iMeds.se

Eusaprim

Information för alternativet: Eusaprim 16 Mg/Ml+80 Mg/Ml Koncentrat Till Infusionsvätska, Lösning, visar 2 alternativ

PRODUKTRESUMÉ


1. LÄKEMEDLETS NAMN


Eusaprim 16 mg/ml+80 mg/ml, koncentrat till infusionsvätska, lösning


2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING


En ml koncentrat till infusionsvätska innehåller trimetoprim 16 mg och sulfametoxazol 80 mg.


Hjälpämnen med känd effekt: natriummetabisulfit, etanol, natrium.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.


3. LÄKEMEDELSFORM


Koncentrat till infusionsvätska, lösning.


Eusaprim koncentrat till infusionsvätska har ett pHpå 9,6–10,5. Efter beredning med rekommenderade infusionslösningar sjunker pH till ca 9.


4. KLINISKA UPPGIFTER


4.1 Terapeutiska indikationer


Parenteral administrering av Eusaprim är indicerad när oral terapi intekan genomföras, t.ex.vid postoperativa infektioner och septiska tillstånd.



4.2 Dosering och administreringssätt


Dosering


Eusaprim koncentrat till infusionsvätska är avsett för intravenös infusionenbart efter spädning (se avsnitt 6.6).


I regel bör Eusaprim ges som infusion endast under den tid patienten inte kan tillgodogöra sig peroral terapi. Den nedan nämnda maximala doseringen bör inte ges under mer än tre på varandra följande dagar.


Standarddosering


Vuxna och barn över 12 år:


2 ampuller (à 5 ml) morgon och kväll. Högsta dos är 3 ampuller (à 5 ml) Eusaprim morgon och kväll.


Barn 6–12 år:


5 ml morgon och kväll.


Barn från 6 månader till <6år:


2,5 ml morgon och kväll.


Barn från 6 veckor till <6 månader:


1,25 ml morgon och kväll.


Ovanstående dosering för en pediatrisk population motsvarar en ungefärlig mängd av 6 mg trimetoprim/kg kroppsvikt/dag och 30 mg sulfametoxazol/kg kroppsvikt/dag delad i två lika doser.


Pneumocystis jiroveci-pneumoni (PJP)


Behandling:15–20 mg trimetoprim och 75–100 mg sulfametoxazol per kg kroppsvikt och dygn fördelat på två eller flera doseringstillfällen. Övergång till oral behandling skaske så snart som möjligt. Måletär att uppnå en serumkoncentration av trimetoprim på ≥5 mikrogram/ml.


Profylax:Standarddosering (iv eller oralt) under hela riskperioden.


Särskilda patientpopulationer


Nedsatt njurfunktion

Vid nedsatt njurfunktionrekommenderas dosering enligt nedanstående schema:


Kreatininclearance

(normalvärde 60–120 ml/min)

Serumkreatinin

(normalvärde 45–115 mikromol/l)

Dosering vid nedsatt njurfunktion

>25 ml/min

<320 mikromol/l

Normal dos

25–15 ml/min

320–405 mikromol/l

Normal dos under 3 dagar, därefter 2 ampuller (à 5 ml) var 24:e timme så länge kontrollanalysen tillåter

<15 ml/min

>405 mikromol/l

Behandling rekommenderas inte

Hos patienter med nedsatt njurfunktion bestäms koncentrationen av den totala mängden sulfametoxazol i plasma 12 timmar efter given dos varannan eller var tredjebehandlingsdag. Behandlingen avbrytsom koncentrationen överstiger 600 mikromol/l. När koncentrationen understiger 500 mikromol/l kan behandlingen fortsätta enligt rekommenderad dosering.


Administreringssätt


Intravenös infusion


Eusaprim för infusion är ENBART avsedd att ges intravenöst och måste spädas före administrering (se avsnitt 6.6).


Infusionstiden bör vara omkring 1–1,5 timme, men detta måste vägas mot patientens vätskebehov.


Om vätskerestriktion är nödvändigt kan Eusaprim för infusion administreras vid en högre koncentration, 5 ml utspätt med 75 ml glukos, 5 viktprocent i vatten. Den resulterande lösningen kan ibland överstiga BP-gränserna för partiklar i stora volymer parenteral lösning, även om lösningen framstår som klar för blotta ögat. Lösningen bör infunderas under högst en timme.


