Fosrenol
Produktresumé
1. läkemedlets namn
Fosrenol 250 mg tuggtabletter
Fosrenol 500 mg tuggtabletter
Fosrenol 750 mg tuggtabletter
Fosrenol 1 000 mg tuggtabletter
2. kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje tuggtablett innehåller lantankarbonathydrat i en mängd motsvarande 250 mg, 500 mg, 750 mg respektive 1 000 mg lantan.
Hjälpämne(n) med känd effekt
250 mg: Tuggtabletterna innehåller också i genomsnitt 533 mg dextrater innehållande glukos.
500 mg: Tuggtabletterna innehåller också i genomsnitt 1 066 mg dextrater innehållande glukos.
750 mg: Tuggtabletterna innehåller också i genomsnitt 1 599 mg dextrater innehållande glukos.
1 000 mg: Tuggtabletterna innehåller också i genomsnitt 2 132 mg dextrater innehållande glukos.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3. läkemedelsform
Tuggtablett
Fosrenol 250 mg: Vita, runda, 13mm, platta tabletter med fasade kanter, präglade med ”S405/250” på ena sidan.
Fosrenol 500 mg: Vita, runda, 18mm, platta tabletter med fasade kanter, präglade med ”S405/500” på ena sidan.
Fosrenol 750 mg: Vita, runda, 20mm, platta tabletter med fasade kanter, präglade med ”S405/750” på ena sidan.
Fosrenol 1 000 mg: Vita, runda, 22mm, platta tabletter med fasade kanter, präglade med ”S405/1000” på ena sidan.
4. kliniska uppgifter
4.1 Terapeutiska indikationer
Fosrenol är avsett som fosfatbindare för kontroll av hyperfosfatemi hos vuxna patienter med kronisk njursvikt i hemodialys eller CAPD. Fosrenol är också indicerat hos vuxna patienter med kronisk njursjukdom, vilka inte står på dialys, med serumfosfatnivåer ≥1,78 mmol/l, hos vilka enbart en kost med lågt fosfatinnehåll inte är tillräckligt för att kontrollera fosfatnivåerna.
4.2 Dosering och administreringssätt
Fosrenol ska tas oralt.
Tabletterna måste tuggas sönder och får inte sväljas hela. För att underlätta tuggning kan tabletterna krossas. Fosrenol oralt pulver kan användas till patienter som har svårt att tugga tabletterna (se avsnitt 4.4).
Vuxna, inklusive äldre patienter (>65 år)
Fosrenol bör tas i samband med eller omedelbart efter måltid. Dagsdosen ska fördelas på måltiderna. Patienter bör följa rekommenderade kostföreskrifter för att kontrollera intaget av fosfat och vätska. Fosrenol tillhandahålls som tuggtablett för att undvika behov av extra vätskeintag. Serumfosfatnivån ska följas upp och Fosrenoldosen anpassas en gång varannan eller var tredje vecka till dess att en acceptabel serumfosfatnivå uppnåtts. Därefter ska regelbundna kontroller av serumfosfatnivån utföras.
Kontroll av serumfosfatnivån har uppnåtts vid doser från 750 mg dagligen. Den högsta dosen som undersökts i kliniska prövningar, hos ett begränsat antal patienter, är 3 750 mg. Patienter som svarar på lantanbehandling erhåller vanligtvis acceptabla serumfosfatnivåer vid doser om 1 500–3 000 mg lantan per dag.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Fosrenol för barn och ungdomar under 18 års ålder har inte fastställts (se avsnitt 4.4 och 5.1).
Patienter med nedsatt leverfunktion
Effekten av nedsatt leverfunktion på Fosrenols farmakokinetik har inte utvärderats. På grund av dess verkningsmekanism och bristande levermetabolism bör doser inte modifieras vid nedsatt leverfunktion, men dessa patienter bör följas noggrant (se avsnitt 4.4 och 5.2).
4.3 Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Hypofosfatemi.
