Information för alternativet: Esmocard 10 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning, visar 2 alternativ

Välj alternativ:

1. Esmocard 10 Mg/Ml Injektionsvätska, Lösning
2. Esmocard 2500 Mg Pulver Till Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning
3. Esmocard 250 Mg/Ml Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning

PRODUKTRESUMÉ

1. LÄKEMEDLETS NAMN

Esmocard 10 mg/ml injektionsvätska, lösning

2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En injektionsflaska med 10 ml injektionsvätska, lösning, innehåller 100 mg esmololhydroklorid.

1 ml vattenlösning innehåller 10 mg esmololhydroklorid (10 mg/ml).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3. LÄKEMEDELSFORM

Injektionsvätska, lösning.

Lösningen är klar och färglös.

4. KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Esmocard är indicerat för supraventrikulär takykardi (med undantag för pre-excitationssyndrom), och för att snabb få kontroll över kammarfrekvensen hos patienter med förmaksflimmer eller förmaksfladder perioperativt, postoperativt, eller i andra situationer där kortvarig kontroll över kammarfrekvensen med ett kortverkande läkemedel är önskvärt.

Esmocard är också indicerat för perioperativ takykardi och hypertoni samt icke-kompensatorisk sinustakykardi i situationer där läkaren anser att en snabb hjärtfrekvens hos patienten fordrar specifik intervention.

Esmololhydroklorid är inte avsett för kronisk behandling.

4.2 Dosering och administreringssätt

Esmocard 10 mg/ml injektionsvätska, lösning, i en injektionsflaska med 10 ml är en klar lösning färdig för intravenös användning.

SUPRAVENTRIKULÄR TAKYARYTMI

Doseringen av Esmocard ska titreras individuellt. En initialdos behövs följt av en underhållsdos.

Den effektiva dosen är mellan 50 och 200 mikrogram/kg/min. Doser så höga som 300 mikrogram/kg/min har använts. Hos vissa patienter har en dos på 25 mikrogram/kg/min varit tillräckligt.

Flödesschema för behandlingsstart och underhållsbehandling

Laddningsdos ges som infusion på

500 mikrogram/kg/min i 1 minut, DÄREFTER 50 mikrogram/kg/min i 4 minuter

Svar

Bibehåll dosen på

50 mikrogram/kg/min

Otillräckligt svar inom 5 minuter. Upprepa 500 mikrogram/kg/min i 1 minut.

Öka underhållsinfusionen till 100 mikrogram/kg/min i 4 minuter

Svar

Bibehåll dosen på

100 mikrogram/kg/min

Otillräckligt svar inom 5 minuter. Upprepa 500 mikrogram/kg/min i 1 minut.

Öka underhållsinfusionen till 150 mikrogram/kg/min i 4 minuter

Svar

Bibehåll dosen på

150 mikrogram/kg/min

Otillräckligt svar. Upprepa 500 mikrogram/kg/min i 1 minut.

Öka underhållsinfusionen till 200 mikrogram/kg/min och bibehåll denna infusionshastighet

Då man närmar sig den önskade terapeutiska effekten eller det ur säkerhetssynpunkt önskade målet (t.ex. blodtrycks­sänkning), ska laddningsdosen och ökningenav infusionsdosen reducerasfrån 50 mikrogram/kg/min till 25 mikrogram/kg/min eller mindre. Om så önskas, kan även intervallen mellan titreringsstegen ökas från 5 till 10 minuter.

OBS: Underhållsdoseringar på mer än 200 mikrogram/kg/min har inte visat sig ge signifikant ökade fördelar. Säkerheten av doser som överstiger 300 mikrogram/kg/min har inte undersökts.

Skulle biverkningar inträffa, kan Esmocarddosen reduceras eller behandlingen avbrytas. Farmakologiska biverkningar bör avklinga inom 30 minuter.

Om en lokal reaktion på infusionsstället uppstår, bör ett annat administreringsställe för infusionen användas och försiktighet bör iakttas för att undvika extravasal infusion.