4.3 Kontraindikationer



4.4 Varningar och försiktighet


I mycket sällsynta fall har dödsfall inträffat beroende på allvarliga reaktioner inkluderandeSteven-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys,fulminant leverstearos, agranulocytos, aplastisk anemi, andra bloddyskrasier samt överkänslighetsreaktioner i andningsvägarna.



Särskild försiktighet skaalltid iakttas vid förskrivning till äldre patienter. I synnerhet måste möjligheten av nedsatt njur- och/eller leverfunktion beaktas och doseringen vid behov anpassas efter detta (se avsnitt 4.2. för doseringsrekommendationer för patienter med nedsatt njurfunktion). Biverkningsfrekvensen är förhöjd hos äldre patienter och förefaller vara relaterad till dos och behandlingstidens längd.


Tätare blodkontroller med veckolånga intervaller rekommenderas vid behandling av äldre patienter och patienter predisponerade för folatbrist. Folattillskott bör också övervägas vid längre tids behandling med Eusaprim i hög dos, men detta bör initieras med försiktighet på grund av risken för interferens med den antimikrobiella effekten (se avsnitt 4.5).


Endast om patienten övervakas noggrant skaEusaprim ges till patienter med allvarliga hematologiska störningar (se avsnitt 4.8). Trimetoprim/sulfametoxazol som gavs till patienter som fick samtidig cytotoxisk behandling gav liten eller ingen ökad effekt på benmärgen eller det perifera blodet.


Vid nedsatt njurfunktion rekommenderas särskilda åtgärder (se avsnitt 4.2).


Adekvatdiures bör upprätthållas under behandlingen. Tecken på kristalluri in vivoär sällsynta, även om sulfakristaller har observerats i kyld urin från behandlade patienter. Hos patientermed hypoalbuminemi kan risken för kristalluri vara förhöjd.


Vid långtidsbehandling skapatienterna följas upp noggrant. Uppföljningen bör bestå av regelbunden kontroll av kliniska och laboratoriemässiga parametrar, däriblandhematologi, blodkemi och leverfunktionstest.


Vid samtidig administrering av antiepileptika, t.ex.fenytoin, primidon och barbiturater, bör folsyrastatus kontrolleras under långvarig terapi med Eusaprim. Det bör dock påpekas att rubbningar i folsyrametabolismen kan uppträda även utan sänkning av folathalten i serum.


Eusaprim kan orsaka hemolys hos vissa patienter med brist på glukos-6-fosfatdehydrogenas (G-6-PD), men detta verkar intevara dosrelaterat.


Försiktighet skaiakttas vid behandling av patienter med svår atopieller bronkialastma.


Trimetoprim har observerats hämma fenylalaninmetabolismen, men detta anses vara utan klinisk betydelse för patienter med fenylketonurisom får adekvat kostbehandling.


Eusaprim bör inte ges till patienter med känd eller misstänkt risk för porfyri. Både trimetroprim och sulfonamider (dock inte specifikt sulfametoxazol) har förknippats med klinisk försämring avporfyri.


Kalium- och natriumhalten i serum bör kontrolleras noggrant hos patienter med risk för hyperkalemi och hyponatremi.


Hypervolemi kan förekomma, särskilt när mycket höga doser ges till patienter med underliggande vaskulära och pulmonella sjukdomar.


Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficilekan förekomma.Patienter med diarré skadärför följas noggrant.


Eusaprim ska inte användas för behandling av streptokockfaryngit på grund av grupp A-betahemolytiska streptokocker. Att utrota dessa organismer från orofarynx är effektivare med penicillin än med Eusaprim.


Eusaprim har förknippats med metabol acidos när andra möjliga bakomliggande orsaker har uteslutits. Noggrann övervakning är alltid tillrådligt vid misstanke om metabol acidos.


Detta läkemedel innehåller 13,2 volymprocent etanol (alkohol), dvs. upp till 521 mg per dos. Detta motsvarar 2,64 ml öl eller 1,1 ml vin. Detta är skadligt för personer med alkoholberoende. Detta måste även beaktas för gravida eller ammande kvinnor, en pediatrisk population samt högriskgrupper som patienter med leversjukdom eller epilepsi.


