt intag: somnolens. Vid lokal administrering; illamående, yrsel, huvudvärk, trötthet, onormala drömmar och dysfagi.



Behandlingen bör vara symtomatisk och understödjande. Elektrolytobalans, utveckling av ett acidotiskt tillstånd och eventuellt centralnervösa effekter kan inträffa. Serumelektrolyter (speciellt kalium) och pH-nivåerna i blodet ska följas upp.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid glaukom samt miotika, karbanhydrashämmare.
ATC-kod: S01EC03



Verkningsmekanism:
Karbanhydras är ett enzym som finns i många av kroppens vävnader, inklusive ögat. Hos människan existerar karbanhydras som ett antal isoenzymer av vilka den mest aktiva är karbanhydras II, som huvudsakligen finns i de röda blodkropparna men också i andra vävnader. Hämningen av karbanhydras i ögats ciliarprocesser minskar kammarvatten­sekretionen, vilket resulterar i en minskning av intraokulära trycket (IOP).

Dorzolamid Mylan innehåller dorzolamidhydroklorid, en potent hämmare av karbanhydras II hos människa. Vid lokal tillförsel reducerar dorzolamid ett förhöjt intraokulärt tryck vare sig det är förenat med glaukom eller inte. Ett förhöjt intraokulärt tryck är en stor riskfaktor i patogenesen för optisk nervskada och synfältsförlust. Dorzolamid orsakar inte pupillsammandragning och reducerar intraokulära trycket utan biverkningar såsom nattblindhet och ackommodationsspasm. Dorzolamid har minimal eller ingen effekt på puls eller blodtryck.

Lokala betareceptorblockerare reducerar också IOP genom att minska kammarvattensekretionen men med en annan verkningsmekanism. Studier har visat att när dorzolamid läggs till en lokal betareceptorblockerare ses en ökad reduktion av IOP. Detta överensstämmer med de rapporterade addativa effekter av betareceptor­blockerare och orala karbanhydrashämmare.



Farmakodynamiska effekter



Klinisk effekt och säkerhet

Vuxna

Hos patienter med glaukom eller okulär hypertension påvisades effekten av dorzolamid i stora kliniska studier på upp till ett år, antingen givet tre gånger dagligen som monoterapi (utgångsvärde för IOP ≥23 mmHg) eller två gånger dagligen som tilläggsterapi till lokala betareceptorblockerare (utgångsvärde för IOP ≥22 mgHg). Intraokulära trycksänkningen av dorzolamid vid monoterapi och tilläggsterapi visades kvarstå hela dygnet och bibehölls vid långtidsbehandling. Effekten vid längre tids monoterapi liknande den för betaxolol och var något sämre än för timolol. När dorzolamid gavs som tilläggsterapi till lokala betareceptorblockerare sågs en ytterligare sänkning av IOP liknande den för pilokarpin 2 %, givet fyra gånger dagligen.



Pediatrisk population
En 3-månaders dubbel-blind, multicenter-studie med aktiv jämförelsebehandling har utförts på 184 (varav 122 med dorzolamid) barn, från en veckas ålder till <6 års ålder med glaukom eller förhöjt intraokulärt tryck (utgångsvärde för IOP>22 mm Hg), för att undersöka säkerheten då Dorzolamid
20 mg/ml ögondroppar, lösninggavs lokalt 3 gånger dagligen. Ungefär hälften av patienterna i de båda behandlingsgrupperna hade fått diagnosen medfött glaukom. Annan vanlig etiologi var Sturge Webers syndrom, iridokorneal mesenkymal missbildning, afaka patienter. Fördelningen mellan ålders- och behandlingsgrupper i monoterapifasen var följande:



Dorzolamid 2%

Timolol

Åldersgrupp <2 år

N=56

Ålder: 1 till 23 månader

Timolol GS* 0,25 % N=27

Ålder: 0,25 till 22 månader

Åldersgrupp >2-<6 år

N=66

Ålder: 2 till 6 år

Timolol 0,50 % N=35

Ålder: 2 till 6 år

*GS= gelbildande lösning



I båda åldersgrupperna fick ca 70 patienter behandling i minst 61 dagar och ca 50 patienter fick 81-100 dagars behandling.



Om monoterapi med dorzolamid eller timolol gelbildande lösning gav otillräcklig sänkning av IOP gick patienterna över till en öppen behandling enligt följande: 30 patienter <2 år fick samtidig behandling med timolol 0,25% gelbildande lösning dagligen och dorzolamid 2% 3 gånger per dygn; 30 patienter >2 år fick kombinationsläkemedel innehållande 2% dorzolamid och 0,5% timolol 2 gånger per dygn.