Esmololinfusioner som pågått i längre tid än 24 timmar har inte utvärderats grundligt. Infusioner som pågår längre än 24 timmar ska bara användas med försiktighet.

Tabell för omräkning från mikrogram/kg/min  ml/min (esmolol utspätt till en koncentration på 10 mg/ml)
	500 μg/kg/min	50 μg/kg/min	100 μg/kg/min	150 μg/kg/min	200 μg/kg/min	250 μg/kg/min	300 μg/kg/min
	Endast 1 minut
kg	ml/min	ml/min	ml/min	ml/min	ml/min	ml/min	ml/min
40	2	0,2	0,4	0,6	0,8	1	1,2
45	2,25	0,225	0,45	0,675	0,9	1,125	1,35
50	2,5	0,25	0,5	0,75	1	1,25	1,5
55	2,75	0,275	0,55	0,825	1,1	1,375	1,65
60	3	0,3	0,6	0,9	1,2	1,5	1,8
65	3,25	0,325	0,65	0,975	1,3	1,625	1,95
70	3,5	0,35	0,7	1,05	1,4	1,75	2,1
75	3,75	0,375	0,75	1,125	1,5	1,875	2,25
80	4	0,4	0,8	1,2	1,6	2	2,4
85	4,25	0,425	0,85	1,275	1,7	2,125	2,55
90	4,5	0,45	0,9	1,35	1,8	2,25	2,7
95	4,75	0,475	0,95	1,425	1,9	2,375	2,85
100	5	0,5	1	1,5	2	2,5	3
105	5,25	0,525	1,05	1,575	2,1	2,625	3,15
110	5,5	0,55	1,1	1,65	2,2	2,75	3,3
115	5,75	0,575	1,15	1,725	2,3	2,875	3,45
120	6	0,6	1,2	1,8	2,4	3	3,6

Tabell för omräkning från mikrogram/kg/min  ml/timme (esmolol utspätt till en koncentration på 10 mg/ml styrka)
	500 μg/kg/min	50 μg/kg/min	100 μg/kg/min	150 μg/kg/min	200 μg/kg/min	250 μg/kg/min	300 μg/kg/min
	Endast 1 minut
kg	ml/timme	ml/timme	ml/timme	ml/timme	ml/timme	ml/timme	ml/timme
40	120	12	24	36	48	60	72
45	135	13,5	27	40,5	54	67,5	81
50	150	15	30	45	60	75	90
55	165	16,5	33	49,5	66	82,5	99
60	180	18	36	54	72	90	108
65	195	19,5	39	58,5	78	97,5	117
70	210	21	42	63	84	105	126
75	225	22,5	45	67,5	90	112,5	135
80	240	24	48	72	96	120	144
85	255	25,5	51	76,5	102	127,5	153
90	270	27	54	81	108	135	162
95	285	28,5	57	85,5	114	142,5	171
100	300	30	60	90	120	150	180
105	315	31,5	63	94,5	126	157,5	189
110	330	33	66	99	132	165	198
115	345	34,5	69	103,5	138	172,5	207
120	360	36	72	108	144	180	216

Plötsligt avbrytande av behandlingen med Esmocard har inte rapporterats ge den typ av biverkningar som kan förekomma då betablockerare vid kronisk användning plötsligt avslutas hos patienter med kranskärls­sjukdom. Trots detta bör försiktighet iakttas då infusioner med Esmocard avslutas plötsligt hos patienter med kranskärlssjukdom.

PERIOPERATIV TAKYKARDI OCH HYPERTONI

Vid behandling av perioperativ takykardi och/eller hypertension kan följande dosering användas.

Övergång från Esmocardbehandling till behandling med andra läkemedel

Då tillräcklig kontroll av hjärtfrekvensen uppnåtts och det kliniska läget stabiliserats, kan man övergå till andra läkemedel (antiarytmiska läkemedel eller kalciumantagonister).

