Information för alternativet: Durbis Retard 250 Mg Depottablett, visa andra alternativ

Välj alternativ:

1. Durbis Retard 250 Mg Depottablett
2. Durbis Retard 250 Mg Depottablett

produktresumé

Durbis Retard 250 mg depottabletter

En depottablett innehåller disopyramidfosfat motsvarande 250 mg disopyramid.

Hjälpämne: Sackaros 30 mg, vattenfri glukos 3,5 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se 6.1.

Depottablett

Depottabletterna är vita, runda, filmöverdragna, bikonvexa med skåra, märkta med 013 och E på ena sidan och Roussel Uclaf-symbol på andra,  12 mm.

Profylax och behandling av symptomatiska ventrikulära takykardier. Profylax mot recidiv av förmaksflimmer.

Normal dos 1 - 1½ tablett 2 gånger dagligen. Dygnsdosen bör ej överstiga 750 mg. Vid indikationen profylax mot recidiv av förmaksflimmer rekommenderas 1 tablett 2 gånger dagligen. Vid signifikant nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <60 ml/min) rekommenderas övergång till behandling med Durbis kapslar.

Behandlingskontroll

Hjärtinkompensation och hypokalemi bör åtgärdas innan behandling sätts in.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne

• Obehandlat AV-block grad II och III.

• Grenblock förknippat med AV-block grad I

• Vänstersidigt skänkelblock samt kombinationen av vänster bakre grenblock eller vänster främre grenblock med högersidigt grenblock.

• Tidigare känd lång QT tid

• Allvarlig funktionsstörning av sinusknutan

• Allvarlig hjärtsvikt, såvida inte sekundär till hjärtrytmrubbning (se avsnitt 4.4)

• Samtidig behandling med andra antiarytmika eller andra läkemedel som kan framkalla kammararytmi och speciellt torsade de pointes (se avsnitt 4.5)

Alla antiarytmika kan ge oönskade effekter när de används för att behandla symptomatisk men ej livshotande arytmi. Den förväntade nyttan ska vägas mot riskerna.

Det finns inga bevis för att förlängt undertryckande av ventrikulär prematur kontraktion med antiarytmika förhindrar plötslig död. Antiarytmika har inte visats öka överlevnaden hos patienter med kammararytmi. Av dessa orsaker ska antiarytmika inte förskrivas vid behandling av patienter med asymptomatisk ventrikulär prematur kontraktion.

Hos patienter med strukturell hjärtsjukdom utgör proarytmi och hjärtsvikt en särskild risk förknippad med antiarytmika. Särskild försiktighet bör iakttagas vid förskrivning i detta sammanhang.

En studie på patienter med asymptomatisk icke-livshotande kammararytmi som haft en hjärtinfarkt visade på ökad dödlighet eller icke-dödlig hjärtinfarkt hos patienter som behandlades med antiarytmika klass Ic, vilket kan peka på en risk även för andra antiarytmika (se avsnitt 5.1).

Disopyramid ska inte användas hos patienter med okompenserad kronisk hjärtinsufficiens, såvida inte denna hjärtinsufficiens är sekundär till hjärtarytmi. Om disopyramid ska ges under dessa omständigheter är särskild försiktighet och övervakning nödvändig.

Livshotande och hemodynamiskt signifikant arytmi är svår att behandla och dessa patienter utgör en högriskgrupp. Behandling av dessa arytmier, oavsett modalitet, måste påbörjas på sjukhus.

Durbis Retard innehåller sackaros och glukos.

Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Klinisk och EKG övervakning:

Patienter med strukturell hjärtsjukdom kan vara speciellt känsliga för den depressiva effekten (negativ inotrop egenskap) av disopyramid. Behandling ska ges under sträng övervakning och hjärtfunktionen ska monitoreras.

Vid försämring av befintlig arytmi eller om en ny typ av arytmi uppträder krävs att behandlingen med disopyramid genast omprövas.

På liknande sätt ska behandlingen med disopyramid genast omprövas om atrioventrikulärt eller bifascikulärt block uppträder.