Sammantaget påvisades inte några ytterligare säkerhetsrisker hos barn: hos ungefär 26% (20% med dorzolamid monoterapi) av patienterna sågs läkemedelsrelaterade biverkningar. De flesta var lokala, inte allvarliga, ögoneffekter som brännande och stickande känsla, hyperemi och ögonsmärta. Hos en liten andel <4% sågs ödem eller grumlingar i kornea. Lokala biverkningar förekom med samma frekvens som i jämförelsegruppen. Efter godkännande har metabolisk acidos rapporterats hos mycket unga barn, särskilt de med omogna njurar eller nedsatt njurfunktion.



Effektresultat hos barn tyder på att den genomsnittliga minskningen i IOP som observerats i dorzolamidgruppen var jämförbar med den i timololgruppen, även om en något mindre minskning observerades för timolol.



Långtidseffektstudier (>12 veckor) finns inte tillgängliga.


Farmakokinetiska egenskaper


Till skillnad från perorala karbanhydrashämmare utövar dorzolamidhydroklorid, när det ges lokalt, sin effekt direkt i ögat vid påtagligt lägre doser och därmed med mindre system­påverkan. I kliniska studier resulterade detta i en reduktion av IOP utan störningar i syra-basbalansen eller elektrolytförändringar, något som karakteriserar perorala karbanhydrashämmare.



Absorption

Efter lokal administrering når dorzolamid systemcirkulationen. För att fastställa eventuell systempåverkan efter lokal användning mättes koncentrationerna av den aktiva substansen och dess metabolit i de röda blodkropparna och i plasma samt karbanhydras­hämningen i de röda blodkropparna.



Distribution

Dorzolamid ackumuleras i de röda blodkropparna under kronisk användning som ett resultat av selektiv bindning till karbanhydras II, medan extremt låga plasma­koncentrationer av fri aktiv substans föreligger.



Metabolism

Den aktiva modersubstansen bildar en N-desetylmetabolit, som är en mindre potent hämmare av karbanhydras II än den aktiva modersubstansen men som också hämmar ett mindre aktivt isoenzym (karbanhydras I). Metaboliten ackumuleras också i de röda blodkropparna där det binds huvudsakligen till karbanhydras I. Dorzolamid binds måttligt till plasmaproteiner (cirka 33 %).



Eliminering

Dorzolamid utsöndras huvudsakligen oförändrat via urinen. Metaboliten utsöndras också i urinen. Efter avslutad behandling elimineras dorzolamid icke-linjärt från de röda blodkropparna med en snabb, initial minskning i koncentrationen av den aktiva substansen, följt av en långsammare eliminationsfas med en halveringstid på cirka fyra månader.

När dorzolamid gavs peroralt för att simulera maximal systempåverkan efter långtids­användning lokalt i ögat, nåddes steady state inom 13 veckor. Vid steady state fanns så gott som ingen fri aktiv substans eller någon metabolit i plasma. Karbanhydrashämningen i de röda blodkropparna var mindre än vad som förväntades vara nödvändigt för en farmakologisk effekt på njurfunktion eller andning. Liknande farmakokinetiska resultat observerades efter långtidsanvändning av lokalt dorzolamid.



Några äldre patienter med nedsatt njurfunktion (beräknad kreatininclearence 30-60 ml/min) hade emellertid högre koncentration av metaboliter i de röda blodkropparna, men inga betydelsefulla skillnader i karbanhydrashämning och inga kliniskt signifikanta system­biverkningar kopplades direkt till detta fynd.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


De huvudsakliga fynden i djurstudier där dorzolamidhydroklorid gavs oralt var relaterade till de farmakologiska effekterna av systemisk karbanhydrashämning. Några av dessa fynd var artspecifika och/eller en följd av metabolisk acidos. Hos kanin observerades deformationer i ryggkotorna vid doser som var toxiska för moderdjuret, doser som förknippades med metabolisk acidos.





I kliniska studier utvecklade patienterna inga tecken på metabol acidos eller serum­elektrolyt­rubbningar, något som kännetecknar systemisk karbanhydrashämning. De effekter som noterats i djurstudier förväntas därför inte uppträda hos patienter som fått terapeutiska doser av dorzolamid.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Mannitol

Hydroxietylcellulosa

Natriumcitrat

Natriumhydroxid för pH-justering

Bensalkoniumkloridlösning 50 %

Vatten för injektionsvätskor


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


2 år (oöppnad förpackning)

Efter att flaskan har öppnats: 28 dagar


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaras vid högst 30 C


6.5 Förpackningstyp och innehåll


MDPE-flaska, vit, med droppspets samt ett tvådelat säkerhetslock förpackad i en kartong


Förpackningar:
1 x 5 ml (1 flaska à 5 ml)
3 x 5 ml (3 flaskor à 5 ml)
6 x 5 ml (6 flaskor à 5 ml)


Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering


Inga särskilda anvisningar


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Mylan AB

Box 20333

104 35 Stockholm


8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


26615


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


2010-10-22


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2015-05-19

9