iMeds.se

Eusaprim Forte

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Eusaprim forte 160 mg/800 mg tabletter


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En tablett Eusaprim forte innehåller trimetoprim 160 mg och sulfametoxazol 800 mg.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Tablett.


Vit, avlång, kupad med mittskåra, märkt S3.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer



4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Behandlingen bör fortgå tills patienten varit symtomfri i 2 dagar men bör normalt inte överskrida 7 dagar. Med undantag för behandling av Pneumocystis jiroveci-pneumoni bör patienter som intesvarat tillfredsställande efter 7 dagars behandling bli föremål för ny bedömning.


Standarddosering


Vuxna och barn över 12 år:


1 tablett Eusaprim forte morgon och kväll.


Exacerbation av kronisk bronkit:


Patienter som intesvarar tillfredsställande på 5–7 dagars behandling kräver ny utredning, varefter alternativ terapi bör övervägas.


Förvuxna och barn över 12 år med nedsatt njurfunktion:


Pneumocystis jiroveci-pneumoni (PJP)


Behandling:


20 mg trimetoprim och 100 mg sulfametoxazol per kg kroppsvikt och dygn fördelat på två eller flera doseringstillfällen under 2 veckor. Måletär att uppnå en serumkoncentration av trimetoprim på ≥ 5 mikrogram/ml.


Profylax:


Vuxna:Något av följande doseringsscheman kan användas:


Särskilda patientpopulationer


Nedsatt njurfunktion

Vid nedsatt njurfunktionrekommenderas dosering enligt nedanstående schema:


Kreatininclearance

(normalvärde 60–120 ml/min)

Serumkreatinin

(normalvärde 45–115 mikromol/l)

Dosering vid nedsatt njurfunktion

>25 ml/min

<320 mikromol/l

Normal dos

25–15 ml/min

320–405 mikromol/l

Normal dos under 3 dagar, därefter 1 tablett Eusaprim forte var 24:e timme så länge kontrollanalysen tillåter

<15 ml/min

>405 mikromol/l

Behandling rekommenderas inte

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 25 ml/min) bestäms koncentrationen av den totala mängden sulfametoxazol i plasma 12 timmar efter given dos varannan eller var tredjebehandlingsdag. Behandlingen avbrytsom koncentrationen överstiger 600 mikromol/l. När koncentrationen understiger 500 mikromol/l kan behandlingen fortsätta enligt rekommenderad dosering.


Administreringssätt


Oralt.


Eusaprim forte bör tas i samband med måltid för att minimera risken för gastrointestinala störningar.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


I mycket sällsynta fall har dödsfall inträffat beroende på allvarliga reaktioner inkluderande Steven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, fulminantleverstearos, agranulocytos, aplastisk anemi, andra bloddyskrasier samt överkänslighetsreaktioner i andningsvägarna.



Särskild försiktighet skaalltid iakttas vid förskrivning till äldre patienter. I synnerhet måste möjligheten av nedsatt njur- och/eller leverfunktion beaktas och doseringen vid behov anpassas efter detta (se avsnitt 4.2. för doseringsrekommendationer för patienter med nedsatt njurfunktion). Biverkningsfrekvensen är förhöjd hos äldre patienter och förefaller vara relaterad till dos och behandlingstidens längd.


Tätare blodkontroller med veckolånga intervaller rekommenderas vid behandling av äldre patienter och patienter predisponerade för folatbrist. Folattillskott bör också övervägas vid längre tids behandling med Eusaprim forte i hög dos, men detta bör initieras med försiktighet på grund av risken för interferens med den antimikrobiella effekten (se avsnitt 4.5).


Endast om patienten övervakas noggrant ska Eusaprim forte ges till patienter med allvarliga hematologiska störningar (se avsnitt 4.8). Trimetoprim/sulfametoxazol som gavstill patienter som fick samtidig cytotoxisk behandling gav liten eller ingen ökad effekt på benmärgen eller det perifera blodet.


Vid nedsatt njurfunktion rekommenderas särskilda åtgärder (se avsnitt 4.2).


Adekvatdiures bör upprätthållas under behandlingen. Tecken på kristalluri in vivoär sällsynta, även om sulfakristaller har observerats i kyld urin från behandlade patienter. Hos patientermed hypoalbuminemi kan risken för kristalluri vara förhöjd.