När esmolol byts ut mot alternativa läkemedel bör läkaren noggrant beakta anvisningarna till det alternativa läkemedlet och doseringen av esmolol bör reduceras enligt följande:

2) När den andra dosen av det andra läkemedlet administrerats, bör patientens svar på behandlingen övervakas. Om läget hålls under tillfredsställande kontroll under den första timmen, ska infusionen med Esmocard avslutas.

Ytterligare information om dosering:Då man närmar sig den önskade terapeutiska effekten eller det ur säkerhetssynpunkt önskade målet (t.ex. blodtryckssänkning), skall laddningsdosen inte ges, och ökningen av infusionsdosen reduceras till 12,5–25 mikrogram/kg/min. Om så önskas, kan även intervallet mellan titreringsstegen ökas från 5 till 10 minuter.

Behandling med Esmocard bör avbrytas när hjärtfrekvensen eller blodtrycket närmar sig eller överskrider säkerhetsgränsen. När hjärtfrekvensen eller blodtrycket återgått till en acceptabel nivå påbörjas behandlingen igen, denna gång utan en laddningsinfusion och med en lägre dos.

Äldre

Särskilda studier med äldre patienter har hittills inte utförts. Analys av data som omfattar 252 patienter över 65 år indikerar emellertid inga skillnader i farmakodynamisk effekt jämfört med patienter som är yngre än 65 år.

Patienter med njursvikt

Hos patienter med njursvikt skall Esmocard infusioner ges med försiktighet, då en metabolit utsöndras via njurarna. Utsöndringen av metaboliten är signifikant nedsatt hos patienter med njursjukdom (elimineringshalveringstiden är ungefär 10 gånger längre än hos friska patienter) vilket leder till betydligt förhöjda plasmanivåer.

Patienter med leversvikt

Inga särskilda försiktighetsåtgärder behöver iakttas vid behandling av patienter med leversvikt, eftersom plasmaesteraser står för den största delen av nedbrytningen av esmololmetabolismen.

Pediatrisk population

Det finns begränsade data tillgängliga avseende användningen av esmololhydroklorid hos barn (se avsnitt 5.1 och 5.2). Tillgängliga data stödjer inte säkerhet och effekt hos barn och därför rekommenderas inte sådan användning.

4.3 Kontraindikationer

• överkänslighet mot esmololhydroklorid eller mot något hjälpämne

• svår bradykardi (mindre än 50 slag/min)

• sjuk sinusknuta; svåra överledningsstörningar i AV-knutan (hos patienter utan pacemaker); AV-block av andra eller tredje graden

• kardiogen chock

• svår hypotension

• okompenserad hjärtsvikt

• obehandlad feokromocytom

• pulmonalishypertension

• akut astmaanfall

metabolisk acidos

4.4 Varningar och försiktighet

Infusionen bör avslutas stegvis för att reducera risken för rebound takykardi.

Esmololhydroklorid bör användas med försiktighet hos diabetiker eller hos patienter med hypoglykemi:
Hypoglykemin är lindrigare än den hypoglykemi som förekommer vid användning av mindre kardioselektiva betablockerare. Betablockerarna kan maskera hypoglykemiska prodromal­symtom, såsom takykardi. Förvirring och svettning påverkas förmodligen dock inte.

Den vanligast förekommande biverkningen är hypotoni. Detta kan snabbt åtgärdas med en dosreduktion eller avbrytande av behandlingen. Hos patienter med lågt systoliskt blodtryck krävs extra försiktighet vid justering av dosen och i samband med underhållsinfusionen.

Blodtryck och EKG bör följas kontinuerligt hos alla patienter som behandlas med Esmocard. Om patientens blodtryck sjunker, ska infusionshastigheten reduceras eller om nödvändigt, infusionen avbrytas.

Eftersom betablockerare har en negativ effekt på överledningstiden, bör dessa läkemedel endast ges med försiktighet till patienter som har första gradens AV-block.

Äldre patienter bör behandlas med försiktighet och behandlingen bör inledas med lägre doser, men toleransen är i allmänhet god hos äldre.