Detta läkemedel innehåller natriummetabisulfit, vilket i sällsynta fall kan orsaka allvarliga överkänslighetsreaktioner och bronkospasmer.


Läkemedlet innehåller 1,7 mmol (38,87 mg) natrium. Detta måste beaktas för patienter som står på en saltfattig kost.


Sulfametoxazol konkurrerar med bilirubin om bindning till plasmaalbumin. Eftersom signifikanta nivåer av läkemedel finns kvar i flera dagar hos det nyfödda barnet, kan det finnas risk att neonatal hyperbilirubinemi påskyndas och förvärras, med en associerad teoretisk risk för kärnikterus när Eusaprim ges till modern i nära anslutning till förlossningen. Denna teoretiska risk är särskilt relevant hos en pediatrisk population med ökad risk för hyperbilirubinemi, t.ex.för tidigt födda och de med glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist(se avsnitt 4.6).


4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner


Följande kombinationer med Eusaprim kan kräva dosjustering:


Ciklosporin:Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats hos njurtransplanterade patienter som fått samtidig behandling med trimetoprim/sulfametoxazol och ciklosporin.


Fenytoin:Trimetoprim/sulfametoxazolhämmar metabolismen av fenytoin och förstärker därigenom dess effekt. Vid kombinationsbehandling bör plasmakoncentrationen av fenytoin kontrolleras.


Sulfonylurea: Flera fall av hypoglukemi har inträffat hos patienter som behandlatsmed olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) i kombination med trimetoprim/sulfametoxazol. Båda komponenterna har i experimentella studier visats minska clearance av tolbutamid. Interaktionsstudier på relevant patientgrupp visar att trimetoprim/sulfametoxazol inteinteragerar farmakokinetiskt med glibenklamid.


Warfarin:trimetoprim/sulfametoxazol hämmar warfarins metabolism med förstärkta effekter som följd; warfarins metabolism hämmas stereoselektivt så att plasmakoncentrationen av den mest potenta enantiomeren av warfarin ökar.Noggrann kontroll av antikoagulationsbehandlingen under behandling med trimetoprim/sulfametoxazol är tillrådligt.


Zidovudin:Zidovudin förlänger halveringstiden av trimetoprim, sulfametoxazol och acetylsulfametoxazol med 77 %, 39 % respektive 115 % vilket talar för att zidovudin ökar risken för dosberoende biverkningar av trimetoprim/sulfametoxazol. Däremot tycks intetrimetoprim/sulfametoxazol påverka kinetik för zidovudin. Samtidig användning av zidovudin kan i enstaka situationer ge en ökad risk för hematologiska biverkningar av trimetoprim/sulfametoxazol. Omkombinationsbehandling anses vara nödvändig bör man överväga uppföljningav hematologiska värden.


Övriga interaktioner samt interaktioner där den kliniska betydelsen inte har kunnat fastställas


Tiazider:Det tycks föreligga en ökad risk för trombocytopeni, med eller utan purpura,hos äldre patienter som samtidigt behandlas med diuretika, huvudsakligen tiazider.


Pyrimetamin:Enstaka rapporter antyder att patienter som fårpyrimetamin som malariaprofylax i doser över25 mg per vecka kan utveckla en megaloblastisk anemi vid samtidig behandling med trimetoprim/sulfametoxazol.


Rifampicin:Samtidigt intag av rifampicin och Eusaprim kan resultera i en förkortad plasmahalveringstid för trimetoprim efter ungefär en vecka, men detta verkarinte ha klinisk betydelse.


Digoxin:Trimetoprim tycks minska den tubulära sekretionen av digoxin med förhöjda plasmahaltersom följd. Detta har visatspå äldre patienter i monoterapi med trimetoprim.


Lamivudin:Administrering av profylaktiska doser av trimetoprim/sulfametoxazol ger en

40% ökning av plasmakoncentrationen av lamivudin, sannolikt p.g.a.att trimetoprim hämmar den renala utsöndringen av lamivudin. Lamivudin har ingen effekt på farmakokinetiken hostrimetoprim eller sulfametoxazol.


Om trimetoprim ges tillsammans med substanser som bildar katjoner vid fysiologiskt pH och som också delvis utsöndras via tubulär sekretion (prokainamid, amantadin) kan kompetitiv hämning av denna process leda till ökad plasmakoncentration av en eller båda substanserna.


