Information för alternativet: Eeze 25 Mg Filmdragerad Tablett, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Eeze 40 Mg/G Kutan Spray, Gel
2. Eeze 25 Mg Filmdragerad Tablett
3. Eeze 12,5 Mg Filmdragerad Tablett

Document: Eeze film-coated tablet SmPC change

• Eeze film-coated tablet SmPC
• Eeze film-coated tablet ENG SmPC

---

Produktresumé

Eeze 25 mg, filmdragerade tabletter

En tablett innehåller 25 mg diklofenakkalium.

Hjälpämnen:

En tablett innehåller 27,2 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

Filmdragerad tablett.

Rosa, runda, bikonvexa tabletter (6 mm diam.).

Akuta smärttillstånd hos vuxna, såsom huvudvärk, inklusive anfallsbehandling av migrän, tandvärk, led- eller muskelvärk, ryggsmärta samt primär dysmenorré.

Symtomatisk korttidsbehandling av barn och ungdomar med smärta orsakad av inflammatoriska öron-, näsa- och halsinfektioner, till exempel faryngotonsillit, otit (se avsnitt 4.4).

Symtomatisk korttidsbehandling av barn och ungdomar med akut postoperativ smärta efter mindre kirurgiskt ingrepp.

Behandlingen bör inledas med lägsta förmodade effektiva dos, för att senare kunna justeras med avseende på terapisvar och eventuella biverkningar. Vid långtidsbehandling bör en låg dos eftersträvas. Biverkningar kan minimeras genom att lägsta effektiva dos används under kortast möjliga behandlingstid som är nödvändig för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4).

Vuxna och ungdomar över 16 år

Vid migrän: Initialt 50 mg vid första tecknet på ett anfall. Om lindring ej uppnåtts inom 2 timmar, ges ytterligare 50 mg. Detta kan upprepas med 4-6 timmars intervall, dock högst 150 mg per dygn.

Vid övrig värk: 25-50 mg var 4:e till var 6:e timme vid behov. Högsta rekommenderade dygnsdos är 150 mg.

Diklofenaks absorptionshastighet minskar om Eeze tas tillsammans med mat. Därför rekommenderas att tabletterna inte tas med mat eller direkt efter en måltid.

Nedsatt lever- eller njurfunktion

Dosreduktion förefaller ej vara nödvändig till patienter med lätt till måttlig lever- eller njurfunktionsnedsättning.

Vid grav nedsättning av njur- eller leverfunktionen är diklofenak kontraindicerat (se avsnitt 4.3). Patienter med måttlig njur- eller leverfunktionsnedsättning bör monitoreras noga. Lägsta effektiva dos bör användas.

Äldre patienter

Lägsta effektiva dos bör eftersträvas (Se avsnitt 4.4)

Barn och ungdomar

Barn från 9-års ålder (kroppsvikt minst 35 kg) och ungdomar ska ges upp till 2 mg/kg kroppsvikt per dag i 3 delade doser, beroende på tillståndets svårighetsgrad.

Kroppsvikt (motsvarande ålder)	Beredningsform	Enkeldos	Högsta dygnsdos
35‑44 kg kroppsvikt (9‑11 år)	25 mg tabletter	25 mg	25 mg x3
45‑55 kg kroppsvikt (12‑16 år)	25 mg tabletter	25 mg	25 mg x3‑4

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne.

• Aktivt sår, blödning eller perforation i magen eller tarmen.

• Anamnes med gastrointestinal blödning eller perforation i samband med NSAID-behandling. Aktivt peptiskt sår/blödning, eller anamnes med återkommande peptiskt sår/blödning (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning).

• Hepatisk porfyri.

• Tillstånd med ökad blödningsbenägenhet.

• Tredje trimestern av graviditeten (se avsnitt 4.6).

• Grav lever-, njursvikt (se avsnitt 4.4).

• Etablerad kongestiv hjärtsvikt (NYHA II-IV), ishemisk hjärtsjukdom, perifer kärlsjukdom och /eller cerebrovaskulär sjukdom.