Betablockerare kan öka antalet och durationen av anginaanfall hos patienter med Prinzmetals angina p.g.a. oblockerade alfareceptorer, vilket medierar vasokonstriktion av koronarkärlen. Icke-selektiva betablockerare bör inte användas för behandlingen av dessa patienter och beta-1-selektiva blockerare endast med alldeles särskild försiktighet.

Vid kronisk hjärtsvikt är det nödvändigt med sympatisk stimulering för att stödja cirkulationsfunktionen. Betablockad medför en potentiell risk att ytterligare sänka sammandragningsförmågan hos hjärtmuskeln och kan framkalla allvarligare svikt. Fortsatt nedsättning av myokardium med betablockerande medel kan i vissa fall leda till hjärtsvikt. Om patienten får begynnande symtom eller teckensom talar för hjärtsvikt bör behandlingen med Esmocard avbrytas. Trots att ett avbrott av behandlingen kan vara en tillräcklig åtgärd eftersom Esmocard har en kort elimineringshalvtid, bör specifik behandling också övervägas (se avsnitt 4.9).

Användningen av Esmocard för att kontrollera hjärtkammarsvaret hos patienter med supraventrikulära arytmier bör genomföras med försiktighet, om patienten är hemodynamiskt påverkad eller använder andra läkemedel som reducerar något eller alla av följande: perifert motstånd, hjärtmuskelfyllnad, hjärtmuskelkontraktilitet eller den elektriska överledningen i myokardiet. Trots att esmolol har snabbt insättande och snabbt avklingande effekt, har många dödsfall inrapporterats i invecklade kliniska situationer där esmolol troligen använts för att kontrollera hjärtkammarfrekvensen.

I allmänhet bör patienter med bronkospasm inte behandlas med betablockerare. På grund av dess relativa beta-1-selektivitet och titrerbarhet kan esmolol användas med försiktighet även hos patienter med bronkospasm. Eftersom beta-1-selektiviteten hos esmolol dock inte är absolut, bör läkemedlet titreras försiktigt för att erhålla lägsta effektiva dos. Om patienten utvecklar bronkospasm, bör infusionen genast avbrytas och patienten bör ges beta-2-agonister vid behov.

Om patienten redan står på ett beta-2-receptorstimulerande läkemedel, kan det vara nödvändigt att omvärdera doseringen av detta läkemedel.

Esmolol ska användas med försiktighet hos patienter med pipande andningsljud och astma i anamnesen.

Användning av esmololhydroklorid bör alltid övervägas noggrant. Särskilt gäller detta för patienter med psoriasis eller med psoriasis i anamnesen.

Hos patienter med störd perifer cirkulation (Raynauds sjukdom eller Raynauds syndrom, Claudicatio intermittens) bör betablockerare användas med stor försiktighet, då dessa tillstånd kan förvärras.

Betablockerare kan inducera bradykardi. Om pulsfrekvensen sjunker till lägre än 50-55 slag i minuten vid vila och patienten erfar symtom relaterade till bradykardi ska dosen reduceras.

Betablockerarna kan öka känsligheten för allergener och förvärra anafylaktiska reaktioner.

Signifikant venös irritation och tromboflebit har konstaterats hos djur och patienter som fått infusioner med en koncentration på 20 mg/ml. Extravasal infusion av 20 mg/ml kan leda till allvarliga lokala reaktioner och även hudnekros.

Även lokala reaktioner har rapporterats efterföljande infusion av koncentrationer på 10 mg/ml. Infusion i små vener eller genom fjärilskateter ska därför undvikas.

Användning i pediatrisk population (under 18 år)

Säkerhet och effekt för esmololhydroklorid för barn har inte fastställts

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Kalciumantagonister såsom verapamil och i lägre utsträckning diltiazem har en negativ påverkan på sammandragningsförmåga och AV-konduktion. Som med andra betablockerande medel bör esmolol, i kombination med verapamil, användas med försiktighet hos patienter med nedsatt ventrikulärfunktion. Kombinationen bör inte ges till patienter med konduktionsabnormaliteter, och esmolol bör inte administreras inom 48 timmar efter avslutade behandling med verapamil.