Hyperkalemi:Försiktighet bör iakttas hos patienter som tar något annat läkemedel som kan orsaka hyperkalemi.


Metotrexat:Trimetoprim/sulfametoxazol kan hämma proteinbindning och renal transport av metotrexat och därigenom förstärka dess effekt.

Om Eusaprim bedöms vara lämplig behandling för patienter som får andra anti-folatläkemedel, t.ex.metotrexat, skafolattillskott övervägas (se avsnitt 4.4).


Repaglinid:Trimetoprim kan öka exponeringen av repaglinid, vilket kan resultera i hypoglykemi.


Folinsyra:Tillskott av folinsyra har visat sig störa den antimikrobiella effekten hos trimetoprim-sulfametoxazol. Detta har observerats vid profylax och behandling av Pneumocystis jiroveci-pneumoni.


Interaktion med laboratorieprover:


Trimetoprim kan interferera vid bedömningen av serum-/plasmakreatinin när alkalisk pikrinsyrareaktion används. Detta kan resultera i en överskattning av serum-/plasmakreatinin i storleksordningen 10 %.

Funktionell hämning av tubulär sekretion av kreatinin kan ge en falsk nedgång i det beräknade värdet för kreatinin-clearance.


Trimetoprim stör analyser av serummetotrexat när dihydrofolatreduktas från Lactobacillus casei används i analysen. Ingen störning uppträder om metotrexat mäts med radioimmunanalys.


4.6 Fertilitet, graviditet och amning


Mer information om innehållet av etanol i denna läkemedelsform finns i avsnitt 4.4.


Graviditet


Trimetoprim/sulfametoxazol passerar placenta och säkerheten vid användning under graviditet har inte fastställts. Trimetoprim är en folatantagonist och i djurstudier har visats att båda substanserna kan ge upphov till missbildningar hos foster (se avsnitt 5.3).Fallrapportstudier har visat att det hos människa kan finnas ett samband mellan exponering för folatantagonister och missbildningar. Trimetoprim/sulfametoxazol skainte användas under graviditet, särskilt inte under den första trimestern, om det inte är absolut nödvändigt. Om trimetoprim/sulfametoxazol används under graviditet skall folattillskottövervägas.


Angående neonatalhyperbilirubinemi,se avsnitt 4.4.


Amning


Trimetoprim och sulfametoxazol passerar över i modersmjölk, men riskenför påverkan på barnet förefaller varaosannolik med terapeutiska doser. Administreringav trimetoprim/sulfametoxazol skaundvikas i slutet av graviditeten och av ammande mödrar om modern eller spädbarnet löperrisk eller ökad risk att utveckla hyperbilirubinemi. Dessutom skaman undvika att ge trimetoprim/sulfametoxazol till spädbarn yngre än åtta veckor eftersom dessa är predisponerade för hyperbilirubinemi.


4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner


Biverkningar såsom yrsel kan påverka förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.


4.8 Biverkningar


Eftersom Eusaprim innehåller trimetoprim och en sulfonamid, förväntas typenoch frekvensen av biverkningarför dessasubstanser att överensstämmamed tidigare omfattande erfarenhet.


Data från stora publicerade kliniska studier har använts för att bestämma frekvensen för mycket vanliga till sällsynta biverkningar. Mycket sällsynta biverkningar har beräknats framför allt från data efter marknadsgodkännande och refererar snarare till rapporterad än verklig frekvens. Incidensen för biverkningarna kan dessutom variera beroende på indikation.


Biverkningarna är klassificerade och indelade enligt följande frekvenser: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000).


Systemorganklass

Frekvens

Biverkning

Infektioner och infestationer

Vanliga

Candida-infektioner

Blodet och lymfsystemet

Mycket sällsynta

Leukopeni, neutropeni, trombocytopeni, agranulocytos, megaloblastisk anemi, aplastisk anemi, hemolytisk anemi, methemoglobinemi, eosinofili, purpura, hemolys hos vissa känsliga patienter med G-6-PD-brist

Immunsystemet

Mycket sällsynta

Serumsjuka, anafylaktisk reaktion, allergisk myokardit, angioödem, pyrexi, hypersensitiv vaskulit liknande Henoch-Schoenleins purpura, periarteritis nodosa, systemisk lupus erythematosus