• Liksom andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) är även diklofenak kontraindicerad för patienter hos vilka acetylsalicylsyra eller andra NSAID utlöser attacker av astma, urtikaria eller akut rinit.

Allmänt

Det föreligger ett starkt samband mellan dosen och allvarliga gastrointestinala biverkningar. Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 och effekter på mag-/tarmkanal och hjärta/kärl nedan).

Samtidig användning av Eeze och andra NSAID-läkemedel inklusive selektiva hämmare av cyklooxygenas-2 (COX-2 hämmare) bör undvikas eftersom det saknas evidens för synergistiska positiva effekter samt på grund av risken för additiva biverkningar.

Försiktighet ska av grundläggande medicinska skäl iakttas för äldre patienter. Det rekommenderas särskilt att lägsta effektiva dos administreras till sköra, äldre patienter eller till dem med låg kroppsvikt.

Liksom med andra NSAID kan allergiska reaktioner, inklusive anafylaktiska/anafylaktoida reaktioner, också uppträda i sällsynta fall med diklofenak utan att patienten tidigare exponerats för läkemedlet.

Liksom andra NSAID kan diklofenak på grund av sina farmakodynamiska egenskaper maskera tecken och symtom på infektion.

Eeze innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Långvarigt intag av olika slags smärtstillande läkemedel mot huvudvärk kan försämra huvudvärken. Om detta händer eller det finns misstanke om detta bör behandlingen avbrytas. Läkemedelsinducerad huvudvärk bör misstänkas hos patienter som har ofta förekommande eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av läkemedel mot huvudvärk.

I sällsynta fall kan allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner ha sitt ursprung i vattkoppor. Det kan i dagsläget inte uteslutas att NSAID bidrar till att förvärra sådana infektioner. Därför rekommenderas det att undvika behandling med Eeze vid vattkoppor.

Patienter med gastrointestinala besvär eller med anamnes som tyder på sår, blödning eller perforation i mag-tarmkanalen (se avsnitt 4.8), liksom patienter med ulcerös kolit, Crohns sjukdom, nedsatt leverfunktion, SLE, hematopoes- eller koagulationsrubbningar bör noggrant kontrolleras under behandling med diklofenak.

Patienter som behandlas med perorala antikoagulantia eller antidiabetika bör observeras med avseende på överdosering då de samtidigt behandlas med diklofenak. Laboratorieprover bör genomföras för att kontrollera att önskad effekt av antikoagulantia bibehålles. Isolerade fall av hypoglykemi och hyperglykemiska effekter som kräver dosjustering av antidiabetika har rapporterats.

NSAID kan hämma den diuretiska effekten och förstärka den kaliumsparande effekten av diuretika vilket gör det nödvändigt att kontrollera serumnivåerna av kalium.

Pediatrisk population

Hos barn och ungdomar med smärta relaterad till inflammatoriska öron-, näsa- och halsinfektioner bör den underliggande sjukdomen behandlas med ett terapeutiskt lämpligt antiinfektionsläkemedel. Enbart feber utan en inflammatorisk komponent är inte en indikation.

Gastrointestinala effekter

Gastrointestinal blödning, sårbildning och perforation, som kan vara fatal, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID och kan inträffa oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare anamnes på allvarliga gastrointestinala störningar. De medför i allmänhet allvarligare följder för äldre patienter. Behandling med diklofenak skall avbrytas hos patienter som utvecklar gastrointestinal blödning eller sår.

Liksom med alla NSAID, inklusive diklofenak, är noggrann medicinsk uppföljning nödvändig och särskild försiktighet ska iakttas när diklofenak ordineras till patienter med symtom som tyder på gastrointestinala störningar eller med en anamnes som tyder på sår, blödning eller perforation i mag-tarmkanalen (se avsnitt 4.8).

Risken för blödning i mag-tarmkanalen ökar vid ökade NSAID-doser och hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt med samtidig blödning eller perforation. Äldre patienter har generellt högre förekomst av biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation som kan vara fatal.