Vid långtidsbehandling skapatienterna följas upp noggrant. Uppföljningen bör bestå av regelbunden kontroll av kliniska och laboratoriemässiga parametrar, däriblandhematologi, blodkemi och leverfunktionstest.


Vid samtidig administrering av antiepileptika, t.ex.fenytoin, primidon och barbiturater, bör folsyrastatus kontrolleras under långvarig terapi med Eusaprim forte. Det bör dock påpekas att rubbningar i folsyrametabolismen kan uppträda även utan sänkning av folathalten i serum.


Eusaprim forte kan orsaka hemolys hos vissa patienter med brist på glukos-6-fosfatdehydrogenas (G-6-PD), men detta verkar intevara dosrelaterat.


Försiktighet skaiakttas vid behandling av patienter med svår atopieller bronkialastma.


Trimetoprim har observerats hämma fenylalaninmetabolismen, men detta anses vara utan klinisk betydelse för patienter med fenylketonurisom får adekvat kostbehandling.


Eusaprim forte bör inte ges till patienter med känd eller misstänkt risk för porfyri. Både trimetroprim och sulfonamider (dock inte specifikt sulfametoxazol) har förknippats med klinisk försämring avporfyri.


Kalium- och natriumhalten i serum bör kontrolleras noggrant hos patienter med risk för hyperkalemi och hyponatremi.


Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficilekan förekomma.Patienter med diarré skadärför följas noggrant.


Eusaprim forte ska inte användas för behandling av streptokockfaryngit på grund av grupp A-betahemolytiska streptokocker. Att utrota dessa organismer från orofarynx är effektivare med penicillin än med Eusaprim.


Eusaprim forte har förknippats med metabol acidos när andra möjliga bakomliggande orsaker har uteslutits. Noggrann övervakning är alltid tillrådligt vid misstanke om metabol acidos.


Sulfametoxazol konkurrerar med bilirubin om bindning till plasmaalbumin. Eftersom signifikanta nivåer av läkemedel finns kvar i flera dagar hos det nyfödda barnet, kan det finnas risk att neonatal hyperbilirubinemi påskyndas och förvärras, med en associerad teoretisk risk för kärnikterus när Eusaprim forte ges till modern i nära anslutning till förlossningen. Denna teoretiska risk är särskilt relevant hos en pediatrisk population med ökad risk för hyperbilirubinemi, t.ex.för tidigt födda och de med glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist(se avsnitt 4.6). Se avsnitt 4.6.


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Följande kombinationer med Eusaprim kan kräva dosjustering:


Ciklosporin:Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats hos njurtransplanterade patienter som fått samtidig behandling med trimetoprim/sulfametoxazol och ciklosporin.


Fenytoin:Trimetoprim/sulfametoxazolhämmar metabolismen av fenytoin och förstärker därigenom dess effekt. Vid kombinationsbehandling bör plasmakoncentrationen av fenytoin kontrolleras.


Sulfonylurea:Flera fall av hypoglukemi har inträffat hos patienter som behandlats med olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) i kombination med trimetoprim/sulfametoxazol. Båda komponenterna har i experimentella studier visats minska clearance av tolbutamid. Interaktionsstudier på relevant patientgrupp visar att trimetoprim/sulfametoxazol inteinteragerar farmakokinetiskt med glibenklamid.


Warfarin:trimetoprim/sulfametoxazol hämmar warfarins metabolism med förstärkta effekter som följd; warfarins metabolism hämmas stereoselektivt så att plasmakoncentrationen av den mest potenta enantiomeren av warfarin ökar.Noggrann kontroll av antikoagulationsbehandlingen under behandling med trimetoprim/sulfametoxazol är tillrådlig.


Zidovudin:Zidovudin förlänger halveringstiden av trimetoprim, sulfametoxazol och acetylsulfametoxazol med 77 %, 39 % respektive 115 % vilket talar för att zidovudin ökar risken för dosberoende biverkningar av trimetoprim/sulfametoxazol. Däremot tycks intetrimetoprim/sulfametoxazol påverka kinetik för zidovudin. Samtidig användning av zidovudin kan i enstaka situationer ge en ökad risk för hematologiska biverkningar av trimetoprim/sulfametoxazol. Omkombinationsbehandling anses vara nödvändig bör man överväga uppföljningav hematologiska värden.