4.4 Varningar och försiktighet
Deponering av lantan i vävnad har påvisats för Fosrenol i djurstudier. I 105 benbiopsier från patienter som behandlats med Fosrenol, vissa i upp till 4,5 år noterades stigande nivåer av lantan över tid (se avsnitt 5.1). Inga kliniska data finns tillgängliga beträffande deponering av lantan i andra humana vävnader.
Användning av Fosrenol i kliniska studier längre än 2 år är för närvarande begränsad. Behandling av patienter med Fosrenol i upp till 6 år har dock inte visat någon förändring av nytta/risk-profilen.
Fall av gastrointestinal obstruktion, ileus, subileus och gastrointestinal perforation har rapporterats i samband med behandling av lantan, varav vissa har krävt operation eller sjukhusinläggning (se avsnitt 4.8).
Använd med försiktighet till patienter som är predisponerade för gastrointestinal obstruktion, ileus, subileus och perforation, till exempel de med förändrad gastrointestinal anatomi (t.ex. divertikelsjukdom, peritonit, tidigare gastrointestinal kirurgi, gastrointestinal cancer och gastrointestinal ulceration), hypomotilitetsstörningar (t.ex. förstoppning och diabetesrelaterad gastropares). Patienter med akut peptiskt sår, ulcerös kolit, Crohns sjukdom eller tarmobstruktion inkluderades inte i kliniska studier med Fosrenol.
Fosrenol tabletter måste tuggas sönder och får inte sväljas hela för att minska risken för allvarliga gastrointestinala biverkningar (se avsnitt 4.2).
Patienter med njurinsufficiens kan utveckla hypokalcemi. Fosrenol innehåller inte kalcium. Serumkalciumnivån bör därför följas upp vid regelbundna intervaller för denna patientkategori och erforderliga supplement ges.
Lantan metaboliseras inte av leverenzymer utan utsöndras förmodligen i galla. Tillstånd som leder till en markant minskning i gallflöde kan vara kopplat till en stegvis sjunkande eliminering av lantan, vilket kan leda till högre plasmanivåer och ökad deponering i vävnad (se avsnitt 5.2 och 5.3). Eftersom levern är det huvudsakliga organet för eliminering av absorberat lantan rekommenderas övervakning av leverfunktionstester.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Fosrenol för barn och ungdomar har inte fastställts; användning rekommenderas inte till barn och ungdomar (se avsnitt 4.2).
Fosrenol bör avbrytas om hypofosfatemi utvecklas.
Hos patienter som tar lantankarbonat kan bukröntgen ge en röntgenabsorberande bild, liknande ett kontrastmedel.
Patienter med följande sällsynta tillstånd bör inte ta detta läkemedel: glukos-galaktosmalabsorption.
4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Lantankarbonathydrat kan öka det gastriska pH-värdet. Läkemedel som befunnits interagera med antacida bör tas minst 2 timmar före eller efter dosering med Fosrenol (t.ex. klorokin, hydroxiklorokin och ketokonazol).
Hos friska personer påverkades inte absorptionen och de farmakokinetiska egenskaperna hos lantan av samtidig administrering med citrat.
Serumnivåerna av de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K påverkades inte av administreringen av Fosrenol i kliniska studier.
Studier hos frivilliga har visat att samtidig administrering av Fosrenol med digoxin, warfarin eller metoprolol inte ger några kliniskt relevanta förändringar i dessa läkemedels farmakokinetik.
I simulerad magsaft bildade lantankarbonathydrat inte några olösliga komplex med warfarin, digoxin, furosemid, fenytoin, metoprolol eller enalapril, vilket tyder på en låg potential för påverkan på absorptionen av dessa läkemedel.
Interaktioner med läkemedel som t.ex. tetracyklin och doxycyklin är emellertid teoretiskt möjliga, och om dessa medel ska administreras samtidigt rekommenderas ett intervall om 2 timmar mellan intag av dessa medel och Fosrenol.
Biotillgängligheten för oralt ciprofloxacin minskade med ungefär 50 % när det togs tillsammans med Fosrenol i en singeldosstudie på friska frivilliga försökspersoner. Det rekommenderas att orala floxacinformuleringar tas minst 2 timmar före eller 4 timmar efter Fosrenol.