Metabolism och nutrition

Mycket vanliga

Hyperkalemi

Mycket sällsynta

Hypoglykemi, hyponatremi, minskad aptit, metabol acidos, renal tubulär acidos

Psykiatriska/psykiska symtom

Mycket sällsynta

Depression, hallucinationer

Nervsystemet

Vanliga

Huvudvärk

Mycket sällsynta

Aseptisk meningit*, konvulsioner, perifer neurit, ataxi, vertigo, yrsel, tinnitus

Blodkärl

Vanliga

Tromboflebit vid injektionsstället

Ögon

Mycket sällsynta

Uveit

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta

Hosta, dyspné, lunginfiltration*

Magtarmkanalen

Vanliga

Illamående, diarré

Mindre vanliga

Kräkningar

Mycket sällsynta

Glossit, stomatit, pseudomembranös kolit, pankreatit

Lever och gallgångar

Mycket sällsynta

Kolestatisk gulsot, levernekros1

Förhöjning av transaminaser och plasmabilirubin, Leverförändringar, bl.a. med dödlig utgång, har registrerats hos riskpatienter

Hud och subkutan vävnad*

Vanliga

Hudutslag

Mycket sällsynta

Fotosensitivitet, exfoliativ dermatit, fixt läkemedelsutslag, erythema multiformae, Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN)*

Muskuloskeletala systemet och bindväven

Mycket sällsynta

Artralgi, myalgi

Njurar och urinvägar

Mycket sällsynta

Nedsatt njurfunktion (ibland rapporterat som njursvikt), tubulointerstitiell nefrit

*se beskrivning av utvalda biverkningar

1Kolestatisk gulsot och levernekros kan leda till döden

Beskrivning av utvalda biverkningar


Aseptisk meningit


Aseptisk meningit var snabbt reversibel vid utsättande av läkemedlet, men återkom i ett antal fall när trimetoprim/sulfametoxazol eller enbart trimetoprim sattes in på nytt.


Pulmonära överkänslighetsreaktioner


Hosta, dyspnéoch lunginfiltrationkan vara tidiga indikatorerpå överkänslighet i andningsvägarna som i enstaka fall orsakat dödsfall.


Allvarliga hudreaktioner


Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats (se avsnitt 4.4).


Effekter associerade med behandling av Pneumocystis jiroveci-pneumoni (PJP)


Mycket sällsynta: Allvarliga överkänslighetsreaktioner, hudutslag, pyrexi, neutropeni, trombocytopeni, förhöjda levervärden, rabdomyolys, hyperkalemi, hyponatremi


Vid de höga doser som används vid behandling av PJPhar allvarliga överkänslighetsreaktioner rapporterats vilket krävt utsättande av behandlingen. Allvarliga överkänslighetsreaktioner har rapporterats hos PJP-patienter som exponerats på nytt för trimetoprim/sulfametoxazol, ibland efter bara några få dagars behandling. Samtidig behandling med intravenös difenhydramin kan medge fortsatt infusion. Rabdomyolys har rapporterats hos hiv-positivapatienter som fåtttrimetoprim/sulfametoxazol som profylax eller behandling av PJP.


Rapportering av misstänkta biverkningar


Det är viktigt att rapportera misstänka oönskade reaktioner efter godkännandet av läkemedlet. Det möjliggör fortsatt övervakning av nytta/risk-balansen för läkemedlet. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se


4.9 Överdosering


Toxicitet


Den högsta tolererade dosen hos människa är inte känd.



Symtomoch tecken



Behandling


Beroende på njurfunktionens status rekommenderas administrering av vätska om urinproduktionen är låg.

Både trimetoprim och aktivt sulfametoxazol är dialyserbara via hemodialys. Peritonealdialys är dock inte effektiv.



Allmänna stödåtgärder rekommenderas.


5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER


5.1 Farmakodynamiska egenskaper


Farmakoterapeutisk grupp: Kombinationer av sulfonamider och trimetoprim, inkl. derivat, ATC-kod: J01EE01.