Övriga interaktioner samt interaktioner där den kliniska betydelsen inte har kunnat fastställas


Tiazider:Det tycks föreligga en ökad risk för trombocytopeni, med eller utan purpura,hos äldre patienter som samtidigt behandlas med diuretika, huvudsakligen tiazider.


Pyrimetamin:Enstaka rapporter antyder att patienter som fårpyrimetamin som malariaprofylax i doser över25 mg per vecka kan utveckla en megaloblastisk anemi vid samtidig behandling med trimetoprim/sulfametoxazol.


Rifampicin:Samtidigt intag av rifampicin och Eusaprim kan resultera i en förkortad plasmahalveringstid för trimetoprim efter ungefär en vecka, men detta verkarinte ha klinisk betydelse.


Digoxin:Trimetoprim tycks minska den tubulära sekretionen av digoxin med förhöjda plasmahaltersom följd. Detta har visatspå äldre patienter i monoterapi med trimetoprim.


Lamivudin:Administrering av profylaktiska doser av trimetoprim/sulfametoxazol ger en 40% ökning av plasmakoncentrationen av lamivudin, sannolikt p.g.a.att trimetoprim hämmar den renala utsöndringen av lamivudin. Lamivudin har ingen effekt på farmakokinetiken hostrimetoprim eller sulfametoxazol.


Om trimetoprim ges tillsammans med substanser som bildar katjoner vid fysiologiskt pH och som också delvis utsöndras via tubulär sekretion (prokainamid, amantadin) kan kompetitiv hämning av denna process leda till ökad plasmakoncentration av en eller båda substanserna.


Hyperkalemi:Försiktighet bör iakttas hos patienter som tar något annat läkemedel som kan orsaka hyperkalemi.


Metotrexat:Trimetoprim/sulfametoxazol kan hämma proteinbindning och renal transport av metotrexat och därigenom förstärka dess effekt.

Om Eusaprim forte bedöms vara lämplig behandling för patienter som får andra anti-folatläkemedel, t.ex.metotrexat, skafolattillskott övervägas (se avsnitt 4.4).


Repaglinid:Trimetoprim kan öka exponeringen av repaglinid, vilket kan resultera i hypoglykemi.


Folinsyra:Tillskott av folinsyra har visat sig störa den antimikrobiella effekten hos trimetoprim/sulfametoxazol. Detta har observerats vid profylax och behandling av Pneumocystis jiroveci-pneumoni.


Interaktion med laboratorieprover:


Trimetoprim kan interferera vid bedömningen av serum-/plasmakreatinin när alkalisk pikrinsyrareaktion används. Detta kan resultera i en överskattning av serum-/plasmakreatinin i storleksordningen 10 %.

Funktionell hämning av tubulär sekretion av kreatinin kan ge en falsk nedgång i det beräknade värdet för kreatinin-clearance.


Trimetoprim stör analyser av serummetotrexat när dihydrofolatreduktas från Lactobacillus casei används i analysen. Ingen störning uppträder om metotrexat mäts med radioimmunanalys.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Graviditet


Trimetoprim/sulfametoxazol passerar placenta och säkerheten vid användning under graviditet har inte fastställts. Trimetoprim är en folatantagonist och i djurstudier har visats att båda substanserna kan ge upphov till missbildningar hos foster (se avsnitt 5.3).Fallrapportstudier har visat att det hos människa kan finnas ett samband mellan exponering för folatantagonister och missbildningar. Trimetoprim/sulfametoxazol skainte användas under graviditet, särskilt inte under den första trimestern, om det inte är absolut nödvändigt. Om trimetoprim/sulfametoxazol används under graviditet skall folattillskottövervägas.


Angående neonatalhyperbilirubinemi,se avsnitt 4.4.


Amning


Trimetoprim och sulfametoxazol passerar över i modersmjölk, men riskenför påverkan på barnet förefaller varaosannolik med terapeutiska doser. Administreringav trimetoprim/sulfametoxazol skaundvikas i slutet av graviditeten och av ammande mödrar om modern eller spädbarnet löper riskeller ökad risk att utveckla hyperbilirubinemi. Dessutom skaman undvika att ge trimetoprim/sulfametoxazol till spädbarn yngre än åtta veckor eftersom dessa är predisponerade för hyperbilirubinemi.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Biverkningar såsom yrsel kan påverka förmågan att köra bil eller använda maskiner.