Fosfatbindare (däribland Fosrenol) har visat sig minska absorptionen av levotyroxin. Därför ska substitutionsterapi med sköldkörtelhormon inte tas inom 2 timmar före eller efter behandling med Fosrenol och noggrannare kontroll av TSH-nivåer rekommenderas hos patienter som får båda läkemedlen.
Lantankarbonathydrat är inte ett substrat för cytokrom P450 och har inte någon signifikant hämmande effekt in vitro på aktiviteten av de viktigaste cytokrom P450-isoenzymen hos människa CYP1A2, CYP2D6, CYP3A4, CYP2C9 och CYP2C19.
4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Det finns inga adekvata data från användningen av lantan hos gravida kvinnor.
En studie på råtta visade på reproduktiv fostertoxicitet (fördröjd ögonöppning och fördröjd sexuell mognad) och minskad födselvikt vid höga doser (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd. Fosrenol rekommenderas inte under graviditet.
Amning
Det är okänt om lantan utsöndras i bröstmjölk. Utsöndring av lantan i modersmjölk har inte studerats i djurförsök. Beslut om huruvida man bör fortsätta/avbryta amning eller fortsätta/avbryta behandling med Fosrenol bör fattas med försiktighet och man bör ta med i beräkning den potentiella nyttan med amning för barnet och den potentiella nyttan av Fosrenol‑behandling för modern.
Fertilitet
Det finns inga fertilitetsdata tillgängliga på lantankarbonat hos människa. I toxikologiska studier på råtta hade lantankarbonat inga negativa effekter på fertilitet.
4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Fosrenol kan framkalla yrsel och svindel, vilket kan försämra förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
4.8 Biverkningar
De vanligast rapporterade biverkningarna med undantag av huvudvärk och allergiska hudreaktioner är gastrointestinala till sin natur. Dessa biverkningar minimeras genom att Fosrenol intas i samband med måltid och avtar oftast med tiden vid fortsatt dosering (se avsnitt 4.2).
Följande konvention användes för frekvensen av läkemedelsbiverkningar: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
|
Infektioner och infestationer |
|
|
Mindre vanliga |
Gastroenterit, laryngit |
|
Blodet och lymfsystemet |
|
|
Mindre vanliga |
Eosinofili |
|
Endokrina systemet |
|
|
Mindre vanliga |
Hyperparatyroidism |
|
Metabolism och nutrition |
|
|
Vanliga |
Hypokalcemi |
|
Mindre vanliga |
Hyperkalcemi, hyperglykemi, hyperfosfatemi, hypofosfatemi, anorexi, aptitökning |
|
Centrala och perifera nervsystemet |
|
|
Mycket vanliga |
Huvudvärk |
|
Mindre vanliga |
Yrsel, smakförändringar |
|
Öron och balansorgan |
|
|
Mindre vanliga |
Svindel |
|
Magtarmkanalen |
|
|
Mycket vanliga |
Buksmärtor, diarré, illamående, kräkningar |
|
Vanliga |
Förstoppning, dyspepsi, flatulens |
|
Mindre vanliga |
Ileus, subileus, intestinal obstruktion, kolon irritabile (IBS), esofagit, stomatit, lös avföring, matsmältningsbesvär, gastrointestinala störningar (utan närmare specifikation), muntorrhet, tandbesvär, rapningar |
|
Sällsynta |
Intestinal perforation |
|
Hud och subkutan vävnad |
|
|
Mindre vanliga |
Alopeci, ökad svettning |
|
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
|
|
Mindre vanliga |
Artralgi, myalgi, osteoporos |
|
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället |
|
|
Mindre vanliga |
Asteni, bröstsmärtor, trötthet, sjukdomskänsla, perifert ödem, smärtor, törst |
|
Undersökningar |
|
|
Mindre vanliga |
Ökade halter av aluminium i blodet, förhöjd GGT-nivå, förhöjning av levertransaminaser, förhöjt alkaliskt fosfatas, viktminskning |
Erfarenheter efter marknadslansering: Efter godkännandet av Fosrenol har allergiska hudreaktioner (inklusive hudutslag, urtikaria och klåda) som uppvisar ett nära tidssamband med behandling med lantankarbonat rapporterats. I kliniska studier förekom allergiska hudreaktioner i alla patientgrupper som fick Fosrenol, placebo eller aktiv komparator med frekvensen mycket vanlig (≥1/10).