För att minska risken för gastrointestinal toxicitet hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt med samtidig blödning eller perforation, och hos äldre patienter, ska behandlingen inledas och upprätthållas vid lägsta effektiva dos.

Kombinationsbehandling med slemhinneskyddande medel (som t.ex. protonpumphämmare eller misoprostol) bör övervägas för dessa patienter samt för patienter som behöver samtidig behandling med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala biverkningar.

Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska rapportera ovanliga symtom från buken (särskilt gastrointestinala blödningar) till sjukvårdspersonal. Försiktighet rekommenderas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för sårbildning eller blödning, såsom systemiska kortikosteroider, antikoagulantia, trombocythämmande medel eller selektiva serotoninåterupptagshämmare (se avsnitt 4.5).

Noggrann medicinsk uppföljning och försiktighet ska också iakttas för patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom eftersom dessa tillstånd kan försämras (se avsnitt 4.8).

Liksom för andra analgetika gäller: om patienter med akuta buksmärtor ges upprepad smärtlindring kan detta förändra eller dölja symtombilden vid tillhörande komplikationer såsom perforation.

Levereffekter

Noggrann medicinsk uppföljning och försiktighet krävs när diklofenak ordineras till patienter med nedsatt leverfunktion eftersom detta tillstånd kan försämras.

Liksom med andra NSAID, inklusive diklofenak, kan värdena för ett eller flera leverenzymer öka. Vid långvarig behandling med diklofenak krävs regelbundna kontroller av leverfunktionen som en försiktighetsåtgärd. Behandlingen med diklofenak ska avbrytas om onormala levervärden kvarstår eller förvärras, om patienten utvecklar kliniska tecken eller symtom som tyder på leversjukdom, eller om andra tillstånd uppträder (t.ex. eosinofili, utslag). Hepatit kan uppträda i samband med användning av diklofenak utan prodromalsymtom.

Försiktighet ska iakttas när diklofenak administreras till patienter med hepatisk porfyri, eftersom det kan utlösa en attack.

Njureffekter

Eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling, inklusive diklofenak, krävs särskild försiktighet för patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion, anamnes på hypertoni, äldre patienter, patienter som samtidigt behandlas med diuretika eller läkemedel som kan ha en signifikant påverkan på njurfunktionen samt för patienter som av någon orsak förlorat stora extracellulära volymer, t.ex. före eller efter ett större kirurgiskt ingrepp (se avsnitt 4.3). Kontroller av njurfunktionen rekommenderas som försiktighetsåtgärd när diklofenak används av sådana patienter. Då behandlingen avbryts återhämtar sig patienten oftast till det tillstånd som förelåg före behandlingen.

Fall av akut njursvikt efter intag av tenofovirdisoproxil har rapporterats hos patienter som behandlats med högdos eller flera NSAID-preparat samtidigt, och med riskfaktorer för renal dysfunktion.

Om tenofovirdisoproxil administreras samtidigt med en NSAID ska den renala funktionen monitoreras.

Hudeffekter

Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnson syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har i mycket sällsynta fall rapporterats i samband med användning av NSAID (se avsnitt 4.8). Risken för sådana reaktioner är störst i början av behandlingen. Majoriteten av fall har inträffat under den första behandlingsmånaden. Behandling med Eeze bör avbrytas vid första tecken på hudutslag, slemhinneförändringar eller andra symtom på överkänslighet.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Lämplig övervakningoch rådgivning krävs för patienter med hypertonioch/eller lindrig hjärtsvikt (NYHA I) i anamnesen, eftersom vätskeretentionoch ödemhar rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Patienter medbetydande riskfaktorer förkardiovaskulärahändelser (t ex hypertoni, hyperlipidemi, diabetesmellitus, rökning), ska endast behandlasmeddiklofenakefter noggrant övervägande. Eftersom de kardiovaskulära riskernamed diklofenak kan öka med dos och exponeringstid, ska kortast möjliga behandlingstid och lägstaeffektivadygnsdos användas. Patientensbehov avsymtomlindringoch svar på behandlingen ska utvärderas med jämna mellanrum.