4.8 Biverkningar


Eftersom Eusaprim forte innehåller trimetoprim och en sulfonamid, förväntas typenoch frekvensen av biverkningarför dessasubstanser att överensstämmamed tidigare omfattande erfarenhet.


Data från stora publicerade kliniska studier har använts för att bestämma frekvensen för mycket vanliga till sällsynta biverkningar. Mycket sällsynta biverkningar har beräknats framför allt från data efter marknadsgodkännande och refererar snarare till rapporterad än verklig frekvens. Incidensen för biverkningarna kan dessutom variera beroende på indikation.


Biverkningarna är klassificerade och indelade enligt följande frekvenser: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000).


Systemorganklass

Frekvens

Biverkning

Infektioner och infestationer

Vanliga

Candida-infektioner

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Leukopeni, neutropeni, trombocytopeni, agranulocytos, megaloblastisk anemi, aplastisk anemi, hemolytisk anemi, methemoglobinemi, eosinofili, purpura, hemolys hos vissa känsliga patienter med G-6-PD-brist

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Serumsjuka, anafylaktisk reaktion, allergisk myokardit, angioödem, pyrexi, hypersensitiv vaskulit liknande Henoch-Schoenleins purpura, periarteritis nodosa, systemisk lupus erythematosus

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hyperkalemi

Mycket sällsynta

Hypoglykemi, hyponatremi, minskad aptit, metabol acidos, renal tubulär acidos

Psykiatriska/psykiska symtom

Mycket sällsynta

Depression, hallucinationer

Nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk

Mycket sällsynta

Aseptisk meningit*, konvulsioner, perifer neurit, ataxi, vertigo, yrsel, tinnitus

Ögon

Mycket sällsynta

Uveit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta

Hosta, dyspné, lunginfiltration*

Magtarmkanalen

Vanliga

Illamående, diarré

Mindre vanliga

Kräkningar

Mycket sällsynta

Glossit, stomatit, pseudomembranös kolit, pankreatit

Lever och gallgångar

Mycket sällsynta

Kolestatisk gulsot, levernekros1

Förhöjning av transaminaser och plasmabilirubin

Hud och subkutan vävnad*

Vanliga

Hudutslag

Mycket sällsynta

Fotosensitivitet, exfoliativ dermatit, fixt läkemedelsutslag, erythema multiformae, Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN)*

Muskuloskeletala systemet och bindväven

Mycket sällsynta

Artralgi, myalgi

Njurar och urinvägar

Mycket sällsynta

Nedsatt njurfunktion (ibland rapporterat som njursvikt), tubulointerstitiell nefrit

*se beskrivning av utvalda biverkningar

1Kolestatisk gulsot och levernekros kan leda till döden


Beskrivning av utvalda biverkningar


Aseptisk meningit


Aseptisk meningit var snabbt reversibel vid utsättande av läkemedlet, men återkom i ett antal fall när trimetoprim/sulfametoxazol eller enbart trimetoprim sattes in på nytt.


Pulmonära överkänslighetsreaktioner


Hosta, dyspnéoch lunginfiltrationkan vara tidiga indikatorerpå överkänslighet i andningsvägarna som i enstaka fall orsakat dödsfall.


Allvarliga hudreaktioner


Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats (se avsnitt 4.4).


Effekter associerade med behandling av Pneumocystis jiroveci-pneumoni (PJP)


Mycket sällsynta: Allvarliga överkänslighetsreaktioner, hudutslag, pyrexi, neutropeni, trombocytopeni, förhöjda levervärden, rabdomyolys, hyperkalemi, hyponatremi


Vid de höga doser som används vid behandling av PJPhar allvarliga överkänslighetsreaktioner rapporterats vilket krävt utsättande av behandlingen. Allvarliga överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos PJP-patienter som exponerats på nytt för trimetoprim/sulfametoxazol, ibland efter bara några få dagars behandling. Rabdomyolys har rapporterats hos hiv-positivapatienter som fåtttrimetoprim/sulfametoxazol som profylax eller behandling av PJP.


Rapportering av misstänkta biverkningar


Det är viktigt att rapportera misstänka oönskade reaktioner efter godkännandet av läkemedlet. Det möjliggör fortsatt övervakning av nytta/risk-balansen för läkemedlet. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Toxicitet:



Symtom och tecken



Behandling


Beroende på njurfunktionens status rekommenderas administrering av vätska om urinproduktionen är låg.