Verkningsmekanism


Sulfametoxazol ger en kompetitiv hämning av utnyttjandet av para-aminobensoesyra i syntesen av dihydrofolat av bakteriecellen vilket resulterar i bakteriostas. Trimetoprim ger en reversibel hämning av bakteriellt dihydrofolatreduktas (DHFR), ett enzym som är aktivt i den metabola vägen för folat genom att omvandla dihydrofolat till tetrahydrofolat. Beroende på omständigheterna kan effekten vara bakteriedödande. Trimetoprim och sulfametoxazol blockerar alltså två konsekutiva steg i biosyntesen av puriner och därmed nukleinsyror som är nödvändiga för många bakterier. Denna åtgärd ger en markant förstärkning av aktivitet en in vitro mellan de båda agensen.


Trimetoprim binder till plasmodie-DHFR men inte lika hårt som det bakteriella enzymet. Dess affinitet för mammalie-DHFR är cirka 50 000 gånger mindre än för motsvarande bakteriella enzym.


Resistens


In vitro-studier har visat att bakterieresistens kan utvecklas långsammare med sulfametoxazol och trimetoprim i kombination än med sulfametoxazol eller trimetoprim var för sig.


Resistens mot sulfametoxazol kan uppträda genom olika mekanismer. Bakteriella mutationer orsakar en ökning av koncentrationen av PABA och konkurrerar därigenom ut sulfametoxazol vilket resulterar i en minskning av den hämmande effekten på enzymet dihydropteroatsyntetas. En annan resistensmekanism är plasmidmedierad och är ett resultat av produktionen av ett förändrat dihydropteroatsyntetasenzym med reducerad affinitet för sulfametoxazol jämfört med vildtypenzymet.


Resistens mot trimetoprim sker genom en plasmidmedierad mutation som resulterar i produktion av ett förändrad dihydrofolatreduktasenzym med en reducerad affinitet för trimetoprim jämfört med vildtypenzymet.


Brytpunkter för mottaglighetstestning

Testning av trimetoprim-sulfametoxazol utförs med hjälp av sedvanlig spädningsserie. Följande minimala hämningskoncentration för känsliga och resistenta bakterier fastställdes:


EUCAST-gränsvärden (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing)

Patogener

Känslig

Resistent

Enterobacteriaceae

2 mg/l

> 4 mg/l

Stenotrophomonas maltophilia

4 mg/l

> 4 mg/l

Acinetobacter spp.

2 mg/l

> 4 mg/l

Staphylococcus spp.

2 mg/l

> 4 mg/l

Enterococcus spp.

0,03 mg/l

> 1 mg/l

Streptococcus spp.
(grupperna A, B, C, G)

1 mg/l

> 2 mg/l

Streptococcus pneumoniae

1 mg/l

> 2 mg/l

Haemophilus influenzae

0,5 mg/l

> 1 mg/l

Moraxella catarrhalis

0,5 mg/l

> 1 mg/l

Listeria monocytogenes

0,06 mg/l

> 0,06 mg/l

De koncentrationer för hämning som anges för bedömningshalterna avser andelen av trimetoprim i kombinationen av de aktiva ingredienserna, där en del utgörs av trimetoprim och 19 delar av sulfametoxazol.


Farmakodynamiska effekter


Majoriteten av vanliga sjukdomsframkallande bakterier är känsliga in vitro för trimetoprim och sulfametoxazol i koncentrationer långt under dem som uppnåddes i blod, vävnadsvätskor och urin efter administrering av rekommenderade doser. I likhet med andra antimikrobiella agens innebär in vitro-aktivitet inte nödvändigtvis att klinisk effekt har visats.


Känslig

Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker

Streptokocker, pneumokocker och enterokocker

Listeria

Moraxella catarrhalis

Haemophilus influenzae

E. coli, Enterobacter, Klebsiella, Proteus, Morganella morganii, Citrobacter, Serratia och Hafnia

Shigella

Stenotrophomonas maltophilia

Klamydia

Resistens förekommer (1–10 %) hos streptokocker, pneumokocker samt stafylokocker och är vanlig (>10 %) hos Haemophilus influenzaeoch gramnegativa tarmbakterier.


Förutom sin antibakteriella effekt har trimetoprim/sulfametoxazol effekt mot Pneumocystis jiroveci.


Korsresistens föreligger med trimetoprim- och sulfapreparat men inte med andra antibiotika.


Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.


Nöjaktig känslighetstestning kan bara uppnås med rekommenderade media som är fria från hämmande ämnen, i synnerhet tymidin och tymin.