Kalciumantagonister såsom dihydropyridinderivat (t.ex., nifedipin) kan öka risken för hypotoni. Hos patienter med hjärtinsufficiens som behandlas med kalciumantagonister kan behandling med betablockerande medel leda till hjärtsvikt. Noggrann titrering av Esmocard och lämplig hemodynamisk övervakning är rekommenderat.

Samtidig användning av esmolol och antiarytmiska läkemedel av klass I (t.ex. disopyramid och kinidin) och också av amiodaron kan öka effekten av båda läkemedlen på överlednings­tiden i AV-knutan och ge negativa inotropa effekter.

Samtidig användning av esmolol och insulin eller orala diabetesläkemedel kan förstärka den hypoglykemiska effekten (särskilt hos icke-selektiva betablockerare). Betablockad kan förhindra uppkomst av hypoglykemiska symtom (takykardi).

Anestetika

Rebound takykardi kan bli utdragen och risken för hypotension kan öka hos patienter med osäker volymstatus eller hos patienter som samtidigt använder blodtryckssänkande läkemedel. Fortsatt användning av betablockerare minskar risken för arytmi under induktion och intubation. Anestesiläkaren bör informeras om patienten använder någon betablockerare förutom esmolol. De blodtryckssänkande effekterna av inhalerade anestetiska medel kan öka vid användning av esmolol. Doseringen av endera medel kan modifieras som behövligt för att bibehålla önskad hemodynamik.

Den hypotensiva effekten kan förstärkas om esmolol kombineras med en ganglionblockerare.

Antiinflammatoriska värkmediciner (NSAID) kan minska den blodtryckssänkande effekten av betablockerare.

Speciell försiktighet måste vidtas vid användning av floktafenin eller amisulprid samtidigt som betablockerare.

Samtidig användning av tricykliska antidepressiva läkemedel, barbiturater och fentiaziner samt andra blodtrycksmediciner kan öka den blodtryckssänkande effekten. Esmololdosen bör reduceras för att undvika oväntad hypotension.

Sympatomimetika kan motverka effekten av beta-adrenergiska betablockerare.

Administration av läkemedel som uttömmer katekolamindepåerna, t.ex. reserpin, kan ge en additiv effekt när det ges samtidigt som betablockerare. Patienter som behandlas samtidigt med esmolol och ett katekolamintömmande läkemedel bör därför observeras omsorgsfullt med tanke på hypotension eller utpräglad bradykardi, som kan leda till vertigo, syncope eller postural hypotension.

Samtidig användning av klonidin och betablockerare ökar risken för återkommande hypotoni. När klonidin används tillsammans med icke-selektiva betablockerare, såsom propanolol, ska behandling med klonidin fortsätta ett tag efter att behandling med betablockerarna upphört.

Information från en interaktionsstudie mellan Esmocard och warfarin visar att samtidig administrering av Esmocard och warfarin inte förändrar plasmanivåerna av warfarin. Emellertid, koncentrationerna av Esmocard var tvetydigt högre när administrerad tillsammans med warfarin.

När digoxin och Esmocard tillsammans administrerades intravenöst till normala frivilliga förekom vid vissa tidpunkter en 10-20% ökning av digoxin i blodnivåerna. Kombinationen av digitalisglykosider och Esmocard kan öka AV-konduktionstid. Digoxin påverkade inte farmakokinetiken hos Esmocard.

När interaktionen mellan intravenöst morfin och Esmocard studerades hos friska frivilliga kunde inga effekter på morfinnivån i blodet iakttas. Morfinet ökade Esmocards jämviktsblodnivå med 46 %. Inga andra farmakokinetiska parametrar ändrades.

Effekten av Esmocard vad gäller varaktigheten hos suxametoniumklorid-inducerad neuromuskulär blockad har studerats i patienter som genomgått operation. Den suxametoniumklorid-inducerade neuromuskulära blockaden påverkades inte av Esmocard annat än genom en förlängning av blockaden från 5 minuter till 8 minuter.