Ett antal ytterligare isolerade reaktioner har rapporterats, men inga av dessa reaktioner kan anses vara oförväntade för patientgruppen ifråga.
Övergående förändringar i QT-intervall har iakttagits. Dessa var emellertid inte förknippade med en ökning av hjärtrelaterade biverkningar.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta‑riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
4.9 Överdosering
Inga fall av överdosering har rapporterats. Den högsta dagliga dosen av lantan som administrerats till friska frivilliga under fas 1-studier var 4 718 mg i 3 dagar. Biverkningarna var lindriga till måttliga och innefattade illamående och huvudvärk.
5. farmakologiska egenskaper
5.1 Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid hyperkalemi och hyperfosfatemi.
ATC-kod: V03AE03.
Fosrenol innehåller lantankarbonathydrat. Lantankarbonathydrat binder fosfat i födan och är beroende av lantanjonernas höga affinitet till fosfat; jonerna frigörs från karbonatsaltet i magens sura miljö. Olösligt lantanfosfat bildas, vilket minskar absorptionen av fosfat från mag-tarmkanalen.
Totalt 1 130 patienter med kronisk njursvikt som behandlades med hemodialys eller CAPD studerades i två fas II- och två fas III-studier. Tre studier var placebokontrollerade studier (1 studie med fast dos och två studier med titrerad dos) och en innefattade kalciumkarbonat som aktivt jämförelsepreparat. Under dessa studier fick 1 016 patienter lantankarbonat, 267 kalciumkarbonat och 176 placebo.
Två placebokontrollerade, randomiserade studier enrollerade dialyspatienter efter utsköljning av tidigare fosfatbindare. Efter titrering av lantankarbonat för att uppnå serumfosfatnivåer mellan 1,3 och 1,8 mmol/l i en studie (doser upp till 2 250 mg/dag), eller ≤1,8 mmol/l i en andra studie (doser upp till 3 000 mg/dag), randomiserades patienter till lantankarbonat eller placebo som underhållsbehandling. Efter den 4-veckors randomiserade placebokontrollerade fasen steg serumkoncentrationer av fosfat mellan 0,5 och 0,6 mmol/l i placebogruppen, för båda studierna, jämfört med patienter som förblev på lantankarbonatbehandling. 61 % av patienter som fick lantanumkarbonat upprätthöll respons, jämfört med 23 % av de som fick placebo.
Studien med aktivt jämförelsepreparat visade att serumfosfatnivåerna i slutet av den 5 veckor långa titreringsperioden hade sänkts till målnivån 1,8 mmol/l hos 51 % av deltagarna i lantangruppen jämfört med 57 % av deltagarna i den grupp som fick kalciumkarbonat. Vid vecka 25 var andelen randomiserade patienter som visade kontrollerade serumfosfatnivåer liknande för de två behandlingsgrupperna, 29 % som fick lantan och 30 % som fick kalciumkarbonat (tillämpandes en princip där avsaknad = misslyckande). Genomsnittlig fosfatnivå sjönk med ett liknande värde i båda behandlingsgrupper.
Ytterligare förlängningssstudier har demonstrerat underhåll av fosfatreduktion hos vissa patienter då administrering av lantankarbonat fortsatt i minst 2 år.
Hyperkalcemi rapporterades hos 0,4 % av de patienter som fick Fosrenol jämfört med 20,2 % hos de patienter som fick kalciumbaserade bindare i jämförande studier. Koncentrationerna av serum-PTH kan fluktuera beroende på den enskilda patientens serumkalcium-, serumfosfat- och vitamin D-status. Fosrenol har inte visat sig ha någon direkt påverkan på koncentrationerna av serum-PTH.