5.2 Farmakokinetiska egenskaper


Absorption


Maximala plasmahalter av trimetoprim och sulfametoxazol är högre och uppnås snabbare efter en timmes intravenös infusion av trimetoprim-sulfametoxazol för infusion än efter oral administrering av en ekvivalent dos av trimetoprim-sulfametoxazol.


Distribution


Både trimetoprim och sulfametoxazol återfinns i serum i fri, metaboliserad och proteinbunden form.

Proteinbindningen är för trimetoprim ca 50% och för sulfametoxazol ca 70%. Vävnadskoncentrationerna av trimetoprim är vanligen högre än motsvarande koncentrationer i plasma. Särskilt höga koncentrationer uppnås i lung- och njurvävnad. Trimetoprimkoncentrationerna i tex gallsekret ochprostatavätska, saliv och sputumöverstiger motsvarande koncentrationer i plasma. Koncentrationerna i likvor och cerebrospinalvätska är tillräckligaför en antibakteriell effekt. Koncentrationen av aktivt sulfametoxazol i likvor, galla, cerebrospinalvätska och sputum är omkring 25-30% av plasmakoncentrationen.

Både trimetoprim och sulfametoxazol återfinns i serum i fri, metaboliserad och proteinbunden form.


Biotransformation och eliminering


Halveringstiden för sulfametoxazol och trimetoprim är ca 10 timmar. Trimetoprim och sulfametoxazol utsöndras via njurarna genom glomerulär filtration, trimetoprim även genom tubulär sekretion. Sulfametoxazol utsöndras till ca 20% som oförändrad aktiv substans, medan ca 65% föreligger i acetylerad och ca 15% i glukuroniderad form. Trimetoprim utsöndras till ca 50% i oförändrad form.


5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter


Reproduktionstoxikologi:


Vid doser som överstiger de rekommenderade doserna till människa har trimetoprim och sulfametoxazol rapporterats orsaka kluven gom och andra fostermissbildningar hos råtta, fynd som är typiska för folatantagonister. Effekterna av trimetoprim kunde förebyggas med folattillskott. Förlust av fostret sågs hos kaniner vid trimetoprimdoser som överskred den terapeutiska dosen till människa.


6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER


6.1 Förteckning över hjälpämnen


Natriumhydroxid, propylenglykol, trometamol, natriummetabisulfit, etanol ca 13 %, vatten för injektionsvätskor.


6.2 Inkompatibiliteter


Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel än de som nämns i avsnitt 6.6.


6.3 Hållbarhet


3 år


Färdigberedd lösning bör användas omedelbart.


6.4 Särskilda förvaringsanvisningar


Inga särskilda förvaringsanvisningar.


6.5 Förpackningstyp och innehåll


Glasampuller à 5 ml, 10 x 5 ml.


6.6 Särskilda anvisningar för destruktionoch övrig hantering


Beredning av infusionslösning: Eusaprim får inteinjiceras outspätt.


Eusaprim bör blandas med någon av infusionslösningarna glukos50 mg/ml, glukos100 mg/ml, natriumklorid9 mg/ml, Ringer-lösning, Macrodex med glukoseller Macrodex med natriumklorid. Spädning bör ske enligt följande: 1 ampull Eusaprim (=5 ml) per 125ml infusionslösning, 2ampuller Eusaprim (=10 ml) per 250ml infusionslösning och 3ampuller Eusaprim (=15ml) per 500 ml infusionslösning. Innehållet i ampullerna skall blandas noggrant med infusionslösningen.


Den rekommenderade infusionstiden är högst 1,5 timme och bör vägas mot patientens vätskebehov.


Spädning för patienter i behov av reducerad vätsketillförsel:1 ampull Eusaprim (5 ml) spädes med 75 ml glukos 50 mg/ml infusionslösning. Infusionstiden bör inte överskrida 1 timme.


Spädningen bör utföras omedelbart före användningen och intei mindre volymer än de föreskrivna. Vid oklar lösning eller utkristallisering före eller under infusion skall ny lösning beredas.


7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


Aspen Pharma Trading Limited

3016 Lake Drive

Citywest Business Campus

Dublin 24, Irland


8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING


9062


9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE


1975-05-16/2007-01-01


10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN


2016-06-14

1