Även om interaktionsstudier av warfarin, digoxin, morfin eller suxametoniumklorid inte är av avgörande klinisk betydelse så ska Esmocard titreras med försiktighet hos patienter som samtidigt behandlas med warfarin, digoxin, morfin eller suxametoniumklorid.

4.6 Graviditet och amning

Graviditet

Esmocard rekommenderas inte under graviditet.

Det finns inte tillräckligt med data för att avgöra om esmolol har skadliga effekter under graviditet. Hittills har inga tecken på ökad risk för medfödda missbildningar hos människa konstateras. Djurstudier har visat reproduktiv toxicitet (se avsnitt 5.3). Den eventuella risken för människan är okänd. Med tanke på läkemedlets farmakologiska verkningsprofil bör man räkna med biverkningar på fostret under senare delen av graviditeten samt på den nyfödda (särskilt hypoglykemi, hypotension och bradykardi).

Betablockerare reducerar blodcirkulationen i moderkakan.

Om behandling med Esmocard anses vara nödvändig, bör det uteroplacentära blodflödet och fostrets tillväxt uppföljas. Det nyfödda barnet bör observeras noga.

Amning

Man vet inte om esmolol utsöndras i modersmjölken. Amning rekommenderas inte för patienter som använder esmolol.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Ej relevant.

4.8 Biverkningar

Om någon biverkan uppkommer kan esmololdosen reduceras eller behandlingen avbrytas.

De flesta observerade biverkningarna har varit lindriga och övergående. Den vanligaste biverkningen är hypotoni.

Följande terminologi har använts för att klassificera frekvensen av biverkningar.

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥1/100 to < 1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000 to < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000 to < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglige data)

Centrala och perifera nervsystemet

- Vanliga: parestesi, koncentrationssvårigheter, yrsel¹, sömnighet, huvudvärk

- Mindre vanliga: konvulsioner, synkope, smakförändring, talrubbning

Hjärtat

• Mindre vanliga: bradykardi, atrioventrikulärt block

• Mycket sällsynta: sinus-arrest, asystoli

Ögon

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Magtarmkanalen

Mindre vanliga: dyspepsi, förstoppning, muntorrhet, magsmärta

Njurar och urinvägar

Hud och subkutan vävnad

• Mycket vanliga: Diafores

• Mindre vanliga: hudrodnad², hudmissfärgning²,

• Mycket sällsynta: Hudnekros orsakat av extravasation²

• Ingen känd frekvens: psoriasis³

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Metabolism och nutrition

Blodkärl

• Mycket vanliga: hypotoni

• Mindre vanliga: perifer ischemi, blekhet, rodnad

• Mycket sällsynta: tromboflebit²

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

• Vanliga: kraftlöshet, utmattning, reaktion vid injektionsplats, reaktion vid infusionsplats, inflammation vid infusionsplats, förtätning vid infusionsplats

• Mindre vanliga: Bröstsmärta, ödem², smärta², brännande känsla vid infusionsplatsen, feber och rysningar

Psykiska störningar

• Vanliga: depression, ångest, förvirring, irritation

• Mindre vanliga: abnormala tankar

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Fall av massiv överdosering av misstag har rapporterats. I en del fall har dessa överdoseringar haft dödlig utgång, medan de i en del fall har resulterat i bestående handikapp. Bolusdoser på 625 mg–2,5 g (12,5–50 mg/kg) har haft dödlig utgång.

Symtom

Vid överdosering kan följande symtom förekomma: svår hypotension, sinus bradykardi, AV-block, hjärtsvikt, kardiogen chock, hjärtstillestånd, bronkospasm, andningssvikt, medvetslöshet som lett till koma, konvulsioner, illamående, kräkning, hypoglykemi och hyperkalemi.