QT intervall och QRS duration måste monitoreras och behandlingen med disopyramid ska avbrytas om dessa förlängs med mer än 25 %.

Störd kaliumbalans:

Avvikelser i kalium kan inducera arytmi. Serumkalium måste därför monitoreras. All obalans i kalium måste korrigeras, särskilt då diuretika eller stimulerande laxativ ges samtidigt. Antiarytmika kan vara farliga för patienter med hypokalemi.

Njurinsufficiens

Vid njurinsufficiens bör dosen av disopyramid minskas genom att justera administreringsintervallet.

Leverinsufficiens:

Disopyramiddosen bör minskas hos patienter med leverinsufficiens.

Atropinlika effekter:

Det finns risk för:

För andra atropinliknande effekter se avsnitt 4.8.

Hypoglykemi:

På grund av risk för hypoglykemi, ibland allvarliga, speciellt hos äldre eller undernärda patienter, patienter med behandlad diabetes och patienter med njurinsufficiens, bör blodsockernivåer monitoreras hos dessa patienter.

Erfarenhet saknas från depottablettbehandling av patienter med njurinsufficiens, leverinsufficiens samt barn.

Kombinationsbehandling med läkemedel som associerats med risk för torsade des pointes ska undvikas. Exempel på sådana läkemedel är; tricykliska- och tetracykliska antidepressiva, intravenöst erytromycin, vincamin och sultoprid. Kombinationsbehandling med följande läkemedel förknippade med risk för torsade de pointes rekommenderas inte: astemizol, cisaprid, pentamidin, pimozid, sparfloxacin och terfenadin.

Hämmare av fosfodiesteras typ 5 såsom sildenafil, tadalafil och vardenafil: Det finns bevis för att hämmare av fosfodiesteras typ 5 eventuellt kan vara associerad med risk för QT-förlängning. Samtidig administrering av disopyramid med sådana läkemedel kan eventuellt öka denna QT-förlängningseffekt och rekommenderas därför inte.

Kombination med andra antiarytmika ska undvikas eftersom kombinationsbehandling inte studerats tillräckligt väl och effekten kan vara oförutsägbar, dessutom ökar risken för biverkningar. Kombinationsbehandling bör undvikas generellt, undantag kan dock göras efter noggrann analys av risk/nytta balansen utförd av läkare baserat på resultaten från adekvata laboratorie- och kliniska undersökningar.

Beta-receptorblockerande medel: Klass I antiarytmika och beta-receptorblockerande medel (inklusive labetalol) har additiva negativt inotropa effekter, vilket kan resultera i allvarliga hemodynamiska biverkningar hos patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion.

Atenolol. Atenolol minskar clearance av disopyramid. Medlen har i en experimentell studie visats ha additiva negativa effekter på ”cardiac index”.

Disopyramid antas metaboliseras av CYP3A och läkemedel som hämmar detta enzym (t ex makrolidantibiotika, azolantimykotika, HIV proteashämmare och quinupristin/dalfopristin) kan öka plasmakoncentrationen av disopyramid med ökad risk för biverkningar som följd. Läkemedel som inducerar CYP3A (t ex rifampicin och fenytoin) kan minska plasmakoncentrationen av disopyramid. I båda dessa fall kan dosanpassning krävas.

Erytromycin. Två fallrapporter samt in vitro-studier med humana levermikrosomer talar för att erytromycin kan hämma metabolismen av disopyramid med förlängt QT-intervall som följd.

Klaritromycin. Livshotande interaktioner (förlängt QT-intervall, VT samt hypoglykemi) har beskrivits i två fall som samtidigt behandlades med disopyramid och klaritromycin, som misstänks kunna hämma metabolismen av disopyramid.

Rifampicin. Rifampicin inducerar metabolismen av disopyramid. Detta leder till minskade halter i plasma av moderföreningen samt till ökande halter av den desalkylerade metaboliten.

Fenytoin. Fenytoin inducerar metabolismen av disopyramid. Detta leder till minskade halter i plasma av moderföreningen samt till ökande halter av den desalkylerade metaboliten.