Hematologiska effekter

Liksom med andra NSAID rekommenderas kontroller av blodcellsantal i samband med långvarig behandling med diklofenak.

Liksom andra NSAID kan diklofenak tillfälligtvis hämma trombocytaggregering. Patienter med defekt hemostas ska övervakas noga.

Befintlig astma

Hos patienter med astma, säsongsbunden allergisk rinit, svullnad i den nasala slemhinnan (dvs. nasala polyper), kronisk obstruktiv lungsjukdom eller kroniska infektioner i andningsvägarna (särskilt om de är kopplade till symtom som liknar de vid allergisk rinit) är reaktioner mot NSAID, såsom förvärrad astma (så kallad intolerans mot analgetika/analgetisk astma), Quinckes ödem eller urtikaria, vanligare än hos andra patienter. Särskild försiktighet rekommenderas därför för sådana patienter (närhet till akutvård). Det gäller även för patienter som är allergiska mot andra substanser, med symtom som hudreaktioner, klåda eller urtikaria.

Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmande medel: Försiktighet rekommenderas eftersom samtidig administrering kan öka blödningsrisken. Även om kliniska undersökningar inte verkar visa att diklofenak påverkar effekten av antikoagulantia, finns det rapporter om ökad blödningsrisk hos patienter som får diklofenak och antikoagulantia samtidigt. Noga övervakning av dessa patienter rekommenderas därför.

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4).

Heparin (parenteral administrering: Ökad risk för blödning (hämning av trombocytfunktionen och ökade gastrointestinala biverkningar av NSAID).

Pentoxifyllin: Ökad risk för blödning, intensifierad klinisk övervakning och kontroll av blödningstider rekommenderas.

Zidovudin: Ökad risk för blödning (hemartroser och hematom) hos HIV-positiva blödarsjuka patienter.

Diuretika och antihypertensiva medel: Liksom för andra NSAID kan samtidig användning av diklofenak med diuretika eller antihypertensiva medel (t.ex. betablockerare, ACE-hämmare) minska dessa läkemedels antihypertensiva effekt. En sådan kombination ska därför administreras med försiktighet och regelbundna kontroller av blodtrycket rekommenderas, i synnerhet hos äldre patienter. Det är viktigt att patienterna får tillräckligt med vätska. Kontroller av njurfunktionen efter det att samtidig behandling har satts in och regelbundet därefter bör övervägas, i synnerhet vid användning av diuretika och ACE-hämmare på grund av den ökade risken för nefrotoxicitet. Samtidig behandling med kaliumsparande läkemedel kan leda till förhöjda kaliumnivåer i serum, vilket därför bör kontrolleras ofta (se avsnitt 4.4).

Angiotensin II antagonister: NSAID-läkemedel kan minska effekten av diuretika och antihypertensiva läkemedel. Risken för akut njurinsufficiens, som vanligen är reversibel, kan öka hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter) när angiotensin II receptor antagonister kombineras med NSAID. Därför bör kombinationsbehandling ske med försiktighet, speciellt hos äldre patienter. Tillräckligt vätskeintag bör ombesörjas och övervakning av njurfunktion bör övervägas vid insättning av kombinationsbehandling och periodvis därefter.

Andra NSAID: Samtidig systemisk användning av andra NSAID bör generellt undvikas p.g.a. ökad risk för biverkningar.

Kinoloner: Kramper kan uppkomma till följd av interaktioner mellan kinoloner och NSAID-preparat. Detta kan uppträda hos patienter med eller utan tidigare bakgrund av epilepsi eller kramper. Därför bör försiktighet iakttas då man överväger användning av kinoloner till patienter som redan får NSAID.

Perorala antidiabetika: Kliniska studier har visat att diklofenakkan administreras tillsammans med perorala antidiabetika utan att påverka deras kliniska effekt. Det har emellertid förekommit enstaka rapporter om både hypo- och hyperglykemiska effekter som krävt dosjusteringar av diabetesläkemedlen under behandling med diklofenak. Av denna anledning rekommenderas blodglukoskontroller som en försiktighetsåtgärd under samtidig behandling med diklofenak och perorala antidiabetika.