På grund av den korta eliminationshalveringstiden hos ESMOCARD pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning (omkring 9 minuter) ska första steget i toxicitetshanteringen vara att avsluta administreringen av läkemedlet. Hur lång tid det tar för symtom som orsakats av överdosering att försvinna beror på mängden ESMOCARD som administrerats. Det kan ta längre tid än observerade 30 minuter vid avbrott av behandling med ESMOCARD på terapeutisk dosnivå. Konstgjord andning kan vara nödvändigt. Baserat på observerade kliniska effekter bör följande allmänna åtgärder också vidtas:

Bradykardi:Atropin eller något annat antikolinergikumska ges intravenöst. Om bradykardin inte kan behandlas tillfredsställande, bör pacemaker inplanteras.

Bronkospasm:Nebuliserad beta-2-sympatikomimetika bör ges. Om detta inte ger tillräcklig effekt, kan intravenös administrering av beta-2-sympatomimetika eller aminofyllin övervägas.

Symtomatisk hypotoni:vätska och/eller blodtrycksmedel ska ges i.v.

Nedsatt kardiovaskulär funktion eller kardiogen chock:Diuretikum eller sympatomimetika kan administreras. Dosen för respektive sympatikomimetika (beroende på symtomen: dobutamin, dopamin, noradrenalin, isoprenalin, o.s.v.) beror på den terapeutiska effekten.

I de fall fortsatt behandling är nödvändig kan följande medel ges intravenöst:

- Atropin: 0,5-2 mg

- inotropiska medel

- kalciumjoner

5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Betablockerande medel, selektiv

ATC-kod: C07AB09

Esmolol är en parenteralt administrerad, kardioselektiv beta-inhibitor

I terapeutiska doser har esmolol ingen inre sympatikomimetisk aktivitet (intrinsic sympathicomimetic activity, ISA) av vikt och inga membranstabiliserande (lokal anestesi) egenskaper.

Baserat på farmakologiska egenskaper har esmolol en snabb och kort verkan. Doseringen kan snabbt justeras.

Esmololhydroklorid har samma kända hemodynamiska och elektrofysiologiska effekter som betablockerare:

- Reduktion av hjärtfrekvens vid vila och träning

- Reduktion av den isoprenalin-orsakade ökningen av hjärtfrekvens

- En ökning av återhämtningstiden för sinusknutan.

- Fördröjning av AV-konduktans

- Förlängning av AV-intervall med normal sinusrytm och under förmakstimulering utan fördröjning i His-Purkinje vävnaden.

- Förlängning av PQ-tiden, induktion av AV block, grad II

- Förlängning av funktionell refraktär period hos atrier och ventriklar

- Negativ inotrop effekt med minskad ejektionsfraktion

- Minskat blodtryck

Pediatrisk population

En okontrollerad farmakokinetisk/effektivitets-studie vidtogs av 26 pediatriska patienter med supraventrikulär takykardi (SVT) i åldern 2-16. En laddningsdos på 1000 mikrogram/kg av esmolol administrerades följt av en fortlöpande infusion på 300 mikrogram/kg/min. SVT terminerades hos 65 % av patienterna inom 5 minuter av påbörjad behandling med esmolol.

I en randomiserad, okontrollerad dosjämförelsestudie uppskattades effektiviteten för 116 pediatriska patienter med hypertoni som följd av aortakoarktation i åldern 1 vecka – 7 år. Patienterna mottog en initial infusion på antingen 125 mikrogram/kg, 250 mikrogram/kg, eller 500 mikrogram/kg, följt av en fortlöpande infusion på respektive 125 mikrogram/kg/min, 250 mikrogram/kg/min, eller 500 mikrogram/kg/min. Inga signifikanta skillnader i den hypotona effekten hos de tre skilda dosgrupperna fanns. Hos 54 % av patienterna fordrades andra läkemedel än esmolol för att uppnå tillfredställande blodtryckskontroll. Inga skillnader förelåg grupperna emellan i detta hänseende.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Kinetiken hos esmolol är linjär hos friska vuxna, plasmakoncentrationen är proportionerlig med dosen. Om en laddningsdos inte används nås steady-state blodkoncentration inom 30 minuter med doser på 50 till 300 mikrogram/kg/min.

Distributionshalveringstiden för esmololhydroklorid är mycket kort, ungefär 2 minuter., ungefär 2 minuter.