Warfarin. Ett par kasuistiker talar för att insättning av disopyramid hos patienter behandlade med warfarin kan leda till försämrad effekt av warfarin, sannolikt pga inducerad metabolism.

Azitromycin. En fallrapport talar för att azitromycin kan hämma metabolismen av disopyramid med risk för arytmi.

Motilitetsstimulerande laxativ rekommenderas ej (se avsnitt 4.4).

Hypokalemi-inducerande medel bör användas med försiktighet.

Atropin och andra antikolenerga medel, inklusive phenothiazin, bör användas med försiktighet då atropinlik effekt kan förstärkas av disopyramid.

Roxitromycin kan förtränga proteinbundet disopyramid och resultera i förhöjda serumnivåer av fri disopyramid.

Graviditet: Disopyramid har visats inducera livmoderkontraktion vid graviditet. Disopyramid passerar över i fostercirkulationen. Det bör användas endast då den förväntade nyttan för modern överväger risken för fostret.

Amning: Disopyramid passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser.

Vissa biverkningar, t ex yrsel, trötthet och ackommodationssvårigheter, kan försämra patientens koncentrations- och reaktionsförmåga och därmed förmågan att framföra motorfordon eller hantera maskiner.

Vanligast förekommande är muntorrhet, ca 40 %.

Vanliga (>1/100)	Cirk.: arytmier. GI: illamående, kräkning, obstipation, epigastralgi, anorexi, diarré. Urogenital: miktionsbesvär. Ögon: ackommodationsstörningar. Övriga: muntorrhet.
Mindre vanliga >1/1000, <1/100	Allmänna: trötthet, yrsel. Muskuloskel.: myalgi, muskelsvaghet.
Sällsynta >1/10000, <1/1000	Allmänna: huvudvärk. Blod: neutropeni. Cirk.: hypotension. Lever: kolestatisk gulsot. Metabol.: hypoglykemi, ibland allvarlig (se avsnitt 4.4 hypoglykemi) Neurol.: polyneuropati. Psyk.: psykos.
Mycket sällsynta (<1/10000)	Hud: utslag

Disopyramid kan förvärra eller provocera ventrikulär arytmi (ventrikulär takykardi, kammarflimmer och torsade de pointes). Denna proarytmiska effekt inträffar mer sannolikt i närvaro av hypokalemia och/eller samtidig användning av andra antiarytmika och/eller allvarlig strukturell hjärtsjukdom och/eller förlängning av QT-intervall.

Avvikelser i det intrakardiella retledningssystemet kan inträffa: Förlängning av QT-intervall, breddning av QRS komplexet, atrioventrikulärt block och grenblock.

Andra typer av arytmier har rapporterats, såsom bradykardi och sinusblock.

Fall av allvarlig hjärtsvikt, kollaps eller t.o.m. kardiogen chock har också beskrivits, speciellt hos patienter med allvarlig hjärtsjukdom. Detta kan resultera i hypotension, njurinsufficiens och/eller akut leverischemi, liknande hepatocellulär hepatit.

Atriopinliknande effekter (se även avsnitt 4.4):

Isolerade rapporter av anafylaktiska reaktioner (t ex urtikaria, angioödem) eventuellt kulminerande i chock.

Toxicitet: Litet terapeutiskt index, stora individuella variationer. 600 mg till 2-åring gav letal intoxikation. 2 g till 16-åring gav mycket allvarlig intoxikation. I ett stort material var genomsnittlig toxisk dos för vuxna 1,5 g och genomsnittlig letal dos 2,8 g.

Toxiska plasmanivåer reflekteras av onormala EKG såsom:

De kliniska symptomen kommer snabbt, inom 1-2 timmar. Symptomen på överdosering kan inbegripa:

Förutom prostigminderivat, som kan användas för att behandla antikolinerga effekter, finns ingen specifik antidot för disopyramid.