Kortikosteroider: Samtidig behandling med diklofenak och kortikosteroider kan öka risken för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4).

Metotrexat: Diklofenak kan hämma tubulär renal clearance av metotrexat och därigenom öka metotrexatnivåerna. Försiktighet rekommenderas när NSAID, inklusive diklofenak, administreras inom 24 timmar före eller efter behandling med metotrexat, eftersom metotrexatkoncentrationerna kan stiga och den metotrexatrelaterade toxiciteten öka.

Litium: Diklofenak minskar litiums renala clearance med cirka 20 % och ökar därför litiumkoncentrationerna i serum. En justering av litiumdosen kan vara nödvändig. Kombinationen bör undvikas såvida inte frekventa kontroller av serumhalten av litium kan genomföras vid in- eller utsättandet av behandlingen.

Ciklosporin och takrolimus: Vid samtidig behandling med diklofenak och ciklosporin (vid reumatoid artrit) har en relativt hög frekvens av nefrotoxicitet (ökande serumkreatinin) med stigande blodtryck observerats. Denna risk finns sannolikt också vid samtidig takrolimusbehandling. Efter en oral engångsdos av ciklosporin under pågående diklofenakbehandling dubblerades dessutom plasmakoncentrationen av diklofenak. Kombinationsbehandling bör ske med försiktighet. Vid eventuell kombinationsbehandling bör diklofenakdosen halveras.

Digoxin: Studier på friska försökspersoner visar att insättning av diklofenak hos digoxinbehandlade individer leder till förhöjningar av digoxinhalten i plasma. Om diklofenak används samtidigt som digoxin kan plasmakoncentrationerna av digoxin stiga. Kontroller av digoxinnivåerna i serum rekommenderas.

Fenytoin: När fenytoin används samtidigt som diklofenak rekommenderas kontroller av plasmakoncentrationerna av fenytoin eftersom det förväntas att exponeringen för fenytoin ska öka.

Kolestipol och kolestyramin: Dessa ämnen kan inducera en fördröjning eller minskning av absorptionen av diklofenak. Det rekommenderas därför att diklofenak administreras minst en timme före alternativt 4 till 6 timmar efter administreringen av kolestipol/kolestyramin.

Tenofovir

Fall av akut njursvikt efter intag av tenofovirdisoproxil har rapporterats hos patienter som behandlats med högdos eller flera NSAID-preparat samtidigt, och med riskfaktorer för renal dysfunktion. Om tenofovirdisoproxil administreras samtidigt med en NSAID ska den renala funktionen monitoreras.

Läkemedel som hämmar eller inducerar enzymet CYP2C9: Diklofenaks metabolismkatalyseras av enzymet CYP2C9. Samtidig behandling med läkemedel som hämmar detta enzym(t.ex. flukonazol, sulfinpyrazon och vorikonazol) leder sannolikt till högre koncentrationer av diklofenaki plasma. Läkemedel som inducerar CYP2C9, t.ex. rifampicin, karbamazepin eller barbiturater, kan reducera plasmakoncentrationerna av diklofenaktill subterapeutiska nivåer. Diazepam,som metaboliseras via CYP2C19, ökar plasmakoncentrationerna av diklofenakmed 50–100 %. Vorikonazol, som metaboliseras via CYP2C19, ökar Cmaxoch AUCför diklofenak(efter en engångsdos på 50 mg) med 114 % respektive 78 %. Dosjusteringar av NSAIDkan bli nödvändiga.

Absorptionshastigheten för diklofenak minskar när Eeze tas i samband med måltid. Det är därför inte tillrådligt att ta tabletterna i samband med eller direkt efter måltid.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryonal/fosterutveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre-och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död.

Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Under den första och andra trimestern av graviditeten skall Eeze användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Eeze används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första och andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta

fostret för:

• Kardiopulmonell toxicitet (för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)

• Störd njurfunktion, som kan leda till njursvikt och därmed minskad mängd fostervatten.