Genomsnittliga värden från långtidsstudien av benvävnad visade, hos kontrollpopulationen, på en tendens till stigande lantankoncentration i ben över tid. Vid 24 månader hade medianvärdet stigit 3-faldigt från en baslinje på 53 µg/kg. Hos patienter som behandlats med lantankarbonat ökade lantankoncentrationen i ben under de första 12 månadernas behandling upp till ett medianvärde på 1 328 g/kg (intervall 122‑5 513 g/kg). Median- och intervallkoncentrationer vid 18 och 24 månader var likvärdiga de vid 12 månader. Medianvärdet vid 54 månader var 4 246 g/kg (intervall 1 673‑9 792 g/kg).
Parade benbiopsier (vid baseline och efter ett eller två år) på patienter som randomiserats till antingen Fosrenol eller kalciumkarbonat i en studie och på patienter som randomiserats till antingen Fosrenol eller alternativ behandling i en andra studie visade inga skillnader i utvecklingen av mineraliseringsdefekter mellan grupperna.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Fosrenol för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling mot hyperfosfatemi (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).
5.2 Farmakokinetiska egenskaper
Eftersom bindning mellan lantan och fosfor i födan sker i maglumen och övre tunntarmen är Fosrenols terapeutiska effekt oberoende av lantannivåerna i plasma.
Lantan finns närvarande i miljön. Mätningar av bakgrundsnivåer hos patienter med kronisk njursvikt, som under kliniska fas 3-studier inte behandlats med lantankarbonathydrat, visade på koncentrationer på <0,05‑0,90 ng/ml i plasma och <0,006‑1,0 g/g i prov från benbiopsi.
Absorption
Lantankarbonathydrat har låg vattenlöslighet (<0,01 mg/ml vid pH 7,5) och absorberas minimalt efter oral administrering. Absolut oral biotillgänglighet hos människa uppskattas till <0,002 %.
Hos friska personer ökade AUC och Cmaxi plasma som en funktion av dosen efter enstaka orala doser på 250‑1 000 mg lantan. Ökningen var dock mindre än proportionell, p.g.a. att lösligheten är en begränsande faktor för absorption. Halveringstiden i plasma hos friska personer var 36 timmar.
Medelvärdet ( sd) för maxkoncentrationen i plasma hos dialyspatienter som doserats i 10 dagar med 1 000 mg lantan 3 gånger per dag var 1,06 ( 1,04) ng/ml och medelvärdet för AUClastvar 31,1 ( 40,5) ng*tim./ml. Regelbunden övervakning av blodnivåerna hos 1 707 njurdialyspatienter som tog lantankarbonathydrat i upp till 2 år visade inte på någon ökning av lantankoncentrationer i plasma under denna tidsperiod.
Distribution
Lantan ackumuleras inte i plasma hos människa eller djur efter upprepad oral administrering av lantankarbonathydrat.Den ringa mängd oralt administrerad lantan som absorberas är i stor utsträckning bunden till plasmaproteiner (>99,7 %) med en, i djurförsök, vitt spridd distribution till kroppens olika vävnader i främst skelett, lever och mag-tarmkanalen, inklusive de mesenteriska lymfknutarna. I långtidsstudier med djur ökade koncentrationen av lantan över tiden i flera olika vävnadstyper, inklusive vävnad i mag-tarmkanalen, skelett och lever, till nivåer som var flera gånger högre än plasmanivåerna. Skenbara steady-state nivåer av lantan uppnåddes i vissa vävnader, t.ex. i levern, medan nivåerna i vävnad i mag-tarmkanalen ökade med behandlingens varaktighet. Efter avbruten behandling varierade förändringarna i lantankoncentrationen i vävnaderna mellan de olika vävnadstyperna. En relativt hög andel lantan bibehölls i vävnader i mer än 6 månader efter det att doseringen upphört (median % i skelett ≤100 % (råtta) och ≤87 % (hund), och i lever ≤6 % (råtta) och ≤82 % (hund)). Inga biverkningar kunde hänföras till deponering av lantan i vävnader, enligt långtidsstudier på djur med stora orala doser av lantankarbonat (se avsnitt 5.3). (Se avsnitt 5.1 för information om förändringar i lantankoncentrationer i benbiopsier från njurdialyspatienter efter ett års behandling med fosfatbindare som innehöll lantan- kontra fosfatbindare som innehöll kalcium.)