Både trimetoprim och aktivt sulfametoxazol är dialyserbara via hemodialys. Peritonealdialys är dock inte effektiv.


Om patienten inte har kräkts kan det vara befogat att framkalla kräkning. Ventrikeltömning kan vara användbart, även om absorptionen från GI-kanalen normalt är mycket snabb och har slutförts inom cirka två timmar. Detta kanske dock inte är fallet vid kraftig överdosering.



5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Kombinationer av sulfonamider och trimetoprim, inkl. derivat, ATC-kod: J01EE01.


Verkningsmekanism


Sulfametoxazol ger en kompetitiv hämning av utnyttjandet av para-aminobensoesyra i syntesen av dihydrofolat av bakteriecellen vilket resulterar i bakteriostas. Trimetoprim ger en reversibel hämning av bakteriellt dihydrofolatreduktas (DHFR), ett enzym som är aktivt i den metabola vägen för folat genom att omvandla dihydrofolat till tetrahydrofolat. Beroende på omständigheterna kan effekten vara bakteriedödande. Trimetoprim och sulfametoxazol blockerar alltså två konsekutiva steg i biosyntesen av puriner och därmed nukleinsyror som är nödvändiga för många bakterier. Denna åtgärd ger en markant förstärkning av aktivitet en in vitro mellan de båda agensen.

Trimetoprim binder till plasmodie-DHFR men inte lika hårt som det bakteriella enzymet. Dess affinitet för mammalie-DHFR är cirka 50 000 gånger mindre än för motsvarande bakteriella enzym.


Resistens


In vitro-studier har visat att bakterieresistens kan utvecklas långsammare med sulfametoxazol och trimetoprim i kombination än med sulfametoxazol eller trimetoprim var för sig.


Resistens mot sulfametoxazol kan uppträda genom olika mekanismer. Bakteriella mutationer orsakar en ökning av koncentrationen av PABA och konkurrerar därigenom ut sulfametoxazol vilket resulterar i en minskning av den hämmande effekten på enzymet dihydropteroatsyntetas. En annan resistensmekanism är plasmidmedierad och är ett resultat av produktionen av ett förändrat dihydropteroatsyntetasenzym med reducerad affinitet för sulfametoxazol jämfört med vildtypenzymet.


Resistens mot trimetoprim sker genom en plasmidmedierad mutation som resulterar i produktion av ett förändrad dihydrofolatreduktasenzym med en reducerad affinitet för trimetoprim jämfört med vildtypenzymet.


Brytpunkter för mottaglighetstestning


Testning av trimetoprim/sulfametoxazol utförs med hjälp av sedvanlig spädningsserie. Följande minimala hämningskoncentration för känsliga och resistenta bakterier fastställdes:


EUCAST-gränsvärden (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing)

Patogener

Känslig

Resistent

Enterobacteriaceae

2 mg/l

> 4 mg/l

Stenotrophomonas maltophilia

4 mg/l

> 4 mg/l

Acinetobacter spp.

2 mg/l

> 4 mg/l

Staphylococcus spp.

2 mg/l

> 4 mg/l

Enterococcus spp.

0,03 mg/l

> 1 mg/l

Streptococcus spp.
(grupperna A, B, C, G)

1 mg/l

> 2 mg/l

Streptococcus pneumoniae

1 mg/l

> 2 mg/l

Haemophilus influenzae

0,5 mg/l

> 1 mg/l

Moraxella catarrhalis

0,5 mg/l

> 1 mg/l

Listeria monocytogenes

0,06 mg/l

> 0,06 mg/l

De koncentrationer för hämning som anges för bedömningshalterna avser andelen av trimetoprim i kombinationen av de aktiva ingredienserna, där en del utgörs av trimetoprim och 19 delar av sulfametoxazol.


Farmakodynamiska effekter


Majoriteten av vanliga sjukdomsframkallande bakterier är känsliga in vitro för trimetoprim och sulfametoxazol i koncentrationer långt under dem som uppnåddes i blod, vävnadsvätskor och urin efter administrering av rekommenderade doser. I likhet med andra antimikrobiella agens innebär in vitro-aktivitet inte nödvändigtvis att klinisk effekt har visats.