Modern och fostret, vid graviditetens slut, för:

• Ökad blödningstid beroende på en antiaggregationseffekt hos trombocyterna, som kan förekomma redan vid mycket låga doser;

• Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning.

Ovanstående medför att Eeze är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten (se avsnitt 4.3 och 4.4).

Amning

Liksom för andra NSAID passerar små mängder av diklofenak över i modersmjölk. För att undvika biverkningar hos spädbarnet ska diklofenak därför inte administreras i samband med amning.

Fertilitet

Liksom andra NSAID kan användning av diklofenak minska fertiliteten och rekommenderas därför inte till kvinnor som önskar bli gravida. Hos kvinnor som har svårt för att bli gravida eller som genomgår en fertilitetsutredning ska utsättning av diklofenak övervägas.

Patienter som drabbas av synstörningar, yrsel, svindelkänsla, somnolens eller annan påverkan på det centrala nervsystemet i samband med att de tar diklofenak, ska avstå från bilkörning eller användning av maskiner.

Vid behandlingens början kan gastrointestinala besvär förekomma hos ca 10 % av patienterna. Dessa biverkningar försvinner vanligen inom några dagar, även under fortsatt terapi.

Gastroduodenalsår, perforation och gastrointestinal blödning, även fatal, särskilt hos äldre patienter, kan förekomma (se avsnitt 4.4). Detta kan inträffa när som helst under behandlingen med eller utan varningssymtom eller tidigare sjukdomshistoria.

Diklofenak hämmar temporärt trombocytaggregationen, vilket kan leda till ökad risk hos patienter med olika blödningssjukdomar.

Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

I sällsynta fall förekommer allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner i samband med vattkoppor.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data visar genomgående på en ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) i samband med diklofenakbehandling, särskilt vid höga doser (150 mg dagligen) och långtidsbehandling,

(se avsnitt 4.3 and 4.4).

Följande frekvenser har använts för att beskriva förekomsten av biverkningar: Mycket vanliga (>1/10), Vanliga (≥1/100,<1/10), Mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), Mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Följande biverkningar har rapporterats från långtids- eller korttidsanvändning.

Blodet och lymfsystemet
Mycket sällsynta	Trombocytopeni, leukopeni, anemi (inklusive hemolytisk och aplastisk anemi), agranulocytos.
Immunsystemet
Sällsynta	Överkänslighet, anafylaktiska och anafylaktiska reaktioner (inklusive hypotoni och chock).
Mycket sällsynta	Angioneurotiskt ödem (inklusive ansiktsödem).
Psykiatriska störningar
Mycket sällsynta	Desorientering, depression, insomni, mardrömmar, lättretlighet, psykotiska störningar.
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga	Huvudvärk, yrsel.
Sällsynta	Somnolens, känselrubbningar
Mycket Sällsynta	Parestesi, minnesstörningar, kramper, ångest, tremor, aseptisk meningit, smakförändringar, cerebrovaskulär händelser.
Ögon
Mycket Sällsynta	Synstörningar, dimsyn, dubbelseende.
Öron och balansorgan
Vanliga	Svindelkänsla.
Mycket sällsynta	Tinnitus, nedsatt hörsel.
Hjärtat
Mycket sällsynta	Palpitationer, bröstsmärta, hjärtsvikt, myokardinfarkt.
Blodkärl
Mycket sällsynta	Hypertoni, vaskulit.
Andningsvägar bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga	Bronkospasm.
Sällsynta	Astma (inklusive dyspné).
Mycket sällsynta	Pneumonit.
Mag-/tarmkanalen
Vanliga	Epigastrisk smärta, illamående, kräkningar, diarré, dyspepsi, buksmärta, flatulens, anorexi.
Sällsynta	Gastrit, gastrointestinal blödning, blodiga kräkningar, blodiga diarréer, blodfärgad avföring, gastrointestinala sår (med eller utan blödning eller perforation).
Mycket sällsynta	Kolit (inklusive hemorragisk kolit och exacerbationer av ulcerös kolit eller Crohns sjukdom), förstoppning, stomatit (inklusive aftös och ulcerös stomatit), glossit, esofagusstörningar, esofaguslesioner, diafragmaliknande tarmstrikturer, pankreatit.
Ingen känd frekvens	Ischemisk kolit
Lever och gallvägar
Vanliga	Förhöjda transaminaser.
Sällsynta	Hepatit, gulsot, leverstörningar.
Mycket sällsynta	Fulminant hepatit, levernekros, leversvikt.
Hud och subkutan vävnad
Vanliga	Utslag.
Sällsynta	Urtikaria.
Mycket sällsynta	Bullösa eruptioner, eksem, erytem, erytema multiforme, Steven Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (Lyells syndrom), exfoliativ dermatit, håravfall, ljusöverkänslighetsreaktioner, purpura, allergisk purpura, klåda.
Njurar och urinvägar
Sällsynta	Akut njurinsufficiens.
Mycket sällsynta	Akut njursvikt, hematuri, proteinuri, nefrotiskt syndrom, interstitiell nefrit, renal papillarnekros.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Mindre vanliga	Trötthet.
Sällsynta	Ödem, impotens (orsakssamband oklart).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Toxisk dos för vuxen >300 mg. 50 mg till 1-3 åringar gav ingen eller lindrig intoxikation. 150 mg till 2-åring gav efter koltillförsel lindrig intoxikation. 325 mg till vuxen gav måttlig intoxikation. 2,8 g under en vecka gav tarmperforation hos vuxen, 2 g till vuxen gav njurpåverkan.