Distributionsvolymen är 3,4 liter/kg.

Esmololhydroklorid metaboliseras av esteraser och bildar en syrametabolit (ASL-8123) och metanol. Detta sker i de röda blodkropparna genom att esteraser hydrolyserar estergruppen.

Esmololmetabolismen påverkas inte av dosen, då dosen är mellan 50 och 300 mikrogram/kg/minut.

Esmololhydroklorid är till 55 % bunden till mänskligt plasmaprotein, i jämförelse med enbart 10 % för syrametaboliten.

Elimineringshalveringstiden efter intravenös administrering är ungefär 9 minuter.

Läkemedlets totala clearance är 285 ml/kg/minut; värdet är oberoende av blodcirkulationen i levern eller något annat organ. Esmolol utsöndras renalt, delvis i oförändrad form (mindre än 2 % av den administrerade dosen), delvis som en syra-metabolit som har en svag (lägre än 0,1 % hos esmolol) betablockerande aktivitet. Syrametaboliten utsöndras med urinen och har en halveringstid på ungefär 3,7 timmar.

Pediatrisk population

En farmakokinetikstudie genomfördes på 22 pediatriska patienter i åldrarna 3-16 år. En laddningsdos esmolol om 1 000 mikrogram/kg gavs följt av kontinuerlig infusion om 300 mikrogram/kg/minut. Den observerade genomsnittliga totala kroppsclearance var 119 ml/kg/minut, den genomsnittliga distributionsvolymen 283 ml/kg och den genomsnittliga terminala halveringstiden 6,9 minuter, vilket indikerar att kinetiken för esmolol hos barn liknar den hos vuxna. Emellertid observerades en stor variabilitet mellan individerna.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Inga teratogena effekter har observerats i djurstudier. En embryotoxisk effekt har observerats hos kanin (ökad fetal resorption), vilket förmodligen orsakats av esmolol. Denna effekt observerades då dosen var åtminstone 10 gånger högre än den terapeutiska dosen. Inga studier har utförts för att utreda effekten av esmolol på fertilitet och på perinatala och postnatala effekter. I ett antal in vitro och in vivo testsystem har man konstaterat att esmolol inte är mutagent. Säkerheten av esmolol har inte undersökts i långtidsstudier.

6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumacetattrihydrat

Ättiksyra 99%

Saltsyra 10 % (för justering av pH)

Vatten för injektionsvätskor

6.2 Inkompatibiliteter

Esmocard 10 mg/ml injektionsväska, lösning FÅR INTE blandas med andra lösningar som innehåller natriumkarbonat eller med andra läkemedel (t.ex. furosemid, diazepam och tiopental) som är kemiskt inkompatibla med esmolol.

6.3 Hållbarhet

2 år.

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har uppvisats för 24 timmar i 2 till 8 °C.

Ur mikrobiologisk synvinkel ska produkten användas omedelbart.Om produkten inte används omedelbart är förhållanden och förvaringstider vid användning användarens ansvar och bör normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2 till 8 °C, såvida inte öppnande och utspädning skett i en kontrollerad och garanterat bakteriefri miljö.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25°C.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

För förvaringsanvisningar för lösningen se avsnitt 6.3.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

En injektionsflaska på 10 ml innehåller 100 mg esmololhydroklorid (10 mg/ml).

En klar, färglös injektionsflaska av glas med propp av klorbutylgummi som innehåller 10 ml injektionsväska, lösning. Injektionsflaskorna är förpackade i en pappkartong.

Förpackningsstorlek: 5 injektionsflaskor per kartong.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Lösningen bör undersökas visuellt med tanke på partiklar och missfärgning innan lösningen administreras. Endast klara och färglösa lösningar får användas.

Ej använd lösning och alla förpackningar skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Orpha-Devel Handels und Vertriebs GmbH

Wintergasse 85/1B

A-3001 Purkersdorf

Österrike

8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Mt. nr 24325

9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2008-03-28 /2010-08-31

10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

2015-04-16