Metabolism
Lantan metaboliseras inte.
Studier hos patienter med kronisk njursvikt och samtidig nedsatt leverfunktion har inte genomförts. Hos patienter med samtidiga leverstörningar vid tiden för påbörjan av fas 3-studier fanns inga tecken på ökad plasmaexponering för lantan eller försämrad leverfunktion efter behandling med Fosrenol i upp till 2 år.
Eliminering
Lantan utsöndras huvudsakligen via faeces. Endast cirka 0,000031 % av en oral dos utsöndras via urinen hos friska personer (njurclearance cirka 1ml/min, vilket är <2 % av totalt plasmaclearance).
Efter intravenös administrering till djur utsöndras lantan huvudsakligen via faeces (74 % av det utsöndrade läkemedlet) både via gallan och direkt genom den gastrointestinala väggen. Endast en mindre andel utsöndras via njurarna.
5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, fertilitet och gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Lantankarbonathydratsänkte surhetsgraden i magsäcken i en säkerhetsstudie på råtta.
Höga doser av lantankarbonathydrat, som administrerades till råtta från den sjätte dräktighetsdagen till dag 20 post partum, hade inga effekter på moderdjuren. Hos ungarna kunde emellertid minskad vikt och en fördröjning av vissa utvecklingsmarkörer (ögon- och vaginalöppning) iakttas. Hos kanin kunde maternell toxicitet med minskat födointag och minskad viktökning iakttas efter administrering av höga doser av lantankarbonathydrat under dräktigheten. Dessutom sågs pre- och post-implantationsförluster och minskad vikt hos ungarna.
Lantankarbonathydrat var inte karcinogent hos råtta eller mus. Hos mus kunde en ökning av magsäcksadenom iakttas i högdosgruppen (1 500 mg/kg/dag). Dessa tumörer anses vara relaterade till en exacerbationav spontana patologiska förändringar i magsäcken och vara av liten klinisk betydelse.
Djurstudier har visat att lantan deponeras i vävnader, huvudsakligen i mag-tarmkanalen, de mesenteriska lymfknutarna, levern och skelettet (se avsnitt 5.2). Livstidsstudier med friska djur tyder dock inte på att behandling med Fosrenol medför några risker för människa. Inga särskilda studier avseende immuntoxicitet har genomförts.
6. farmaceutiska uppgifter
6.1 Förteckning över hjälpämnen
Dextrater (hydrerade)
Vattenfri kolloidal kiseldioxid
Magnesiumstearat
6.2 Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3 Hållbarhet
3 år
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5 Förpackningstyp och innehåll
Vit, cylinderformad plastburk (HDPE) innehållande en rayonspiral och försluten med barnskyddat skruvlock av polypropen.
Förpackningsstorlekar
250 mg: 90 tabletter.
500 mg: 20, 45 tabletter. Multipelförpackning innehållande 90 (2 förpackningar med 45) tuggtabletter.
750 mg: 15, 45 tabletter. Multipelförpackning innehållande 90 (6 förpackningar med 15) tuggtabletter.
1 000 mg: 10, 15 tabletter. Multipelförpackning innehållande 90 (6 förpackningar med 15) tuggtabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6 Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
7. innehavare av godkännande för försäljning
Shire Pharmaceutical Contracts Ltd
Hampshire International Business Park
Chineham
Basingstoke
Hampshire, RG24 8EP
Storbritannien
8. nummer på godkännande för försäljning
250 mg: 17192
500 mg: 18466
750 mg: 21073
1 000 mg: 21074
9. datum för första godkännande/förnyat godkännande
Datum för det första godkännandet: 250 och 500 mg: 19 mars 2004;
750 och 1 000 mg: 29 oktober 2004
Datum för den senaste förnyelsen: 19 mars 2014
10. datum för översyn av produktresumén
2016-08-23
9