Reversibel benmärgsnekros har rapporterats på grund av överdos av diklofenak givet intramuskulärt, vid behandling av njurkolik, med en dosering på 75 mg upprepad med 30 minuters intervaller i 12 doser, en total dos på 900 mg.

Symtom: Det finns inga typisk klinisk bild vid överdosering med diklofenak. Överdosering kan orsaka symtom som kräkningar, gastrointestinal blödning, diarré, yrsel, tinnitus och kramper. Vid kraftig förgiftning kan akut njursvikt och leverskador uppstå.

Terapeutiska åtgärder: Behandling av akut förgiftning med NSAID, inklusive diklofenak, utgörs väsentligen av understödjande åtgärder och symtomatisk behandling.

Understödjande åtgärder och symtomatisk behandling ska ges för komplikationer som hypotoni, njursvikt, kramper, gastrointestinala störningar och andningsdepression.

Särskilda åtgärder som forcerad diures, dialys eller hemoperfusion kan troligen inte bidra till att eliminera NSAID, inklusive diklofenak, på grund av den höga proteinbindningsgraden och omfattande metabolismen.

Aktivt kol kan övervägas efter intag av en potentiellt toxisk överdos och gastrisk dekontaminering t.ex. (kräkningar, ventrikeltömning) efter intag av en potentiellt livshotande överdos.

Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID.

ATC-kod: M01AB05

Eeze innehåller kaliumsaltet av diklofenak, en icke-steroid substans med antiinflammatoriska, analgetiska och antipyretiska egenskaper.Hämning av prostaglandinsyntesen har experimentellt visats vara en viktig del av verkningsmekanismen. Prostaglandiner spelar en huvudsaklig roll vid inflammation, smärta och feber. Detta innebär dessutom att diklofenak hämmar trombocytaggregationen. Vid reumatiska sjukdomar utövar diklofenak antiinflammatoriska och analgetiska egenskaper som kliniskt karakteriseras av lindring av symtom som smärta i vila och i rörelse, morgonstelhet och ledsvullnad såväl som en förbättring av funktionen.

I kliniska studier vid primär dysmenorré har diklofenak visats lindra smärta och reducera blödningsmängden.

Diklofenak hämmar den renala prostaglandinsyntesen. Hos patienter med normal njurfunktion är denna effekt utan väsentlig betydelse. Hos patienter med kronisk njur-, hjärt- eller leverinsufficiens samt tillstånd med förändringar i plasmavolymen kan den hämmade prostaglandinsyntesen leda till akut njurinsufficiens, vätskeretention och hjärtsvikt (se avsnitt 4.3).