Känslig

Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker

Streptokocker, pneumokocker och enterokocker

Listeria

Moraxella catarrhalis

Haemophilus influenzae

E. coli, Enterobacter, Klebsiella, Proteus, Morganella morganii, Citrobacter, Serratia och Hafnia

Shigella

Stenotrophomonas maltophilia

Klamydia

Resistens förekommer (1–10 %) hos streptokocker, pneumokocker samt stafylokocker och är vanlig (> 10 %) hos Haemophilus influenzaeoch gramnegativa tarmbakterier.


Förutom sin antibakteriella effekt har trimetoprim/sulfametoxazol effekt mot Pneumocystis jiroveci.


Korsresistens föreligger med trimetoprim- och sulfapreparat men inte med andra antibiotika.


Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.


Nöjaktig känslighetstestning kan bara uppnås med rekommenderade media som är fria från hämmande ämnen, i synnerhet tymidin och tymin.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption


Efter oral administration absorberas trimetoprim och sulfametoxazol snabbt och i stort sett fullständigt. Oral biotillgänglighet för trimetoprim/sulfametoxazol är > 90 %. Serumkoncentrationerna av trimetoprim och sulfametoxazol är desamma oberoende av om komponenterna ges tillsammans eller var för sig. Maximala serumkoncentrationer av trimetoprim och sulfametoxazol uppnås inom 2–4 timmar efter oral tillförsel. Mätbara halter kvarstår i blodet i upp till 24 timmar efter en terapeutisk dos. Steady state-koncentrationer hos vuxna uppnås efter dosering under 2–3 dagar. Serumkoncentrationerna efter oral administrering av 160 mg trimetoprim och 800 mg sulfametoxazol 2 gånger dagligen är för trimetoprim ca 2,3 mikrog/ml (7,9 mikromol/l) och för sulfametoxazol ca 70 mikrog/ml (280 mikromol/l). Dessa serumkoncentrationer överstiger med god marginal aktuella mikroorganismers MIC-värden.


Distribution


Både trimetoprim och sulfametoxazol återfinns i serum i fri, metaboliserad och proteinbunden form.

Proteinbindningen är för trimetoprim ca 50% och för sulfametoxazol ca 70%. Vävnadskoncentrationerna av trimetoprim är vanligen högre än motsvarande koncentrationer i plasma. Särskilt höga koncentrationer uppnås i lung- och njurvävnad. Trimetoprimkoncentrationerna i tex gallsekret och prostatavätska, salivoch sputum överstiger motsvarande koncentrationer i plasma. Koncentrationerna i likvor och cerebrospinalvätska är tillräckliga för en antibakteriell effekt. Koncentrationen av aktivt sulfametoxazol i likvor, galla, cerebrospinalvätska och sputum är omkring 25-30% av plasmakoncentrationen.


Biotransformation och eliminering


Halveringstiden för sulfametoxazol och trimetoprim är ca 10 timmar. Trimetoprim och sulfametoxazol utsöndras via njurarna genom glomerulär filtration, trimetoprim även genom tubulär sekretion. Sulfametoxazol utsöndras till ca 20% som oförändrad aktiv substans, medan ca 65% föreligger i acetylerad och ca 15% i glukuroniderad form. Trimetoprim utsöndras till ca 50% i oförändrad form.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Reproduktionstoxikologi:


Vid doser som överstiger de rekommenderade doserna till människa har trimetoprim och sulfametoxazol rapporterats orsaka kluven gom och andra fostermissbildningar hos råtta, fynd som är typiska för folatantagonister. Effekterna av trimetoprim kunde förebyggas med folattillskott. Förlust av fostret sågs hos kaniner vid trimetoprimdoser som överskred den terapeutiska dosen till människa.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Natriumstärkelseglykolat, povidon, dokusatnatrium, magnesiumstearat.


6.2 Inkompatibiliteter


Ej relevant.


6.3 Hållbarhet


5 år


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Förvaras vid högst 25 °C.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Tryckförpackning av PVC/aluminium som innehåller 20 eller 50 tabletter.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktionoch övrig hantering


Inga särskilda anvisningar.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Aspen Pharma Trading Limited

3016 Lake Drive

Citywest Business Campus

Dublin 24, Irland


8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


9263


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


1977-09-09/2007-01-01


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-03-29

1