Behandling av akut överdosering ska ske på intensivvårdsavdelning under EKG-övervakning. Symptomatiska terapeutiska åtgärder kan inbegripa:

Farmakoterapeutisk grupp: antiarytmika, ATC-kod C01BA03

Durbis (disopyramid) är ett klass I antiarytmikum som farmakologiskt påminner om kinidin och prokainamid (klass IA enligt Vaughan Williams). Disopyramid minskar automaticiteten i Purkinjefibrerna genom att reducera depolariseringshastigheten i fas 4. Denna effekt kan ses både i normala och ischemiska Purkinjefibrer. Överledningshastigheten sänks i förmak, AV-nod, Purkinjefibrer och kammarmuskulatur genom en sänkning av depolariseringshastigheten i fas 0.

Disopyramid förlänger aktionspotentialens duration och effektiva refraktärperiod i förmak, Purkinjefibrer och kammarmuskulatur. Dessutom hämmas excitabiliteten i både förmaks- och kammarmuskulatur genom en direkt myokardpåverkan.

Hemodynamiskt uppvisar disopyramid en svag negativ inotrop effekt, vilket bör beaktas vid behandling av patienter med hjärtsvikt eller vid kombinationsbehandling med andra farmaka med negativ inotrop effekt. Disopyramid har i likhet med sin huvudmetabolit en antikolinerg effekt som kan ge en ökning av sinusrytmen på ett friskt hjärta, men den vanliga effekten är en frekvenssänkning vid takykardier som ibland är associerad med en lätt sänkning av blodtrycket.

Antiarytmika som tillhör klass Ic (Vaughan Williams klassificering) inkluderades i Cardiac Arrytmia Suppression Trial (CAST), en långtids-multicenter randomiserad dubbel blind studie hos patienter med asymptomatisk icke-livshotande kammararytmi, som hade haft en hjärtinfarkt för mer än sex dagar men mindre än två år sedan. En ökad frekvens dödlighet eller icke-dödlig hjärtinfarkt inträffade hos patienter behandlade med antiarytmika tillhörande klass Ic jämfört med matchad placebogrupp. Tillämpligheten av resultaten av CAST på andra antiarytmika och andra populationer är osäker men för närvarande är det klokt att räkna med att risken omfattar även andra arytmika för patienter med strukturell hjärtsjukdom.

Biotillgängligheten är 80-90% och maximala plasmakoncentrationer uppnås vanligtvis mellan 0,5-3 timmar (kapslar). Depotformen ger en jämn och förlångsammad frigörelse av substansen, vilket medför en längre absorptionstid med maximala plasmakoncentrationer efter 4,5 -6 timmar. Terapeutisk effekt kan noteras i koncentrationsområdet 2-9 µg/ml (6-27 µmol/l), men ligger vanligtvis inom området 3-5 µg/ml (9-15 µmol/l).

Disopyramid binds till plasmaproteiner – i huvudsak alfa-glykoprotein. Bindningen är dock koncentrationsberoende, och den minskar vid högre serumkoncentrationer. Vid terapeutiska koncentrationer är proteinbindningen >50%. Distributionsvolymen är 0,4-0,7 l/kg kroppsvikt.

Halveringstiden för disopyramid i plasma hos friska är 5-7 timmar. Patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <40 ml/minut) har uppvisat halveringstider på 10-18 timmar. Doseringen ska därför reduceras vid sänkta kreatininclearance-värden. Nedsatt leverfunktion och hjärtinsufficiens kan också förlänga halveringstiden. På friska utgör den renala och fekala utsöndringen 80% respektive 10%. 40-60% utsöndras oförändrad med urinen och 15-25% som mono-N-dealkylerad metabolit (huvudmetaboliten). Återstoden utsöndras via gallan med faeces.

-

Kärna:

Glycerylmonostearat

Magnesiumstearat

Povidon

Sackaros

Dragering:

Vattenfri glukos

Hypromellos

Propylenglykol

Ej relevant.

18 månader.

Durbis Retard kan dosdispenseras på apotek. Hållbarheten är då 6 månader.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Glasburk 100 st.

Blisterförpackning (PVC/PVDC/aluminium) 100 st.

Inga särskilda anvisningar.

Sanofi AB

Box 30052

104 25 Stockholm

9680

1981-10-16 / 2010-07-01

2014-06-25