Erfarenheten från kliniska prövningar där diklofenak används på pediatriska patienter med juvenil reumatoid artrit är begränsad. I en randomiserad dubbelblind, 2 veckor lång parallellgruppsstudie med barn mellan 3 och 15 år med juvenil reumatoid artrit jämfördes effekten och säkerheten av dagliga doser diklofenak 2‑3 mg/kg kroppsvikt med acetylsalicylsyra (ASS, 50‑100 mg/kg kroppsvikt/dag). I varje grupp ingick 15 patienter. I den övergripande utvärderingen uppvisade 11 av 15 patienter som fick diklofenak, 6 av 12 som fick ASS och 4 av 15 som fick placebo statistiskt signifikanta förbättringar (p < 0,05). Antalet ömmande leder minskade med diklofenak och ASS men ökade med placebo. I en andra randomiserad dubbelblind 6 veckor lång parallellgruppsstudie med barn mellan 4 och 15 år med juvenil reumatoid artrit var effekten av diklofenak (daglig dos 2‑3 mg/kg kroppsvikt, n = 22) jämförbar med effekten av indometacin (daglig dos 2‑3 mg/kg kroppsvikt, n = 23).

Absorption

Efter intag av en tablett om 50 mg nås en maximal plasmakoncentration om ca 1 mikrog/ml (ca 4 mikromol/l) efter 20-60 minuter. Absorptionshastigheten minskar när tabletten intages tillsammans med föda.

Distribution

Diklofenak har en serumproteinbindningsgrad på 99,7 % och är huvudsakligen bundet till albumin (99,4 %).

I synovialvätska uppnås maximal koncentration av diklofenak 2-4 timmar efter uppnådd maximal plasmakoncentration. Halveringstiden i synovialvätska är 3-6 timmar. Redan 4-6 timmar efter intag är koncentrationen av aktiv substans högre i synovialvätskan än i plasma och förblir högre i upp till 12 timmar.

Biotransformation

Biotransformationen av diklofenak omfattar enkel och multipel hydroxylering och glukuronidering.

Elimination

Den aktiva substansen elimineras från plasma med en total clearance om 263 ±56 ml/min. Halveringstiden är 1-2 timmar. Ungefär 60 % av den administrerade dosen utsöndras via urinen i form av metaboliter. Mindre än 1 % utsöndras som oförändrad substans. Resten av dosen elimineras som metaboliter i galla och faeces.

Farmakokinetiska egenskaper förblir oförändrade efter upprepad administrering. Ingen ackumulation uppträder vid rekommenderat dosintervall.

Speciella patientgrupper

Äldre patienter

Patientens ålder har ingen betydelse för absorptionen, metabolismen eller utsöndringen av diklofenak.

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion har ingen ackumulation av den oförändrade aktiva substansen setts efter endostillförsel. Vid en kreatininclearance mindre än 10 ml/min är den teoretiska steady-state plasmanivån av metaboliterna ca 4 gånger så hög som hos friska personer (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med nedsatt leverfunktion (kronisk hepatit, icke-kompenserad cirros) är kinetiken och metabolismen av diklofenak densamma som hos patienter med normal leverfunktion (se avsnitt 4.2, 4.3 och 4.4).

Det finns ingen preklinisk information som bedöms vara av betydelse för den kliniska säkerheten utöver den information som ges i andra delar av produktresumén.

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Mikrokristallin cellulosa

Magnesiumstearat

Natriumstärkelseglykolat

Hypromellos

Makrogol

Talk

Simetikon

Sorbinsyra (E200)

Bensoesyra (E210)

Makrogolpalmitat

Makrogolstearat

Mono- och diglycerider

Oktamethylcyklotetrasiloxane

Titandioxid (E171)

Röd järnoxid (E 172).

Ej relevant.

3 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Blisterförpackning av PVC/ PVDC/aluminium.

6, 10, 12, 18, 20, 30, 40, 80, 100 och 120 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

Meda OTC AB

Box 906

170 09 Solna

19999

2006-01-13/2010-05-29

2016-10-21